Lagrum · SFS 1932:540

3 §

Dom, som, på grund av svarandens utevaro, mot honom givits av domstol i första instans i Danmark, Island eller Norge, så ock tredskodom eller annan dom, som blivit av underrätt eller överexekutor i Finland given mot svarande, som ej avgivit svaromål, vare ej gällande, med mindre:

  • 1. svarande, vid målets anhängiggörande genom stämning, lagsökning eller inkallelse till förlikningskommission, hade hemvist eller anmäld firma i den stat, där domen gavs, eller styrelse, som hade att företräda svaranden, då ägde sitt säte därstädes, eller delgivningen skett med ombud, som svaranden enligt lag var pliktig att hava i den staten; eller
  • 2. bindande överenskommelse var träffad om målets upptagande av den domstol, där domen gavs; eller
  • 3. domen angår skadestånd för gärning, som begåtts i den stat, där domen gavs, och svaranden under vistelse därstädes personligen fått del av stämningen.

Vad nu är sagt gälle ock i fråga om dom, som i någon av förenämnda fyra stater blivit av högre rätt meddelad mot svarande, som uteblivit såväl där som i första instans.

Paragrafen i sitt sammanhang

← 2 §Hela författningen4 § →