Lagrum · SFS 1936:81

15 §

2 kap. Om löpande skuldebrev

Har någon, efter överlåtelse, i god tro kommit i besittning av löpande skuldebrev, må ej mot nye borgenären göras gällande:

att skuldebrevet är ogiltigt på grund av tvång som avses i 29 § lagen om avtal eller på grund av svek eller annat förhållande som avses i 30-33 §§ sagda lag;

att betingat vederlag ej tillgodokommit gäldenären, eller att i övrigt det rättsförhållande som föranlett skuldebrevets utfärdande medför rätt till jäv; ej heller

att, innan överlåtelsen skett, skuldförhållandet upphört eller förändrats genom betalning, avtal, kvittning, uppsägning eller dom.

Ej må nye borgenären anses hava varit i god tro, där han kände omständighet varå invändningen grundas, eller hade skälig anledning till misstanke därom.

Har angående betalning, uppsägning eller annan omständighet som här förut är nämnd å skuldebrevet tecknats påskrift som ej lätteligen kunnat avlägsnas, men har detta likväl skett, må, ändå att nye borgenären var i god tro, den omständighet varom fråga är göras gällande.

I fråga om invändning att löpande skuldebrev tillkommit för skens skull, eller att det utan undertecknarens vilja kommit ur dennes besittning, är stadgat i lagen om avtal.

Tillämpas i

3 avgöranden som anger lagrummet, äldst först.

  1. NJA 2009 s. 182 2009
  2. NJA 2010 s. 467 2010
  3. NJA 2017 s. 769 2017

Förarbeten

  1. NJA II 1936 s. 70–75

Lagberedningens motiv, lagrådets yttrande och riksdagens behandling till den ursprungliga lydelsen, ur Nytt Juridiskt Arkiv avd. II. Egen digitalisering, ej mänskligt kontrollerad.

Paragrafen i sitt sammanhang

← 14 §Hela författningen16 § →