Lagrum · SFS 1989:899

4 §

Författningen är upphävd genom SFS 2007:270. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.

Anstånd enligt 3 § nämnda kungörelse får medges enligt det av följande alternativ som ger det lägsta beloppet, nämligen

  • 1. den skatt som erlagts eller kan antas komma att erläggas i Danmark, Finland, Island eller Norge för egendom som enligt avtalet får beskattas där, eller
  • 2. den del av den svenska skatten som vid en proportionell fördelning belöper på samma egendom.

Om skatt inte erlagts i Danmark, Finland, Island eller Norge och uppgift saknas om hur mycket skatt som kan komma att erläggas där, får anstånd medges med skäligt belopp, dock högst med ett belopp som motsvarar den del av den svenska skatten som vid en proportionell fördelning belöper på egendom som enligt avtalet får beskattas i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Paragrafen i sitt sammanhang

← 3 §Hela författningen5 § →