Prop. 1989/90:110

Regeringens proposition 1989/90:110

om
reformerad inicomst- och företagsbeskattning

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 29 mars 1990.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Erik Åsbrink

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om en andra etapp av
den skattereform som skall vara fullt genomförd fro.m. år 1991.

Beträffande arbetsinkomster innebär förslaget att
inkomster som uppgår till högst 170 000 kr. beskattningsbar inkomst, bortsett
från ett statligt grundbelopp om 100 kr., endast blir föremål för
kommunalskatt. För beskattningsbara inkomster som överstiger 170 000 kr
utgårstaOigskatt om 20 %. Gränsen för statlig inkomstskatt justeras årligen med
konsumentprisindex med tillägg av två procentenheter

Grundavdraget knyts till basbeloppet och uppgår till lägst
32 % av detta, eller ca 10 000 kr vid ett basbelopp för 1991 om 31 200 kr För
taxerade inkomster i intervallet ca 58 000 - 175 000 kr utgår ett förhöjt
grundavdrag. Grundavdraget är som högst ca 18 000 kr vid en inkomst på 90 000 -
95 000 kn För pensionärer införs ett särskilt grundavdrag.

Schablonavdraget i inkomstslaget tjänst höjs från 3 000 kr
till 4 000 kn För att skapa ett neutralt skattesystem och bidra till
finansieringen av statsskattesänkningen föreslås i fråga om inkomst av tjänst
en rad åtgärden

Alla typer av ersättning för arbetsinsatser och
prestationer i allmänhet t.ex. lön eller förmåner av skilda slag beskattas så
långt möjligt likformigt och värderas till marknadsvärdet. Dessa åtgärder
innebär bl.a. att nya regler införs för beskattning av bilförmån, att den
nuvarande undervärderingen av förmånen av fri kost slopas, att reseförmåner
beskattas mer generellt samt att en mer neutral beskattning införs för vissa
s.k. avtalsförsäkringar (AGB,

1 Riksdagen 1989190. Saml. 1. Nr 110 Del 1

Prop. 1989/90:110

AGS och TFA). Vidare slopas delvis de nuvarande gynnsamma
reglerna för Prop. 1989/90:110 utländska gästforskares inkomster.

Förändringar vidtas på traktaments- och
kostnadsersättningsområdet. De syftar bl.a. till att likställa enskilt och
offentligt anställda genom att ersättningarna blir skattepliktiga för i
princip samtliga kategorien Avdragsmöjligheterna kvarstår i huvudsak men vissa
inskränkningar föreslås bl.a. vad gäller schablonmässiga avdragsbelopp.

På vissa speciella områden vidtas en del ändringar, som
bl.a. innebär följande. Hobbyverksamhet som går med överskott beskattas i
inkomstslaget tjänst. Avdraget för underhåll till icke hemmavarande barn,
liksom skattereduktionen för hemmamake och för ensamstående med barn. slopas.
Skattereduktionen för fackföreningsavgift bestäms till maximalt 500 kn De nuvarande
reglerna om extra avdrag på grund av existensminimum vid prelimi-närbeskuttningen
och vid taxeringen slopas, medan reglerna kvarstår i form av ett
förbehållsbelopp vid beräkning av avdrag för kvarstående skatt. Extra avdraget
för sjukdomskostnader slopas.

Såväl sexmånadersregeln som ettårsregeln bibehålls men
kraven för skattefrihet ändras.

Vad gäller socialavgifter föreslås att alla
förvärvsinkomster beläggs med antingen fulla avgifter om inkomsten är
förmånsgrundande, eller en särskild löneskatt som motsvarar skattedelen av
socialavgifterna.

Fastigheter indelas i två kategorien
privatbostadsfastigheter och näringsfastigheter.

För den löpande bostadsbeskattningen föreslås att
privatbostäder redovisas i inkomstslaget kapital medan andra bostäder och
fastigheter redovisas i det nya inkomstslaget näringsverksamhet. Schablonbeskattningen
av små hus slopas. Skatt på innehavet tas i stället ut som fastighetsskatt.
Motsvarande föreslås gälla för mangårdsbyggnad på jordbruk. Hyresintäkter m.m,
avseende privatbostäder och andrahandsupplåtelser av hyreslägenheter redovisas
i inkomstslaget kapital.

Kapitalbeskattningen föreslås bli nominell med en
proportionell statlig skattesats på 30 %. Alla kapitalinkomster beskattas i ett
inkomstslag som också utgör en förvärvskälla.

Sammanföringen av kapitalinkomsterna till ett inkomstslag
medför ökade möjligheter att kvitta t.ex. räntekostnader mot reavinsten Nya
avdragsbegränsningar införs emellertid för att hindra skatteanpassning. Full
kvitt-ningsrätt föreslås dock inom den grupp finansiella instrument som är
mark-nadsnoterade aktier och liknande. Full kvittningsrätt gäller också inom
gruppen marknadsnoterade skuldebrev, utställda i svenska kronor

För att ränteutgifter för boende och liknande ändamål
skall kunna finansieras på ett rimligt sätt föreslås att ränteutgifter alltid
får kvittas mot ränteinkomster och fullt avdrag medges för överskjutande
ränteutgifter på upp till 100 000 kn mot samtliga intäkter i inkomstslaget
kapital. För den som inte fyllt 18 år och för handelsbolagsbeskattade dödsbon
blir motsvarande beloppsgräns 10 000 kn

Reaförluster och ränteutgifter som inte får kvittas fullt
ut reduceras till 70%. Av underskott i inkomstslaget kapital får 30 % räknas av
från statlig

och kommunal inkomstskatt m.m. samma beskattningsår. Prop. 1989/90:110

Vinster på aktier och andra finansiella instrument
beräknas enligt samma genomsnittsmetod som nu gäller för s.k. äldre aktien
Alternativt får ett schablonmässigt anskaffningsvärde på 20 % av
försäljningsintäkten användas -dock inte för optioner och terminen

Reglerna för beskattning av finansiella instrument
omfattar alla tänkbara sådana. Nuvarande brister vad gäller beskattning av
optioner och terminer försvinner därmed. Handel med sådana instrument beskattas
i princip på samma sätt som handel med underliggande egendom. Enligt förslaget
skall utnyttjande av bl.a. konvertibelt skuldebrev och köpoption inte utlösa
be- ■ skattning.

Beskattningen blir likformig med undantag dels för vissa
avdragsbegränsningar och dels för beräkningen av ingångsvärden på olika
rättigheter att förvärva finansiella instrument. För delägare i fåmansföretag
föreslås dessutom särskilda regler vad gäller beskattning av reavinster och
utdelning. Dessa regler skall motverka att arbetsinkomster från sådana företag
omvandlas till lägre beskattade kapitalinkomsten

Reavinstbeskattningen av fastigheter förenklas kraftigt.
Bostadsrätter, använda som privatbostäder, behandlas på samma sätt som
fastigheten Av bostadspolitiska skäl föreslås också begränsningar i
skatteuttaget vid försäljning av privatbostaden Genom särskilda schablonregler
blir skatten för permanentbostäder högst 9 % och för övriga privatbostäder
högst 18 % av försäljningsintäkten. Rätten till uppskov med beskattning av
reavinster avskaffas.

Evig reavinstbeskattning införs för sådan lös egendom som
nu är skattefri efter fem års innehav. Beträffande egendom för personligt bruk
föreslås emellertid att ett schablonmässigt anskaffningsvärde på 25 % av
försäljningspriset får användas och att endast årliga vinster som överstiger
50 000 kn skall beskattas.

Pensionssparandet föreslås beskattat i form av en
avkastningsskatt. Denna skatt uppgår till 10 % av den årliga avkastningen på
det försäkringskapital som avser tjänstepension och till 15 % av den avkastning
som avser annat pensionsförsäkringskapital. Skatten betalas av
livförsäkringsföretag, pensionsstiftelser och arbetsgivare som tryggar sina
pensionsutfästelser genom avsättning till pensionskonto i företaget.

Beträffande K-försäkringskapitalet föreslås vissa
ändringar av hittills gällande beskattning. K-försäkringsrörelse kommer i
fortsättningen att beskattas med 30 %.

Vidare föreslås en särskild skatt på betalning av
försäkringspremier avseende personförsäkring utomlands. Skatten uppgår till 15
% av premiebeloppet och kan sättas ned om det utländska försäkringsföretaget
beskattas på ett sätt som kan jämföras med den svenska
avkastningsbeskattningen.

Stora förändringar görs även på företagsskatteområdet med
i princip generell tillämpning fno.m 1992 års taxering. Bolagsskatten sänks
till 30 %. Vinstdelningsskatten avskaffas.

Fortsatt dubbelbeskattning av aktiebolagens vinsten
Annellavdragen och avdragsrätten för utdelning på medlemsinsatser i kooperativa
föreningar be-

hålls. Avdragsmöjligheten för utdelning på icke
börsnoterade aktier tas bort. Prop. 1989/90:110 En ny reserveringsmöjlighet
- skatteutjämningsreserv (surv) - baserad på 30 % av företagets eget kapital
eller 15 % av lönesumman införs.

Nuvarande regler för avskrivning på inventarier och
byggnader behålls i stort. De generella reglerna skall gälla även
konventionellt beskattade byggnader som nu beskattas i inkomstslaget annan
fastighet. Avskrivningsunderlaget för markanläggningar höjs från 75 % till 100
% av anskaffningsutgiften.

Avdragsrätten för avsättning till allmän investeringsfond
har redan tagits bort. Nu slopas avdragsrätten för avsättning till lagerreserv
och resultatutjämningsfond. Alla slags lagertillgångar - med undantag för djur
i jordbruk och renskötselrörelse - skall värderas strikt enligt lägsta värdets
princip. En alternativ schablonmässig värdering till 97 % av det samlade
anskaffningsvärdet tillåts för andra former av lager än lager av fastigheter,
fordringar och värdepappen Nuvarande möjligheter till avdrag för avsättningar
till fartygsfonder och andra liknande fonder avskaffas. Ersättningsfonder
ersätter bl. a. eldsvådefonderna.

All beskattning av aktiebolag och flertalet andra
juridiska personer skall ske i ett inkomstslag, näringsverksamhet. Ingen
uppdelning görs på olika förvärvskällor. Underskott i förvärvskällan får dras
av vid beräkningen av inkomst i förvärvskällan närmast följande beskattningsår
Inkomst på grund av avyttring av aktier och andelar beräknas för sig.

Inkomstberäkningen i näringsverksamhet skall ske enligt
bokföringsmäs-siga grunden Likartade skatteregler införs för investmentföretag
och alla slags aktiefonden

Även för egenföretagare införs en rätt till reservering
genom avsättning till surv. Avdrag för avsättning får göras med antingen 30 %
på ingående eget kapital utan begränsning och med 20 % av årets lönesumma eller
med 15 % av inkomsten för beskattningsåret. Om det egna kapitalet i en förvärvskälla
är negativt skall ett belopp motsvarande det negativa kapitalet multiplicerat
med statslåneräntan samtidigt redovisas som intäkt av näringsverksamhet och
som avdrag i inkomstslaget kapital - räntefördelning. Särskilda
övergångsregler införs som lindrar effekterna av tidigare uppkommet underskott.
Skogs- och upphovsmannakonton behålls.

Reavinst på näringsfastighet beskattas i inkomstslaget kapital.

I fråga om enskilda näringsidkares näringsverksamhet görs
en indelning i aktiv verksamhet och passiv verksamhet. Aktiva verksamheter
bildar en förvärvskälla även om de är av sinsemellan olika slag. Passiv
verksamhet kan däremot bilda skilda förvärvskällon Kvittning av underskott av
aktiv litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet tillåts mot
inkomst av tjänst. Som villkor uppställs att intäkter av viss betydenhet
funnits av verksamheten under de fyra senaste beskattningsåren.

Delägarbeskattningen av handelsbolag behålls. Beskattning
sker - med vissa undantag - i inkomstslaget näringsverksamhet. Avdrag för
avsättning till surv görs vid beräkning av handelsbolagets inkomst medan
räntefördelning görs på delägarnivå.

Krav på kalenderår som räkenskapsår införs för enskilda
näringsidkare

och sådana
handelsbolag där fysiska personer eller dödsbon skall beskattas Prop.
1989/90:110 för bolagets inkomst.

Fåmansföretagsreglerna behålls - beskattning sker
fortsättningsvis i inkomstslaget tjänst - och kompletteras med regler för
beskattning av s. k. överutdelning. Den s. k. 400-timmarsregeln slopas.

Obeskattade reserver återförs till beskattning under en
fyraårsperiod. Inget särskilt avdrag medges om avskattning görs i snabbare takt
än vad reglerna kräver

Skattereformen föreslås träda i kraft den 1 juli 1990 och
tillämpas första gången vid 1992 års taxering - i normalfallet på inkomster
under år 1991.

1 Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen
(1928:370)' dels att 28-30S§, 32§ 3f mom., 35-40, 41 d och 41 e§§, 46§ 1 mom.,
46a, 49, 64 och 76§§, anvisningarna till 3 och 18§§, punkt 2 av anvisningarna
till 19 §, anvisningarna till 25 och 27-29 §§, punkterna 5, 7 och 11 av
anvisningarna till 32 §. anvisningarna till 35, 36, 38och39§§, punkterna 1-3 a
och 4 a-6 av anvisningarna till 41 §, punkt 1 av anvisningarna till 41 aS,
punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 49 §, punkterna 1-3 av anvisningarna
till 50 § samt punkt 2 av anvisningarna till 54 S skall upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 24, 27, 35, 38, 46a och
75 §§ skall utgå, dels att nuvarande anvisningar till 48 § skall betecknas
punkt 2 av anvisningarna till 48 §,

dels att 3, 4, 17-27 och 31 §§, .32§ 1, 3, 3a, 3e och 4
mom., 33och 34§§, 41 och 42 §§, 46 § 2 mom., 47 §, 48 § 2 och 3 mom., SO §, 52
§ 1 mom., 53 § 1-

3 mom., 54 §, punkt 1 av anvisningarna till 19
ii, punkt 1 av anvisningarna till

20§, anvisningarna till 21, 22 och 24§§, punkt 1 av anvisningarna till 31 §.

punkterna 3, 4, 8, 12, 12 a, 13 och 15 av anvisningarna till 32 §, punkt 3 av

anvisningarna till 33 S, punkt 4 av anvisningarna till 41 S, punkterna 2 och 4

av anvisningarna till 41 a §, punkterna 1-3 av anvisningarna till 42 §, punkt 6

av anvisningarna till 46 §, anvisningarna till 52 §, punkt 3 av anvisningarna

till 53 §, punkt 3 av anvisningarna till 54 §, punkt 1 av anvisningarna till 65
§,

rubriken närmast före 21 § samt ikraftträdande- och övergångsbestämmel

serna till lagen (1985:362) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas nya bestämmelsen 5§,
33§ 3 mom., 48 §

4 mom., punkt 3 av anvisningarna till 19 §,
punkterna 1-33 av anvisningarna

till 23 §, punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 26 §, punkterna 10 och 14

av anvisningarna till 32 §, punkterna 3a-3c av anvisningarna till 33 § samt

punkterna 1, 3 och 4 av anvisningarna till 48 S, av följande lydelse.

' Senaste lydelse av

28 S prop.'1989/90:74

29 § 1 mom. 1984:1060 29 § 4 mom.
1967;.S46 .WS 1986:1113 32$3fmom. 1987:1.303 S.S S Imom. 1985:1017 35 § 1 a
mom. 1976:85 .35 S 2 mom. 1978:971 35 S 3 mom. 1989:1017 3.S!! 3 a mom.
1984:1060 35!) 4 mom. 1987:1205 .36 *) 1976:343

38S Imom. 1986:971

39§ Imom. 1986:971

39 S2mom. 1986:465

39 §3 mom. 1988:1518

41 d S 1982:5

41 e§ 1982:1204

46§ Imom. 1987:572

46 a §
1960:64

49 S prop.
1989/90:74

64S
1985:1017

76 S 1974:769 Prop. 1989/90:110

anvisi
punk punk punk punk punk punk punk punk punk punk punk punk punk punk punk punk
punk punk punk punk punk punk punk punk punk punk punk punk punk punk punk
punk punk punk punk punk punk punk punk punk punk punk punk punk punk punk
punk punk punk punk punk punk punk punk punk punk punk punk

lingarna till 3 S 1978:942

1
av anvisningarna
till 18S 1986:1113

2
av
anvisningarna lill 18 S 1986:1113 6 av anvisningarna till 18 § 1969:749 2 av anvisningarna till 19 S 1984:1060

1
av
;invisningarna till 25 S 1953:404

2
a av
anvisningarna till 25 S 1984:1060

2
b av
anvisningarna till 25 S 1981:295

3
av anvisningarna
till 25 S 1981:295

4
av
anvisningarna till 25 S 1981:295

5
av
anvisningarna till 25 § 1981:295

6
av
anvisningarna till 25 § 1981:295

7
av
anvisningarna till 25 § 1981:295

8 av anvisningarna till 25 § 1981:295

9 av anvisningarna till 25 S 1984:1060

10 av anvisningarna till 25 § 1981:256

1
av
anvisningarna till 27 S 1972:741

2
av
anvisningarna till 27 S 1987:148

3
av
anvisningarna rill 27 S 1981:295

4
av
anvisningarna till 27 § 1981:295

5
av
anvisningarna till 27 § 1981:295

1
av
anvisningarna till 28 § 1984:1060

2
av
anvisningarna till 28 S 1984:190

5
av
anvisningarna till 28 § 1979:500

6
av
anvisningarna till 28 S 1943:45

9 av anvisningarna till 28 S 1989:232

10
av
anvisningarna till 28 § 1981:1150

11
av
anvisningarna till 28 § 1987:121

1
av
anvisningarna till 29 § 1981:295

2
a av
anvisningarna till 29 S 1976:85

2 b av anvisningarna till 29 S 1976:1099 2 c av
anvisningarna till 29 § 1976:1099 2 d av anvisningarna
till 29 § prop. 1989/90:74

2
e av
anvisningarna till 29 § 1985:1017

3
av
anvisningarna till 29 § 1983:1043

4
av anvisningarna
till 29 § prop. 1989/90:74

5
av
iinvisningarna till 29 § 1984:1060

6
av
anvisningarna till 29 § 1981:295

7
av
anvisningarna till 29 i) 1989:1017

8
av
anvisningarna till 29 § 1981:256

9
av
anvisningarna till 29 § 1987:1303

9 a av anvisningarna till 29 S 1981:1150

10
av
anvisningarna till 29 S 1984:1060

11
av
anvisningarna till 29 § 1985:225

12
av
anvisningarna till 29 § 1985:225

15 av anvisningarna till 29 § 1983:311

16
av
anvisningarna till 29 § 1984:1060

17
av
anvisningarna till 29 § 1969:.363

18
av
anvisningarna till 29 ij 1984:715 18 a av anvisningarna till 29 § 1983:311

18
b av
anvisningarna till 29 § 1985:225

19
av
anvisningarna till 29 S 1974:294

20
av
anvisningarna till 29 § 1985:225

21
av
anvisningarna till 29 t) 1986:465 5 av anvisningarna till 32 § 1974:769 7 av anvisningarna till 32 S 1980:268 11
av anvisningarna till 32 § 1981:1202

1
av
anvisningarna till 35 § 1981:295

2
av
anvisningarna till 35 § 1981:256

punkt 3 av
anvisningarna till 35 S prop. 1989/90:74 Prop. 1989/90:110

punkt 4 av
anvisningarna till 35 S 1986:1113

punkt 5 av
anvisningarna till 35 S 1988:1518

punkt 6 av
anvisningarna till 35 i) 1959:127

punkt 7 av
anvisningarna till 35 S 1977:1090

punkt 8 av
anvisningarna till 35 S 1983:1043

punkt 9 av
anvisningarna till 35 S 1985:307

punkt 1 av
anvisningarna till 36 S 1988:1518

punkt 2a
av anvisningarna till 36 S 1987:1205

punkt 2 b
av anvisningarna till 36 S 1985:307

punkt 2 c
av anvisningarna till 36 S 1983:1043

punkt 2 d
av anvisningarna till 36 S 1988:1518

punkt 2e
av anvisningarna till 36S 1988:1518

punkt 3 av
anvisningarna till 36 S 1989:1017

punkt 4 av
anvisningarna till 36§ 1988:1518

punkt 5 av
anvisningarna till 36 § 1967:748

punkt 6a
av anvisningarna till 36S 1980:998

punkt 6 b
av anvisningarna till 36 S 1980:998

punkt 7 av
anvisningarna till 36 § 1987:572

punkt 1 av
anvisningarna till 38 § 1984:190

punkt 2 av
anvisningarna till 38 § 1986:473

punkt 3 av
anvisningarna till 38 S 1984:190

punkt 4 av
anvisningarna till 38 S 1966:729

punkt 5 av
anvisningarna till 38 § 1989:1039

punkt 6 av
anvisningarna till 38 S 1973:70

punkt 8 av
anvisningarna till 38 S 1984:1060

punkt 9 av
anvisningarna till 38 § 1984:498

punkt 10
av anvisningarna till 38 S 1986:971

punkt 1 av
anvisningarna till 39 S 1979:612

punkt 2 av
anvisningarna lill 39 S 1988:1518

punkt 3 av
anvisningarna lill 39 § 1966:696

punkt 4 av
anvisningarna lill 39 S 1986:971

punkt 5 av
anvisningarna lill 39 S 1983:446

punkt 7 av
anvisningarna lill 39 S 1984:498

punkt 1 av
anvisningarna till 41 S 1984:1060

punkt 1 a
av anvisningarna till 41 § 1973:1057

punkt 1 b av anvisningarna till 41 § 1981:670

punkt 2 av anvisningarna till 41 § 1987:337

punkt 3 av anvisningarna lill 41 § 1981:295

punkt 3 a av anvisningarna fill 41 § 1982:337

punkt 4 a av anvisningarna till 41 § 1985:307

punkt 5 av anvisningarna till 41 § 1979:612

punkt 6 av anvisningarna till 41 S 1986:507

punkt 1 av anvisningarna till 41 a § 1984:1060

anvisningarna till 48 § 1970:162

punkt 1 av anvisningarna till 49 § 1974:769

punkt 2 av anvisningarna till 49 § 1970:162

punkt 1 av anvisningarna lill 50 § prop. 1989/90:74

punkt 2 av anvisningarna till 50 S prop. 1989/90:100

punkt 3 av anvisningarna till 50 § 1964:70

punkt 2 av anvisningarna till 54 § 1984:1060

rubriken närmast före 46 a § 1960:64.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:110

Med
laxeringsår förstås i denna lag det kalenderår, under vilket taxeringsbeslut
rörande årlig taxering enligt 4 kap. 2§ taxeringslagen (1990:000) skall
meddelas, och med beskattningsår det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret,
eller, där räkenskapsår inte sammanfaller med kalenderår (brutet
räkenskapsår), det räkenskapsår, som gått ut närmast före taxeringsåret.

(anv. till 3§ första och andra styckena)

/ denna paragraf angives vad som avses med de i lagen
använda beteckningarna "laxeringsår" och "heskail-ningsår".
Brutet räkenskapsår räknas som beskattningsår för viss förvärvskälla under
förutsättning att inkomsten av förvärvskällan beräknas enligt
bokföringsmässiga grunder i enlighet med bestämmelserna i 41 §. Som
ytterligare förutsättning gäller

a) i fråga om skattskyldig, som en

ligt 1§ bokföringslagen (1976:125)

är bokföringsskyldig, att föreskrif

terna i ]2§ nämnda lag iakttagits;

b)
( fråga
om skallskyldig, som skall föra räkenskaper enligi jordbruksbokföringslagen
(1951:793), an föreskrifterna i 11 § nämnda lag iakliagils; sarnt

c)
i fråga om
skattskyldig, som inte niimnis under a) eller b), att räkenskapsåret omfattar
liden den 1 maj-den 30 april, den 1 juli-den 30 juni, den 1 september-den 31 augusti
eller tid som enligt 12 § första stycket bokföringslagen (1976:125) medgivils
för annan av den skattskyldige bedriven verksamhet.

Har
skattskyldig, som avses i förslå stycket c), påbörjat eller upphört med
verksamheten eller lagt om räkenskapsåret, skall räkenskapsåret utgöra
beskattningsår utan hinder av att det omfattar annan tid än tolv månader.
Räkenskapsår som utsträcks att omfatta längre tid än aderton månader skall
dock inte i något fall räknas som beskattningsår Inte heller skall räkenskapsår
som lagts om till annan tid än kalenderår räknas som beskatt-

För andra skallskyldiga än sådana som skall föra
räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) räknas brutet räkenskapsår
som beskattningsår för viss förvärvskälla under förutsättning att inkomsten av
förvärvskällan beräknas enligt bokföringsmässiga grunder i enlighet med
bestämmelserna i 24 §. Som ytterligare förutsättning gäller

a) i fråga om skattskyldig, som enligt 1§ bokföringslagen
(1976:125) är bokföringsskyldig, att föreskrifterna i 12 § nämnda lag
iakttagits; och

b) i fråga om skattskyldig, som inte avses i a), att
räkenskapsåret omfattar tid som enligt 12 § andra stycket bokföringslagen
medgetts för annan av den skattskyldige bedriven verksamhet.

Har skattskyldig, som avses i andra stycket b), påbörjat
eller upphört med verksamheten eller lagt om räkenskapsåret, skall räkenskapsåret
utgöra beskattningsår utan hinder av att det omfattar annan tid än tolv
månader. Räkenskapsår som utsträcks att omfatta längre tid än aderton månader
skall dock inte i något fall räknas som beskattningsår Inte heller skall räkenskapsår
som lagts om till annan tid än kalenderår räknas som beskatt-

- Lydelse enligt prop. 1989/90:74.

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

ningsår i
annat fall än då omläggningen har skett för att få samma räkenskapsår för
förvärvskällan i fråga som för annan av den skattskyldige bedriven verksamhet
för vilken brutet räkenskapsår godiages som beskattningsår

Såvitt gäller fastighet beräknas inkomst i de fall som
anges i denna lag på grundval av vad som bestämts vid fastighetstaxering.

Med ägare likställs den som enligi 1 kap. 5 §
fasligheislaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare. Bestämmelserna i
denna lag om fastighet skall också tillämpas i fråga om byggnad, som är lös
egendom, om inte annat föreskrivs. Samma skall gälla beträffande sådana
tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap. 2 och 3 §§ jordabalken, i den mån
de tillhör byggnadens ägare.

Föreskrifter om fastighetstaxering Föreskrifter om fastighetstaxering

finns i fastighetstaxeringslagen (1979:1152).

finns i fastighetstaxeringslagen.

5§

Fastighet är antingen privatbo-sladsfasiighei eller
näringsfastighet. Som privalbosiadsfaslighel räknas småhus med mark som utgör
småhusenhet, småhus på annans mark saml småhus med tillhörande lomlmark på
lanlbruksenhel, om småhuset är en privaiboslad. Som privalbosiadsfaslighel
räknas även lomlmark som avses bli bebyggd med sådan bostad. Annan fastighet är
näringsfasiighel.

Som privaiboslad räknas småhus som helt eller lill
övervägande del används för permanent boende eller som fritidsbostad för
ägaren eller sådan honom närslående som avses i punkt 14 sista stycket av
anvisningarna till 32 § eller är avsedd all användas som sådan hostad.

Småhus, småhiisenhel och lantbruksenhet har
samma innebörd som i fasligheislaxeringslagen (1979:1152).

Som
privaiboslad räknas vidare bostad som används eller är avsedd an användas på
det säil som anges i andra sryckel och som innehas av medlem i
bosladsräiisförening eller

'Senaste lydelse 1986:473.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:110

bostadsförening eller av delägare i bosladsakiiebolag. om
föreningens eller bolagets verksamhet är sådan som avses i 2§ 7mom. lagen
(1947:576) om stadig inkomsiskaii.

1 fråga om privaiboslad som ingår i dödsbo gäller
bestämmelserna i 53 § 3 mom.

Frågan om bostad skall räknas som privaiboslad eller ingå
i närings-verksamhel skall för varje kalenderår bestämmas på grundval av
förhållandena vid kalenderårels utgång eller, om bostaden överlåtits under året,
förhållandena på överlåtelsedagen.

17 §■

Kommunal
inkomstskatt utgår för inkomst av näringsverksamhet och inkomst av t j ä n s
t.

Kommunal inkomstskatt utgår för:

a) inkomst av jordbruksfas

lig hel,

b) inkomst av annan fastighet,

c) inkomst av rörelse,

d) inkomst av t j ä n s t

e) inkomst av tillfällig för

värvsverksamhet saml

f) inkomst av kapital.

För
en vari av nu nämnda slag av inkomst skall inkomsten av varje särskild
förvärvskälla uppskattas för sig.

18 r

Såsom särskild förvärvskälla anses i fråga om:

a) jordbruksfastighet: varje
faslig-hel, fastighetsdel eller komplex av fastigheter, som i ägarens eller
brukarens hand är all anse såsom förvaltningsenhet;

b) annan faslighet: varje fastighet,
fastighetsdel eller komplex av fastigheter, som är att anse såsom
förvall-ningsenhei; dock alt fastighet, till den del densamma ingått uti av
ägaren driven rörelse, skall anses tillhöra förvärvskällan rörelse;

c) rörelse: varje förvärvsverksamhet,
som är an anse såsom självständig rörelse;

För
inkomst av näringsverksamhet skall inkomsten av varje förvärvskälla beräknas
för sig. Vid bedömningen av om verksamheter som den skattskyldige bedriver
utgör en eller flera förvärvskällor görs skillnad mellan aktiv och passiv
näringsverksamhet.

Verksamheter
som utgör aktiv näringsverksamhet bildar tillsammans en förvärvskälla. Har en
verksamhet tidigare utgjort passiv näringsverksamhet och uppkom underskoll del
sista beskattningsår då verksamheten utgjorde sådan näringsverksamhet utgör
dock verksamheten en särskUd förvärvskälla så länge den alltjämt vi-

-Senaste
lydelse 1986:1113. ■"'Senaste Ivdelse 1988:1518.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

d) Ijänsl:
all lill tjänst liänfärlig för

värvsverksamhet, som skallskyldig

utövat, ävensom alla honom tillkom

mande, lill ijänsl hänförliga inkomst-

givande rättigheter;

e) tillfällig förvärvsverksamhet:

1. icke yrkesmässig avyttring av

fast eller lös egendom saml

deltagande i lotteri;

2. all övrig tillfällig förvärvs

verksamhet, som skatlskyl-

dig inövat;

f) kapital:

1.
allskatiskyldig
tillhörig egendom, därav intäkten skall hänföras till intäkt av kapital, dock
med undanlag av faslighet och rörelse i utlandet;

2.
all
faslighet och rörelse, som skallskyldig haft i utlandet.

För
delägare i handelsbolag hänförs inkomst från handelsbolag och annan inkomst
till skilda förvärvskällon

sar underskott. Aktiv litterär, konstnärlig eller därmed
jämförlig verksamhet bildar en särskild förvärvskälla om den skattskyldige
begär det.

Varje
verksamhet som utgör passiv näringsverksamhet bildar en särskild förvärvskälla.

Verksamheter som har naturlig anknytning lill varandra
betraktas som en enda verksamhet. En verksamhet lUgör aktiv näringsverksamhet
om den skallskyldige i inte oväsentUg omfatming arbetat i verksamheten. Annan
verksamhet utgör passiv näringsverksamhet. Självständig näringsverksamhet i
utlandet hänförs alltid lill passiv näringsverksamhet.

För delägare i etl handelsbolag hänförs inkomst från
bolaget och annan inkomst till skilda förvärvskällon Inkomsten från bolaget
hänförs -även om det är fråga om aktiv näringsverksamhet - till flera förvärvskällor
om verksamheterna i bolaget saknar naturlig anknytning till varandra.

19§'' Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas
icke: vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvärvats

genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;
vinst vid icke yrkesmässig avyU-

ring av
lös egendom i andra fall än

som
avses i 35 § 3-4 mom.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på
här i riket utfärdade

premieobligationer
och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid

vinstdragning
på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100

kronor;

ersättning,
som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om alltnän försäkring,
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen
grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldrapenning.

ersättning,
som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas
på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre be-

Lydelse
enligt prop. 1989/90:74.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

lopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan
ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes
än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller
olycksfall i arbete eller under inilitärtjänst-göring eller i fall som avses i
lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om
krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst
av 6 000 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid
sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som
icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas
ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är
skattepliktig enligt 32§ 1 eller 2mom., sä ock ersättning som utgår på grund
av trafikförsäkring eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring
eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig
natur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del ersättningen utgår under de första trettio
dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att
ersäiuiingen uppgår för insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga
dagar lill högst 6 kronor för dag;

belopp, som till följd av försäkrin gått på grund av
kapitalförsäkring;

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på
egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser
drift-byggnad på jordbruksfastighet, byggnad på fastighet som avses i 24 § 1
mom., byggnad som är avsedd för användning i ägarens rörelse eller sådan del
av värdet av markanläggning som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag,
dels i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit

så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild
författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts,
till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under
militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän
om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst, ävensom ersättning, vilken
vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring,
som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst
räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan
är skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på
grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av
skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

gsfall eller återköp av försäkringen ut-

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på
egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser
annan byggnad än privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpeskilling,
som skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället
hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet och dels i
den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig

s. 14 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

om den försäkrade eller skadade intäkt av eller
avdragsgill omkost-egendomen i stället hade sålts, hade nad för
näringsverksamhet; varit att hänföra till intäkt a\ faslighet eller av rörelse
och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller
avdragsgill omkostnad för fastighet eller rörelse;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som
utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan
sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt
vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på
grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke
förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956: ersättning jämlikt lagen (1956:

293) om ersättning åt smittbärare 293) om ersättning
åt smittbärare om icke ersättningen grundas på för- om icke ersättningen
grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller värvsinkomst; högre
belopp för år:

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk
intäkt, som icke utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren
enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till
avdrag för utgivet belopp; .

stipendium som är avsett för mottagarens utbildning och
inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för
utgivarens räkning;

studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen
(1973:349), internat-bidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och
7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller
statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och
äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som
avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas
skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med
bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3§§ lagen om
allmän försäkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag
som utgör ersättning för merkostnader, ersättning för merutgifter för resor
som enligt 3 kap. 7 a § samma lag eller enligt 3 kap. S d § lagen om
arbetsskadeförsäkring eller 10 § lagen om statligt personskadeskydd samt
hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller
landstingskommunala medel till den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om
hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om
bostadsbidrag;

bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av
utländska barn;

ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått
av allmänna medel till den som - utan att det skett yrkesmässigt - inställt sig
inför domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning,
traktamente eller ersättning för tidsspillan;

hitielön saml ersättning lill den

som i särskilt fall räddat person eller 14

s. 15 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

egendom i fara eller bidragit lill avslöjande eller
gripande av person som begått brott;

sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller
modersmjölk;

tävlingsvinst som inte hänför sig lill anställning eller
uppdrag och som utgår i annan form än kontant eller därmed likställd
ersättning, om vinsten avser minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,1
basbelopp avrundat till närmaste hundratal kronor; sådan gottgörelse för
utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel,
för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel
finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från
pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna
gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till
stiftelsen;

intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar
samt kollar som den skallskyldige själv plockat till den del intäkterna under
en beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor, såvida intäkterna inte kan
hänföras till rörelse som den skattskyldige driver eller ingör lön eller liknande
förmån;

ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt, 69 § 1 och

2 mom., 69a § tredje stycket eller 75 a § fjärde
stycket uppbördslagen

(1953:272), 36§ 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 22§ tullagen

(1973:670), 20 § lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet be

träffande vissa uppdragsersättningar, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punkt

skatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid

inskrivningsmyndigheten 24 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter

från arbetsgivare eller 32 och 34 §§ tullagen (1987:1065);

ränta som enligt bestämmelserna i ränta som enligt bestämmelserna i

3 kap. 23 § 4 och
5 lagen (1990:00) 3 kap. 23 § 4 och 5 lagen (1990:00)

om självdeklaration och kontroll- om
självdeklaration och kontroll

uppgifter inte redovisas i kontroll- uppgifter
inte redovisas i kontroll

uppgift om sådan ränta för den uppgift om
sådan ränta för den

skattskyldige under ett beskatt- skattskyldige
under ett beskatt

ningsår sammanlagt inte uppgår till ningsår
sammanlagt inte uppgår till

500 kronor 500 kronor,-

sådant statligt bostadsstöd som av

ses i punkt 3 av anvisningarna.

Beträffande vissa försäkring.sbe- Beträffande ersättning som utfal-

lopp som utgår till lantbrukare, ler på grund av
avlalsgruppsjukför-skogsbrukare, yrkesfiskare, renskö- säkring gäller särskilda
bestämmel-tare m.fl. gäller särskilda bestäm- ser i J2 .f J ö wow. och punkt 72 av melser i punkt
16 av anvisningarna anvisningarna till 22 J.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

till 21 § och / punkt 11 av anvisningarna tiW 28§.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

20 §7

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla
skall alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och
bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde
(bruiioin-täki) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.

Avdrag får inte göras för:

den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga
utgifter, såsom vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd
eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;

sådana kostnader för hälsovård, sjukvård samt
företagshälsovård som anges i anvisningarna;

kostnader i samband med plockning av vill växande bär och
svampar eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som
är skattefria enligt 19 §;

värdet av arbete, som i den skattskyldiges
förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv eller andre maken eller
av den skattskyldiges barn som ej fyllt 16 år;

ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts
i hans förvärvsverksamhet;

svenska allmänna skatter;

kapitalavbetalning på skuld;

ränta enligt 8 kap. 1 § studiestödslagen (1973:349);

avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;

avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10);

avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529);

avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);

skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan
arbetsgivare och arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk
skada;

företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken;

straffavgift enligt Skåp. 7§ tredje stycket
rättegångsbalken;

belopp för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt
75 § uppbördslagen (1953:272) eller för vilket betalningsskyldighet föreligger
på grund av underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen (1982; 1006) om avdrags-
och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar;

avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;

kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift
vid olovlig parkering;

överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen
(1978:268);

vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om
åtgärder mot vattenförorening från fartyg;

avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att
meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor;

lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om
beredskapslagring av olja och

'Senaste Ivdelse 1989:.545. 16

Nuvarande lydelse

kol eller lagen (1985:635) om försörj avgift enligt 18 §
lagen (1902:71 s,

elektriska
anläggningar;

ränta på lånat kapital till den del

räntan täcks av sådant statligt bidrag

som
avses i punkt 7av anvisningarna

till 24 §;

kapitalförlust m. m. i vidare mån än som får ske enligt
36 §.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse

ningsberedskap på naturgasområdet; 1), innefattande vissa
bestämmelser om

ränta på lånat kapital till den del räntan motsvaras av
sådan eftergift av ränta eller amortering eller täcks av sådant statligt bidrag
som avses i punkt 3 av anvisningarna till 79§;

kapitalförlust m. m. i vidare mån än som särskilt
föreskrivs.

(Se vidare anvisningarna.)

Prop.
1989/90:110

Inkomst
av jordbruksfastighet

Inkomst av näringsverksamhet

21 § >*

Med näringsverksamhet avses yrkesmässig självständigt
bedriven förvärvsverksamhet. Till näringsverksamhet räknas också i annat fall
innehav av näringsfastighet samt innehav och avyttring av rätt till avverkning
av skog. En privalbosiadsfaslighel eller en privatbostad kan inte ingå i näringsverksamhet.

(Se vidare anvisningarna.)

22 § "

Till intäkt av näringsverksamhet hänförs vad som av
näringsverksamheten kommit näringsidkaren lill godo på sätt framgår av
anvisningarna.

(Se vidare anvisningarna.)

23 § '"

Från inläkt av näringsverksamhet får avdrag göras för
kostnader i verksamheten på säll framgår av anvisningarna.

(Se vidare anvisningarna.)

"Senaste
lydelse 1972:741. ''Senaste lydelse 1984:1060. '"Senaste lydelse
1986:1113.

2 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

24 § "

(41 § första stycket)

Inkomst
av näringsverksamhet beräknas enligt bokföringsmässiga grunder i den mån
dessa inte strider mot bestämmelserna i denna lag.

(Se vidare anvisningarna.)

Inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse skall
beräknas enligt bokföringsmässiga grunder, i den mån dessa icke slå i strid
med särskilda bestämmelser i denna lag. Även inkomst av annan fastighet
beräknas enligi bokföringsmässiga grunder i de fall som angivas i punkt I av anvisningarna.

25 § '=

(-30 S)

Vad som
återstår av intäkt av rörelse, sed;.n avdrag enligt 29 § gjorts och hänsyn
tagits til! in- och utgående balans, (nettointäkten) utgör inkomst av
rörelse. Beträffande makar gäller särskilda bestämmelser i anvisningarna
till 52 S. (jfr 23 § och 26 §)

Vad som återstår av intäkterna av en förvärvskälla inom
inkomstslaget näringsverksamhet sedan avdrag gjorts enligt 23 §, hänsyn tagits
till in-och utgående balans enligt 24 § och avdrag gjorts enligt 26 § utgör inkomsten
av förvärvskällan. Beträffande makar finns särskilda bestämmelser i
anvisningarna till 52 §.

26 §"

Uppkommer underskott vid beräkningen av inkomst av en
förvärvskälla medges - med de begränsningar som anges i anvisningarna - avdrag
för underskottet i förvärvskällan närmast följande beskattningsår.

Avdrag enligi första stycket medges inte i den mån avdrag
har medgetts enligt 33 § 3 mom.

Beträffande underskott vid förvärvskällans upphörande
gäller vad som sägs i 3 § 13 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt. (Se vidare anvisningarna.)

27 §

Summan
av inkomsterna av olika förvärvskällor inom inkomstslaget näringsverksamhet
utgör inkomst av

"Senaste lydelse av 24 S 1 mom. 1984:1060

24 §2 mom. 1989:1017. '-Senaste
lydelse av

25 § 1 mom. 1984:10.54 25 §2 mom.
1986:1244 25 S 3 mom. 1986:473. '-'Senaste lydelse 1986:1113.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

näringsverksamhet. Vid summeringen beaktas inte
förvärvskälla som visar underskon.

31 §'

TiW tjänst hänföres dels allmän Till tjänst räknas
anställning,

eller enskild ijänsl eller stadigvarande uppdrag och
annan inkomstgivande uppdrag rti-cm-o/H varje annan fast el- verksamhet av
varaktig eller tillfällig ler lillfälUg arbelsanslällning och natur,
om den inte är an hänföra till dels tillfälligt bedriven vetenskaplig,
näringsverksamhet eller till inkomst litterär, konstnärlig eller därmed
av kapital enligi lagen (1947:576) om jämförlig verksamhet, tillfälligt
upp- statlig inkomstskan. drag, såsom uppdrag att förrätta
bouppteckning, arvskifte, auktion, besiktning, värdering, skogsräkning,
ävensom annan därmed jämförlig inkomstgivande verksamhet av tillfällig natur

Med tjänst likställs rätt till

a) pension,

b) livränta, som utgår på grund av
sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av
försäkring och inte utgör vederlag vid avyttring av egendom,

c)
ersättning, som
i annan form än livränta utgår på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring,
tagen i samband med tjänst,

d) undantagsförmåner, samt

e) periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk
intäkt, i den mån

beloppet inte är undantaget från skatteplikt enligt 19 S och inte heller utgör

vederlag vid avyttring av egendom.

(Se vidare anvisningarna.)

32 §

/ mom. '■■" Till intäkt av tjänst hänförs

a) avlöning, arvode, iraktamerUe, a) avlöning, arvode och kostnads-sporiler och annan
förmån i pengar, ersättning samt annan förmån i bostad eller annat som utgått
för pengan bostad eller annat som ut-tjänsten, gått
för tjänsten,

b) pension,

c) sådan livränta som utgått på grund
av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av
försäkring med undantag av livränta som utgör vederlag vid avyttring av egendom,
i den mån det inte är fråga om livränta som avses i d) och inte heller annat
följer av 2moin.,

d) i fråga om sådan i c) angiven livränta, som utgår
till följd av person

skada och på vilken 2 mom. inte är tillämpligt, den del av livräntan som avser

ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur eller för förlorat under

håll,

e) ersättning som utgått i annan form än livränta på
grund av sjuk- eller

olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, dock inte ersättning, som

avser sjukvårds- eller läkarkostnader,

'-Senaste lydelse 1984:498.

'-'Senaste
lydelse 1987:1303. 19

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

f) undantagsförmåner,
periodiskt

understöd eller därmed jämförlig

periodisk intäkt som avses i 31 §,

samt

g) engångsbelopp
som utgår till

följd av personskada och utgör skat

tepliktig intäkt enligt punkt 1 av an

visningarna till 19 S.

f) undantagsförmåner, periodiskt understöd eller därmed
jämförlig periodisk intäkt som avses i 31 §,

g) engångsbelopp som utgår till följd av personskada och
utgör skattepliktig intäkt enligt punkt 1 av anvisningarna till 19 §,

h) sådan utdelning på och vinst vid avyttring av aktier i
fåmansföretag som enligt 3 § 12 mom. lagen (1947:576) om stadig inkomstskatt
skall las upp som inläkt av tjänst,

i)
sådana förmåner och ersättningar m.m. som anges i punkterna 14 och 15 av
anvisningarna. Som intäkt av tjänst räknas jämväl annat belopp än ovan sagts -
såsom vinstandel, återbäring eller vid återköp av försäkring uppburet belopp -
vilket utgått på grund av pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst.

Har
tjänsteinnehavare som löneförmån innehaft fastighet på sådant sätt, att han
enligt 1 kap. S§ fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare,
skall dock intäkt, vilken tjänsteinnehavaren åtnjutit från fastigheten,
räknas som intäkt av näringsverksamhet eller behandlas enligt reglerna för
privatbostad.

3 mom.
Som intäkt las inte upp kostnadsersättning i form av utlands-

Sådan ersättning på grund av kollekliv
avgångsbidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare lill förmån för
arbetstagare och som bestämmes med hänsyn även till andra omständigheter än
den försäkrades levnadsålder och anställningslid räknas endast delvis som
intäkt av tjänst på sätt närmare angives i punkt 11 av an\'is-ningarna.
Motsvarande gäller i fråga om sådan avgångsersättning som annorledes än på
grund av kollektiv avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten till
arbetstagare. Även avgångsersättning som utbetalas till arbetstagare som
omfattas av s. k. trygghetsavtal räknas endast delvis som imäkt av tjänst på
det sätt som angives i punkt 11 av anvisningarna. Har tjänsteinnehavare som
löneförmån innehaft fastighet på sådant sätt, att han enligt 1 kap. 5§ fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) skall anses som ägare, skall dock intäkt, vilken tjänsteinnehavaren
åtnjutit från fastigheten, räknas som intäkt av jordbruksfastighet eller av
annan fastighet.

3
mom."" Såsom intäkt upptages icke vad som av s t a t e n anvi-

''Senasle
lydelse 1989:1017.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:110

sals till bestridande av särskilda, med vissa tjänster
eller uppdrag förenade kostnader med undantag för irakla-menisersättning vid
resa i tjänsten som inte varit förenad med övernattning samt
resekostnadsersättning. Såsom intäkt upptages således icke:

utlandstillägg och därmed likställda förmåner för utom
riket stationerad personal vid utrikesförvaltningen eller i svensk
biståndsverksamhet;

förvaltningskostnadsbidrag och anslag till andra expenser;

å slut uppförd häst- och båtlega;

till beställningshavare vid armén utgående hästgottgörelse
för egna tjänstehästar;

Iraktamentsersättning vid resa i tjänsten som varit
förenad med övernattning;

kostnadsersättning
för vård av person i enskilt familjehem;

ägande i följd härav skattskyldig icke göra avdrag för
underskott, som kan uppkomma därigenom, att sålunda anvisat anslag icke
förslår till läckande av därmed avsedda utgiften

Bestämmelserna
i första stycket tillämpas även på motsvarande kostnadsersättning som anvisats
av kommun eller som bekostas av Nordiska ministerrådet i samband med arbete
inom ramen för det nordiska tjänstemannautbytet. Bestämmelserna till-lämpas
vidare - i den omfattning som anges i punkt 7 fjärde stycket av anvisningarna
- på kostnadsersättningar som anvisats av styrelsen för Stockholms
internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) till sådan på bestämd tid
kontraktsanställd forskare vid SIPRI som är utländsk medborgare och som vid
tidpunkten för anställningen hos SIPRI inte är bosatt i Sverige.
Riksskatteverket får också, när skäl föreligger, förklara att reglerna i första
stycket skall till-lämpas på motsvarande ersättning, som anvisats av annan
offentlig institution. Sådant beslut får. när omständigheterna föranleder
det, återkallas

tillägg
och därmed likställda förmåner såsom fri bostad, bostadskostnadsersättning,
eller däremot svarande förmån för utom riket stationerad personal vid
utrikesförvaltningen eller i svensk biståndsverksamhet. Som intäkt tas inte
heller upp kostnadsersättning avseende ökade levnadskostnader och skolavgifter
för barn samt förmån av fri bostad som anvisats av styrelsen för Stockholms
internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) till sådan på bestämd tid
kontraktsanställd forskare vid SIPRI som är utländsk medborgare och som vid
tidpunkten för anställningen hos SIPRI inte är bosatt i Sverige. Till följd
härav medges inte den skattskyldige avdrag för imderskott som kan uppkomma
genom att den anvisade ersättningen inte räcker till för att täcka därmed
avsedda utgifter.

Nuvarande lydelse

av riksskatteverket. Mot beslut, som riksskatteverket
meddelat enligt detta stycke, får talan inte föras.

3 a
mom." Förmån av fri grupplivförsäkring tas inte upp som intäkt, oavsett
om förmånen åtnjutits på grund av statlig eller på grund av kommunal eller
enskild tjänst. Har sådan förmån åtnjutits på grund av enskild tjänst och
utgått efter väsentligt förmånligare grunder än som gäller för
befattningshavaie i statens tjänst, skall dock förmanen tas upp som intäkt till
den del den utgått efter förmånligare grunder än de som gäller för nämnda
befattningshavare. Förmån av fri gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer
tas inte heller upp som intäkt.

3e mom."* Som intäkt tas inte upp
personalvårdsförmänen Härmed avses förmåner som inte är ett direkt vederlag
för utfört arbete ulan är åtgärder som är avsedda att skapa trivsel i arbetet
eller liknande eller som annars utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller
den verksamhet som det är fråga om.

Föreslagen
lydelse

3 a mom. Förmån av fri grupplivförsäkring tas inte upp
som intäkt, oavsett om förmånen åtnjutits på grund av statlig eller på grund av
kommunal eller enskild tjänst. Har sådan förmån åtnjutits på grund av enskild
tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än som gäller för
befattningshavare i statens tjänst, skall dock förmånen tas upp som intäkt till
den del den utgått efter förmånligare grunder än de som gäller för nämnda
befattningshavare. Förmån av fri gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer
tas inte heller upp som intäkt. Däremot las som intäkt upp ersättning som
utgår på grund av sistnämnda försäkring.

3 e mom.
Som intäkt tas inte upp personalvårdsförmånen Härmed avses förmåner som inte
är ett direkt vederlag för utfört arbete utan avser enklare åtgärder av mindre
värde vilka syftar till att skapa trivsel i arbetet eller liknande eller utgår
på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet som det är fråga

Prop. 1989/90:110

OITl.

Som personalvårdsförmån räknas dock inte

1. förmåner som den anställde får byta
ut mot kontant ersättning,

2. förmåner som inte riktar sig till
hela personalen samt

3. andra förmåner som den anställde
får åtnjuta utanför arbetsgivarens arbetsplatser mot betalning med kupong eller
annat motsvarande betalningssystem.

4 mom.'" /iV vid enskild ijänsl anvisad särskild
ersättning för vissa med tjänsten förenade kostnader, skall denna ersättning
redovisas så-soni imäkt.

4
mom. Har skattskyldig på grund av byte av verksamhetsort flyttat till ny
bostadsort och fått särskild ersättning av sin arbetsgivare

Har
skattskyldig på grund av byte av verksamhetsort avflyttat till ny bostadsort
och av arbetsgivaren eller av allmänna medel uppburit särskild

'Senaste
lydelse 1987:1303, "*Senaste lydelse 1987:1303. '''Senaste lydelse 1963:265.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

ersättning
//// bestridande av flyttningskostnad, skall dock sådan ersättning upptagas
såsom intäkt allenast i den mån ersättningen utgått med väsentligt högre
belopp än som gäller för befattningshavare i statens tjänst.

eller av
allmänna medel för flyttningskostnaden, skall ersättningen tas upp som intäkt
endast till den del ersättningen utgått med väsentligt högre belopp än som
gäller för befattningshavare i statlig tjänst.

33 §

7
mom.-" Från intäkt av tjänst må avdrag göras för samtliga utgifter, vilka
äro att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten, såvitt icke för samma
kostnader anvisats särskilt anslag, som, på sätt i 32 § 3 mom. är sagt, ej
skall upptagas såsom intäkt.

Avdrag får i enlighet härmed ske för, bland annat:

avgifter
som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller
efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring;

hyra eller
annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den skattskyldige
haft att själv vidkännas utgift;

kostnad
för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts utförande och som
han själv avlönat;

förlust å
medel, för vilka den skattskyldige varit på grund av sin tjänst redovisningsskyldig;

ökad
levnadskostnad vid resa i tjänsten utom den vanliga verksamhetsorten som
varit förenad med övernattning;

ökad levnadskostnad vid resa i tjänsten utom den vanliga
verksamhetsorten som varit förenad med övernattning, där ej, vad angår statstjänst,
särskild ersättning vant därför anvisad;

färdkostnad vid resa i tjänsten;

kostnad
för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för tjänstens
fullgörande.

7 fråga om en inkomstgivande självständigt bedriven
verksamhet som ej skall hänföras till näringsverksamhet gäller följande.
Avdrag får göras för utgifter som är att anse som kostnader för intäktens
förvärvande om de betalats under beskattningsåret. Avdrag får också ske för
sådana kostnader om de betalats under året före beskattningsåret i den mån de
överstiger det årets intäkter. A v drag får inte ske med större belopp än som
motsvarar beskattningsårets intäkt av verksamheten. Underskott av en verksamhet
får inte dras av mot överskott i en annan verksamhet.

I
fråga om rätt till avdrag för ränta på skuld som den skattskyldige ådragit
sig för sin utbildning eller annars i och för tjänsten gäller 39§ 1 mom.

Ränta
på skuld som den skattskyldige ådragit sig för sin utbildning eller annars i
och för tjänsten hänförs till inkomst av kapital enligt lagen

"Senaste
lydelse 1989:1017.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

2 mom.-' Skattskyldig, som haft intäkt av tjänst i form av
kontant lön eller sådan annan ersättning, som enligt 11 kap. 2§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring skall anses som inkomst av anställning, skall
utöver kostnader som avses i punkterna 3 och 7 av anvisningarna anses ha haft
utgifter till ett belopp av minst 3000 kronor. Avdraget får dock inte överstiga
tio procent av intäkten avrundat till närmast högre hundratal kronor, och ej
heller ensamt eller tillsammans med kostnader som avses i punkterna 3 och 7
av anvisningarna överstiga intäkten.

(1947:576) om statlig inkomstskatt.

2
mom.
Skattskyldig, som haft intäkt av tjänst i form av kontant lön eller sådan annan
ersättning, som enligt 11 kap. 2§ lagen (1962:381) om allmän försäkring skall
anses som inkomst av anställning, dock inte inläkt av verksamhet som avses i 1
mom. tredje stycket, skall utöver kostnader som avses i / mom. tredje stycket
och punkterna 3-ic och 7 av anvisningarna anses ha haft utgifter till ett
belopp av minst 4000 kronor Avdraget får dock inte överstiga tio procent av
intäkten avrundat till närmast högre hundratal kronor, och ej heller ensamt
eller tillsammans med kostnader som avses i 7 mom. tredje stycket och nyssnämnda
anvisningspunkter överstiga intäkten.

3
mom.
Avdrag får göras för imderskott av förvärvskälla som är hän-förlig till aktiv
näringsverksamhet avseende litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet
i den mån underskottet överstiger avdrag för underskott från närmast föregående
beskattningsår.

Ett villkor för avdrag är dock att den skattskyldige under
den period som omfattas av beskattningsåret och de tre närmast föregående
beskattningsåren redovisat intäkter från verksamheten av någon betydenhet.
Härvid beaktas även intäkter som hänförts till inkomstslaget tjänst.

34 §

Vad som
återstår av intäkt av tjänst, sedan avdrag enligt 33 § gjorts, utgör inkomst
av tjänst.

Vad som återstår av intäkt av tjänst, sedan avdrag enligt
33 § och andra stycket gjorts, utgör inkomst av tjänst.

Uppkommer
underskott vid beräkningen av inkomst av tjänst medges avdrag för
underskottet från intäkt av tjänst närmast följande beskattningsår.

'Senaste
Ivdelse 1985:1018.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

41 §=

Av 24 §
framgår att inkomst av näringsverksamhet skall beräknas enligt
bokföringsmässiga grunder.

Inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse skall
beräknas enligt bokföringsmässiga grunder, / den mån dessa icke stå i strid
med särskilda bestämmelser i denna lag. Även inkomst av annan fastighet
beräknas enligt bokföringsmässiga grunder i de fall som angivas i punkt 1 av anvisningarna.

I andra
fall än som nu sagts skall intäkt anses ha åtnjutits det beskattningsår,
under vilket intäkten blivit för den skattskyldige tillgänglig för lyftning,
och skall utgift eller omkostnad anses belöpa på det beskattningsår,
varunder utgiften betalats eller omkostnaden ägt rum. Sådan speciell skatt,
avgift eller ränta, som ingår i slutlig eller tillkommande skatt enligt
uppbördslagen (1953:272), anses dock belöpa på det beskattningsår då den
slutliga eller tillkommande skatten påförts. Statlig fastighetsskatt skall
emellertid anses belöpa på det beskattningsår till vilket skatten hänför
sig.

1 andra fall än som nu sagts eller som anges i punkt 4a av
anvisningarna skall intäkt anses ha åtnjutits det beskattningsår, under vilket
intäkten blivit för den skattskyldige tillgänglig för lyftning, och skall utgift
eller omkostnad anses belöpa på det beskattningsår, varunder utgiften betalats
eller omkostnaden ägt rum. Sådan speciell skatt, avgift eller ränta, som ingår
i slutlig eller tillkommande skatt enligt uppbördslagen, anses dock belöpa på
det beskattningsår då den slutliga eller tillkommande skatten påförts.
Statlig fastighetsskatt skall emellertid anses belöpa på det beskattningsår
till vilket skatten hänför sig. Beträffande avdrag för räntekompensation
gäller särskilda bestämmelser i punkt 2 av anvisningarna lill 39 §.

I fråga om inkomst av annan fastighet som inte skall
beräknas enligt bokföringsmässiga grunder saml inkomst av kapital gäller
beträffande ränta som har erlagts i förskott att avdrag inte medges för den
del av räntan som belöper på tid efter beskattningsårets utgång. För ränta
som enligt denna bestämmelse inte kunnat dras av omedelbart medges avdrag med
lika stora belopp varje år under återstoden av den tid som förskottsbetalningen
har avsett.

42 §2-'
Värdet av bostadsförmån skall beräknas med ledning av i orten gällande
hyiespris eller, om tillfälle till sådan jämförelse saknas, efter annan lämplig
grund.

s. 25 Kontrollera mot PDF

--Senaste
lydelse 1987:1203. -■'Senaste lydelse 1987:1303.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

Värdet av produkter, varor eller Värdet av produkter, varor eller

andra naturaförmåner, som ingår i andra/ömåier, som ingår
i lön eller

lön eller annan inkomst, beräknas annan inkomst, beräknas tUl mark-

efter ortens pris. nadsvärdet.

Bilförmån och kostförmån värderas enligt särskilda grunder
som anges i anvisningarna.

(Se vidare anvisningarna.)

46 § 2 mom.-' Skattskyldig, som har varit bosatt här i
riket under hela beskattningsåret, får dessutom göra avdrag:

1) för periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk utbetalning, som inte får dras av från inkomsten av
särskild förvärvskälla, i den utsträckning som framgår av punkt S av
anvisningarna;

2) för påförda egenavgifter enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter som inte får dras av från inkomsten av
särskild förvärvskälla;

3) för obligatoriska avgifter som den
skattskyldige, på grund av arbete i ett annat nordiskt land, enligt slutligt
fastställd debitering skall betala i överensstämmelse med den konvention som
avses i förordningen (1981:1284) om tillämpning av en konvention den S mars
1981 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet, om
den avgiftsgrundande intäkten tas till beskattning för beskattningsåret i
Sverige;

4) för belopp som den skattskyldige
under beskattningsåret har betalat för eller tillgodoräknats som underhåll av
icke hemmavarande barn intill dess barnet fyllt 18 år eller intill dess det
fyllt 21 år om det genomgår grundskola, gymnasieskola eller därmed jämförlig
grundutbildning, dock högst med 3000 kronor för varje barn;

6) för avgift som den skattskyldige har betalat under
beskattningsåret för annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som
ägs av arbetsgivare, i den omfattning som framgår av punkt 6 av anvisningarna.

Har skattskyldig under beskatt- Har skattskyldig under beskatt-

ningsåret varit skyldig att betala sjö- ningsåret varit
skyldig att betala sjömansskatt, medges avdrag för perio- mansskatt, medges
avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensions- diskt understöd och
avgift för pen-försäkring och underhällsbidrag, sionsförsäkring som anges i
första som anges i första stycket 4) och 6), stycket 6, endast i den mån hänsyn
endast i den mån hänsyn inte tagits inte tagits till understödet eller av-till
understödet, avgiften eller un- giften vid beräkningen av
sjömans-derhållsbidraget vid beräkningen av skatt, sjömansskatt.

Avdrag för avgift som avses i första stycket 6 medges
endast i den mån avdrag inte får ske från intäkt av särskild förvärvskälla.
Om skattskyldig varit bosatt här i riket endast under en del av beskatt-

■Senaste lydelse 1989:1018. 26

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

ningsåret, medges avdrag som nu sagts bara i den mån det
belöper på nämnda tid.

Vid
1991 års taxering medges avdrag med endast 75procent av det belopp som följer
av första stycket 6). Motsvarande gäller för avdrag som yrkas vid nämnda
taxering med stöd av punkt 6 fjärde stycket av anvisningarna och avser avgift
som erlagts efter den 5 december 1989.

47
Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor,
minskat i förekommande fall med sådant avdrag som avses i 46 och 46a§§. utgör
taxerad inkomst.

Den taxerade inkomsten avrundas nedåt till helt hundratal
kronon

Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster av
näringsverksamhet och tjänst, minskat i förekommande fall med sådant avdrag
som avses i 46§, utgör taxerad förvärvsinkomst.

Den taxerade förvärvsinkomsten avrundas nedåt till helt
hundratal kronon

48 §

.2
mom.-''Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket under hela
beskattningsåret, har rätt till kommunalt grundavdrag med 10000 kronor.

2 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i
riket under hela beskattningsåret, har rätt till kommunalt grundavdrag enligt
följande.

Grundavdraget uppgår till 0,32 basbelopp för taxerad
inkomst som inte överstiger 1,86 basbelopp. För taxerad inkomst som överstiger
1,86 men inte 3,04 basbelopp uppgår grundavdraget till 0,32 basbelopp ökat med
25 procent av det belopp varmed den taxerade inkomsten överstiger 1,86 men inte
2,89 basbelopp. För taxerad inkomst som överstiger 3,04 basbelopp uppgår
grundavdraget till det belopp som enligt föregående mening utgår vid en taxerad
inkomst på 3,04 basbelopp minskat med 10procent av det belopp varmed den
taxerade inkomsten överstiger 3,04 basbelopp, dock lägst till 0,32 basbelopp.

Har
skattskyldig under beskattningsåret uppburit lön eller annan gottgörelse som
utgör skattepliktig inkomst enligt lagen (1958:295) om

-■Senaste
lydelse 1986:473. -"Senaste Ivdelse 1986:1113.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

sjömansskatt skall grundavdraget n-iinskas med en
tolftedel för varje period om trettio dagar för vilken den skattskyldige
uppburit beskattningsbar inkomst enligt nämnda lag samt enligt 1 § 2 mom.
lagen skattepliktig dagpenning. Det sålunda beräknade grundavdraget avrundas
uppåt till helt hundratal kronor.

3 mom.-'Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här
i riket endast under en del av beskattningsåret, har rätt till kommunalt
grundavdrag med en tolftedel av 10000 kronor för varje kalendermånad eller
del därav, varunder han varit bosatt här i riket. /7örvidgä//er bestämmelserna
i 2 mom. andra stycket. Det sålunda beräknade grundavdraget avrundas uppåt till
helt hundratal kronor.

sjömansskatt skall grundavdraget minskas med en tolftedel
för varje period om trettio dagar för vilken den skattskyldige uppburit beskattningsbar
inkomst enligt nämnda lag samt enligt 1 § 2 mom. lagen skattepliktig
dagpenning.

Med basbelopp avses basbeloppet enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring för året före taxeringsåret.

Grundavdraget
får inte överstiga den skattskyldiges inkomst av aktiv näringsverksamhet och
tjänst minskad med avdrag som avses i 46 §. 1 inkomst av tjänst inräknas
därvid inte intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i. Som avdrag
enligt 46 § räknas därvid inte avdrag som på grund av dispens enligt punkt 6
tredje stycket av anvisningarna till 46 § grundas på inkomst av passiv
näringsverksamhet eller intäkt som avses i 32§ 1 mom. första stycket h.

Grundavdraget avnmdas nedåt till helt hundratal kronor.

3 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i
riket endast under en del av beskattningsåret, har rätt till kommunalt grundavdrag
med en tolftedel av 0.32 basbelopp för varje kalendermånad eller del därav,
under vilken han varit bosatt här i riket, varvid bestämmelserna i 2 mom.
tredje - sjätte styckena tillämpas.

4 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i
riket under hela eller någon del av beskattningsåret och vars inkomst till
inte obetydlig del har utgjorts av folkpension, har rätt att i stället för
kommunah grundavdrag enligt 2 eller 3 mom. få särskilt kommimah grundavdrag enligt
bestämmelserna i punkt 1 av anvisningarna.

Det särskilda grundavdraget avrundas nedåt till helt
hundratal kro-

-'Senaste
lydelse 1986:1113.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

50 i

7 mom. Skallskyldigs beskattningsbara inkomst fastställs
enligi bestämmelserna i 2 och 3 mom. samt 52 §.

2 mom. För fysisk person, som varit bosatt här i riket
under hela eller någon del av beskattningsåret, utgörs den beskattningsbara
inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt grundavdrag. Den
beskattningsbara inkomsten skall anges i helt hundratal kronor, så att
överskjutande belopp, som inte uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller

Har den skattskyldiges skatteförmåga under
beskattningsåret varit väsentligen nedsatt lill följd av långvarig sjukdom,
olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närslående än barn. för vilka
den skattskyldige varit berättigad lill allmänt barnbidrag, eller annan
därmed jämförlig ornsiändighei, får den skattskyldiges taxerade inkomst
minskas, förutom med kommunah grundavdrag, med ytterligare ett efter
omständigheterna avpassat belopp, dock högst 10 000 kronor Har skallskyldig på
grund av jämkning vid beräkning av sjömansskall fåll avdrag för nedsatt
skalleförmåga, skall avdrag, som avses i delta stycke, minskas med del belopp,
varmed jämkning medgetts.

Om skaitskyldigs inkomst, efter avdrag av därå belöpande
skatt, på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet,
stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet understigit
vad han kan anses hava behövt lill underhåll för sig själv och för make och
oförsörjda barn (existensminimum) är den skallskyldige berättigad lill avdrag
för nedsatt skatteförmåga.

Den taxerade förvärvsinkomsten minskad med kommunalt
grundavdrag utgör beskattningsbar förvärvsinkomst.

-■'"Senaste Ivdelse av

SOS Imoni, 1986:1113

.50 S 2 mom. prop. 1989/90:74

.MISS mom. 1986:1113.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

Även skatiskyldig, vars inkomst lill icke obetydlig del
utgjorts av folkpension, är - om särskdda omständigheter icke föranleda annat
- berättigad till avdrag för nedsatt skalteför-måga.

Vad i andra stycket sägs om minskning av avdraget med
belopp, varmedjämkning erhållits vid beräkning av sjömansskatt, skall också
tillämpas i fråga om avdrag enligt tredje och fjärde styckena.

Vad härefter återstår avrundas nedåt lill heh hundratal
kronor och utgör för skatiskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 mom. För annan skatiskyldig än som avses i 2 mom. utgör
den laxerade inkomsten tillika beskattningsbar inkomst.

Den beskattningsbara inkomsten avrundas nedåt till heh
hundratal kronor.

52 §

7 moni.-' Akta makar, som under beskattningsåret levt
tillsammans, taxeras en var för sin inkomst.

Avdrag, som i 50 § 2 mom. andra eller tredje stycket sägs,
beräknas för vardera maken för sig. Härvid iaktta-ges all vardera makens
skalleförmåga bedömes med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomst och
förmögenhet samt all avdrag enhgt 50 § 2 mom. andra stycket för makarna
tillsammans icke må överstiga det högsta belopp som där angives.

Avdrag enligi 50 § 2 mom. fjärde stycket beräknas för
vardera maken för sig utan hänsyn lagen lill andra makens inkomst. 1 fråga om
jämkning av avdraget enligt bestämmelserna i punkt 2 femte stycket av anvisningarna
lill 50 § skall för vardera maken beaktas värdet av hälften av makarnas
sammanlagda skattepliktiga förmögenhet. Vid jämkning som nu sagts skall vidare
bortses från sådan förmögenhet, som enligt 8 § lagen (1947:577) om statlig
förmögen-

-''Senaste lydelse 1986:507. 30

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1989/90:110

hetsskatt skall räknas in i den skattskyldiges
skattepliktiga förmögenhet.

53 §

7 mom.'
Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger så framt ej annat föreskrives
i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av
överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 §§ sägs:

a) fysisk person:

för lid, under vilken han varit här i riket bosatt:

för all inkomst, som förvärvats inom eller utom riket;
samt

för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:

för inkomst av här belägen fastig- för inkomst av näringsverksamhet

het;

för
inkomst av rörelse, som här bedrivits från fast driftställe;

som hänför sig lill fastighet eller fast driftställe här i
riket;

för inkomst av näringsverksamhet som utgör intäkt när
egendom som avses i 26 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och .som
innefattar nyttjanderätt lill ett hus eller del av ett hus här i riket övergår
lill privatbostad eller avyttras;

för
inkomst vid avyttring dels av aktier och andelar i andra svenska aktiebolag,
handelsbolag och ekonomiska föreningar än sådana som avses i 2 § 7 mom. lagen
om statlig inkomstskatt, dels av konvertibla skuldebrev och konvertibla
vinstandels-bevis som utgells av svenska aktiebolag, dels av sådana av svenska
aktiebolag iiifäsla optionsrätter som avser rätt till nyteckning eller köp av
aktie och blivit uifästa i förening med skuldebrev och dets optioner och terminer
som avser något av nu nämnda finansiella instrument, om överlåtaren vid något
tillfälle under de tio kalenderår som närmast föregått det år då avyttringen
skedde haft sitt egentliga bo och hemvist här i riket eller stadigvarande
vistats här; för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av
anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som
utgått av annan anställning eller annat uppdrag än hos svenska staten eller
svensk kommun, i den mån inkotnsten förvärvats genotn verksamhet här i riket;

för arvode och annan liknande ersättning som uppburits i
egenskap av le

damot eller suppleant i styrelse eller annat liknande organ i svenskt aktiebo

lag eller annan svensk juridisk person, oavsett var verksamheten utövats;

för pension enligt lagen (1962: för
pension enligt lagen (1962:

"Senaste
Ivdelse 1989:1039.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1989/90:110

381) om allmän försäkring till den 381) om allmän
försäkring till den

del beloppet överstiger 10000 kro- del beloppet överstiger 0,32 basbe

nor och för annan ersättning enligt lopp och för annan ersättning enligt

nämnda lag: nämnda lag;

för pension på grund av anställning eller uppdrag hos
svenska staten eller svensk kommun;

för belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring
än tjänstepensionsförsäkring, om försäkringen meddelats i här i riket bedriven
försäkringsrörelse;

för ersättning enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen
(1989:225) om ersättning till smittbärare samt enligt annan lag eller
författning, som utgått till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller
på grund av militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till
sjömän;

för dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa enligt lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligt
lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd;

för timstudiestöd och inkomstbidrag enligt
studicstödslagen (1973:349);

för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket
förvärvad inkomst av tjänst;

för återfört avdrag för egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter, för restituerade, avkortade eller avskrivna
egenavgifter i den mån avdrag har medgetts för avgifterna samt för avgifter som
avses i 46 § 2 mom. första stycket 3 och som satts ned genom ändrad debitering
i den mån avdrag har medgetts för avgifterna;

för vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastighet här
i riket eller rörelse som bedrivits från fast driftställe här i riket eller
tillbehör till sådan fastighet eller rörelse och av egendom som avses i 35 § 3
a mom. och som innefattar nyttjanderätt till ett hus eller del av ett hus här
i riket; saml

för vinst vid icke yrkesmässig avyttring dels av aktier
och andelar i sådana svenska företag som avses i punkt 4 a av anvisningarna
till 41 §, dels av konvertibla skuldebrev som utgivits av svenska aktiebolag
och dels av sådana av svenska aktiebolag utfästa optionsrätter som avses i 35 §
3 mom. första stycket, om överlåtaren vid något tillfälle under de tio kalenderår
som närmast föregått det år då avyttringen skedde haft sitt egentliga bo och
hemvist här i riket eller stadigvarande vistats här;

b) dödsbo:

för all inkomst som förvärvats inom eller utom riket.

(Se vidare anvisningarna,)

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

2 mom.
Inkomst hos vanliga handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag, rederier och
juridiska personer, som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt
bildats för att förvalta annan samfällighet än sådan som har taxerats såsom
särskild taxeringsenhet och avser mark-samfällighet eller
regleringssamfäl-lighet, hänförs till de särskilda delägarnas inkomst med belopp,
som för en var motsvarar hans andel av bolagets, rederiets eller samfällighetens
inkomst. Motsvarande gäller inkomst hos utländsk juridisk person i fall som
avses i punkt 10 andra stycket av anvisningarna. I fråga om vad som avses med
utländsk juridisk person i denna lag gäller vad som sägs i 16 § 2 mom. första
stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

2 mom.-' Inkomst hos vanli

ga handelsbolag, kommanditbolag,

enkla bolag, rederier och juridiska

personer, som enligt författning eller

på därmed jämförligt sätt bildats för

att förvalta annan samfällighet än

sådan som har taxerats såsom sär

skild taxeringsenhet och avser mark-

samfällighet eller regleringssamfäl-

lighet, hänförs till de särskilda del

ägarnas inkomst med belopp, som

för en var motsvarar hans andel av

bolagets, rederiets eller samfällighe

tens inkomst. Motsvarande gäller in

komst hos utländsk juridisk person i

fall som avses i punkt 10 andra

stycket av anvisningarna. I fråga om

vad som avses med utländsk jtiridisk

person i denna lag gäller vad som

sägs i 16§ 2mom. första stycket la

gen (1947:576) om statlig inkomst

skatt. Delägare i s.k. gruvbolag ta.xe-

ras för den inkomst han åtnjutit av

bolagets verksamhet.

3 morn.- Avlider skattskyldig, skall för det
beskattningsår, då dödsfallet

inträffade, dödsboet efter honom taxeras såväl för inkomst, vilken den av

lidne haft, som för inkomst, vilken ingått till dödsboet efter dödsfallet, och

skall därvid för dödsboet tillämpas vad som enligt bestämmelserna i denna

lag skolat gälla för den avlidne.

För senare
beskattningsår än det, då dödsfallet inträffade, tillämpas vad som sägs om
dödsbo endast om den avlidne vid sitt frånfälle var bosatt här i riket; i annat
fall anses dödsbo som sådan här i riket icke hemmahörande juridisk person som
inte skall taxeras till kommunal inkomstskatt.

Från och med det taxeringsår som Från och med det taxeringsår som

följer
närmast efter det fjärde kalenderåret efter det kalenderår, då dödsfallet
inträffade, tillämpas dock bestämmelserna om handelsbolag på dödsbo efter den
som vid sitt frånfälle var bosatt här i riket, om för dödsboet skulle ha
beräknats högre till statlig inkomstskatt taxerad inkomst än 10 000 kronor
eller större skatteplikdg förmögenhet än 100 000 kronor. Bestämmelserna om
handelsbolag i punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 22 § och punkt 1 av
anvisningarna till23 § tillämpas dock inte. Ingår i dödsbo sådan egendom som
vid dödsfallet var privatbostad.

följer
närmast efter det fjärde kalenderåret efter det kalenderår, då dödsfallet
inträffade, tillämpas dock bestämmelserna om handelsbolag på dödsbo efter den
som vid sitt frånfälle var bosatt här i riket, om för dödsboet skulle ha
beräknats högre till statlig inkomstskatt taxerad inkomst än 10 000 kronor
eller större skattepliktig förmögenhet än 100 000 kronor. Dödsbo på vilket bestämmelserna
om handelsbolag varit tillämpliga något beskattningsår anses därefter som
sådant bolag i beskattningshänseende, oavsett storleken av boets inkomst
eller förmö-

'Senaste
lydelse 1989:1039. -Senaste lydelse 1986:1113,

3 Riksdagen 1989190. Saml. 1. Nr 110 Del 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

genhet. Bestämmelserna i detta som avses 15 §, skall
reglerna om pri

stycke tillämpas icke på fideikom- vatbostad tillämpas intill utgången av

niissbo. nyss angiven tid om egendomen fort-

farande uppfyller förutsättningarna för att kunna räknas
som privatbostad. Dödsbo på vilket bestämmelserna om handelsbolag varit
tillämpliga något beskattningsår anses därefter som sådant bolag i beskattningshänseende,
oavsett storleken av boets inkomst eller förmögenhet. Bestämmelserna i detta
stycke till-lämpas icke på fideikommissbo. Om särskilda skäl föreligger, får
riksskatteverket på ansökan förklara att dödsbo, som enligt föregående stycke
skall behandlas såsom handelsbolag i beskattningshänseende, får taxeras enligt
bestämmelserna i andra stycket. Ansökan skall för att kunna upptagas till
prövning göras hos riksskatteverket senast under året efter det taxeringsår, då
dödsboet första gången skall behandlas som handelsbolag i
beskattningshänseende. Mot beslut, som riksskatteverket meddelat i sådant
ärende, får talan inte föras.

54§-" Från skattskyldighet/riA:fl//rti:

a)
medlem av
konungahuset: för av staten anvisat anslag;

b)
i utlandet bosatt
person:

för sådan inkomst, för vilken avgift enligt lagen om
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall erläggas eller
beträffande vilken befrielse från sådan avgift skall åtnjutas jämlikt särskilt
stadgande i samma lag;

c) ägare av sådan fastighet som avses i 3 kap, 2 §
fastighetstaxeringslagen

(1979:1152):

för inkomst av fastigheten i den mån ägarens inkomst
härrör från sådan användning som gör att byggnad enligt 2 kap, 2§
fastighetstaxeringslagen skall indelas som specialbyggnad, dock ej
kommunikationsbyggnad, distributionsbyggnad eller reningsanläggning;

d) ägare av sådan fastighet som avses i 3 kap. 3 §
fastighetstaxeringslagen:

för inkomst av fastigheten i den mån ägarens inkomst härrör från sådan

egendom
och sådan användning som avses i nämnda lagrum;

e) i riket bosatt delägare i dödsbo

efter person, som vid sitt frånfälle

icke varit här i riket bosatt:

för av dödsboet åtnjuten, till honom utdelad inkomst, för
vilken dödsboet är skyldigt att betala inkomstskatt;

f) här i riket bosatt fysisk person, som under vistelse
utomlands åtnjutit

avlöning eller annan därmed jämförlig förmån på grund av annan anställning

där än anställning ombord på svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller norskt

luftfartyg:

"Senaste lydelse 1985:362. 34

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

för inkomst av anställningen i den omfattning som anges i
punkt 3 av anvisningarna.

Av 70 § framgår att personer som där avses är frikallade
från skattskyldighet för vissa inkomsten

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar till 19 §

I.-'"* Socialbidrag, begravningshjälp samt underhåll,
som har lämnats intagen i kriminalvårdsanstalt eller patient på sjukhus e. d.
utgör inte skattepliktig inkomst. Detsamma gäller i fråga om till föreningar
influtna medlemsavgifter. Som begravningshjälp behandlas inte tjänstepension
avseende tid efter den pensionsberättigades frånfälle.

Med skadeståndsförsäkring förstås försäkring, enligt
vilken den försäkrade äger utfå ersättning för skadestånd vartill han är
berättigad på grund av personskada (överfallsskydd o. d.).

Ersättning till följd av personskada som utgår i annan
form än periodisk utbetalning (engångsbelopp) och avser förlorad inkomst av
skattepliktig natur utgör skattepliktig intäkt såvida icke annat följer av
övriga bestämmelser i denna lag.

Om engångsbelopp, som utgår till följd av personskada,
utgör ersättning för framtida förlust av skattepliktig inkomst, skall dock 40
procent av beloppet avräknas såsom icke skattepliktig del. Uppbär skattskyldig
två eller flera sådana engångsbelopp till följd av samma personskada, skall vad
som nu har sagts gälla varje sådant belopp. Vad som avräknas från ett eller
flera engångsbelopp under beskattningsåret får emellertid - i förekommande
fall tillsammans med vad som avräknats tidigare år - för samma personskada
sammanlagt icke överstiga femton basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Härvid skall avräknad del av ett engångsbelopp uttryckas i det
basbelopp, som har fastställts för det år under vilket engångsbeloppet blivit
tillgängligt för lyftning.

Utbytes sådan livränta eller del därav, som utgår till
följd av personskada och utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 mom,, mot
engångsbelopp, gälla bestämmelserna i föregående stycke beträffande sådant
engångsbelopp. Utbytes annan livränta eller del därav, som utgör skattepliktig
intäkt enligt 32 § Imom,, mot engångsbelopp, skall hela engångsbeloppet
upptagas såsom skattepliktig intäkt. Sker utbyte, helt eller delvis, av annan
livränta än nu sagts mot engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke
skattepliktig intäkt.

Lön, som utgår från arbetsgivare i sådana fall, då denne
på grund av 3 kap, 16 § andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring äger uppbära arbetstagaren tillkommande ersättning från allmän
försäkringskassa, är skattepliktig intäkt. För arbetsgivaren är den av honom i
nämnda fall uppburna ersättningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån
uppburen ersättning i anledning av kostnad för den anställdes räkning att
betrakta som skattepliktig inkomst, dock att ersättningen icke är skattepliktig
för arbetsgivaren, därest den till den anställde utbetalda lönen eller den för
honom havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i
förvärvskälla. Ersättning, som annorledes än i form av pension eller annan
livränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada eller arbetsskada i de fall,

-'Senaste lydelse 1988:359, 35

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

då
arbetsgivaren står s. k. självrisk enligt lagen (1954:243) om
yrkesskade-föräkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, räknas
till skattepliktig inkomst enligt de grunder som skulle hava gällt vid
försäkring enligt sistnämnda lag.

Skatteplikt
föreligger inte för bidrag från stat eller kommun, som utgår enligt av
regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser, i samband med
utbildning eller omskolning, till arbetslösa och partiellt arbetsföra samt
med dem i fråga om sådana bidrag likställda i den mån bidragen avser
traktamente och särskilt bidrag. Flyttningsbidrag som lämnas av en
arbetsmarknadsmyndighet utgör inte skattepliktig intäkt i följd varav avdrag
inte medges för den kostnad som sådant bidrag eller stöd är avsett att
täcka. Skatteplikt föreligger inte heller för bidrag från en allmän
försäkringskassa till handikappade eller föräldrar till handikappade barn
för anskaffning eller anpassning av motorfordon. Utgår bidraget till en näringsidkare
för näringsverksamheten tillämpas bestämmelserna om näringsbidrag i punkt 2
av anvisning-

Skatteplikt föreligger inte för bi

drag från stat eller kommun, som ut

går enligt av regeringen eller av stat

lig myndighet meddelade bestäm

melser, i samband med utbildning el

ler omskolning, till arbetslösa och

partiellt arbetsföra samt med dem i

fråga om sådana bidrag likställda i

den mån bidragen avser traktamente

och särskilt bidrag. Flyttningsbidrag

som lämnas av en arbetsmarknads

myndighet utgör inte skattepliktig

intäkt i följd varav avdrag inte med

ges för den kostnad som sådant bi

drag eller stöd är avsett att täcka.

Skatteplikt föieligger inte heller för

bidrag från en allmän försäkrings

kassa till handikappade eller föräld

rar till handikappade barn för an

skaffning eller anpassning av motor

fordon. Utgår bidraget till en nä

ringsidkare för näringsverksamhe

ten tillämpas bestämmelserna om

näringsbidrag i punkt 9 av anvisning

arna, arna lill 22 §.

Kontant arbetsmarknadsstöd utgör skattepliktig intäkt.

Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrag som utgår i samband med ar-

betsplacering som utgör led i arbetsmarknadsstyrelsens omhändertagande

av flyktingar.

Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag, som
stiftelsen Dag Hammarskjölds minnesfond till fullföljande av sitt ändamål utgiver
för mottagarens utbildning.

Enligt 46 § 2 mom. första stycket 4) föreligger viss rätt
till avdrag för bidrag till barns underhåU. Sådani underhållsbidrag skall
icke hänföras lill skattepliktig inkomst.

3. Eftergivet belopp av ränta eller amortering på statliga
lån till bostadshus skall inte las upp som skattepliktig intäkt. Detsamma
gäller i fråga om sådant räntebidrag som avses i

a) 36-38 §§ bostadsfinansierings

förordningen (1974:946) och punkt 8

av övergångsbestämmelserna lill

nämnda förordning,

b) 33 § bostadslånekungörelsen

(1967:552),

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

c) 39 och 41 §§ nybyggnadslåne-

förordningen för bosläder

(1986:692),

d) 38, 40 och 41 §§ ombyggnadslå-

neförordningen för bosläder

(1986:693),

e) 3 § förordningen (1986:82) om

ränta och amortering m. m. i fråga

om vissa statliga tilläggslån till kul

turhistoriskt värdefulla byggnader

f) 9 § förordningen (1984:614) om

lån för förvärv av vissa fastigheter

som har förköpts enligi förköpslagen

(1967:868),

g) 6 § förordningen (1985:352) om

lån m. m. för gaiukostnadsersättning

i vissa fall,

h) 15 § förordningen (1987:258) om stöd för
flerbarnsfamiljer för köp av egnahem,

i) förordningen (1983:974) om statligt räntestöd vid
förbättring av bostadshus,

j) 15 § förordningen (1977:332) om stadigt stöd lill
energibeparande åtgärder i bostadshus m. m.

till 20 §

1.-''Till skattskyldigs levnadskost- 1. Till skattskyldigs levnadskost-

nader, för vilka avdrag enligt denna nåder, för vilka
avdrag enligt denna paragraf ej medges, räknas bland paragraf ej medges, räknas
bland annat premier för egna personliga annat premier för egna personliga
försäkringar och avgifter till kassor, försäkringar och avgifter till kassor,
föreningar och andra sammanslut- föreningar och andra sammanslutningar, i
vilka den skattskyldige är ningar, i vilka den skattskyldige är medlem. Avdrag
får dock göras för medlem. Avdrag får dock göras för sådana premier och
avgifter i den sådana premier och avgifter i den omfattning som anges 125 J 7
OTow., omfattning som anges i 33 §, 46 § 33 § och 46 § 2 mom. samt punkt 2 av 2
mom., punkterna 21 och 23 av an-anvisningarna till 22 §, punkt 9 av visningarna
till 2J§ och punkt 6 av anvisningarna till29 § och punkt 6 av anvisningarna
till 33 §. anvisningarna till 33 §.

Utgifter för representation och liknande ändamål är att
hänföra till omkostnader i förvärvskälla endast om de har omedelbart samband
med verksamheten, såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla
affärsförbindelser och liknande eller då utgifterna avser jubileum för
företaget, invigning av mera betydande anläggning för verksamheten,
stapelavlöpning eller jämförliga händelser eller då utgifterna är att hänföra
till personalvård. Avdrag medges i det enskilda fallet inte med större belopp
än som kan anses skäligt och inte i något fall för utgifter för spritdrycker
och vin. Avdrag för

5Senaste lydelse 1987:1303. 37

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1989/90:110

måltidsutgifter medges normalt inte med större belopp än
som motsvarar skäliga utgifter för lunch.

Till kostnader för hälsovård, sjukvård samt
företagshälsovård, för vilka avdrag inte medges enligt denna paragraf, räknas

kostnader för hälso- och sjukvård för vilken ersättning
inte utges enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring i den mån kostnaderna
inte avser antingen sjuk- och tandvårdskostnader som uppkommer vid insjuknande
i samband med tjänsteförrättning utomlands eller sjuk- och tandvårdskostnader
för anställd som inte är försäkrad enligt lagen om allmän försäkring,

kostnader för företagshälsovård som inte uppfyller
villkoren för bidrag enligt förordningen (1985:326) om bidrag till
företagshälsovård samt

kostnader för sådan verksamhet som avser rehabilitering
eller liknande och som inte bedrivs efter grunder som fastställs i
kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationen

till
21 §-'*

(28 §
andra stycket)

Ersättning
i form av royalty eller periodiskt utgående avgift för utnyttjande av
materiella eller immateriella tillgångar är att anse såsom intäkt av rörelse,
såvitt inte royaltyn eller avgiften är av beskaffenhet att böra hänföras till
intäkt av fastighet eller av tjänst.

(anv. till 27 §p. 5)

Rörelse
anses föreligga om delägare i fåmansföretag eller närstående till sådan
delägare avyttrar hyresrätt, patenträtt eller liknande rättighet under
förutsättning att ersättningen för rättigheten skulle ha utgjort intäkt av
rörelse om verksamheten i företaget hade drivits av den som avyttrat
rättigheten.

7. Näringsverksamhet anses föreligga om en skatiskyldig
erhåller ersättning i form av royalty eller periodiskt utgående avgift för
utnyttjande av materiella eller immateriella till-gångan såvida inte royaltyn
eller avgiften är av beskaffenhet att böra hänföras till intäkt av tjänst.

2. Näringsverksamhet anses föreligga om delägare i
fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag eller närstående till sådan
delägare avyttrar hyresrätt, patenträtt eller liknande rättighet, under
förutsättning att ersättningen för rättigheten skulle ha utgjort intäkt av
näringsverksamhet om verksamheten i företaget hade

-""Senaste
lydelse av punkt 1 av anvisningarna till punkt 2 av anvisningarna till punkt 3
av anvisningarna till punkt 4 av anvisningarna till punkt 5 av anvisningarna
till punkt 6 av anvisningarna till punkt 7 av anvisningarna till punkt 8 av
anvisningarna till punkt 9 av anvisningarna till punkt 10 av anvisningarna til
punkt 12 av anvisningarna til punkt 13 av anvisningarna til punkt 14 av
anvisningarna til punkt 15 av anvisningarna til punkt 16 av anvisningarna til

21 § 1972:741 21 S 1972:741 21 § 1979:500 21 S 1984:190 21
§ 1983:1007 21 § 1972:741 21 i) 1972:741 21 i) 1975:259 21 § 1984:190 121 §
1981:295 121 § 1972:741 121 § 1972:741 1 21 § 1989:232 121 § 1981:11.50 121 §
1987:121,

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1989/90:110

(anv. till 27 § p. 2)

Tomtrörelse anses föreligga, när någon bedriver verksamhet
som huvudsakligen avser försäljning av mark för bebyggelse (byggnadstomt)
från fastighet, som uppenbarligen har förvärvats för att ingå i yrkesmässig
markförsäljning, såsom när fastighet har köpts av ett tomtbolag e.d. eller när
förvärvet har avsett mark som enligt detaljplan är avsedd för bebyggelse.

I övrigt
anses försäljning av byggnadstomt ingå i tomtrörelse, om den skattskyldige
under tio kalenderår-frånsett överlåtelse som avses i 2 § lagen (1978:970) om
uppskov med beskattning av realisationsvinst - har avyttrat minst 15
byggnadstomten Detsamma gäller om makar under äktenskapet har sålt sammanlagt
minst 15 byggnadstomter under angivna tid. Har försäljning av byggnadstomter
skett från olika fastigheter eller från olika delar av en fastighet,
medräknas vid beräkningen av antalet tidigare sålda byggnadstomter endast
sådana tomter som med hänsyn till deras inbördes läge normalt kan anses ingå i
en och samma tomtrörelse. Vid beräkning av antalet tidigare sålda
byggnadstomter likställs med försäljning upplåtelse av mark i och för
bebyggelse, utom då fråga är om kommuns upplåtelse av tomträtt. Har fastighet genom
köp, byte eller dänried jämförlig överlåtelse eller genom gåva överförts till
föräldrar, far- eller morföräldrar, make, avkomling eller av-komlings make,
till dödsbo, vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare,
eller till aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, vari den
skattskyldige ensam eller tillsammans med sådana personer på grund av det
samlade innehavet av aktier eller an-

drivits av den som avyttrat rättigheten.

3.
Tomtrörelse utgör en särskild form av näringsverksamhet.

Tomtrörelse anses föreligga, när någon bedriver verksamhet
som huvudsakligen avser försäljning av mark för bebyggelse (byggnadstomt)
från fastighet, som uppenbarligen har förvärvats för att ingå i yrkesmässig
markförsäljning, såsom när fastighet har köpts av ett tomtbolag e. d. eller
när förvärvet har avsett mark som enligt detaljplan är avsedd för bebyggelse.

1 övrigt anses försäljning av byggnadstomt ingå i
tomtrörelse, om den skattskyldige under tio kalenderår -frånsett överlåtelse
som avses i 2 § lagen (1990:000) om ersättningsfonder-har avyttrat minst 15
byggnadstomten Detsamma gäller om makar under äktenskapet har sålt sammanlagt
minst 15 byggnadstomter under angivna tid. Har försäljning av byggnadstomter
skett från olika fastigheter eller från olika delar av en fastighet,
medräknas vid beräkningen av antalet tidigare sålda byggnadstomter endast
sådana tomter som med hänsyn till deras inbördes läge normalt kan anses inga i
en och samma tomtrörelse. Vid beräkning av antalet tidigare sålda
byggnadstomter likställs med försäljning upplåtelse av mark i och för
bebyggelse. Har fastighet genom köp, byte eller därmed jämförlig överlåtelse
eller genom gåva överförts till föräldran far-eller morföräldrar, make, avkomling
eller avkomlings make, till dödsbo, vari den skattskyldige eller någon av
nämnda personer är delägare, eller till aktiebolag, handelsbolag eller
ekonomisk förening, vari den skattskyldige ensam eller tillsammans med sådana
personer på grund av det samlade innehavet av aktier eller andelar har ett
bestämmande inflytande, anses tomtrörelse föreligga, om överlåtaren och den

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

delar har ett bestämmande inflytande, anses tomtrörelse
föreligga, om överlåtaren och den nye ägaren sammanlagt har avyttrat minst 15
byggnadstomten Tomtrörelsen anses påbörjad i och med avyttringen av den
femtonde byggnadstomten.

Försäljning av byggnadstomt för att av anställda
huvudsakligen användas för gemensamt ändamål eller till anställd för att
bereda honom bostad anses inte utgöra tomtrörelse, om inte försäljningen görs
av skattskyldig som avses \ första stycket eller av skattskyldig som driver
byggnadsrörelse eller handel med fastigheter.

Säljs byggnadstomt av någon som bedriver byggnadsrörelse
eller handel med fastigheten anses försäljningen ingå i den övriga verksamheten,
om inte tomtrörelse utgör den huvudsakliga verksamheten.

Har
skattskyldig och hans make, om de med hänsyn till antalet tomtförsäljningar enligt
andra stycket anses ha drivit tomtrörelse, inte sålt någon byggnadstomt under
de senaste tio kalenderåren före taxeringsåret, anses avyttring av byggnadstomt
som därefter sker inte som tomtrörelse, om inte byggnadstomten ingår i
detaljplan eller avyttringen har skett under sådana förhållanden att
tomtrörelse på nytt anses föreligga enligt bestämmelserna i första eller andra
stycket. Överlåtelse som avses i 2 § lagen (1978:970) om uppskov med
beskattning av realisationsvinst verkar inte avbrytande på uppehåll som nu
nämnts.

Utan hinder av vad i föregående stycke sagts skall
avyttring av byggnadstomt anses utgöra led i lomtrö-relse, om nedskrivning av
byggnadstomt har skett i rörelsen och nedskrivet belopp inte har återförts
till beskattning minst tio år före taxeringsåret.

Avyttrar skattskyldig återstoden av lagret i sådan
tomtrörelse som avses i andra stycket, anses vinsten av denna avyttring - utom
den del av

nye ägaren sammanlagt har avyttrat minst 15 byggnadstomten
Tomtrörelsen anses påbörjad i och med avyttringen av den femtonde byggnadstomten.

Försäljning av byggnadstomt för att av anställda
huvudsakligen användas för gemensamt ändamål eller till anställd för att
bereda honom bostad anses inte utgöra tomtrörelse, om inte försäljningen görs
av skattskyldig som avses i andra stycket eller av skattskyldig som driver
byggnadsrörelse eller handel med fastigheten

Säljs byggnadstomt av någon som bedriver byggnadsrörelse
eller handel med fastigheter, anses försäljningen ingå i den övriga verksamheten,
om inte tomtrörelse utgör den huvudsakliga verksamheten.

Har skattskyldig och hans make, om de med hänsyn till
antalet tomtförsäljningar enligt tredje stycket anses ha drivit tomtrörelse,
inte sålt någon byggnadstomt under de senaste tio kalenderåren före taxeringsåret,
anses avyttring av byggnadstomt som därefter sker inte som tomtrörelse, om
inte byggnadstomten ingår i detaljplan eller avyttringen har skett under
sådana förhållanden att tomtrörelse på nytt anses föreligga enligt
bestämmelserna i andra eller tredje stycket. Överlåtelse som avses i 2 § lagen
om ersättningsfonder verkar inte avbrytande på uppehåll som nu nämnts.

Avyttrar skattskyldig återstoden av lagret i sådan
tomtrörelse som avses i tredje stycket, anses vinsten av denna avyttring -
utom den del av

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

vinsten
som belöper på mark inom detaljplan - inte som inkomst av tomtrörelse, om inte
avyttringen kan antas ha skett väsentligen i syfte att bereda den skattskyldige
eller egendomens förvärvare eller annan, med vilken någondera är i intressegemenskap,
obehörig skatteförmån. Som skattepliktig intäkt av tomtrörelse räknas likväl
belopp varmed egendomens värde har nedskrivits i rörelsen, i den mån
nedskrivningen inte har återförts till beskattning tidigare.

Frågan om dödsbos avyttring av byggnadstomt är att hänföra
till tomtrörelse eller ej bedöms på samma sätt som om den avlidne hade
verkställt avyttringen.

(anv. till 27 § p. 3)

Fastighet,
som förvärvas genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, utgör
omsättningstillgång hos fastighetsägaren, om denne eller dennes make bedriver
byggnadsrörelse eller handel med fastigheten Detsamma gäller om fastighetsägaren
eller dennes make är företagsledare i ett fåmansföretag och fastigheten
skulle ha utgjort omsättningstillgång i byggnadsrörelse eller handel med
fastigheter om den hade förvärvats av fåmansföretaget.

Vad i första stycket sagts gäller inte om

a)
fastigheten
uppenbarligen har förvärvats för stadigvarande användning i jordbruk,
skogsbruk eller rörelse, som bedrivs av fastighetsägaren, dennes make eller av
fåmansföretag i vilket fastighetsägaren eller dennes make är företagsledare,

b) förvärvet avser en- eller
tvåfa-miljsfastighel som uppenbarligen skall stadigvarande användas som bostad
för fastighetsägaren eller dennes make eller

vinsten som belöper på mark inom detaljplan - inte som
inkomst av tomtrörelse, om inte avyttringen kan antas ha skett väsentligen i
syfte att bereda den skattskyldige eller egendomens förvärvare eller annan, med
vilken någondera är i intressegemenskap, obehörig skatteförmån. Som
skattepliktig intäkt av tomtrörelse räknas likväl belopp varmed egendomens
värde har nedskrivits i rörelsen, i den mån nedskrivningen inte har återförts
till beskattning tidigare.

Frågan om dödsbos avyttring av byggnadstomt är att hänföra
till tomtrörelse eller ej bedöms på samma sätt som om den avlidne hade
verkställt avyttringen.

4.
Byggnadsrörelse och handel med fasligheter utgör särskilda former av
näringsverksamhet.

Fastighet, som förvärvas genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång, utgör omsättningstillgång hos fastighetsägaren, om denne eller
dennes make bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheten Detsamma
gäller om fastighetsägaren eller dennes make är företagsledare i ett
fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag och fastigheten skulle ha
utgjort omsättningstillgång i byggnadsrörelse eller handel med fastigheter om
den hade förvärvats av fåmansföretaget.

Vad i andra stycket sagts gäller inte om

a)
fastigheten uppenbarligen har förvärvats för stadigvarande användning i annan
näringsverksamhet än fastighetsförvaltning som bedrivs av fastighetsägaren,
dennes make eller av fåmansföretag eller av fåmansägt handelsbolag i vilket
fastighetsägaren eller dennes make är företagsledare eller

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

c)
förvärvet uppenbarligen helt saknar samband med den av fastighetsägaren
bedrivna byggnadsrörelsen.

Har en
fastighet, som inte är omsättningstillgång, varit föremål för byggnadsarbete i
byggnadsrörelse, som - direkt eller genom ett handelsbolag- bedrivs av
fastighetsägaren, skall värdet av arbetet tas upp som intäkt i
byggnadsrörelsen. Bedrivs byggnadsrörelsen - direkt eller genom ett
handelsbolag - av fysisk person skall dock värdet av dennes eget arbete tas upp
som intäkt endast om varor av mer än ringa värde tas ut ur byggnadsrörelsen i
samband med arbetet.

Innehar
skattskyldig aktie eller andel i ett fastighetsförvaltande företag och skulle
någon av företagets fastigheter ha utgjort omsättningstillgång i
byggnadsrörelse eller handel med fastigheter om den hade innehafts av den
skattskyldige, skall aktien eller andelen anses utgöra omsättningstillgång. Vad
nu sagts gäller dock endast om

a)
företaget är
ett fåmansföretag och den skattskyldige är företagsledare i företaget eller
make till företagsledare,

b) intressegemenskap eljest råder
mellan den skattskyldige och företaget eller

c)
företaget är
ett handelsbolag.

I fall som
avses i föregående stycke c) skall - förutom andelen -en mot andelen svarande
del av handelsbolagets fastigheter anses som omsättningstillgång hos
delägaren. Vad nu sagts gäller dock endast de av bolagets fastigheter som
skulle ha utgjort omsättningstillgångar om de innehafts av delägaren.

Skattskyldig,
som enligt bestämmelserna i denna anvisningspunkt eller punkt 4 innehar
omsättningstillgång, anses bedriva rörelse.

b) förvärvet uppenbarligen helt saknar samband med den av
fastighetsägaren bedrivna byggnadsrörelsen.

Har en
fastighet, som inte är omsättningstillgång, varit föremål för byggnadsarbete i
byggnadsrörelse, som - direkt eller genom ett handelsbolag - bedrivs av
fastighetsägaren, skall värdet av arbetet tas upp som intäkt i
byggnadsrörelsen. Bedrivs byggnadsiörelsen - direkt eller genom ett
handelsbolag - av fysisk person skall dock värdet av dennes eget arbete tas upp
som intäkt endast om varor av mer än ringa värde tas ut ur byggnadsrörelsen i
samband med arbetet.

Innehar
skattskyldig aktie eller andel i ett fastighetsförvaltande företag och skulle
någon av företagets fastigheter ha utgjort omsättningstillgång i
byggnadsrörelse eller handel med fastigheter om den hade innehafts av den
skattskyldige, skall aktien eller andelen anses utgör omsättningstillgång. Vad
nu sagts gäller dock endast om

a) företaget är ett fåmansföretag och
den skattskyldige är företagsledare i företaget eller make till företagsledare,

b) intressegemenskap eljest råder
mellan den skattskyldige och företaget eller

c) företaget är ett handelsbolag,

Skattskyldig,
som enligt bestämmelserna i denna anvisningspunkt eller punkt 5 innehar
omsättningstillgång, anses - beroende på omständigheterna - bedriva byggnadsrörelse
eller handel med fastigheter.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

(anv. till 27 § p. 4)

Förvärvar skattskyldig genom arv eller testamente eller
genom bodelning i anledning av makes död värdepapper, fastighet eller
liknande tillgång, som har utgjort omsättningstillgång i den avlidnes rörelse,
anses tillgången utgöra omsättningstillgång även hos den skattskyldige.

Vad i första stycket sagts gäller endast om

a) den skattskyldige vid tidpunkten
för förvärvet själv bedriver rörelse i vilken tillgången hade utgjort
omsättningstillgång om den hade förvärvats genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång,

b) den skattskyldige avser att fortsätta
den avlidnes rörelse eller

c) annan skatiskyldig än som avses
under a) och b) förvärvar tillgång, som är nedskriven vid förvärvet, och avstår
från alt begära avskattning.

Med
avskattning avses att den skattskyldige lar upp nedskrivningens belopp som
intäkt av rörelse för del år då förvärvet ägde rum.

5. Förvärvar skattskyldig genom arv eller testamente eller
genom bodelning i anledning av makes död värdepappen fastighet eller liknande
tillgång, som har utgjort omsättningstillgång i näringsverksamhet hos den
avlidne, anses tillgången utgöra omsättningstillgång även hos den skattskyldige.

Vad i
första stycket sagts gäller endast om

a) den skattskyldige vid tidpunkten
för förvärvet själv bedriver näringsverksamhet i vilken tillgången hade
utgjort omsättningstillgång om den hade förvärvats genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång eller

b) den skattskyldige avser att fortsätta
den avlidnes verksamhet.

(anv. till
28 § p, 1 första och andra styckena)

Till
intäkt av rörelse hänförs saint-liga intäkter i pengar eller varor, som har
influtit i rörelsen. Detta in-nebän att intäkten skall vara av sådan
beskaffenhet, att den normalt är att räkna med och ingår som ett led i den
ifrågavarande förvärvsverk-

1. Till intäkt av näringsverksamhet hänförs samtliga
intäkter i pengar eller varor, som har influtit i verksamheten. Detta
innebär, att intäkten skall vara av sådan beskaffenhet, att den normalt är att
räkna med och ingår som ett led i verksamheten. Hit

-'Senaste
lydelse av

punkt 1 av
anvisningarna till 22 § 1982:323 punkt 2 av anvisningarna till 22 S 1981:1150
punkt 2 a av anvisningarna till 22 § 1981:1150 punkt 3 av anvisningarna till 22
§ 1989:1017 punkt 4 av anvisningarna till 22 § 1984:1060 punkt 5 av
anvisningarna lill 22 § 1981:295 punkt 6 av anvisningarna till 22 S 1989:1017
punkt 7 av anvisningarna till 22 § 1979:500 punkt 8 av anvisningarna till 22 §
1979:500 punkt 9 av anvisningarna till 22 5 1984:1060 punkt 11 av anvisningarna
till 22 § 1975:259.

Nuvarande lydelse

samheten. Hit räknas alltså inflytande betalning för
varor eller produkter, som den skattskyldige handlar med eller tillverkar.
Det sagda gäller även då rördseidkaren vid överlåtelse av rörelsen låter befintliga
varor eller produkter ingå i överlåtelsen. Denna överlåtelse utgör då så att
säga den sista affärshändelsen i hans rörelse. Däremot räknas inte hit sådan
intäkt, som kan inflyta till den skallskyldige vid sidan av rörelsen eller
utanför vad som normalt är att anse som driflinkomst, t.ex. vid avyttring av
personlig lösegendom eller för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda fastigheter.
Intäkt, som erhålls genom en sådan oberoende av rörelsen gjord avyttring,
skall tas upp som intäkt vid beräkning av realisationsvinst enligt 35 och 36
§§. Som skattepliktig intäkt räknas inte statligt avgångsvederlag i form av
engångsbelopp till renskötselutövare i samband med alt han upphör med sin
renskötsel.

Till intäkt av rörelse hänförs vad som inflyter vid
avyttring av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier
eller av tillgångar som är likställda med dessa vid beräkning av värdeminskningsavdrag.
Om beräkning i vissa fall av intäkt vid överlåtelse av skepp och luftfartyg
m.m. finns bestämmelser i 2 § lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på
skeppskontrakt m.m.

Föreslagen
lydelse

räknas inflytande betalning för varor, som den
skattskyldige handlar med eller tillverkan Det sagda gäller även då
näringsidkaren vid överlåtelse av verksamheten låter befintliga varor ingå i
överlåtelsen. Denna överlåtelse utgör då så att säga den sista affärshändelsen
i verksamheten.

Till intäkt av näringsverksamhet hänförs också vad som
inflyter vid avyttring av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier eller av tillgångar som är likställda med dessa vid beräkning av
värdeminskningsavdrag. Även ersättning som i fall som avses i 2 § andra och
tredje styckena lagen (1990:000) om ersättningsfonder uppbärs av en fysisk
person eller ett dödsbo utgör intäkt av näringsverksamhet om den skattskyldige
begär det.

Till intäkt av näringsverksamhet hänförs vidare vinst vid
icke yrkesmässig avyttring (realisationsvinst) av andel i sådan ekonomisk
förening som avses i 2 § 8 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt såvida
innehavet av andelen betingats av sådan verksamhet. 1 fråga om handelsbolag
hänförs till intäkt av näringsverksamhet också realisationsvinst vid avyttring
av andra tillgångar som avses i 27§ 1 mom., av tillgångar som avses i 28
§, 29§

Prop.
1989/90:110

Nuvarande lydelse

(anv. till 28 § p. 2 första stycket)

Utdelning
på aktier och andelar i ekonomiska föreningar samt ränta räknas som intäkt av
rörelse i den mån intäkten influtufrån kapital som kan anses tillhöra rörelsen.
Som intäkt av rörelse räknas i samma mån utdelning som uppburits från aktiebolag
eller ekonomiska föreningar i förhållande till gjorda inköp (rabatt) eller
försäljningar (pristillägg), (jfr anv. till 21 § p. 9 och anv. till 24 § p.2a)

(anv. till 28 § p. 2 andra stycket)

1 bank-
och annan penningrörelse och i försäkringsrörelse är utdelning på aktier och
andelar i aktiefonder och ekonomiska föreningar att räkna som intäkt /
rörelsen.

Föreslagen lydelse

1 mom. och 30 § samt av förpliktelser som avses 3 § 1 mom.
nämnda lag.

Har en tillgång tagits ut ur en förvärvskälla sker
beskattning som om tillgången i stället hade avyttrats för ett vederlag
motsvarande marknadsvärdet (uttagsbeskattning). Vad nu sagts gäller dock
endast om vederlag eller vinst vid en avyttring skulle ha tagits upp som intäkt
av näringsverksamhet och särskdda skäl mot uttagsbeskattning inte föreligger

Uttagsbeskattning sker också vid uttag i mer än ringa
omfattning av tjänst. Värdet av bilförmån beräknas enligt bestämmelserna i
punkt 2 av anvisningarna till 42 §.

2. Ränta på banktillgodohavanden

som hör till näringsverksanthet och

på kundfordringar utgör intäkt av

näringsverksamhet. Detsamma gäl

ler beträffande ränta och utdelning

på omsättningstillgångar samt utdel

ning som uppburits från aktiebolag

eller ekonomiska föreningar i för

hållande till gjorda inköp (rabatt) el

ler försäljningar (pristillägg). Ränta

och utdelning på sådan andel i eko

nomisk förening som avses i 2 § 8

mom. lagen ((1947:576) om stadig

inkomstskatt utgör intäkt av närings

verksamhet om innehavet av andelen

betingas av sådan verksamhet.

Som intäkt av näringsverksamhet räknas i fråga om
handelsbolag all ränta och utdelning samt lotterivinst som inte är frikallad
från beskattning enligt 19 §.

3. I bank- och annan penningrö

relse och i försäkringsrörelse är ut

delning på aktier och andelar i aktie

fonder och ekonomiska föreningar

att räkna som intäkt av näringsverk

samhet.

Prop.
1989/90:110

(anv. till
28 § p. 1 fjärde stycket)

Avyttras
fastighet som utgör omsättningstillgång / rörelse skall värdeminskningsavdrag
som belöper på

4. Har en fastighet som utgör omsättningstillgång
avyttrats skall medgivna värdeminskningsavdrag som

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:110

lid
före avyttringen återföras til skattning i rörelsen.

be- inte har gjorts i räkenskaperna återföras till
beskattning i näringsverksamheten.

5. Vid avyttring av en näringsfastighet som inte utgör
omsättningstillgång tas som intäkt upp medgivna avdrag för värdeminskning av
byggnad eller av markanläggning, dock inte för beskattningsår då avdraget
understigit 3 000 kronor, samt skogsavdrag och avdrag för substansminskning.
Som intäkt tas även upp belopp varmed byggnad eller markanläggning på
fastigheten har skrivits av i samband med ianspråktagande av ersättningsfond e.
d. Vidare tas -för fysisk person och dödsbo - som intäkt upp det belopp för
vilket avdrag för värdehöjcmde reparation och underhåll av byggnad eller
markanläggning på fastigheten medgetts under de fem beskattningsår som närmast
föregått del aktuella beskattningsåret.

Vid avyttring av en sådan bostadsrätt eller aktie eller
andel som avses i 26§ Imom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt tas - om
bostadsrättslägenheten eller den till aktien eller andelen knutna lägenheten
inte utgör privatbostad eller omsättningstillgång - för fysisk person och
dödsbo som intäkt upp det belopp för vilket avdrag för värdehöjande reparation
och underhåll av lägenheten medgetts under de fem beskattningsår som närmast
föregått det aktuella beskattningsåret.

Vid avyttring av del av fastighet skall beräkning av
belopp som skall tas upp som intäkt grundas på förhållandena på den avyttrade
fastighetsdelen.

Med avyttring jämställs sådan överföring av mark m. m. som
avses i 25 § 2 mom. första stycket lagen om statlig inkomstskatt och sådan
all-framtidsupplåtelse mot engångsersättning som avses i andra stycket det
nämnda momentet om den innebär upplåtelse av mark, byggnad eller
markanläggning.

Belopp som avses i första stycket

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

första och andra meningarna tas inte upp som inläkt i den
mån vederlaget för egendomen - efter avräkning för den del därav som belöper på
tillgångar som behandlats som inventarier vid beräkning av värdeminskningsavdrag
- understiger det vid beräkning av realisationsvinst enligt lagen om statlig
inkomstskatt tillämpliga omkostnadsbeloppet. Detta belopp beräknas vid
tillämpning av bestämmelsen i första meningen med bortseende från
bestämmelserna i 25 § 5 och 8mom. nämnda lag.

Reparation och underhåll anses som värdehöjande i den mån
den avyttrade egendomen på grund av ål-gärderna befann sig i bättre skick vid
avyttringen än vid ingången av det femte året före beskattningsåret eller vid
förvärvet om delta skedde senare.

Har i fall som avses i punkt 1 andra stycket andra
meningen avdrag erhållits för avsättning till ersättningsfond för byggnader
och markanläggningar gäller följande vid avyttring av fastighet med byggnad
eller markanläggning som har skrivits av vid ianspråktagande av ersättningsfonden.
Av det belopp som ianspråkta-gandet avser tas endast den del upp som intäkt som
motsvarar det belopp som tagits upp som intäkt med stöd av bestämmelserna i
första och tredje-sjätte styckena vid avyttringen av ursprungsfastigheten.

Bestämmelserna i denna punkt till-lämpas också när egendom
som här avses övergår till ny ägare genom arv, testamente, bodelning eller gåva
om egendomen i och med äganderättsövergången blir eller kan antas komma alt
bli privalbosiadsfaslighel eller privatbostad. Härvid skall anses all egendomen
avyttras för en köpeskilling motsvarande dess värde. Vad nu sagts gäller också
om egendomen är omsättningstillgång och ägande-rätisövergången sker genom arv,
testamente eller bodelning med anledning av makes död.

6. Har en näringsfastighet eller del

därav under den skattskyldiges inne- 47

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

hav övergått till privalbosiadsfaslighel tillämpas
bestämmelserna i punkt 5. Härvid anses egendomen ha avyttrats vid utgången av
beskattningsåret för en köpeskilling motsvarande dess värde. Vid tillämpning av
punkt 5 fjärde stycket i fall som avses i 25 § 6 mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt beräknas omkostnadsbeloppet enligt första
och andra meningarna i del sistnämnda stycket om inte den skattskyldige begär
att beräkningen skall ske enligi tredje meningen.

Har
en bostadsrätlslägenhet som inte utgjort privatbostad ändrat karaktär ull
privatbostad äger bestämmelserna i första stycket motsvarande tillämpning.
Detsamma gäller ifråga om lägenhet som är knuten till sådan aktie eller andel
som avses i 26§ 1 mom. andra stycket lagen om stadig inkomstskatt.

(anv. till
38 § p. 2 andra stycket)

Har
bostad eller annan förmån av fastighet tillkommit medlem av bostadsförening
eller delägare i bostadsaktiebolag ;' denna hans egenskap och är det inte
fråga om upplåtelse som avses i tredje stycket, skall värdet av bostaden eller
förmånen inte räknas som skattepliktig intäkt för delägaren. Tillföljd härav
får avdrag inte ske, såvitt det inte är fråga om en till rörelse hänförlig
utgift, för medlemmens eller delägarens inbetalningar till föreningen eller
bolaget eller för andra omkostnader som hänför sig lill innehavet av bostaden
eller förmånen.

(anv. till 21 § p. 4 andra stycket)

Värdet
av sådan ny-, till-eller ombyggnad eller annan därmed jämförlig förbättring
som avses i punkt 6 andra stycket av anvisningarna till 22 § och som bekostats
av arrenda-tor eller annan nyttjanderättshavare utgör intäkt av
jordbruksfastighet för jordägaren för beskattningsår då nyttjanderättshavarens
rätt till fastigheten upphört, om förbättringen utförts under tid varunder
jordäga-

7. Har förmån av fastighet tillkommit näringsidkare i
dennes egenskap av medlem av sådan bostadsförening eller delägare i sådani bostadsaktiebolag
som avses i 2 § 7mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall värdet av
förmånen inte räknas som skattepliktig intäkt för näringsidkaren. Utan hinder
härav får avdrag ske för.sädana inbetalningar till föreningen eller bolaget
som utgör kostnader i näringsverksamheten.

8. Värdet av sådan ny-, till- eller ombyggnad eller annan
därmed jämförlig förbättring som avses i punkt 15 första stycket av anvisningarna
till 23 § och som bekostats av arrendator eller annan nyttjanderättshavare
utgör intäkt fär faslig-hetsägaren för beskattningsår då nyttjanderättshavarens
rätt dll fastigheten upphört, om förbättringen utförts under tid varunder
fastighets-

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

ren
innehaft fastigheten. Intäkten beräknas på grundval av tillgångens värde vid
tidpunkten för nyttjande-rättens upphörande till den del tillgången bekostats
av nyttjanderätts-havaren. Har nyttjanderättshavaren erhållit ersättning av
jordägaren för förbättringen, utgör ersättningen intäkt av jordbruksfastighet
för nyttjanderättshavaren.

(anv. till 19 §p. 2)

Med näringsbidrag avses statligt stöd utan
återbetalningsskyldighet som tillfaller en näringsidkare för
näringsverksamheten. Med näringsbidrag avses också statligt stöd som är
förenat med återbetalningsskyldighet om sådan skyldighet uppkommer endast om

a)
näringsidkaren
inte uppfyller de villkor som har uppställts för stödet,

b)
näringsidkaren
inte följer de föreskrifter som har meddelats vid beviljandet av stödet eller

c)
eljest något
oväntat inträffar som uppenbarligen rubbar förutsättningarna för stödet.

Som
näringsbidrag anses även stöd enligt första stycket som lämnas av kommunen
skattskyldiga som avses i 7 § 4 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
och allmän-ningsskogar enligt lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland
och Dalarna.

Ett
näringsbidrag är inte skattepliktig inkomst om det har använts för en utgift
som inte är avdragsgill vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av årliga
värdeminskningsavdrag.

Har bidraget
använts för sådan utgift i verksamheten som är på en gång avdragsgill vid
taxeringen, utgör bidraget skattepliktig intäkt. Är utgiften för vilken
bidraget utgår avdragsgill vid taxeringen för tidigare beskattningsår än det
då bidraget skall tas upp som intäkt, får den skattskyldige i stället göra
avdrag för utgiften vid taxeringen för det år då

ägaren
innehaft fastigheten. Intäkten beräknas på grundval av tillgångens värde vid
tidpunkten för nyttjanderättens upphörande till den del tillgången bekostats av
nyttjanderättshavaren. Har nyttjanderättshavaren erhållit ersättning av
fastighetsägaren för förbättringen, utgör ersättningen intäkt för nyttjanderättshavaren.

9. Med näringsbidrag avses statligt stöd utan
återbetalningsskyldighet som tillfaller en näringsidkare för
näringsverksamheten. Med näringsbidrag avses också statligt stöd som är
förenat med återbetalningsskyldighet om sådan skyldighet uppkommer endast om

a)
näringsidkaren
inte uppfyller de villkor som har uppställts för stödet,

b)
näringsidkaren
inte följer de föreskrifter som har meddelats vid beviljandet av stödet eller

c)
eljest något
oväntat inträffar som uppenbarligen rubbar förutsättningarna för stödet.

Som näringsbidrag anses även stöd enligt första stycket
som lämnas av kommuner, skattskyldiga som avses i 7 § 4 mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt och allmänningsskogar enligt lagen (1952:167) om
allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.

Ett näringsbidrag är inte skattepliktig inkomst om det
har använts för en utgift som inte är avdragsgill vare sig direkt såsom
omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag.

Har bidraget använts för sådan utgift i verksamheten som
är på en gång avdragsgill vid taxeringen, utgör bidraget skattepliktig intäkt.
Är utgiften för vilken bidraget utgår avdragsgill vid taxeringen för tidigare
beskattningsår än det då bidraget skall tas upp som intäkt, får den
skattskyldige i stället göra avdrag för utgiften vid taxeringen för det år då

4 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

bidraget tas upp som intäkt. Yrkande om detta skall göras
i deklarationen för det beskattningsår då yrkande om avdraget annars enligt
denna lag först skulle ha framställts. Återbetalas ett bidrag, som har tagits
upp som intäkt, får den skattskyldige göra avdrag för det återbetalade
beloppet.

Har
bidraget använts för att anskaffa en tillgång, för vilken anskaffningsvärdet
får dias av genom årliga värdeminskningsavdrag, skall vid beräkning av
värdeminskningsavdrag såsom anskaffningsvärde anses endast så stor del av
utgiften som inte har täckts av bidraget, I fråga om andra markanläggningar än
täc-diken, skogsvägar och sådana som anskaffats av nyttjanderättshavare skall
dock såsom anskaffningsvärde anses den verkliga utgiften för anläggningen
minskad med fyra tredjedelar av bidraget. Är bidraget större än det
skattemässiga restvärdet för tillgången utgör skillnaden skattepliktig intäkt.
Återbetalas ett näringsbidrag, som har påverkat beräkningen av
anskaffningsvärdet i nu avsett hänseende, får tillgångens avskrivningsunderlag
ökas med vad som har återbetalats, dock med högst det belopp varmed beräkningen
har påverkats, 1 den mån ett näringsbidrag enligt vad nyss har föreskrivits
utgjort skattepliktig intäkt, får den skattskyldige vid återbetalningen göra
avdrag för den del som sålunda har utgjort skattepliktig intäkt.

Har bidraget använts för att anskaffa tillgångar avsedda
för omsättning eller förbrukning (lager) skall vid tillämpning av 41 § och
anvisningarna till nämnda paragraf den del av lagret för vilken anskaffningsvärdet
har täckts av bidraget inte medräknas vid värdesättningen av tillgångarna.
Återbetalas ett näringsbidrag, som har använts för anskaffande av
lagertillgångan skall tillgångarnas anskaffningsvärde an-

Har
bidraget använts för att anskaffa en tillgång, för vilken anskaffningsvärdet
får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, skall vid beräkning av
värdeminskningsavdrag såsom anskaffningsvärde anses endast så stor del av
utgiften som inte har täckts av bidraget. Är bidraget större än det
skattemässiga restvärdet för tillgången utgör skillnaden skattepliktig
intäkt. Återbetalas ett näringsbidrag, som har påverkat beräkningen av
anskaffningsvärdet i nu avsett hänseende, får tillgångens avskrivningsunderlag
ökas med vad som har återbetalats, dock med högst det belopp varmed beräkningen
har påverkats. I den mån ett näringsbidrag enligt vad nyss har föreskrivits utgjort
skattepliktig intäkt, fär den skattskyldige vid återbetalningen göra avdrag
för den del som sålunda har utgjort skattepliktig intäkt.

Har bidraget använts för att anskaffa tillgångar avsedda
för omsättning eller förbrukning (lager) skall vid tillämpning av 24 § och
anvisningarna till nämnda paragraf den del av lagret för vilken anskaffningsvärdet
har täckts av bidraget inte medräknas vid värdesättningen av tillgångarna.
Återbetalas ett näringsbidrag, som har använts för anskaffande av lagertillgångar,
skall tillgångarnas anskaffningsvärde an-

Nuvarande lydelse

ses ha ökat med det återbetalade beloppet.

Skall ett
näringsbidrag, som har uppburits ett visst beskattningsår, användas för avsett
ändamål först ett senare beskattningsår skall på yrkande av den skattskyldige
tillämpningen av bestämmelserna i fjärdesjätte styckena uppskjutas till taxeringen
för det senare beskattningsåret.

Har stöd
med villkorlig återbetalningsskyldighet som inte utgör näringsbidrag lämnats
till en näringsidkare för näringsverksamheten från en givare som nämns i
första eller andra stycket gäller, såvida återbetalningsskyldigheten helt
eller delvis efterges, följande. Det eftergivna beloppet skall inte utgöra
skattepliktig inkomst om stödet har använts för en utgift som inte varit
avdragsgill vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag.
Har stödet däremot använts för en utgift som varit avdragsgill skall det
eftergivna beloppet utgöra skattepliktig intäkt. Har stödet använts för att
anskaffa en tillgång, för vilken anskaffningsvärdet dras av genom årliga värdeminskningsavdrag,
får den skattskyldige vid taxeringen för det år då det eftergivna beloppet
skall tas upp som intäkt, utöver ordinarie avskrivning, göra ett extra
värdeminskningsavdrag motsvarande det eftergivna beloppet. Detta avdrag får
dock inte överstiga tillgångens skattemässiga restvärde. Kan den skattskyldige
inte visa vad ett visst skuldbelopp har använts till, skall det anses ha
använts till direkt avdragsgilla kostnaden

(anv. till 21 §p. 12)

Statligt
avgångsvederlag till jordbrukare som upphört med sitt jordbruk räknas som
intäkt av jordbruksfastighet. Vederlaget räknas dock icke som skattepliktig
intäkt, när det utgår till jordbrukare som fått särskih övergångsbidrag av
statsmedel till sitt jordbruk eller va-

Föreslagen lydelse

ses ha ökat med det återbetalade beloppet.

Har stöd
med villkorlig återbetalningsskyldighet som inte utgör näringsbidrag lämnats
till en näringsidkare för näringsverksamheten från en givare som nämns i
första eller andra stycket gäller, såvida återbetalningsskyldigheten helt
eller delvis efterges, följande. Det eftergivna beloppet skall inte utgöra
skattepliktig inkomst om stödet har använts för en utgift som inte varit
avdragsgill vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag.
Har stödet däremot använts för en utgift som varit avdragsgill skall det
eftergivna beloppet utgöra skattepliktig intäkt. Har stödet använts för att
anskaffa en tillgång, för vilken anskaffningsvärdet dras av genom årliga värdeminskningsavdrag,
får den skattskyldige vid taxeringen för det år då det eftergivna beloppet
skall tas upp som intäkt, utöver ordinarie avskrivning, göra ett extra
värdeminskningsavdrag motsvarande det eftergivna beloppet. Detta avdrag får
dock inte överstiga dllgångens skattemässiga restvärde. Kan den skattskyldige
inte visa vad ett visst skuldbelopp har använts till, skall det anses ha
använts till direkt avdragsgilla kostnaden

10. Statligt avgångsvederlag till jordbrukare som upphört
med sitt jordbruk räknas som intäkt utom när det utgått till jordbrukare som
fått särskilt övergångsbidrag av statsmedel till jordbruket eller varit
berättigad att få sådant bidrag, om han inte upphört med jordbruket.

Prop.
1989/90:110

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1989/90:110

rit berättigad att få sådant bidrag, om han icke upphört
med jordbruket, (jfr anv. till 28 § p. 1 första stycket)

(anv. till 28 Sp. 9)

Sjukpenning enligt lagen (1962:381) oin allmän försäkring,
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om
krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av rörelse om
sjukpenningen grundas på inkomst, som hänför sig rörelse och för sig eller
tUl-sammans med annan sjukpenninggrundande inkomst uppgår till 6 000 kronor
eller högre belopp för år. Till intäkt av rörelse hänföres under nämnda
förutsättningar också ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare, (jfr anv. till 21 § p. 14 och anv. till 24 §p. 9)

(anv. till 28 §p. 11)

Förmån
av sådan fri grupplivförsäkring, avtalsgruppsjukförsäkring och
trygghetsförsäkring vid arbetsskada som fastställts enligt grunderna i ett år
1983 träffat avtal mellan Sveriges fiskares riksförbund och vederbörande
försäkringsanstalt utgör inte skattepliktig intäkt. Detsamma gäller för
motsvarande förmåner som fastställts enligt grunderna i ett år 1986 träffat
avtal mellan Svenska samernas riksförbund och vederbörande försäkringsanstalt..
Av 19 § framgår att ej heller ersättning som - i annan form än pension eller
livränta - utgår på grund av sådan livförsäkring eller sjukförsäkring räknas
som skattepliktig intäkt. Ersättning enligt sådan trygghetsförsäkring som nyss
nämnts utgör dock skattepliktig intäkt av rörelse utom, såvitt avser
iryggheisförsäkring som avses i första meningen, ull den del ersättningen utgår
under de första trettio dagarna av den lid den skadade är arbetsoförmögen och
inte översdger för insjuknandedagen 30

11. Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om
krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt om sjukpenningen
grundas på inkomst, som hänför sig till näringsverksamhet. Till intäkt hänförs
under nämnda förutsättning också ersättning enligt lagen (1989:225) om
ersättning till smittbärare.

72. Förmån av sådan fri grupplivförsäkring,
avtalsgruppsjukförsäkring och trygghetsförsäkring vid arbetsskada som
fastställts enligt grunderna ;■ ett år 1978 träffat avtal mellan
Lantbrukarnas riksförbund och vederbörande försäkringsansialt och i ett år
1983 träffat avtal mellan Sveriges fiskares riksförbund och vederbörande
försäkringsanstalt utgör inte skattepliktig intäkt. Detsamma gäller för
motsvarande förmåner som fastställts enligt grunderna / etl år 1986 träffat
avtal mellan Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund pä ena sidan och vederbörande försäkringsanstalt på den andra
sidan och i ett år 1986 träffat avtal mellan Svenska samernas riksförbund och
vederbörande försäkringsanstalt. Ersättning som utgår på grund av sådan
avtalsgruppsjukförsäkring och Iryggheisförsäkring utgör intäkt av
näringsverksamhet.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

kronor
och för övriga ljugonio dagar 6 kronor för dag. (jfr anv. till 21 §p. 16)

(anv. till 28 §p. 10)

Till
intäkt av rörelse räknas avdrag för egenavgifter som har återförts enligt
punkt 9 a av anvisningarna till 29 § samt - i den mån avdrag har medgetts för
avgifterna vid beräkning av nettointäkten av rörelsen - restituerade,
avkortade eller avskrivna egenavgifter. (jfr anv. till 21 §p. 15)

(anv. t\\\ 18 § p. 6)

Har sådan speciell skatt, avgift eller ränta, för vilken
avdrag åtnjutits i förvärvskälla vid tidigare års taxering, restituerats,
avkortats eller av-skrivits, utgör det restituerade, avkortade eller avskrivna
beloppet intäkt i den förvärvskälla där avdraget åtnjutits.

(28 § fjärde-åttonde styckena)

Sådan gottgörelse för utgift eller kostnad, som
arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse, räknas som
intäkt av rörelse, om avdrag för avsättning till stiftelsen medgivits vid
beräkning av net-lointäkl av rörelse.

Vederlag, som arbetsgiyare erhållit för att han övertagit
ansvaret för pensionsutfästelse i samband med övertagande av rörelse räknas som
intäkt av rörelsen.

Redovisar
arbetsgivare enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m, m.
pensionsskuld under rubriken Avsatt till pensioner i sin balansräkning, skall
han enligt 2 kap. 23 § lagen (1990:000) om självdeklaration och kontrolluppgifter,
under den särskilda underrubriken Avdragsgilla pensionsåtaganden, redovisa
vad som avser sådana pensionsåtaganden för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger
enligt punkt 2 ö' jämfört med punkt 2 e av anvisningarna till 29 § denna lag.
Är vad som sålunda skall redovisas mindre än motsvarande belopp vid

13. Till intäkt räknas avdrag för egenavgifter som har
återförts enligt punkt 79 av anvisningarna till 2i§ samt - i den mån avdrag har
medgetts för avgifterna vid beräkning av inkomsten av förvärvskällan
-restituerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter

14. Har sådan speciell skatt, avgift eller ränta, för
vilken avdrag åtnjutits i förvärvskälla vid tidigare års taxering,
restituerats, avkortats eller avskrivits, utgör det restituerade, avkortade
eller avskrivna beloppet intäkt i den förvärvskälla där avdraget åtnjutits.

75, Sådan gottgörelse för utgift eller kostnad, som
arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse, räknas som
intäkt, om avdrag för avsättning till stiftelsen medgetts.

Vederlag, som arbetsgivare erhållit för att han övertagit
ansvaret för pensionsutfästelse i samband med övertagande av näringsverksamhet
räknas som intäkt.

Redovisar
arbetsgivare enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.
pensionsskuld under rubriken Avsatt till pensioner i sin balansräkning, skall
han enligt 2 kap. 23 § lagen (1990:000) om självdeklaration och kontrolluppgifter,
under den särskilda underrubriken Avdragsgilla pensionsåtaganden, redovisa
vad som avser sådana pensionsåtaganden för vilkas tryggande avdragsrätt
föreligger enligt punkt20(i jämfört med punkt20 e av anvisningarna till 23
denna lag. Är vad som sålunda skall redovisas mindre än motsvarande belopp

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

utgången
av föregående beskattningsår, räknas skillnaden som intäkt av rörelse. Finns
disponibla pensionsmedel vid utgången av beskattningsåret, får nyssnämnda intäkt
dock beräknas lägst till summan av avdragsgill avsättning under året till
pensionsstiftelse och avdragsgill avgift under året för pensionsförsäkring -
varvid dock beaktas endast avsättning eller avgift avseende pensionsåtaganden
som redovisas under särskild underrubrik - samt en tiondel av disponibla
pensionsmedel vid utgången av närmast föregående beskattningsår. Räknas
disponibla pensionsmedel som intäkt enligt närmast föregående punkt, skall senare
minskningar av vad som redovisas under särskild underrubrik motsvarande vad
som sålunda tagits till beskattning icke räknas som intäkt.

Upphör arbetsgivare med sin rörelse, räknas disponibla
pensionsmedel som intäkt av rörelse det beskattningsår då rörelsen upphörde.
Går arbetsgivare i likvidation eller skiftas dödsbo efter arbetsgivare, räknas
disponibla pensionsmedel som intäkt för det beskattningsår då beslutet om
likvidation fattades eller skiftet ägde rum.

Med
disponibla pensionsmedel avses vad som redovisas för beskattningsårets ingång
under särskild underrubrik jämte förmögenheten i pensionsstiftelse, som
tryggar de pensionsåtaganden som redovisas under särskild underrubrik, vid beskattningsårets
utgång minskat med arbetsgivarens pensionsreserv vid beskattningsårets utgång
för sådant pensionsåtagande i den mån det ej är tryggat genom
pensionsförsäkring jämte vid sistnämnda tidpunkt kvarstående medel i
stiftelsen för vilka avdrag vid avsättningen icke åtnjutits. Stiftelsens
förmögenhet skall härvid beräknas enligt de grunder som gäller vid beräkning av
stiftelses förmögenhet enligt lagen (1947:577)

vid
utgången av föregående beskatt-ningsån räknas skillnaden som intäkt. Finns
disponibla pensionsmedel vid utgången av beskattningsåret, får nyssnämnda
intäkt dock beräknas lägst till summan av avdragsgill avsättning under året
till pensionsstiftelse och avdragsgill avgift under året för
pensionsförsäkring -varvid dock beaktas endast avsättning eller avgift
avseende pensionsåtaganden som redovisas under särskild underrubrik - samt en
tiondel av disponibla pensionsmedel vid utgången av närmast föregående beskattningsår
Räknas disponibla pensionsmedel som intäkt enligt närmast föregående punkt,
skall senare minskningar av vad som redovisas under särskild underrubrik
motsvarande vad som sålunda tagits till beskattning icke räknas som intäkt.

Upphör arbetsgivare med sin verksamhet, räknas disponibla
pensionsmedel som intäkt det beskattningsår då verksamheten upphörde. Går
arbetsgivare i likvidation eller skiftas dödsbo efter arbetsgivare, räknas
disponibla pensionsmedel som intäkt för det beskattningsår då beslutet om
likvidation fattades eller skiftet ägde rum.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

om statlig
förmögenhetsskatt. Disponibla pensionsmedel skall dock icke upptagas till
högre belopp än som motsvarar vad som redovisas för beskattningsårets ingång
under särskild underrubrik, (jfr anv. till 21 § p. 4 tredje och fjärde styckena
och anv. till 24 § p.8)

om statlig förmögenhetsskatt. Disponibla pensionsmedel
skall dock icke upptagas till högre belopp än som motsvarar vad som redovisas
för beskattningsårets ingång under särskild underrubrik.

76. År för fysisk person eller dödsbo förvärvskällans
kapitalunderlag, beräknat enligt 4 och 6 §§ lagen (1990:000) om
skatteutjämningsreserv, negativt tas som intäkt upp etl belopp motsvarande
staislåneränian vid beskattningsårels ingång multiplicerat med det negativa
kapitalunderlaget (räntefördelning).

1 fråga om dödshon som behandlas som handelsbolag
beräknas först ett kapilalimderlag för dödsboet med tillämpning av
bestämmelserna i 4 och 6 §§ lagen om skatteutjämningsreserv. Ar underlaget
negativt fördelas intäkten enhgt första stycket på delägarna efter storleken
av varje delägares andel i boets inkomst.

Bestämmelserna
i första stycket gäller också delägare i handelsbolag för vilken andelen i
bolaget inte utgör omsättningstillgång. Till grund för beräkningen av
underlaget för räntefördelning ligger dock inte kapitalunderlaget i bolaget
utan handelsbolagsandelens justerade ingångsvärde vid beskattningsårets ingång
enligt 28 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Innehar handelsbolaget
direkt eller genom förmedling av annat eller andra handelsbolag fastigheter
eller tillgångar som avses i 26§ I mom. nämnda lag minskas det justerade
ingångsvärdet i den mån en värdering av tillgångarna enligt 6 § lagen om
skatteutjämningsreserv ger ett lägre värde än en värdering enligt 5 § samma
lag. Av skillnadsbeloppet skall så stor del dras från del juste.-rade
ingångsvärdet som svarar mot delägarens andel av handelsbolagels inkomst.
Redovisar delägare inkomst från bolaget i flera förvärvskällor skall intäkten
i första hand tas

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

upp i förvärvskälla som utgör aktiv näringsverksamhet.

Vid räntefördelningen bortses från negativt underlag upp
lill 50 000 kronor (fribeloppet). Skall för den skati-skyldige beräknas mer än
ett underlag för räntefördelning får det sammanlagda fribeloppet inte
översliga 50 000 kronor 1 fråga om skattskyldiga som avses i första och tredje
styckena bortses vidare från negativt underlag som motsvaras av underskott i
förvärvskällan föregående beskattningsår i den mån avdrag för underskottet
inte har medgetts enligt 33 § 3 mom.

Att
ett mot intäkten svarande avdrag får göras vid beräkning av inkomst av
kapital framgår av 3 § 4 mom. lagen om stadig inkomstskatt.

(anv. till 29 § p. 1 andra stycket)

Har
den skattskyldige i rörelse, som har utövats av honom, för förädling eller
förbrukning tillgodogjort sig produkter från eget jordbruk eller någon dess
binäring eller från eget skogsbruk eller råämnen från egen eller av honom
brukad, i rörelsen inte använd faslighet, skall, som

till 23 §

7. Kostnaderna i en näringsverksamhet beslår bl.a. av
kostnader för personal, anskaffande av varor saml reparation, underhåll och
värdeminskning av anläggningstillgångar. Till kostnad i näringsverksamhet
hänförs även räntor på lån för anskaffande av inventarier m.m., näringsfastighet
och sådan andel i ekonomisk förening som avses i 2§ 8 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt om innehavet av andelen betingas av sådan verksamhet.

1 fråga om handelsbolag räknas räntor pä lån som kostnad i
näringsverksamheten även när detta inte följer av första stycket. Utgifter i
ett handelsbolag för inköp av lottsedlar eller för andra liknande insatser i
lotteri anses inte som kostnad i verksamheten.

2. Har den skattskyldige i en viss förvärvskälla
tillgodogjort sig varor, tillgångar som avses i punkt 1 andra och tredje
styckena av anvisningarna till 22 § eller tjänster från en annan av honom
bedriven förvärvskälla, får det värde som enligt tredje och fjärde styckena
nämnda anvisningspunkt

Nuvarande lydelse

framgår av 21 och 24§§, värdet av sådana produkter eller
råämnen i vissa fall tas upp som intäkt av fastigheten. 1 sådant fall får
samma värde dras av som omkostnad i rörelsen. Detta gäller också, om han i
rörelsen har tdlgodogjort sig produkter av annan av honom utövad rörelse, som
är att anse som särskild förvärvskälla. (jfr anv. till 21 § p. 7)

(anv. dll 29 §p. 17)

Lika med kostnader för reparation och underhåll behandlas
i avdragshänseende kostnader för sådana ändringsarbeten på byggnad som äro
normalt påräkneliga i den bedrivna verksamheten, såsom upptagande av nya
fönster- och dörröppningar samt flyttning av innerväggar och inredning i
samband med omdisponering av lokalen Åtgärder som innebär en väsentlig
förändring av fastigheten, såsom då en verkstadsbyggnad ombygges för att i
stället användas för helt annat ändamål, äro dock ej att jämställa med reparation
och underhåll, (jfr anv. till 22 § p. 1 andra stycket och anv. till 25 § p. 4
andra stycket)

(anv. till 39 § p. 5)

Avdrag såsotn för ränta får göras vid återbetalning av
sådant statligt bidrag som avses i punkt 7 av anvisningarna till 24. Avdrag
får inte göras med större belopp än som tidigare har avräknats från erlagd
ränta.

(25 § 2 mom. första stycket b) Avdrag får icke göras för;

b) kostnad för reparation och underhåll som utförts i
samband med sådan ombyggnad för vilken genom preliminärt eller slutligt beslut
lån eller bidrag beviljats enligt bostadsfinansieringsförordningen (1974:946).
förordningen (1977:332) om statligt stöd till energibespa-rande åtgärder i
bostadshus m.m., kungörelsen (1974:255) om tilläggslån till kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse, kungöielsen (1962:538)

Föreslagen lydelse

skall tas upp som en intäkt i den förvärvskällan
behandlas som en utgift i den förstnämnda förvärvskällan.

3. Avdrag som för reparation och underhåll/År görai/ör
kostnader för sådana ändringsarbeten på byggnad som kan normalt påräknas i den
bedrivna verksamheten, som upptagande av nya fönster- och dörröppningar samt
flyttning av innerväggar och inredning i samband med omdisponering av lokalen
Åtgärder som innebär en väsentlig förändring av fastigheten, som då ett
djurstall eller en verkstadsbyggnad byggs om för att i stället användas för ett
helt annat ändamål, hänförs Inte till reparation och underhåll.

4. Avdrag som för ränta får göras vid återbetalning av
sådant statligt bidrag som avses i punkt 3 av anvisningarna till 79 §. Avdrag
får inte göras med större belopp än som tidigare har avräknats från erlagd
ränta.

Avdrag får inte göras för kostnad

för reparation och underhåll som ut

förts i samband med sådan ombygg

nad för vilken genom preliminärt el

ler slutligt beslut lån eller bidrag

beviljats enligt bostadsfinansie

ringsförordningen (1974:946), för

ordningen (1977:332) om statligt

stöd till energibesparande åtgärder i

bostadshus m.m., kungörelsen

(1974:255) om tilläggslån till kultur

historiskt värdefull bebyggelse, kun

görelsen (1962:538) om förbättrings

lån, bostadslånekungörelsen

Prop.
1989/90:110

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

om förbättringslån, bostadslånekungörelsen (1967:552)
eller om-byggnadslåneförordningen för bostäder (1986:693), till den del kostnaden
för reparation och underhåll tillsammans med ombyggnadskostnaden inte
överstiger den i låne- eller bidragsärendet godkända kostnaden, samt kostnad
för reparation och underhåll för vilken bidrag har beviljats enligt
förordningen (1983:974) om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus,
till den del kostnaden inte överstiger den i bidragsärendet beräknade kostnaden.

(anv. till 25 § p. 8 andra stycket)

7 fråga om
kostnad för reparation och underhåll som avses i 25 § 2 mom. första stycket b)
gäller följande. Beviljas vid ärendets slutliga avgörande hos lånemyndigheten
inte sådant lån eller bidrag som där avses eller begränsas långivningen till
att avse bara visst slag av ombyggnadsarbeten och skall på grund härav avdrag
medges för kostnad för reparation och underhåll, får sådani avdrag ske efter
den skatlskyldiges eget val för del beskattningsår då slutligt beslut meddelas
i låneärendet eller för något av de två närmast följande beskattningsåren.
Avdraget får även fördelas mellan dessa år på sätt den skattskyldige önskar.
Har värdeminskningsavdrag enligt bestämmelserna i punkt 2 fl av anvisningarna
tidigare medgivits skall motsvarande belopp avräknas från de kostnader, för
vilka avdrag får ske enligt vad nyss sagts. Underlaget för beräkning av
värdeminskningsavdrag skall därvid minskas med belopp motsvarande det på vilket
avdraget beräknats.

(anv. till 25 § p. 8 tredje stycket)

Innebär det nya beslutet att lån eller bidrag beviljas
med högre belopp än som följer av det tidigare beslutet, eller ändras det
tidigare beslutet på sådant sätt att avdrag för reparation eller underhåll för
tidigare be-

(1967:552) eller ombyggnadslåne-

förordningen för bostäder

(1986:693), till den del kostnaden för reparation och
underhåll tillsammans med ombyggnadskostnaden inte överstiger den i låne-
eller bidragsärendet godkända kostnaden, samt kostnad för reparation och underhåll
för vilken bidrag har beviljats enligt förordningen (1983:974) om statligt
räntestöd vid förbättring av bostadshus, till den del kostnaden inte överstiger
den i bidragsärendet beräknade kostnaden.

Beviljas vid ärendets slutliga avgörande hos
lånemyndigheten inte sådant lån eUer bidrag som nyss nämnts eller begränsas
långivningen till att avse bara visst slag av ombyggnadsarbeten och skall på
grund härav avdrag medges för kostnad för reparation och underhåll gäller följande.
Har värdeminskningsavdrag enligt bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna
tidigare medgetts skall motsvarande belopp avräknas från de kostnader, för
vilka avdrag får ske enligt vad nyss sagts. Underlaget för beräkning av
värdeminskningsavdrag skall därvid minskas med belopp motsvarande det på
vilket avdraget beräknats.

Innebär det nya beslutet att lån eller bidrag beviljas
med högre belopp än som följer av det tidigare beslutet, eller ändras det
ddigare beslutet på sådant sätt att avdrag för reparation eller underhåll för
tidigare be-

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

skattningsår av annat skäl medgivits med för högt belopp,
skall därav föranledda tillägg till den för tidigare år fastställda inkomsten
och övriga ändringar i stället vidtagas för det beskattningsår under vilket det
nya beslutet om lån eller bidrag meddelats.

(25 § 2 mom. första stycket c) Avdrag får icke göras för

c) kostnad för reparation och underhåll av sådan
fastighet som ägs av tre eller flera, antingen direkt eller indirekt genom
handelsbolag, och som inrymmer eller är avsedd att inrymma bostad i skilda
lägenheter åt minst tre delägare (andelshus), i den mån den på delägare
belöpande delen av kostnaden överstiger hans andel av tio procent av
fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret,

(anv. till 29 §p. 7)

Utgifter för anskaffande av en byggnad, som är avsedd för
användning i ägarens rörelse, dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdraget
beräknas enligt avskrivningsplan till viss procent för år räknat av byggnadens
anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den tidpunkt då byggnaden har
färdigställts. 1 fråga om en byggnad, som är avsedd att användas endast ett
fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då
byggnaden anskaffades.

I en
byggnads anskaffningsvärde inräknas inte utgifter för sådana delar och
tillbehör, som är avsedda att direkt tjäna byggnadens användning för
rörelseändamål (byggnadsinventarier). I enlighet härmed räknas som
byggnadsinventarier i en industribyggnad tillgångar avsedda för den industriella
driften, såsom maskiner, anordningar för godstransport som t.ex. räls,
traversbanor och hissar, behållare, ställningar för lagring e.d., samt
anordningar för användningen av dessa tillgångar som

5. Avdrag får inte göras för kostnad för reparation och
underhåll av sådan fastighet som ägs av tre eller flera, antingen direkt eller
indirekt genom handelsbolag, och som inrymmer eller är avsedd att inrymma
bostad i skilda lägenheter åt minst tre delägare (andelshus), i den mån den på
delägare belöpande delen av kostnaden överstiger hans andel av tio procent av
fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret.

6. Utgifter för anskaffande av en byggnad dras av genom
årliga värdeminskningsavdrag. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan till
viss procent för år räknat av byggnadens anskaffningsvärde. Beräkningen görs
från den tidpunkt då byggnaden har färdigställts. I fråga om en byggnad, som är
avsedd att användas endast ett fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna i sin
helhet dras av det år då byggnaden anskaffades.

I anskaffningsvärdet för en byggnad som är avsedd för
annat ändamål än bostadsändamål inräknas inte utgifter för sådana delar och
tillbehör, som är avsedda att direkt tjäna driften (byggnadsinventarier). I
enlighet härmed räknas som byggnadsinventarier i jordbruk sådana tillgångar
som bås, box eller spilta, båsavskiljare, foderbord, fodergrind, vattenkopp,
spaltgolv, utrustning för skrap- och svärnutgödsling med tillhörande urinbrunn
eller gödselbehållare, gödselstad, mjölk-

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

t.ex.
särskilda fundament. Som byggnadsinventarier räknas vidare ledningar för
vatten, avlopp m.m., avsedda att direkt tjäna den industriella driften, och
speciella värmeanläggningar, ventilationsanordningar och särskilda skorstenar
för avledande av gaser och annat som alstras vid produktionen. Som byggnadsinventarier
i en byggnad som är avsedd för affärsändamål räknas exempelvis hyllor, diskar
eller annan butiksinredning, rulltrappor m.m. Tjänstgör en konstruktion, för
vilken ett byggnadsvärde har fastställts vid fastighetstaxeringen, i sin
helhet eller till viss del som inaskin eller redskap, såsom kan vara fallet med
oljecisterner och siloanläggningar, anses en sådan konstruktion som
byggnadsinventarien Däremot inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad
utgifter för sådana anordningar som är nödvändiga för byggnadens allmänna
användning, såsom ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström eller gas och
annan liknande anordning. Anskaffningsvärdet för en ledning som är avsedd för
såväl en byggnads användning för rörelseändamål som byggnadens allmänna
användning fördelas mellan byggnadsinventarier och byggnaden i förhållande till
hur stor del av ledningen som tjänar rörelseändamålet respektive byggnadens
allmänna användning. Ledningen skall dock i sin helhet hänföras till
byggnadsinventarier om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan
anses hänförliga till rörelseändamålet. Om utgifterna för ledningen till minst
tre fjärdedelar kan anses hänförliga till byggnadens allmänna användning skall
ledningen i sin helhet hänföras till byggnaden.

ningsanläggning,
kylbassäng, pump, sådan ledning för elektrisk ström, vatten eller avlopp som är
avsedd för driften eller fläkt eller ventilationsanordning. Som
byggnadsinventarier räknas också sådana tillgångar som silo- eller
torkanläggning, fast transportör, hiss eller liknande. I en industribyggnad
räknas som byggnadsinventarier tillgångar avsedda för den industriella
driften, såsom maskinen anordningar för godstransport som t,ex. räls,
traversbanor och hissan behållare, ställningar för lagring e.d., samt
anordningar för användningen av dessa tillgångar som t.ex. särskilda
fundament. Som byggnadsinventarier räknas vidare ledningar för vatten, avlopp
m.m., avsedda att direkt tjäna den industriella driften, och speciella värmeanläggningar,
ventilationsanordningar och särskilda skorstenar för avledande av gaser och
annat som alstras vid produktionen. Som byggnadsinventarier i en byggnad som
är avsedd för affärsändamål räknas exempelvis hyllor, diskar eller annan
butiksinredning, rulltrappor m.m. Tjänstgör en konstruktion, för vilken ett
byggnadsvärde har fastställts vid fastighetstaxeringen, i sin helhet eller till
viss del som maskin eller redskap, såsom kan vara fallet med oljecisterner och
siloanläggningar, anses en sådan konstruktion som byggnadsinventarien Däremot
inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad utgifter för sådana anordningar
som är nödvändiga för byggnadens allmänna användning, såsom ledning för
vatten, avlopp, elektrisk ström eller gas och annan liknande anordning.
Anskaffningsvärdet för en ledning som är avsedd för såväl en byggnads
användning / driften som byggnadens allmänna användning fördelas mellan
byggnadsinventarier och byggnaden i förhållande till hur stor del av ledningen
som tjänar driften respektive byggnadens allmänna användning. Ledningen skall
dock i sin helhet hänföras till

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

1 fråga om byggnadsinventarier tillämpas de föreskrifter
som enligt punkterna 3-5 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk
avsedda inventarier.

Av punkt 16 tredje stycket framgår att utgifter för vissa
till marken hörande anordningar inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad.

Har en
byggnad uppförts av den skattskyldige, är byggnadens anskaffningsvärde den
skattskyldiges utgifter för uppförande av byggnaden. Till anskaffningsvärdet
hänförs även utgifter för till- eller ombyggnad. Har en byggnad förvärvats genom
köp, byte eller därmed jämförligt fång, skall den verkliga utgiften utgöra
anskaffningsvärdet. Förvärvades byggnaden tillsammans med den mark på vilken
den är belägen. anses så stor del av vederlaget för fastigheten - i
förekommande fall efter avdrag för egendom som avses i 2 kap. 3 § jordabalken -
belöpa på byggnaden, som det vid fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet
utgör av fastighetens hela taxeringsvärde. Vad som enligt denna beräkning anses
belöpa på byggnaden kan även innefatta byggnadsinventarien Vederlaget för
byggnadsinventarier skall avräknas, varefter anskaffningsvärdet för byggnaden
erhålls. Om den del av vederlaget för fastigheten som enligt denna beräkning
inte anses belöpa på byggnaden jämte byggnadsinventarier visas mera avsevärt
över- eller imderstiga ett skäligt markvärde, får dock det för byggnaden
beräknade anskaffningsvärdet jämkas. Har den skattskyldige eller någon, som
står honom nära, vidtagit åtgärder för att den skattskyldige skall kunna
tillgo-

byggnadsinventarier om utgifterna för ledningen till minst
tre fjärdedelar kan anses hänförliga till driften. Om utgifterna för ledningen
till ii-iinst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till byggnadens allmänna användning
skall ledningen i sin helhet hänföras till byggnaden.

I fråga om byggnadsinventarier tillämpas de föreskrifter
som enligt punkterna 72-74 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk
avsedda inventarier

Av punkt 7 tredje stycket framgår att utgifter för vissa
till marken hörande anordningar inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad.

Har en
byggnad uppförts av den skattskyldige, är byggnadens anskaffningsvärde den
skattskyldiges utgifter för uppförande av byggnaden. Till anskaffningsvärdet
hänförs även utgifter för till- eller ombyggnad samt värde av byggnad som enligt
punkt 8 av anvisningarna till 22 § utgör inläkt av näringsverksamhet för
fastighetsägaren. Till anskaffningsvärdet hänförs vidare utgifter för
reparation och underhåll för vilka avdrag inte medges på grimd av
föreskrifterna i punkt 4 eller 5 och för vilka bidrag inte har utgått. Har en
byggnad förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, skall den
verkliga utgiften utgöra anskaffningsvärdet. Har byggnader förvärvats
tillsammans med den mark på vilka de är belägna, anses så stor del av
vederlaget för fastigheten - i förekommande fall efter avdrag för egendom som
avses i 2 kap. 3§ jordabalken - belöpa på särskilda byggnader eller
byggnadsbestånd som det vid fastighetstaxeringen fastställda eller nied
tillämpning härav beräknade värdet av skilda byggnader eller byggnadsbestånd
utgör av fastighetens hela taxeringsvärde. Vad som enligt denna beräkning
anses belöpa på byggnader kan även innefatta byggnadsinventarier. Vederlaget
för byggnadsinventarier skall avräknas, varefter anskaffningsvärdet för

Nuvarande lydelse

doräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som synes
rimligt och kan det antas att detta har skett för att åt någon av dem bereda obehörig
förmån i beskattningsavseende, skall anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas.

Haren investeringsreserv e.d. eller näringsbidrag tagits i
anspråk för anskaffning av en byggnad, skall som anskaffningsvärde för
byggnaden anses den verkliga utgiften för byggnaden minskad med det
ianspråk-tagna beloppet.

Övergår en byggnad till en ny ägare pä annat sätt än genom
köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag
på byggnaden som skulle ha tillkommit den förre ägaren om denne fortfarande
hade ägt byggnaden.

Procentsatsen för värdeminskningsavdrag i fråga om en
byggnad bestäms med hänsyn till den tid byggnaden anses kunna utnyttjas. Därvid
skall beaktas även sådana omständigheter som att byggnadens användningstid kan
antas komma att röna inflytande av framtida rationaliseringar, teknikens
utveckling, omläggning av verksamhet och liknande förhållanden. Är på grund
av särskilda omständigheter av annan art än nyss nämnts byggnadens välde för
rörelsen begränsat till förhållandevis kort tid, skall hänsyn tas även till
detta. Så kan vara fallet exempelvis då fråga är om en byggnad för
utnyttjande av en begränsad

Föreslagen lydelse

byggnader erhålls. Det sammanlagda anskaffningsvärdet för
byggnaderna får jämkas om den del av vederlaget för fastigheten som enligt
denna beräkning inte anses belöpa på byggnaderna jämte byggnadsinventarier
visas mera avsevärt över- eller imderstiga värdet av mark, växande skog,
naturtillgångar, särskilda förmåner m.m. .som har förvärvats. Hat den
skattskyldige eller någon, som står honom nära, vidtagit åtgärder för att den
skattskyldige skall kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som
synes rimligt och kan det antas att detta har skett för att åt någon av dem
bereda obehörig förmån i beskattningsavseende, skall anskaffningsvärdet i
skälig mån jämkas.

Övergår en byggnad till en ny ägare på annat sätt än genom
köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag
på byggnaden som skulle ha tillkommit den förre ägaren om denne fortfarande
hade ägt byggnaden.

Procentsatsen för värdeminsk ningsavdrag i fråga om en
byggnad bestäms med hänsyn till den tid byggnaden anses kunna utnyttjas. Därvid
skall beaktas även sådana omständigheter som att byggnadens användningstid kan
antas komma att röna inflytande av framtida rationaliseringar, teknikens
utveckling, omläggning av verksamhet och liknande förhållanden. Är på grund
av särskilda omständigheter av annan art än nyss nämnts byggnadens värde för
verksamheten begränsat till förhållandevis kort tid, skall hänsyn tas även
till detta. Så kan vara fallet exempelvis då fråga är om en byggnad för
utnyttjande av en be-

Prop.
1989/90:110

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

malmfyndighet eller då en byggnad, som är belägen på
annans mark och som används i rörelse, vid nyttjande-rättens upphörande inte
skall lösas av jordägaren.

Utrangeras en / rörelse använd byggnad, får avdrag göras
för vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet i den mån beloppet
överstiger vad som inflyter genom avyttring av byggnadsmaterial e.d. i samband
med utrangeringen. (jfr anv. till 22 § p. 3 och anv. till 25 § p. 2 a)

(anv. till 29 § p. 16)

Utgifter för anskaffande av sådana markanläggningar på
fastighet, avsedd för användning i ägarens rörelse, som avses i andra stycket,
dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdrag medges, om inte annat
följer av sjätte stycket, endast för sådana utgifter som har bestritts av den
skattskyldige själv och endast om utgifterna avser arbeten som har utförts
under tid då han har ägt fastigheten. Avdraget beräknas enligt
avskrivningsplan till 5 procent för år räknat av tre fjärdedelar av anläggningens
anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den tidpunkt då anläggningen har
färdigställts. I fråga om en anläggning, som är avsedd att användas endast ett
fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då
anläggningen anskaffades.

Till markanläggning hänförs sådant markarbete som behövs
för att marken skall göras plan eller fast, såsom röjning, schaktning, rivning
av byggnad eller annat som tidigare

gränsad malmfyndighet eller då en byggnad, som är belägen
på annans mark och som används i verksamhet, vid nyttjanderättens upphörande
inte skall lösas av fastighetsägaren.

Har en byggnad vartt att hänföra till privatbostad under
tidigare beskattningsår skall avdrag för värdeminskning anses ha medgetts med
1,5 procent av anskaffningsvärdet för varje sådant beskattningsår.

Utrangeras en byggnad, får avdrag göras för vad som
återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet i den mån beloppet överstiger vad
som inflyter genom avyttring av byggnadsmaterial e.d. i samband med utrangeringen.

7. Utgifter för anskaffande av en markanläggning på en
fastighet, avsedd för användning i ägarens näringsverksamhet, dras - om annat
inte följer av punkt 8 andra stycket -av genom årliga värdeminskningsavdrag.
Avdrag medges, om inte annat följer av andra eller femte stycket, endast för
sådana utgifter som har bestritts av den skattskyldige själv och endast om
utgifterna avser arbeten som har utförts under tid då han har ägt fastigheten.
Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan tUl 10 procent för år räknat av anskaffningsvärdet
av täckdiken och skogsvägar och till 5 procent för år räknat av
anskaffningsvärdet av andra markanläggningar. Beräkningen görs från den
tidpunkt då anläggningen har färdigställts. 1 fråga om en anläggning, som är
avsedd att användas endast ett fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna i sin
helhet dras av det år då anläggningen anskaffades.

Till markanläggning hänförs sådant markarbete som behövs
för att marken skall göras plan eller fast, såsom röjning, schaktning, rivning
av byggnad eller annat som tidigare

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

har funnits på fastigheten, uppförandet av stödmurar och
torriäggning av marken. Till markanläggning hänförs också olika anordningar såsom
vägan kanaler, hamninlopp och andra tillfarter, körplaner, parkeringsplatser,
fotbollsplaner och tennisbanor eller därmed jämförliga anläggningar för
personal, planteringar e.d. samt, i den mån de inte vid fastighetstaxering är
att hänföra till byggnad, även brunnar, källare och tunnlar e.d.

Till markariläggning hänförs inte sådana anordningar som
är avsedda att användas tillsammans med vissa maskiner eller andra för stadigvarande
bruk avsedda inventarier i rörelse eller sådana inventarier som används för
viss verksamhet såsom fundament e.d., industrispår, traversbanor sanit
ledningar för vatten, avlopp, elektrisk ström, gas m.m. (markinventarier). Till
markinventarier hänförs också stängsel och andra jämförliga
avspärrnings-anordningar Anskaffningsvärdet för en ledning som är avsedd för såväl
den på fastigheten bedrivna verksamheten som en byggnads aUmänna användning
fördelas mellan markinventarier och byggnaden i förhållande till hur stor del
av ledningen som tjänar den på fastigheten bedrivna verksamheten respektive
byggnadens allmänna användning. Ledningen skall dock i sin helhet hänföras
tiU markinventarier om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar k;in
anses hänföriiga till

har funnits på fastigheten, uppförande av stödmurar och
torrläggning av marken. Till markanläggning hänförs också olika anordningar såsom
vägan kanalen hamninlopp och andra tillfarter, körplaner, parkeringsplatser,
fotbollsplaner och tennisbanor eller därmed jämförliga anläggningar för
personal, planteringar e.d., täckdike, öppet dike, in-vallnings- och vultenavledningsföre-tag,
mark- eller skogsväg samt, i den mån de inte vid fastighetstaxering är att
hänföra till byggnad, även brunnar, källare och tunnlar e.d. Till anskaffningsvärdet
för markanläggning hänförs även värdet av en markanläggning som enligt punkt
8 av anvisningarna till 22 § utgör intäki av näringsverksamhet för
fastighetsägaren. 1 anskaffningsvärdet får inräknas utgifter för
iståndsättande och omläggning av ett förut anlagt täckdike. 1 täckdike
inbegrips täckt avlopp i direkt anslutning till ett täckdike.

TiU markanläggning hänförs inte sådana anordningar som är
avsedda att användas tillsammans med vissa maskiner eller andra för stadigvarande
bruk avsedda inventarier i näringsverksamhet eller sådana inventarier som
används för viss verksamhet såsom fundament e.d., industrispår, traversbanor,
gödselbassäng som är belägen utanför djurstall, urinbrunn eller liknande
anordning samt ledningar för vatten, avlopp, elektrisk ström, gas m.m. (markinventarier).
Till markinventarier hänförs också stängsel och andra jämförliga
avspärrningsanordningar. Anskaffningsvärdet föv en ledning som är avsedd för
såväl den på fastigheten bedrivna verksamheten som en byggnads allmänna användning
fördelas mellan markinventarier och byggnaden i förhållande till hur stor del
av ledningen som tjänar den på fastigheten bedrivna verksamheten respektive
byggnadens allmänna användning. Ledningen skall dock i sin helhet

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:110

den på
fastigheten bedrivna verksamheten. Om utgifterna till minst tre fjärdedelar
kan anses hänförliga till byggnadens allmänna användning skall ledningen i sin
helhet hänföras till byggnaden.

I fråga om markinventarier tillämpas de föreskrifter som
enligt punkterna 3-5 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier

Haren
investeringsreserv e.d. eller näringsbidrag tagits i anspråk för anskaffning
av en markanläggning, skall som anskaffningsvärde för markanläggningen anses
den verkliga utgiften för markanläggningen minskad med fyra tredjedelar av det
ianspråktagna beloppet.

Övergår en
rörelsefastighet till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång, får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag för markanläggning
som skulle ha tillkommit den förre ägaren, om denne fortfarande hade ägt
fastigheten.

Övergår en
fastighet till en ny ägare genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får
överlåtaren det år då överlåtelsen sker göra avdrag för den del av det avskrivningsbara
anskaffningsvärdet för vilken han inte tidigare har medgetts avdrag. Vad nu
sagts gäller även när den på fastigheten bedrivna rörelsen läggs ned och
fastighetens markanläggningar på grund därav saknar värde för fastighetens
ägare, (jfr anv. till 22§p. 4)

(anv. till 29 § p. 1 tredje stycket)

Utgifter
för inköp och plantering av träd och buskar för yrkesmässig frukt- eller
bärodling får efter den

hänföras till markinventarier om utgifterna för ledningen
till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till den på fastigheten
bedrivna verksamheten. Om utgifterna till minst tre fjärdedelar kan anses
hänförliga till byggnadens allmänna användning skall ledningen i sin helhet
hänföras till byggnaden.

I fråga om markinventarier tillämpas de föreskrifter som
enligt punkterna 12-14 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier

Övergår en fastighet till en ny ägare på annat sätt än
genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag
för markanläggning som skulle ha tillkommit den förre ägaren om denne
fortfarande hade ägt fastigheten.

Övergår en
fastighet till en ny ägare genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får
överlåtaren det år då överiåtelsen sker göra avdrag för den del av
anskaffningsvärdet för vilken han inte tidigare har medgetts avdrag. Vad nu
sagts gäller även när den på fastigheten bedrivna verksamheten läggs ned och
fastighetens markanläggningar på grund därav saknar värde för fastighetens
ägare.

Har en markanläggning tillhört privatbostadsfastighet
under tidigare beskattningsår skall avdrag för värdeminskning ansetts ha
medgetts för varje sådant beskattningsår.

8. Utgifter för inköp och plantering av träd och buskar
för frukt- eller bärodling får efter den skattskyl-

5 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

skattskyldiges eget val
dras av antingen /' sin helhet det år då inköpet eller planteringen har ägt
rum eller genom årliga värdeminskningsavdrag. Värdeminskningsavdraget beräknas
enligt avskrivningsplan till viss procent för år räknat av odlingens
anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den tidpunkt då odlingen har
färdigställts. Procentsatsen för värdeminskningsavdrag bestäms efter den tid
odlingen beräknas vara ekonomiskt användbar Föreskrifterna i punkt 76 sjätte
och sjunde styckena skall tillämpas, (jfr anv. till 22 § p. 1 tredje stycket)

diges eget val dras av
antingen omedelbart eller genom årliga värdeminskningsavdrag. Värdeminskningsavdraget
beräknas enligt avskrivningsplan till viss procent för år räknat av odlingens
anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den tidpunkt då odlingen har färdigställts.
Procentsatsen för värdeminskningsavdrag bestäms efter den tid odlingen
beräknas vara ekonomiskt användbar Föreskrifterna i punkt 7 femte och sjätte
styckena skall tillämpas.

Avdrag
får göras omedelbart för utgifter för anläggning av ny skog och för dikning som
främjar skogsbruk.

(anv.
till 22 § p. 7)

Avdrag på grund av
avyttring av skog medges enligt bestämmelserna i denna anvisningspunkt. Bedömningen
av rätten till avdrag sker med utgångspunkt i skogens anskaffningsvärde och
gällande ingångsvärde. Med anskaffningsvärde avses det värde som belöper på
skog och skogsmark vid förvärv av jordbruksfastighet. Med gällande ingångsvärde
avses anskaffningsvärdet minskat med avdrag som har medgetts enligt denna
anvisningspunkt. I punkt 8 föreskrivs hur anskaffningsvärdet och det gällande
ingångsvärdet beräknas. Med avdragsgrundande skogsintäkt avses ett belopp som
motsvarar summan av beskattningsårets hela intäkt på grund av upplåtelse av
avverkningsrätt och 60 procent av beskattningsårets intäkt på grund av
avyttrade skogsprodukter eller på grund av att den skattskyldige har
tillgodogjort sig skogsprodukter ( förvärvskällan eller för eget bruk eller i
annan av honom bedriven verksamhet.

Fysisk
person får under innehavstiden avdrag med högst 50 procent av
anskaffningsvärdet. Vid taxe-

9.
Avdrag på grund av avyttring av skog på jordbruksfastighet (skogsavdrag)
medges enligt bestämmelserna i denna anvisningspunkt. Bedömningen av rätten
till avdrag sker med utgångspunkt i skogens anskaffningsvärde och gällande
ingångsvärde. Med anskaffningsvärde avses det värde som belöper på skog och
skogsmark vid förvärv av jordbruksfastighet. Med gällande ingångsvärde avses
anskaffningsvärdet minskat med avdrag som har medgetts enligt denna anvisningspunkt.
I punkt 10 föreskrivs hur anskaffningsvärdet och det gällande ingångsvärdet
beräknas. Med avdragsgrundande skogsintäkt avses ett belopp som motsvarar
summan av beskattningsårets hela intäkt på grund av upplåtelse av
avverkningsrätt och 60 procent av beskattningsårets intäkt på grund av
avyttrade skogsprodukter eller på grund av att den skattskyldige har
tillgodogjort sig skogsprodukter för eget bruk eller i annan förvärvskälla.

Fysisk person får under
innehavstiden avdrag med högst 50 procent av anskaffningsvärdet. Vid
taxe-

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:110

ringen
för visst beskattningsår medges avdrag med högst halva den avdragsgrundande
skogsintäkten.

Har fysisk person
förvärvat fastigheten genom köp, byte eller därmed jämförligt fång eller genom
fastighetsreglering eller klyvning och visar han genom intyg från lantbruksnämnd
eller på annat sätt att förvärvet utgör ett led i jordbrukets eller
skogsbrukets yttre rationalisering (rationaliseringsförvärv), medges avdrag med
högst hela den avdragsgrundande skogsintäkten. Sådant avdrag medges endast vid
taxeringen för det beskattningsår under vilket fastigheten har förvärvats och
för de därpå följande fem beskattningsåren. Vid fastighetsreglering och
klyvning räknas som förvärvstidpunkt den tidpunkt för tillträde som gäller enligt
fastighetsbildningslagen (1970:988) eller, om den skattskyldige har yrkat det
och fastighetsbildning sökts, den tidpunkt för tillträde som gäller enligt
skriftligt avtal. Det sammanlagda avdragsbeloppet enligt detta stycke får
inte överstiga 50 procent av det anskaffningsvärde som belöper på rationaliseringsförvärvet.

Dödsbo
får, såvitt gäller fastighet som vid dödsfallet ägdes av den avlidne, avdrag
enligt de bestämmelser som skulle ha gällt för den avlidne.

Har
fastigheten förvärvats av juridisk person medges avdrag under innehavstiden
med högst 25 procent av anskaffningsvärdet. Vid taxeringen för visst
beskattningsår medges avdrag med högst halva den avdragsgrundande
skogsintäkten. Vad som sägs i detta stycke gäller dock inte dödsbo i sådant
fall som avses i det föregående stycket.

I
fråga om handelsbolag och dödsbo, för vilket reglerna om handelsbolag skall
tillämpas, beräknas avdraget för bolaget respektive boet.

Rätt
till avdrag föreligger inte såvitt gäller intäkt som den skattskyldige tar
upp till beskattning efter det

ringen
för visst beskattningsår medges avdrag med högst halva den avdragsgrundande
skogsintäkten.

Har fysisk person
förvärvat fastigheten genom köp, byte eller därmed jämförhgt fång eller genom
fastighetsreglering eller klyvning och visar han genom intyg från lantbruksnämnd
eller på annat sätt att förvärvet utgör ett led i jordbrukets eller
skogsbrukets yttre rationalisering (rationaliseringsförvärv), medges avdrag med
högst hela den avdragsgrundande skogsintäkten. Sådant avdrag medges endast vid
taxeringen för det beskattningsår under vilket fastigheten har förvärvats och
för de därpå följande fem beskattningsåren. Vid fastighetsreglering och
klyvning räknas som förvärvs-ddpunkt den tidpunkt för tillträde som gäller
enligt fastighetsbildningslagen (1970:988) eller, om den skattskyldige har
yrkat det och fastighetsbildning sökts, den tidpunkt för tillträde som gäller
enligt skriftligt avtal. Det sammanlagda avdragsbeloppet enligt detta stycke
får inte överstiga 50 procent av det anskaffningsvärde som belöper på
rationaU-seringsförvärvet.

Dödsbo
får, såvitt gäller fastighet som vid dödsfallet ägdes av den avlidne, avdrag
enligt de bestämmelser som skulle ha gäUt för den avlidne.

I
fråga om handelsbolag och dödsbo, för vilket reglerna om handelsbolag skall
tillämpas, beräknas avdraget för bolaget respektive boet.

Rätt
till avdrag föreligger inte såvitt gäller intäkt som den skattskyldige tar
upp till beskattning efter det

Nuvarande lydelse

att all skogsmark, som ingår i förvärvskällan, har
förvärvats av ny ägare.

Avdrag medges vid taxeringen endast med helt hundratal
kronor och inte med lägre belopp än 5 000 kronon Bedrivs skogsbruk i form av
enkelt bolag eller under samäganderätt får dock, såvida ett för hela den gemensamt
bedrivna verksamheten beräknat avdrag hade uppgått till minst 5000 kronon
avdraget för varje delägare uppgå till lägst 7 000 kronon

(anv. tm22§p. 8)

Har
fastighet förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång anses - om
annat ej följer av detta stycke eller tredje stycket sista meningen - som
anskaffningsvärde så stor del av vederlaget för fastigheten som fastighetens
skogsbruksvärde utgör av hela taxeringsvärdet vid förvärvstillfället. Kan
detta be-räkningssätt inte tillämpas eller är det uppenbart att det skulle ge
ett värde som avviker från det verkliga vederlaget för skog och skogsmark, tas
som anskaffningsvärde upp ett belopp som kan anses svara mot det verkliga
vederlaget. Vad sist sagts gäller också för vederlag som utgår vid
fastighetsreglering eller klyvning på grund av att värdet av den skog och
skogsmark som har tillagts den skattskyldige överstiger värdet av den skog och
skogsmark som har frångått honom.

I fråga om rationaliseringsförvärv får i
anskaffningsvärdet, förutom vederlaget för skog och skogsmark, också inräknas
den del av övriga kostnader med anledning av förvärvet som belöper på den
förvärvade skogen och skogsmarken.

Har fastighet förvärvats genom annat fång än som sägs i
första stycket gäller följande. Omfattar förvärvet all skogsmark i den föregående
ägarens förvärvskälla, övertar den nye ägaren den föregående

Föreslagen lydelse

att all skogsmark, som ingår i förvärvskällan, har
förvärvats av ny ägare.

Avdrag medges vid taxeringen endast med helt hundratal
kronor och inte med lägre belopp än 75 000 kronon Bedrivs skogsbruk i form av
enkelt bolag eller under samäganderätt får dock, såvida ett för hela den gemensamt
bedrivna verksamheten beräknat avdrag hade uppgått till minst 15 000 kronor,
avdraget för varje delägare uppgå till lägst 3000 kronon

70. Har jordbruksfastighet förvärvats genom köp, byte
eller därmed jämförligt fång anses - om annat ej följer av detta stycke eller
tredje stycket sista meningen - som anskaffningsvärde enligt punkt 9 så stor
del av vederlaget för fastigheten som fastighetens skogsbruksvärde utgör av
hela taxeringsvärdet vid förvärvstillfället. Kan detta beräkningssätt inte tillämpas
eller är det uppenbart att det skulle ge ett värde som avviker från det
verkliga vederlaget för skog och skogsmark, tas som anskaffningsvärde upp ett
belopp som kan anses svara mot det verkliga vederlaget. Vad sist sagts gäller
också för vederlag som utgår vid fastighetsreglering eller klyvning på grund
av att värdet av den skog och skogsmark som har tillagts den skattskyldige
överstiger värdet av den skog och skogsmark som har frångått honom.

I fråga om rationaliseringsförvärv får i anskaffningsvärdet,
förutom vederlaget för skog och skogsmark, också inräknas den del av övriga
kostnader med anledning av förvärvet som belöper på den förvärvade skogen och
skogsmarken.

Prop.
1989/90:110

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

ägarens
anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde. Omfattar förvärvet endast en del
av skogsmarken, anses som anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde för den
nye ägaren så stor del av den föregående ägarens anskaffningsvärde och
gällande ingångsvärde som värdet av den förvärvade skogen och skogsmarken
utgör av värdet av all skog och skogsmark i förvärvskällan vid
förvärvstillfället. Omfattar förvärvet mindre än 20 procent av värdet av all
skog och skogsmark i förvärvskällan, och är inte fråga om ideell andel av
fastighet, får den nye ägaren dock inte något anskaffningsvärde eller gällande
ingångsvärde. Vad som sägs i detta stycke gäller också om ett företag har
förvärvat fastigheten från ett annat företag inom samma koncern.

Skattskyldig,
som har förvärvat fastighet på sätt som anges i det föregående stycket, skall
vid tillämpning av punkt 7 anses ha medgetts avdrag med det belopp varmed hans
anskaffningsvärde vid förvärvstillfället överstigit hans gällande ingångsvärde.

Har del av
den skattskyldiges skogsmark förvärvats av ny ägare, anses den skattskyldiges
anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde ha minskat i samma proportion
som minskningen av värdet av förvärvskällans skog och skogsmark. Omfattar
förvärvet mindre än 20 procent av värdet av förvärvskällans skog och
skogsmark, och är inte fråga om ideell andel av fastighet, reduceras dock inte
den skattskyldiges anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde. Vad som sägs i
detta stycke gäller också om värdet av fastighetens skog och skogsmark minskas
på grund av fastighetsreglering eller klyvning.

Skall
ersättning för skog och skogsmark beskattas enligt punkt 4 andra eller tredje
stycket av anvisningarna till 35 §, anses vid tillämpningen av det föregående
stycket

ägarens
anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde. Omfattar förvärvet endast en del
av skogsmarken, anses som anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde för den
nye ägaren så stor del av den föregående ägarens anskaffningsvärde och
gällande ingångsvärde som värdet av den förvärvade skogen och skogsmarken
utgör av värdet av all skog och skogsmark i förvärvskällan vid
förärvstillfället. Omfattar förvärvet mindre än 20 procent av värdet av all
skog och skogsmark i förvärvskällan, och är inte fråga om ideell andel av
fastighet, får den nye ägaren dock inte något anskaffningsvärde eller gällande
ingångsvärde. Vad som sägs i detta stycke gäller också om ett företag har
förvärvat fastigheten från ett annat företag inom samma koncern.

Skattskyldig,
som har förvärvat fastighet på sätt som anges i det föregående stycket, skall
vid tillämpning av punkt 9 anses ha medgetts avdrag med det belopp varmed hans
anskaffningsvärde vid förvärvstillfället överstigit hans gällande ingångsvärde.

Har sådan
ersättning som avses i 25 §2 mom. andra eller tredje stycket lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt erhållits för skog och skogsmark, anses vid
tillämpningen av det

Nuvarande
lydelse

som
om den ifrågavarande skogen och skogsmarken har förvärvats av ny ägare.

Något anskaffningsvärde
eller gällande ingångsvärde beräknas inte för fastighet som utgör omsättningstillgång
i rörelse. Bestämmelserna i femte stycket gäller också i fall då fastighet
enligt punkt 2 andra stycket av anvisningarna till 27 har blivit
omsättningstillgång i en av den skattskyldige bedriven tomtrörelse. Sådan
fastighet skall därvid anses ha förvärvats av ny ägare.

(anv.
tiU22§p. 9)

Avdrag för
substansminskning på grund av utvinning av naturtillgångar samt avdrag för
avsättning som avser framtida substansminskning på grund av sådan utvinning
medges enligt bestämmelserna i denna anvisningspunkt.

För inträdd
substansminskning medges avdrag vid taxeringen för ett visst beskattningsår med
högst ett belopp som, tillsammans med de avdrag som har medgetts för tidigare
beskattningsår, motsvarar den del av anskaffningsvärdet för hela tillgången
som belöper på utvinningen före beskattningsårets utgång.

Har den skattskyldige
genom skriftligt avtal upplåtit rätt till utvinning och har han uppburit
förskottsbetalning för utvinningen, får han göra avdrag för belopp som i räkenskaperna
har avsatts för framtida substansminskning. Vid taxeringen för ett visst
beskattningsår medges avdrag med högst ett belopp motsvarande den del av
anskaffningsvärdet för hela naturdllgången som kan anses belöpa på den
framtida utvinning för vilken förskottsbetalning har erhållits. Avdraget skall
återföras till beskattning nästföljande beskattningsår

Avdrag
enligt föregående stycke medges dock inte om upplåtelseavtalet har ingåtts
mellan varandra närstående personer eller mellan nä-

Föreslagen lydelse

föregående
stycket som om den ifrågavarande skogen och skogsmarken har förvärvats av ny
ägare.

Något
anskaffningsvärde eller gällande ingångsvärde beräknas inte för fastighet som
utgör omsättningstillgång i näringsverksamhet. Bestämmelserna i femte stycket
gäller också i fall då fastighet enligt punkt 3 tredje stycket av anvisningarna
till 27 § har blivit omsättningstillgång i en av den skattskyldige bedriven
tomtrörelse. Sådan fastighet skall därvid anses ha förvärvats av ny ägare.

77.
Avdrag för substansminskning på grund av utvinning av naturtillgångar samt
avdrag för avsättning som avser framtida substansminskning på grund av sådan
utvinning medges enligt bestämmelserna i denna anvisningspunkt.

Har den skattskyldige
genom skrifdigt avtal upplåtit rätt till utvinning och har han uppburit
förskottsbetalning för utvinningen, får han göra avdrag för belopp som i räkenskaperna
har avsatts för framtida substansminskning. Vid taxeringen för ett visst
beskattningsår medges avdrag med högst ett belopp motsvarande den del av
anskaffningsvärdet för hela naturtillgången som kan anses belöpa på den framtida
utvinning för vilken förskottsbetalning har erhållits. Avdraget skall återföras
till beskattning nästföljande beskattningsår

Avdrag
enligt föregående stycke medges dock inte om upplåtelseavtalet har ingåtts
mellan varandra närstående personer eller mellan nä-

Prop. 1989/90:110

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

ringsidkare som har
intressegemenskap (moder- och dotterföretag eller företag under i huvudsak
gemensam ledning). Som närstående till fysisk person räknas dels personer som
anges i 35 lamom., dels sådana fåmansföretag som avses i nämnda lagrum och i
vilka den fysiska personen eller någon honom närstående person är
företagsledare eller - direkt eller genom förmedling av juridisk person -
äger aktier eller andelan

Anskaffningsvärdet
för en naturtillgång beräknas med utgångspunkt i den skattskyldiges faktiska
utgift för förvärvet eller, om fastigheten har förvärvats på annat sätt än genom
köp, byte eller något därmed jämförligt fång, den faktiska utgiften vid det
närmast föregående köpet, bytet eller därmed jämförliga fånget. Begär den
skattskyldige det, skall dock till utgångspunkt tas det belopp varmed den
skattskyldige skulle få avdrag enligt punkt 2 a av anvisningarna till 36 § om
han vid tidpunkten för utvinningens början hade avyttrat täktmarken för ett vederlag
som motsvarar dess allmänna saluvärde vid nämnda tidpunkt. Beräkning enligt
nämnda anvisningspunkt får dock inte leda till att den till förvärvet
hänförliga delen av anskaffningsvärdet tas upp till högre belopp än vad som
motsvarar 75 procent av täktmarkens allmänna saluvärde vid tidpunkten i fråga.
Har tillstånd enligt lag givits för utvinning av tillgången, beräknas anskaffningsvärdet
endast för det område som omfattas av tillståndet och - vid tillämpning av
andra och tredje meningarna - på grundval av förhållandena vid tidpunkten för
utvinningens början på detta område.

I
anskaffningsvärdet inräknas, förutom belopp som har beräknats enligt föregående
stycke, även utgif-

ringsidkare som har
intressegemenskap (moder- och dotterföretag eller företag under i huvudsak
gemensam ledning). Som närstående till fysisk person räknas dels personer som
anges i punkt 14 sista stycket av anvisningarna till 32, dels sådana fåmansföretag
och fåmansägda handelsbolag som avses i åttonde och tionde styckena av nämnda
anvisningspunkt och i vilka den fysiska personen eller någon honom närstående
person är företagsledare eller-direkt eller genom förmedling av juridisk
person - äger aktier eller andelan

Anskaffningsvärdet för en
natur-dllgång beräknas med utgångspunkt i den skattskyldiges faktiska utgift
för förvärvet eller, om fastigheten har förvärvats på annat sätt än genom köp,
byte eller något därmed jämförligt fång, den faktiska utgiften vid det närmast
föregående köpet, bytet eller därmed jämförliga fånget. Begär den
skattskyldige det, skall dock till utgångspunkt tas det belopp varmed den
skattskyldige skulle få avdrag enligt 25 § 3-6 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt om han vid tidpunkten för utvinningens början hade avyttrat
täktmarken för ett vederlag som motsvarar dess allmänna saluvärde vid nämnda
ddpunkt. Beräkning enligt nämnda moment får dock inte leda till att den dll
förvärvet hänförliga delen av anskaffningsvärdet tas upp till högre belopp än
vad som motsvarar 75 procent av täktmarkens allmänna saluvärde vid tidpunkten
i fråga. Har tillstånd enligt lag givits för utvinning av tillgången, beräknas
anskaffningsvärdet endast för det område som omfattas av tillståndet och - vid
tillämpning av andra och tredje meningarna - på grundval av förhållandena vid
tidpunkten för utvinningens början på detta område.

I anskaffningsvärdet
inräknas, förutom belopp som har beräknats enligt föregående stycke, även
utgif-

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

ter för tillgångens exploatering i den mån utgifterna inte
har fått dras av som kostnad i den löpande driften och inte heller har beaktats
vid beräkning enligt punkt 2 a av anvisningarna till 36 §.

Om en fastighet, på vilken en naturtillgång har börjat
uttas, har övergått till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller
något därmed jämförligt fång, får den nye ägaren tillgodoräkna sig endast de
avdrag för substansminskning på fastigheten som skulle ha tillkommit den förre
ägaren, om denne fortfarande hade ägt fastigheten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna
anvisningspunkt skall en fastighetsägare, som har upplåtit nyttjanderätt till
täktmark mot engångsersättning, utan hinder av vad som föreskrivs i 47 §
jämförd med 1 kap. 5 § första stycket f fastighets-taxeringslagen (1979:1152),
betraktas som ägare till marken även efter det att upplåtelsen har skett, (jfr
anv. dll 25 § p. 10 och anv. till 29 § p. 8)

(anv. tiU29§p. 3)

Utgifter föranskaffande av maskiner och andra för
stadigvarande bruk avsedda inventarier dras i regel av genom årliga
värdeminskningsavdrag enligt bestämmelserna om rä-kenskapsenlig avskrivning i
punkt 4 eller om restvärdeavskrivning i punkt 5. Kan inventariernas ekonomiska
livslängd antas uppgå till högst tre år, får emellertid hela utjgif-ten för
deras anskaffande dras av under anskaffningsåret. Omedelbart avdrag får även
ske i fråga om inventarier av mindre värde.

Har ett
fåmansföretag anskaffat inventarier, som uteslutande eller så gott som
uteslutande är avsedda för företagsledares eller honom närstående persons
privata bruk, medges inte avdrag på grund av anskaffningen.

Regler om avdrag avseende beställda men inte levererade
inventa-

ter för tillgångens exploatering i den mån utgifterna inte
har fått dras av som kostnad i den löpande driften och inte heller har beaktats
vid beräkning enligt 25 § 3-6 mom. lagen om statlig inkomstskatt.

Om en
fastighet, på vilken en naturtillgång har börjat uttas, har övergått till en
ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller något därmed jämförligt fång,
får den nye ägaren tillgodoräkna sig endast de avdrag för substansminskning på
fastigheten som skulle ha tillkommit den förre ägaren, om denne fortfarande hade
ägt fastigheten.

Vid
tillämpningen av bestämmelserna i denna anvisningspunkt skall en
fastighetsägare, som har upplåtit nyttjanderätt till täktmark mot engångsersättning,
utan hinder av vad som föreskrivs i 4 § jämförd med 1 kap. 5 § första stycket f
fastighetstaxeringslagen (1979:1152), betraktas som ägare till marken även
efter det att upplåtelsen har skett.

72. Utgifter för anskaffande av maskiner och andra för
stadigvarande bruk avsedda inventarier dras i regel av genom årliga värdeminskningsavdrag
enligt bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning i punkt 13 eller om
restvärdeavskrivning i punkt 74. Kan inventariernas ekonomiska livslängd antas
uppgå till högst tre år, får emellertid hela utgiften för deras anskaffande
dras av under anskaffningsåret. Omedelbart avdrag får även ske i fråga om
inventarier av mindre värde.

Regler om avdrag avseende beställda men inte levererade
inventa-

Nuvarande lydelse

rier (kontraktsavskrivning) finns i punkt 2 sista stycket
av anvisningarna till 47 §.

Har den
skattskyldige yrkat avdrag för värdeminskning av inventarier, skall avdraget
anses medgivet i den mån det har medfört att den taxerade inkomsten har
beräknats till lägre belopp än annars skulle ha skett eller medfört en ökning
avförlust som berättigar till avdrag enligt bestämmelserna i lagen (1960:63)
om förlustavdrag. Inventariernas anskaffningsvärde minskat med medgivna
värdeminskningsavdrag utgör det skattemässiga restvärdet, (jfr anv. till 22 §
p. 5 och anv. till 25 § p. 3)

(anv. till29§p. 4)

Skattskyldig kan efter yrkande medges rätt att tills
vidare få avdrag för värdeminskning av sina inventarier enligt reglerna i
denna anvisningspunkt om räkenskapsenlig avskrivning. Som förutsättning för
detta gäller

a)
att den
skattskyldige har haft ordnad bokföring som avslutas med årsbokslut;

b) att avdraget motsvarar avskrivningen
i räkenskaperna;

c)
att
tillfredsställande utredning föreligger om inventariernas skattemässiga
restvärde;

d) att inventarierna och avskrivna

belopp redovisas på ett sådant sätt i

den skattskyldiges räkenskaper och i

företedd utredning att trygghet före

ligger att vinster vid avyttring av till-

Föreslagen lydelse

rier (kontraktsavskrivning) finns i punkt 2 femte stycket
av anvisningarna till 24 §.

Har den skattskyldige yrkat avdrag för värdeminskning av
inventarier, skall avdraget anses medgivet i den mån det har medfört att den
taxerade inkomsten har beräknats till lägre belopp än annars skulle ha skett
eller medfört en ökning av underskott. Inventariernas anskaffningsvärde
minskat med medgivna värdeminskningsavdrag utgör det skattemässiga restvärdet.

Hör ett byggnads- eller markinventarium till fastighet
som utgjort privatbostadsfastighet under det beskattningsår som närmast
föregått det aktuella beskattningsåret utgörs inventariets skattemässiga
restvärde av anskaffningsvärdet minskat med 20procent av samma värde för varje
beskattningsår, dock högst fem, som den skattskyldige innehaft inventariet och
fastigheten utgjort privatbostadsfastighet. Detsamma gäller i fråga om del av
fastighet.

13. Skattskyldig har rätt till avdrag för värdeminskning
av sina inventarier enligt reglerna i denna anvisningspunkt om
räkenskapsenlig avskrivning. Som förutsättning för detta gäller

a)
att den
skattskyldige har haft ordnad bokföring som avslutas med årsbokslut;

b) att avdraget motsvarar avskrivningen
i räkenskaperna;

c)
att
dllfredsställande utredning föreligger om inventariernas skattemässiga
restvärde;

d) att inventarierna och avskrivna

belopp redovisas på ett sådant sätt i

den skattskyldiges räkenskaper och i

företedd utredning att trygghet före

ligger att vinster vid avyttring av till-

Prop.
1989/90:110

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

Prop. 1989/90:110

gångarna
inte undgår beskattning; samt

e)
att - om den skattskyldige inte upprättat årsbokslut för det närmast föregäende
räkenskapsåret - det bokförda värdet av inventarierna före avskrivning bestämts
med utgångspunkt i inventariernas skattemässiga restvärde vid beskattningsårets
ingång.

Som
anskaffningsvärde för inventarier skall anses, då inventarierna har förvärvats
genom köp, byte eller därmed jämföriigt fång, den verkliga utgiften för deras
anskaffande och, då inventarierna har förvärvats på annat sätt, deras
marknadsvärde vid tiden för förvärvet. Dock skall följande iakttas. Har
inventarierna ingått i en rörelse, som den skattskyldige har förvärvat på
annat sätt än genom köp eller byte eller därmed jämförligt fång, skall, om
inte särskilda omständigheter föranleder annat, som anskaffningsvärde för inventarierna
anses det för den tidigare ägaren gällande skattemässiga restvärdet. Har den
skattskyldige eller någon, som står honom nära, vidtagit åtgärd för att den
skattskyldige skall kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som
synes rimligt och kan det antas att detta har skett för att bereda obehörig
förmån i beskattningsavseende åt någon av dem, skall anskaffningsvärdet i
skälig mån jämkas.

Har
skattskyldig medgivits avdrag för kontraktsavskrivning avseende inventarier,
som har anskaffats under beskattningsåret, skall som anskaffningsvärde anses
den verkliga utgiften minskad med det tidigare medgivna avdraget. Detta skall
gälla även när investeringsreserv e.d. tagits i anspråk för anskaffning av
inventarier under beskattningsåret.

Avdrag
för avskrivning får för visst beskattningsår göras med högst 30 procent för år
räknat av summan av bokfört värde på inventarierna enligt balansräkningen för
närmast föregående räkenskapsår och an-

gångarna
inte undgår beskattning; samt

e)
att - om den skattskyldige inte upprättat årsbokslut för det närmast föregående
räkenskapsåret - det bokförda värdet av inventarierna före avskrivning bestämts
med utgångspunkt i inventariernas skattemässiga restvärde vid beskattningsårets
ingång.

Som
anskaffningsvärde för inventarier skall anses, då inventarierna har förvärvats
genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, den verkliga utgiften för deras
anskaffande och, då inventarierna har förvärvats på annat sätt, deras
marknadsvärde vid dden för förvärvet. Har inventarierna ingått i en
näringsverksamhet, som den skattskyldige har förvärvat på annat sätt än genom
köp eller byte eller därmed jämföriigt fång, skall, om inte särskilda omständigheter
föranleder annat, som anskaffningsvärde för inventarierna anses det för den
tidigare ägaren gällande skattemässiga restvärdet. Har den skattskyldige eller
någon, som står honom nära, vidtagit åtgärd för att den skattskyldige skall
kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som synes rimligt och
kan det antas att detta har skett för att bereda obehörig förmån i beskattningsavseende
åt någon av dem, skall anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:110

skaffningsvärdet på sådana
under beskattningsåret anskaffade inventarier, vilka vid beskattningsårets utgång
fortfarande tillhörde rörelsen. Vad nu sagts gäller oavsett när under
beskattningsåret inventarierna har anskaffats.

Har
inventarier, som har anskaffats före beskattningsårets ingång, avyttrats under
beskattningsåret eller har den skattskyldige rätt till försäkringsersättning
för inventarier, som har gått förlorade under beskattningsåret, medges ett
särskilt avdrag med belopp motsvarande den i anledning av avyttringen eller
försäkringsfallet uppkomna intäkten. Avdraget får dock inte överstiga
underlaget för beräkning av avdrag enligt fjärde stycket. Har den skattskyldige
fått avdrag som nu sagts skaU nämnda underlag fastställas dll motsvarande lägre
belopp.

Har ett särskilt högt pris
eller eljest en särskilt hög utgift för inventarier berott på att de skall utnyttjas
för ett särskilt arbetstillfälle eller för en konjunktur, som väntas bli endast
tillfällig, eller av annan liknande omständighet, medges för det beskattningsår,
varunder inventarierna har anskaffats, avdrag för sådant överpris eller sådan
merutgift. Om avdrag som nu sagts har medgivits, skall avdrag enligt
bestämmelserna i fjärde stycket beräknas på därefter återstående del av
anskaffningsvärdet.

Oavsett vad ovan
föreskrivs får avdrag för avskrivning medges med belopp som erfordras för att
det bokförda värdet inte skall överstiga anskaffningsvärdet av samtliga inventarier,
vilka vid beskattningsårets utgång tillhörde rörelsen, sedan från detta värde
har avräknats en beräknad årlig avskrivning av 20 procent. Visar den
skattskyldige att inventariernas verkliga värde understiger även ett sålunda
beräknat värde, medges avdrag för den ytterligare avskrivning som motiveras av
detta.

skaffningsvärdet
på sådana under beskattningsåret anskaffade inventarier, vilka vid
beskattningsårets utgång fortfarande tillhörde näringsverksamheten. Vad nu
sagts gäller oavsett när under beskattningsåret inventarierna har anskaffats.

Har inventarier, som har
anskaffats före beskattningsårets ingång, avyttrats under beskattningsåret eller
har den skattskyldige rätt till försäkringsersättning för inventarier, .som
har gått föriorade under beskattningsåret, medges ett särskilt avdrag med
belopp motsvarande den i anledning av avyttringen eller försäkringsfallet
uppkomna intäkten. Avdraget får dock inte överstiga underlaget för beräkning
av avdrag enligt fjärde stycket. Har den skattskyldige fått avdrag som nu
sagts skall nämnda undertag fastställas tiU motsvarande lägre belopp.

Har
ett särskilt högt pris eller eljest en särskilt hög utgift för inventarier
berott på att de skall utnyttjas för ett särskilt arbetstillfälle eller för en
konjunktur, som väntas bli endast tillfällig, eller av annan liknande
omständighet, medges för det beskattningsår, varunder inventarierna har
anskaffats, avdrag för sådant överpris eller sådan merutgift. Om avdrag som nu
sagts har medgivits, skall avdrag enligt bestämmelserna i fjärde stycket
beräknas på därefter återstående del av anskaffningsvärdet.

Oavsett
vad ovan föreskrivs får avdrag för avskrivning medges med belopp som erfordras
för att det bokförda värdet inte skall överstiga anskaffningsvärdet av samtliga
inventarier, vilka vid beskattningsårets utgång tillhörde näringsverksamheten,
sedan från detta värde har avräknats en beräknad årlig avskrivning av 20
procent. Visar den skattskyldige att inventariernas verkhga värde understiger
även ett sålunda beräknat värde, medges avdrag för den ytterligare avskrivning
som motiveras av detta.

Nuvarande lydelse

Då inventarier, som har anskaffats under
beskattningsåret, avyttras, förloras eller utrangeras under samma år, medges
avdrag för anskaffningsvärdet. Med avyttring likställs att inventarier tas ut
ur rörelsen för att tillföras annan förvärvskälla eller för att användas för
annat ändamål. Av bestämmelserna i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till
28 § framgår att belopp, som erhålls vid avyttring av inventarier, i sin helhet
skall tas upp som intäkt av rörelse.

Har
skattskyldig gjort avskrivning med större belopp i räkenskaperna än han får dra
av vid taxeringen, föranleder inte detta att det värde, på vilket
räkenskapsenlig avskrivning beräknas, påverkas. Det överskjutande beloppet får
i stället, sedan taxeringen i fråga har blivit slutligt avgjord, dras av genom
årlig avskrivning efter 20 procent för helt år, räknat från och med
beskattningsåret efter det under vilket avskrivningen i fråga verkställdes.

Den
omständigheten att vid tilllämpning av bestämmelserna ovan avdrag vid
beskattningen skall överensstämma med avskrivning enligt räkenskaperna utgör
inte hinder för skattskyldig att efter övergång dll räkenskapsenlig avskrivning
utöver avdrag enligt räkenskaperna tillgodogöra sig avdrag för sådana avskrivningar,
som har gjorts i räkenskaperna före övergången men inte har föranlett avdrag
vid beskattningen. Avdrag för sådant belopp görs genom årlig avskrivning efter
20 procent för helt ån

Har skattskyldig före övergång till räkenskapsenlig
avskrivning dllgo-doräknats större värdeminskningsavdrag vid taxeringen än
enligt räkenskaperna, skall, för åstadkommande av överensstämmelse mellan
inventariernas bokförda värde och deras skattemässiga restvärde, det belopp,
varmed inventariernas skattemässiga restvärde understiger det bokförda värdet,
tas upp som skatte-

Föreslagen lydelse

Då inventarier, som har anskaffats under
beskattningsåret, avyttras, förloras eller utrangeras under samma år, medges
avdrag för anskaffningsvärdet. Med avyttring likställs att inventarier tas ut
ur näringsverksamheten för att tillföras annan förvärvskälla eller för att användas
för annat ändamål. Av bestämmelserna i 22 § med anvisningar framgår att
belopp, som erhåUs vid avyttring av inventarier, i sin helhet skall tas upp som
intäkt av näringsverksamhet.

Har skattskyldig gjort avskrivning med större belopp i
räkenskaperna än han får dra av vid taxeringen, föranleder inte detta att det
värde, på vilket räkenskapsenlig avskrivning beräknas, påverkas. Det överskjutande
beloppet får i stället, sedan taxeringen i fråga har blivit slutligt avgjord,
dras av genom årlig avskrivning efter 20 procent för helt år, räknat från och
med beskattningsåret efter det under vilket avskrivningen i fråga
verkställdes.

Den
omständigheten att vid tilllämpning av bestämmelserna ovan avdrag vid
beskattningen skall överensstämma med avskrivning enligt räkenskaperna utgör
inte hinder för skattskyldig att efter övergång till räkenskapsenlig
avskrivning utöver avdrag enligt räkenskaperna dllgo-dogöra sig avdrag för
sådana avskrivningar, som har gjorts i räkenskaperna före övergången men inte
har föranlett avdrag vid beskattningen. Avdrag för sådant belopp görs genom
årlig avskrivning efter 20 procent för helt ån

Har skattskyldig före övergång tiU räkenskapsenlig
avskrivning tillgodoräknats större värdeminskningsavdrag vid taxeringen än
enligt räkenskaperna, skall, för åstadkommande av överensstämmelse mellan
inventariernas bokförda värde och deras skattemässiga restvärde, det belopp,
varmed inventariernas skattemässiga restvärde understiger det bokförda värdet,
tas upp som skatte-

Prop. 1989/90:110

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:110

pliktig intäkt under det första beskattningsår, för
vilket räkenskapsenlig avskrivning gäller, eller, om den skattskyldige begär
det, med en tredjedel för nämnda beskattningsår och vart och ett av de två
närmast följande åren. (jfr anv. till 22§ p. 5 och anv. till 25 § p. 3)

(anv. tin29§p. 5)

Vid restvärdeavskrivning medges den skattskyldige avdrag
för visst beskattningsår med högst 25 procent för år räknat av avskrivningsunderlaget
för maskiner och andra inventarier Avskrivningsunderlaget utgörs av
inventariernas skattemässiga restvärde vid utgången av det närmast föregående
beskattningsåret med tillägg av anskaffningsvärdet för inventarier, som har
anskaffats under beskattningsåret och som vid utgången av detta fortfarande
tillhörde rörelsen, och med avdrag för belopp motsvarande vad som utgör intäkt
i form av vederlag eller försäkringsersättning för inventarier som har
anskaffats före beskattningsårets ingång och som har avyttrats eller förlorats
under beskattningsåret.

Visar den skattskyldige att inventariernas verkliga värde
understiger det skattemässiga restvärdet efter avdrag enligt bestämmelserna i
första stycket, medges det ytterligare avdrag som motiveras av detta.

Vad som föreskrivs om räkenskapsenlig avskrivning i punkt
4 andra och tredje samt femte, sjätte och åttonde styckena gäller i tilllämpliga
delar också i fråga om restvärdeavskrivning, (jfr anv. till 22 § p. 5 och anv.
till 25 § p. 3)

(anv. till 22 §p. 6)

Avdrag för värdeminskning av tillgång som avses i
punkterna 3-5 medges endast skattskyldig ägare av tillgången, om inte annat
följer av andra och tredje styckena.

Har en arrendator eller en annan nyttjanderättshavare
haft utgifter

74. Vid restvärdeavskrivning medges den skattskyldige avdrag
för visst beskattningsår med högst 25 procent för år räknat av avskrivningsunderlaget
för maskiner och andra inventarier Avskrivningsunderlaget utgörs av
inventariernas skattemässiga restvärde vid utgången av det närmast föregående
beskattningsåret med tillägg av anskaffningsvärdet för inventarier, som har
anskaffats under beskattningsåret och som vid utgången av detta fortfarande
tillhörde näringsverksamheten, och med avdrag för belopp motsvarande vad som
utgör intäkt i form av vederlag eller försäkringsersättning för inventarier
som har anskaffats före beskattningsårets ingång och som har avyttrats eller
förlorats under beskattningsåret.

Vad som föreskrivs om räkenskapsenlig avskrivning i punkt
13 andra och tredje samt femte, sjätte och åttonde styckena gäller i tilllämpliga
delar också i fråga om restvärdeavskrivning.

75. Har en arrendator eller en annan nyttjanderättshavare
haft utgif-

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:110

för
ny-, till-, eller ombyggnad eller annan därmed jämförlig förbättring av en
fastighet, som han innehar med nyttjanderätt, och bhr jordägaren omedelbart
ägare till vad som har utförts, får nyttjanderättshavaren dra av dessa
utgifter genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdraget beräknas enligt
avskrivningsplan till 10 procent för år räknat av anskaffningsvärdet av
täckdike och till 5 procent för år räknat av anskaffningsvärdet av andra
markanläggningar eller av byggnaden I fråga om byggnader eller
markanläggningar, som är avsedda att användas endast ett fåtal år, får dock
anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då tillgången anskaffades.

Har
en arrendator eller en annan nyttjanderättshavare haft utgifter för anskaffande
av byggnadsinventarier, markinventarier eller maskiner och andra för
stadigvarande bruk avsedda inventarier, som han innehar med nyttjanderätt, och
blir yordägarew omedelbart ägare till vad som har anskaffats, får nyttjanderättshavaren
dra av dessa utgifter enligt bestämmelserna i punkt 5.

Har
nyttjanderättshavaren erhållit ersättning av jordägaren för vad som har
anskaffats, får nyttjanderättshavaren på en gång göra avdrag för vad som
återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet, dock inte med högre belopp än
ersättningen. Det beskattningsår då nyttjanderätten upphör får nyttjanderättshavaren
göra avdrag med oavskriven del av anskaffningsvärdet.

(anv.
tiU29§p. 6)

Avdrag
enligt bestämmelserna i punkterna 4 och 5 får även göras för utgifter för
anskaffning av patenträtt och liknande tidsbegränsad rättighet. Det är härvid
utan betydelse om rördseidkaren har förvärvat rättigheten för att utnyttja den
vid dll-verkning som han bedriver eller om

ter
för ny-, till- eller ombyggnad eller annan därmed jämförlig förbättring av en
fastighet, som han innehar med nyttjanderätt, och bUr fastighetsägaren
omedelbart ägare till vad som har utförts, får nyttjanderättshavaren dra av
dessa utgifter genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdraget beräknas enligt
avskrivningsplan till 10 procent för år räknat av anskaffningsvärdet av
täckdiken och till 5 procent för år räknat av anskaffningsvärdet av andra
markanläggningar eller av byggnaden I fråga om byggnader eller markanläggningar,
som är avsedda att användas endast ett fåtal år, får dock
anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då tillgången anskaffades.

Har en arrendator eller en
annan nyttjanderättshavare haft utgifter för anskaffande av byggnadsinventarier,
markinventarier eller maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier, som han innehar med nyttjanderätt, och blir fastighetsägaren
omedelbart ägare till vad som har anskaffats, får nyttjanderättshavaren dra av
dessa utgifter enligt bestämmelserna i punkt 72-74.

Har
nyttjanderättshavaren erhållit ersättning av fastighetsägaren för vad som har
anskaffats, får nyttjanderättshavaren på en gång göra avdrag för vad som
återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet, dock inte med högre belopp än
ersättningen. Det beskattningsår då nyttjanderätten upphör får
nyttjanderättshavaren göra avdrag med oavskriven del av anskaffningsvärdet.

76.
Avdrag enligt bestämmelserna i punkterna 13 och 74 får även göras för utgifter
för anskaffning av patenträtt och liknande tidsbegränsad rättighet. Det är
härvid utan betydelse om näringsidkaren har förvärvat rättigheten för att
utnyttja den vid dllverkning som han bedriver el-

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

han
tillgodogör sig rättigheten genom att överlåta utnyttjandet av denna till
annan. Också utgifter för anskaffning av hyresrätt och av varumärke, firma
eller annan rättighet av goodwills natur dras av enligt de nämnda
bestämmelserna, (jfr anv. till 22 § p. 5 tredje stycket)

(anv. tin22§p. 11)

Har
skattskyldig erlagt anslutningsavgift eller anläggningsbidrag avseende
nyttighet för fastighet, som han äger, och är nyttigheten knuten till
fastigheten och ej till ägaren personligen, får avdrag härför göras enligt
reglerna i punkt 5. (jfr anv. till 25 § p. 2 b första stycket och anv. tiU29§p.
20)

ler om han tillgodogör sig rättigheten genom att överlåta
utnyttjandet av denna tUl annan. Också utgifter för anskaffning av hyresrätt
och av varumärke, firma eller annan rättighet av goodwills natur dras av
enligt de nämnda bestämmelserna.

77. Har skattskyldig erlagt anslutningsavgift eller
anläggningsbidrag avseende nyttighet för fasdghet, som han äger, och är
nyttigheten knuten till fastigheten och ej dll ägaren personligen, får avdrag
härför göras enligt reglerna i punkterna 13 och 14.

18. Ifall som avses i punkt 1 andra stycket andra meningen
av anvisningarna till 22 § medges avdrag för fastighetens anskaffningsvärde
eller del därav. Avdraget bestäms enligt 24 och 25 §§ lagen (1947:576) om
stattig inkomstskatt.

(anv. till 29 §p. 9 a)

Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till rörelsen.

Fysisk person, som bedrivit rörelse här i riket, får
dessutom avdrag för belopp som har avsatts för att täcka de på beskattningsåret
belöpande egenavgifterna. Den som enligt bokföringslagen (1976:125) är skyldig
att upprätta årsbokslut skall ha satt av ett mot avdraget svarande belopp i
räkenskaperna för beskattningsåret. Medgivet avdrag skall återföras till
beskattning nästföljande beskattningsår

Avdrag enligt andra stycket beräknas på ett underlag som
motsvarar den skattskyldiges nettointäkt av rörelsen, beräknad enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, före avdraget, minskad med

1) sjukpenning eller annan ersätt-

19. Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till
näringsverksamheten.

Fysisk
person får dessutom avdrag för belopp som har avsatts för att täcka på
beskattningsåret belöpande egenavgifter avseende näringsverksamhet här i
riket. Den som enligt bokföringslagen (1976:125) etter jordbruksbokföringstagen
(1979: 141) är skyldig att upprätta årsbokslut skall ha satt av ett mot
avdraget svarande belopp i räkenskaperna för beskattningsåret. Medgivet avdrag
skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår

Avdrag enligt andra stycket beräknas på ett underlag som
motsvarar den skattskyldiges inkomst av förvärvskällan, beräknad enligt lagen
(1947:576) om stathg inkomstskatt, före avdraget, minskad med

1) sjukpenning eller annan ersätt-

Nuvarande
lydelse

Förestagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

ning som avses i punkt 9 av anvisningarna till 2S§,

2) intäkt som är att hänföra till inkomst
av anställning enligt 11 kap. 2§ första stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring, och

3) intäkt som omfattas av överenskommelse
enligt 3 kap. 2§ andra stycket lagen om allmän försäkring.

Avdrag enligt andra stycket får uppgå till högst 25
procent av underlaget, beräknat enligt tredje stycket.

Vad som har sagts i första-fjärde styckena gäller också
för en fysisk person, som är delägare i ett handelsbolag, under förutsättning
att bolaget har haft inkomst av en här i riket bedriven rörelse och att delägaren
genom botaget har drivit rörelsen. Avdrag enligt första och andra styckena
skall därvid göras av delägaren. Vad som nu har sagts gäller också i fråga om
en delägare i ett dödsbo, för vilket reglerna om handelsbolag skall tillämpas.

Beskattas enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 §
en medhjälpande make för en del av inkomst av en verksamhet, som bedrivs av
den andra maken, skall avdrag enligt första och andra styckena göras särskilt
för envar av makarna.

Skattskyldig
som har gjort avdrag enligt andra stycket skall vid självdeklarationen foga
uppgifter om avdragets beräkning. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt
formulär som fastställs av riksskatteverket. (jfr anv. till22§p. 2 a)

(anv. tiU29§p. 2)

a. Arbetsgivare fär avdrag för medel, som avsatts till
personalstiftelse enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Har fåmansföretag avsatt medel till personalstiftelse,
medges avdrag endast om företaget stadigvarande sysselsätter minst 30
årsarbetskraften Riksskatteverket får, om särskilda skäl föreligger, medge
undantag från detta stycke. Mot beslut av

ning som avses i punkt 77 av anvisningarna till 22,

2) intäkt som är att hänföra till inkomst
av anställning enligt 11 kap. 2§ första stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring, och

3) intäkt som omfattas av överenskommelse
enligt 3 kap. 2§ andra stycket lagen om allmän försäkring.

Avdrag enligt andra stycket får uppgå till högst 25
procent av underlaget, beräknat enligt tredje stycket.

Vad som har sagts i första-fjärde styckena gäller också
för en fysisk person, som är delägare i ett handelsbolag, under förutsättning
att bolaget har haft inkomst av näringsverksamhet här i riket. Avdrag enligt
första och andra styckena skall därvid göras av delägaren. Vad som nu har
sagts gäller också i fråga om en delägare i ett dödsbo, för vilket reglerna om
handelsbolag skall tillämpas.

Beskattas enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 §
en medhjälpande make för del av inkomst av en verksamhet, som bedrivs av den
andra maken, skall avdrag enligt första och andra styckena göras särskilt för
envar av makarna.

Skattskyldig som har gjort avdrag enligt andra stycket
skall vid självdeklarationen foga uppgifter om avdragets beräkning.
Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt fast-stäth formulär

20. a. Arbetsgivare får avdrag för medel, som avsatts till
personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse
m. m.

Har ett fåmansföretag etter ett fåmansägt handelsbolag
avsatt medel till personalstiftelse, medges avdrag endast om företaget
stadigvarande sysselsätter minst 30 årsarbetskraften Riksskatteverket får, om
särskilda skäl föreligger, medge undan-

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:110

riksskatteverket
i sådan fråga får talan icke föras.

b. Arbetsgivare
får avdrag för me

del, som avsatts till pensionsstiftelse

enligt lagen (1967:531) om tryg

gande av pensionsutfästelse m.m.

för att uppbringa stiftelsens till

gångar till vad som motsvarar ar

betsgivarens pensionsreserv för så

dana pensionsåtaganden, som tryg

gas av stiftelsen och för vilkas tryg

gande avdragsrätt föreligger enligt

bestämmelserna i e, efter avdrag för

den skuld stiftelsen själv kan ha

ådragit sig.

c. Arbetsgivare
får avdrag enligt

bestämmelserna i e för kostnader för

pensionsförsäkring för att trygga

pensionsåtagande.

d. Redovisar
arbetsgivare enligt

lagen (1967:531) om tryggande av

pensionsutfästelse m.m. pensions

skuld under rubriken Avsatt till pen

sioner i sin balansräkning och är

vad som enligt 2 kap. 23 § lagen

(1990:000) om självdeklaration och

kontrolluppgifter skall redovisas un

der den särskilda underrubriken Av

dragsgilla pensionsåtaganden och

avser sådana pensionsåtaganden för

vilkas tryggande avdragsrätt förelig

ger enligt bestämmelserna i e större

än motsvarande belopp vid ut

gången av föregående beskatt

ningsår, får han avdrag för skillna

den mellan de båda beloppen.

e. Arbetsgivare har - under de

förutsättningar som anges i tredje

stycket - rätt till avdrag för kostna

der för att trygga pensionsåtagande

enligt allmän pensionsplan. Om all

män pensionsplan träder i kraft steg

vis men arbetsgivaren lämnat utfäs

telse om en snabbare tillämpning av

planen, har arbetsgivaren rätt till av

drag för kostnader föranledda av

denna utfästelse. Allmän pensions

plan har samma innebörd som i 4§

lagen (1967:531) om tryggande av

pensionsutfästelse m. m. Med all

män pensionsplan avses emellertid i

denna lag, i fall där pensionsåta

gande enligt allmän pensionsplan

tag från detta stycke. Riksskatteverkets beslut får inte
överklagas.

b. Arbetsgivare får avdrag för me

del, som avsatts till pensionsstiftelse

enligt lagen (1967:531) om tryg

gande av pensionsutfästelse m. m.

för att uppbringa stiftelsens till

gångar till vad som motsvarar ar

betsgivarens pensionsreserv för så

dana pensionsåtaganden, som tryg

gas av stiftelsen och för vilkas tryg

gande avdragsrätt föreligger enligt

bestämmelserna i e, efter avdrag för

den skuld stiftelsen själv kan ha

ådragit sig.

c. Arbetsgivare får avdrag enligt

bestämmelserna i e för kostnader för

pensionsförsäkring för att trygga

pensionsåtagande.

d. Redovisar
arbetsgivare enligt

lagen (1967:531) om tryggande av

pensionsutfästelse m.m. pensions

skuld under rubriken Avsatt tiU pen

sioner i sin balansräkning och är

vad som enligt 2 kap. 23 § lagen

(1990:000) om självdeklaration och

kontrolluppgifter skall redovisas un

der den särskilda underrubriken Av

dragsgilla pensionsåtaganden och

avser sådana pensionsåtaganden för

vilkas tryggande avdragsrätt förelig

ger enligt bestämmelserna i e större

än motsvarande belopp vid ut

gången av föregående beskatt

ningsår, får han avdrag för skillna

den mellan de båda beloppen.

e. Arbetsgivare har - under de

förutsättningar som anges i tredje

stycket - rätt till avdrag för kostna

der för att trygga pensionsåtagande

enligt allmän pensionsplan. Om all

män pensionsplan träder i kraft steg

vis men arbetsgivaren lämnat utfäs

telse om en snabbare tillämpning av

planen, har arbetsgivaren rätt till av

drag för kostnader föranledda av

denna utfästelse. Allmän pensions

plan har samma innebörd som i 4§

lagen (1967:531) om tryggande av

pensionsutfästelse m.m. Med all

män pensionsplan avses emellertid i

denna lag, i fall där pensionsåta

gande enligt allmän pensionsplan

6 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

Nuvarande
lydelse

Förestagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

icke föreligger, även

a) pensionsåtagande för pensionsförmåner
som rymmes inom vad som är sedvanligt enligt allmän pensionsplan i fråga om
arbetstagare med motsvarande uppgifter eller hans efterlevande under förutsättning
att annat åtagande än sådant som innebär tryggande genom pensionsförsäkring
eller avsättning till pensionsstiftelse tryggats genom kreditförsäkring,

b) pensionsbestämmelsen som rekommenderats
av Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet eller Svenska kyrkans församlings-
och pastoratförbund och antagits såsom pensionsreglemente av kommun,
kommunalförbund. Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Kommunernas Pensionsanstalt,
Svenska kyrkans församlings- och pastoratförbund eller Sjukvårdens och
socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut eller av annan
arbetsgivare, för vars pensionsutfästelser enligt pensionsreglementet kommun,
kommunalförbund. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet eller Svenska
kyrkans församlings- och pastoratförbund tecknat borgen, och

c) pensionsåtagande som har lämnats
av statligt företag och för vilket staten har tecknat borgen.

Om
särskilda skäl föreligga, får riksskatteverket besluta att även annat
pensionsåtagande vid tillämpning av denna lag skall anses som allmän
pensionsplan. Mot beslut av riksskatteverket ifråga som här avses får talan ej
föras.

Avdragsrätt
enligt första stycket föreligger endast under förutsättning dels att högsta
pensionsgrundande lön enligt den allmänna pensionsplanen icke överstiger
trettio gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
bestämts för året närmast före taxeringsåret eller det högre pensionsgrundande
belopp som gällde enligt

icke
föreligger, även

a) pensionsåtagande för pensionsförmåner
som rymmes inom vad som är sedvanligt enligt allmän pensionsplan i fråga om
arbetstagare med motsvarande uppgifter eller hans efterlevande under förutsättning
att annat åtagande än sådant som innebär tryggande genom pensionsförsäkring
eller avsättning dll pensionsstiftelse tryggats genom kreditförsäkring,

b) pensionsbestämmelser, som rekommenderats
av Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet eller Svenska kyrkans församlings-
och pastoratförbund och antagits såsom pensionsreglemente av kommun,
kommunalförbund. Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Kommunernas Pensionsanstalt,
Svenska kyrkans församlings- och pastoratförbund eller Sjukvårdens och
socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut eller av annan
arbetsgivare, för vars pensionsutfästelser enligt pensionsreglementet kommun,
kommunalförbund. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet eller Svenska
kyrkans församlings- och-pastoratförbund tecknat borgen, och

c) pensionsåtagande som har lämnats
av statligt företag och för vilket staten har tecknat borgen.

Om särskilda skäl föreligger, får riksskatteverket besluta
att även annat pensionsåtagande vid tillämpning av denna lag skall anses som
allmän pensionsplan. Riksskatteverkets beslut/År />i/e överklagas.

Avdragsrätt enligt första stycket föreligger endast under
förutsättning dels att högsta pensionsgrundande lön enligt den allmänna pensionsplanen
icke överstiger trettio gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret eller det högre
pensionsgrundande belopp som gällde enligt

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

Prop.
1989/90:110

planen vid utgången av år
1977, dels att livsvarig ålderspension vid full in-tjänandetid enligt planen
icke avses komma att överstiga 15 procent av den pensionsgrundande lönen till
den del den icke överstiger sju och en halv gånger nämnda basbelopp, 70 procent
av den pensionsgrundande lönen dll den del den överstiger sju och en halv men
icke tjugo gånger nämnda basbelopp och 40 procent av den pensionsgrundande
lönen till den del den överstiger tjugo men icke trettio gånger nämnda
basbelopp eller det högre pensionsbelopp som gällde enligt planen vid utgången
av år 1977. Det förhållandet att planen ger rätt till ålderspension utöver 15
procent av den pensionsgrundande lön som icke överstiger sju och en halv gånger
nämnda basbelopp utgör dock icke hinder för avdrag, om den överskjutande
pensionen är avsedd att utgöra ersättning för tilläggspension enligt lagen om
allmän försäkring.

Vid
bestämmande av avdragsrätt enligt första stycket får - även om detta ej har
medgivits i allmän pensionsplan - i pensionsåtagande inräknas såväl
arbetstagares anställningstid hos samma arbetsgivare innan åtagandet lämnats
som anställningstid hos förutvarande arbetsgivare. Vid beräkning av avdrag
för tryggande av åtagandet skall härvid dock avräknas sådan pension åt arbetstagaren,
som tidigare har utfästs och tryggats av arbetsgivare under anställningstid som
inräknas i åtagandet.

Avdrag
för kostnad avsedd att trygga pensionsåtagande som innebär rätt till pension
före 65 års ålder - härunder inbegripet kostnad avsedd att vid arbetstagarens
avgång före 65 års ålder trygga samma pensionsförmåner som skulle ha til!
kommit honom vid ai/gång vid nämnda ålder - medges i den utsträckning sådana
förmåner kan utgå enligt allmän pensionsplan och

Vid bestämmande av
avdragsrätt enligt första stycket får - även om detta ej har medgivits i allmän
pensionsplan - i pensionsåtagande inräknas såväl arbetstagares anställningstid
hos samma arbetsgivare innan åtagandet lämnats som anställningstid hos
förutvarande arbetsgivare. Vid beräkning av avdrag för tryggande av åtagandet
skall härvid dock avräknas sådan pension åt arbetstagaren, som tidigare har
utfästs och tryggats av arbetsgivare under anställningsdd som inräknas i åtagandet.

Avdrag
för kostnad avsedd att trygga pensionsåtagande som innebär rätt till pension
före 65 års ålder - härunder inbegripet kostnad avsedd att vjd arbetstagarens
avgång föic 65 års ålder trygga samma pensionsförmåner som skulle ha tillkommit
honom vid avgång vid nämnda ålder - medges i den utsträckning sådana förmåner
kan utgå enligt allmän pensionsplan och

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

med beaktande jämväl av bestämmelserna i tionde stycket.
Är fråga om arbetstagare i aktiebolag eller ekonomisk förening som har bestämmande
inflytande över företaget, är dock kostnad som här avses och som hänför sig
till avgång före 60 års ålder avdragsgill endast efter beslut enligt elfte
stycket. Till grund för bedömande om en arbetstagare har bestämmande inflytande
lägges det samlade innehavet av aktier eller andelar i företaget hos
arbetstagaren själv jämte sådana honom närstående personer som nämns i 35 § 3
mom. nionde stycket denna tag.

För medel, som avsatts enligt b eller d, medges sålunda
avdrag intill vad som motsvarar arbetsgivarens pensionsreserv, och för
pensionsförsäkring medges avdrag för så stor del av kostnaderna som behövs för
att trygga pensionsåtagande, allt med iakttagande av bestämmelserna i
första-femte styckena och beslut enligt elfte stycket av denna anvisningspunkt.

Dock medges avdrag även utöver vad som anges i föregående
stycke, om pensionsutfästelserna avser förmåner som innebär smärre avvikelser
från allmän pensionsplan. Detta gäller dock endast under förutsättning att
utfästelserna till den del de avser sådana avvikelser har tryggats genom
pensionsförsäkring. Vidare fordras att utfästelserna har lämnats före utgången
av år 1977 eller att de lämnats till arbetstagare som därefter erhållit
anställning hos arbetsgivare och motsvarar utfästelser som har lämnats av
arbetsgivaren till andra arbetstagare före utgången av år 1977. Med smärre
avvikelser förstås sådana förmånsbelopp som utgår utöver allmän pensionsplan
men inom ramen för högsta pensionsgrundande lön enligt planen under
förutsättning att den genomsnittliga kostnaden för förmånsbeloppen icke
överstiger åtta procent av kostnaden för pensionsåtagande enligt

med beaktande jämväl av bestämmelserna i tionde stycket.
År fråga om arbetstagare i aktiebolag eller ekonomisk förening som har bestämmande
inflytande över företaget, är dock kostnad som här avses och som hänför sig
till avgång före 60 års ålder avdragsgill endast efter beslut enligt elfte
stycket. Till grund för bedömande om en arbetstagare har bestämmande inflytande
lägges det samlade innehavet av aktier eller andelar i företaget hos
arbetstagaren själv jämte sådana honom närstående personer som nämns i punkt
14 sista stycket av anvisningarna till 32 §.

Dock medges avdrag även utöver vad som anges i föregående
stycke, om pensionsutfästelserna avser förmåner som innebär smärre avvikelser
från allmän pensionsplan. Detta gäller dock endast under förutsättning att
utfästelserna till den del de avser sådana avvikelser har tryggats genom
pensionsförsäkring. Vidare fordras att utfästelserna har lämnats före utgången
av år 1977 eller att de lämnats till arbetstagare som därefter erhållit
anställning hos arbetsgivare och motsvarar utfästelser som har lämnats av
arbetsgivaren till andra arbetstagare före utgången av år 1977. Med smärre
avvikelser förstås sådana förmånsbelopp som utgår utöver allmän pensionsplan
men inom ramen för högsta pensions-grundande lön enligt planen under
förutsättning att den genomsnittliga kostnaden för förmånsbeloppen icke
överstiger åtta procent av kostnaden för pensionsåtagande enligt

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

den
allmänna pensionsplanen. Med genomsnittlig kostnad för förmånsbeloppen förstås
den merkostnad som motsvarande förmåner skulle medföra, om de skulle lämnas åt
samtliga som omfattas av den allmänna pensionsplanen. Överstiger kostnaden för
förmånsbeloppen vad nu sagts, skall emellertid ingen del av den kostnad som
överstiger kostnaden för pensionsåtagande enligt den allmänna pensionsplanen
vara avdragsgill. För att erhålla avdragsrätt skall arbetsgivaren med intyg av
försäkringsgivaren styrka att endast smärre avvikelser från allmän pensionsplan
föreliggen Om särskilda skäl föreligga, får riksskatteverket besluta att avdrag
som avses i detta stycke skall medges även i andra fall. Mot beslut av
riksskatteverket ifråga som här avses får talan ej föras.

Har
arbetsgivare gjort pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan men föreligger
icke avdragsrätt enligt första stycket eller har arbetsgivare gjort
pensionsåtagande för arbetstagare som icke omfattas av allmän pensionsplan,
får han - under förutsättning att åtagandet tryggats genom pensionsförsäkring -
avdrag för kostnaderna för sådant åtagande med högst ett belopp motsvarande
summan av 35 procent av vad arbetsgivaren utgivit i lön till arbetstagaren
intill en lön som motsvarar tjugo gånger det basbelopp som enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret
samt 25 procent av lönen till den del den överstiger tjugo men icke trettio
gånger nämnda basbelopp. Avdraget får beräknas på lön som arbetsgivaren
utgivit till arbetstagaren antingen under beskattningsåret eller under det
närmast föregående beskattningsåret.

Arbetsgivare,
som enligt 25 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. är
skyldig att trygga upplupen del av pensionsutfästelse genom att köpa pensionsförsäkring,
får avdrag för hela kost-

den allmänna pensionsplanen. Med genomsnittlig kostnad för
förmånsbeloppen förstås den merkostnad som motsvarande förmåner skulle
medföra, om de skulle lämnas åt samtliga som omfattas av den allmänna
pensionsplanen. Överstiger kostnaden för förmånsbeloppen vad nu sagts, skall
emellertid ingen del av den kostnad som översdger kostnaden för
pensionsåtagande enligt den allmänna pensionsplanen vara avdragsgill. För att
erhålla avdragsrätt skall arbetsgivaren med intyg av försäkringsgivaren styrka
att endast smärre avvikelser från allmän pensionsplan föreliggen Om särskilda
skäl föreligger, får riksskatteverket besluta att avdrag som avses i detta
stycke skall medges även i andra fall. Riksskatteverkets beslut får inte
överklagas.

Har
arbetsgivare gjort pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan men föreligger
icke avdragsrätt enligt första stycket eller har arbetsgivare gjort
pensionsåtagande för arbetstagare som icke omfattas av allmän pensionsplan,
får han - under fönatsättning att åtagandet tryggats genom pensionsförsäkring
- avdrag för kostnaderna för sådant åtagande med högst ett belopp motsvarande
summan av 35 procent av vad arbetsgivaren utgivit i lön till arbetstagaren
intill en lön som motsvarar tjugo gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret samt 25
procent av lönen till den del den översdger tjugo men icke trettio gånger
nämnda basbelopp. Avdraget får beräknas på lön som arbetsgivaren utgivit till
arbetstagaren antingen under beskattningsåret eller under det närmast
föregående beskattningsåret.

Arbetsgivare, som enligt 25 § lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse m. m. är skyldig att trygga upplupen del av
pensionsutfästelse genom att köpa pensionsförsäkring, får avdrag för hela
kost-

Nuvarande
lydelse

nåden
för sådan försäkring om utfästelsen icke avser arbetstagare i aktiebolag
eller ekonomisk förening som har bestämmande inflytande över företaget.

Vid beräkning av avdrag
för kostnader avsedda att trygga arbetsgivares pensionsåtaganden får pensionsutfästelse
beaktas endast om försäkring för utfästelsen skulle ha varit sådan
pensionsförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31 §.

Om särskilda skäl
föreligga, får riksskatteverket besluta om avdrag avseende kostnader för att
trygga pensionsutfästelse utöver vad som gäller enligt första och femte styckena
ovan. Mot sådant beslut får talan ej föras, (jfr anv. till 22 § p. 1 femte och
sjätte styckena och anv. till 25 § p.7)

Föreslagen
lydelse

nåden
för sådan försäkring om utfästelsen icke avser arbetstagare i aktiebolag
eller ekonomisk förening som har bestämmande inflytande över företaget.

Vid
beräkning av avdrag för kostnader avsedda att trygga arbetsgivares
pensionsåtaganden får pensionsutfästelse beaktas endast om försäkring för
utfästelsen skulle ha varit sådan pensionsförsäkring som avses i punkt 1 av
anvisningarna till 31 §.

Om särskilda skäl
föreligger, får riksskatteverket besluta om avdrag avseende kostnader för att
trygga pensionsutfästelse utöver vad som gäller enligt första och femte styckena
ovan. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.

21.
Avdrag får göras för avgift för pensionsförsäkring i den omfattning som anges i
punkt 6 av anvisningarna titt 46 §.

Prop. 1989/90:110

(anv. till 29 §p. 10)

Regeringen kan förklara
att, om förlust på aktier eller andelar i svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk
förening eller utländskt bolag med uppgift att driva verksamhet av väsentlig
betydelse från samhällsekonomisk synpunkt framkommer vid avyttring av aktierna
eller andelarna eller vid företagets upplösning, förlusten skall utgöra
avdragsgill omkostnad för ägaren av akderna eller andelarna. Detsamma gäller i
fråga om långivare beträffande förlust på lån eller dylikt som han lämnat
företaget.

Bestämmelserna i första
stycket om förlust tillämpas också på förlust, som kan beräknas uppkomma.
Regeringen bestämmer därvid hur avdraget i det särskilda fallet skall beräknas.
Har skattskyldig fått avdrag som avses i detta stycke, skall avdraget
frånräknas avdragsgill förlust, som sedermera uppkommer vid avyttring av
aktiema eller andelarna eller vid upplösning av företaget.

22.
Regeringen kan förklara att, om förlust på aktier eller andelar i svenskt
aktiebolag eller svensk ekonomisk förening eller udändskt bolag med uppgift
att driva verksamhet av väsentlig betydelse från samhällsekonomisk synpunkt
framkommer vid avyttring av aktierna eller andelarna eller vid företagets
upplösning, förlusten skall utgöra avdragsgill omkostnad för ägaren av aktierna
eller andelarna. Detsamma gäller i fråga om långivare beträffande förlust på
lån eller dylikt som han lämnat företaget.

Bestämmelserna i första
stycket om förlust tiUämpas också på förlust, som kan beräknas uppkomma.
Regeringen bestämmer därvid hur avdraget i det särskilda fallet skall beräknas.
Har skattskyldig fått avdrag som avses i detta stycke, skall avdraget
frånräknas avdragsgill förlust, som sedermera uppkommer vid avyttring av
aktierna eller andelarna eller vid upplösning av företaget.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

Uppkommer
vinst genom att aktierna eller andelarna avyttras eller genom att tillskjutet
kapital återfås, skall vinsten tas upp som skattepliktig intäkt av rörelse hos
den som haft vinsten.

Uppkommer
vinst genom att aktierna eller andelarna avyttras eller genom att tillskjutet
kapital återfås, skall vinsten tas upp som intäkt hos den som haft vinsten.

(anv.
dll 29 §p. 9)

Såsom speciella för rörelse utgående skatter eller
avgifter till det allmänna må nämnas vissa tillverk-ningsskatter,
stämpelavgifter, tull-och hamnumgätder m. m. dyt. Däremot får svenska
allmänna skatter inte dras av (se 20 §).

Premie
för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk person i hans egenskap av
utövare av viss rörelse, utgör avdragsgill omkostnad i rörelsen. Om den
ersättning, som kan komma att utfalla på grund av försäkringen, utgår efter
förmånligare grunder än vad som gäller enligt grupplivförsäkring för
befattningshavare i statens tjänst, skall dock endast den del av premien som
kan anses motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för nämnda befattningshavare
räknas som omkostnad i rörelsen.

Avdrag medges för kostnader för Avdrag medges för kostnader för

egen
hälsovård i den mån förmån av egen hälsovård i den mån förmån av

23.
Avdrag får göras för skogsvårdsavgift och fastighetsskatt och speciella för
näringsverksamheten utgående skatter och avgifter till det allmänna. Däremot
får svenska allmänna skatter inte dras av (se 20 §).

fri sådan vård för anställd är skattefri enligt 32 § 3 b
mom. första stycket.

Bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 33 § om
avdrag för avgift till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande
inkomst av rörelse.

Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33 § om
avdrag för kostnader för resor till och från arbetsplatsen gäller också
beträffande inkomst av rörelse, (jfr anv. till 22 § p. 2, 25 § 1 mom. och 29 §
1 mom.)

(anv. till 29 §p. 18)

Avdrag må
ske för kostnad för sådan forskning och sådant utvecklingsarbete som har
eller kan antagas få betydelse för den skattskyldiges rörelse. Avdrag medges
även för kostnad för erhållande av information om sådan forskning och sådant
utvecklingsarbete. Avser kostnaden anskaffning av sådana dllgångar, för vilka
anskaffningskostnaden enligt bestämmelser i denna lag får avdragas endast
genom årlig avskrivning pä grund av värdeminskning, gäller dock bestämmelserna
om sådan av-

fri sådan vård för anställd är skattefri enligt 32 § 3 b
mom. första stycket.

Bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna dll 33 § om
avdrag för avgift dll erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande
inkomst av näringsverksamhet.

Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33 § om
avdrag för kostnader för resor till och från arbetsplatsen gäller också
beträffande inkomst av näringsverksamhet.

24. Avdrag får ske för kostnad för sådan forskning och
sådant utvecklingsarbete som har eller kan antas få betydelse för den
skattskyldiges näringsverksamhet. Avdrag medges även för kostnad för erhållande
av information om sådan forskning och sådant utvecklingsarbete. Avser kostnaden
anskaffning av sådana tillgångar, för vilka anskaffningskostnaden enligt
bestämmelser i denna lag får dras av endast genom årlig avskrivning på grund av
värdeminskning, gäller dock bestämmel-

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

skrivning även beträffande den kostnaden.

Regeringen
etter myndighet som regeringen bestämmer kan förordna att bidrag, som den
skattskyldige lämnar till viss forskning, visst utvecklingsarbete eller viss
museiverksamhet, skall för tid som anges i förordnandet heh eller delvis
anses såsom driftkostnad i den skattskyldiges rörelse, (jfr anv. till 22 § p.
1 åttonde stycket)

(anv. till 29 § p. 18 a)

Avdrag får göras för bidrag som utan villkor lämnas till
regional utvecklingsfond som avses i förordningen (1978:504) om överförande
av vissa uppgifter från företagareförening till regional utvecklingsfond.

(anv. tiU29§p. 18 b)

En fysisk person som driver rörelse har rätt till avdrag
i efterhand för utgifter i verksamheten före rörelsens påbörjande. Avdraget
får avse utgifter under det år då rörelsen påbörjades och det närmast föregående
året, såvida rätt till omedelbart avdrag skulle ha förelegat om verksamheten
redan under denna tid haft karaktär av rörelse.

Vid beräkningen av avdraget skall utgifterna minskas i den
mån

1) avdrag för utgifterna har gjorts i
annan förvärvskälla,

2) utgifterna inräknats i anskaffningsvärdet
för tillgångar vilka tillförts rörelsen när denna påbörjades eller

3) inkomster som inte tagits upp till
beskattning har uppkommit i verksamheten under den tid som avses i första
stycket.

Har
avdraget inte kunnat hett utnyttjas vid taxeringen för det första beskattningsåret,
får resterande belopp dras av vid taxeringen för något eller några av de fem
följande beskattningsåren. Avdrag medges inte för något beskattningsår med så
högt

serna om
sådan avskrivning även beträffande den kostnaden.

25. Avdrag får göras för bidrag som utan villkor lämnas
till regional utvecklingsfond som avses i förordningen (1978:504) om
överförande av vissa uppgifter från företagareförening till regional
utvecklingsfond.

26. En skattskyldig som driver näringsverksamhet har rätt
till avdrag i efterhand för utgifter i verksamheten före verksamhetens
påbörjande. Avdraget får avse utgifter under det år då verksamheten påbörjades
och det närmast föregående året, såvida rätt till omedelbart avdrag skulle ha
förelegat om verksamheten redan under denna tid haft karaktär av näringsverksamhet.

Vid
beräkningen av avdraget skall utgifterna minskas i den mån

1) avdrag för utgifterna har gjorts i
annan förvärvskälla,

2) utgifterna inräknats i anskaffningsvärdet
för tillgångar vilka dll-förts näringsverksamheten när denna påbörjades eller

3) inkomster som inte tagits upp till
beskattning har uppkommit i verksamheten under den tid som avses i första
stycket.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:110

belopp
att underskott uppkommer i förvärvskällan.

Avdrag medges endast i den mån den skattskyldige visar att
förutsättningar för avdrag föreliggen

(anv. dll 29 §p. 11)

Har som
arbetsrum för rörelsen använts sådan det av den skatlskyldiges bostad som
särskih inrättats för ändamålet, medges avdrag för skälig del av
bostadskostnaden.

Även om särskiU arbetsrum inte inrättats medges avdrag för
bostadskostnad om arbete utförts i bostaden minst 800 timmar under beskattningsåret.
Vid beräkning av antalet timmar beaktas endast arbete som det med hänsyn till
verksamhetens art varit motiverat att utföra i bostaden. I timantalet får
jämte arbete för rörelsen även inräknas tillfälligt arbete som har nära
samband med rörelsen men är att hänföra till tjänst. Arbete som utförts av den
skattskyldiges barn tillgodoräknas endast om barnet fyllt 16 år och arbete som
utförts av den skattskyldiges make endast om makarna drivit rörelsen gemensamt.
Avdrag medges med 2 000 kronor om arbetet utförts i bostad på den
skattskyldiges egen eller hans makes fastighet och med 4000 kronor i annat
fall. Omfattar beskattningsåret annan tid än tolv månader jämkas timantalet
och avdragsbeloppet med hänsyn härtill.

Den omständigheten att avdrag medgetts enligt andra
stycket för kostnad för bostad på egen fastighet, medför inte att fastigheten
vid tilllämpning av 24, 25 och 29 §§ skall anses använd i rörelsen.

(anv. tiU29§p. 12)

Vid utövande av litterär, konstnärlig eller därmed
jämförlig verk-

Avdrag medges endast i den mån den skattskyldige visar att
förutsättningar för avdrag föreliggen

27. Har en för ändamålet särskiU inrättad det av en
privatbostad etter annan bostad använts; innehavarens näringsverksamhet medges
avdrag för skälig del av kostnaderna för bostaden för hyra o. d., värme,
vatten och avlopp samt elektrisk ström. Avdrag medges även för kostnader i övrigt
som är omedelbart betingade av näringsverksamheten.

Även om någon del av bostaden inte särskiU inrättats för
näringsverksamheten medges avdrag för bostadskostnad om arbete utförts i bostaden
minst 800 timmar under beskattningsåret. Vid beräkning av antalet dmmar
beaktas endast arbete som det med hänsyn till verksamhetens art varit modverat
att utföra i bostaden. I timantalet får jämte arbete för näringsverksamheten
även inräknas tillfälligt arbete som har nära samband med verksamheten men är
att hänföra dll tjänst. Arbete som utförts av den skattskyldiges barn
tillgodoräknas endast om barnet fyllt 16 år och arbete som utförts av den
skattskyldiges make endast om makarna drivit verksamheten gemensamt. Avdrag
medges med 2000 kronor om arbetet utförts i bostad på den skattskyldiges egen
eller hans makes fastighet och med 4 000 kronor i annat fall. Omfattar beskattningsåret
annan tid än tolv månader jämkas dmantalet och avdragsbeloppet med hänsyn
härtill.

28. Vid utövande av litterär, konstnärlig eller
därmed jämförlig

Nuvarande lydelse

samhet kan resor ingå som ett naturligt led i
verksamheten. Kostnaderna för sådana resor är avdragsgilla i den mån de inte
utgör personliga levnadskostnaden

(anv. till 29 §p. 19)

Yrkesfiskare
som under längre tidsperioder personligen bedrivit fiske äger åtnjuta avdrag
för den ökning i levnadskostnaden, som han därvid kan hava fått vidkännas på
den grund att han vistats utom sin vanliga hemort. Riksskatteverket fastställer
för varje kalenderår belopp motsvarande högsta normala ökning i
levnadskostnaden för ett dygn vid havsfiske och annat yrkesfiske.

(anv. till 22 § p. 1 sjunde stycket)

Skattskyldigs barn, som har fyllt 16 år, taxeras självt för
den inkomst av arbete på fastigheten, som barnet kan ha haft i form av pengar,
naturaförmåner eller annat, dock högst för vad som motsvarar marknadsmäs-sigt
vederlag för barnets arbetsinsats. Den skattskyldiges kostnad får med
motsvarande begränsning dras av som driftkostnad. För lön och underhåll dll
skattskyldigs barn, som inte har fyllt 16 år, får avdrag inte göras. Lönen och
underhållet skall då inte heller tas upp som inkomst för barnet, (jfr anv. Ull
29 § p. 20)

(anv. till 25 § p. 5)

Därest brandförsäkring tagits för all framtid, må avdrag
enligt 25 § 1 mom. för under året erlagd försäkringspremie ske med 5 procent
av dennas belopp, om den enligt försäkringsavtalet erlägges på en gång.

Därest premien för försäkring för all framtid enligt
försäkringsavtalet erlägges under ett bestämt antal år med lika belopp för år
räknat, må för vart och eft av dessa år avdrag enligt 25 § 1 mom. ske med så
många procent av under året erlagd premie, som angives i nedanstående tabell:

Föreslagen lydelse

verksamhet kan resor ingå som ett naturligt led i
verksamheten. Kostnaderna för sådana resor är avdragsgilla i den mån de inte
utgör personliga levnadskostnaden

29. Yrkesfiskare som under längre ddsperioder personligen
bedrivit fiske har rätt tiU avdrag för den ökning i levnadskostnaden, som han
haft på grund av att han vistats utom sin vanliga hemort. Rätt tdl avdrag
föreligger dock endast om resan varit förenad med övernattning utom hemorten.

30.
Skattskyldigs
barn, som har fyllt 16 år, taxeras självt för den inkomst av arbete
(näringsverksamheten som barnet kan ha haft i form av pengar, naturaförmåner
eller annat, dock högst för vad som motsvarar marknadsmässigt vederlag för barnets
arbetsinsats. Den skattskyldiges kostnad får med motsvarande begränsning dras av
som driftkostnad. För lön och underhåll till skattskyldigs barn, som inte har
fyllt 16 år, får avdrag inte göras. Lönen och underhållet skaU då inte heller
tas upp som inkomst för barnet.

31.
Om
brandförsäkring tagits för all iramt\d, får avdrag för under året erlagd
försäkringspremie ske med 5 procent av dennas belopp, om den enligt
försäkringsavtalet erlägges på en gång.

Om premien för försäkring för all framtid enligt
försäkringsavtalet erlägges under ett bestämt antal år med lika belopp för år
räknat,/år för vart och ett av dessa år avdrag ske med så många procent av
under året erlagd premie, som angives i nedanstående tabell:

Prop.
1989/90:110

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

Det hela antal år, varunder premien enligt
försäkringsavtalet skall erläggas från avtalets avslutande

högst 4
år

5 till
och med 7 år

8"
"

' 10 år

11
" "

'
13"

14"
"

'
16"

17"
"

'
19"

20"
"

'
23"

minst 24
å

Avdrag i
procent av den för året er-lagda premien

5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40%

32.
Den som
använt egen bil i näringsverksamhet har rätt till avdrag med 12 kronor för
varje körd mil. Det sagda gäller inte om bilen utgjort tillgång i
näringsverksamheten.

33.
Avdrag
medges för förlust vid icke yrkesmässig avyttring (realisationsförlust) av
tillgång i fråga om vilken, om realisationsvinst i stället hade uppkommit,
vinsten skulle ha utgjort intäkt av näringsverksamhet. Vid inkomstberäkningen i
ett handelsbolag begränsas avdraget för realisationsförlust på sätt anges i
3§ 2 mom. fjärde stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt såvida annat
inte följer av punkt 5 andra stycket c av anvisningarna till 20 §.

till 24
§38

(anv. dll41§p. 1)

Inkomst
av jordbruksfastighet eller rörelse skall beräknas enligt bokföringsmässiga
grunder. För skattskyldig som har haft ordnad bokföring skall beräkningen av
inkomst ske på grundval av hans bokföring med iakttagande av bestämmelserna i
denna anvisningspunkt. Vid inkomstberäkning enligt bokförings-

1. För skattskyldig som har haft ordnad bokföring skall
beräkningen av inkomst ske på grundval av hans bokföring med iakttagande av bestämmelserna
i denna anvisningspunkt. Vid inkomstberäkningen tas hänsyn dll in- och
utgående lager av varor, däri inbegripet djur, råmaterial, hel- och
halvfabrikat m. m., till

-"*
Senaste lydelse av

punkt 1 av
anvisningarna till 24 § 1984:1060 punkt 2 av anvisningarna till 24 § 1954:51
punkt 2 a av anvisningarna till 24 § 1984:190 punkt 4 av anvisningarna till 24
§ 1981:295 punkt 5 av anvisningarna till 24 § 1972:741 punkt 6 av anvisningarna
till 24 § 1985:131 punkt 7 av anvisningarna till 24 § 1980:1054 punkt 8 av
anvisningarna till 24 § 1984:190 punkt 9 av anvisningarna till 24 § 1989:232
punkt 10 av anvisningarna till 24 § 1984:1060.

Nuvarande lydelse

mossiga grunder tas hänsyn till in-och utgående lager av
varor, däri inbegripet djur, råmaterial, hel- och halvfabrikat m.m., till
pågående arbeten samt till fordrings- och skuldposten Värdet av utgående
lager, pågående arbeten samt fordrings-och skuldposter bestäms med hänsyn till
förhållandena vid beskattningsårets utgång. Som värde av ingående lager,
pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter tas upp värdet av närmast
föregående beskattningsårs utgående lager, pågående arbeten samt fordrings-
och skuldposter. Bestämmelserna i 41 § om lager får i varvsrörelse tillämpas
även i fråga om skepp eller skeppsbygge, på vilket den skattskyldige har
utfört eller avser att utföra arbete i icke oväsentlig omfattning, utan hinder
av att den skattskyldige har avyttrat skeppet eller bygget. Vad nu föreskrivits
gäller dock endast intill dess skeppet eller skeppsbygget har levererats till
förvärvaren. Vad som avses med skepp framgår av sjölagen (1891:35 s. 1).

Inkomst
av annan fastighet som avses i 24§ 1 mom. får beräknas enligt
bokföringsmässiga grunder på sätt anges i föregående stycke. Har skattskyldig
för visst beskattningsår beräknat inkomst av arman fastighet enligt
bokföringsmässiga grunder, skall den skattskyldige även för nästföljande
beskattningsår beräkna inkomsten enligt sådana grunder om bestämmelserna i 24§
1 mom. är tid-lämpliga det året.

Har det bokförda resultatet påverkats av att bland
intäkterna har tagits upp belopp, som inte skall beskattas som inkomst, eller
uteslutits belopp, som borde ha medräknats, eller bland kostnaderna har tagits
upp belopp, som inte är avdragsgilla vid inkomstberäkningen, skall resultatet
justeras så att det kan läggas dll grund för inkomstberäkningen enligt denna
lag. I de fall resultatet har påverkats av att lager, pågående arbeten eller
fordringspost har tagits

Föreslagen lydelse

pågående arbeten samt till fordrings- och skuldposten
Värdet av utgående lager, pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter bestäms
med hänsyn till förhållandena vid beskattningsårets utgång. Som värde av
ingående lager, pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter tas upp
värdet av närmast föregående beskattningsårs utgående lager, pågående arbeten
samt fordrings- och skuldposten

Har det bokförda resultatet påverkats av att bland
intäkterna har tagits upp belopp, som inte skall beskattas som inkomst, eller
uteslutits belopp, som borde ha medräknats, eller bland kostnaderna har tagits
upp belopp, som inte är avdragsgilla vid inkomstberäkningen, skall resultatet
justeras så att det kan läggas till grund för inkomstberäkningen enligt denna
lag. I de fall resultatet har påverkats av att lager, pågående arbeten eller
fordringspost har tagits

Prop.
1989/90:110

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

upp med för lågt belopp eller skuldpost med för högt
belopp skall dock på yrkande av den skattskyldige justering av det bokförda
resultatet underlåtas i den mån det är uppenbart att denne - i
överensstämmelse med reglerna för inkomstberäkning i denna lag - genom
dispositioner i bokslutet avseende nämnda tillgångs-och skuldposter eller genom
större avskrivningar på anläggningstillgångar än som skett skulle ha kunnat
redovisa ett lägre resultat än det som skulle framkomma efter justeringen. Om
särskilda omständigheter föranleder det skall dock resultatet justeras även i
sådant fall.

Vid
beräkning av inkomst enligt bokföringsmässiga grunder skall iakttas, att en
inkomst skall anses ha åtnjutits under det år, då den enligt god redovisningssed
eller enligt vad som beträffande jordbruk är allmänt brukligt bör tas upp som
intäkt i räkenskaperna, även om inkomsten ännu inte har uppburits kontant eller
eljest kommit den skattskyldige tillhanda t. ex. i form av levererade varor,
fullgjorda prestationer eller på annat härmed jämförligt sätt. Vad som gäller i
fråga om inkomstposterna tillämpas också i fråga om utgiftsposterna. Avdrag
för tantiem eller liknande ersättning från fåmansföretag tiU företagsledare
eller honom närstående person får dock åtnjutas först under det år då ersättningen
har betalats ut eller blivtt tillgänglig för lyftning. I fråga om tiden för
inkomst- och utgiftsposters upptagande enligt bokföringsmässiga grunder
tillämpas i allmänhet det förfaringssättet, att fordringar tas upp som inkomst
under det år, då de uppkommer, och att räntor hänförs till inkomsten för det
år, på vilket de belöper, i bägge fallen oberoende av om de verkligen har
influtit under nämnda år eller inte. Å andra sidan bör förskottsvis influtna
räntor, som till större eller mindre del belöper på ett kommande år, till denna
del bok-föringsmässigt hänföras till det sist-

upp med
för lågt belopp eller skuldpost med för högt belopp skall dock på yrkande av
den skattskyldige justering av det bokförda resultatet underlåtas i den mån
det är uppenbart att denne - i överensstämmelse med reglerna för
inkomstberäkning i denna lag - genom större avskrivningar på
anläggningstillgångar än som skett eller större avsättning enligt lagen
(1990:000) om skatteutjämningsreserv än som gjorts skulle ha kunnat redovisa
ett lägre resultat än det som skulle framkomma efter justeringen. Om särskilda
omständigheter föranleder det skall dock resultatet justeras även i sådant
fall.

Vid
beräkning av inkomst enligt bokföringsmässiga grunder skall iakttas, att en
inkomst skall anses ha åtnjutits under det år, då den enligt god
redovisningssed eller enligt vad som beträffande jordbruk är allmänt brukligt
bör tas upp som intäkt i räkenskaperna, även om inkomsten ännu inte har
uppburits kontant eller eljest kommit den skattskyldige tillhanda t. ex. i
form av levererade varor, fullgjorda prestationer eller på annat härmed
jämförligt sätt. Vad som gäller i fråga om inkomstposterna tillämpas också i
fråga om utgiftsposterna. I fråga om tiden för inkomst- och utgiftsposters
upptagande enligt bokföringsmässiga grunder tillämpas i allmänhet det
förfaringssättet, att fordringar tas upp som inkomst under det år, då de
uppkommer, och att räntor hänförs dll inkomsten för det år, på vilket de
belöper, i bägge fallen oberoende av om de verkligen har influtit under nämnda
år eller inte. Å andra sidan bör förskottsvis influtna räntor, som till större
eller mindre del belöper på ett kommande år, till denna del bok-föringsmässigt
hänföras till det sistnämnda årets inkomst. Avdrag för ränta på lån ur statens
lånefond för lån med uppskjuten ränta åtnjuts för det år då räntan har
betalats.

Nuvarande
lydelse

nämnda
årets inkomst. Avdrag för ränta på lån ur statens lånefond för lån med
uppskjuten ränta åtnjuts för det år då räntan har betalats.

Vid tillämpning av
föregående stycke skall iakttas bl.a. att värdet, av avyttrade varor skall -
även om fakturering inte skett - redovisas som fordran, såvida varorna levererats
till den nye ägaren före årets utgång.

Har
avverkningsrätt till skog upplåtits mot betalning, som skall erläggas under
loppet av flera år, får som intäkt för varje år tas upp den del av
köpeskillingen som influtit under samma ån

I
fråga om avdrag för kostnader för reparation och underhåll av fastighet varav
intäkterna beräknas enligt 24 § 1 mom. gäller även punkt 8 av anvisningarna
till 25 §.

Om
beskattningsmyndighet, med frångående av den skattskyldiges på hans räkenskaper
grundade inkomstberäkning, som inkomst för ett år beskattat vinst, som i
bokföringen framkommer som vinst först ett senare år, skall vid inkomstberäkningen
för det följande år, då vinsten redovisas i bokföringen, det sistnämnda årets
bokförda resultat justeras på sådant sätt att den redan beskattade vinsten inte
beskattas en gång dll.

Motsvarande
gäller för det fall, att beskattningsmyndighet ansett att en förlust, som är i
och för sig avdragsgill, inte får beaktas vid inkomstberäkningen för det år
då den redovisats i räkenskaperna eller beskattningsmyndighet i annat fall
visst år frångått den skattskyldiges bokföring på sådant sätt att det påverkar
följande års inkomstberäkning.

Föreslagen
lydelse

Vid
tillämpning av föregående stycke skall iakttas bl. a. att värdet av avyttrade
varor skall - även om fakturering inte skett - redovisas som fordran, såvida
varorna levererats till den nye ägaren före årets utgång.

Har
avverkningsrätt till skog upplåtits mot betalning, som skall erläggas under
loppet av flera år, får som intäkt för varje år tas upp den del av
köpeskiUingen som influtit under samma ån

I fråga om avdrag för
kostnader för reparation och underhåll av fastighet gäller även punkt 4 tredje
och fjärde styckena av anvisningarna till 25 §.

Om
beskattningsmyndighet, med frångående av den skattskyldiges på hans räkenskaper
grundade inkomstberäkning, som inkomst för ett år beskattat vinst, som i
bokföringen framkommer som vinst först ett senare år, skall vid inkomstberäkningen
för det följande år, då vinsten redovisas i bokföringen, det sistnämnda årets
bokförda resultat justeras pä sådant sätt att den redan beskattade vinsten inte
beskattas en gång dU.

Prop.
1989/90:110

Har intäkter eller
utgifter avseende viss egendom vid den närmast föregående taxeringen till
statlig inkomstskatt hänförts till inkomstslaget kapital och sker beskattning
vid den aktuella taxeringen i inkomstslaget näringsverksamhet skall den
skattskyl-

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:110

s. 95 Kontrollera mot PDF

dige ta upp sådana ingående tillgångs- och skuldposter som erfordras
för att någon intäkt eller utgift inte skaU beskattas två gånger eller lämnas
obeskattad på grund av skiftet av tillämpligt inkomstslag.

3§ 7-11 mom.
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt har motsvarande tillämpning vid
beräkning av inkomst av näringsverksamhet. Vid beräkning av realisationsvinst
eller realisationsförlust som är hänförlig till näringsverksamhet tillämpas 24
§ 1-5 motn., 27§ 1-4 mom., 28§, 29§ 1 mom. och 30§ nämnda lag'.

(anv.
till 41 § p. 2 första stycket)

Den i räkenskaperna
gjorda värdesättningen på tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning
(lager) skaU godtas vid inkomstberäkningen, om värdesättningen inte står i
strid med vad nedan i denna punkt eller i punkt 3 sägs.

(anv.
till 41 § p. 2 andra stycket)

Vid bestämmande av lagrets
anskaffningsvärde skall de lagertillgångar, som ligger kvar i den skattskyldiges
lager vid beskattningsårets utgång, anses som de av honom senast anskaffade
eller tillverkade.

(anv.
till 41 § p. 2 femte stycket)

Lager av djur på
jordbruksfastighet eller i renskötselrörelse får inte tas upp till lägre
belopp än 50 procent av den genomsnittliga produktionskostnaden för djur av
det slag och den ålderssammansättning som det är fråga om. Djuren behöver dock
inte i något fall tas upp till ett högre belopp än som motsvarar djurens
sammanlagda allmänna saluvärde. Regeringen eller efter regeringens
bemyndigande riksskattever-

2.
Tillgångar avsedda för omsätt

ning eller förbrukning (lager)/år in

te tas upp till lägre värde än det högs

ta värde som är tillåtet enligt bestäm

melserna i 14 § första och andra

styckena bokföringslagen

(1976:125).

Vid
bestämmande av lagrets anskaffningsvärde skall de lagerdll-gångar, som ligger
kvar i den skattskyldiges lager vid beskattningsårets utgång, anses som de av
honom senast anskaffade eller tillverkade.

Utan hinder av vad som
sägs i första stycket får annat varulager än lager av fastigheter och liknande
dllgångar och lager av aktier, obligationer, lånefordringar och liknande tillgångar
tas upp tiU lägst 97procent av det samlade anskaffningsvärdet.

Djur
/■ jordbruk och renskötsel skall alltid anses som lager. Sådant lager får
inte tas upp till lägre belopp än 85 procent av den genomsnittliga
produktionskostnaden för djur av det slag och den ålderssammansättning som det
är fråga om. Djuren behöver dock inte i något fall tas upp till ett högre
belopp än som motsvarar djurens sammanlagda allmänna saluvärde. Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer fast-

s. 96 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

ket fastställer för varje taxeringsår föreskrifter för
beräkning av produktionskostnaden. Har denna kostnad inte fastställts, t. ex.
i fråga om särskilt dyrbara avelsdjur, får djuret tas upp lägst till 50 procent
av det lägsta av anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet.

(anv. till 41 § p. 2 sista stycket)

Nedskrivning av värdet på rättigheter till leverans av
lagertillgångar enligt ej fullgjorda köpekontrakt (kontraktsnedskrivning) får
godkännas endast i den mån det visas, att inköpspriset för tillgångar av samma
slag på balansdagen understiger det kontraherade priset, eller det görs
sannolikt au sådant prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna levereras
eller säljs vidare av den skattskyldige i oförändrat eller förädlat skick.
Beträffande värdet på rättigheter till leverans av maskiner och andra för
stadigvarande bruk avsedda inventarier enligt ej fullgjorda köpekontrakt kan avskrivning
(kontraktsavskrivning) godkännas endast i den mån den skattskyldige visar, att
inköpspriset för tillgångar av samma slag på balansdagen understiger det
kontraherade priset, eller det görs sannolikt att sådant prisfaU kommer att
inträffa innan tillgångarna levereras.

(anv. till 41 § p. 3 sjätte stycket)

Förvärvas aktie i svenskt aktiebolag av skattskyldig, som
driver bank-eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse, eller av
annan skattskyldig, för vilken aktien utgör omsättningstillgång, och är det
inte uppenbart att den skattskyldige därigenom erhåller tillgång av verkligt
och särskilt värde för honom med hänsyn till hans rörelse, får sådan nedgång
i aktiens värde som beror på utdelning till den skattskyldige av medel, vilka
fanns hos det utdelande bolaget vid förvärvet och inte motsvarar tillskjutet
belopp, inte föranleda att aktien vid inkomstberäkningen för den
skattskyldige tas upp

Föreslagen lydelse

ställer för varje taxeringsår föreskrifter för beräkning
av produk-donskostnaden. Har denna kostnad inte fastställts, t. ex. i fråga om
särskilt dyrbara avelsdjur, får djuret tas upp lägst till 85 procent av det
lägsta av anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet.

Nedskrivning av värdet på rättigheter till leverans av
lagerdllgångar enligt ej fullgjorda köpekontrakt (kontraktsnedskrivning) får
godkännas endast i den mån det visas, att inköpspriset för tillgångar av samma
slag på balansdagen understiger det kontraherade priset. Beträffande värdet
på rättigheter dll leverans av maskiner och andra för stadigvarande bruk
avsedda inventarier enligt ej fullgjorda köpekontrakt kan avskrivning
(kontraktsavskrivning) godkännas endast i den mån den skattskyldige visar, att
inköpspriset för tillgångar av samma slag på balansdagen undersdger det
kontraherade priset.

Förvärvas aktie i svenskt aktiebolag av skattskyldig, som
driver bank-eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse, eUer av annan
skattskyldig, för vilken aktien utgör omsättningstillgång, och är det inte uppenbart
att den skattskyldige därigenom erhåller dllgång av verkUgt och särskilt värde
för honom med hänsyn till hans näringsverksamhet, får sådan nedgång i aktiens
värde som beror på utdelning dll den skattskyldige av medel, vilka fanns hos
det utdelande bolaget vid förvärvet och inte motsvarar tillskjutet belopp, inte
föranleda att aktien vid inkomstberäkningen för den skatt-

Prop.
1989/90:110

s. 97 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

till lägre belopp än som motsvarar hans
anskaffningskostnad för aktien. Har denna, innan sådan utdelning skett,
tagits upp till lägre belopp än den skattskyldiges anskaffningskostnad, får
aktien vid utgången av det beskattningsår, under vilket utdelningen äger rum,
inte tas upp till lägre belopp än aktiens värde i beskattningshänseende vid
ingången av samma år med tillägg av ett belopp, som motsvarar skillnaden
mellan den skattskyldiges anskaffningskostnad för aktien och nämnda värde,
dock högst av det utdelade beloppet. Sker utdelning utan att det värde för
aktien, som ligger till grund för beräkningen av den skattskyldiges inkomst,
påverkas och medför detta att den skattskyldige efter överlåtelse av aktien
eller upplösning av bolaget redovisar förlust, skall därifrån avräknas det
belopp som motsvarar utdelningen. Utdelning som avses i detta stycke anses i
förta hand gälla andra medel än sådana som motsvarar tillskjutet belopp. Vad
som sägs om aktie i detta stycke gäller även beträffande andel i ekonomisk
förening. Med tillskjutet belopp avses därvid inbetald insats.

(anv. till 41 § p. 3 a)

I fråga om
skattskyldiga, som bedriver byggnads-, hantverks- eller anläggningsrörelse
eller konsultrörelse, godtas den i räkenskaperna gjorda redovisningen av pågående
arbeten vid inkomsttaxeringen om redovisningen inte står i strid med
bestämmelserna i denna anvisningspunkt. Utförs de pågående arbetena på löpande
räkning gäller bestämmelserna i tredje, åttonde och nionde styckena.
Beträffande arbeten, som utförs till fast pris, gäller bestämmelserna i
fiärde-nionde styckena. Enskild näringsidkare, i vars verksamhet den årliga
brut-toomsättningssumman normalt understiger ett gränsbelopp som motsvarar 20
gånger det basbelopp en-

Föreslagen lydelse

skyldige tas upp till lägre belopp än som motsvarar hans
anskaffningskostnad för aktien. Har denna, innan sådan utdelning skett,
tagits upp till lägre belopp än den skattskyldiges anskaffningskostnad, får
aktien vid utgången av det beskattningsår, under vilket utdelningen äger rum,
inte tas upp till lägre belopp än aktiens värde i beskattningshänseende vid
ingången av samma år med till-lägg av ett belopp, som motsvarar skillnaden
mellan den skattskyldiges anskaffningskostnad för aktien och nämnda värde, dock
högst av det utdelade beloppet. Sker utdelning utan att det värde för aktien,
som ligger till grund för beräkningen av den skattskyldiges inkomst, påverkas
och medför detta att den skattskyldige efter överlåtelse av aktien eller
upplösning av bolaget redovisar förlust, skall därifrån avräknas det belopp
som motsvarar utdelningen. Utdelning som avses i detta stycke anses i första
hand gälla andra medel än sådana som motsvarar tillskjutet belopp. Vad som
sägs om aktie i detta stycke gäller även beträffande andel i ekonomisk
förening. Med tillskjutet belopp avses därvid inbetald insats.

3. I fråga om skattskyldiga, som bedriver byggnads-,
hantverks- eller anläggningsrörelse eller konsultrörelse, godtas den i
räkenskaperna gjorda redovisningen av pågående arbeten vid inkomsttaxeringen om
redovisningen inte står i strid med bestämmelserna i denna anvisningspunkt.
Utförs de pågående arbetena på löpande räkning gäller bestämmelserna i tredje,
sjunde och åttonde styckena. Beträffande arbeten, som utförs till fast pris,
gäller bestämmelserna i ifärde-åttonde styckena. Enskild näringsidkare, i
vars verksamhet den ärliga bruttoomsättnings-summan normalt understiger ett
gränsbelopp som motsvarar 20 gånger det basbelopp enligt lagen

Prop.
1989/90:110

s. 98 Kontrollera mot PDF

7 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

Nuvarande
lydelse

ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller
under den sista månaden av räkenskapsåret, får till-lämpa bestämmelserna för
arbeten som utförs pä löpande räkning även i fråga om arbeten som utförs till
fast pris.

Ett arbete anses utfört på löpande räkning om ersättningen
uteslutande eller sä gott som uteslutande fastställs på grundval av ett på förhand
bestämt arvode per tidsenhet, den faktiska tidsåtgången och - i förekommande
fall - den skattskyldiges faktiska utgifter för arbetet. 1 annat fall anses
arbetet utfört till fast pris.

Värdet av pågående arbeten, som utförs på löpande räkning,
behöver inte tas upp som tillgång. I stället skall som intäkt redovisas summan
av de belopp avseende arbetena som den skattskyldige har fakturerat under
beskattningsåret.

Värdet av
pågående arbeten som utförs tdl fast pris får, såvitt gäller byggnads-,
hantverks- eller anläggningsrörelse, tas upp till lägst ett belopp
motsvarande 85 procent av de vid beskattningsårets utgång nedlagda direkta
kostnaderna avseende de arbeten för vilka slutlig resultatredovisning då inte
har skett. 1 fråga om konsuUrörelse får värdet av pågående arbeten, som utförs
till fast pris, las upp till lägst ett belopp motsvarande samlUga vid
beskattningsårets utgång nedlagda direkta kostnader avseende de arbeten för
vilka slutlig resultatredovisning då inte har skett. Från sistnämnda värde får
avdrag åtnjutas med högst ett belopp motsvarande det basbelopp som gäller
under den sista månaden av räkenskapsåret, dock inte med högre belopp än som
svarar mot de direkta kostnaderna. Har den skattskyldige erhållit ersättning
för arbete, som avses i detta stycke, skall beloppet inte redovisas som intäkt
utan som en skuld till den för vars räkning arbetet utförs.

Föreslagen
lydelse

(1962:381) om allmän försäkring som gäller under den sista
månaden av räkenskapsåret, får tillämpa bestämmelserna för arbeten som utförs
på löpande räkning även i fråga om arbeten som utförs till fast pris.

Ett arbete anses utfört på löpande räkning om ersättningen
uteslutande eller så gott som uteslutande fastställs på grundval av ett på förhand
bestämt arvode per tidsenhet, den faktiska tidsåtgången och - i förekommande
fall - den skattskyldiges faktiska utgifter för arbetet. I annat fall anses
arbetet utfört till fast pris.

Vid
värdering av pågående arbeten som utförs tiU fast pris och för vilka
slutredovisning inte har skett gäller följande. Bestämmelserna i punkt 2 första
och tredje styckena av anvisningarna liU 24 § äger motsvarande tillämpning
såvitt gäller byggnads-, hantverks-, eller anläggningsrörelse. 1 fråga om
konsultrörelse äger bestämmelserna i första stycket av nämnda anvisningspunkt
motsvarande tillämpning. Har den skattskyldige erhållit ersättning för arbete,
som avses i detta stycke, skall beloppet inte redovisas som intäkt utan som en
skuld till den för vars räkning arbetet utförs.

Prop.
1989/90:110

s. 99 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Som direkt kostnad anses inte värdet av den arbetsinsats
som utförs av den skattskyldige, dennes make eller barn under 16 ån Är
uppdragstagaren ett handelsbolag skall som cU-rekt kostnad inte anses värdet
av arbetsinsats som utförs av delägare i bolaget.

Uppgår
värdet av pågående arbeten i byggnads-, hantverks- eller anläggningsrörelse tdl
lägre belopp än medeltalet av värdena av sådana arbeten vid utgången av de två
närmast föregående beskattningsåren (jämförelseåren), får värdet av pågående
arbeten vid beskattningsårets utgång tas upp tiU lägst ett belopp motsvarande
skillnaden mellan värdet av pågående arbeten vid nämnda tidpunkt och 15
procent av jämförelseårens medeltalsvärden. Blir skillnaden negativ får
bestämmelserna i de två sista meningarna av punkt 2 sjätte stycket tillämpas.

Har den skattskyldige åtagit sig att till fast pris utföra
visst arbete för annans räkning skall, såvida intressegemenskap råder mellan
den skattskyldige och uppdragsgivaren och anledning finns att anta att bestämmelserna
ovan i denna anvisningspunkt utnyttjats för att bereda obehörig skatteförmån åt
den skattskyldige eller uppdragsgivaren, nämnda bestämmelser inte gälla. 1 nu
avsedda fall skall den skattskyldiges inkomst på grund av arbetena beräknas
efter vad som med hänsyn till omständigheterna framstår som skäligt.

Härden skattskyldige i betydande omfattning underlåtit att
slutredovisa eller fakturera belopp som enligt god redovisningssed hade kunnat
slutredovisas eller faktureras skall som intäkt tas upp de belopp som skäligen
hade kunnat utredovi-sas eller faktureras.

Kan den skattskyldige göra sannolikt att det belopp, som
enligt bestämmelserna ovan skall redovisas som intäkt av pågående arbeten,
överstiger vad som kan anses fören-

Föreslagen lydelse

Som kostnad anses inte värdet av den arbetsinsats som
utförs av den skattskyldige, dennes make eller barn under 16 år. Är
uppdragstagaren ett handelsbolag skall som kostnad inte anses värdet av
arbetsinsats som utförs av delägare i bolaget.

Har den skattskyldige åtagit sig att till fast pris utföra
visst arbete för annans räkning skall, såvida intressegemenskap råder mellan
den skattskyldige och uppdragsgivaren och anledning finns att anta att bestämmelserna
ovan i denna anvisningspunkt utnyttjats för att bereda obehörig skatteförmän
åt den skattskyldige eller uppdragsgivaren, nämnda bestämmelser inte gälla. I
nu avsedda fall skall den skattskyldiges inkomst på grund av arbetena beräknas
efter vad som med hänsyn till omständigheterna framstår som skäligt.

Har den
skattskyldige i betydande omfattning underlåtit att slutredovisa eller fakturera
belopp som enligt god redovisningssed hade kunnat slutredovisas eller
faktureras skall som intäkt tas upp de belopp som skäligen hade kunnat slutredovisas
eller faktureras.

Kan den
skattskyldige göra sannolikt att det belopp, som enligt bestämmelserna ovan
skall redovisas som intäkt av pågående arbeten, överstiger vad som kan anses
fören-

Prop.
1989/90:110

s. 100 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

ligt med god redovisningssed, får inkomsten i skälig
utsträckning jämkas nedåt.

(anv. till 41 § p. 1 a)

Avdrag för framtida garantiutgift får åtnjutas med belopp,
som svarar mot vad som i räkenskaperna för beskattningsåret avsatts för
täckande av risker med anledning av garantiförpliktelse, som utestår vid
beskatt-ningsäiets utgång. Avdraget får dock icke överstiga det sammanlagda
beloppet för år räknat av de utgifter till följd av garantiförpliktelsen som
redovisats i räkenskaperna under beskattningsåret. Avser garantiförpliktelsen
tid, som är kortare än två år, beräknas avdraget högst till belopp som svarar
mot sä många tjugofjärdedelar av nyssnämnda sammanlagda belopp av utgifter som
den tid garantiförpliktelsen avser utgör i månaden Brutet månadstal
bortfaller. Avdrag får dock åtnjutas med skäligt belopp om den skattskyldige
visar att betydligt större avdrag för avsättningen än som skulle medges enligt
nyssnämnda föreskrifter är påkallat till följd av

att rörelsen är nystartad,

att garantiförpliktelserna avser ett eller ett fätal
mycket stora tillverkningsobjekt eller mycket stora arbeten,

att en betydande ökning av de utestående
garantiförpliktelsernas omfattning skett under beskattningsåret,

att produktsaminansättningen avsevärt ändrats under
beskattningsåret,

att den tid en väsentlig del av utestående
garantiförpliktelser avser betydligt överstiger två är eller

att annan med de nämnda jämförlig omständighet föreliggen

Om
särskilda förhållanden i viss bransch föranleder det. får riksskatteverket.
utan hinder av vad som föreskrivits i första stycket om avdrag för framtida
garamiutgifter. meddela

Föreslagen lydelse

ligt med god redovisningssed, får inkomsten i skälig
utsträckning jämkas nedåt.

4. Avdrag för framtida garantiutgift får åtnjutas med
belopp, som svarar mot vad som i räkenskaperna för beskattningsåret avsatts för
täckande av risker med anledning av garantiförpliktelse, som utestår vid beskattningsårets
utgång. Avdraget får dock icke överstiga det sammanlagda beloppet för år
räknat av de utgifter till följd av garantiförpliktelsen som redovisats i
räkenskaperna under beskattningsåret. Avser garantiförpliktelsen tid, som är
kortare än två år, beräknas avdraget högst till belopp som svarar mot så många
tjugofjärdedelar av nyssnämnda sammanlagda belopp av utgifter som den tid
garantiförpliktelsen avser utgör i månaden Brutet månadstal bortfaller. Avdrag
får dock åtnjutas med skäligt belopp om den skattskyldige visar att betydligt
större avdrag för avsättningen än som skulle medges enligt nyssnämnda
föreskrifter är påkallat till följd av

att näringsverksamheten är nystartad.

att garantiförpliktelserna avser ett eller ett fåtal
mycket stora tillverkningsobjekt eller mycket stora arbeten,

att en betydande ökning av de utestående
garantiförpliktelsernas omfattning skett under beskattningsåret,

att produktsammansättningen avsevärt ändrats under
beskattningsåret,

att den tid en väsentlig del av utestående
garantiförpliktelser avser betydligt överstiger två är eller

att annan med de nämnda jämförlig omständighet föreliggen

Prop.
1989/90:110

100

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

anvisningar för beräkning av avdrag för .sådana utgifter.

Medgivet avdrag för framtida garantiutgifter skall
återföras till beskattning nästföljande beskattningsår.

(anv. dll 41 §p. Ib)

Företag, som driver kärnkraftsanläggning, får avdrag för
belopp som i räkenskaperna för beskattningsåret avsätts för att täcka
företagets utgifter för framtida hantering av utbränt kärnbränsle, radioaktivt
avfall o.d. Avdrag medges dock inte för hanteringsutgifter som belöper på
verksamhet som bedrivs efter beskattningsårets utgång och inte heller för
hanteringsutgifter för vilka företaget kan påräkna ersättning enligt 9 § lagen
(1981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.
Regeringen eller efter regeringens bemyndigande riksskatteverket utfärdar
årligen föreskrifter för beräkning av avdraget. Medgivet avdrag skall
återföras till beskattning nästföljande beskatt-ningsån

Vad i föregående stycke sagts gäller även i fråga om
företag, som icke driver kärnkraftsanläggning, såvida företaget mot
förskottsbetalning åtagit sig att svara för framtida utgifter för hantering av
utbränt kärnbränsle, radioaktivt avfall o. d.

Medgivet avdrag för framtida garantiutgifter skall
återföras till beskattning nästföljande beskattningsår,

5. Företag, som driver kärnkraftsanläggning, får avdrag
för belopp som i räkenskaperna för beskattningsåret avsätts för att täcka
företagets utgifter för framtida hantering av utbränt kärnbränsle, radioaktivt
avfall o, d. Avdrag medges dock inte för hanteringsutgifter som belöper på
verksamhet som bedrivs efter beskattningsårets utgång och inte heller för
hanteringsutgifter för vilka företaget kan påräkna ersättning enligt 9 § lagen
(1981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m, m.
Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår

7,
Skattskyldig som är försatt i konkurs har inte rätt tdl avdrag för
underskott. Läggs konkursen ned på grund av att borgenärerna har erhållit
full betalning får den skattskyldige avdrag för underskott som inte medgetts
på grund av bestämmelsen i första meningen.

2. Har
skattskyldig eller handels-

till 26 §

[3 § tredje stycket lagen (1960:63) om förlustavdrag]

Har skattskyldig försatts i konkurs och har konkursen icke
blivit nedlagd på grund av att borgenärerna erhållit full betalning, må den
skattskyldige vid taxering för det beskattningsår, varunder beslut om konkursen
meddelats, och för senare år icke åtnjuta avdrag enligt denna lag för förlust,
som uppkommtt under konkursen eller tidigare.

[3 § fjärde stycket lagen (1960:63) om förlustavdrag] Har
skattskyldig eller vanligt han-

101

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

delsbolag
eller kommanditbolag, vari han är delägare, erhållit ackord utan konkurs, må i
förlustavdrag, som enligt denna lag medgives vid taxering för det
beskattningsår varunder ackordet beviljats, eller för senare år, icke
inräknas under förstnämnda beskattningsår eller tidigare uppkommet underskott
i sådan förvärvskälla, tiU vilken efterskänkt skuld varit att hänföra.

bolag
som han är delägare i under beskattningsåret erhållit ackord utan konkurs
medges inte avdrag för underskott i förvärvskälla ttll vilken skuld som
omfattas av ackordet hänför sig.

s. 102 Kontrollera mot PDF

till 31 § 1.-"' Med pension förstås dels belopp, som
annoriedes än i följd av försäkring utgår på grund av föregående
tjänsteförhållande, dels belopp, som på grund av lagen (1962:381) om allmän
försäkring utgår i form av folkpension eller tilläggspension, dels belopp som
utgår på grund av pensionsförsäkring. Med pensionsförsäkring förstås
försäkring, som inte medför rätt till andra försäkringsbelopp än ålderspension,
invalidpension eller efterlevandepension. För att en försäkring skall anses
som pensionsförsäkring fordras vidare, om inte annat följer av förklaring
enligt sjuttonde stycket, att försäkringen meddelats i en här i landet bedriven
försäkringsrörelse. Med försäkrad avses den på vars liv försäkringen tagits
ellen i fråga om invalidpension, den vars arbetsoförmåga försäkringen avsen Med
tjänstepensionsförsäkring förstås pensionsförsäkring, som har samband med
tjänst och för vilken den försäkrades arbetsgivare åtagit sig att ansvara för
betalning av hela avgiften. Med tjänstepensionsförsäkring förstås också
pensionsförsäkring, som- om en anställd avlidit - tagits av den anställdes
arbetsgivare till förmån för den anställdes efterlevande och för vilken
försäkring arbetsgivaren åtagit sig att ansvara för betalning av hela avgiften.

I
fråga oin annan pensionsförsäkring
än tjänstepensionsförsäkring skall försäkringstagaren vara den försäkrade.
Har försäkringstagaren eller hans make eller person med vilken han sammanbor
under äktenskapsliknande förhållanden barn under 16 år, får han ta
försäkring avseende efterlevandepension på sin makes eller den sammanboendes
liv, om barnet insätts som förmånsta-gare. Om särskilda skäl föreligger kan
riksskatteverket efter ansökan medge att dödsboet efter skattskyldig som här
i riket drivtt jordbruk, skogsbruk eller rörelse får ta försäkring avseende
efterlevandepension. Som förutsättning för att medgivande skall lämnas
gäller att den efterlevande saknar betryggande pensionsskydd och att
försäkringen tas i

1 fråga
om annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring skall
försäkringstagaren vara den försäkrade. Har försäkringstagaren eller hans make
eller person med vilken han sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden
barn under 16 år, får han ta försäkring avseende efterlevandepension på sin
makes eller den sammanboendes liv, om barnet insätts som förmånsta-gare. Om
särskilda skäl föreligger kan riksskatteverket efter ansökan medge att dödsboet
efter skattskyldig som här i riket bedrivit näringsverksamhet får ta
försäkring avseende efterlevandepension. Som förutsättning för att medgivande
skall lämnas gäller att den efterlevande saknar betryggande pensionsskydd och
att försäkringen tas i sam-

"Senaste
lydelse 1987:1205.

102

s. 103 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

samband med att boet upphör med band med att boet upphör
med drif-

driften i förvärvskällan. Motsva- ten i förvärvskällan. Motsvarande

rande gäller om den avlidne drivit gäller om den avlidne drivit verk

verksamheten genom förmedling av samheten genom förmedling av juri-

juridisk person. disk person.

Ålderspension får inte börja utgå vid lägre ålder än 55 ån
Om särskilda skäl föreliggen får dock regeringen ellen efter regeringens
förordnande, riksskatteverket efter ansökan besluta att pension får börja utgå
vid lägre ålden

Ålderspension får utgå högst så länge den försäkrade leven
men under den försäkrades livstid lägst fem år eller, om försäkringen skall
upphöra när den försäkrade fyller 65 år, lägst tre ån Pensionen får under den
första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än samma
belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande pensionsbelopp.

För ålderspension som utgår en- För ålderspension som utgår en-

ligt allmän pensionsplan gäller, om ligt allmän
pensionsplan gäller, om

den skall upphöra innan den försäk- den skall upphöra innan den försäk

rade avlider, vad därom utfästs en- rade avlider, vad därom utfästs en

ligt planen. Vad som enligt denna ligt planen. Vad som enligt denna

lag avses med allmän pensionsplan lag avses med allmän pensionsplan

framgår av punkt 2 av anvisningarna framgår av punkt 20 av anvisning-

dll 29 §. arna dll 25 §.

Förmånstagare får inte insättas till annan
ålderspensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring. Till
tjänstepensionsförsäkring avseende ålderspension skall anställd, som dä
försäkringsavtalet ingicks var den försäkrade, vara förmånstagare.

Med invalidpension förstås pension som utgår till den
försäkrade högst så länge denne är arbetsoförmögen eller har nedsatt
arbetsförmåga. Invalidpension får upphöra tidigast fem år efter det
försäkringsavtalet träffades. I fråga om förmånstagare gäller föreskrifterna i
föregående stycke.

Med efterlevandepension förstås pension

1. som efter den försäkrades död utgår
till den försäkrades make, varmed i detta sammanhang förstås person med vilken
den försäkrade varit gift eller sammanbott under äktenskapsliknande
förhållanden,

2. som efter den försäkrades död utgår
till barn till den försäkrade eller barn till person som angivits under 1,

3. som utgår till efterlevande på grund
av försäkring som tagits av dödsbo efter medgivande av riksskatteverket enligt
tredje stycket, varvid pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad,
eller

4. som utgår på grund av försäkring
som tagits av arbetsgivare till förmån för anställds efterlevande med stöd av
andra stycket sista meningen, varvid pension får utgå som om den avlidne varit
försäkrad.

Efterlevandepension får utgå högst så länge den
efterlevande lever och får

under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med an

nat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande pen

sionsbelopp. Efterlevandepension till person som avses i föregående stycke

1. får upphöra när denne ingår nytt äktenskap men i annat fall under dennes

livstid inte förrän fem år förflutit efter den försäkrades död. Har den försäk

rade avlidit mindre än fem år före den tidpunkt då försäkringen annars skulle

ha upphört, fär dock sådan efterlevandepension som nyss sagts upphöra vid

sistnämnda tidpunkt. Efterlevandepension till barn, som avses i föregående

stycke 2., skall upphöra senast när barnet fyller 20 ån Är barnet varaktigt

oförmöget till arbete, får pension utgå så länge barnet lever. Har försäkring 103

s. 104 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse Prop. 1989/90:110

avseende efterlevandepension till barn tagits på sådan
persons liv som avses i föregående stycke 1.. skall pensionen lupphöra senast
när barnet fyller 16 år.

Som efterlevandepension anses även pension som - om
försäkrad eller efterlevande make avlider innan ålders- eller
efterlevandepension har utgått under viss i försäkringsavtalet angiven minsta
tid - skall utgå under återstoden av denna tid (försörjningsränta). En
förutsättning för detta är dock att försörjningsräntan skall kunna utgå endast
till person som avses i nionde stycket. Vidare förutsätts

a)
att
försörjningsräntan är föienad med livsvarig ålderspension eller med sådan
livsvarig efterlevandepension till make, som skall börja utgå omedelbart efter
den försäkrades död, samt att försörjningsräntans årsbelopp inte överstiger den
livsvariga pensionens årsbelopp,

b) att försörjningsräntan skall utgå
under högst tjugo år, dock med den inskränkningenatt, då räntan är förenad med
livsvarig ålderspension, räntan inte får utgå längre än till den tidpunkt, då
den försäkrade skulle ha fyllt 90 år, och inte heller, vid pensionsålder över
70 år, under längre tid än som motsvarar skillnaden mellan 90 år och
pensionsåldern,

c)
att premier för
försörjningsräntan och den med denna förenade livsvariga pensionen skall
erläggas under tid, som inte med mera än fem är understiger den tid under
vilken försörjningsräntan enligt avtalet längst skall utgå, samt att inte vid
utgången av något kalenderår under förstnämnda tid det sammanlagda beloppet av
erlagda premier överstiger det belopp, som vid samma tidpunkt skulle ha
erlagts, om premiebetalningen jämnt fördelats på tid, som med fem år
understiger den tid under vilken försörjningsräntan längst skall utgå.

Vid tillämpningen av bestämmelserna under a) i
nästföregående stycke skall efterlevandepension anses såsom livsvarig, även om
pension skall upphöra vid omgifte.

Som förmånstagare till försäkring avseende
efterlevandepension får endast insättas person till vilken efterlevandepension
kan utgå enligt nionde och tionde styckena eller, vid försörjningsränta, person
som anges i nionde stycket.

Försäkringsvillkor, som med hänsyn till bestämmelserna i
denna lag är avgörande för frågan huruvida föisäkringen är att anse som
pensionsförsäkring, skall tas in i försäkringsavtalet. Detta skall dessutom
innehålla villkor att försäkringen inte får pantsättas eller belånas och inte
heller ändras på sådant sätt att den inte längre uppfyller de föreskriften som
anges för pensionsförsäkring i denna lag, eller i andra fall än nedan
föreskrivs överlåtas eller återköpas. Avtalet får inte innehålla villkor som är
oförenligt med bestämmelserna om pensionsförsäkring i denna lag.

Under den försäkrades livstid får pensionsförsäkring
endast överlåtas

1. till följd av
anställningsförhållande, därvid försäkringen före eller efter överlåtelsen
skall ha karaktär av tjänstepensionsförsäkring,

2. på grund av utmätning liksom vid
ackord eller konkurs eller

3. genom bodelning.

Ny ägare till pensionsförsäkring skall omedelbart
underrätta försäkrings

givaren om förvärvet av försäkringen. Återköp av pensionsförsäkring får

utan hinder av bestämmelserna i denna lag ske, om det tekniska återköps-

väidet uppgår till högst 10 000 kionor eller om särskilda skäl föreligger och

riksskatteverket pä särskild ansökan medger det. Bestämmelserna i lagen

hindrar inte heller återbetalning enligt 13 kap, 4 § äktenskapsbalken av för

säkringstagarens tillgodohavande, 104

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

Om särskilda skäl föreligger, kan riksskatteverket efter
ansökan förklara att försäkring som har meddelats i utomlands bedriven
försäkringsrörelse skall anses som pensionsförsäkring. Sådan förklaring får
meddelas endast under förutsättning att villkoren för försäkringen i huvudsak
står i överensstämmelse med bestämmelserna i denna anvisningspunkt om
pensionsförsäkring. Har riksskatteverket meddelat förklaring som här avses kan
försäkringen inte övergå till kapitalförsäkring.

Med kapitalförsäkring förstås annan livförsäkring än
pensionsförsäkring. Till kapitalförsäkring hänförs mot statens
grupplivförsäkring svarande förmån från kommun, även om förmånen inte utgår på
grund av försäkring.

Försäkring som enligt denna lag är att hänföra till
pensionsförsäkring får anses såsom kapitalförsäkring, om förbehåll härom
intagits i avtalet vid dess ingående.

Premiebefrielseförsäkring skall anses tillhöra samma slag
av försäkring som huvudförsäkringen.

För att sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses ha
tagits i samband med tjänst fordras, att premier för försäkringen skall betalas
av arbetsgivaren. Vidare fordras att anmälan görs till försäkringsanstalten om
att försäkringen har tagits i samband med tjänst.

Till livränta räknas även höjning av livräntan och sådant
tillägg till denna som skall utgå under livräntans fortsatta bestånd.

Mot
beslut, som riksskatteverket meddelat i ärende enligt denna anvisningspunkt,
fär talan inte föras.

dll 32 §

3.-"'
Såsom intäkt av tjänst skall upptagas, bland annat, hyresvärdet av bostad, som
kan vara åt den anställde upplåten. Förden, som äran-ställd såsom arbetare i
jordbruk med binäringar eller i rörelse eller eljest hos annan person och såsom
löneförmån åtnjuter bostad, skall alltså värdet av denna bostadsförmån
medräknas vid löneförmånernas uppskattning (jfr punkt 1 av anvisningarna till
21§). Vidare skall såsom intäkt upptagas värdet av andra utav den
skattskyldige åtnjutna förmåner, därest han icke skulle varit berättigad att
åtnjuta avdrag för utgifterna för förmånernas förvärvande för den händelse,
att han själv förskaffat sig dem. Såsom intäkt skall således, under nyss
angivna förutsättning, upptagas exempelvis värdet av fri kost och fria resor
ävensom skatter, försäkringsavgifter o.dyl.. som arbetsgivaren betalat för den
anställdes räkning (jfr dock

3, Såsom
intäkt av tjänst skall upptagas, bland annat, hyresvärdet av bostad, som kan
vara åt den anställde upplåten, Förden, som äran-ställd och såsom löneförmån
åtnjuter bostad, skall alltså värdet av denna bostadsförmån medräknas vid
löneförmånernas uppskattning. Vidare skall såsom intäkt upptagas värdet av
andra utav den skattskyldige åtnjutna förmåner, därest han icke skulle varit
berättigad att åtnjuta avdrag för utgifterna för förmånernas förvärvande för
den händelse, att han själv förskaffat sig dem. Såsom intäkt skall således, under
nyss angivna förutsättning, upptagas exempelvis värdet av fri kost och fria
resor ävensom skatter, försäkringar o. d., som arbetsgivaren betalat för den
anställdes räkning eller eljest tillhandahålltt. Arbetsgivares kostnader för
tryggande av arbetstagares pension genom avsättning eller pensionsförsäkring
utgör

"Senaste
lydelse 1987:1.303,

105

Nuvarande
lydelse

Förestagen
lydelse

Prop. 1989/90:110

dock
icke skattepliktig intäkt för den anställde.

punkt 8 här nedan). Arbetsgivares kostnader för tryggande
av arbetstagares pension genom avsättning eller pensionsförsäkring utgör dock
icke skattepliktig intäkt för den anställde.

Angående värdesättningen ä bostadsförmån och andra
naturaförmåner, som kunna ingå i avlöningen, meddelas bestämmelser i 42§ och
därtill hörande anvisningar Är tjänstebostad med hänsyn till vederbörande
tjänstinnehavare i tjänsten åliggande representationsskyldighet större än som
skäligen kan anses erforderligt för en person i motsvarande ställning men utan
särskild, med tjänsten förenad representationsskyldighet, skall såsom värde å
bostadsförmånen upptagas allenast vad som kan anses motsvara en bostad av
sistnämnda beskaffenhet. Motsvarande gäller, därest tjänstebostad av annan
anledning är större än som kan anses erforderligt för tjänstinnehavarens och
hans familjs behov. Har tjänstinnehavare fått utgiva ersättning för bostadsförmån,
skall givetvis bostadens uppskattade värde därmed minskas.

4." I vissa tjänster är särskild er- 4. I vissa tjänster är särskild er-

sättning anvisad för vissa med tjäns- sättning anvisad
för vissa med tjäns-

ten
förenade omkostnader, som måste betalas av den skattskyldige.

ten förenade kostnader, som av den skattskyldige måste
bestridas. Ifråga om sådan ersättning skall i beskattningshänseende skillnad
göras mellan statlig eller enligt vad nedan sägs därmed jämställd tjänst och
en -skild tjänst.

År fråga om statlig tjänst, skaU, med undantag för
iraktamentsersättning vid resa i tjänsten som inte varit förenad med övernattning
samt resekostnadsersättning, den anvisade ersättningen icke upptagas som
intäkt av tjänsten, liksom å andra sidan de kostnader, som skota med ersättningen
bestridas, ej få avföras såsom utgift, även om ersättningen icke förslår till
kostnadernas gäldande. Vad nu sagts gäller för defaU, då den anvisade
ersättningen är avsedd att täcka utgifterna i fråga. Ar ersättningen däremot
endast avsedd att utgöra ett mindre bidrag till kostnadernas bestridande,
skall ersättningen i sin helhet upptagas såsom intäkt, medan å andra sidan
kostnaderna få avdragas såsom utgift, även i den mån de överskjuta
ersättningen. Vad nu sagts skall gäUa även ifråga om kommunal tjänst så ock
eljest vid anställning hos offentlig institution, beträffande vilken förklaring
enligt 32 § 3 mom. andra stycket gäller.

-"Senaste lydelse 1989:1017.

106

Nuvarande
lydelse

Förestagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

7 fråga om
enskild tjänst samt vid statlig tjänst i fråga om iraktamentsersättning vid
resa i tjänsten som inte vartt förenad med övernattning och
resekostnadsersättning skall den anvisade ersättningen upptagas såsom intäkt,
och - med undantag för ökade levnadskostnader vid resa i tjänsten som inte
vartt förenad med övernattning - de omkostnader, som skola därmed bestridas,
avföras såsom omkostnader för tjänsten eller uppdraget. Om därvid ersättningen
icke förslår till kostnadernas gäldande, får bristen avföras å intäkten av
tjänsten i övrigt. Härvid märkes dock, att, om det kan antagas, att den
anvisade ersättningen beräknats med hänsyn till vad som skäligen kan anses
normalt åtgå till täckande av de omkostnader, som skola därmed bestridas,
större avdrag än som svarar mot den anvisade ersättningen bör medgivas
allenast om det visas, att på grund av särskilda förhållanden ersättningen
vartt otillräcklig för sådana skäliga omkostnaden Å andra sidan torde i
dylikt fall ofta kunna antagas, att den anvisade ersättningen i sin helhet
åtgått till de omkostnader, för vilka den avsetts, utan att särskild utredning
i detta avseende behöver lämnas. Avdrag med samma belopp som den anvisade ersättningen
torde i regel böra medgivas i de fall, då ersättningen ej överstiger vad som
av staten i motsvarande fall anvisas. Detta lärer exempelvis vara
förhållandet beträffande de resekostnadsersättningar, som i allmänhet utbetalas
av de enskilda järnvägarna. Vad nu sagts om statlig tjänst skall gälla även i
fråga om kommunal tjänst så ock eljest vid anställning hos offentlig
institution, beträffande vilken förklaring enligt 32 § 3 mom. andra stycket
gäller I fråga om traktamentsersättning och resekostnadsersättning vid resa
med egen bil gäller dock särskilda bestämmelser, se punkt 3 av anvisningarna
till 33 §.

Denna
ersättning skall tas upp som intäkt, och de omkostnader, som skaU betalas med
ersättningen, dras av som kostnader för tjänsten eller uppdraget. Om därvid
ersättningen inte räcker till för att betala omkostnaderna, får bristen dras
av mot intäkten av tjänsten i övrigt. Härvid gäller dock, om det kan antas att
ersättningen har beräknats med hänsyn till vad som skäligen kan anses normalt
gå åt för att täcka de omkostnader som skall betalas med ersättningen, att
större avdrag än som svarar mot den anvisade ersättningen bör medges endast om
det visas, att ersättningen på grund av särskilda förhållanden inte räckt tdl
för sådana skäliga omkostnaden Å andra sidan bör det i sådana fall ofta kunna
antas, att ersättningen i sin helhet gått åt till de omkostnader för vilka den
avsetts, utan att särskild utredning behöver lämnas i detta avseende. I fråga
om traktamentsersättning och resekostnadsersättning vid resa med egen bil
gäller dock särskilda bestämmelser ( punkterna 3, 3a och 3c av anvisningarna
till 33 §.

107

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

S.''- Understöd, som vid arbetskonflikt utgått till i
konflikten indragen arbetare från organisation, som han tillhört, är icke att
hänföra till skattepliktig intäkt.

Har skatiskyldig på grund av an-stäUning eller särskiU
uppdrag åtnjutit förmån av fria resor, skall förmånen inte utgöra
skattepliktig intäkt om den inte är att anse såsom ersättning för kontant
avlöning. Om denna förmån utnyttjats för resor i tjänsten eller resor till och
från arbetsplatsen får följaktligen motsvarande avdrag för resekostnader inte
göras. Skattefriheten gäller i fråga om resa som har företagits av skattskyldig
och dennes make eller sambo och barn under 18 år (jfr punkt 3 här ovan).

10. Har arbetsgivare eller uppdragsgivare lämnat
arbetstagare eller uppdragstagare räntefritt lån eller lån där räntan
understiger en jämförelseränta, som uppgår till statslåneräntan i slutet av
november året före beskattningsåret med tillägg av en procentenhet, skall
arbetstagaren eller uppdragstagaren ta upp förmånen av lånet som intäkt av
tjänst. Denna förmån utgörs av skillnaden mellan jämförelseräntan och avtalad
ränta. Förmånsbeloppei skall anses som en betald ränteutgift.

Med lån från arbetsgivare eller uppdragsgivare likställs
annat lån om det finns anledning anta att arbetsgivaren eller uppdragsgivaren
förmedlat det.

Det som sagts i denna punkt gäller ej i fall som avses i
punkt 14 sjätte stycket av anvisningarna.

12.''-'
Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243)
om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning
till sjömän utgör skattepliktig intäkt av tjänst om sjukpen-

VI.
Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning
till sjömän utgör skattepliktig intäkt av tjänst om sjukpen-

--Senaste
lydelse 1987:1303, -Senaste lydelse 1989:430.

108

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

ningen
grundas på förvärvsinkomst, som hänför sig till tjänst. Till intäkt av tjänst
hänföres under nämnda förutsättning också ersättning enligt lagen (1989:225)
om ersättning till smittbärare samt annan lag eller författning, som utgått
annorledes än på grund av försäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom
eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring.

ningen grundas pä inkomst, som hänför sig till tjänst och
för sig eller tillsammans med annan sjukpenninggrundande inkomst uppgår till 6
000 kronor eller högre belopp för år. Till intäkt av tjänst hänföres under
nämnda förutsättningar också ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning
till smittbärare samt annan lag eller författning, som utgått annorledes än på
grund av försäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i
arbete eller på grund av militärtjänstgöring.

Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen om
allmän försäkring samt ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård utgör skattepliktig intäkt av tjänst, dock ej sådan
del av vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnaden

Korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och
utbildningsarvode enligt studiestödslagen (1973:349), utbildningsbidrag för
doktorander, timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux), vid
vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid grundläggande
svenskundervisning för invandrare räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, kontant
arbetsmarknadsstöd, statsbidrag motsvarande dagpenning från erkänd
arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd som lämnas till arbetslös
som startar egen rörelse samt ersättning enligt 16 § lagen (1989:425) om
särskilda inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare räknas som
skattepliktig intäkt av tjänst.

Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom
totalförsvaret räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Detsamma gäller dagpenning och stimulansbidrag, vilka
enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå
till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sädana bidrag
likställda.

12 3.--*
Till intäkt av tjänst räknas avdrag för egenavgifter som har återförts enligt
punkt 7 av anvisningarna till 33 § samt - / den mån avdrag har medgetts för
avgifterna vid beräkning av inkomst av tjänst - restituerade, avkortade
eller avskrivna egenavgifter.

12 a. Till intäkt av tjänst räknas avdrag för egenavgifter
som har återförts enligt punkt 7 av anvisningarna till 33 § samt restituerade,
avkortade eller avskrivna egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,
som ime utgör inläkt av näringsverksamhet, och avgifter som avses i 46 § 2
mom. första stycket 3 och som satts ned genom ändrad debitering, allt i den
mån avdrag har medgetts för avgifterna.

IS.""-"
Är skattskyldig företagsledare i fåmansföretag och har hans make icke sådan
ledande ställning i

13. Är
skattskyldig företagsledare i etl fåmansföretag eller i etl fåmansägt
handelsbolag och har hans make

-*-*Lydelse
enligt prop. 1989/90: l.\l -"Senaste lydelse 1976:1094.

109

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1989/90:110

s. 110 Kontrollera mot PDF

företaget gäller, i fråga om lön eller annan ersättning
från företaget till maken för utfört arbete, bestämmelserna i andra stycket.

Uppgår makens arbetsinsats iföretaget tdl minst 400
timmar under beskattningsåret, beskattas maken själv för det vederlag som han
uppburtt från företaget under förutsättning att ersättningen är att anse som
mark-nadsmässig. Om maken till följd av att företaget påbörjat eller nedlagt
sin verksamhet icke kunnat arbeta iföretaget under hela beskattningsåret,
gäller vad nyss sagts under förutsättning att arbetsinsatsen uppgår till minst
200 ammar Understiger makens arbetsinsats vad sålunda föreskrivits eller
överstiger ersättningen vad som kan anses marknadsmässigt, skall företagsledaren
beskattas för makens ersättning eller den del av ersättningen som överstiger
den marknadsmässiga. Arbetsinsats i makarnas gemensamma bostadsutrymme får
medräknas om med hänsyn tiU rörelsens art och andra sådana omständigheter
skäl därtill föreligger. Vid bedömande av om make imder beskattningsåret
arbetat föreskrivet antal arbetstimmar skall anses att han under tid, då han
uppburit sjukpenning eller föräldrapenning enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring eller därmed jämförlig ersättning enligt annan författning, arbetat
i samma omfattning som närmast före den tid, då sådan ersättning uppburits.

Ersättning för utfört arbete frän fåmansföretag till
företagsledares eller dennes makes barn, som ej uppnått 16 års ålder,
beskattas hos den av makarna som har den högsta inkomsten från företaget,
eller, om makarna har lika stor inkomst från företaget, hos den äldste maken.
Detta gäller också ersättning till barn, som har fyllt 16 år, till den del
ersättningen överstiger marknads-

inte sådan ledande ställning i företaget gäller, i fråga
om lön eller annan ersättning från företaget till maken för utfört arbete,
bestämmelserna i andra stycket.

Maken
beskattas själv för den ersättning som han uppburtt från företaget imder
förutsättning att ersättningen är att anse som marknads-mässig. För
överskjutande del skall i stället förelagsledaren beskattas.

Ersättning för utfört arbete från ett fåmansföretag eller
ett fåmansägt handelsbolag till företagsledares eller dennes makes barn, som
ej uppnått 16 års ålder, beskattas hos den av makarna som har den högsta inkomsten
från företaget, eller, om makarna har lika stor inkomst från företaget, hos den
äldste maken. Detta gäller också ersättning till barn, som har fyllt 16 är,
till den del

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

s. 111 Kontrollera mot PDF

mässigt vederlag för barnets arbetsinsats.

Vad i andra och tredje styckena föreskrivits äger
motsvarande tilllämpning i fråga om inkomst som make och barn åtnjuter i
egenskap av delägare i handelsbolag, varvid dock bestämmelserna i punkt 9 av
anvisningarna skall iakttagas. Hinder möter emellertid ej att, innan
inkomsten från handelsbolaget uppdelas mellan makar och barn, tillgodoräkna
make och barn skälig ränta på det i handelsbolaget insatta kapitalet. Omfattar
beskattningsåret för handelsbolaget kortare eller längre tid än 12 månader
skaU antalet erforderliga arbetstimmar jämkas med hänsyn här-tiU.

(35 § 1 a mom. första stycket)

Anskaffar
ett fåmansföretag lös egendom, som uteslutande eller så gott som uteslutande är
avsedd för företagsledarens eller honom närstående persons privata bruk, skall
ett belopp motsvarande anskaffningskostnaden för egendomen hänföras ttll
intäkt av tillfäUig förvärvsverksamhet för företagsledaren.

(35 § 4 mom. fjärde stycket)

Avyttras egendom, som avses i detta moment, tdl
fåmansföretag av delägare eller honom närstående person, skall oavsett
bestämmelserna i detta moment som skattepliktig realisationsvinst räknas vad
den skattskyldige erhåller för egendomen, såvida denna icke är eller kan
antagas bli till nytta för företagets verksamhet.

ersättningen överstiger marknadsmässigt vederlag för
barnets arbetsinsats.

Ar
företagsledares make och barn, som avses i tredje stycket, delägare i fåmansägt
handelsbolag tillämpas andra och tredje styckena i den mån inkomsten utgör
ersättning för utfört arbete. Till den del inkomsten utgör skälig ersättning
för i bolaget gjord kapitalinsats beskattas delägaren själv för inkomsten. År
inkomsten större beskattas företagsledaren för överskjutande del. Har båda makarna
inkomst från bolaget gäller beträffande den överskjutande delen bestämmelserna
i tredje stycket.

14. Anskaffar ett fåmansföretag från annan än delägare
eller delägare närstående person lös egendom, som uteslutande eller så gott som
uteslutande är avsedd för privat bruk för företagsledare, företaget eller företagsledare
närstående person, skall ett belopp motsvarande anskaffningskostnaden för
egendomen tas upp som intäkt av tjänst hos företagsledaren. Vad nu sagts
gäller inte anskaffning av bil som föranleder beskattning av bilförmån.

Avyttrar delägare i fåmansföretag eller delägare
närstående person egendom till företagel skall, om priset är högre än
egendomens marknadsvärde, del överskjutande beloppet beskattas hos
överlåtaren som intäkt av tjänst. Av 24 § 6 mom. lagen (1947:576) om statUg
inkomstskatt framgår att återstående del av vederlaget skall beaktas vid
beräkning av realisationsvinst samt att vid denna beräkning särskilda
undantagsregler gäller för fastighet och bostadsrätt. Avser avyttringen sådan
egendom som avses i 30 § nämnda lag gäller dock, oavsett hur priset förhåller
sig tid marknadsvärdet, att hela vederla-

111

s. 112 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

(35 § 1 a mom. tredje stycket)

Tdl
intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänföres även förmån som delägare i
fåmansföretag eller honom närstående person åtnjuter genom att avyttra egendom
tiUföretaget tiU högre pris eller genom att förvärva egendom från företaget
tdl lägre pris än egendomens marknadspris.

(35 § 1 a mom. andra stycket)

Har
företagsledare i ett fåmansföretag eller honom närstående person uppburit
hyra eller annan ersättning från företaget för lokal, som äges eller
disponeras av företagsledaren eller den honom närstående, skall ersättningen,
såvida den icke skall beskattas såsom intäkt av fastighet eller intäkt av
kapital, av mottagaren upptagas som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.
Mottagaren får dock åtnjuta skäligt avdrag för den kostnad som han fått vidkännas
på grund av att företaget utnyttjat lokalen i fråga. (35 § 1 a mom. fjärde
stycket) Har fåmansföretag lämnat lån till

Föreslagen lydelse

get, utan avdrag för något omkostnadsbelopp, skall
beskattas hos överlåtaren som intäkt av tjänst, såvida inte egendomen är eller
kan väntas bli tiU nytta för företaget.

Vad som i andra stycket sägs om bostadsrätt gäller endast
sådan bostadsrätt som avses i 26 § 1 mom. första stycket lagen om statlig inkomstskatt
men tillämpas även i fråga om andel eller aktie som avses i andra stycket av
samma moment.

Förvärvar delägare i fåmansföretag eller delägare
närslående person egendom från företaget till lägre pris än egendomens
marknadsvärde, skall ett belopp motsvarande skillnaden beskattas hos
förvärvaren som intäkt av tjänst. Vad nu sagts gäller också när delägare i
fåmansägt handelsbolag eller delägare närstående person förvärvar egendom från
handelsbolaget om egendomen omfattar sådant hus eller avser sådan lägenhet som
i och medförvärvet blir eller kan antas komma att bli privatbostad enligt 5 §
andra eller fjärde stycket eller tomtmark som avses bli bebyggd med sådan
bostad. Första meningen tillämpas inte när det är företagsledaren som
förvärvar egendomen och denne har beskattats enligt första stycket vid
företagets förvärv av egendomen.

Har företagsledare i ett fåmansföretag eller ett
fåmansägt handelsbolag eWer företagsledare närstående person uppburit hyra
eller annan ersättning från företaget för lokal, som ägs eller disponeras av
företagsledaren eller den honom närstående, skall ersättningen, såvida den
iitte skall beskattas såsom intäkt av näringsverksamhet, hos mottagaren
beskattas som intäkt av tjänst. Mottagaren får dock åtnjuta skäligt avdrag
för den kostnad som han fått vidkännas på grund av att företaget utnyttjat
lokalen i fråga.

Har fåmansföretag lämnat före-

Prop.
1989/90:110

112

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

företagsledare eller honom närstående person och utgår
icke ränta på lånet eller utgår ränta med lägre belopp än som vanligen utgår
på lån av liknande slag, skall sedvanlig ränta eller skillnadsbeloppet hänföras
lill intäkt av tUlfäUig förvärvsverksamhet för låntagaren.

(35 § 1 a mom. femte stycket)

Har
fåmansföretag lämnat lån till företag.sledare eller honom närstående person
och har lånet nedskrivits i företagets räkenskaper, hänföres det nedskrivna
beloppet (/// intäkt av tillfäUig förvärvsverksamhet för låntagaren. Vad nu
sagts gäller dock icke lån som avses i sjätte stycket.

(35 8 1 a mom. sjunde stycket) Som fåmansföretag räknas

a)
aktiebolag,
ekonomisk förening och handelsbolag, vari aktierna eller andelarna lill
övervägande del ägas eller på därmed jämförligt sätt innehavas - direkt eller
genom förmedling av juridisk person -av en fysisk person eller ett fåtal fysiska
personer; samt

b)
aktiebolag,
ekonomisk förening och handelsbolag, vars verksamhet är uppdelad på
verksamhetsgrenan som äro oberoende av varandra, såvida en person genom aktie-
eller andelsinnehav, avtal eller på därmed jämförligt sätt har den reella
bestämmanderätten över sådan verksamhetsgren och självständigt kan förfoga över
dess resultat.

tagsledare
eller företagsledare närstående person räntefritt lån eller lån där räntan
understtger en jämförelse-ränta, som uppgår ull staislåneränian i slutet av
november året före beskattningsåret med tillägg av en procentenhet, skall
låntagaren ta uppförmånen av lånet som intäkt av tjänst. Denna förmån utgörs
av skillnaden mellan jämförelseräntan och avtalad ränta.

Har fåmansföretag lämnat lån till företagsledare eller
förelagsledare närstående person och har lånet skrivits ned i företagets
räkenskaper, skall det nedskrivna beloppet beskattas hos låntagaren som intäkt
av tjänst. Vad nu sagts gäller dock ime lån som avses i punkt 15.

Som fåmansföretag räknas

a)
aktiebolag och
ekonomisk förening, vari en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer
äger.så många aktier eller andelar all dessa personer har mer än hälften av
rösterna för aktierna eller andelarna i företaget: samt

b)
aktiebolag och
ekonomisk förening vars verksamhet är uppdelad på verksamhetsgrenar, som är
oberoende av varandra, såvida en person genom aktie- eller andelsinnehav,
avtal eller på därmed jämförligt sätt har den reella bestämmanderätten över
sådan verksamhetsgren och självständigt kan förfoga över dess resultat.

Som
fåmansföretag räknas dock inte aktiemarknadsbolag enligt lagen (1985:571) om
värdepappersmarknaden. Som fåmansföretag räknas inte heller bostadsföreningar
och bostadsaktiebolag som avses i 2§ 7mom. första stycket lagen om statlig
inkomstskatt.

Som fåmansägt handelsbolag räknas

a) handelsbolag, vari en fysisk person eller ett fåtal
fysiska personer ge-

113

8 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

Nuvarande lydelse

(35 § 1 a mom, åttonde stycket)

Som företagsledare
i fåmansföretag skall anses den eller de personer som till följd av eget eller
närstående persons aktie- eller andelsinnehav i fåmansföretaget eller annan liknande
grund har ett väsentligt inflytande i företaget eller - där fråga är om företag
som avses i sjunde stycket b) - den som har den reella bestämmanderätten över
viss verksamhetsgren och självständigt kan förfoga över dess resultat. (35 § 1
a mom. nionde stycket)

Vid tillämpning av detta moment skall såsom närstående
person räknas föräldrar, far- och morföräldrar, make, avkomling eller
avkomlings make, syskon eller syskons make eller avkomling samt dödsbo vari
den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare. Med avkomling
avses jämväl styvbarn och fosterbarn. (35 § 1 a mom. sjätte stycket)

15. Har lån lämnats i strid mot bestämmelserna i 12 kap.
7§ aktiebolagslagen (1975:1385) eller 11 § lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m. ulgör lånebeloppet, //// den del återbetalning icke
skett, intäkt av tdlfällig förvärvsverksamhet för låntagaren.

Föreslagen lydelse

nom sill andelsinnehav eller på annat sätt har ett
bestämmande inflytande; samt

b) handelsbolag, vars verksamhet är uppdelad på
verksamhetsgrenar som är oberoende av varandra, såvida en person genom
andelsinnehav, avtal eller på därmed jämförligt säll har den reella
bestämmanderätten över sådan verksamhetsgren.

Med ägare enligt åttonde och tionde styckena avses den som
- direkt eller genom förmedling av juridisk person - äger eller på därmed
jämförligt sätt innehar aktie eller andel i företaget.

Som företagsledare i fåmansföretag eller fåmansägt
handelsbolag skall anses den eller de personer som till följd av eget eller
närstående persons aktie- eller andelsinnehav i företaget eller annan liknande
grund har ett väsentligt inflytande i företaget eller - där fråga är om
företag som avses i åttonde stycket b eller tionde stycket b - den som har den
reella bestämmanderätten över viss verksamhetsgren och självständigt kan
förfoga över dess resultat.

Vid tillämpning av denna anvisningspunkt skall såsom
närstående person räknas föräldrar, far- och morföräldrar, make, avkomling eller
avkomlings make, syskon eller syskons make eller avkomling .samt dödsbo vari
den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare. Med avkomling
avses jämväl styvbarn och fosterbarn.

15. Har penninglån lämnats i strid mot bestämmelserna i 12
kap. 7 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller 11 § lagen (1967:531) om tryggande
av pensionsutfästelse m. m., skall lånebeloppet beskattas hos låntagaren som
intäkt av tjänst, såvida inte synnerliga skäl föreligger mot detta.

Prop. 1989/90:110

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

till 33
§

3.''*
Har skattskyldig i sin tjänst verkstäUt resor som varit förenade med
övernattning utom den vanliga verksamhetsorten, äger han rätt att åtnjuta
avdrag icke blott för kostnaden för själva resan utan jämväl för den ökning i
levnadskostnaden, som den skatiskyldige kan hava fått vidkännas på den grund,
att han vistats utom sin vanliga verksamhetsort, sÅ-som för hoteUrum, ökad
kostnad för föda osv. Därest i tjänst, som avses i punkt4 andra stycket av
anvisningarna tiU 32 §, anvisats särskild ersättning för kostnaderna, får
avdrag dock icke äga rum. Har enligi 2 kap. 14 § 3 lagen (1990:00) om
självdeklaration och kontrolluppgifter trakta-mentsersältningar och andra
ersättningar icke upptagits såsom intäkt, må ej heller de emot ersättningarna
svarande kostnaderna avdragas.

1 första stycket avsedd ökning i levnadskostnaden skall,
där den skattskyldige inte visar större ökning, anses ha uppgått tiU ett
belopp motsvarande den ersättning som av arbetsgivaren utgivits för
kostnadens täckande (traktamente), dock högst lill belopp som i enlighet med
vad nedan i detta stycke sägs motsvarar största normala ökning i
levnadskostnaden. Riksskatteverket fastsläUer för varje kalenderår ett belopp
(normalbelopp) motsvarande största normala ökning i levnadskostnaden för ett
dygn. Resan skaU anses ha varat det antal dygn som motsvarar antalet
övernattningar Omfattar vistelse på en och samma ort längre tid än 15

3. Har
skattskyldig i sitt arbete företagit resor som varit förenade med övernattning
utom den vanliga verksamhetsorten, äger han rätt till avdrag för den ökning i
levnadskostnaden, som /ia« har haft på grund av att han vistats utom sin
vanliga verksamhetsort.

Den vanliga verksamhetsorten utgörs av ett område inom
ett avstånd av 50 kilometer från den skattskyldiges tjänsteställe. Med vanlig
verksamhetsort likställs ett område inom ett avstånd av 50 kilometer från den
skattskyldiges bostad. Tjänsteställe är den plats där en arbetstagare fullgör
huvuddelen av sitt arbete. Om detta sker under förflyttning eller på
arbetsplatser som hela ttden växlar, anses som tjänsteställe i regel den plats
där arbetstagaren fullgör en del av sitt arbete, såsom att hämta och lämna
arbetsmaterial eller utföra förberedande och avslutande arbetsuppgifter. Om
arbete på varje arbetsplats pågår begränsad tid enligt de villkor som gäller
för vissa arbetstagare inom byggnads- och anläggningsbranschen eller därmed
jämförliga branscher skall den skattskyldiges bostad anses som tjänsteställe.

Kostnadsökning enligt första stycket kan avse utlägg för
logi, merkostnad för måltider samt diverse småutgifter

Har
arbetsgivare för förrättning inom riket utgiva ersättning för att täcka
kostnadsökningen för måltider och småutgifter ~ dagtraktamente -, och visar
den skattskyldige inte större ökning, medges avdrag med belopp motsvarande den
uppburna ersättningen, dock högst 150 kronor per dag (heU maximibelopp för
dag). Detta maximibelopp avser kostnadsökning för måltider och småutgifter
under varje hel dag som har tagits i anspråk för resan. Som hel dag anses även
avresedag om re-

''Lydelse
enligt prop. 1989/90:74.

115

Nuvarande lydelse

dygn i följd, skall från och med del sextonde dygnet såsom
största normala ökning i levnadskostnaden räknas sex tiondelar av
normalbeloppet. Vid 1984-1991 års taxeringar skall för skattskyldig som vid
arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen fortlöpande haft sin
arbetsplats förlagd till en och samma ort utanför den vanliga verksamhetsorten
under längre tid än två år för tid därefter såsom största normala ökning i levnadskostnaden
anses ett belopp motsvarande den del av normalbdoppei som avser kost vid
förrättning som pågått längre lid än 15 dygn ökat med faktisk koslniid för logi
på arbetsorten. Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen i en och samma
ijänst varit större än avdrag som beräknats i enlighet med vad nu sagts, skall
utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda tjänst under beskattningsåret;
dock att i fråga om avdrag för ökning i levnadskostnaden från och med det
sextonde dygnet i följd på en och samma ort eller under förrättning på utrikes
ort levnads-kostnadsökningen får beräknas för varje förrättning för sig.

Avdrag för ökade levnadskostnader är däremot icke
medgivet enbart på den grund, att den skattskyldige har sitt arbete på annan
ort än den, där han har sin bostad. Har den skattskyldige bosatt sig på annan
ort än den, där han har tjänst eller anställning, eller antagit arbete, som
skall utföras på annan ort än den. där han är bosatt, är avdrag i regel icke
medgivet. Avdrag medgives dock för det fall, att anställningen avser endast en
kortare tid eUer skall bedrivas Å flera olika platser eller det av annan
anledning icke skäligen kan ifrågasättas, att den skattskyldige skall avflytta
ttll den ort, där arbetet skall utföras.

Oavsett vad / nästföregående stycke sägs äger
skattskyldig, som på grund av sitt arbete bosatt sig på annan ort än den där
hans familj är bosatt, därest det med avseende på ma-

Föreslagen
lydelse

san har påbörjats före kl. 12.00 och hemkomstdag om resan
har avslutats efter kl. 19.00. Om resan har påbörjats senare eller avslutats
tidigare skall avdraget bestämmas till högst ett halvt maximibelopp.

Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen i en och
samma anställning varit större än avdrag som beräknats i enlighet med vad nu
sagts, skall utredningen avse hans samtliga förrättningar inom riket i nämnda
an-stäUning under beskattningsåret.

Avdrag för kostnad för logi vid förrättning inom riket
medges med belopp motsvarande den faktiska utgiften. Kan den skattskyldige
inte visa logikostnaden medges avdrag med belopp motsvarande ersättning som
uppburits från arbetsgivaren -nattraktamente. Detta avdrag får dock inte
överstiga 75 kronor per natt {maximibelopp för natt).

När arbete utom den vanliga verksamhetsorten vartt
förlagt till en och samma ort inom riket under längre tid än tre månader i en
följd bedöms rätten lill avdrag och beräknas detta enligt bestämmelserna i
punkt 3 a. En löpande förrättning anses bruten endast av uppehåll som beror på
att arbetet förläggs till annan ort under minst fyra veckor

Har skatiskyldig som har rätt ttll avdrag för ökade
levnadskostnader enligt denna punkt erhållit kostförmån skall avdraget
reduceras med hänsyn härtill.

Kostnadsökning under förrättning som vartt förenad med
övernattning på utrikes ort. får beräknas för varje förrättning för sig.
Avdraget skall även här, om den skatiskyldige inte visar större ökning, anses
ha uppgått till belopp som motsvarar den kostnadsersättning som arbetsgivaren
gi-

Prop.
1989/90:110

116

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

kes
förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa familjebostad eller annan därmed
jämförlig omständighet icke skäligen kan ifrågasättas, att familjen skall
avflytta till den skattskyldiges bostadsort, åtnjuta avdrag för den ökning i
levnadskostnaden som föranledes av den skilda bosättningen. Om båda makarna
äro berättigade tdl sådant avdrag, skall, där makarna ej överenskommit om annanfördelning,
det sammanlagda avdraget ttUkomma dem med hälften var. Vad här sagts skall,
såvitt avser makar, icke äga tillämpning i fall som i 52 § 2 mom. sägs.

vit ut. Avdraget för merkostnad för måltider och
småutgifter får dock inte överstiga belopp som kan anses motsvara största
normala ökning i levnadskostnaden under ett dygn för respektive
förrättningsland.

3a. En avdragsgill fördyring avseende ökade
levnadskostnader kan inte anses föreligga enbart av den anledningen att den
skattskyldige arbetar på annan ort än den där han har sin bostad. Avdrag
medges dock i följande fall, nämligen om

arbetet avser endast en kortare tid,

arbetet visserligen itite kan betecknas som kortvarigt
men ändå typiskt sett är tidsbegränsat liU sin natur eller sådant att en fast
anknytning till den tidigare bostadsorten krävs,

arbetet skall bedrivas på flera olika platser eller

det av annan anledning inte skäligen kan ifrågasättas att
flyttning bör ske till arbetsorten.

Oavsett vad som ovan sagts har en skattskyldig, som på
grund av sitt arbete flyttat ttll ny bostadsort, rätt tdl avdrag för ökade
levnadskostnader om bostad för den skattskyldige, dennes make, sambo eller
familj behållits på den tidigare bostadsorten och sådan dubbel bosättning är
skälig på grund av

makes eller sambos förvärvsverksamhet,

svårighet att anskaffa fast bostad på verksamhetsorten
eller

annan särskild omständighet.

Avdrag enligt denna punkt medges endast om övernattning på
arbetsorten äger rum.

Avdrag medges endast om avståndet mellan bostadsorten och
arbetsorten är längre än 50 kilometer

Avdrag enligt första stycket medges under längst två år
och i övrigt under längst tre år för gifta eller samboende par och under
längst ett är för ensamstående skattskyldiga. I den angivna tiden skall
inräknas tid under vilken avdrag för samma förrättning medgetts enligt punkt
3. Avdrag

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

medges dock för längre tid än som sagts nu, om
anställningens natur eller andra särskilda skäl talar för det. Avdrag för
kostnad för logi beräknas till belopp motsvarande den faktiska utgiften. För
skattskyldiga som avses i punkt 3 ovan medges dock avdrag enligt
bestämmelserna i punkt 3 sjunde stycket. Ok/ungen i kostnaderna för måltider
och småutgifter på arbetsorten beräknas anttngen enligt utredning om den
faktiska kostnadsökningens storlek eller schablonmässigt. Den schablonmässiga
ökningen beräknas

1. för skattskyldiga som under de
första tre månaderna av bortovaron medgivits avdrag enhgt punkt 3 ovan och som
aUtjämt uppbär kostnadsersättning från arbetsgivaren tdl 100 kronor per dag,

2. för skattskyldiga som medges avdrag
enligt första stycket till 75 kronor per dag (ett halvt maximibelopp) under de
första tre månaderna av bortovaron och därefter samt ifaU av dubbel bosättning
tiU 50 kronor per dag (ett tredjedels maximibelopp).

Har skattskyldig som har rätt till avdrag för ökade
levnadskostnader enligt denna punkt erhålltt kostförmån skall avdraget
reduceras med hänsyn härtill.

3 b. Den som på grund av sitt arbete vistas på annan ort
än sin eller sin familjs hemort, äger rätt till skäligt avdrag för kostnad för
en hemresa varje vecka om avståndet mellan hemorten och arbetsorten är längre
än 50 kilometer Avdraget gäller endast kostnad för resa inom riket.

Avdraget skall i regel beräknas efter kostnad för
billigaste färdsätt. Om avståndet meUan hemorten och arbetsorten överstiger
sjuhundra kilometer eller resan företagits ttll eller från Gotland medges dock
avdrag för kostnad för flygresa. Om godtagbara allmänna kommunikationer saknas
får avdrag medges för kostnader för resa med egen bil enligt den schablon som anges
i punkt 4.

118

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

Den som
använt egen bil för resor i tjänsten har rätt till avdrag för kostnaden med
ett belopp om 1 krona och 20 öre för varje körd kilometer

3 c. Den
som använt egen bil för resor i tjänsten har rätt till avdrag för kostnaden med
ett belopp om 1 krona och 20 öre för varje körd kilometer

till 41
§

A.*'' I
fråga om annan förvärvskälla än jordbruksfastighet, annan fastighet varav
inkomsten beräknas enligt bokföringsmässiga grunder eller rörelse gäller såsom
allmän regel, att inkomst skall anses hava åtnjutits under det ån då densamma
från den skattskyldiges synpunkt är att anse såsom verkligen förvärvad och till
sitt belopp känd. Detta är framför allt förhållandet, då inkomsten av den
skattskyldige uppburits eller blivit för honom tillgänglig för lyftning eller,
såsom i fråga om bostadsförmån och andra förmåner in natura, då den på annat
sätt kommit den skattskyldige till godo, detta oberoende av huruvida inkomsten
intjänats under året eller tidigare. Har den skattskyldige på grund av sin
tjänst fått förvärva värdepapper på förmånliga villkor, tas förmånen upp till
beskattning det år förvärvet skedde. Vissa intäkter, /. ex. av tjänst, ränta å
i bank eller annan penninginrättning innestående medel o.s.v. kunna dock
hänföras till nästföregående års inkomst, ehuru de icke uppburits eller varit
tillgängliga för lyftning förrän efter nämnda ärs utgång. Förutsättningen
härför är emellertid, att de intjänats under beskattningsåret och uppburits
eller blivit för lyftning tillgängliga omedelbart efter det årets utgång eller
i varje fall så tidigt under nästföljande år, att de praktiskt taget kimna hänföras
till inkomsten under beskattningsåret. Likaledes böra vissa intäkter, t. ex.
hyror av en hyresfastighet, vilka influttt redan före beskattningsårets
ingång, hänföras ttll nämnda års inkomst, därest de avse beskattningsåret
eller del därav samt influtit

4,1
fråga om inkomst av tjänst gäller såsom allmän regel, att inkomst skall anses
hava åtnjutits under det år, då densamma från den skattskyldiges synpunkt är
att anse såsom verkligen förvärvad och till sitt belopp känd. Detta är framför
allt förhållandet, då inkomsten av den skattskyldige uppburits eller blivit
för honom tillgänglig för lyftning eller, såsom i fråga om bostadsförmån och
andra förmåner in natura, då den på annat sätt kommit den skattskyldige till
godo, detta oberoende av huruvida inkomsten intjänats under året eller
tidigare. Har den skattskyldige på grund av sin tjänst fått förvärva
värdepapper på förmånliga villkon tas förmånen upp till beskattning det år
förvärvet skedde. Vissa intäkter skaU dock hänföras dll beskattningsåret, ehuru
de icke uppburits eller varit tillgängliga för lyftning förrän efter nämnda års
utgång. Förutsättningen härför är emellertid, att de intjänats senast under
beskattningsåret och uppburits eller blivit tillgängliga för lyftning före
den 15 januari påföljande år Likaså skaU intäkter som uppburits eller blivtt
tillgängliga för lyftning efter den 15 december året före beskattningsåret
hänföras till beskattningsåret om de i sin helhet belöper tidigast på
beskattningsåret.

-Senaste
Ivdelse 1989:1017.

119

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

omedelbart före årets ingång. Särskilda regler' gäller
vidare enligt punkt 4 a i fråga om intäkt på grund av icke yrkesmässig
avyttring av aktier, konvertibla skuldebrev, optionsrätter och andelar i
vissa fall.

Å andra sidan skola utgifterna och omkostnaderna för
inkomstförvärvet avdragas från intäkten under det år, då de verkligen blivit
av den skattskyldige bestridda, även om de avse inkomst, som tidigare förvärvats
eller först under ett senare år beräknas inflyta. Även här gäller, att en
utgift, som verkställts under året före eller efter beskattningsåret, kan vara
att praktiskt taget hänföra till utgift under beskattningsåret. 5Å kan
exei7ipelvis, om ränta å en i en hyresfastighet intecknad skuld erlagts
omedelbart efter beskattningsårets utgång, räntan vara att anse såsom utgift
under beskattningsåret, nämligen för det fall. att räntan hänför sig lill
beskattningsåret. Om avdrag för kostnader för reparation och underhåll av
sådan fastighet, varav intäkterna beräknas enligt 24§ Imom., gäller även punkt
8 av anvisningarna ull 25 §. 1 fråga om avdrag för utgifter, som hänföra sig
till realisationsvinst, gälla särskilda bestämmelser (jfr anvisningarna till
36 § punkt 1).

I
enlighet härmed skola fordringar för utfört arbete räknas såsom intäkt för det
år, varunder de inflyta, och utgifter vilka icke omedelbart giddits, avräknas
från intäkterna för det år, varunder de betalas. Ränta å penningar, som
innestå i bank å sådan räkning, å vilken räntan gottskrives insättaren per den
31 december, anses såsom nämnda dag influten intäkt, medan däremot ränta å
penningar, som innestå å annan räkning, räknas såsom inkomst för det år, då
räntan förfaller till betalning, även om räntan till någon del belöpt å ett
tidigare eller senare år Oin någon upplåltt avverkningsrätt till skog mot betalning,
som skall erläggas under loppet av flera år. skall såsom inläkt för varje år
upptagas den del av köpe-

A andra sidan skall utgifterna och omkostnaderna för
inkomstförvärvet avdragas från intäkten under det ån då de verkligen blivit av
den skattskyldige bestridda, även om de avser inkomst, som tidigare förvärvats
eller först under ett senare år beräknas inflyta. På motsvarande sätt som i
fråga om ituäkter gäller dock även hän att en utgift, som betalats efter den
15 december året före beskattningsåret eller före den 15 januari året efter
beskattningsåret, kan vara att hänföra till utgift under beskattningsåret.

120

Nuvarande lydelse

skillingen, som under samma år influtit. Avdrag för
minskning i ingående virkesförråd m.m., vartiU upplåtaren kan vara
berättigad, fördelas därvid på de särskilda åren i förhållande tid den under
varje år influtna likviden. Detsamma gäller i tillämpliga delar i fråga om
annan terminsvis inflytande intäkt i egentlig mening. Ifråga om intäkt vid
icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom är det däremot utan
betydelse om intäkten skaU uppbäras på en gång eller i särskilda terminer Så
skall realisationsvinst respektive realisationsförlust beräknas med hänsyn tiU
köpeskiUingens totala belopp, oavsett om detta skaU betalas på en gång eller
terminsvis.

dll 2.'** Äger fastighet av annat slag än som nämns i
punkt 1 de] i sådan samfällighet som avses i 41 a § och överstiger
fastighetens andel av intäkterna i samfälligheten dess andel i sådana
kostnader i verksamheten som är på en gång avdragsgilla vid taxeringen med
belopp understigande 300 kronor, föreligger icke skyldighet att ta upp
intäkterna och kostnaderna vid beräkning av inkomst av fastigheten. Förvaltas
sådan samfällighet av juridisk person, skall kapitalinkomster som den juridiska
personen har uppburit och som belöper på fastigheten tas upp dll beskattning i
den förvärvskälla i vilken fastigheten ingår Om intäkt av fasdghet beräknas
enligt 24 § 2mom., skall dock kapitalinkomster beskattas hos ägare av
fastigheten i inkomstslaget kapital. Skattskyldighet föreligger emellertid
inte för den del av fastighets andel av ränteintäkterna som understiger 300
kronor.

4.-" Uppbär delägare utdelning från samfällighet, som
avses i 2§ 11 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, skall utdelningen
av

Föreslagen lydelse

41 a§

2. Äger näringsfastighet del i sådan samfällighet som
avses i 41 a § och överstiger fastighetens andel av intäkterna i samfälligheten
dess andel i sådana kostnader i verksamheten som är på en gång avdragsgilla
vid taxeringen med belopp understigande 300 kronor, föreligger icke skyldighet
att ta upp intäkterna och kostnaderna vid beräkning av inkomst av fastigheten.
Förvaltas sådan samfällighet av juridisk person, skall kapitahnkomster som den
juridiska personen har uppburit och som belöper på fastigheten tas upp till
beskattning i den förvärvskälla i vilken fastigheten ingån

4. Uppbär delägare utdelning från samfällighet, som avses
i 2§ 11 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, skall utdelningen av
del-

Prop. 1989/90:110

-"'Senaste
lydelse 1985:1017. ■♦'Senaste Ivdelse 1984:1060,

121

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

delägaren
tas upp till beskattning som intäkt i den förvärvskälla vari delägarfastigheten
ingår eller om intäkten av denna beräknas enhgt 24 § 2 mom. eller enligt 2 §
7mom. lagen om statlig inkomstskatt, som intäkt av kapital.

ägaren tas
upp till beskattning som intäkt i den förvärvskälla vari delägarfastigheten
ingår.

dll 42 §

rande
kvantiteter.

1 fråga
om praktikanter, lärlingar, elever vid sjuksköterskeskolor och liknande
förekommer, att vederbörande under utbildningstiden åtnjuter naturaförmåner
(fri kost, fri bostad) eventuellt jämte en mindre kontantersätt-ning, som
närmast har karaktär av fickpengar 1 dylika fall må värdet av naturaförmånerna
jämkas och upptagas till det lägre belopp, som med hänsyn till
kontantersättningens storlek och övriga förhållanden framstår som skäligt.

1.-" Stundom inträffar, att å en ort saknas möjlighet
att uthyra bostäder och att för den skull något hyrespris för orten icke kan
fastslås. Särskilt gäller detta i glest befolkade orter, där befolkningen
huvudsakligen består av jordbrukare, vilka bo Å fastigheter, som av dem
brukas. Den omständigheten, att uthyrningsmöjlighet icke föreligger, medför
dock icke, att bostadsförmån saknar värde. Vid bestämmande av bostadsförmånens
värde i nu angivet fall kan hyrespriset i kringliggande orter tjäna till
ledning.

Värdet
av produkter varor eller andra naturaförmåner, som ingå i lön eller annan
inkomst, skaU beräknas efter det pris, som i orten gällt, därest det vartt
fråga om att för penningar förskaffa sig dem. Kan ej dylikt pris direkt
angivas, skola nyttig-heterna upptagas ttll det belopp, som med hänsvn till
föreliggande förhållanden kan beräknas hava åtgått, om de skolat gäldas i
penningar, eller, då fråga är om produkter eller varor från egen
jordbruksfastighet eller egen rörelse, det belopp, som det kan beräknas, att
den skattskyldige skulle hava erhålltt vid försäljning under jämförbara
förhållanden av motsva-

1. Stundom inträffar, att på en ort saknas möjlighet att
uthyra bostäder och att för den skull något hyrespris för orten inte kan
fastslås. Särskilt gäller detta i glest befolkade orter, där befolkningen
huvudsakligen består av jordbrukare, vilka bo på fastigheter, som av dem
brukas. Den omständigheten, att uthyrningsmöjlighet inte föreligger, medför
dock inte, att bostadsförmån saknar värde. Vid bestämmande av bostadsförmånens
värde i nu angivet fall kan hyrespriset i kringliggande orter tjäna till
ledning.

Med
marknadsvärdet avses det pris som betalas på orten, om det vartt fråga om att
för kontanta medel inköpa produkter, varor eller andra förmåner som ingår i lön
eller annan inkomst. Om ett sådant pris inte direkt kan anges, skall värdet
tas upp lill det belopp som med hänsyn tdl rådandeförhållanden kan beräknas
vid en betalning med kontanta medel. År det fråga om produkter eller varor från
egen näringsverksamhet, skall som värde tas upp det belopp som det kan beräknas
att den skattskyldige skidle ha fått vid en försäljning under jämförbara
förhållanden av motsvarande kvantiteter.

'Senaste lydelse 1987:1.303.

122

Nuvarande lydelse

2.-''' Värdet av bilförmån skall för helt år bestämmas
till 30 procent av nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret för
senaste årsmodell av förmånsbilen eller - om bilmodellen då inte saluförs -
till 30 procent av ett uppskattat nybilspris, baserat på nybilspriset för
motsvarande modeller.

Föreslagen lydelse

2. Värdet av bilförmån skall för helt år bestämmas till
0,8 basbelopp med tillägg av 20 procent av nybilspriset i slutet av året före
beskattningsåret för senaste årsmodell av förmånsbilen eller-om bilmodellen då
inte saluförs - till 0,8 basbelopp med tillägg av 20 procent av ett uppskattat
nybilspris, baserat på nybilspriset för motsvarande modellen Värdet får dock
inte överstiga 42 procent eller understiga 35 procent av nybilspriset.

År
förmånsbilens årsmodell äldre än tre år skall förmånens värde nedsättas till
25 procent av det / första stycket angivna nybilspriset.

År förmånsbilens årsmodell sex år eller äldre skall
värdet av förmånen nedsättas till 25 procent av ett uppskattat nybilspris,
baserat på 85 procent av nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret
för de vanligast förekommande bilarna. På den skattskyldiges begäran skall
förmånsvärdet bestämmas enligt andra stycket, om sådant nybilspris som där
avses kan beräknas för förmånsbilen.

Är förmånsbilens årsmodell äldre än tre år skall förmånens
värde nedsättas till 85 procent av det värde som framkommer vid en beräkning
enligt första stycket.

Är förm.ånsbilens årsmodell sex år eller äldre skall
värdet av förmånen nedsättas till 85 procent av det värde som framkommer vid en
beräkning enligt första stycket men som grundar sig på ett uppskattat
nybilspris, baserat på 85 procent av nybilspriset i slutet av året före
beskattningsåret för de vanligast förekommande bilarna. På den skattskyldiges
begäran skall förmånsvärdet bestämmas enligt andra stycket, om sådant nybilspris
som avses i första stycket kan beräknas för förmånsbilen. Vid beräkningen av
förmånsvärdet enligt första-tredje styckena skall till det angivna nybilspriset
i förekommande fall läggas anskaffningskostnaden för extrautrustning i den mån
den överstiger 20 000 kronon

Om den skattskyldige bekostar Om den skattskyldige bekostar

allt
drivmedel för det privata nytt- allt drivmedel för det privata nyttjandet
av förmånsbilen skall för- jandet av förmånsbilen skall förmånsvärdet
nedsättas därigenom att mänsvärdet nedsättas med enfenite-den procentsats
efter vilken förmåns- del. värdet enligt första-tredje styckena skall
beräknas minskas med fyra.

Om den skattskyldige åtnjuter förmånen endast under en del
av året skall förmånsvärdet beräknat enligt första-femte styckena sättas ned
med en tolftedel för varje hel kalendermånad som han inte har åtnjutit
förmånen.

Har företagsledare i fåmansföretag eller honom närstående
person fått utnyttja bdsom är betydligt dyrare än vad som kan anses erforderligt
med hänsyn tid företagets verksamhet.

Prop.
1989/90:110

-■■'Senaste lydelse 1989:1017.

123

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:110

skall
ttll det enligt schablon beräknade värdet av bilförmån läggas ett belopp som
kan anses motsvara skillnaden mellan de faktiska kostnaderna för bilens användning
i verksamheten och de för verksamheten erforderliga kostnaderna.

3.''
Förmånsvärdet av fri måltid bestående av ett mål om dagen (lunch eller middag)
är lika med 60 procent av genomsnittspriset i riket för en lunchmåltid av
normal beskaffenhet. Förmånsvärdet av helt fri kost är lika med 150 procent av
nämnda genomsnittspris.

Får den
skattskyldige måltid genom kupong gäller inte värderingsreglerna / närmaste
föregående stycke, oiti kupongvärdet för en måltid överstiger
genomsnittspriset avrundat uppåt tdl närmast hela krontal.

3. Förmånsvärdet av fri måltid bestående av ett mål om
dagen (lunch eller middag) är lika med genomsnittspriset i riket för en
lunchmåltid av normal beskaffenhet. Förmånsvärdet av helt fri kost är lika med
250 procent av nämnda genomsnittspris.

Bidrar arbetsgivaren till kostnaderna för anställds
måltid och kommer härigenom den anställdes kostnad för måltiden att
understiga genomsnittspriset skaU skillnaden tas upp som förmän av delvis fri
måltid.

dll 46 §
6.-' Avdrag för avgift för pensionsförsäkring medges endast om försäkringen
ägs av den skattskyldige.

Avdraget
får inte överstiga den skattskyldiges A-inkomst för antingen beskattningsåret
eller året närmast dessförinnan och beräknas med hänsyn till storleken av sådan
inkomst. 1 fråga om sådan A-inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet
eller rörelse eller som hänför sig till anställning, om den skattskyldige
helt saknar pensionsrätt i anställning och inte är anställd i aktiebolag eller
ekonomisk förening vari han har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt
2e femte stycket av anvisningarna till 29%, får avdraget uppgå till sammanlagt
högst 35 procent av inkomsten till den del den inte överstiger tjugo gånger
det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämts för
året närmast före taxeringsåret samt högst 25 procent av den del av inkomsten
som överstiger tjugo men inte trettio

Avdraget
får inte överstiga den skattskyldiges A-inkomst för antingen beskattningsåret
eller året närmast dessförinnan och beräknas med hänsyn till storleken av sådan
inkomst. I fråga om sådan A-inkomst som hänför sig till näringsverksamhet
eller som hänför sig till anställning, om den skattskyldige helt saknar
pensionsrätt i anställning och inte är anställd i aktiebolag eller ekonomisk
förening vari han har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 20 e
femte stycket av anvisningarna till 23%, får avdraget uppgå till sammanlagt
högst 35 procent av inkomsten till den del den inte överstiger tjugo gånger
det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämts för
aret närmast före taxeringsåret samt högst 25 procent av den del av inkomsten
som överstiger tjugo men inte trettio gånger nämnda basbe-

"Senaste
lydelse 1987:1303. -'-'Senaste lydelse 1986:1113.

124

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

gånger
nämnda basbelopp. I fråga om övrig A-inkomst får avdraget uppgå till högst 10
procent av inkomsten till den del den tillsammans med A-inkomst enligt
föregående mening inte överstiger tjugo gånger nämnda basbelopp. I stället för
vad som angivits i andra och tredje meningarna av detta stycke fär avdraget
beräknas till högst ett belopp motsvarande angivet basbelopp jämte 30 procent
av inkomst som hänför sig t\\\ jordbruksfastighet eller rörelse indll en
sammanlagd A-inkomst motsvarande tre gånger samma basbelopp. Avdraget beräknas
i sin helhet andngen på inkomst som skall tas upp till beskattning under
beskattningsåret eller på inkomståret närmast dessförinnan.

Om
särskilda skäl föreligger får riksskatteverket efter ansökan besluta att
avdrag för avgift för pensionsförsäkring får medges med högre belopp än som
följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande
gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som A-inkomst endast
av tjänst men som i huvudsak saknar pensionsrätt i anställning, får avdrag
medges högst med belopp, beräknat som för inkomst av jordbruksfastighet eller
rörelse på det sätt som föreskrivits i föregående stycke. Har sådan
skattskyldig erhållit särskild ersättning i samband med att anställning
upphört och har han ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får dock
avdrag medges med högre belopp. Avdrag som avses i de två närmast föregående
meningarna får dock inte beräknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller
ekonomisk förening vari den skattskyldige har sådant bestämmande inflytande
som avses i punkt 2e femte stycket av anvisningarna till 29§, Har skattskyldig,
som - själv eller genom förmedling av juridisk person - drivit jordbruk,
skogsbruk eller rörelse, upphört med driften i förvärvskällan och har han under

lopp, I
fråga om övrig A-inkomst får avdraget uppgå till högst 10 procent av inkomsten
till den del den tillsammans med A-inkomst enligt föregående mening inte
överstiger tjugo gånger nämnda basbelopp, 1 stället. för vad som angivits i
andra och tredje meningarna av detta stycke får avdraget beräknas till högst
ett belopp motsvarande angivet basbelopp jämte 30 procent av inkomst som
hänför sig till näringsverksamhet intill en sammanlagd A-inkomst motsvarande
tre gånger samma basbelopp. Avdraget beräknas i sin helhet antingen på
inkomst som skall tas upp till beskattning under beskattningsåret eller på
inkomståret närmast dessförinnan.

Om särskilda skäl föreligger får riksskatteverket efter
ansökan besluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring får medges med
högre belopp än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall
dock följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse
som A-inkomst endast av tjänst men som i huvudsak saknar pensionsrätt i
anställning, får avdrag medges högst med belopp, beräknat som för inkomst av näringsverksamhet
på det sätt som föreskrivits i föregående stycke. Har sådan skattskyldig
erhållit särskild ersättning i samband med att anställning upphört och har han
ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får dock avdrag medges med högre
belopp. Avdrag som avses i de två närmast föregående meningarna får dock inte
beräknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller ekonomisk förening vari
den skattskyldige har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 20e femte
stycket av anvisningarna till 25 §. Har skattskyldig, som - själv eller genom
förmedling av juridisk person - bedriva näringsverksamhet, upphört med driften
i förvärvskällan och har han under verksamhetstiden ej skaffat

125

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

sig ett
betryggande pensionsskydd, får avdrag beräknas även på B-inkomst. Avdraget
får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år den skattskyldige
drivit näringsverksamheten, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid
bedömningen av avdragets storlek tas till den skattskyldiges övriga
pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift som avses i 46 §
2 mom. första stycket 6. Avdraget får dock inte överstiga ett belopp som för
varje år som driften pågått motsvarar tio gånger det basbelopp som enligt lagen
om allmän försäkring bestämts för det år driften i förvärvskällan upphört och
ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som
nettointäkt av förvärvskällan och sådan inkomst av kapital som är att
hänföra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Har
riksskatteverket enligt punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 31 §
medgivit att dödsbo tar pensionsförsäkring, anger riksskatteverket det
högsta belopp varmed avdrag för avgift för försäkringen får medges. Härvid
iakttas i tillämpliga delar bestämmelsema i detta stycke om avdrag för
skattskyldig som upphört med driften i en förvärvskälla. Mot beslut av
riksskatteverket i fråga som avses i detta stycke får talan inte föras.

verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande
pensionsskydd, får avdrag beräknas även på B-inkomst. Avdraget får i detta
fall beräknas med beaktande av det antal år den skattskyldige drivit,
jordbruket, skogsbruket eller rörelsen, dock högst för tio ån Hänsyn skall vid
bedömningen av avdragets storlek tas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd
och andra möjligheter till avdrag för avgift som avses i 46 § 2 mom. första
stycket 6. Avdraget får dock inte överstiga ett belopp som för varje år som
driften pågått motsvarar tio gånger det basbelopp som enligt lagen om allmän
försäkring bestämts för det år driften i förvärvskällan upphört och ej heller
summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som nettointäkt av
förvärvskällan och sådan inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet som är att
hänföra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Har
riksskatteverket enligt punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 31 §
medgivit att dödsbo tar pensionsförsäkring, anger riksskatteverket det högsta
belopp varmed avdrag för avgift för försäkringen får medges. Härvid iakttas i
tillämpliga delar bestämmelserna i detta stycke om avdrag för skattskyldig som
upphört med driften i en förvärvskälla. Mot beslut av riksskatteverket i fråga
som avses i detta stycke får talan inte föras.

Har skattskyldig erlagt avgift som avses i 46 § 2 mom.
första stycket 6 men har avdrag för avgiften helt eller delvis inte kunnat
utnyttjas enligt bestämmelserna i andra stycket, medges avdrag för ej
utnyttjat belopp vid taxering för det påföljande beskattningsåret. Sådant
avdrag medges dock inte med belopp som tillsammans med erlagd avgift sistnämnda
år överstiger vad som anges i andra stycket.

Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges
avdrag för avgift som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 inte med högre
belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från olika
förvärvskällor och övriga avdrag enligt 46 §. Avdrag, som på grund av vad nu
sagts inte kunnat utnyttjas vid taxeringen för det beskattningsår då avgiften
betalades, får utnyttjas senast vid taxering för sjätte beskattningsåret efter
betalningsåret. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget översdga vad som
återstår sedan övriga avdrag enligt 46 § gjorts.

Med A-inkomst avses inkomst av Med A-inkomst avses inkomst av

126

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

tjänst samt inkomst a\ jordbruksfas- aktiv
näringsverksamhet samt in-tighet och rörelse om den skattsky I- komst av
tjänst med bortseende från dige vartt verksam i förvärvskällan i sådan
inläkt som avses i 32 § 1 mom. ej blott ringa omfattning. Till A-in- första
stycket h och i. Till A-inkomst komst räknas även inkomst ombord räknas
även inkomst ombord enligt enligt lagen (1958:295) om sjömans- lagen (1958:295)
om sjömansskatt skatt samt enligt 1 § 2 mom, nämnda samt enligt 1 § 2 mom.
nämnda lag lag skattepliktig dagpenning. Med skattepliktig dagpenning. Med
B-in-B-inkomst avses övriga inkomster komst avses inkomst av passiv näringsverksamhet
samt sådan intäkt av tjänst som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i.

till 48 §

7. Vid tillämpningen av 48 § 4 mom. och denna
anvisningspunkt iakttas följande. Som folkpension räknas inte barnpension eller
vårdbidrag. Folkpension skall anses utgöra en inte obetydlig del av den
skattskyldiges inkomst, om den uppgått tdl minst 6 000 kronor eller m inst en
femtedel av den sammanräknade inkomsten. Som folkpension behandlas även
tilläggspension i den mån den enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott
föranlett avräkning av pensionstdlskott.

För gift skattskyldig, som uppburtt folkpension med belopp
som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, uppgår det särskilda grundavdraget
till 1,325 basbelopp. För övriga skattskyldiga uppgår avdraget tid 1,5
basbelopp. För gift skattskyldig, som under viss del av beskattningsåret
uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär
folkpension och under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som
tillkommer gift vars make saknar folkpension, uppgår avdraget tdl 1,5
basbelopp.

Det särskdda grundavdraget får dock inte överstiga
uppburen folkpension och pensionstillskott som uppburits enligt 2§ lagen om
pensionstdlskott. För den som uppburtt folkpension i form av förtidspension
gäller att det särskilda grundavdraget inte får överstiga uppburen folkpension
och hälften av pensionstillskott

127

Nuvarande lydelse

(anv. till 49 §p. 1)

Oskift
dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle varit här bosatt, äger på grund av
bestämmelserna i 53 § 3 mom. att för det beskattningsår, under vilket
dödsfallet inträffat, åtnjuta kommunalt grundavdrag med belopp, som skulle
hava tillerkänts den avlidne, därest han fortfarande levt. Har nämnda person
icke vartt under hela tiden mellan beskattningsårets ingång och dödsfallet här
i riket bosatt, skall avdrag medgivas dels för den tid han varU härstädes
bosatt, dels för tiden efter dödsfallet //// beskattningsårets utgång och för
den sammanlagda tiden beräknas / enlighet med de / 48 § 3 mom. meddelade
bestämmelserna.

Avdrag, varom nu sagts, medgives utan hänsyn därtiU, att
dödsboet efter den avlidne skiftats före utgången av det beskattningsår, under
vilket dödsfallet ägt rum.

Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

som uppburits enligt 2a§ nämnda lag.

Det särskilda grundavdraget reduceras tned 65 procent av
den del av uppburen pension som överstiger det för den skattskyldige enligt
andra stycket gällande avdragsbeloppet. Pension som utgår på grund av annan
pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring reducerar dock inte det
särskilda grundavdraget.

För den som vid utgången av året före beskattningsåret
inte uppbar folkpension reduceras det särskilda grundavdraget i stället med 65
procent av den del av taxerad inkomst som överstiger det för den skattskyldige
enligt andra stycket gällande avdragsbeloppet.

Oavsett vad som i det föregående sagts om reducering
föreligger alltid rätt tid särskiU grundavdrag med så stort belopp som den
skattskyldige skulle ha fått i grimdavdrag enligt 48 §2 eller 3 mom. om dessa
bestämmelser i stället hade ttllämpats.

3. Dödsboet efter den som vid sitt frånfälle var bosatt
här i riket har på grund av bestämmelsen i 53 § 3 mom. första stycket rätt tiU
kommunalt grundavdrag för det beskattningsår, under vilket dödsfallet
inträffat, med belopp som skulle ha medgetts den avlidne om denne fortfarande
hade levat. Var den avlidne inte bosatt här i riket under hela tiden mellan
beskattningsårets ingång och dödsfallet, skall, när48 § 3 mom. till-lämpas,
grundavdrag medges dels för den tid han var bosatt här, dels för tiden mellan
dödsfallet och beskattningsårets utgång samt för den sammanlagda tiden
beräknas enligt bestämmelserna; nämnda moment.

Avdrag enligt första stycket medges utan hänsyn //// att
dödsboet skiftats före utgången av det beskattningsår, under vilket
dödsfallet inträffat.

Nuvarande lydelse

(anv. dll 49 §p. 2)

Oskift
dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle icke vartt här i riket bosatt, må
vid taxering medgivas grundavdrag allenast för den tid, under vilken nämnda
person det beskattningsår, då dödsfallet inträffade, varU här / riket bosatt.

Föreslagen lydelse

4. Dödsboet efter den som vid sitt frånfälle inte var
bosatt här i riket kan på grund av bestämmelsen i 53 § 3 mom. första stycket ha
rätt tid kom-munaU grundavdrag för det beskattningsår under vdket dödsfallet
inträffade, om den avlidne under någon del av det året var bosatt här.

Prop.
1:989/90:110

till 52
§5''

Har makar tillsammans deltagit i förvärvsverksamhet
avseende inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse gäller bestämmelserna
i andrasjätte styckena.

Verksamheten anses bedriven av den ena av makarna om han
med hänsyn till utbildning, arbetsuppgifter och övriga omständigheter kan
arises ha en ledande ställning i verksamheten och den andra maken inte har en
sådan ledande ställning. Den make som sålunda driver verksamheten beskattas
för hela inkomsten av verksamheten om annat inte följer av tredje och fjärde
styckena. Har ingen av makarna en sådan ledande ställning som nu har sagts
anses verksamheten bedriven av makarna gemensamt. I sådana fall sker beskattning
enligt femte stycket.

Har
makar tillsammans deltagit i näringsverksamhet gäller bestämmelserna i
andra-sjätte styckena.

När
verksamheten bedrivits av den ena av makarna men den andra maken (medhjälpande
make) arbetat i verksamheten minst 400 timmar under beskattningsåret, får
makarna fördela inkomsten sig emellan så att en del av hela inkomsten av förvärvskällan,
beräknad enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, före avdrag för
avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, hänförs
till medhjälpande make. Denna del får inte tas upp till högre belopp än som
kan anses motsvara marknadsmässigt vederlag för medhjälpande makens arbete
jämte egen sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 14 av
anvisningarna till 21 § eller punkt 9 av anvisningarna till 28 §. Omfattar
beskattningsåret kortare eller längre lid än 12 månader jämkas antalet
arbetstimmar med hänsyn härtiU. Arbetsinsats i makarnas gemensamma
bostadsutrymme får medräknas om med hänsyn tid rörelsens art och andra
omständigheter

När
verksamheten bedrivits av den ena av makarna men den andra maken (medhjälpande
make) arbetat i verksamheten, får makarna fördela inkomsten sig emellan så
att en del av hela inkomsten av förvärvskällan, beräknad enligt lagen
(1947:576) om stadig inkomstskatt, före avdrag för avsättning för egenavgifter
enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, hänförs till medhjälpande make.
Denna del får inte tas upp till högre belopp än som kan anses motsvara
marknadsmässigt vederlag för medhjälpande makens arbete jämte egen
sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 77 av anvisningarna till
22 §.

s. 1986 Kontrollera mot PDF

-'*■'Senaste lydelse 1981:1150.

9 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

129

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

skäl därtiU föreligger. Vid bedömande av om medhjälpande
make under beskattningsåret arbetat föreskrivet antal arbetstimmar skall anses
att han under tid, då han uppburtt sjukpeiming eller föräldrapenning enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring eller därmed jämförlig ersättning enligt
annan författning, arbetat i samma omfattning som närmast före den tid, då
sådan ersättning uppburits.

I de fall då verksamhet bedrivits av den ena av makarna
och den andra maken ägt del i förvärvskällan eller det i denna nedlagda
kapitalet, möter inte hinder att - utöver vad som anges i tredje stycket -
hänföra ytterligare en del av inkomsten till sistnämnda make, motsvarande
skälig ränta som han kan ha uppburit på grund av sin äganderätt eller
kapitalinsats.

Har makarna gemensamt bedrivit verksamheten, skall vardera
maken taxeras för den inkomst därav som med hänsyn till hans arbete och övriga
insatser i verksamheten skäligen tillkommer honom.

Vad som på vardera maken belö- Vad som på vardera maken belö-

per enligt bestämmelserna i första- per enligt
bestämmelserna i första-

femte styckena, sedan därifrån av- femte styckena, sedan därifrån av

räknats på maken belöpande del av räknats på maken belöpande del av

avsättning för egenavgifter, utgör avsättning för egenavgifter, utgör

den skattskyldiges nettointäkt av för- den skattskyldiges inkomst av för

värvskällan, värvskällan.

Av 65 § framgår, att bestämmelser som avser gift
skattskyldig i vissa fall skall tillämpas i fråga om dem som, utan att vara
gifta, lever tillsammans.

till 53 §

3.'' Med fast driftställe för rörelse 3. Med fast driftställe för
närings

avses en stadigvarande plats för af- verksamhet avses en stadigvarande

färsverksamhet, från vilken rörelsen plats för affärsverksamhet, från vil-

helt eller delvis bedrivs. ken verksamheten helt eller delvis

bedrivs. Uttrycket fast driftställe innefattar särskilt:

a) plats för företagsledning,

b)
filial,

c)
kontor,

d) fabrik,

e) verkstad,

f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan
plats för utvinning av

naturtillgångar,

g) plats för byggnads-, anläggnings- eller
installationsverksamhet,

h) fastighet som utgör omsätt- h) fasdghet som utgör omsätt

ningstillgång i rörelse. ningstillgång i näringsverksamhet.

Fast driftställe anses också före- Fast driftställe anses också före

ligga, om någon är verksam för rö- ligga,
om någon är verksam för nä

reisen här i riket och har fått och re- ringsverksamheten
här i riket och

gelmässigt använder fullmakt att har
fått och regelmässigt använder

-Senaste lydelse 1986:1113. 130

Föreslagen
lydelse

fullmakt
att sluta avtal för verksamhetens innehavare. Fast driftställe anses däremot
inte föreligga enbart av det skälet att någon bedriver affärsverksamhet här i
riket genom förmedling av mäklare, kom-missionär eller annan oberoende
representant, om denne därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet.

Nuvarande lydelse

sluta avtal för rörelsens innehavare.

Ersättning
i form av royalty eller periodvis utgående avgift för utnyttjande av
materiella eller immateriella tillgångar skall anses som intäkt av rörelse
som här bedrivits från fast driftställe, om ersättningen skall hänföras till
intäkt av rörelse och om den härrör från en här i riket från fast driftställe
bedriven rörelse.

Ersättning
i form av royalty eller periodvis utgående avgift för utnyttjande av
materiella eller immateriella tillgångar skall anses som intäkt av
näringsverksamhet som här bedrivits från fast driftställe, om ersättningen
skall hänföras till intäkt av näringsverksamhet och om den härrör från en här i
riket från fast driftställe bedriven näringsverksamhet.

Prop. 1989/90:110

t\\\ 54 §

3.
Skattefrihet enligt 54 § första stycket f föreligger om anställningen och
vistelsen utomlands varat minst sex månader ( den mån inkomsten beskattats i
verksamhetslandet. Om anställningen och vistelsen utomlands varat minst ett
år i samma land och avsett anställning hos annan än svenska staten, svensk
kommun, svensk landstingskommun eller svensk församling medges dock sådan
befrielse även om inkomsten inte beskattats i verksamhetslandet på grund av
lagstiftning eller administrativ praxis i detta land eller avtal som detta
land ingått.

3.'*' Skattefrihet enligt 54 § första stycket f föreligger
om

a)
anställningen
och vistelsen utomlands varat minst sex månader och avsett anställning hos
arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet från fast driftställe i det land
där arbetet utförs samt inkomsten belastar driftstället såsom omkostnad; eller

b)
anställningen
och vistelsen utomlands varat minst ett år i samma land och avsett anställning
hos annan än svenska staten, svensk kommun, svensk landstingskommun eller
svensk församling.

Vad nu sagts gäller dock inte vid anställning ombord på
utländskt fartyg. 1 fråga om sådan anställning gäller vid 1986-1991 års
taxeringar att skattefrihet föreligger om anställningen och vistelsen
utomlands varat minst sex månader och avsett anställning hos arbetsgivare, som
är en inländsk juridisk person eller en här i riket bosatt fysisk person, och
anställningen utövats ombord pä utländskt fartyg som huvudsakligen går i sådan
oceanfart som avses i 1 kap. 7§ 8 fartygssäkerhetsförordningen (1988:594).

I tid för vistelse som avses i första och andra styckena
får inräknas kortare avbrott för semester, tjänsteuppdrag eller liknande, som
inte är förlagda till början eller slutet av anställningen utomlands. Uppehåll
i Sverige för här avsedda ändamål får inte sträcka sig längre än som motsvarar
högst sex dagar för varje hel manad som anställningen utomlands varar eller
under ett och samma anställningsår till mer än 72 dagar.

Har den skattskyldige påbörjat anställningen och kunde det
därvid på goda grunder antas att inkomsten av anställningen skulle komma att
undantas från skatt i Sverige enligt 54 § första stycket f men inträffar under
anställningstiden ändrade förhållanden som medför att villkoren för att
undanta inkomsten från skatt i Sverige inte föreligger, skall inkomsten likväl
undan-

■"''Senaste lydelse 1989:1017.

131

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

tas
från beskattning i Sverige om de ändrade förhållandena beror på omständigheter
över vilka den skattskyldige inte kunnat råda och en beskattning skulle te sig
uppenbart oskälig.

s. 132 Kontrollera mot PDF

till 65
§

1.-"''
Utan hinder av vad som föreskrives i 65 § andra stycket skola bestämmelserna
i 20 § andra stycket och anvisningarna till 52 § äga till-lämpning under tid,
då makar leva tillsammans. Upphör sammanlevnaden, äga bestämme\serna aUtjämt
tillämpning till dess förutsättningar för allmänt avdrag för periodiskt understöd
från den ena maken till den andra föreligga enligt punkt 5 av anvisningarna
till 46 §. Om på grund av vad nu sagts bestämmelserna i 20 § andra stycket och
anvisningarna till 52 § äro tillämpliga endast för det av beskattningsåret,
skall ändock frågan huruvida skaitskyldigs make gjort sådan minsta
arbetsinsats, som fordras för taxering enligt tredje stycket av anvisningarna
till 52 §, avgöras med hänsyn titt hans arbetsinsats under heta
beskattningsåret i den skattskyldiges förvärvsverksamhet.

1, Utan
hinder av vad som föreskrivs i 65 § andra stycket skall bestämmelserna i 20 §
andra stycket och anvisningarna till 52 § tillämpas under tid, då makar lever
tillsammans. Upphör sammanlevnaden, tillämpas bestämmelserna fortfarande till
dess förutsättningar för allmänt avdrag för periodiskt understöd från den ena
maken till den andra föreligger enligt punkt 5 av anvisningarna till 46 §.

Denna
lag-'''* träder i kraft den 1 juli 1985 och tillämpas såvitt avser punkt 1 av
anvisningarna till 53 § första gången vid 1987 års taxering och i övrigt första
gången vid 1986 års taxering. I fråga om den som avrest från Sverige före den
1 juli 1982 och därefter inte här har eller har haft sitt egentliga bo och
hemvist eller stadigvarande vistats här gäller äldre bestämmelser i punkt 1 av
anvisningarna till 53 §. Dock gäller de nya bestämmelserna i punkt 1 andra
stycket av nämnda anvisningar, om sådana omständigheter som enligt
bestämmelserna kan medföra att en person skall anses bosatt här, föreligger
efter ikraftträdandet. Vidare gäller äldre bestämmelser i 54 § och punkt 3 av
anvisningarna till 54 § fortfarande i fråga om anställning utomlands som har
påbörjats före

-''Senaste lydelse 1976:67. -'«1985:.362.

Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1985 och tillämpas såvitt avser punkt 1 av
anvisningarna till 53 § första gången vid 1987 års taxering och i övrigt första
gången vid 1986 års taxering. I fråga om den som avrest från Sverige före den 1
juli 1982 och därefter inte här har eller har haft sitt egentliga bo och
hemvist eller stadigvarande vistats här gäller äldre bestämmelser i punkt 1 av
anvisningarna till 53 §. Dock gäller de nya bestämmelserna i punkt 1 andra
stycket av nämnda anvisningar, om sådana omständigheter som enligt
bestämmelserna kan medföra att en person skall anses bosatt här, föreligger
efter ikraftträdandet. Vidare gäller äldre bestämmelser i 54 § och punkt 3 av
anvisningarna till 54 § i fråga om inkomst som uppburits före utgången av år
1992 på grund av an-

132

s. 133 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

ikraftträdandet. Om den skattskyl- ställning utomlands som
har påbör-

dige begär det skall dock en ny an- jats före ikraftträdandet. Om den

ställning anses ha påbörjats vid la- skattskyldige begär det skall dock en

gens ikraftträdande. ny anställning anses ha påböriats
vid

lagens ikraftträdande.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och
tillämpas första gången vid

1992 års taxering i den mån inte annat följer av punkterna 2-30 nedan.

2.
Äldre
föreskrifter i 3 § med anvisningar tillämpas vid 1992 års taxering. Beträffande
sådana skattskyldiga som avses i första stycket c av anvisningarna i den äldre
lydelsen gäller detta dock i fråga om brutna räkenskapsår endast under
förutsättning att avkortning eller förlängning av räkenskapsåret har skett på
det sätt som anges i de två sista meningarna av övergångsbestämmelserna till
lagen (1990:000) om ändring i bokföringslagen (1976:125).

3.
Har en
skattskyldig vid 1991 års taxering redovisat inkomst eller underskott av annan
fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital enligt de äldre
bestämmelserna i 41 § andra stycket skall den skattskyldige vid beräkning av
inkomst av näringsverksamhet vid 1992 års taxering eller, om den skattskyldige
inte taxeras då, vid 1993 års taxering inte ta upp andra ingående tillgångs-
och skuldposter i det aktuella hänseendet än som framgår av andra och tredje
styckena.

Som ingående fordran tas upp dels intäkt som blivit
tillgänglig för lyftning i början av beskattningsåret men som tagits till
beskattning det föregående beskattningsåret, dels utgift som betalts i slutet
av det föregående beskattningsåret men som inte dragits av vid beräkningen av
inkomsten för det beskattningsåret.

Som ingående skuld tas upp dels intäkt som har uppburits i
slutet av det föregående beskattningsåret men som inte tagits till beskattning
det året, dels utgift som är obetald vid ingången av beskattningsåret men som
dragits av vid beräkningen av inkomsten för det föregående beskattningsåret.

Intäkter och utgifter som redovisats vid 1991 års taxering
beaktas inte vid 1992 års taxering eller, om den skattskyldige inte taxeras då,
vid 1993 års taxering i vidare mån än vad som framgår av andra och tredje
styckena.

4.
De nya
föreskrifterna i 26 S första stycket och 34 § andra stycket om avdrag för
underskott som hänför sig till föregående år tillämpas inte vid 1992 års
taxering.

5.
För sådant
underskott som avses i äldre föreskrifter i 39 § 2 mom. och som inte utnyttjats
tidigare föreligger rätt till avdrag vid beräkning av inkomst av
näringsverksamhet senast vid den taxering som sker sjätte kalenderåret efter
det, då taxering för underskottsåret ägt rum. Avdraget får dock inte överstiga
det sammanlagda beloppet av sådan inkomst av fastighet eller rörelse i utlandet
som avses i de nämnda föreskrifterna.

6.
För sådant
underskott som avses i äldre föreskrifter i 46 § 1 mom. tredje stycket och som
inte utnyttjats tidigare föreligger rätt till avdrag vid beräkning av inkomst
av näringsverksamhet senast vid den taxering som sker sjätte kalenderåret efter
det, då taxering för underskottsåret ägt rum. Avdraget får dock inte överstiga
det sammanlagda beloppet av sådan inkomst av rederi-, luftfarts- och
varvsrörelse som avses i de nämnda föreskrifterna.

I fråga om sådant äldre underskott som avses i första
stycket får medgivande avseende 1992 och senare års taxeringar lämnas enligt
de upphävda bestämmelserna i 46 S 1 mom. femte stycket.

7. Äldie
föreskrifter i punkt 4 andra stycket c och tredje stycket av anvis

ningarna till 27 § tillämpas vid 1992 års taxering. Vid avskattning skall dock 133

nedskrivningens belopp tas upp som intäkt av näringsverksamhet.

s. 134 Kontrollera mot PDF

8. Beräknas
omkostnadsbeloppet vid avyttring av näringsfastighet enligt Prop.
1989/90:110

punkt 4 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:000) om ändring i la

gen (1947:576) oiu statlig inkomstskatt skall belopp som anges i punkt 5

första stycket av anvisningarna till 22 § och som hänför
sig till tid före den 1 januari 1991 inte tas upp som intäkt.

9. Övergår fastighet i inkomstslaget
jordbruksfastighet, annan fasdghet

eller rörelse eller fastighet utom riket till privatbostadsfastighet den 1
januari

1991 och avyttras fastigheten under tiden den 1 januari 1991 - den 31 decem

ber 1999 tas som intäkt upp belopp som anges i punkt 5 första stycket första

och andra meningarna av anvisningarna till 22 §. Vad som sagts gäller dock

inte om omkostnadsbeloppet beräknas enligt punkt 4 av övergångsbestäm

melserna till lagen (1990:000) om ändring i lagen (1947:576) om statlig in

komstskatt.

10.
Avyttras
fastighet som avses i punkt 9 tas som intäkt upp belopp som anges i punkt 5
första stycket tredje meningen av anvisningarna till 22 §, dock inte i den mån
de värdehöjande åtgärderna hänför sig till tid efter utgången av år 1990.

11.
I fråga om
fastighet som skall räknas som privatbostadsfastighet med hänsyn till
förhållandena vid utgången av år 1991 gäller följande.

Skulle fastigheten vid tillämpning av äldre föreskrifter
ha ingått i en förvärvskälla för vilken beskattningsåret börjat löpa före
utgången av år 1990 skall fastigheten hänföras till näringsverksamhet för den
del av beskattningsåret som avser år 1990. Punkt 6 av anvisningarna till 22 §
skall inte tillämpas i detta fall.

Har vid 1991 års taxering lager på fastigheten tagits upp
till lägre belopp än anskaffningsvärdet eller återanskaffningsvärdet vid
utgången av beskattningsåret efter avdrag för inkurans tas skillnaden upp som
intäkt av näringsverksamhet vid 1992 års taxering.

Bestämmelserna i första-tredje styckena gäller även del av
fastighet.

12.
1 fråga om
intäkt enligt punkt 16 av anvisningarna till 22 § gäller vid 1993-1995 års
taxeringar att underlaget för räntefördelning muldpliceras med 55, 70
respektive 85 procent av statslåneräntan vid beskattningsårets ingång.

13.
Vid tillämpning
av bestämmelserna om räntefördelning i punkt 16 tredje stycket av anvisningarna
till 22 § skall vid 1992-1999 ärs taxeringar i fråga om delägare i
handelsbolag, utöver vad som följer av fjärde stycket i nämnda punkt, bortses
från en övergångspost. Övergångsposten är ett belopp motsvarande ett negativt
underlag för räntefördelning vid 1992 års taxering, eller, om delägaren på
grund av förlängt räkenskapsår inte skall taxeras för inkomst från
handelsbolaget detta ån vid 1993 års taxering, till den del detta negativa
underlag överstiger fribeloppet. Vid beräkning av skillnadsbeloppet enligt
tredje stycket tredje och fjärde meningarna i nämnda punkt skall tillgångar som
avses där tas upp till det högsta av de värden som följer av 6 § andra stycket
lagen om skatteutjämningsreserv.

Övergångsposten skall reduceras i den mån delägarens
nettouttag från bolaget (uttag utöver tillskott) under beskattningsår som
taxerats år 1991 överstigit såväl hans skattepliktiga nettoinkomst från
bolaget (skattepliktiga inkomster utöver avdragsgilla underskott) som hans
andel av bolagets resultat.

14. Äldre föreskrifter i punkt 2 b av anvisningarna
till 25 § gäller i fråga

om avdrag för värdeminskning på värmepannon hissmaskinerier och jämför

lig maskinell utrustning som har anskaffats före ikraftträdandet. Byts sådan

utrustning ut och har den skattskyldige på grund härav rätt till avdrag för

reparation av byggnad medges dock inte avdrag för utrangering. I sådant fall

skall ett belopp motsvarande vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvär-

s. 135 Kontrollera mot PDF

det för utrustningen läggas till anskaffningsvärdet för
byggnaden i den mån Prop. 1989/90:110 beloppet överstiger vad som inflyter
genom avyttring av material e.d. i samband med utbytet.

15.
Äldre
föreskrifter tillämpas på markanläggning som har anskaffats före
ikraftträdandet.

16.
I fråga om
utgifter som avses i punkt 15 av anvisningarna till 23 § till-lämpas äldre
föreskrifter på utgifter före ikraftträdandet.

17.
1 fråga om
anslutningsavgift och anläggningsbidrag som avses i punkt 17 av anvisningarna
till 23 § tillämpas äldre föreskrifter på utgifter före ikraftträdandet.

18.
Vid tillämpning
av de nya föreskrifterna i punkt 3 fjärde stycket av anvisningarna till 24 § på
arbeten som utförts senast under det räkenskapsår som taxeras år 1992 skall
anskaffningsvärdet anses utgöras av de direkta kostnaderna för arbetet.

19.
Äldre
föreskrifter i punkt 8 första stycket av anvisningarna till 25 § gäller i fråga
om kostnader för reparation och underhåll som har utförts under beskattningsår
för vilket taxering skett år 1991 eller tidigare. Vid senare års taxeringar
görs avdraget i inkomstslaget näringsverksamhet.

20.
Äldre
bestämmelser i punkt 1 tredje stycket tredje och fjärde meningarna av
anvisningarna till 28 § tillämpas om rörelsen påbörjats före utgången av år
1990. Uttrycket fastighetens uppräknade ingångsvärde i rörelsen skall härvid
utgöra fastighetens anskaffningsvärde.

21.
Vid 1991 års
taxering tillämpas inte de äldre föreskrifterna i 35 § 1 a mom. tredje stycket
på handelsbolagsdelägares förvärv från bolaget av egendom som avses i 35 § 3
och 4 mom. i momentens lydelse intill den 1 juli 1990.

22.
Bestämmelsen om
avyttring av tillgångar i handelsbolag i punkt 1 tredje stycket sista meningen
av anvisningarna till 22 § tillämpas inte om tillgångarna anskaffats före
ikraftträdandet och avyttrats före utgången av år

1991 och innehavet av tillgångarna betingats av
näringsverksamhet som be

drivs av bolaget eller av annan som med hänsyn till äganderättsförhållanden

eller organisatoriska förhållanden kan anses stå bolaget nära.

23.
Har tillgångar
som avses i punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 22 § anskaffats före
utgången av år 1990 skall beräkningen av realisationsvinst eller realisationsförlust
enligt punkt 1 sista stycket av anvisningarna till 24 § göras på grundval av
vederlaget vid anskaffningen.

24.
Vid sådana
avyttringar som avses i punkterna 2 och 3 av övergångsbestämmelserna till
lagen (1990:000) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall de
upphävda bestämmelserna i punkt 4 a av anvisningarna dll 41 § alltjämt
tillämpas.

25.
Äldre
bestämmelser i punkt 4 av anvisningarna till 41 § tillämpas vid

1992 års taxering i fråga om intäkter som uppburits och
utgifter som erlagts

i anslutning till årsskiftet 1990-1991.

26.
Äldre
föreskrifter i 32 § 1 mom. tredje stycket och punkt 11 av anvisningarna till
32 § tillämpas fortfarande om anställningen har upphört före ikraftträdandet.

27.
Äldre
föreskrifter i 32 § 3 mom. tillämpas vid 1992 års taxering i fråga om
kostnadsersättning som avser tid före utgången av år 1990.

28.
De nya
föreskrifterna i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av anvisningarna till 22 § om
skatteplikt för ersättning på grund av gruppsjukförsäkring tillämpas inte om
försäkringsfallet har inträffat före ikraftträdandet.

29.
Vid 1992 och
1993 års taxeringar skall vid reduktion av det särskilda grundavdraget enligt
punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 48 § med pension likställas
inkomst av passiv näringsverksamhet enligt 25 § och in-

s. 136 Kontrollera mot PDF

komst av
kapital enligt 3 § 14 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomst- Prop.
1989/90:110 skatt. Vidare skall vid reduktion enligt punkt 1 femte stycket av
nämnda anvisningar med taxerad förvärvsinkomst likställas inkomst av kapital
enligt nämnda moment.

Vid 1992 och 1993 års taxeringar skall det särskilda
grundavdraget även reduceras på grund av förmögenhet enligt de äldre
bestämmelserna avseende avdrag för nedsatt skatteförmåga i punkt 2 av
anvisningarna till 50 § och - i fråga om makar - 52 § 1 mom. andra stycket. Vad
som där sägs om fastighet, som avses i den äldre lydelsen av 24 § 2 mom. samt
sådan bostadsbyggnad med tillhörande tomt på jordbruksfastighet som används
som bostad av den skattskyldige, skall avse sådan privatbostadsfastighet som
anges i 5 § första stycket.

Bestämmelserna i första och andra styckena får inte leda
till lägre särskilt grundavdrag än vad den skattskyldige skulle ha medgetts i
grundavdrag enligt 48 § 2 mom. första-femte styckena och 48 § 3 mom. om dessa
regler i stället hade tillämpats för denne.

30. I fråga om de nya bestämmelserna i lagen skall, i den
mån dessa motsvarar föreskrifter som upphävs genom lagen och för vilka gällt
övergångsbestämmelser som fortfarande skulle kunna ha betydelse, dessa övergångsbe-.Stämmelser
tillämpas.

136

s. 137 Kontrollera mot PDF

2 Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt'

dels att 4a§, 7§ 11 och 12 mom., 10§ 2-6 mom. samt 19§ skall
upphöra att gälla,

dets att 1§, 2§ 1-10 mom., 3-5 §§, 6§ 1 och 2 mom., 7§ 3-6
och 8 mom., 8-9a§§, 10§ 1 mom., 10a§, 11 § Imom., 14§ 1 mom. samt övergångsbestämmelserna
till lagen (1985:363) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
skall ha följande lydelse,

dets att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 2 §
12-16 mom. och 24-30 §§, samt närmast före 24 § en ny rubrik av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Till staten skall årligen erläggas Imom.
Till staten skall årligen

inkomstskatt enligt/denna lagg/vnfl erläggas
inkomstskatt enligt denna

bestämmelser. lag.

2 mom. Fysiska personer och

dödsbon skall erlägga stattig in

komstskatt dets för inkomst av nä

ringsverksamhet och inkomst av

tjänst (förvärvsinkomst) dets för in

komst av kapital (kapitalinkomst).

3 mom. Juridiska personer utom

dödsbon skall erlägga stattig in

komstskatt för inkomst av närings

verksamhet.

Beträffande statlig inkomstskatt i 4 mom. Beträffande statlig in

form av kupongskatt för utdelning å komstskatt
i form av kupongskatt

akde i svenskt aktiebolag och beträf- för
utdelning på aktie i svenskt ak

tande sjömansskatt skall gälla vad tiebolag
och beträffande sjömans-

därom finnes särskilt stadgat. skatt skall
gälla vad därom finnes

särskilt stadgat.

Angående taxeringsmyndigheter 5 mom. Angående taxerings-

och förfarandet vid taxering till stat- myndigheter och förfarandet vid

lig inkomstskatt stadgas i taxerings- taxering till statlig inkomstskatt

lagen. stadgas i taxeringslagen (7990.000J.

2§

1 mom.-* Om vad som är att hän- 1 mom. Bestämmelserna i 3-5,

föra
till skattepliktig inkomst och om 18-27, 31 -34, 41 -44, 65 och 66 §§

' Senaste lydelse av

lagens rubrik 1974:770

4 a § 1960:65

7 §11 mom. 1989:1040

7§ 12 mom.
1985:263

10 § 2 mom. 1986:508

10 §3 mom. 1986:508

los 4 mom. 1986:f508

10 § 5 mom. prop. 1989/90:74

10 ii 6 mom. 1986:508

19 «) 1974:770.

-Senaste lydelse 1986:1307. 137

-'Senaste lydelse 1986:1114.

s. 138 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

beräkning av inkomst från oUka förvärvskällor skatt gälla
vad i 17 § första och andra styckena samt 18-44 §§ kommunalskattetagen
(1928:370) är stadgat i den mån inte annat följer av denna lag.

TiU
intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänförs restituerad, avkortad etter
avskriven vinstdelnings-skatt i den mån avdrag har medgetts för skatten.

(3 § första och andra styckena)

Bestämmelserna i 3 och 4§§ samt

64-66 §§ kommunalskattelagen

(1928:370) äger motsvarande tilllämpning vid taxering
till statlig inkomstskatt.

I den mån bestämmelserna i kommunalskattelagen eller i
denna lag meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen likartade bestämmelser
äga tillämpning vid taxeringen till statlig inkomstskatt, skall likaledes
anvisningarna till kommunalskattelagen i motsvarande delar tända till
efterrättelse.

Föreslagen
lydelse

kommunalskattetagen (1928:370) tillämpas också vid
taxeringen titt stattig inkomstskatt i den mån inte annat följer av denna lag.

1 den mån bestämmelserna i kommunalskattelagen eller i
denna lag meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen likartade bestämmelser
är tillämpliga vid taxeringen dll statlig inkomstskatt, skall även
anvisningarna till kommunalskattelagen i motsvarande delar tillämpas.

För juridiska personer utom dödsbon gäller bestämmelserna
i fjärdeåttonde styckena.

Beskattningsåret utgörs av det rä

kenskapsår som slutat närmast före

taxeringsåret. Ifråga om verksamhet

på vilken bokföringstagen

(1976:125)
inte är tillämplig gäller dock följande. Beskattningsåret får avse - utom
kalenderår - räkenskapsår som omfattar tiden den 1 maj-den 30 april, den 1
juli-den 30 juni, den 1 september-den 31 augusti eller tid som enligt 12 §
andra stycket bokföringslagen medgetts för annan av den skatiskyldige bedriven
verksamhet. Har skattskyldig påbörjat eller upphört med verksamheten eller
lagt om räkenskapsåret, skatt räkenskapsåret utgöra beskattningsår utan hinder
av att det omfattar annan tid än tolv månader Räkenskapsår som lUsträcks att
omfatta längre tid än aderton månader skatt dock inte i något falt räknas som
beskattningsår. Inte heller skall räkenskapsår som lagts om till annan tid än
kalenderår räknas som beskatt-

Prop. 1989/90:110

138

Nuvarande lydelse

2 mom .■ Inkomst av rörelse som
kommissionärsföretag har drivit för ett kommittentföretags räkning får
redovisas hos kommittentföretaget under förutsättning

a) att kommissionärsförhållandet är

b) att kommissionärsföretaget

inte under beskattningsåret har dri

vit verksamhet i nämnvärd omfatt

ning vid sidan av ifrågavarande rö

relse,

c) att rörelsen drivits på det an

givna sättet under hela beskattnings

året för båda företagen eller sedan

kommissionärsförtaget började

driva verksamhet av något slag.

Föreslagen lydelse

ningsår i annat fatt än då omläggningen har skett för att
få samma räkenskapsår för förvärvskällan i fråga som för annan av den
skattskyldige bedriven verksamhet för vilken brutet räkenskapsår godtas som
beskattningsår.

AU inkomst hänförs till samma förvärvskälla.

Titt intäkt av näringsverksamhet räknas - utöver vad som
följer av första och andra styckena - löpande kapitalavkastning, vinst (realisationsvinst)
vid icke yrkesmässig avyttring av tillgångar och sådana förpliktelser som
avses i 3§ 1 mom. samt lotterivinst som inte är frikallad från beskattning
enligt 19 § kommunalskattetagen.

Ränteutgift och - med den begränsning som anges i 14 mom.
-förlust (realisationsförlust) vid icke yrkesmässig avyttring av tittgångar
och förpliktelser räknas som omkostnad i näringsverksamhet även när detta inte
följer av första och andra styckena. Avdrag medges inte för utgifter för inköp
av lottsedlar eller för andra liknande insatser i lotteri.

Vid beräkning av realisationsvinst eller
realisationsförlust tillämpas -utöver vad som följer av första stycket - 25 §
18 mom. och 26 § 16 mom.

2 mom. Inkomst av verksamhet som kommissionärsföretag har
drivit för ett kommittentföretags räkning får redovisas hos kommittentföretaget
under förutsättning grundat på skriftligt avtal,

b) att kommissionärsföretaget

inte under beskattningsåret har dri

vit verksamhet i nämnvärd omfatt

ning vid sidan av den verksamhet

som drivits för kommittentföretagets

räkning,

c) att verksamheten drivits på det

angivna sättet under hela beskatt

ningsåret för båda företagen eller se

dan kommissionärsföretaget bör

jade driva verksamhet av något slag.

Prop. 1989/90:110

■Senaste lydelse 1986:1233,

139

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1989/90:110

d) att
beskattningsåren för båda företagen utgått vid samma tidpunkt

samt

e) att
båda företagen skulle ha rätt till avdrag enligt 3 mom. för koncernbi

drag som under beskattningsåret hade lämnats till det andra företaget.

Med
kommissionärsföretag förstås svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk
förening, som driver rörelse i eget namn uteslutande för ett eller flera andra
sådana bolags eller föreningars räkning, och med kom-mittentföretag förstås
bolag eller förening för vars räkning rörelsen drivs.

Har
kommissionärsföretag under samma beskattningsår drivit rörelse för två eller
flera kommittentföretags räkning, får inkomsten redovisas hos dessa företag
om de förutsättningar som anges i första stycket a och c-e är uppfyllda i
förhållande till varje kommittentföretag och kommissionärsföretaget inte under
beskattningsåret har drivit verksamhet i nämnvärd omfattning vid sidan av
rörelse som har drivits för kom-mittentföretagens räkning. Har
kommissionärsförhållandet tillkommit av organisatoriska eller marknadstekniska
skäl eller föreligger andra synnerliga skäl, kan riksskatteverket dock på
ansökan av kom-mittentföretagen medge att inkomsten får redovisas hos dem utan
hinder av att förutsättningar för avdrag som avses i första stycket e inte
föreliggen Riksskatteverkets beslut i fråga som här avses får inte överklagas.

Vid
prövningen av villkoret i första stycket e skall den rörelse som
kommissionärsföretaget enligt avtalet skall bedriva för kommittentföretagets
räkning anses ingå i båda företagens verksamhet. Inkomst som enligt första
eller tredje stycket redovisas hos kommittentföretag skall hos detta företag
behandlas som om företaget självt hade drivit rörelsen.

3 mom. Äger svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening
eller

Med kommissionärsföretag förstås svenskt aktiebolag eller
svensk ekonomisk förening, som driver verksamhet i eget namn uteslutande för
ett eller flera andra sådana bolags eller föreningars räkning, och med
kommittentföretag förstås bolag eller förening för vars räkning verksamheten
drivs.

Har
kommissionärsföretag under samma beskattningsår drivit verksamhet för två
eller flera kommittentföretags räkning, får inkomsten redovisas hos dessa
företag om de förutsättningar som anges i första stycket a och c-e är uppfyllda
i förhållande till varje kommittentföretag och kommissionärsföretaget inte
under beskattningsåret har drivit verksamhet i nämnvärd omfattning vid sidan av
verksamhet som har drivits för kommittentföretagens räkning. Har
kommissionärsförhållandet tillkommit av organisatoriska eller
marknadstekniska skäl eller föreligger andra synnerliga skäl, kan
riksskatteverket dock på ansökan av kommittentföretagen medge att inkomsten
får redovisas hos dem utan hinder av att förutsättningar för avdrag som avses
i första stycket e inte föreliggen Riksskatteverkets beslut i fråga som här
avses får inte överklagas.

Vid prövningen av villkoret i första stycket e skall den
verksamhet som kommissionärsföretaget enligt avtalet skall bedriva för
kommittentföretagets räkning anses ingå i båda företagens verksamhet. Inkomst
som enligt första eller tredje stycket redovisas hos kommittentföretag skall
hos detta företag behandlas som om företaget självt hade drivit verksamheten.

3 mom. Äger svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk
förening,

5Senaste lydelse 1984:1061,

140

b) att
såväl givare som mottagare redovisar bidraget till samma års taxering öppet
i självdeklaration eller därvid fogad bilaga.

Lämnar
svenskt moderföretag koncernbidrag till svenskt aktiebolag som inte är sådant
helägt dotterbolag som avses i första stycket, skall bidraget

Nuvarande lydelse

svensk ömsesidig skadeförsäkrings-anstalt (moderföretag)
mer än nio tiondelar av aktierna i ett eller flera svenska aktiebolag (helägda
dotterbolag),skaW koncernbidrag som moderföretaget lämnar till helägt dotterbolag
eller som sådant bolag lämnar till moderföretaget eller till annat helägt
dotterbolag hos moderföretaget anses som avdragsgill omkostnad för givaren
och skattepliktig intäkt för mottagaren, även om bidraget inte för givaren
utgör omkostnad för intäkternas förvärvande eller bibehållande. Som förutsättning
för detta gäller

a) att den huvudsakliga verksamheten för såväl givare som
mottagare avser jordbruksfastighet, annan fastighet eller annan rörelse än
försäkringsrörelse som bedrivs av livför-säkringsanstaU,

c) att
dotterbolag som lämnar eller

mottar bidrag har varit helägt under

hela beskattningsåret för både gi

vare och mottagare eller sedan dot

terbolaget började bedriva verksam

het av något slag,

d) att, om bidrag lämnas från dot

terbolag till moderföretag, moder

företaget skulle vara frikallat från

skattskyldighet för utdelning som

under beskattningsåret hade uppbu

rits från dotterbolaget samt

e) att, om bidrag lämnas från dot

terbolag till annat dotterbolag, mo

derföretaget är förvaltningsföretag

som avses i 7§ 8mom. tredje stycket

eller moderföretaget i annat fall

skulle vara antingen frikallat från

skattskyldighet för utdelning som

under beskattningsåret hade uppbu

rits från det givande dotterbolaget el

ler skattskyldigt för utdelning som

under beskattningsåret hade uppbu

rits från det mottagande dotterbola

get.

Föreslagen
lydelse

svensk sparbank eller svenskt ömsesidigt
skadeförsäkringsföretag (moderföretag) mer än nio tiondelar av aktierna eller
andelarna i ett eller flera svenska aktiebolag eller svenska ekonomiska
föreningar (helägda dotterföretag), skall koncernbidrag som moderföretaget
lämnar till helägt dotterföretag eller som sådant företag lämnar till
moderföretaget eller till annat helägt dotterföretag hos moderföretaget anses
som avdragsgill omkostnad för givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren,
även om bidraget inte för givaren utgör omkostnad för intäkternas förvärvande
eller bibehållande. Som förutsättning för detta gäller

a) att varken givare eller mottagare är livförsäkringsföretag
enligt

6 mom., bostadsföretag
enligt

7 mom., investmerttföretag enligt 10
mom. eller förvaltningsföretag enligt 7§ 8 mom. andra stycket.

c) att dotterföretag som lämnar el

ler mottar bidrag har varit helägt un

der hela beskattningsåret för både

givare och mottagare eller sedan

dotterföretaget började bedriva

verksamhet av något slag,

d) att, om bidrag lämnas från dot

terföretag till moderföretag, moder

företaget skulle vara frikallat från

skattskyldighet för utdelning som

under beskattningsåret hade uppbu

rits från dotterföretaget samt

e) att, om bidrag lämnas från dot

terföretag till annat dotterföretag,

moderföretaget är investmentföretag

eller förvaltningsföretag som avses i

a eller moderföretaget i annat fall

skulle vara antingen frikallat från

skattskyldighet för utdelning som

under beskattningsåret hade uppbu

rits från det givande dotterföretaget

eller skattskyldigt för utdelning som

under beskattningsåret hade uppbu

rits från det mottagande dotterföre

taget.

Prop. 1989/90:110

141

Nuvarande
lydelse

Förestagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

ändå anses som avdragsgill omkostnad för moderföretaget
och skattepliktig intäkt för mottagaren, om de förutsättningar som anges i
första stycket a och b är uppfyllda och om ägarförhållandena under hela
beskattningsåret för både givare och mottagare eller sedan mottagaren började
bedriva verksamhet av något slag har varit sådana att mottagaren genom
fusioner mellan moderföretag och dotterbolag har kunnat bringas att uppgå i
moderföretaget. Därvid skall fusion anses kunna äga rum när moderföretag äger
mer än nio tiondelar av aktierna i dotterbolag men inte i annat fall.

Lämnas, i fatt som avses i första och andra styckena,
bidraget mellan företag som enligt 35 § la mom. kommimalskattelagen (1928:370)
räknas som fåmansföretag och avser givarens huvudsakliga verksamhet annan
fastighet, skaU bidraget anses som avdragsgill omkostnad för givaren och
skattepliktig intäkt för mottagaren endast om något av följande ytterligare
viltkor är uppfyUt, nämligen att även mottagarens huvudsakliga verksamhet avser
sådan fastighet etter att givarens fastighetsinnehav till huvudsaklig det
stadigvarande används i jordbruk, skogsbruk etter rörelse, som bedrivs av
mottagaren. Riksskatteverket kan, om särskilda skäl föreligger, medge undantag
från bestämmelserna i detta stycke. Riksskatteverkets beslut i dessa frågor
får inte överklagas.

Åven i
andra fall skall koncernbidrag som svenskt företag lämnar till annat svenskt
företag anses som avdragsgill omkostnad för givaren och skattepliktig intäkt
för mottagaren under förutsättning att bidraget med avdragsrätt för givaren
enligt första och andra styckena hade kunnat lämnas till annat företag än
mottagaren och att bidraget därefter, direkt eller genom förmedling av
ytterligare företag, hade kunnat vidarebefordras till mottagaren på sådant
sätt att varje förmedlande företag skulle ha haft rätt till avdrag enligt
första och andra styckena för vidarebefordrat belopp.

Även i andra fall än som avses i första och andra styckena
skall koncernbidrag som svenskt företag lämnar till annat svenskt företag
anses som avdragsgill omkostnad för givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren
under förutsättning att bidraget med avdragsrätt för givaren enligt iörsta-tredje
styckena hade kunnat lämnas till annat företag än mottagaren och att bidraget
därefter, direkt eller genom förmedling av ytterligare företag, hade kunnat vidarebefordras
till mottagaren på sådant sätt att varje förmedlande företag skulle ha haft
rätt till avdrag enligt första-tredje styckena för vidarebefordrat belopp.

Mottagaren skaU redovisa koncernbidraget som intäkt av
fastighet eller rörelse.

Vid tillämpning av 4§ första Vid tillämpning av detta
moment stycket 3 anses koncernbidrag som skall sådana utländska juridiska perintäkt
av rederi-, luftfarts-eller varvs- söner som avses i 2§ 12 mom. inte rörelse
endast om bidraget lUgör av- anses som svenska ekonomiska för-

142

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

Prop.
1989/90:110

dragsgiU omkostnad för givaren i rö- eningar retse av
angivet slag.

Avdrag för koncernbidrag får åtnjutas endast av den som
visar att förutsättningar för sådant avdrag föreligger.

Lämnas
bidrag från svenskt företag till annat svenskt företag, med vilket givaren
är i intressegemenskap, för verksamhet av väsentlig betydelse från
samhällsekonomisk synpunkt och redovisas bidraget öppet, kan regeringen
medge att bidraget skall anses som avdragsgill omkostnad för givaren och
skattepliktig intäkt för mottagaren även om en eller flera av de
förutsättningar som anges i första-tred/e styckena inte är uppfyllda.

4 mom.
Bestämmelserna i andra-åttonde styckena nedan gäller i fråga om fusioner
enligt

1. 14
kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385),

Lämnas bidrag från svenskt företag till annat svenskt
företag, med vilket givaren är i intressegemenskap, för verksamhet av
väsentlig betydelse från samhällsekonomisk synpunkt och redovisas bidraget öppet,
kan regeringen medge att bidraget skall anses som avdragsgill omkostnad för
givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren även om en eller flera av de
förutsättningar som anges i första-fjärde styckena inte är uppfyllda.

4 mom." Bestämmelserna i andrå-åttonde styckena
nedan gäller i fråga om fusioner enligt

2. 12.
kap. 1 och 3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.

1.
14 kap.
8 § aktiebolagslagen (1975:1385) tmder förutsättning att inget av bolagen
bedriver handel med fastigheter eller penningrörelse,

2.
12. kap.
1 och 3§§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar under förutsättning att
ingen av föreningarna bedriver handel med fastigheter eller annan penningrörelse
än sådan som består i att förvalta medlemmarnas medel,

3.
11 kap. 1 och 2
§§ bankaktiebolagslagen (1987:618),

4.
7 kap. 1 och 2
§§ sparbankslagen (1987:619),

5.
10 kap. 1 och 2
§§ föreningsbankslagen (1987:620).

Har
lager, fordringar och liknande tillgångar hos det övertagande företaget
tagits upp till högre värde än det värde som i beskattningsavseende gäller
för det överlåtande företaget, skall det övertagande företaget ta upp
mellanskillnaden som intäkt.

Har lager, fordringar och liknande tillgångar / rörelse
hos det övertagande företaget tagits upp till högre värde än det värde som i
beskattningsavseende gäller för det överlåtande företaget, skall det övertagande
företaget ta upp mellanskillnaden som intäkt.

Har
byggnad, markanläggning, maskin eller annat inventarium, patenträtt, hyresrätt
eller tillgång av goodwills natur övertagits skall vid beräkning av
värdeminskningsavdrag och av vad som återstår oavskrivet av dllgångens
anskaffningsvärde anses som om överlåtande och övertagande företag utgjort en
skattskyldig.

Har
inventarier eller andra tillgångar som får skrivas av enligt reglerna för
räkenskapsenlig avskrivning övertagits och har dessa dll-

Har
inventarier eller andra tillgångar som får skrivas av enligt reglerna för
räkenskapsenlig avskrivning övertagits och har dessa till-

"■Lydelse enligt prop. 1989/90:74.

143

Nuvarande lydelse

gångar i räkenskaperna tagits upp till högre värde än
vad som följer av tredje stycket, får det övertagande företaget medges rätt
att även efter fusionen tillämpa räkenskapsenlig avskrivning. Som
förutsättning gäller att mellanskillnaden tas upp som intäkt under det
beskattningsår då fusionen genomförs eller, omföretaget begär det, med en
tredjedel för nämnda beskattningsår och vart och ett av de två närmast
följande åren.

Har skog övertagits skall beträffande skogens
anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde anses som om överlåtande och
övertagande företag utgjort en skattskyldig.

Har betalningsansvaret för framtida utgifter övertagits
och har det överlåtande företaget medgetts avdrag för utgifterna skall ett
belopp som motsvarar avdraget tas upp som intäkt hos det övertagande
företaget. Avdragsrätten för det övertagande företaget prövas med
utgångspunkt i de förhållanden som gäller vid utgången av beskattningsåret.

Fusionen skall inte leda till någon Fusionen skall inte leda dll
någon

skattepliktig realisationsvinst eller skattepliktig
realisationsvinst eller

Förestagen
lydelse

gångar i räkenskaperna tagits upp till högre värde än
vad som följer av tredje stycket, har det övertagande företaget rätt att även
efter fusionen tillämpa räkenskapsenlig avskrivning. Som förutsättning
gäller att mellanskillnaden tas upp som intäkt under det beskattningsår då
fusionen genomförs eller med en tredjedel för nämnda beskattningsår och
vart och ett av de två närmast följande åren.

avdragsgill realisationsförlust för något av de
deltagande företagen. Avyttras tillgångar som övertagits vid fusionen skall
vid bedömandet av frågan om skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill
realisationsförlust uppkommit anses som om överlåtande och övertagande företag
utgjort en skattskyldig. Vad nu sagts gäller också vid fusion mellan
stadshypoteksförenihgar samt då ett försäkringsbolags hela försäkringsbestånd
övertagits av ett annat försäkringsbolag.

[10§ lagen (1960:63) om förlustavdrag]

Vid sådan
fusion, som avses 12 § 4 mom. första stycket lagen (1947:576) om stattig
inkomstskatt, har det övertagande företaget samma rätt till förlustavdrag som
det överlåtande företaget skulle ha haft om fusionen inte ägt rum.

Sker fusionen enligt 14 kap. 8 § ak-ttebolagstagen
(1975:1385) och var moderbolaget vid utgången av beskattningsåret eller
dotterbolaget vid ingången av förluståret ett fåmansföretag, har moderbolaget
rätt att utnyttja dotterbolagets förtustav-

avdragsgill realisationsförlust för något av de
deltagande företagen. Avyttras dllgångar som övertagits vid fusionen skall vid
bedömandet av frågan om skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill
realisationsförlust uppkommit anses som om överlåtande och övertagande företag
utgjort en skattskyldig. Vad nu sagts gäller också vid fusion mellan
stadshypoteksföreningar samt då ett försäkringsföretags hela försäkringsbestånd
övertagits av ett annat försäkringsföretag .

Det övertagande företaget har samma rätt till avdragför
underskott som avses i 26 § kommunalskattelagen (1928:370) och i 14 mom. som
det överlåtande företaget skulle ha haft om fusionen inte ägt rum. Om
moderbolaget var ett fåmansföretag enligt punkt 14 av anvisningarna tdl 32 §
nämnda lag vid utgången av beskattningsåret eller dotterbolaget var ett sådant
företag vid ingången av det närmast föregående beskattningsåret krävs dock att
moderbolaget ägde mer än nio tiondelar av ak-

Prop. 1989/90:110

144

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

drag
endast om moderbolaget vid ingången av förluståret ägde mer än nio tiondelar
av aktierna i dotterbolaget. Beteckningen fåmansföretag har den betydelse som
anges 135 § 1 a mom. sjimde stycket a kommunalskattelagen (1928:370).

Sker fusionen enligt 12 kap. 1 och 3§§ lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar har den övertagandeföreningen rätt att utnyttja den
överlåtande föreningens förlustavdrag endast om båda föreningarna är att anse
som kooperativa föreningar enligt 28 mom. tagen om stadig inkomstskatt.

(2§ 4 mom.)

Restituerad,
avkortad eller avskriven skatt, som enligt 1 mom. andra stycket skulle ha
lUgjort skattepliktig intäkt för det överlåtande företaget, skatt i stället
utgöra skattepliktig intäkt för det övertagande företaget. Vidare får det
övertagande företaget avdrag för skatt som skutte ha vartt avdragsgill för det
överlåtande företaget enligt 4 §. Vad nu sagts gäller också då ett
försäkringsbolags heta försäkringsbestånd övertagits av ett annat
försäkringsbolag och det överlåtande bolaget inte tar upp beloppet till
beskattning respektive avstår från att yrka avdrag.

Överlåts aktie i aktiebolag eller andel i handelsbolag,
ekonomisk förening eller utländskt bolag till svenskt företag inom samma koncern,
skall - där ej annat följer av bestämmelserna i 35 § 3 mom. åttonde

tierna i dotterbolaget vid den sistnämnda tidpunkten. Vid
fusion mellan ekonomiska föreningar krävs att båda föreningarna är att anse
som kooperativa enligt 8 mom.

Bestämmelserna i sjunde stycket första och andra
meningarna gäller också då en juridisk person icke yrkesmässigt överlåter
egendom etter rättighet som avses i 25-30 §§ tiU en annan juridisk person
såvida överlåtelsen sker med förlust och företagen är moderföretag och
dotterföretag eller står under i huvudsak gemensam ledning. Vidare gäller i nu
avsedda fatt bestämmelserna om värdeminskningsavdrag m. m. i tredje och femte
styckena.

Bestämmelserna
i sjunde stycket första och andra meningarna gäller vidare - utöver vad som
anges i nionde stycket - om aktie i aktiebolag eller andel i handelsbolag, ekonomisk
förening eller utländsk juri-

145

10 Riksdagen 1989/90. Saml 1. Nr 110 Del 1

Nuvarande lydelse

stycket kommunalskattelagen

(1928:370) - beskctttning av realisationsvinst inte äga
rum, om moderföretaget i koncernen är aktiebolag eller ekonomisk förening och
den överlåtna aktien eller andelen innehas som ett led i annan koncernens
verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan därmed
likartad tös egendom. 1 faU som nu avses skall det företag som övertagit aktien
eller andelen anses ha förvärvat den vid den tidpunkt och för den
anskaffningskostnad som gällt för det förelag som överlåttt aktien eller
andelen. Om överlåtelsen sker till utländskt företag, kan regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer medge befrielse från realisationsvinstbeskattningen.
Bestämmelserna i detta stycke om beskattning av realisationsvinst tillämpas
även i fråga om avdrag för realisationsförlust. Avdrag för realisationsförlustfår
dock inte i något faU göras på grund av avyttringar av aktier etter andelar tiU
utländskt koncernföretag.

Utskiftar svenskt aktiebotag etter svensk ekonomisk
förening en dllgång och skulle vid en försäljning av tillgången köpeskillingen
ha vartt skattepliktig i förvärvskällan, anses bolaget eller föreningen ha
åtnjutu skattepliktig inkomst som om tillgången sålts tiU ett pris motsvarande
tillgångens verkliga värde vid utskift-ningen. Vad nu sagts gäller inte vid
utskiftning i samband med sådan fusion som avses i första stycket.

Har
aktiebolag eller ekonomisk förening mottaga utdelning i form av tillgång, för
vilken det utdelande företaget vid avyttring skidte ha beräknat vinst eller
förlust enligt 35 och 36 §§ kommunalskattelagen, och är mottagande företag
frikallat från skattskyldighet för utdelningen enligt 7§ 8mom., skaU skattepliktig
realisationsvinst eller av dragsgiU realisationsförlust vid avyttring av tillgången
liksom värdeminskningsavdrag beräknas som om det utdelande företaget och det
mottagande företaget utgjort en skattskyldig.

Föreslagen
lydelse

disk person överlåts till ett svenskt företag inom samma
koncern såvida moderföretaget i koncernen är ett aktiebolag eller en ekonomisk
förening och den överlåtna aktien eller andelen innehas som ett led i koncernens
verksamhet. Sker överlåtelsen till ett utländskt företag, kan regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer medge befrielse från beskattning för
vinst.

Vid utskiftning av tittgångar i samband med sådan fusion
som avses i första stycket skaU uttagsbeskattning enligt punkt 1 fjärde stycket
av anvisningarna tdl 22 § kommunatskattelagen inte ske.

Har en dllgång delats ut tiU ett företag som är frikallat
från skattskyldighet för utdelningen enligt 7 § 8 mom, tillämpas
bestämmelserna i andra, tredje och femte styckena samt sjunde stycket första
och andra meningarna om det utdelande företaget inte ut-tagsbeskattas enligt
punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattetagen.

Prop. 1989/90:110

146

Nuvarande
lydelse

5 mom.' Har aktiebolag eller ekonomisk förening
(företag) helt eller till huvudsaklig del överlåtit sin verksamhet eller sina
tillgångar dll staten, kommun eller landstingskommun eller till ett av dem
helt eller till övervägande del direkt eller indirekt innehaft bolag, får
förlust eller underskott som uppkommit före eller i samband med överlåtelsen
inte avräknas från inkomst som tillfallit företaget efter överiåtelsen. Vad
nu har sagts gäller inte om överlåtelsen framstår som ett normalt led i
företagets verksamhet och ej heller i fråga om överlåtelser inom en koncern.

Vad som
är att hänföra till huvudsaklig del skall bedömas med hänsyn till
omfattningen av hela den verksamhet som bolaget eller föreningen bedrivit vid
beskattningsårets ingång, förhållandena efter överlåtelsen samt till verksamhetens
allmänna art och inriktning.

Föreslagen
lydelse

5 mom. Har aktiebolag eller ekonomisk förening (företag)
helt eller till huvudsaklig del överiåtit sin verksamhet eller sina tiUgångar
till staten, kommun eller landstingskommun eller till ett av dem helt eller
till övervägande del direkt eller indirekt innehaft bolag, får underskott
som uppkommit före eller i samband med överlåtelsen inte avräknas från
inkomst som tillfallit företaget efter överlåtelsen. Vad nu har sagts gäller
inte om överlåtelsen framstår som ett normalt led i företagets verksamhet
och ej heller i fråga om överlåtelser inom en koncern.

Företagets inkomst under det beskattningsår då
överlåtelsen ägt rum skall fördelas på tiden före och efter överiåtelsen enligt
motsvarande grunder som enligt 47 § kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas
vid beräkning av inkomst av förvärvskällor av det slag som är i fråga. Härvid
får värdet av återstående tillgångar vid tiden för överlåtelsen inte tas upp
till högre belopp än som motsvarar det allmänna saluvärdet vid denna tid,
uppskattat efter skälig grund.

Bestämmelserna i detta moment gäller endast i fråga om
överlåtelser som fidtgjorts efter den 18 maj 1979.

6 mom,* Med livförsäkringsanstalt förstås i denna lag
anstaU vars försäkringsrörelse uteslutande eller så gott som uteslutande
avser personförsäkring (livförsäkring, sjuk- och olycksfallsför-äkring,
avgångsbidragsförsäkring samt arbetslöshetsförsäkring). Med
skadeförsäkringsanstalt förstås annan försäkringsanstaU än
tiv-försäkringsanstaU. Utländsk försäkringsanstaU, som drivit försäkrings-

'Senaste lydelse 1984:1061. »Senaste lydelse 1985:249.

Företagets inkomst under det beskattningsår då
överiåtelsen ägt rum skall fördelas på tiden före och efter överlåtelsen enligt
de grunder som gäller enligt 24 § kommunalskattelagen (1928:370). Härvid får
värdet av återstående dllgångar vid tiden för överlåtelsen inte tas upp till
högre belopp än som motsvarar det allmänna saluvärdet vid denna tid,
uppskattat efter skälig grund.

6 mom. Med livförsäkringsföretag förstås i denna \ag
företag vars försäkringsrörelse uteslutande eller så gott som uteslutande avser
personförsäkring (livförsäkring, sjuk- och olycksfallsförsäkring, avgångsbidragsförsäkring
samt arbetslöshetsförsäkring). Med skade-försäkringsföretag förstås annat
försäkringsföretag än livförsäkringsföretag. Utländskt försäkringsföretag,
som drivit försäkringsrö-

Prop.
1989/90:110

147

s. 148 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

rörelse här i riket, bedöms med hänsyn endast till den
rörelse som anstalten drivit hän

Understödsförening, vilken enligt sina stadgar får meddela
annan kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd på högst 1000
kronor för medlem, anses i denna lag som tivförsäkringsanstaU i fråga om
verksamhet som är hänförlig till livförsäkring.

Såsom nettointäkt av försäkringsrörelse, som drivits av
inländsk livförsäkringsanstalt, anses nettointäkten av anstaltens kapital-och
fastighetsförvaltning med undantag för den del av intäkten som belöper på dels
pensionsförsäkringar, vilka anstalten meddelat direkt eller meddelat i
återförsäkring åt inländsk försäkringsanstaU, dels avgångsbidragsförsäkringar
meddelade enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationen

Om värdet av tillgångarna i försäkringsrörelse, som
drivits av livförsäkringsanstalt, vid beskattningsårets utgång understiger
summan av dels försäkringstekniska skulder ökade med 20 procent för sjuk- och
olycksfallsförsäkring och med 5 procent för annan försäkring, dels beloppet av
de skulder som inte grundar sig på meddelade försäkringar, får ett belopp
motsvarande fem gånger skillnaden dras av från nettointäkten.

Vid
beräkning av nettointäkt av försäkringsrörelse som drivits av livförsäkringsanstalt
skaU iakttas vad nedan föreskrivs i sjätte-tionde styck-

Föreslagen
lydelse

relse här i riket, bedöms med hänsyn endast till den
rörelse som företaget drivit hän

Understödsförening, vilken enligt sina stadgar får meddela
annan kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd på högst 1000
kronor för medlem, anses i denna lag som livförsäkringsföretag i fråga om
verksamhet som är hänförlig till livförsäkring.

Såsom nettointäkt av försäkringsrörelse, som drivits av
inländskt livförsäkringsföretag, anses nettointäkten av företagets kapital-och
fastighetsförvaltning med undantag för den del av intäkten som belöper på dels
pensionsförsäkringar, vilka företaget meddelat direkt eller meddelat i
återförsäkring åt inländskt försäkringsföretag, dels avgångsbidragsförsäkringar
meddelade enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationen

Nettointäkt som inte undantagits från beskattning enligt
tredje stycket skall beräknas enligt reglerna för näringsverksamhet enligt
denna lag. För den del av nettointäkten som undantagits från beskattning
enligt nämnda stycke och som avser pensionsförsäkringar gäller särskilda
regler i lagen (1990:000) om avkastningsskatt på pensionsmedel.

Prop.
1989/90:110

Som
bruttointäkt upptas intäkt av

148

s. 149 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse Prop. 1989/90:110

kapital- och fastighetsförvaltning med undantag av den det
av intäkten som belöper på dets pensionsförsäkringar, vilka anstalten meddelat
direkt etter meddelat i återförsäkring åt inländsk försäkringsanstalt, dets avgångsbidragsförsäkringar
meddelade enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer

Som bruttointäkt upptas även vinst vid försäljning av
eller vid uppskrivning av värdet av annan dllgång än inventarium eller för
stadigvarande bruk i rörelsen avsedd fastighet. Vid försäljning av fastighet
som utgör omsättningstillgång i försäkringsrörelsen skall punkt 1 fjärde
stycket av anvisningarna tiU 28§ kommunalskattetagen (1928:370) tiUämpas. 1
bruttointäkten upptas vidare hyres-värde av fastighet, som använts
iför-säkringsrörelsen. Har tivförsäkringsanstaU hos utländsk försäkringsanstalt
återförsäkrat direkt meddelad etter i återförsäkring åt inländsk försäkringsanstaU
meddelad annan försäkring än pensionsförsäkring utan att hos sig behålla
premiereserven, anses som ränteintäkt ränta på värdet av återförsäkringsgivares
ansvarighet enligt den räntefot som tegat titt grund för premieberäkningen.

Från bruttointäkten får dras av

dets ränta på gätd, dets i fråga om

fastighetsförvaltning annan enligt

25 § kommunalskattetagen avdrags-

giU omkostnad för fastighet, dets för

lust vid försäljning av annan tiUgång

än inventarium eller för stadigva

rande bruk i rörelsen avsedd fastig

het, dels belopp varmed värdet av an

nan tillgång än inventarium eller för

stadigvarande bruk i rörelsen avsedd

fastighet nedskrivits enligt kommu

nalskattelagen, dels fem procent av .

vadsom återstår av bruttointäkten ef

ter avdrag enligt detta stycke.

1 fråga om individuell livförsäk

ring, IndividueU annan personför

säkring och gruppförsäkring får i

varje sådan verksamhet för sig, sedan

avdrag åtnjutits enligt föregående 149

s. 150 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

stycke, från återstående bruttointäkt göras avdrag med
belopp motsvarande för varje direkt tecknad personförsäkring, som inte är
pensionsförsäkring etter avgångsbidragsförsäkring som avses i sjätte stycket,
tre promdle av det basbelopp som enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring fastställts för taxeringsåret. Avdraget skaU för varje försäkring
beräknas titt hett krontal så, att öretal bortfaller. Som en försäkring anses
dets alla individuella livförsäkringar, som samtidigt tecknats på samma
persons eller samma personers tiv, dets alla andra individuella
personförsäkringar som samtidigt tecknats med samma person som försäkrad, dels
samma persons alla gruppförsäkringar som han har inom en och samma grupp. Sammanlagt
avdrag enligt detta stycke får inte överstiga återstående bruttointäkt av den
verksamhet till vilken avdraget hänför sig.

Avdrag
får iitte ske för sådan ränta på återbäringsmedel som tillkommer
försäkringstagare.

Såsom nettointäkt av försäkringsrörelse, som drivits av
inländsk skadeförsäkringsanstalt,
an ses
överskottet av försäkringsrörelsen. Vid överskottets beräkning får avdrag från
bruttointäkten göras för ökning av posten försäkringstekniska skulder för egen
räkning och, i den utsträckning som närmare anges nedan, för avsättning till
vissa fonder.

Vid beräkning av överskottet av försäkringsrörelse, som drivits
av inländsk skadeförsäkringsanstalt, får från bruttointäkten avdrag göras
förutom för driftkostnader, som avses i 29% kommunalskattelagen, för avgifter
och bidrag, som utgivits till kommun, förening eller sammanslutning och som
avser att understödja verksamhet med syfte att förebygga skador, vdka faller
inom ramen för den av anstalten bedrivna rörelsen, för ökning av försäkringstekniska
skulder för egen räkning.

Föreslagen
lydelse

Såsom nettointäkt av försäkringsrörelse, som drivits av
inländskt skadeförsäkringsföretag, an ses överskottet av försäkringsrörelsen.

Vid beräkning av överskottet av försäkringsrörelse, som
drivits av inländskt skadeförsäkringsföretag, får från bruttointäkten avdrag
göras förutom för driftkostnader, som avses i 23% kommunalskattelagen, för
avgifter och bidrag, som utgivits till kommun, förening eller sammanslutning
och som avser att understödja verksamhet med syfte att förebygga skador, vilka
faller inom ramen för den av företaget bedrivna rörelsen, för ökning av försäkringstekniska
skulder för egen räkning,

Prop.
1989/90:110

150

s. 151 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

för ökning av säkerhetsreserv, för utbetald återbäring
eller verkställd premieåterbetalning, för avsättning titt sådan regleringsfond,
som av tra-fikförsäkringsanstaU bildas enligt gällande villkor och föreskrifter
för utövande av trafikförsäkringsrö-retse, ävensom för ökning av utjämningsfondenia,
i den mån denna ökning inte överstiger vinsten på själva försäkringsrörelsen.
Denna vinst skall beräknas enligt trettonde-femtonde styckena.

Vinsten utgör, om ej annat följer av fjortonde och
femtonde styckena, skillnaden meUan

å ena sidan summan av följande inkomstposter, nämligen:

a) försäkringstekniska skulder för

egen räkning vid årets ingång,

b)
säkerhetsreserv
vid årets ingång,

c)
premieinkomst
för egen räkning,

d) fyra procent ränta på posterna a

och b;

å andra sidan summan av följande utgiftsposter, nämligen:

e) utbetalningar för egen räkning

för försäkringsfatl,

f) utgiven vinstandel, återbäring et

ter premieåterbetalning,

g) förvaltningskostnader för egen

räkning oavsett om de är avdragsgilla

i skattehänseende,

h) beräknad hyra för fastighet som tillhör anstalten och
ingår i rörelsen,

i) försäkringstekniska skulder för egen räkning vid årets
utgång,

j) säkerhetsreserv vid årets utgång.

Från sålunda framräknad vinst skaU avräknas ökning av
föreskriven regleringsfond för trafikförsäkrings-rörelse eller, om fonden
nedsatts, till-läggas belopp motsvarande nedsätt-ningen.

Driver anstalt försäkringsrörelse även från fast driftställe
i annan stat och är inkomst av rörelse som är hänförlig tiU det fasta
driftstället på grund av avtal för undvikande av dubbelbeskattning undantagen
från beskattning här i riket, skall vinsten

Förestagen
lydelse

för ökning av säkerhetsreserv samt för utbetald återbäring
och verkställd premieåterbetalning.

Prop. 1989/90:110

151

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1989/90:110

vidare minskas med överskott av den genom
driftstället bedrivna verksamheten. Uppkommer imderskott i sådan verksamhet
får till vinsten läggas ett belopp motsvarande underskottet.

Med
försäkringstekniska skulder för egen räkning förstås sådana skulder enligt 7
kap. 1 § första stycket försäkringsrörelselagen (1982:713) (premiereserv,
ersättningsreserv, skadebehandlingsreserv och tilldelad återbäring) minskade
med värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet.

Med säkerhetsreserv förstås den Med säkerhetsreserv förstås den

reserv
skadeförsäkringsanstalt får reserv skadeförsäkringsföretag får

redovisa enligt en av regeringen eller efter regeringens
bemyndigande av försäkringsinspektionen fastställd normalplan.

Med premieinkomst, förvaltningskostnader m. m. för egen
räkning förstås anstaltens premieinkomst, förvaltningskostnader m.m. minskade
med återförsäkringsgivares andelar

Med
utjämningsfond förstås fond, som enligt bolagsordningen eller, i fråga om
sådant ömsesidigt bolag på vdket försäkringsrörelsetagen inte äger tiUämpning,
stadgarna för bolaget får användas endast tdl att heU eller delvis täcka
förlust på själva försäkringsrörelsen samt efter sådan disposition
kvarstående förlust på rörelsen i dess helliet i den mån inte nämnda
bolagsordning eller stadgar föreskriver förtusttäckning genom ianspråktagande
av andra ttll framtida förfogande avsatta medel.

Minskning
av försäkringstekniska skulder för egen räkning, av säkerhetsreserv och av
särskild reservfond för ömsesidig försäkringsanstalt för husdjursförsäkring och
regleringsfond för trafikförsäkringsanstaU ävensom minskning av utjämningsfonderna
skall anses som intäkt. Sker ändring av bolagsordningen, varigenom anstalten
får rätt att på annat sätt än ovan sagts disponera en den 1 januari 1929
befintlig utjämningsfond, för vilken bestämel-ser om inskränkt
dispositionsrätt funnits, eller utjämningsfond, som bildats efter nämnda dag,
skall fonden anses härigenom undergå minskning med hela det belopp vartill
den uppgick före ändringen.

redovisa enligt en av regeringen eller efter regeringens
bemyndigande av försäkringsinspektionen fastställd normalplan.

Minskning av försäkringstekniska skulder för egen räkning,
av säkerhetsreserv, av regleringsfond för trafikförsäkring och av minskning
av utjämningsfonderna skall anses som intäkt. Sker ändring av bolagsordningen,
varigenom/öretflge/ får rätt att på annat sätt än ovan sagts disponera en den
1 januari 1929 befintlig utjämningsfond, för vilken bestämmelser om inskränkt
dispositionsrätt funnits, eller utjämningsfond, som bildats efter nämnda dag,
skall fonden anses härigenom undergå minskning med hela det belopp vartill
den uppgick före ändringen.

152

Nuvarande
lydelse

Förestagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

s. 153 Kontrollera mot PDF

Utöver
vad ovan stadgas får avdrag inte ske för avsättning till omedelbar eller
framtida vinstutdelning till försäkringstagare.

Bestämmelserna
i detta moment om inländskt Uvförsäkringsföretag har motsvarande tillämpning
på försäkringsrörelse som utländskt livförsäkringsföretag drivit här i
riket.

Beträffande
försäkringsrörelse, som här drivits av utländskt skadeförsäkringsföretag, anses
som här i riket skattepliktig nettointäkt ett belopp motsvarande två procent
av förelagets premieinkomst av här bedriven försäkringsrörelse. Med
premieinkomst förstås bruttobeloppet av årets försäkringspremier, dvs. utan
avdrag för återför-säkringspremien

Bestämmelserna i detta moment om inländsk
livförsäkringsanstalt har motsvarande tillämpning på försäkringsrörelse som
utländsk livförsäkringsanstalt drivit här i riket.

Beträffande försäkringsrörelse, som här drivits av
utländsk skadeförsäkringsanstalt, anses som här i riket skattepliktig nettointäkt
ett belopp motsvarande två procent av anstaltens premieinkomst av här bedriven
iransportförsäk-rings- och sjökaskoförsäkringsrö-retse samt två procent av
anstaltens premieinkomst av annan här bedriven försäkringsrörelse. Med premieinkomst
förstås bruttobeloppet av årets försäkringspremier, dvs. utan avdrag för
återförsäkringspremien

Blir det
på grund av bestämmelserna i detta moment nödvändigt att dela upp intäkt
eller avdrag mellan olika delar av ett försäkringsföretags verksamhet, skall
fördelningen av intäkten eller avdraget göras på skäligt sätt.

Blir det på grund av bestämmelserna i detta moment
nödvändigt att dela upp intäkt eller avdrag mellan olika delar av en
försäkringsanstalts verksamhet, skall fördelningen av intäkten eller avdraget
göras på skäligt sätt.

7 mom." Med bostadsförening och bostadsaktiebolag
förstås ekonomisk förening och aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller
huvudsakligen består i att åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare
bereda bostäder i hus, som ägs av föreningen eller bolaget. Som
bostadsförening eller bostadsaktiebolag anses även ekonomisk förening eller
aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i
att tillhandahålla föreningens medlemmar eller bolagets delägare garage eller
annan för deras personliga räkning avsedd gemensam anordning i byggnad som ägs
av föreningen eller bolaget.

Har
fastighet tillhört bostadsförening eller bostadsaktiebolag skall såsom intäkt
av fastigheten tas upp ett belopp motsvarande för helt år räknat tre procent
av fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret. Är
taxeringsvärde inte åsätt för året näst före taxeringsåret, beräknas
intäkten på grundval av fastighetens värde, uppskattat enligt de grunder,
som gällt för åsättande av taxeringsvärde för året näst före taxeringsåret.

Har
annan fastighet tillhört bostadsförening eller bostadsaktiebolag skall såsom
intäkt av fastigheten tas upp ett belopp motsvarande för helt år räknat tre
procent av fasdg-hetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret. År
taxeringsvärde inte åsätt för året näst före taxeringsåret, beräknas intäkten
på grundval av fastighetens värde, uppskattat enligt de grunder, som gällt för
åsät-tande av taxeringsvärde för året näst före taxeringsåret.

'Senaste lydelse 1985:822.

153

s. 154 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

I fråga om fastighet, för vilken intäkten skall beräknas
enligt andra stycket, får avdrag inte göras för andra omkostnader än för ränta
på lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt tomträttsavgäld eller liknande
avgäld.

Inkomsten får beräknas enligt bokföringsmässiga grunder på
sätt anges i punkt 1 första stycket av anvisningarna till 41 § kommunalskattdagen
(1928:370), dock endast i den män annat inte följer av vad som stadgas angående
inkomstberäkningen i andra och tredje styckena. Har skattskyldig för visst
beskattningsår beräknat inkomst av annan fastighet enligt bokföringsmässiga
grunder, skall den skattskyldige även för nästföljande beskattningsår beräkna
inkomsten enligt sådana grunder

Vad som sägs i detta moment skall även gälla i fråga om
fastighet, vilken dllhört bolag, förening eller stiftelse, som av
bostadsstyrelsen (statens byggnadslånebyrå) eller länsbostadsnämnden erkänts
såsom allmännyttigt bostadsföretag. Vidare får regeringen efter ansökan medge
att vad som sägs i detta moment skall gälla i fråga om fasdghet som tillhört
annat företag under förutsättning att

1. företagets verksamhet uteslutande
eller så gott som uteslutande består i att äga och förvalta bostadsfastigheter
samt

2. företaget bedriver sin verksamhet
enligt principer liknande dem som gäller för allmännyttiga bostadsföretag.

Regeringens inedgivande får återkallas om omständigheterna
ger anledning till det.

Vad som enligt punkt 10 av anvis- Åger fastigheten del i sådan sam-

ningarna tiU 24 §, punkt 2 a andra fätlighet som avses
i 41 a § kommu-stycket av anvisningarna tdl 36 §, nalskattetagen
(1928:370) skatt faspunkterna 1, 2 och 4 av anvisning- tighetens andel av
samfäUighetens arna till 41 a § kommunatskattelagen taxeringsvärde inräknas
i undertaget gäller för fastighet som avses i 24 § 2 för intäktsberäkningen
enligt andra mom. samma tag skall även gälla för stycket i de fall där
samfälligheten ut-fastighet som avses i detta moment. gör en särskild
taxeringsenhet. Vidare skatt som intäkt tas upp dels sådan inkomst som avses
i punkt 2 av anvisningarna tid nyssnämnda paragraf i den mån den utgörs av avkastning
av kapital och överstiger 300 kronor, dels sådan utdelning som avses i punkt 4
av anvisningarna tdl samma paragraf. 8 mom. " Har en kooperativ förening
av vinsten av sin kooperativa verksamhet lämnat rabatt eller pristillägg i
förhållande till gjorda köp eller försäljningar, medges avdrag för denna
utdelning.

En kooperativ förening, vars hu- En kooperadv förening har
också vudsakliga verksamhet avser rörelse, rätt till avdrag för utdelning
som

'"Senaste lydelse 1987:1149. 154

Föreslagen
lydelse

lämnas i förhållande till inbetalda insatser enligt
lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar I fråga om andra insatser än
förlagsinsatser medges emellertid inte avdrag till den del det utdelade
beloppet tillfaller någon som enligt 7 § 8 mom. inte är skattskyldig för
utdelningen. Avser denna del av utdelningen högst 10 procent av utdelningen
på annat än förlagsinsatser är dock utdelningen i sin helhet avdragsgill.

Nuvarande
lydelse

har också rätt till avdrag för utdelning som lämnas i
förhållande till inbetalda insatser enligt lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.
I fråga om andra insatser än förlagsinsatser medges emellerdd inte avdrag till
den del det utdelade beloppet tillfaller någon som enligt 7§ 8 mom. inte är
skattskyldig för utdelningen. Avser denna del av utdelningen högst 10 procent
av utdelningen på annat än förlagsinsatser är dock utdelningen i sin helhet avdragsgill.

Är en
ekonomisk förening direkt eller indirekt centralorganisation för kooperativa
föreningar, har centralorganisationen - även om den inte är kooperativ
enligt tionde-tolfte styckena nedan - rätt till avdrag för utdelning pä
förlagsinsatsen Är föreningen ett förvaltningsföretag enligt 7§ 8mom. andra
stycket skall det avdragsgilla beloppet minskas med den del av utdelningen
som föranlett frikallelse från skattskyldighet enligt nämnda stycke.

År en ekonomisk förening direkt eller indirekt
centralorganisation för kooperativa föreningar, vilkas verksamhet
huvudsakligen avser rörelse, har centralorganisationen - även om den inte är
kooperativ enligt tionde - tolfte styckena nedan - rätt till avdrag för
utdelning på förlagsinsatser. Om centratorganisattonens verksamhet
huvudsakligen avser rörelse medges avdrag vid beräkning av inkomst härav. 1
annat falt medges avdrag vid beräkning av inkomst av kapital. Är föreningen ett
förvaltningsföretag enligt 7 § 8 mom. tredje stycket skall det avdragsgilla
beloppet minskas med den del av utdelningen som föranlett frikallelse från
skattskyldighet enligt nämnda stycke.

Avdrag
för utdelning skall avse det räkenskapsår som utdelningen hänför sig till.

Avdrag för utdelning får göras i endast en förvärvskälla
och skall avse det räkenskapsår som utdelningen hänför sig till.

Avdrag
medges endast om föreningen visar att förutsättningar för avdrag föreliggen
Yrkande om avdrag skall göras på särskild blankett enligt formulär som
riksskatteverket fastställen

Sparbank får göra avdrag för bidrag till sparbankernas
säkerhetskassa.

Sparbankernas
säkerhetskassa får göra avdrag för utdelning till sparbankerna.

Sveriges
allmänna hypoteksbank. Konungariket Sveriges stadshypoteks-kassa och Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag får göra avdrag för belopp, som avsatts till
reservfond, i den mån avsättningen är nödvändig för att uppbringa fonden till
ett belopp motsvarande två procent av inrättningens skulden Hypoteksförening
får göra avdrag för belopp, som avsatts till reserv-eller säkerhetsfond, i den
mån avsättningen är nödvändig för att uppbringa fonden till ett belopp
motsvarande två och en halv procent av föreningens skulden

Prop.
1989/90:110

Nuvarande
lydelse Förestagen lydelse Prop. 1989/90:110

Har reserv- eller säkerhetsfond som avses i åttonde
stycket satts ned skall -om avdrag för fondavsättningen har medgetts - ett
belopp motsvarande det nedsatta beloppet tas upp som intäkt.

En ekonomisk förening är i beskattningshänseende att anse
såsom kooperativ, om den är öppen och i sina angelägenheter tillämpar lika
rösträtt.

För att en förening skall anses vara öppen fordras inte bara
att den enligt sina stadgar är berättigad att när som helst anta nya medlemmar,
utan också att den faktiskt visar sig villig att anta till medlem var och en,
som är bosatt inom föreningens verksamhetsområde eller tillhör dess angivna
verksamhetskrets, förbinder sig att följa föreningens stadgar och beslut och
som därjämte skäligen kan antas komma att som medlem bidra till
förverkligandet av föreningens i stadgarna angivna syfte. Den omständigheten,
att styrelsen eller annat föreningsorgan äger rätt att pröva
inträdesansökningarna och avvisa sådana sökande, som inte besitter nu nämnda
kvalifikationer för medlemskap, betar inte föreningen dess egenskap av öppen.
1 det fall att en förening säljer till utomstående kan den som regel inte utan
att förlora sin öppna karaktär vägra att motta som medlem någon som kan visa,
att han brukar köpa förnödenheter genom föreningen. Anser föreningens styrelse
emellertid, att vederbörande köpare på grund av rent personliga förhållanden
inte kan beviljas medlemskap - i en stor förening, som säljer till utomstående,
är det omöjligt att i varje fall inskränka försäljningen till personer, som
skulle vara önskvärda som medlemmar - så bör föreningen för att anses såsom
öppen ha skyldighet att i ekonomiskt hänseende jämställa honom med medlem, det
vill säga ge honom samma återbäring på köpta varor som medlem erhållen

Kooperativa föreningars centralorganisationer är att anse
såsom öppna, även om inträde beviljas blott sådana lokala föreningar, som
fyller av centralorganisationen uppställda krav på stadgar, skötsel och
ekonomisk soliditet, och även om endast ett enda företag inom varje område
antas såsom medlem. Vad angår kravet på lika rösträtt så berövas en
centralorganisation inte dess kooperativa karaktär, om rösträtten bland dess
förstahandsmedlemmar, föreningarna, utövas efter föreningarnas medlemsantal.

9 mo/2." Har svenskt aktiebolag eller svensk
ekonomisk förening upptagit lån som löper med ränta vars storlek är helt eller
delvis beroende av företagets utdelning eller av dess vinst (vinstandelslån),
medges avdrag för räntan i den utsträckning som anges nedan.

För sådan ränta på vinstandelslån För sådan ränta på vinstandelslån

som inte är beroende av det lånta- som inte är beroende av
det lånta

gande företagets utdelning eller gande företagets utdelning eller

vinst får företaget avdrag enligt be- vinst får företaget avdrag enligt be

stämmelserna i 22, 25, 29, 36 och stämmelserna i 23 § kommunalskat-

39§§ kommunalskattelagen telagen
(1928:370).

(1928:370).

Ränta, vars storlek är beroende Ränta, vars storlek är beroende

av företagets utdelning eller vinst av företagets
utdelning eller vinst (rörlig ränta), anses som avdragsgill (rörlig ränta),
anses som avdragsgill omkostnad för företaget / den för- omkostnad för
företaget endast un-värvskätla vari det lånade kapitalet der förutsättning
att har nedlagts endast under förutsättning att

"Senaste lydelse 1985:308. 156

Nuvarande
lydelse

Förestagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

a) lånet
har utbjudits till teckning på den allmänna marknaden eller

get
eller

c)
aktierna eller andelarna i det låntagande företaget är noterade på svensk
börs eller föremål för liknande notering här i riket och företrädesrätt till
teckning av lånet har lämnats aktie- eller andelsägarna i företaget i förhållande
till deras innehav av aktier eller andelan

I fall som avses i tredje stycket c) I fall som avses i tredje stycket
c

skall
det låntagande företaget dock skall det låntagande företaget dock

som intäkt / den förvärvskälla vari det lånade kapitalet
har nedlagts uppta ett belopp motsvarande det sammanlagda värde som genom
företrädesrätterna kan anses ha tillförts aktie- eller andelsägarna. Beloppet
tas till beskattning vid taxeringen för det beskattningsår under vilket
teckningen av lånet har avslutats.

På
ansökan av låntagande företag får riksskatteverket, under förutsättning att
lånevillkoren med hänsyn till omständigheterna vid lånets upptagande får
antas ha bestämts pä affärsmässig grund, besluta att rörlig ränta skall anses
som avdragsgill omkostnad för företaget utan hinder av att rätt till teckning
av lånet har förbehållits person eller personer som äger aktier eller andelar
i företaget. Beslut av riksskatteverket i fråga som här avses får inte
överklagas.

b) ensamrätt
eller företrädesrätt

till teckning av lånet har lämnats nå

gon som inte äger aktier eller ande

lar i det låntagande företaget och

inte har sådan intressegemenskap

med företaget som avses i punkt 1 av

anvisningarna till 43 § etter i 57§

3 mom. kommunalskattelagen

samt - såvitt gäller fåmansföretag som avses i 35 § 1 a
mom. kommunalskattelagen - inte heller är företagsledare i företaget eller
närstående till sådan företagsledare eller till aktie- eller andelsägare i
företa-

År det låntagande företaget sådant fåmansföretag som
avses i 35 § lamom. kommunalskattelagen, gäller - oberoende av bestämmelserna
i tredje och fjärde styckena -att rörlig ränta, som utbetalas till aktie-
eller andelsägare eller företagsledare i företaget eller dem närstående
personer eller någon som på annan grund har intressegemenskap med företaget,
inte är avdragsgill.

Uttrycken företagsledare och närstående personer har den
innebörd

som
intäkt ta upp ett belopp motsvarande det sammanlagda värde som genom
företrädesrätterna kan anses ha tillförts aktie- eller andelsägarna. Beloppet
tas till beskattning vid taxeringen för det beskattningsår under vilket
teckningen av lånet har avslutats.

b) ensamrätt eller företrädesrätt till teckning av lånet
har lämnats någon som inte äger aktier eller andelar i det låntagande
företaget och inte har sådan intressegemenskap med företaget som avses i punkt
1 av anvisningarna till 43 § kommunalskattelagen samt - såvitt gäller fåmansföretag
som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen - inte
heller är företagsledare i företaget eller närstående till sådan
företagsledare eller till aktie- eller andelsägare i företaget eller

Ar det
låntagande företaget sådant fåmansföretag som avses i punkt 14 av
anvisningarna ttll 32 § kommunalskattelagen, gäller - oberoende av
bestämmelserna i tredje och fjärde styckena - att rörlig ränta, som utbetalas
till aktie- eller andelsägare eller företagsledare i företaget eller dem
närstående personer eller någon som på annan grund har intressegemenskap med
företaget, inte är avdragsgill.

Uttrycken
företagsledare och närstående personer har den innebörd

157

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

Prop.
1989/90:110

som
anges i 35§ lamom. kommu- som anges i punkt 14 av anvisning-

nalskattelagen. arna tiU 32 §
kommunalskattelagen.

Har
svenskt aktiebolag utgivit skuldebrev förenat med optionsrätt dll nyteckning
eller köp av aktie medges bolaget ej avdrag för skillnaden mellan
emissionspriset och skuldebrevets marknadsvärde.

10 mom.'- Avkastning av titt- 10 mom. Vid inkomstberäk-

gångar
ingående i aktiefond utgör in- ningen för ett investmentföretag gäl-

komsl av kapUat för fonden.

Aktiefond får göra avdrag för utdelning på andel i fonden
såsom för ränta på gätd. Avdraget skall anses belöpa på det räkenskapsår vartiU
utdelningen hänför sig även om utdelningen utbetalas till andelsägarna först
imder därpå följande räkenskapsår

(3 § tredje stycket)

Har bolag eller annan juridisk person för ekonomisk
verksamhet sitt säte i utlandet, men utövas den verkliga ledningen av företaget
här i riket, skall företaget enligt denna lag betraktas som svensk ekonomisk
förening, såvida företaget, direkt eller genom förmedling av juridisk person,
huvudsakligen ägs eller på annat därmed jämförligt sätt innehas av svenska
fysiska personer och företagets verksamhet väsentligen består i förvaltning av
eller handel

'-Senaste lydelse 1984:1061,

ter, utöver vad som följer av övriga bestämmelser i denna
tag,

1.
att
hänsyn inte tas ttll vinst eller förlust vid avyttring av aktier och andra
värdepapper som avses i 27§ 1 mom.,

2.
att som
intäkt las upp 2 procent för år räknat av värdet vid ingången av
beskattningsåret av egendom som avses i 27§ 1 mom.,

3.
att
avdrag får göras för utdelning som företaget har beslutat för
beskattningsåret, dock inte ined så stort belopp att det föranleder underskott.

Med investmentföretag avses ett svenskt aktiebotag etter
en svensk ekonomisk förening som utestutande etter så gott som uteslutande
förvaltar värdepapper eller likartad lös egendom och vars uppgift väsentligen
är alt genom ett vätfördetal värdepappersinnehav erbjuda aktie- eller andelsägare
riskfördelning och vari ett stort antal fysiska personer äger aktier eller
andelar.

Vad som föreskrivits för investmentföretag gäller också
för aktiefonder. För aktiefonder utgör intäkten enligi första stycket 2 dock
1,5 procent.

12 mom. Har bolag eller annan juridisk person för
ekonomisk verksamhet sitt säte i utlandet, men utövas den verkliga ledningen
av företaget här i riket, skall företaget enligt denna lag betraktas som
svensk ekonomisk förening, såvida företaget, direkt eller genom förmedling av
juridisk person, huvudsakligen ägs eller på annat därmed jämförligt sätt
innehas av svenska fysiska personer och företagets verksamhet väsentligen
består i förvaltning av eller

158

s. 159 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

med värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom.

Föreslagen lydelse

handel med värdepapper eller annan därmed likartad lös
egendom.

1 3 m o m. Ett fåmansföretag har inte rätt ttll avdrag för
kostnad för anskaffande av egendom, hyra eller annan ersättning för lokal eller
nedskrivning av lånefordran i den mån ett motsvarande belopp skall beskattas
som intäkt av Ijänst enligt punkt 14 första, andra, femte eller sjunde stycket
av anvisningarna tiU 32 § kommimalskattelagen (1928:370). 1 fråga om ersättning
för lokal gäller dock vad nu sagts endast i den mån ersättningen överstiger
marknads-mässig ersättning.

1 fall som avses i punkt 14 fjärde stycket första meningen
av anvisningarna titt 32 § kommunatskattelagen sker uttagsbeskattning av
fåmansföretaget om inte tredje meningen i stycket är tdlämplig. Uttagsbeskattning
sker även ifall som avses i sjätte stycket i anvisningspunkten.

Prop.
1989/90:110

(anv. dll 41 § p. 1 fjärde stycket, tredje meningen KL)

Avdrag för
tantiem eller liknande ersättning från fåmansföretag till företagsledare eller
honom närstående person får dock åtnjutas först under det år då ersättningen
har betalats ut eller blivit tillgänglig för lyftning.

Avdrag för tandem eller liknande ersättning från
fåmansföretag till företagsledare eWer företagsledare närstående person får
åtnjutas först under det år då ersättningen har betalats ut eller blivit
tillgänglig för lyftning.

1 4 m o
m. 1 fråga om juridiska personer utom dödsbon medges avdrag för förlust vid
avyttring av tittgång som avses i27§ 1 mom. endast mot vinst vid avyttring av
sådan tillgång. Uppkommer underskott behandlas det vid taxeringen för det
närmast följande beskattningsåret som förlust vid avyttring av tillgång som
avses i första meningen.

Begränsningen
i första stycket gäller inte om innehavet av den avyttrade tillgången
betingats av verksamhet som bedrivs av den skattskyldige eller av företag som
med hänsyn titt äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan
anses stå den skattskyldige nära. Den gäller inte heller om ett sådant företag
som avses 17 §8 mom. tredje stycket avytt-

159

s. 160 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

[8 § lagen (1960:63) om förlustavdrag]

Ett
aktiebolag, som är fåmansföretag vid ingången av förluståret (ingångsdagen)
eller vid utgången av det beskattningsår för vilket taxering skall ske
(utgångsdagen), har inte rätt tiW förlustavdrag om

1.
aktier med mer
än hälften av röstetalet i bolaget på utgångsdagen ägs av en person som på
ingångsdagen inte ägde aktier med så stor andel i röstetalet eller

2.
aktier med mer
än hälften av röstetalet i bolaget på utgångsdagen ägs av två eller flera
personer som inte ägde dessa akder på ingångsdagen.

Aktier som
förvärvats genom emission med lika rätt för aktieägarna anses vid tillämpning
av första stycket 2 ha ägts vid den tidpunkt då aktieägaren förvärvade de
aktier som utgör grunden för hans förvärv genom emissionen.

Med ägare
till aktier avses fysisk person som - direkt eller genom förmedling av
juridisk person - äger eller på därmed jämförligt sätt innehar aktierna.

Vid
bedömningen av ägarförhållandena i ett bolag skall

1. den som är aktieägare på ingångsdagen
och samtliga närstående till denne anses som en enda ägare och

2. aktier, som förvärvats av någon som
såväl på ingångsdagen som vid förvärvstillfället var företagsledare i bolaget,
anses ha ägts av denne även på ingångsdagen.

Förestagen
lydelse

ral aktie eller andel med röstetal som anges i del nämnda
stycket vid a.

1 5 mo m. Ett aktiebolag, som är fåmansföretag vid
utgången av beskattningsåret (utgångsdagen) eller vid ingången av det närmast
föregående beskattningsåret (ingångsdagen), har inte rätt till avdragför underskott
som avses i 26 § kommunalskattetagen (1928:370) om

1.
aktier med mer
än hälften av röstetalet i bolaget på utgångsdagen ägs av en person som på
ingångsdagen inte ägde aktier med så stor andel i röstetalet eller

2.
aktier med mer
än hälften av röstetalet i bolaget på utgångsdagen ägs av två eller flera
personer som inte ägde dessa aktier på ingångsdagen.

Aktier som
förvärvats genom emission med lika rätt för aktieägarna anses vid tillämpning
av första stycket 2 ha ägts vid den tidpunkt då aktieägaren förvärvade de aktier
som utgör grunden för hans förvärv genom emissionen.

Med ägare
till aktier avses fysisk person som - direkt eller genom förmedling av
juridisk person - äger eller på därmed jämförligt sätt innehar aktierna.

Vid bedömningen av ägarförhållandena i ett bolag skall

1. den som är aktieägare på ingångsdagen
och samtliga närstående till denne anses som en enda ägare och

2. aktier, som förvärvats av någon som
såväl på ingångsdagen som vid förvärvsdilfället var företagsledare i bolaget,
anses ha ägts av denne även på ingångsdagen.

Prop.
1989/90:110

160

s. 161 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

är avgörande för om en person skall anses som närstående.

Har bolaget inte bedrivit någon verksamhet på ingångsdagen
får rätten till förlustavdrag bedömas med hänsyn till ägarförhållandena vid
den tidpunkt under förluståret då verksamheten påbörjades.

Vad som sägs om aktiebolag och aktier i sådana bolag
gäller också beträffande ekonomiska föreningar och andelar i sådana föreningar

Beteckningarna fåmansföretag och företagsledare i
fåmansföretag har den betydelse som anges i 35 § 1 a mom. sjunde stycket a)
saml åttonde stycket kommunalskattelagen (1928:370).

[9§ lagen (1960:63) om föriustav-drag]

Förvärvar en juridisk person - direkt eller genom
förmedling av dotterföretag - aktier i sådan omfattning att förvärvaren får
ett bestämmande inflytande i ett aktiebolag, som inte är fåmansföretag enligt
35 § lamom. sjunde stycket a kommunalskattelagen (1928:370), går aktiebolaget
miste om rätten till avdrag för förlust som uppkomma före förvärvet om det
inte är uppenbart att förvärvaren genom förvärvet får en tillgång av verkligt
och särskilt värde med hänsyn till dennes rörelse eller kapitalförvaltning. Den
som äger eller på därmed jämförligt sätt innehar aktier med mer än hälften av
röstetalet i bolaget anses ha ett bestämmande inflytande i detta. Vad som sägs
om aktiebolag och aktier i sådana bolag gäller också beträffande ekonomiska
föreningar och andelar i sådana föreningar

Har förlust uppkommit i ett allmännyttigt bostadsföretag,
går företaget miste om rätten titt avdrag för förlusten om en överlåtelse av
aktier eller andelar i företaget eller annan

Föreslagen
lydelse

är avgörande för om en person skall anses som närstående.

Har bolaget inte bedrivit någon verksamhet på ingångsdagen
får rätten till avdrag bedömas med hänsyn till ägarförhållandena vid den tidpunkt
under det närmast föregående beskattningsåret då verksamheten påbörjades.

Vad som sägs om aktiebolag och aktier i sådana bolag
gäller också beträffande ekonomiska föreningar och andelar i sådana föreningar

Beteckningarna fåmansföretag och företagsledare i
fåmansföretag har den betydelse som anges i punkt 14 av anvisningarna tiU32 §
kommunalskattelagen.

1 6 m o m. Förvärvar en juridisk

person - direkt eller genom förmed

ling av dotterföretag - aktier i sådan

omfattning att förvärvaren får ett

bestämmande inflytande i ett aktie

bolag, som inte är fåmansföretag en

ligt punkt 14 av anvisningarna till

32% kommunalskattelagen

(1928:370),
går aktiebolaget vid taxeringen för del beskattningsår då förvärvet sker miste
om rätten till avdrag för underskott som avses i 26 § kommunatskattelagen om
det inte är uppenbart att förvärvaren genom förvärvet får en tillgång av
verkligt och särskilt värde med hänsyn till dennes rörelse eller kapitalförvaltning.
Den som äger eller på därmed jämförligt sätt innehar aktier med mer än hälften
av röstetalet i bolaget anses ha ett bestämmande inflytande i detta. Vad som
sägs om aktiebolag och aktier i sådana bolag gäller också beträffande ekonomiska
föreningar och andelar i sådana föreningar

Föranleder en överlåtelse av aktier eller andelar i ett
allmännyttigt bostadsföretag eller annan ändring i fråga om företaget att
godkännandet som allmännyttigt bostadsföretag

Prop. 1989/90:110

161

11 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

ändring i fråga om företaget/öran/e- skall återkallas har
företaget vid

der att godkännandet som allmän- laxeringen för del beskattningsår då

nyttigt bostadsföretag skall äterkal- ändringen inträffade inte rätt ttll av

las. Vad nu har sagts om allmännyt- drag för underskott som avses i 26 §

tigt bostadsföretag gäller också före- kommunatskattelagen. Vad nu har

tag som efter medgivande av rege- sagts om allmännyttigt bostadsföre-

ringen har tillämpat samma metod tag gäller också företag som efter

vid inkomstbeskattningen som de medgivande av regeringen har till

allmännyttiga bostadsföretagen, lämpat
samma metod vid inkomst

beskattningen som de allmännyttiga

bostadsföretagen.

3 §'-

1 mo m. TiU inläkt av kapital räknas löpande avkastning,
vinster och annan intäkt som härrör från egendom, i den mån intäkten inte är
att hänföra tdl näringsverksamhet. Tdl intäkt av kapital hör bland annat

ränta på banktillgodohavanden, obligationer och andra
fordringar

indelning på aktier och andelar,

vinst (realisationsvinst) vid icke yrkesmässig avyttring
av tillgångar och åtaganden enligt avtal om optioner och terminer samt andra
därmed jämförliga förpliktelser,

ersättning vid upplåtelse av privatbostad,

lotterivinst som inte är frikallad från beskattning enligi
19 § kommunatskattelagen (1928:370).

Att utdelning och vinst vid försäljning av aktier i vissa
fatt skall hänföras tdl inkomst av tjänst framgår av 12 mom.

Gäller i fråga om en dllgång att vinst vid en avyttring
skaU las upp som intäkt av kapital och inträffar i samma ägares hand en
händelse som medför att vederlaget etter vinst vid en avyttring i stället skall
tas upp som intäkt av näringsverksamhet (karaktärsbyte) sker beskattning som
om tillgängen hade avyttrats för ett vedertag motsvarande marknadsvärdet
(avskattning). Tittgången anses härefter ha anskaffats vid karaktärsbytet för
marknadsvärdet. På den skatlskyldiges yrkande sker dock inte av-

'-'Senaste lydelse 1984:1061. 162

Nuvarande lydelse

(39 § 1 mom. andra stycket KL)

Fysisk
person får göra avdrag för förvaltningskostnader endast till den del dessa
överstiger 1000 kronor under beskattningsåret.

Föreslagen lydelse

skattning. 1 .sådant fall behåller tillgången sitt
anskaffningsvärde.

2 m o m. Från intäkt av kapital får avdrag göras för
omkostnader för intäkternas förvärvande samt för ränteutgift och förlust
(realisationsförlust) vid icke yrkesmässig avyttring av tillgångar och sådana
förpliktelser som anges i 1 mom., i den mån inte annat anges i 30 § femte
stycket, alU under förutsättning att avdrag inte skad göras från inläkt av
näringsverksamhet.

Om ränteutgifterna överstiger ränteintäkterna med mer än
100 000 kronor eller - om den skatiskyldige inte fyllt 18 år eller fråga är om
dödsbo som behandlas som handelsbolag - 10 000 kronor medges dock avdrag med
endast 70 procent av del överskjutande beloppet om inte annat framgår av
tredje stycket eller 4 mom. andra stycket. TiU ränteintäkter hänförs därvid
inte löpande avkastning på tillgångar som avses i 27 § 1 mom.

Delägare i fåmansföretag, som avses i 12 mom. nionde
stycket, får göra fuUl avdrag för ränteutgifter utöver vad som följer av
föregående stycke, med högst så stor procent av den skattskyldiges
anskaffningskostnad för aktierna eller andelarna och lämnade ovillkorliga
kapilaltillskott som svarar mot statslåneräntan vid beskattningsårets ingång
med tillägg av fem procentenheter. Som anskaffningskostnad räknas även arvs-
och gåvoskatt som den skattskyldige har betalat i anledning av förvärv av akderna
eller andelarna. Har aktierna eller andelarna förvärvats på annat sätt än genom
köp, byte eller därmed jämförligt fång, skad anskaffningskostnaden beräknas
med tillämpning av 24 § 1 mom. tredje stycket.

Avdrag för realisationsförlust medges med 70 procent av
förlusten, i den mån inte annat anges i 27§ 5 mom. eller 29 § 2 mom.

Förvaltningskostnader/År dras av endast till den del de
överstiger 1 000 kronor under beskattningsåret.

Prop. 1989/90:110

163

s. 164 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:110

(anv. till
36 § KL p. 5)

Avdrag är
icke i något fall medgivet för utgifter för inköp av lottsedlar eller för
andra liknande insatser i lotteri.

Avdrag medges inte för utgifter för inköp av lottsedlar
eller för andra liknande insatser i lotteri.

3 m o m. För privatbostad.sfastig-hei och privatbostad,
som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370), beräknas inte något
förmånsvärde för eget brukande.

Intäkt av upplåtelse av privatbo-stadsfastighet och av
privatbostad saml av avyttring av alster eller naturtillgångar från sådan
fastighet skall tas upp som intäkt av kapital. Detsamma gäUer intäkt av
uthyrning av bostadslägenhet som innehas med hyresrätt.

Från intäkt som avses i andra stycket medges avdrag med 4
000 kronor för varje privatbostadsfaslig-het, privatbostad eller hyreslägenhet.
Vid upplåtelse medges härutöver avdrag med belopp, som i fråga om småhus som
innehas med äganderätt uppgår ttll 20 procent av hyresintäkten och i övriga
fall motsvarar den del av upptåtarens hyra eder avgift som belöper på det som
uthyrts. Vid beräkning av avdragsgiU avgift bortses från sådana inbetalningar
till föreningen eller bolaget som är att anse som kapilaltillskott och beaktas
övriga inbetalningar endast till den det de överstiger utdelning som skett på
annat sätt än i förhållande till innehavda andelar i föreningen eller aktier
i bolaget. Avdrag medges inte med högre belopp än som följer av detta stycke
även om de faktiska kostnaderna vartt högre. Avdraget får inte överstiga
intäkten i fråga.

Vadsom sägs i detta moment gäller inte när intäkten enligt
punkt 14 femte stycket av anvisningarna tdl 32 § kommunatskattelagen skall beskattas
som intäkt av tjänst. Bestämmelserna i tredje stycket tillämpas inte heller i
andra faU, när upplåtelse skett till den skatlskyldiges eller honom
närståendes arbetsgivare. 1 dessa fall medges skäligt avdrag för kostnad som
den skallskyldige fått vidkännas på grund av upplåtelsen.

164

s. 165 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

(anv, till 39 § KL p, 3 andra stycket) Med
kapitaltillskott menas dels medlems inbetalning å insats i föreningen och
delägares inbetalning å aktie
dels ock sådan ytterligare inbetalning av medlem eller delägare, som är avsedd
att inom föreningen eller bolaget användas för fondering såsom genom
kapitalavbetalning n skuld eller genom ny-, till- eller ombyggnad eller därmed
jämförlig förbättring av fastigheten eller genom annan stadigvarande
kapitalplacering. Där lägenhet är upplåtn med hyresrätt och således icke med
bostadsrätt eller liknande besittningsrätt, skall dock icke någon del av hyresavgiften
anses såsom kapitaltillskott. Verkställes fondering inom förening eller bolag,
utan att det framgår vilka medel därför användas, skota i första hand anses
för fondering använda andra medel än medlemmarnas eller delägarnas inbetalningar
under beskattningsåret eller de under året influtna hyrorna för lägenheter, som
varit uthyrda till andra än medlemmar eller delägare i denna deras egenskap. Vad
därefter återstår av det till fondering använda beloppet skall fördelas på
nämnda inbetalningar och hyror efter deras inbördes storlek, och skall vad
därvid belöper på de inbetalningar, som verkställts för de med bostadsrätt
eller liknande besittningsrätt upplåtna lägenheterna, anses såsom
kapitaltillskott.

(anv. till 25 § KL p. 9 andra stycket) Beräknar
skattskyIdig intäkt av annan fastighet enligt 24 § 2 mom. men har den
skallskyldige för året före beskattningsåret beräknat intäkten enligt 24 §
Imom. eller 2§ 7mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt med tillämpning
av bokföringsmässiga grunder, skall avdragför beskattningsåret medges för
gäldränta, som har betalats del föregående året men upptagits som utgående
fordran för det året. medan å andra sidan avdrag inte skall medges för
gäldränta

Föreslagen
lydelse

Med kapitaltillskott menas dels medlems inbetalning /jå insats i föreningen och delägares
inbetalning på aktie dels ock sådan ytterligare inbetalning av medlem eller delägare,
som är avsedd att inom föreningen eller bolaget användas för fondering såsom
genom kapitalavbetalning på skuld eller genom ny-, till- eller ombyggnad eller
därmed jämföriig förbättring av fastigheten eller genom annan stadigvarande
kapitalplacering. Där lägenhet är upplåten med hyresrätt och således icke med
bostadsrätt eller liknande besittningsrätt, skall dock icke någon del av
hyiesavgiften anses såsom kapitaltillskott. Verkställes fondering inom
förening eller bolag, utan att det framgår vilka medel därför användas, skatt
i första hand anses för fondering använda andra medel än medlemmarnas eller
delägarnas inbetalningar under beskattningsåret eller de under året influtna
hyrorna för lägenheter, som varit uthyrda till andra än medlemmar eller delägare
i denna deras egenskap. Vad därefter återstår av det till fondering använda
beloppet skall fördelas på nämnda inbetalningar och hyror efter deras
inbördes storlek, och skall vad därvid belöper på de inbetalningar, som
verkställts för de med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt upplåtna
lägenheterna, anses såsom kapitaltillskott.

Ingick egendom som utgör privatbostadsfastighet eller
privatbostad före ingången av beskattningsåret i näringsverksamhet medges
avdrag för skuldränta som erlagts före ingången av det aktuella beskattningsåret
tdl den del räntan belöper på beskattningsåret eller senare. Avdrag medges
inte för sådan det av en räntebetalning under beskattningsåret som belöper på
lid dessförinnan. Motsvarande fördelning skall ske ifråga om inkomsträntor och
hyresinkomster

Prop.
1989/90:110

165

s. 166 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

som betalas under beskattningsåret men har redovisats som
utgående skuld för det föregående året.

(anv. tiU39§KLp. 5)

Avdrag
såsom för ränta får göras vid återbetalning av sådant statligt bidrag som avses
i punkt 7 av anvisningarna till24%. Avdrag får inte göras med större belopp
än som tidigare har avräknats från erlagd ränta.

Föreslagen
lydelse

Har privalbosiadsfaslighel del i samfällighet, som avses i
41 a § kom-munalskatietagen (1928:370), tas som inläkt av kapital upp dels
sådan intäkt som avses i punkt 2 av anvisningarna till paragrafen i den mån
den utgör avkastning av kapital och överstiger 300 kronor, dels sådan utdelning
som avses i punkt 4 av anvisningarna till samma paragraf.

4 m o m. Avdrag såsom för ränta

får göras vid återbetalning av sådant

statligt bidrag som avses i punkt 3 av

anvisningarna till 79 § kommunal

skattetagen (1928:370). Avdrag får

inte göras med större belopp än som

tidigare har avräknats från erlagd

ränta.

Vid
räntefördelning enligt punkt 16 av anvisningarna tdl 22 § kommunatskattelagen
får avdrag göras som för ränta med samma belopp som skall tas upp som intäkt i
näringsverksamhet enligt anvisningspunkten. En skatiskyldig som är berättigad
till sådant avdrag får, utöver vad som följer av 2 mom. andra stycket, göra
fullt avdrag för ränteutgifter med högst ett belopp som motsvarar
staislåneränian vid årets ingång multiplicerad med reduceringen av värdet på
fastigheter och andra tillgångar enligt 6 § andra stycket tagen (1990:000) om
skatteutjämningsreserv eller såvitt gäller delägare i handelsbolag, punkt 16
tredje stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen. Gränsen för
full avdragsrätt får dock inte höjas med större belopp än
räntefördelningsbe-toppel.

Med ränteutgift jämställs även tomträttsavgäld och
vederlag vid återbetalning av tån i förttd. Motsvarande gäller för sådan
ränteförmån som enligt pimkt 10 av anvisningarna lill 32 § nyss nämnda lag
skall anses som betald ränta.

5 m o m. 1 fråga om till vilket be-

Prop. 1989/90:110

166

s. 167 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

(41 § tredje stycket KL)

7 fråga om
inkomst av annan fastighet som inte skaU beräknas enligt bokföringsmässiga
grunder samt inkomst av kapital gäller beträffande ränta som har erlagts i
förskott att avdrag inte medges för den del av räntan som belöper på tid efter
beskattningsårets utgång. För ränta som enligt denna bestämmelse inte kunnat
dras av omedelbart medges avdrag med lika stora belopp varje år under återstoden
av den tid som förskottsbetalningen har avsett.

(anv. tiU38§KLp. 8)

Har
skattskyldig på grund av sitt innehav av aktier i svenskt aktiebolag eller
andelar i svensk ekonomisk förening erhållit företrädesrätt till teckning av
sådant av företaget upptaget vinstandelslån som avses i 2§ 9mom. tagen
(1947:576) om stattig inkomstskatt skall, om han utnyttjar företrädesrätten,
det värde som genom företrädesrätten kan anses ha

Föreslagen
lydelse

skatlningsår en inkomst eller utgift skatt hänföras tillämpas
bestämmelserna i 41 § andra stycket och punkt 4 av anvisningarna 111141 §
kommunatskattelagen (1928:370), om inte annat föreskrivs i denna tag. Ränta
på sådan bankräkning där räntan gott-skrivs insättaren den 31 december anses
som tillgänglig för lyftning denna dag.

Bestämmelserna
i 9 mom. andra och tredje styckena tillämpas också i fråga om förvärv av rätt
tiU ränta.

6 m o m. Beträffande ränta som har erlagts i förskott
gäller att avdrag inte medges för den del av räntan som belöper på tid efter
beskattningsårets utgång. För ränta som enligt denna bestämmelse inte/ÅW dras
av omedelbart medges avdrag med lika stora belopp/ör år räknat under återstoden
av den tid som förskottsbetalningen har avsett.

Räntekompensation för upplupen men inte förfallen ränta
som utgår vid överlåtelse av fordran, behandlas inte som ränteintäkt etter
ränteutgift ulan medräknas i vederlaget respektive anskaffningsvärdet för fordringen
vid beräkning av realisationsvinst.

7 m o m. Utdelning från aktiebotag etter ekonomisk
förening, som utgår i förhållande till inköp etter försäljningar eller efter
därmed jämförtig grund, är skattefri, när utdelningen endast innebär en
minskning i levnadskostnader.

Har skattskyldig på grund av sitt innehav av aktier i
svenskt aktiebolag eller andelar i svensk ekonomisk förening erhållit
företrädesrätt till teckning av sådant av företaget upptaget vinstandelslån
som avses i 2 § 9 mom. skall, om han utnyttjar företrädesrätten, det värde som
genom företrädesrätten kan anses ha tillförts honom inte anses utgöra intäkt

Prop.
1989/90:110

167

s. 168 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

tillförts honom inte anses utgöra intäkt av kapital.
Avyttrar han däremot företrädesrätten, skaU det vederlag han erhåller för
denna rätt upptas som sådan intäkt.

(anv. dll 38 § KL p. 2 fjärde stycket) Annan utdelning
från bostadsförening eller bostadsaktiebolag än; andra och tredje styckena
sägs, som icke utgått i förhållande till innehavda andelar eller aktier,
räknas såsom intäkt av kapital för medlemmen eller delägaren, om och i den
mån utdelningen överstiger sådana på beskattningsåret belöpande avgifter och
andra inbetalningar till föreningen eller bolaget, vdka icke äro att anse som
kapitaltillskott.

(38 § 1 mom. andra och fjärde styckena KL)

Till intäkt av kapital räknas även vad som i samband med
ideell förenings upplösning, medlems avgång ur föreningen e.d. utskiftas till
medlem utöver inbetald insats.

Såsom
utdelning från svensk ekonomisk förening anses jämväl vad som vid föreningens
upplösning utskiftats till medlem utöver inbetald insats, dock att vid
upplösning genom fusion, som avses i 2§ 4mom. första stycket lagen (1947:576)
om stadig inkomstskatt, såsom utdelning i intet fall skall anses större belopp
än som motsvarar vad medlemmen erhållit kontant eller eljest i annat än andelar
i den övertagande föreningen.

(anv. till 38 § KL p. 3 första stycket) Beträffande
avkastning av svenska aktier är huvudregeln att, där utdelningen inte utgör
intäkt av jordbruksfastighet, fastighet som avses i 24§ Imom. eller rörelse,
densamma tas upp som intäkt av kapital för den som var ägare av kupongen eller
av annan anledning hade rätt till utdelningen, när denna blev tillgänglig för
lyftning.

Föreslagen lydelse av kapital.

Annan utdelning från sådan bostadsförening eller sådant
bostadsaktiebolag 50w avses 12 § 7 mom. än i form av bostad eller annan förmån
av fastighet räknas såsom intäkt av kapital för medlemmen eller delägaren,
även om den inte utgått i förhållande till innehavda andelar eller aktier, om
och i den mån utdelningen överstiger sådana på beskattningsåret belöpande
avgifter och andra inbetalningar till föreningen eller bolaget, som inte enligt
bestämmelserna i 3 mom. femte stycket är att anse som kapitaltillskott.

8 mo m. Till utdelning räknas vad som i samband med ideell
förenings upplösning, medlems avgång ur föreningen e.d. utskiftas till medlem
utöver inbetald insats.

Såsom utdelning från svensk ekonomisk förening anses
jämväl vad som vid föreningens upplösning utskiftats till medlem utöver inbetald
insats, dock att vid upplösning genom fusion, som avses i 2 § 4mom. första
stycket, såsom utdelning i intet fall skall anses större belopp än som
motsvarar vad medlemmen erhållit kontant eller eljest i annat än andelar i den
övertagande föreningen.

9 m o m. Beträffande avkastning av svenska aktier är
huvudregeln att densamma tas upp som intäkt för den som var ägare av kupongen
eller av annan anledning hade rätt till utdelningen, när denna blev
tillgänglig för lyftning.

Prop. 1989/90:110

168

Nuvarande
lydelse

Förestagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

(38 § 1 mom. tredje stycket KL)

För den, som genom köp, byte eller därmed jämförligt
avtal förvärvat rätt till utdelning å svensk aktie eller Å andel i svensk
aktiefond eller ekonomisk förening eller i utländskt bolag eller utländsk
aktiefond, skall såsom intäkt upptagas endast det belopp, varmed utdelningen
eller, om förvärvaren i sin tur överlåtit rätten till utdelning, den därvid
erhållna valutan överstigit det vid förvärvet utgivna vederlaget för rätten
till utdelning.

(anv. till 38 § KL p. 3 femte och sjätte styckena)

Har
däremot rätten till utdelning å svensk aktie genom köp, byte eller därmed
jämförligt avtal överlåtits utan samband med överlåtelse av aktien, bliva,
såsom framgår av 38 § 1 mom., särskilda regler tillämpliga. Därest i sådant
fall fråga uppkommer om avdrag för vederlag som utgivits för förvärv av rätt
till utdelning vid mer än ett utdelningstillfälle, skall vederlaget anses
belöpa på de olika utdelningsposterna enligt fördelning fl dessa med hänsyn
till periodens längd och under iakttagande att, i den mån på viss
utdelningspost belöpande vederlag ej kunnat utnyttjas såsom avdrag från denna,
det återstående beloppet må avräknas å närmast följande utdelningspost eller utdelningsposten
Avser förvärvet rätt till utdelning under obestämd tid, bör, om ej särskilda
skäl föranleda till annat, vederlaget avräknas under en period av tio ån

Vad som gäller utdelning å svensk aktie skall äga
motsvarande tillämpning beträffande utdelning å andel i svensk aktiefond eller ekonomisk förening, aktie
eller annan andel i utländskt bolag eller utländsk aktiefond.

(anv. dll 38 § KL p. 5 och 6)

Vad som gäller om utdelning från utländskt bolag skall
även tillämpas pä utdelning från annan utländsk ju-

För den, som genom köp, byte eller därmed jämförligt
avtal förvärvat rätt till utdelning pÅ svensk aktie eller pÅ andel i svensk
aktiefond eller ekonomisk förening eller i utländskt bolag eller utländsk
aktiefond, skall såsom intäkt upptagas endast det belopp, varmed utdelningen
eller, om förvärvaren i sin tur överlåtit rätten till utdelning, den därvid
erhållna valutan överstigit det vid förvärvet utgivna vederlaget för rätten
till utdelning.

Uppkommer i sådant fall fråga om avdrag för vederlag som
utgivits för förvärv av rätt till utdelning vid mer än ett utdelningstillfälle,
skall vederlaget anses belöp på de olika utdelningsposterna enligt fördelning
på dessa med hänsyn till periodens längd och under iakttagande att, i den mån
på viss utdelningspost belöpande vederlag ej kunnat utnyttjas såsom avdrag
från denna, det återstående beloppet får avräknas på närmast följande
utdelningspost eller utdelningsposten Avser förvärvet rätt till utdelning
under obestämd tid, bör, om ej särskilda skäl föranleder till annat,
vederlaget avräknas under en period av tio ån

Vad som gäller utdelning på svensk aktie skall äga
motsvarande tillämpning beträffande utdelning på andel i svensk aktiefond eller
ekonomisk förening, aktie eller annan andel i utländskt bolag eller utländsk
aktiefond.

1 O m o m. Vad som gäller om utdelning från utländskt
bolag skall även tillämpas på utdelning från an-

169

Nuvarande
lydelse

ridisk person. Sådan utdelning skall dock inte beskattas i
den mån delägare i utländsk juridisk person enligt punkt 10 andra stycket av
anvisningarna till 53 § har beskattats för den del av den utländska personens
vinst som belöper på delägaren. Utdelning från dödsbo efter person, som vid
sitt frånfälle inte varit bosatt eller stadigvarande vistats här i riket, till
i Sverige bosatt delägare av inkomst, som förvärvats under den tid delägarna
suttit i oskift bo - men givetvis ej utskiftning av den avlidnes efterlämnade
tillgångar - skall här i riket bli föremål för beskattning. Från denna
föreskrift meddelas likväl ett undantag i 54 § första stycket e.

1 samband
med utdelning på andel i bolag i utländsk stat tillgodoföres i vissa fall
utdelningsmottagaren särskilt belopp (skattetillgodohavande) som betalas ut
genom den utländska statens försorg inom ramen för ett system för nedsättning
av skatt på utdelad bolagsvinst. Exempel på sådant skattetillgodohavande är
"avoir fiscal" i Frankrike och "tax credit" i
Storbritannien. Vad som gäller om utdelning från utländskt bolag skall tillämpas
även på skattetillgodohavande.

Föreslagen
lydelse

nan utländsk juridisk person. Sådan utdelning skall dock
inte beskattas i den mån delägare i utländsk juridisk person enligt punkt 10
andra stycket av anvisningarna till 53 § har beskattats för den del av den
utländska personens vinst som belöper på delägaren. Utdelning från dödsbo
efter person, som vid sitt frånfälle inte varit bosatt eller stadigvarande
vistats här i riket, till i Sverige bosatt delägare av inkomst, som förvärvats
under den tid delägarna sutdt i oskift bo - men givetvis ej utskiftning av den
avlidnes efterlämnade tillgångar - skall här i riket bli föremål för
beskattning. Från denna föreskrift meddelas likväl ett undantag i 7§ 9 mom.

I samband med utdelning på andel i bolag i utländsk stat
dllgodoföres i vissa fall utdelningsmottagaren särskilt belopp
(skattetillgodohavande) som betalas ut genom den utländska statens försorg inom
ramen för ett system för nedsättning av skatt på utdelad bolagsvinst. Exempel
på sådant skattetillgodohavande är "avoir fiscal" i Frankrike och
"tax credit" i Storbritannien. Vad som gäller om utdelning från
utländskt bolag skall tillämpas även på skattetillgodohavande.

Prop. 1989/90:110

(anv. dll 41 § KL p. 5)

Skattetillgodohavande
som avses i punkt 6 av anvisiungarna tiU 38 § hänföres till samma
beskattningsår som den utdelning på vilken skattetillgodohavandet är grundat.

Sådant skattetillgodohavande hänförs till samma
beskattningsår som den utdelning på vilken skattetillgodohavandet är grundat.

(anv. tdl 38 § KL p. 9)

Har
egendom avyttrats mot vederlag i form av en livsvarig livränta som ingått i
vinstberäkning enligt punkt 3 av anvisningarna till 35 §, skall det årliga
vederlaget anses utgöra ränta till så stor del som framkommer vid tillämpning
av tabellen i 32 § 2 mom. med utgångspunkt i mottagarens ålden Är livräntan beroende
av flera personers liv på så sätt att den upphör vid den först av-

7 7 mom. Har egendom avyttrats mot vederlag i form av en
livsvarig livränta som ingått i vinstberäkning enligt 24§ 5mom., skall det
årliga vederlaget anses utgöra ränta till så stor del som framkommer vid tilllämpning
av tabellen i 32 § 2 mom. kommunalskattetagen (1928:3 70) med utgångspunkt i
mottagarens ålden Är livräntan beroende av flera personers liv på så sätt att
den upp-

170

s. 171 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

lidnes död, tillämpas tabellen med utgångspunkt i den
äldstes ålden Skall livräntan däremot utgå till den sist avlidnes död,
tillämpas tabellen med utgångspunkt i den yngstes ålden Om den person vars
ålder är bestämmande vid tillämpningen av tabellen har avlidit och livräntan
skall fortsätta att utgå under viss dd, till-lämpas tabeUen med utgångspunkt i
den ålder den avlidne skulle ha uppnått under beskattningsåret.

Har egendom avyttrats mot ett med livränta jämförligt
periodiskt vederlag och skall utöver ett fast årligt belopp även utgå tillägg
som till sin storlek är beroende av förändringar i det allmänna prisläget
eller liknande förhållande skall tillägget anses som ränta.

Förestagen
lydelse

hör vid den först avlidnes död, till-lämpas tabellen med
utgångspunkt i den äldstes ålden Skall livräntan däremot utgå till den sist
avlidnes död, tillämpas tabellen med utgångspunkt i den yngstes ålden Om den
person vars ålder är bestämmande vid tillämpningen av tabellen har avlidit och
livräntan skall fortsätta att utgå under viss tid, tillämpas tabellen med
utgångspunkt i den ålder den avlidne skulle ha uppnått under beskattningsåret.

Prop.
1989/90:110

(anv. dll
39 § KL p. 7)

Belopp
som enligt punkt 9 av anvisningarna till 38 § anses som ränta skall för
utgivaren anses som gäldränta enligt I mom.

Belopp som enligt detta moment anses som ränta skall för
utgivaren anses som skuldränta.

1 2 m o m. Överstiger utdelningen på aktier i ett
fåmansföretag så stor procent av den skattskyldiges anskaffningskostnad för
aktierna och lämnade ovillkorliga kapitaltillskott som svarar mot
statslåneräntan vid beskattningsårets ingång med tittägg av fem procentenheter,
skall överskjutande belopp tas upp som intäkt av tjänst. Har aktierna
förvärvats på annat sätt än genom köp, byte etter därmed jämförligt fång, skatt
anskaffningskostnaden beräknas med tillämpning av 24§ 1 mom. tredje stycket.

Understiger
utdelningen visst år det högsta belopp som på grund av första stycket får tas
upp som intäkt av kapital, ökas det belopp som senare år får tas upp .som
intäkt av kapital i motsvarande mån (sparad utdelning). Belopp som svarar mot
kvarstående sparad utdelning läggs för varje år till anskaffningskostnaden vid
beräkning enligt första stycket.

171

s. 172 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

Vid avyttring av aktier i ett fåmansföretag skall hälften
av den del av realisationsvinsten som överstiger kvarstående sparad utdelning
tas upp som intäkt av tjänst.

Bestämmelserna i första-tredje styckena gäller även under
de närmaste tio åren efter det att ett företag upphört att vara fåmansföretag
i fråga om utdelning eller realisationsvinst på aktier som den skattskyldige
eller någon honom närstående ägde när företaget upphörde att vara fåmansföretag
etter har förvärvat med stöd av sådana aktier

Bestämmelserna i förstatredje styckena tillämpas endast
om den skattskyldige eller någon honom närstående vartt verksam iföretaget i
betydande omfattning under någon det av den senaste tioårsperioden. Bestämmelserna
gäller dock även om den skattskyldige etter den honom närstående under någon
det av den senaste tioårsperioden vartt verksam i ett aimat fåmansföretag, som
bedriver samma eller likartad verksamhet, under förutsättning att denna verksamhet
inte påbörjades senare än tio år efter det att verksamheten i det först avsedda
företaget upphörde.

Om den skattskyldige visar att utomstående i betydande
omfattning äger det iföretaget och har rätt tiU utdelning, skall
bestämmelserna i förstatredje styckena inte tillämpas, om Inte särskilda skäl
föreligger. Härvid beaktas även förhållandena under den senaste tioårsperioden.
Med utomstående avses sädana personer pä vilka bestämmelserna i första-tredje
styckena tdl följd av femte stycket inte skaU tillämpas. I fråga om
realisationsvinst tillämpas reglerna inte heller i den mån den skattskyldige
visar att vinsten med hänsyn ttU gjorda löneuttag, antalet an-stäUda,
företagets verksamhet och tillgångar samt övriga omständigheter ime är
hänförlig till den skattskyldiges eller någon honom närståendes arbetsinsats.

Om den skatlskyldiges make el- 172

s. 173 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

ler - såvitt gäller skatiskyldig under 18 år - förälder är
eller under någon dd av den senaste tioårsperioden har vartt verksam i
företaget i betydande omfattning och om den skatlskyldiges beskattningsbara
förvärvsinkomst, med bortseende från det belopp som enligt bestämmelserna i
förstatredje styckena skaU tas upp som intäkt av tjänst, understiger makens
eller förälderns beskattningsbara förvärvsinkomst, skaU vid beräkning enligt
10 § av skatt på tjänsteintäkten den skattskyldiges beskattningsbara
förvärvsinkomst, innan tjänsteintäkten beaktas, anses motsvara makens etter
förälderns beskattningsbara förvärvsinkomst.

Med verksamhet etter innehav av aktier i ett fåmansföretag
likställs verksamhet eller aktieinnehav i ett annat företag inom samma koncern.

Vad som förstås med fåmansföretag och närstående framgår
av punkt 14 av anvisningarna ttll32 § kommunalskattelagen (1928:370). Vid bedömningen
av om ett fåtal personer äger aktierna i ett fåmansföretag skall dock sådana
delägare anses som en person, som själva eller genom någon närstående är eller
under någon det av den senaste tioårsperioden har varit verksamma i företaget i
betydande omfattning.

Vad som i detta moment sägs om aktier i ett fåmansföretag
gäller också andelar i ett sådant företag. Med aktier och andelar likställs
andra sådana av företaget utgivna finansiella instrument som avses i 27§ 1
mom.

13 mom. Avslutas verksamheten

i en förvärvskälla inom inkomstsla

get näringsverksamhet och uppkom

mer underskott i förvärvskällan vid

taxeringen för det år då verksamhe

ten upphör, får avdragför underskot

tet ske enligt vad som gäller för reali

sationsförlust vid närmast följande

taxering etter, om den skattskyldige

yrkar det, denna och de två närmast

därefter följande taxeringarna. Rätt

tdl avdrag föreligger inte i den mån

underskottet beror på att tdlgångar 173

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

eller tjänster tagits ut ur förvärvskällan Man att
uttagsbeskattning skett.

Rätt
ttll avdragför underskott föreligger inte ifråga om självständig näringsverksamhet
i utlandet etter när den skattskyldiges verksamhet i ett handelsbolag upphör
genom att andelen överlåts.

Bestämmelserna i anvisningarna tdl 26 §
kommunatskattelagen (1928:370) tillämpas också ifatt som avses i första
stycket.

14 mom. Vad som återstår av intäkt av kapital efter
avdrag utgör inkomst av kapital.

Uppkommer
underskott vid beräkningen medges skattereduktion enligt 2§ 4mom.
uppbördstagen (1953:272).

Prop. 1989/90:110

4 § '

Från det sammanlagda beloppet av den skattskyldiges
inkomster från olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 22
§, avdrag göras för underskott i förvärvskälla med de begränsningar som anges i
46 § 1 mom. andra-femte styckena kommunatskattelagen (1928:370). Vad som sägs i
tredje stycket av nyssnämnda moment gäller dock inte ifråga om svenskt
aktiebolag vars aktier noteras på börs eller är föremål för liknande notering
eller ifråga om dotterföretag till sådant bolag.

Vidare medges avdragför vinstdet-ningsskatt som har
påförts den skattskyldige under året före taxeringsåret.

Skattskyldig som har varit bosatt här i riket under hela
beskattningsåret eller del av detta, får avdrag för periodiskt understöd,
egenavgifter, försäkringspremier m.m. i den omfattning som anges i 46 §
kommunalskattelagen.

Att avdrag inte är medgivet för underskott som uppkommtt
före eller i samband med vissa företagsöverlå-tetser framgår av 2 § 5 mom.

'-*
Senaste lydelse 1986:1114.

174

Nuvarande lydelse

Förestagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

5§'

Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från
olika förvärvskällor, minskat i förekommande fall med sådant avdrag som avses
i 4 och 4a§% utgör taxerad inkomst.

Den taxerade inkomsten avrundas nedåt, för skattskyldig
som avses i 10a Imom. till helt hundratal kronor och för annan skattskyldig
till helt tiotal kronon

Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster av
näringsverksamhet och tjänst, minskat i förekommande fall med sådant avdrag
som avses i 4 §, utgör taxerad förvärvsinkomst.

Den taxerade förvärvsinkomsten avrundas nedåt, för fysiska
personer och dödsbon till helt hundratal kronor och för annan skattskyldig
till helt tiotal kronon

6§ 7 «iom.' Skyldighet att erlägga skatt för inkomst
åligger, såframt ej annat föreskrivs i denna lag eller i särskilda
bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 20
och 21 §§ sägs:

a) fysisk person:

för
inkomst som avses i denna lag enligt de grunder som anges i 53 § 1 mom. a
kommunalskattelagen (1928:370) samt, såvitt avser tid under vilken han ej
varit bosatt här i riket, för inkomst genom utdelning på andelar i svenska
ekonomiska föreningar;

a) fysisk person:

dels för inkomst som avses i denna lag enligt de grunder
som anges i 53 § 1 mom. a kommunalskattelagen (1928:370),

dels såvitt avser tid under vilken han ej varit bosatt här
i riket,

för inkomst genom utdelning på andelar i svenska
ekonomiska föreningar;

för löpande inkomster som hänför sig tdl
privatbostadsfastighet och privatbostad här i riket;

för vinst vid avyttring av fastighet här i riket eller av
egendom som avses i 26 § och som innefattar nyttjanderätt tid ett hus eller
del av ett hus här i riket;

för
vinst vid avyttring dels av aktier och andelar i andra svenska aktiebolag,
handelsbolag och ekonomiska föreningar än sådana som avses i 2 § 7mom., dels av
konvertibla skuldebrev och konvertibla vinstandelsbevis som utgivits av
svenska aktiebotag, dets av sådana av svenska aktiebotag utfästa
optionsrätter som avser rätt till nyteckning etter köp av aktie och blivtt
utfästa i förening med skuldebrev och dels optioner och terminer som avser
något av nu nämnda finansiella instrument, om överlåtaren

'-'Senaste
lydelse 1981:1000, "Senaste lydelse 1989:1040.

175

Nuvarande
lydelse

Förestagen
lydelse

Prop. 1989/90:110

vid något tillfälle under de tio kalenderår som närmast
föregått det år då avyttringen skedde haft sttt egentliga bo och hemvist här i
riket eUer stadigvarande vistats här; b) svenska aktiebolag och sådana bolag,
som enligt särskild författning äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska
föreningar, samebyar, samfund, stiftelser, verk, inrättningar och andra
inländska juridiska personer, dock såvitt gäller sådana juridiska personer som
enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta
samfällighet endast om samfälligheten taxerats såsom särskild taxeringsenhet
och avser marksamfällighet eller regle-ringssamfällighet: för all inkomst, som
av dem här i riket eller å utländsk ort förvärvats;

c)
utländska bolag:

för
inkomst av här belägen fastig-

c) utländska bolag:

het;

för inkomst av näringsverksamhet som hänför sig tiU
fastighet etter fast driftställe här i riket;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits från fast
driftställe;

för
inkomst av näringsverksamhet vid avyttring av egendom som avses i 26 § och som
innefattar nyttjanderätt till ett hus eller del av ett hus här i riket;

för vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastighet
eller rörelse här i riket eller tillbehör tiU sådan fastighet eller rörelse och
av egendom som avses \ 35 § 3 a mom. kommunalskattelagen och som innefattar
nyttjanderätt till ett hus eller del av ett hus här i riket;

för slutlig skatt eller tillkommande skatt, som
restituerats, avkortats eller avskrivits, i den mån avdrag därför av bolaget
åtnjutits vid tidigare års taxeringar; samt

för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska
föreningar;

d) andra utländska juridiska personer än utländska bolag:

för inkomst som anges under c med avdrag för delägares
inkomst som avses i punkt 10 andra stycket av anvisningarna till 53 §
kommunalskattelagen.

1 fråga om vad som avses med fast
driftställe gäller vad som sägs i punkt 3 av anvisningarna till 53 §
kommunalskattelagen.

2 m o m.''Vanliga handelsbolag, 2 m o m. Vanliga handelsbolag

kommanditbolag,
enkla bolag, rederier och juridiska personer, som enligt författning eller
på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta annan samfällighet än
sådan som har taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser
marksamfällighet eller regleringssamfällighet, taxeras inte, utan deras
inkomst hänförs till de särskilda delägarnas inkomst med belopp, som för en
var motsvarar hans andel av bolagets, rederiets eller samfällighetens
inkomst. Motsvarande gäller utländsk juridisk person i fråga om inkomst som
avses

kommanditbolag,
enkla bolag, rederier och juridiska personer, som enligt författning eller på
därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta annan samfällighet än sådan
som har taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser marksamfällighet
eller regleringssamfällighet, taxeras inte, utan deras inkomst hänförs till de
särskilda delägarnas inkomst med belopp, som för en var motsvarar hans andel av
bolagets, rederiets eller samfällighetens inkomst. Motsvarande gäller
utländsk juridisk person i fråga om inkomst som avses

"Senaste lydelse 1989:1040.

176

Nuvarande lydelse

Förestagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

i punkt
10 andra stycket av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen (1928:370).
Inte heller skad s.k. gruvbolag taxeras, utan i stället skall en var av dess
delägare taxeras förden inkomst han åtnjutu av bolagets verksamhet.

i punkt 10
andra stycket av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen (1928:370).

7 §

3 mom
."* Staten, landstingskommuner, kommuner och andra menigheter
frikallas från skattskyldighet för all inkomst.

3 mom.
Staten, landsdngskom-muner, kommuner och andra menigheter samt
pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse
m.m. frikallas från skattskyldighet för all inkomst enligt denna lag. 4
mom." Understödsförening som inte bedriver till livförsäkring hänförlig
verksamhet eller som enligt sina stadgar inte får meddela annan kapitalförsäkring
än sådan som omfattar kapitalunderstöd på högst 1 000 kronor för medlem,

akademier,
allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar av studerande vid rikets
universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällande stadgar är
skyldiga att vara medlemmar, samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med
ändamål att fullgöra uppgifter som' enligt nämnda stadgar ankommer på
sammanslutningarna,

sjömanshus, företagareförening som erhåller statsbidrag,
regional utvecklingsfond som avses i förordningen (1978:504) om överförande av
vissa uppgifter från företagareförening till regional utvecklingsfond, regleringsförening
som avses i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område och i lagen
(1974:226) om prisreglering på fiskets område,

allmänna försäkringskassor, er- allmänna försäkringskassor, er-

kända arbetslöshetskassor, pen- kända
arbetslöshetskassor, perso-

nalstiftelser
som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. med
ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller
olycksfall, stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av
arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utge avgångsersättning till
friställd arbetstagare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare
som blivit uppsagd eller löper risk att bli uppsagd till följd av driftsinskränkning,
företagsnedläggelse eller rationalisering av företags verksamhet eller med
ändamål att utge permitteringslöneersättning, bolag eller annan juridisk
person som av-

sionsstiftetser
som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pen sionsutfästelse m.m., personalstiftelser
som avses i samma lag med ändamål uteslutande att lämna understöd vid
arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall, stiftelser som bildats enligt avtal
mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utge
avgångsersättning till friställd arbetstagare eller främja åtgärder till förmån
för arbetstagare som blivit uppsagd eller löper risk att bli uppsagd till följd
av driftsinskränkning, företagsnedläggelse eller rationalisering av företags
verksamhet eller med ändamål att utge permitteringslöneersättning, bolag

'»Senaste
lydelse 1984:1061, "Senaste lydelse 1988:1211.

177

12 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del I

Förestagen lydelse

ses
i lagen (1984:1009) om beslutanderätt för bolag eller annan juridisk person
med uppgift att lämna permitteringslöneersättning, sådana ömsesidiga
försäkringsbolag som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring.

Nuvarande lydelse

eller
annan juridisk person som avses i lagen (1984:1009) om beslutanderätt för
bolag eller annan juridisk person med uppgift att lämna permitteringslöneersättning,
sådana ömsesidiga försäkringsbolag som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring.

Allmänna pensionsfonden.
Allmänna sjukförsäkringsfonden, Alva och Gunnar Myrdals stiftelse,
Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling m.m..
Bokbranschens Finansieringsinstitut Aktiebolag, Bryggeristiftelsen, Dag
Hammarskjölds minnesfond. Fonden för industriellt utvecklingsarbete. Fonden för
industriellt samarbete med u-länder. Fonden för svenskt-norskt industriellt
samarbete, handelsprocedurrådet, Jernkonto-ret och SIS -
Standardiseringskommissionen i Sverige, så länge kontorets respektive
kommissionens vinstmedel används till allmänt nyttiga ändamål och utdelning
inte lämnas till delägare eller medlemmar, Nobelstiftelsen, Norrlandsfonden,
Olof Palmes minnesfond för internationell förståelse och gemensam säkerhet.
Stiftelsen Industricentra, Sdftelsen industriellt utvecklingscentrum i övre
Norrland, Stiftelsen Insdtutet för Företagsutveckling, Stiftelsen Landstingens
fond för teknikupphandling och produktutveckling. Stiftelsen för
produktutvecklingscentrum i Göteborg, Stiftelsen Produktionstekniskt centrum i
Borås för tekoindustrin- PROTEKO, Stiftelsen Produktutvecklingscentrum i
Östergötland, Stiftelsen Småföretagsfonden, Stiftelsen för samverkan mellan
Lunds universitet och näringslivet - SUN, Stiftelsen Sveriges
teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet. Stiftelsen UV-hu-set. Stiftelsen
ÖV-huset, Svenska bibelsällskapets bibelfond. Svenska kyrkans stiftelse för
rikskyrklig verksamhet. Svenska Penninglotteriet Aktiebolag, Svenska
skeppshypotekskassan, Svenska UNICEF-kommittén, Sveriges exportråd, Sveriges
turistråd, TCO:s internationella stipendiefond till statsminister Olof Palmes
minne. Aktiebolaget Tipstjänst och Aktiebolaget Trav och Galopp

frikallas från
skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av näringsverksamhet som
hänför sig tiU innehav av fastighet.

Vad som sägs i 6 mom.
tredje och femte styckena har motsvarande tilllämpning i fråga om stiftelse
som avses i detta moment.

frikallas
från skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av fastighet.

Vad
som sägs i 6 mom. tredje och femte styckena har motsvarande dll-lämpning i
fråga om stiftelse som avses i detta moment. Att pensionsstiftelse lägger
avkastning till kapitalet medför dock skattskyldighet för all inkomst endast om
stiftelsen har överskott på kapitalet enligt 15 § lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse m.m.

5 mom. Ideella
föreningar som uppfyller i fjärde stycket angivna villkor frikallas från
skattskyldighet för inkomst av näringsverksamhet som inte hänför sig tdl
innehav av fastighet eller tdl rörelse. Sådana

5
mom.-" Ideella föreningar som uppfyller i fjärde stycket angivna villkor
frikallas från skattskyldighet för aU annan inkomst än inkomst av fasdghet och
rörelse. Sådana föreningar är också frikallade från

Prop. 1989/90:110

'Lydelse enligt prop.
1989/90:74.

178

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

skattskyldighet för inkomst av fas- föreningar är också
frikallade från

tighet som tillhör föreningen och skattskyldighet för inkomst som

som har använts på sätt anges i 3 hänför sig tiU innehav av fasdghet

kap. 4§ fastighetstaxeringslagen som tillhör föreningen och som har

(1979:1152) och för sådan inkomst använts på sätt anges i 3 kap. 4 § fas-

av fastighet och av rörelse som till dghetstaxeringslagen (1979:1152)

huvudsaklig del härrör från verk- och för sådan inkomst som hänför

samhet som har naturlig anknytning sig tiU förvaltningsenhet avseende in-

till föreningens allmännyttiga ända- nehav av fastighet eller till särskild

mål eller av hävd utnyttjas som fl- förvärvsverksamhet avseende röreXse

nansieringskälla för ideellt arbete. och som till huvudsaklig del härrör

Övriga inkomster av fastighet, utom från verksamhet som har naturlig

inkomster som avses i 7mom., och anknytning till föreningens allmän-

av rörelse utgör således i sin helhet nyttiga ändamål eller av hävd utnytt-

skattepliktig inkomst för för- jats som finansieringskälla för ideellt

eningen. arbete. Annan inkomst som hänför

sig tiU innehav av fastighet, utom inkomst som avses i
7mom., och tiU rörelse utgör således i sin helhet skattepliktig inkomst
för föreningen. Inkomst som direkt härrör från föreningens ideella
verksamhet, t.ex. hyror som en samlingslokalägande förening uppbär på grund av
upplåtelse av lokaler för allmännyttigt ändamål, entréavgifter till idrotts-
och kulturevenemang o.d., skall anses ha naturlig anknytning till föreningens ändamål.
Detsamma gäller inkomst av verksamhet som utgör ett direkt led i det ideella
arbetet, t.ex. om en naturskyddsförening säljer affischer, märken och böcker
för att öka intresset för föreningens verksamhet eller om en handikappförening
säljer varor avsedda för handikappade personen Kravet på naturlig anknytning
skall också anses uppfyllt om en förenings kommersiella verksamhet har
karaktär av service till medlemmarna och andra som deltar i den ideella
verksamheten. Detta får exempelvis anses vara fallet om en idrottsförening i
mindre skala säljer förfriskningar eller idrottsartiklar i sina klubblokalen
Inkomst av verksamhet, som inte har annat samband med det ideella arbetet än
att den skall finansiera detta, skall däremot anses sakna naturlig anknytning
till en förenings allmännyttiga ändamål.

Till verksamhet som av hävd utnyttjas för att finansiera
ideellt arbete räknas anordnande av bingo och andra lotterier, fester,
basarer, försäljnings-och insamlingskampanjer samt sådan biografrörelse som bedrivs
av nykterhetsförening eller förening med huvudsakligt ändamål att
tillhandahålla allmänna samlingslokalen Detsamma gäller verksamhet som består
i att en förening upplåter reklamutrymme på klubbdräkter eller i föreningens
samlingslokaler e.d. En ideell förening är skattebefriad enligt första stycket
om

a) föreningen har till huvudsakligt
syfte att- utan begränsning till viss familjs, vissa familjers, föreningens
medlemmars eller andra bestämda personers ekonomiska intressen - främja
ändamål som anges i 6 mom. eller andra allmännyttiga ändamål, såsom religiösa,
välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller därmed
jämförliga kulturella ändamål,

b) föreningen i sin verksamhet
uteslutande eller så gott som uteslutande tillgodoser ändamål som anges under
a,

c) föreningen inte vägrar någon
inträde som medlem, om inte med hänsyn

179

Nuvarande
lydelse Förestagen lydelse Prop. 1989/90:110

till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet
eller föreningens syfte eller annan orsak särskilda skäl motiverar det, samt

d) föreningen bedriver en verksamhet som skäligen svarar
mot avkastningen av föreningens tillgångar

Skattemyndigheten kan efter ansökan medge att förening,
som avser att anskaffa fastighet eller annan anläggning avsedd för den ideella
verksamheten, skall kunna anses hänförlig under detta moment utan hinder av
att föreningen inte uppfyller under fjärde stycket d angivet villkon
Medgivande av detta slag får avse högst fem beskattningsår i följd och kan
förenas med villkor om ställande av säkerhet e.d. för den inkomst- eller
förmögenhetsskatt som enligt sjunde stycket kan komma att påföras föreningen på
grund av taxering för det eller de beskattningsår medgivandet avsen Beslut i
anledning av sådan ansökan får överklagas genom besvär hos riksskatteverket.
Besvären skall ha kommit in till riksskatteverket inom en månad från det
föreningen fick del av det överklagade beslutet. Beslut av riksskatteverket i
fråga som avses här får inte överklagas.

Medgivande enligt föregående stycke får lämnas även då en
förening avser att genomföra omfattande byggnads-, reparations- eller
anläggningsarbeten på en fastighet som brukas av föreningen.

Har förening inte inom föreskriven tid genomfört den
investering för vilken medgivande enligt femte eller sjätte stycket lämnats
eller har föreningen underlåtit att iaktta annat i sådant beslut angivet
villkor, skall föreningen taxeras för de beskattningsår som medgivandet avsett
efter de regler som skulle ha gällt om något medgivande inte hade lämnats. I fråga
om sådan taxering gäller bestämmelserna i 4 kap. 19-22 §§ taxeringslagen
(1990:00) i tillämpliga delan

Det förhållandet, att en ekonomisk förening med stöd av 14
§ lagen (1987:668) om införande av lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar
fått bestå som registrerad förening, utgör inte hinder mot att föreningen vid
tilllämpning av denna lag behandlas såsom ideell förening.

Riksskatteverket fån om särskilda skäl föreligger, efter
ansökan förklara att förening, som har till huvudsakligt ändamål att främja
nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av
denna lag skall anses jämställd med förening som avses i första stycket. Sådant
beslut får, när omständigheterna ger anledning till det, av riksskatteverket
återkallas. Beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, får inte
överklagas.

6 mom.-' Kyrkor, sjukvårdsin- 6 mom. Kyrkor, sjukvårdsinrätt-

rättningar
vilkas verksamhet inte be- ningar vilkas verksamhet inte bedrivs i vinstsyfte,
barmhärtighetsin- drivs i vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar,
kapitatsparfonder som rättningar, stiftelser som har till hu-avses i lagen
(1983:890) om alle- vudsakligt ändamål att under sam-manssparande, stiftelser
som har till verkan med militär eller annan myn-huvudsakligt ändamål att under
dighet stärka rikets försvar eller att, samverkan med militär eller annan utan
begränsning till viss familj, myndighet stärka rikets försvar eller vissa
familjer eller bestämda perso-att, utan begränsning till viss familj, ner.
främja vård och uppfostran av vissa familjer eller bestämda perso- barn eller
lämna understöd för bere-nen främja vård och uppfostran av dande av
undervisning eller utbild-barn eller lämna understöd för bere- ning eller utöva
hjälpverksamhet dande av undervisning eller utbild- bland behövande eller
främja veten-

' Senaste lydelse 1985:263,

180

s. 181 Kontrollera mot PDF

frikallas
från skattskyldighet för inkomst av näringsverksamhet som inte hänför sig tiU
innehav av fastighet eller tiU rörelse. Med kyrka avses en till svenska
kyrkan hörande lokalkyrka, domkyrka e.d. i dess egenskap av ägare till viss
för svenska kyrkans verksamhet avsedd egendom.

Frågan
om skattskyldigheten för stiftelse skall bedömas med hänsyn till det ändamål
som tillgodoses i den bedrivna verksamheten.

Stiftelse
som i sin verksamhet främjar flera ändamål anses hänförlig under detta
moment, om verksamheten huvudsakligen avser att tillgodose ändamål av sådan
beskaffenhet som sägs i första stycket. Detta anses vara fallet, om i
verksamheten endast i ringa omfattning främjas ändamål av annan art. Om
stiftelse under längre tid inte bedrivit eller inte kan väntas komma att
bedriva verksamhet i en omfattning som skäligen svarar mot avkastningen på
sdftelsens tillgångar, är stiftelsen oavsett dess ändamål skattskyldig för all
inkomst.

Vad som
sägs i 5 mom. nionde stycket har motsvarande tillämpning i fråga om
stiftelse.

Nuvarande lydelse

ning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller
främja vetenskaplig forskning samt hushållningssällskap ined stadgar som har
fastställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer

frikallas från skattskyldighet för all annan inkomst än
inkomst av fastighet eller rörelse.

8
mom." Svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar frikatlas från
skattskyldighet för utdelning från svenska aktiebolag, svenska ekonomiska
föreningar och utländska bolag i den omfattning som anges nedan.

7 det
följande förstås med företag svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening.
Med utdelning förstås sådan utdelning på aktie svenskt aktiebolag eller andel
i svensk ekonomisk förening som har uppburits i förhållande till innehavda
aktier eller andelar eller som har uppburits efter annan grund men inte är
avdragsgill för det utdelande företaget enligt 2§ 8 mom. första stycket. Bestämmelserna
i fjärde-sjätte styckena nedan gäller inte sådan utdelning/ör förlagsinsatser,
som är avdragsgill för det utdelande företaget.

Företag, som lueslutande etter så gon som uteslutande
förvaltar värdepapper eller likartad lös egendom

Förestagen
lydelse

skaplig forskning samt hushållningssällskap med stadgar
som har fastställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer

8 mom.
Mottagare av utdelning från svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening är
frikallade från skattskyldighet i den omfattning som anges nedan. Med utdelning
förstås sådan utdelning som har uppburits i förhållande till innehavda aktier
eller andelar eller som har uppburits efter annan grund men inte är avdragsgill
för det utdelande företaget enligt 2§ 8 mom. första stycket. Bestämmelserna i
tredje stycket nedan gäller inte sådan utdelning på förlagsinsatser, som är
avdragsgill för det utdelande företaget.

Svenskt aktiebolag etter svensk ekonomisk förening som
förvaltar värdepapper eller likartad lös egen-

Prop, 1989/90:110

"Senaste
lydelse 1989:1040.

181

s. 182 Kontrollera mot PDF

Svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening är
med undantag av livförsäkringsföretag, investmentföretag och
förvaltningsföretag, frikallat från skattskyldighet för utdelning på
näringsbetingade aktier etter andelar. Detsamma gäller svensk sparbank och
svenskt ömsesidigt skadeförsäkringsföretag. Med näringsbetingad aktie etter
andel avses aktie eller andel som inte utgör omsättningstillgång i
företagets verksamhet under förutsättning att

a) det sammanlagda röstetalet för
företagets aktier eller andelar i det utdelande företaget vid
beskattningsårets utgång motsvarade en fjärdedel eller mer av röstetalet för
samtliga aktier eller andelar i det utdelande företaget, eller

b) det görs sannolikt att innehavet b) det görs sannolikt att innehavet av aktien
eller andelen betingas av av aktien eller andelen bedngas av

Nuvarande lydelse

(förvaltningsföretag), är frikallat från skattskyldighet
för utdelning i den mån sammanlagda beloppet av den utdelning som företaget har
uppburit under beskattningsåret motsvaras av utdelning som företaget har
beslutat för samma beskattningsår eller, i fråga om investmentföretag, av
beslutad utdelning ökad med en fjärdedel. Med investmentföretag förstås
förvaltningsföretag, vars uppgift väsentligen är att genom ett val-fördelat
värdepappersinnehav erbjuda aktie- eller andelsägare riskfördelning och vars
aktier eller andelar ägs av ett stort antal fysiska personer.

Företag, som bedriver bank- eller annan penningrörelse
eller sådan rörelse vid sidan av annan verksamhet, är frikallat från
skattskyldighet för utdelning på sådan aktie eller andel som innehas som ett
led i organisationen av företagets verksamhet till den del denna avser annat
än förvaltning av fastighet, värdepapper etter därmed likartad lös egendom.

Företag som bedriver försäkringsrörelse är frikallat från
skattskyldig-Itet för utdelning under förutsättning att företaget är
skadeförsäkringsanstalt och utdelningen belöper på sådan aktie etter andel
som innehas som ett led i organisationen av företagets försäkringsrörelse.

Företag
som inte avses i tredjefemte styckena är frikallat från skattskyldighet för
utdelning på sådan aktie eller andel som inte utgör omsättningstillgång i
företagets verksamhet under förutsättning att

Föreslagen
lydelse

dom och därutöver inte - direkt etter indirekt - bedriver
någon eller endast obetydlig verksamhet (förvaltningsföretag), är frikallat
från skattskyldighet för utdelning i den mån sammanlagda beloppet av utdelningen
motsvaras av utdelning som företaget har beslutat för samma beskattningsår.
Som förvaltningsföretag anses inte investmentföretag som avses 12 § 10 mom.

Prop.
1989/90:110

182

s. 183 Kontrollera mot PDF

Riksskatteverket
kan på ansökan förklara att svenskt företag skall vara frikallat från
skattskyldighet för utdelning på aktie eller andel i utländskt bolag.

Nuvarande lydelse

jordbruk, skogsbruk etter rörelse som bedrivs av företaget
eller av företag som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska
förhållanden kan anses stå det nära.

Skattefrihet enligt sjätte stycket föreligger dock inte
för utdelning på aktie eller andel i förvaltningsföretag, om
förvaltningsföretaget äger mer än enstaka aktier eller andelar på vilka
utdelning skulle ha varit skattepliktig om aktierna eller andelarna hade ägts
direkt av det företag som äger akden eller andelen i förvaltningsföretaget.

Om särskilda skäl föreligger, kan riksskatteverket medge
dels att företag, som inte är förvaltningsföretag enligt tredje stycket men vars
verksamhet tiU inte oväsentlig det består i förvaltning av värdepapper eller
därmed likartad tös egendom, skatt i beskattningsavseende behandlas som
sådant förvaltningsföretag, dets att förvaltningsföretag, som är moderföretag
i en koncern och som ombesörjer vissa gemensamma uppgifter för koncernens
räkning, inte skad i beskattningshänseende behandlas som förvaltningsföretag.
Riksskatteverkets beslitt i fråga som här avses får inte överklagas.

Förvärvar företag aktie eller andel i annat företag och är
det inte uppenbart att det företag som gör förvärvet därigenom erhåller
tillgång av verkligt och särskilt värde med hänsyn dll ägarföretagets rörelse
eller kapitalförvaltning, föreligger inte skattefrihet enligt detta moment för
utdelning på aktien eller andelen av sådana medel som vid förvärvet fanns hos
det utdelande företaget och som inte motsvarar tillskjutet belopp eller
inbetald insats. Utdelning anses i första hand gälla andra medel än sådana som
motsvarar tillskjutet belopp eller inbetald insats.

Föreslagen
lydelse

verksamhet som bedrivs av företaget eller av företag som
med hänsyn dll äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan
anses stå det nära.

Skattefrihet enhgt tredje stycket föreligger dock inte för
utdelning på aktie eller andel i förvaltningsföretag etter investmentföretag,
om detta äger mer än enstaka akder eller andelar på vilka utdelning skulle ha
varit skatteplikdg om aktierna eller andelarna hade ägts direkt av det företag
som äger aktien eller andelen i förvaltningsföretaget etter
invest-mentföretaget.

Förvärvar företag aktie eller andel i annat företag och är
det inte uppenbart att det företag som gör förvärvet därigenom erhåller
tillgång av verkligt och särskilt värde med hänsyn till ägarföretagets verksamhet,
föreligger inte skattefrihet enligt detta moment för utdelning på akden eller
andelen av sådana medel som vid förvärvet fanns hos det utdelande företaget
och som inte motsvarar tillskjutet belopp eller inbetald insats. Utdelning
anses i första hand gälla andra medel än sådana som motsvarar dllskjutet belopp
eller inbetald insats.

Prop.
1989/90:110

183

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

Som förutsättning för att en sådan förklaring skall lämnas
gäller

a)
att utdelningen
skulle ha varit skattefri enligt vad som ovan i detta moment sagts för det
fall det utdelande bolaget hade varit svenskt och

b) att den inkomstbeskattning som det
utländska bolaget är underkastat i den stat där det är hemmahörande är
jämförlig med den inkomstbeskattning som skulle ha skett enligt denna lag, om
inkomsten hade förvärvats i Sverige av svenskt företag.

Förklaring som nyss sagts får inte lämnas i de fall då
skattebefrielse eller nedsättning av skatt kan följa av bestämmelse i
överenskommelse enligt 20 §.

Riksskatteverkets beslut i fråga som här avses får
överklagas hos regeringen genom besvär

s. 1982 Kontrollera mot PDF

Den
taxerade förvärvsinkomsten minskad med statligt grundavdrag utgör
beskattningsbar förvärvsinkomst.

8 § 2

Skattskyldig
fysisk person, som har varit bosatt här i riket under beskattningsåret, har
rätt till statligt grundavdrag från den taxerade förvärvsinkomsten, varvid
bestämmelserna i 48 § 2-4 mom. kommunalskattelagen (1928:370) skall tillämpas,
mom. första stycket, äger att från den ;rundavdrag med 15000 kronon

Skattskyldig fysisk person, som har varit bosatt här i
riket under beskattningsåret, har rätt till statligt grundavdrag från den
taxerade inkomsten, varvid bestämmelserna i 48 § 2 och 3 mom. samt 49§ kommunalskattelagen
(1928:370) skall till-lämpas.

Ideell förening, som avses i 7§ 5 taxerade inkomsten
åtnjuta statligt j

9 §

7 mom. Skattskyldigs beskattningsbara inkomst skall, med
beaktande av bestämmelserna i 11 §, fastställas enligt de i 2 och 4 mom. angivna
grunderna.

2 mom.- För fysisk person, som har varit bosatt här i
riket under hela etter någon det av beskattningsåret, utgörs den
beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med statligt
grundavdrag.

Har den skatlskyldiges skatteförmåga vartt väsentligen
nedsatt under beskattningsåret av sådan anledning, som anges i 50 § 2 mom.
andra, tredje eller fjärde stycket kommunalskattetagen (1928:370), får den
skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med statligt grundavdrag, med
ytterligare avdrag enligt bestämmelserna i nämnda tagrum.

Vad
härefter återstår avrundas

"Senaste
lydelse 1986:508. 2-"Senaste lydelse 1982:416, --Lydelse enligt prop,
1989/90:74.

184

Nuvarande
lydelse

nedåt ttll heU hundratal kronor och utgör beskattningsbar
inkomst

För förening,
som äger rätt tid grundavdrag enligt 8§, ulgöres den beskattningsbara inkomsten
av den taxerade inkomsten minskad med statligt grimdavdrag.

4
mom.-'' För annan skattskyldig än som i 2 mom. avses utgör den taxerade
inkomsten tiUika beskattningsbar inkomst.

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

Statlig
inkomstskatt utgår när undertaget för skatten uppgår till minst 100 kronon

9 a §27 Statlig inkomstskatt utgår / form av grundbelopp och
tdläggsbetopp. Grundbelopp beräknas bara om den beskattningsbara inkomsten
uppgår till minst 100 kronon Tilläggsbelopp beräknas bara för skattskyldiga som
avses i 10 § 1 mom.

Den
beskattningsbara inkomsten är underlag för grundbeloppet. Underlaget för
tilläggsbelopp fastställs enligt bestämmelserna i 10 § 3 mom.

10 §

7 mom.- För fysiska personer och dödsbon beräknas
grundbelopp och tilläggsbelopp enligt följande.

Grundbeloppet utgör 100 kronor samt:

när beskattningsbar inkomst inte överstiger 7,5
basenheter:

3 procent av den beskattningsbara inkomsten;

när beskattningsbar inkomst överstiger 7,5 basenheter:

grundbeloppet för 7,5 basenheter och 10 procent av
återstoden.

Tilläggsbeloppet utgör:

när undertaget för tilläggsbelopp enligt 3 mom. inte
översdger 19 basenheter:

14 procent av den del av undertaget som överstiger 14
basenheter;

när underlaget överstiger 19 basenheter:

tilläggsbeloppet för 19 basenheter och 25 procent av
återstoden.

För fysiska personer och dödsbon beräknas stattig
inkomstskatt enligt följande.

Skatt
på förvärvsinkomst utgör 100 kronor samt 20procent av den del av den
beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger en skiktgräns på 170 000
kronor vid 1992 års taxering. Vid följande taxeringar uppgår skiktgränsen till
skiktgränsen för föregående taxeringsår multiplicerad med det jämförelsetal,
uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det aUmänna prisläget i oktober
andra året före taxeringsåret och prisläget i oktober tredje året före taxeringsåret
med tillägg av två procentenheter Skiktgränsen faststälts av regeringen före
utgången av andra året före taxeringsåret och avrundas nedåt titt heU hundratal
kronor.

Skatt på kapitalinkomst utgör 30 procent av inkomsten av
kapital enligt 3 § 14 mom.

'Senaste
lydelse 1982:416. "Senaste lydelse 1986:508, -'Senaste lydelse 1989:1016.

185

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

10 a §2

För
andra skattskyldiga än fysiska personer och dödsbon, utgör statlig
inkomstskatt JO procent av den beskattningsbara inkomsten.

För andra skattskyldiga än sådana som avses i 10§ 1 mom.
utgör grundbeloppet 40 procent av den beskattningsbara inkomsten. Dock utgör
grundbeloppet för familjestiftelser 52 procent av den beskattningsbara
inkomsten och för livförsäkringsanstalter så vitt angår försäkringsrörelsen
50procent av den beskattningsbara inkomsten.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som
enligt de för densamma gällande stadgar har tid huvudsakligt ändamål att
tillgodose viss familjs, vissa familjers eder bestämda personers ekonomiska
intressen.

11 §

7 mom.-° Åkta makan som under beskattningsåret levt
tillsammans, taxeras envar för sin inkomst, varvid anvisningarna till 52 §
kommunalskattelagen (1928:370) dllämpas.

Avdrag, som i 9§ 2 mom. andra stycket sägs, beräknas för
vardera maken för sig, varvid bestämmelserna i 52 § 1 mom. andra och tredje
styckena kommimalskattelagen lill-lämpas.

14 § 7 mom.-'' Skattskyldig taxeras enligt denna lag i
hemortskommunen. Saknar skattskyldig hemortskommun, skall han taxeras i
Stockholm.

Vad som förstås med hemorts

kommun för fysisk person och

dödsbo följer av J § jämförd med

66 § kommunalskattelagen

(1928:370). För bolag eller annan sammanslutning, som
enligt 3% tredje stycket skall betraktas som svensk ekonomisk förening,
gäller som hemortskommun den kommun, inom vilken den verkliga ledningen av
företaget utövades den 1 november näst före det år som närmast föregått
taxeringsåret.

För
annan juridisk person än som nyss sagts gäller som hemortskommun den kommun,
där vederbörande styrelse eller förvaltning den 1 november näst före det år,
som närmast föregått taxeringsåret, hade sitt säte eller där syssloman eller
ombud vid nämnda tid var bosatt.

Vad som
förstås med hemortskommun för fysisk person och dödsbo följer av 2 § 7 mom.
jämfört med 66 § kommunalskattelagen (1928:370). För bolag eller annan
sammanslutning, som enligt 2 § 12 mom. skall betraktas som svensk ekonomisk
förening, gäller som hemortskommun den kommun, inom vilken den verkliga
ledningen av företaget utövades den 1 november näst före det år som närmast
föregått taxeringsåret.

-"Senaste
lydelse 1989:1016. ■'"Senaste lydelse 1986:508. -" Senaste
lydelse 1984:1061.

186

Nuvarande lydelse

(anv. dll 36 § KL p. 1 första stycket) Vid beräkning av
realisationsvinst skall såsom intäkt tas upp vad som erhållits för den
avyttrade egendomen med avdrag för försäljningsprovision och liknande
kostnaden Avdrag får - med iakttagande dock av de särskilda föreskrifter som
gäller enligt punkterna 2 a-2 d nedan - ske för alla omkostnader för egendomen
(omkostnadsbeloppet), således för erlagd köpeskilling jämte inköpsprovision,
stämpelskatt o.d. (ingångsvärdet) och för vad som nedlagts på förbättring av
egendomen (förbättringskostnad) m.m. I omkostnadsbeloppet får inte inräknas
kostnader som täckts genom bidrag från stat eller kommun eller genom
näringsbidrag.

(35 § 2 mom. tredje stycket KL)

Har avyttrad fasdghet förvärvats av den skattskyldige
genom arv, testamente, gåva, bodelning eller annat fång som icke är jämförligt
med köp eller byte, anses fastigheten förvärvad genom det köp, byte eller därmed
jämförliga fång som skett närmast dessförinnan.

Föreslagen lydelse Beräkning av realisationsvinst

24 §

Imom. Vid beräkning av realisationsvinst skall såsom
intäkt tas upp det vederlag som överenskommits för den avyttrade egendomen med
avdrag för försäljningsprovision och liknande kostnaden Avdrag får - / den mån
inte annat anges - ske för alla omkostnader för egendomen (omkostnadsbeloppet),
således för erlagd köpeskilling jämte inköpsprovision, stämpelskatt o.d. (ingångsvärdet)
och för vad som nedlagts på förbättring av egendomen (förbättringskostnad)
m.m. 1 omkostnadsbeloppet får inte inräknas utgifter som täckts genom bidrag
från stat eller kommun eller genom näringsbidrag.

1 fråga om förpliktelser som avses 13 § 1 mom. skad - om
inte annat anges - som intäkt tas upp vad som erhållits vid ingåendet av
förpliktelsen, medan avdrag får ske för vadsom utgivits för upphörandet av
förpliktelsen.

Har den avyttrade egendomen förvärvats av den
skattskyldige genom arv, testamente, gåva, bodelning eller annat fång som icke
är jämförligt med köp eller byte, anses egendomen förvärvad genom det köp,
byte eller därmed jämförliga fång som skett närmast dessförinnan. Härden
skattskyldige förvärvat ett finansieUt instrument som avses i 27§ 1 mom. etter
29 § 1 mom. genom ett sådant fång, får han som anskaffningsvärde tillgodoräkna
sig ett belopp motsvarande del avdrag, som överlåtaren med tdtämpning av den
i27§2 mom. angivna genomsnittsmetoden etter 27§ 3 mom. skutte ha fått göra om
han avyttrat instrumentet på överlåtelsedagen. Motsvarande gäller vid förvärv
av sådan egendom som avses i 30 § fjärde stycket Har den skatiskyldige genom
arv, testamente etter bodelning med anledning av makes

Prop. 1989/90:110

187

s. 188 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

(35 § 2 mom. fjärde stycket KL)

Vad som sägs om realisationsvinst genom avyttring av
fastighet gäller oavsett om fastigheten är belägen inom eller utom riket och
äger tilllämpning även på tomträtt, strömfall och rättighet till vattenkraft.

(anv. till 35 § KL p. 5)

En delägare i ett handelsbolag skall anses ha avyttrat sin
andel i bolaget om andelen inlöses eller bolaget upplöses.

Har andelen övergått till någon annan på annat sätt än
genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och är det justerade ingångsvärdet
enligt punkt 2 d av anvisningarna till 36 § negativt, skall beskattning ske som
om andelen avyttrats.

(anv. till 35 § KL p. 7)

Inlöses
andel i aktiefond eller utskiftas fondens behållna tillgångar till
fondandelsägare i samband med att fonden upplöses, skall vid tilllämpning av 3
mom. anses som om fondandelsägaren avyttrat sin andel

död förvärvat egendom som har utgjort omsättningstillgång
hos den av-lidne och ulgör egendomen enligi bestämmelserna i punkt 5 av
anvisningarna titt 21 § kommunalskattelagen (1928:370) inte
omsättningstittgång hos den skatiskyldige gäller - i stället för vad som
stadgas i första meningen - att egendomen skall anses anskaffad till del
bokförda värdet.

Vad som sägs om vinstberäkning vid avyttring av fastighet
gäller oavsett om fastigheten är belägen inom eller utom riket och äger
tillämpning även på tomträtt, strömfall och rättighet till vattenkraft. Om
byggnad finns bestämmelser i 4 § kommunatskattelagen (1928:370).

2 m o m. Med avyttring av egendom avses försäljning, byte
etter därmed jämförtig överlåtelse av egendom. Med avyttring jämställs det
faltet att ett finansiellt instrument definitivt förlorar sitt värde genom
alt det bolag som givit ut instrumentet upplöses genom konkurs eller likvidation.
Med avyttring jämställs också att tiden för utnyttjande av en option löpt ut
utan att optionen har utnyttjats. Med avyttring avses däremot inte utlåning av
egendom för btank-ning.

En delägare i ett handelsbolag skall anses ha avyttrat sin
andel i bolaget om andelen inlöses eller bolaget upplöses.

Har andelen övergått till någon annan på annat sätt än
genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och är det justerade ingångsvärdet
enligt 28 § negativt, skall beskattning ske som om andelen avyttrats.

Inlöses andel i aktiefond eller utskiftas fondens
behållna tillgångar till fondandelsägare i samband med att fonden upplöses,
skall avyttring av andelen anses ha skett mot vederlag motsvarande vad
fondanddsäga-

188

s. 189 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

mot vederlag motsvarande vad han uppbär vid inlösen eller
utskiftning.

(anv. till 36 § KL p. 4 fjärde stycket) Avdrag för
realisationsförlust på grund av avyttring av en fastighet till sådan närstående
som avses i 35 § 3 mom. sista stycket får göras endast i den mån fastighetens
marknadspris vid avyttringen visas understiga de omkostnader för vilka avdrag
medges vid beräkning av realisationsförlusten.

Förestagen lydelse

ren uppbär vid inlösen eller utskiftning.

Utnyttjas ett finansieUt instrument, som avser
teckningsrätt, delrätt, företrädesrätt till teckning av vinslandets-tån,
köpoption, termin, optionsrätt, konvertibeU skuldebrev eller konvertibelt
vinstandetsbevis, för förvärv av aktier etter annan egendom, anses detta inte
som en avyttring av det utnyttjade instrumentet. Anskaffningsvärdet för den
förvärvade egendomen är summan av anskaffningvärdet för instrumentet och
annat vedertag.

3 m o m. Avdrag medges inte för

realisationsförlust titt följd av att

egendom avyttrats till ett pris under

marknadsvärdet om det inte framgår

av omständigheterna att övertåtaren

saknat avsikt att öka mottagarens

förmögenhet.

Har den skatiskyldige eller någon honom närstående på
grund av avyttringen direkt etter indirekt tUlförsäk-rats en rättighet etter
förmån som -trots att den av särskilda skäl inte skaU åsättas något värde vid
beräkning av realisationsvinst - ändå får antas ha ett värde, skatt detta
värde beaktas vid bedömningen av om realisationsförlust uppkommit.

4 m
o m. Skattskyldighet för vinst

respektive avdragsrätt för förlust vid

avyttring av egendom inträder det be

skattningsår då egendomen avyttras.

Vinst och förlust beräknas därvid på

grundval av alla intäkter och kostna

der som är hänförliga titt avyttringen.

Avdrag för realisationsförlust med

ges endast om förlusten är definitiv.

År
intäktens storlek beroende av viss framtida händelse och kan tiU följd härav
intäktens totala belopp inte fastställas vid den taxering som är ifråga, skall
tillkommande belopp beskattas vid taxeringen för det eller de år då detta
belopps storlek blir känd. Därvid skall beskattningen ske på grundval av
förhållandena vid avyttringen och med tillämpning av de beskattningsregler som
gällde vid taxeringen för avyttringsåret.

Prop.
1989/90:110

189

s. 190 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

Skattskyldighet för vinst respektive avdragsrätt för
förlust i samband med utfärdande av en köp- eller sälj-option med en löptid på
högst ett år inträder för det beskattningsår då utfärdaren frigörs från sina
åtaganden. Om utfärdaren på grund av optionen säljer den underliggande
egendomen skall han öka försäljningspriset med den tidigare uppburna
ersättningen (premien) vid beräkning av vinst. Om utfärdaren på grund av
optionen köper egendom, dras premien av från anskaffningsvärdet för egendomen,
om denna avyttras senast under det beskattningsår då premien skall tas upp titt
beskattning. 1 fråga om option med längre löptid än ett år, inträder
skattskyldighet för det beskattningsår då optionen utfärdas. Det som nyss
sagts om behandlingen av premien gäller även beträffande optioner med den
längre löptiden, om försäljning på grund av optionen respektive avyttring av
egendom som köpts på grund av optionen sker samma år som optionen utfärdats.
Med option avses ett finansiellt instrument som ger innehavaren rätt att köpa
eller sälja aktier, obligationer eller annan egendom titt ett visst pris etter
en rätt att erhålla betalning, vars storlek beror på värdet av egendomen,
aktieindex eller liknande.

Skattskyldighet för vinst respektive avdragsrätt för förlust
på grimd av en termin inträder för det beskattningsår då fullgörandet enligt
terminsavtalet skatt ske. Med termin avses ett avtal om köp av aktier,
obligationer eller annan egendom vid en viss framtida tidpunkt och till ett
bestämt pris eller en rätt att erhålla betalning, vars storlek beror på värdet
av egendomen, aktieindex etter liknande.

1 fråga om avyttring som avsett lå

nad aktie (btankningsaffär) inträder

om inte den skattskyldige vid tid

punkten för avyttringen äger aktie av

samma slag och sort, skattskyldighet

för det beskattningsår då en motsva

rande aktie förvärvats och återställts

till långivaren, dock senast året efter 190

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

Prop.
1989/90:110

(anv. dll 35 § KL p. 3)

Har
egendom avyttrats mot vederlag i form av en livsvarig livränta skall intäkten
beräknas till det kapitaliserade värdet av livräntan med tillämpning av tabell
III till lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. År livräntan beroende
av flera personers liv på så sätt att den upphör vid den först avlidnes död bestäms
kapitalvärdet efter den äldstes levnadsålder Skall livräntan däremot utgå till
den sist avlidnes död beräknas värdet efter den yngstes ålden

Har i överlåtelseavtalet överenskommits att livräntan
skall utgå livsvarigt, dock högst ett avtalat antal år, bestäms intäkten med
tillämpning av tabell II till lagen om statlig förmögenhetsskatt med utgångspunkt
i det antal år livräntan högst skall utgå om det belopp som framkommer vid en
sådan beräkning är lägre än vad som följer av första stycket. Skall livräntan i
stället utgå livsvarigt, dock minst ett avtalat antal år, bestäms intäkten med
tillämpning av tabell II till
nämnda lag om det belopp som framkommer vid en sådan beräkning är högre än vad
som följer av första stycket.

Upphör en
livsvarig livränta till följd av dödsfall som inträffar inom fem år från
utgången av det år skattskyldighet inträdde på grund av avyttringen får som
intäkt i stället för vad som anges i första och andra styckena tas upp det
sammanlagda livräntebelopp som utgått om intäkten därmed blir lägre.

(anv. till 36 § KL p. 2 a tjugonde stycket)

Avyttrar
delägare i fåmansföretag eller honom närstående person fastighet till
företaget får vid vinstberäkningen fastighetens ingångsvärde icke beräknas på
grundval av taxeringsvärde enligt sjätte och sjunde styckena. Ej heller får
omräkning gö-

det
beskattningsår då avyttring av den lånade aktien skedde.

5 m o m. Har egendom avyttrats mot vederlag i form av en
livsvarig livränta skall intäkten beräknas till det kapitaliserade värdet av
livräntan med tillämpning av tabell III till lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.
Är livräntan beroende av flera personers liv på så sätt att den upphör vid den
först avlidnes död bestäms kapitalvärdet efter den äldstes levnadsålder Skall
livräntan däremot utgå till den sist avlidnes död beräknas värdet efter den
yngstes ålden

Har i
överlåtelseavtalet överenskommits att livräntan skall utgå livsvarigt, dock
högst ett avtalat antal år, bestäms intäkten med tillämpning av tabell II till lagen om statlig
förmögenhetsskatt med utgångspunkt i det antal år livräntan högst skall utgå
om det belopp som framkommer vid en sådan beräkning är lägre än vad som följer
av första stycket. Skall livräntan i stället utgå livsvarigt, dock minst ett
avtalat antal år, bestäms intäkten med tillämpning av tabell II till nämnda lag om det belopp som
framkommer vid en sådan beräkning är högre än vad som följer av första stycket.

6 mom. Avyttrar delägare i fåmansföretag eller delägare
närstående person egendom till företaget, skall vid vinstberäkningen
vederia-get tas upp som intäkt endast till den del det inte överstiger
egendomens marknadsvärde. Av punkt 14 andra

191

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

ras enligt tionde stycket etter tillägg göras enligt
tolfte stycket. Riksskatteverket får medge undantag från bestämmelserna i
detta stycke om det kan antagas att avyttringen skett av organisatoriska eller
andra synnerliga skäl. Mot beslut av riksskatteverket ( sådan fråga får talan
icke föras.

(anv. till 35 § KL p. 2)

Vid avyttring av fastighet skall realisationsvinst och
realisationsförlust beräknas särskilt för varje avyttrad taxeringsenhet eller
del av taxeringsenhet.

Har två eller flera vid avyttringstillfället beflntliga
taxeringsenheter ddigare under innehavet helt eller delvis ingått i samma
taxeringsenhet, skall dock, om den skattskyldige begär det, beräkningen göras
som om taxeringsenheterna vid avyttringstillfället utgjorde en enda
taxeringsenhet. I fråga om en taxeringsenhet som endast delvis har ingått i
den förutvarande taxeringsenheten gäller vad nu har sagts endast under
förutsättning att mer än hälften av enhetens vid avyttringstillfället
gällande taxeringsvärde belöper

stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370) framgår att överskjutande del av vederlaget skall beskattas som
intäkt av tjänst.

Vad som sägs i första stycket gäller inte när hela
vederlaget enligt det där angivna lagrummet skall beskattas som intäkt av
tjänst. I sådana fall skall avyttringen inte till någon del beaktas vid
beräkning av överlåtarens inkomst av kapital.

Vid avyttring som avses i första stycket får vinsten inte
beräknas enligt 25 § 9 mom. eller 26 § 7 mom. Vad nu sagts gäller dock inte om
den avyttrade egendomen helt eller till huvudsaklig del skall användas i
företagets näringsverksamhet.

Riksskatteverket får om synnerliga skäl föreligger medge
undantag från bestämmelserna i tredje stycket. Riksskatteverkets beslut får
inte överklagas.

25 §

1 mo m. Vid avyttring av fastighet

skall realisationsvinst och realisa

tionsförlust beräknas särskilt för

varje avyttrad taxeringsenhet eller

del av taxeringsenhet. Ingår sådan

privatbostadsfastighet, som avses i

5 § kommunalskattetagen

(1928:370), tillsammans med annan egendom i en
taxeringsenhet, beräknas vinst eller förlust särskilt för privatbostadsfastigheten
.

Har två eller flera vid avyttringstillfället befintliga
taxeringsenheter tidigare under innehavet helt eller delvis ingått i samma
taxeringsenhet, skall dock, om den skattskyldige begär det, beräkningen göras
som om taxeringsenheterna vid avyttringstillfället utgjorde en enda
taxeringsenhet. I fråga om en taxeringsenhet som endast delvis har ingått i
den förutvarande taxeringsenheten gäller vad nu har sagts endast under
förutsättning att mer än hälften av enhetens vid avyttringstillfället
gällande taxeringsvärde belöper

192

Nuvarande lydelse

på den del som har ingått i den förutvarande enheten.
Hänsyn tas inte tid den indelning i taxeringsenheter som har förelegat före den
1 januari 1952. Vid tillämpningen av bestämmelserna om del av fastighet i
punkt 4 ändra stycket nedan och i punkt 2 a trettonde-artonde styckena av anvisningarna
tdl 36 § skall som fastighet anses varje vid avyttringstillfället befintlig
taxeringsenhet eller sådan större enhet som på grund av bestämmelserna i
föregående stycke behandlas som en enda taxeringsenhet.

(anv. tiU35§KLp.4)

Med
avyttring av fastighet likställs överföring av mark eller andel i samfällighet
genom fastighetsreglering enligt 5 kap. och uppdelning i lotter genom klyvning
enligt 11 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988), om överföringen eller
uppdelningen sker mot ersättning helt eller delvis i pengar, samt avstående av
mark genom inlösen enligt 8 kap. samma lag. Har den ersättning i pengar som en
skattskyldig erhållit på grund av en överföring enligt 5 kap. eller en
uppdelning enligt 11 kap. nämnda lag inte överstigit 5 000 kronor, är dock inte
någon del av vinsten skattepliktig. Om ersättningen i pengar överstiger 5 000
kronor, skall som skattepliktig inkomst tas upp så stor del av hela
realisationsvinsten som ersättningen i pengar, minskad med 5000 kronor, utgör
av det totala vederlaget för överföringen eller uppdelningen, minskat med 5
000 kronor, dock att den skattepliktiga inkomsten inte skall tas upp till
högre belopp än som motsvarar den del av ersättningen i pengar som överstiger
5000 kronon

Avyttring av fastighet anses vidare föreligga när ägare av
fastighet fått engångsersättning på grund av all-framtidsupplåtelse. Härmed
avses ersättning på grund av sådan inskränkning i förfoganderätt till

Förestagen
lydelse

på den del som har ingått i den förutvarande enheten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna om del av fastighet i
2 mom. andra stycket och 6 mom. skall som fastighet anses varje vid avyttringstillfället
befintlig taxeringsenhet eller sådan större enhet som på grund av
bestämmelserna i föregående stycke behandlas som en enda taxeringsenhet.

2 m o m. Med avyttring av fastighet likställs överföring
av mark eller andel i samfällighet genom fastighetsreglering enligt 5 kap. och
uppdelning i lotter genom klyvning enligt 11 kap. fastighetsbildningslagen
(1970:988), om överföringen eller uppdelningen sker mot ersättning helt eller
delvis i pengan samt avstående av mark genom inlösen enligt 8 kap. samma lag.
Har den ersättning i pengar som en skattskyldig erhållit på grund av en
överföring enligt 5 kap. eller en uppdelning enligt 11 kap. nämnda lag inte
överstigit 5 000 kronor, är dock inte någon del av vinsten skattepliktig. Om
ersättningen i pengar överstiger 5000 kronor, skall som skattepliktig inkomst
tas upp så stor del av hela realisationsvinsten som ersättningen i pengar,
minskad med 5000 kronor, utgör av det totala vederlaget för överföringen eller
uppdelningen, minskat med 5 000 kronor, dock att den skattepliktiga inkomsten
inte skall tas upp till högre belopp än som motsvarar den del av ersättningen
i pengar som överstiger 5 000 kronon

Avyttring
av fastighet anses vidare föreligga när ägare av fastighet fått
engångsersättning pä grund av all-framtidsupplåtelse. Härmed avses ersättning
på grund av sådan inskränkning i förfoganderätt till fas-

Prop.
1989/90:110

193

13 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

s. 194 Kontrollera mot PDF

fastigheten som skett enligt naturvårdslagen (1964:822)
eller på grund av motsvarande inskränkningar enligt andra författningar eller
på grund av upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastigheten
för obegränsad tid (jfr punkt 8 av anvisningarna tid 21§). Engångsersättningen
är i dessa fall att betrakta som köpeskilling, varvid så stor del av fastigheten
anses avyttrad som ersättningsbeloppet utgör av fastighetens hela värde vid
tiden för beslutet om inskränkningen i förfoganderätten eller för upplåtelsen
av nyttjanderätten eller servitutsrätten.

Har den skattskyldige i samband med allframtidsupplåtelse
fått ersättning på grund av upplåtelse av avverkningsrätt skall ersättningen,
om den skattskyldige yrkar det, anses som engångsersättning pä grund av
allframtidsupplåtelsen (jfr pimkt 5 tredje stycket av anvisningarna tdl 21 §).
Har den skattskyldige i nu avsett fall fått ersättning för avyttrade
skogsprodukten får 60 procent av ersättningen behandlas som engångsersättning
på grund av allframtidsupplåtelse. Vad som sägs i detta stycke gäller dock
endast om skatteplikt för ersättningen för avverkningsrätten eller
skogsprodukterna inträtt under samma beskattningsår som ersättningen på grund
av ajl-framtidsupplåtelsen.

Från det sammanlagda beloppet av den eller de
engångsersättningar som den skattskyldige under ett beskattningsår har fått på
grund av allframtidsupplåtelse är han berättigad till avdrag med 5 000 kronon
om han inte visar att han haft avdragsgilla omkostnader enligt anvisningarna
tiU 36 § till samma eller högre belopp. Avdraget får dock inte överstiga det
sammanlagda ersättningsbeloppet för upplåtelserna.

tigheten som skett enligt naturvårdslagen (1964:822)
eller på grund av motsvarande inskränkningar enligt andra författningar eller
på grund av upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastigheten
för obegränsad tid. Engångsersättningen är i dessa fall att betrakta som köpeskilling,
varvid så stor del av fastigheten anses avyttrad som ersättningsbeloppet
utgör av fastighetens hela värde vid tiden för beslutet om fastighetens hela
värde vid tiden för beslutet om inskränkningen i förfoganderätten eller för
upplåtelsen av nyttjanderätten eller servitutsrätten.

Har den
skattskyldige i samband med allframtidsupplåtelse fått ersättning på grund av
upplåtelse av avverkningsrätt skall ersättningen, om den skattskyldige yrkar
det, anses som engångsersättning på grund av allframtidsupplåtelsen. Har den
skattskyldige i nu avsett fall fått ersättning för avyttrade skogsprodukter,
får 60 procent av ersättningen behandlas som engångsersättning på grund av
allframtidsupplåtelse. Vad som sägs i detta stycke gäller dock endast om
skatteplikt för ersättningen för avverkningsrätten eller skogsprodukterna
inträtt under samma beskattningsår som ersättningen på grund av allframtidsupplåtelsen.

Från det sammanlagda beloppet av den eller de
engångsersättningar som den skattskyldige under ett beskattningsår har fått på
grund av allframtidsupplåtelse är han berättigad till avdrag med 5 000 kronor,
om han inte visar att han haft avdragsgilla omkostnader till samma eller högre
belopp. Avdraget får dock inte överstiga det sammanlagda ersättningsbeloppet
för upplåtelserna.

(anv. dll
35 § KL p. 1)

Skad
viss del av vederlaget vid avyttring av fastighet enligt punkt 10 av

3 m o m. Avser viss del av vederlaget vid avyttring av fastighet
titt-

194

s. 195 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

anvisningarna till21 §, punkt 4 av anvisningarna tid 24 §
etter punkt 1 av anvisningarna dd 28§ tas upp som intäkt av fastighet eller av
rörelse, medräknas inte denna del av vederlaget vid beräkning av realisationsvinst.

(anv. till 36 § KL p. 2 a första-tredje styckena)

Skatt
vid beräkning av realisationsvinst på grund av avyttring av fasdghet
vederlaget för viss del av fastigheten tas upp som intäkt av fastighet eller
av rörelse (jfr punkt 1 av anvisningarna titt 35 §) får i omkostnadsbeloppet
inte inräknas utgift som hänför sig till sådan det av fastigheten som vid
inkomsttaxeringen har behandlats enligt reglerna för maskiner och andra för
stadigvarande bruk avsedda inventarier

Som
förbättringskostnad enligt punkt 1 räknas även kostnad, som under tid, då
intäkt av avyttrad fastighet eller i förekommande faU det därav har beräknats
enligt 24 § 2mom., har nedlagts på reparation och underhåll av fastigheten
eller fastighetsdelen, i den mån den avyttrade egendomen på grund därav vid
avyttringen har befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet, samt kostnad för
reparation och underhåll för vilken avdrag inte medges på grund av
föreskrifterna i 25 § 2 mom. första stycket b eller c och för vilken bidrag ej
har utgått. Förbättringskostnad, som inte har uppförts på avskrivningsplan,
och med förbättringskostnad jämförlig reparations- etter underhållskostnad
får dock inräknas i omkostnadsbeloppet endast för år då de nedlagda kostnaderna
har uppgått till minst J 000 kronon Kostnad, som har uppförts på avskrivningsplan,
skall normalt anses nedlagd det år då kostnaden har uppförts på planen. I andra
fall skall sådan kostnad normalt anses nedlagd när faktura eller räkning har
erhållits, varav framgår vilket arbete som har utförts.

Förestagen lydelse

gångar som behandlats som inventarier vid beräkning av
värdeminskningsavdrag medräknas inte denna del av vederlaget vid beräkning av
realisationsvinst, / sådant fall får i omkostnadsbeloppet inte inräknas utgift
som hänför sig till sådana tillgångar

4 mom. Som förbättringskostnad räknas även utgift för
reparation och underhåll av fastighet eller fastighetsdel, som avses i 2 §
7mom. eller som utgjort sådan privatbosladsfastighet som avses i 5 §
kommunalskattelagen (1928:370), i den mån den avyttrade egendomen på grund
därav vid avyttringen har befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet, samt
utgift för reparation och underhäll för vilken avdrag inte medges på grund av
föreskrifterna i punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 23 § kommunatskattelagen
och för vilken bidrag ej har utgått. Utgift för förbättring, som inte har
uppförts på avskrivningsplan, och därmed jämförlig utgift för reparation
eller underhåll får dock inräknas i omkostnadsbeloppet endast för år då
utgifterna har uppgått till minst 5000 kronor och, om de avser annat än ny-,
ttll- eller ombyggnad eller reparation eller underhåU i fall som avses i
punkterna 4 och 5 av anvisningarna tdl 23 § kommunalskattetagen, dessutom
nedlagts under de senaste fem åren före avyttringen. Utgift, som har uppförts
på avskrivningsplan, skall normalt/lun-föras tid det år då utgiften har upp-

Prop. 1989/90:110

195

s. 196 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Har fastighet varit föremål för förbättringsarbete eller
därmed jämförligt reparations- eller underhållsarbete i ägarens
byggnadsrörelse skall - med iakttagande av de begränsningar som har angetts i
föregående stycke - som förbättringskostnad räknas det belopp som enligt
punkt 3 tredje stycket av anvisningarna till 27§ har tagits upp son-i intäkt i
rörelsen på grund av byggnadsarbetet.

Förestagen lydelse

förts på planen. I andra fall skall sådan utgift normalt
hänföras tiU det år då faktura eller räkning har erhållits, varav framgår
vilket arbete som har utförts.

Har
fastighet varit föremål för förbättringsarbete eller därmed jämförligt
reparations- eller underhållsarbete i ägarens byggnadsrörelse skall - med
iakttagande av de begränsningar som har angetts i föregående stycke - som
förbättringskostnad räknas det belopp som enligt punkt 4 fjärde stycket av
anvisningarna tid 21 § kommunatskattelagen har tagits upp som intäkt i rörelsen
på grund av byggnadsarbetet.

Som
förbättringskostnad räknas även sådana utgifter för värdehöjande reparationer
och underhåll som enligi punkt 5 första stycket av anvisningarna till 22 §
kommunatskattelagen skad tas upp som intäkt av näringsverksamhet. Som förbättringskostnad
räknas också utgifter av nu nämnt slag vilka enligt punkt 6 av anvisningarna
tdl 22 § nämnda lag tagits upp som intäkt av näringsverksamhet när
näringsfastighet övergått till privatbostad.sfasttghet.

5 mom. Avyttras näringsfastighet som avses i punkt 5
första stycket av anvisningarna till 22 § kommunatskattelagen (1928:370) skall
omkostnadsbeloppet minskas med värdeminskningsavdrag m.m. som avses i den
nämnda anvisningspunkten i den mån avdragen på grund av bestämmelsen i femte
stycket av den nämnda anvisningspunkten inte skall las upp som intäkt av
näringsverksamhet.

Avyttras
privatbostadsfastighet som tidigare vartt näringsfastighet skall
omkostnadsbeloppet minskas med värdeminskningsavdrag m.m. som avses i punkt 5
första stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattetagen i den mån
avdragen på grund av bestämmelsen i femte stycket i den nämnda anvisningspunkten
vid övergången från näringsfastighet tiU privatbostadsfastig-

Prop. 1989/90:110

s. 197 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

(anv. till 36 § KL p. 2 a trettondenittonde styckena)

Vinstberäkning
på grund av avyttring av en del av en fastighet skall grundas på förhållandena
på den avyttrade fastighetsdelen. Vid tillämpning av de beloppsgränser som anges
i andra och fjärde styckena skall dock hänsyn tas till förhållandena på hela
fastigheten. Avdrag enligt tolfte stycket får göras endast om avyttringen har
omfattat bostadsbyggnad som vid tiden för avyttringen var huvudbyggnad för
hela fastigheten. På den skattskyldiges begäran skall omkostnadsbeloppet för
fastighetsdelen - i stället för att beräknas enligt första meningen - tas upp
till ett belopp som motsvarar så stor del av det för hela fastigheten
beräknade

Föreslagen lydelse

het inte kunde tas upp som intäkt av näringsverksamhet.

Har i fall som avses i punkt 1 andra stycket andra
meningen av anvisningarna till 22 § kommunatskattelagen avdrag erhållits för
avsättning till ersättningsfond för byggnader och markanläggningar gäller
följande vid avyttring av näringsfastighet med byggnad eller markanläggning som
har skrivits av vid ianspråktagande av ersättningsfonden. Omkostnadsbeloppet
minskas med den del av det ianspråktagna beloppet som enligt punkt 5 sjunde
stycket av anvisningarna tdl 22 § kommunalskattelagen inte tagits upp som
intäkt av näringsverksamhet.

Har i fall som avses i punkt 1 andra stycket andra
meningen av anvisningarna ttll 22 § kommunatskattelagen avdrag erhållits för
avsättning till ersättningsfond för byggnader och markanläggningar och har
fastigheten övergått tid privatbostadsfastighet gäller följande vid avyttring
av privaibosladsfastigheten. Omkostnadsbeloppet minskas med den del av det
ianspråktagna beloppet som enligt punkt 5 sjunde stycket av an visningarna
ttll 22 § kommunalskattelagen inte togs upp som intäkt av näringsverksamhet
vid övergängen.

6 m o m. Vinstberäkning på grund av avyttring av en del av
en fastighet skall grundas på förhållandena på den avyttrade fastighetsdelen.
Vid tillämpning av den beloppsgräns som anges i 4 mom. första stycket skall
dock hänsyn tas dll förhållandena på hela fastigheten. På den skattskyldiges
begäran skall omkostnadsbeloppet för fastighetsdelen - i stället för att
beräknas enligt första meningen - tas upp till ett belopp som motsvarar så stor
del av det för hela fastigheten beräknade omkostnadsbeloppet som vederlaget
för fastighetsdelen utgör av fastighetens hela värde vid avyttringstillfället.
Om den avyttrade delen avser en el-

Prop.
1989/90:110

197

s. 198 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

omkostnadsbeloppet - / förekommande fall minskat med
värdeminskningsavdrag m.m. - som vederlaget för fastighetsdelen utgör av
fastighetens hela värde vid avyttringstillfället. 7 sist avsedda fall skall,
om den skattskyldige begär det och värdet av skogen och skogsmarken på den avyttrade
fastighetsdelen är mindre än 20 procent av värdet av heta fastighetens skog
och skogsmark, omkost-nadsbetoppet inte minskas med avdrag på grund av
avyttring av skog. Om den avyttrade delen avser en eller ett fåtal tomter
avsedda att bebyggas med bostadshus och vederlaget är mindre än 10 procent av
fastighetens taxeringsvärde, får vidare ingångsvärdet på den avyttrade fastighetsdelen
utan särskild utredning beräknas till 1 krona per kvadratmeter, dock ej till
högre belopp än köpeskillingen.

Vad i de fem första meningarna av föregående stycke
föreskrivits gäller i tillämpliga delar även vid marköverföring enligt
fastighetsbildningslagen (1970:988).

Har den
skattskyldige erhållit sådan engångsersättning som avses i punkt 4 andra
stycket av anvisningarna titt 35 §, skall så stor del av det för hela
fastigheten beräknade omkostnadsbeloppet - i förekonwwnde fall minskat med
värdeminskningsavdrag m.m. - anses belöpa på den del av fastigheten som
ersättningen avser, som engångsersättningen utgör av fastighetens hela värde
vid tiden för upplåtelsen eller inskränkningen i förfoganderätten. Vid bedömningen
av om omkostnadsbetop-pet skall minskas med avdrag på grund av avyttring av
skog gäller vad som år föreskrivet i fråga om del av fastighei.Den som enligt
punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna tdl 35 § erhåller avdrag från den eller
de engångsersättningar han fått på grund av upplåtelser får inte tillgodoräkna
sig något omkostnadsbelopp hänförligt till dessa ersättningar

Förestagen
lydelse

ler ett fåtal tomter avsedda att bebyggas med bostadshus
och vederlaget är mindre än 10 procent av fastighetens taxeringsvärde, får
vidare ingångsvärdet på den avyttrade fas-dghetsdelen utan särskild utredning
beräknas till 1 krona per kvadratmeter, dock ej till högre belopp än köpeskillingen.

Vad i de tre första meningarna av föregäende stycke
föreskrivits gäller i tillämpliga delar även vid marköverföring enligt
fasdghetsbild-ningslagen (1970:988).

Har den skattskyldige erhållit sådan engångsersättning
som avses i 2 mom. andra stycket, skall så stor del av det för hela fastigheten
beräknade omkostnadsbeloppet anses belöpa på den del av fastigheten som
ersättningen avser, som engångsersättningen utgör av fastighetens hela värde
vid tiden för upplåtelsen eller inskränkningen i förfoganderätten. Den som
enligt 2 mom. fjärde stycket erhåller avdrag från den eller de engångsersättningar
han fått på grund av upplåtelser får inte tillgodoräkna sig något
omkostnadsbelopp hänförligt till dessa ersättningar

Prop.
1989/90:110

198

s. 199 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Har den skattskyldige under innehavstiden avyttrat en del
av en fastighet, skall hänsyn tas till detta vid beräkning av
omkostnadsbeloppet för återstoden av fastigheten. Kan utredning inte
förebringas om den andel av omkostnadsbeloppet - / förekommande faU minskat med
värdeminskningsavdrag m.m. - för fastigheten, som belöpt på den avyttrade fasdghetsdelen,
skall denna andel anses ha motsvarat hälften av erhållen ersättning för
fastighetsdelen. Andelen skall dock i intet fall anses överstiga
omkostnadsbeloppet - ( förekommande fad minskat med värdeminskningsavdrag m.m.
- för hela fastigheten omedelbart före avyttringen av fastighetsdelen.

Föreskrifterna i föregående stycke tillämpas också om den
skattskyldige under innehavstiden erhållit sådan engångsersättning som avses
i punkt 4 andra stycket av anvisningarna tdl 35§. Har den skattskyldige under
innehavsdden avstått från mark genom marköverföring enligt
fastighetsbildningslagen (1970:988), skall Omkostnadsbeloppet på återstoden av
fastigheten anses ha minskat med så stor del av omkostnadsbeloppet för den
tidigare avstådda marken som ersättningen i pengar utgjort av det totala
vederlaget för marken.

Beräknas omkostnadsbeloppet vid avyttring av återstoden av
fastigheten eller del därav med ledning av ett taxeringsvärde som åsatts efter
det att delavyttringen, markupplåtelsen eller marköverföringen m.m. ägt rum,
är bestämmelserna i de två föregående styckena icke tillämpliga.

Kostnad för förbättringsarbete eller därmed jämförligt
reparations-och underhållsarbete för vilket försäkringsersättning eller annan
skadeersättning har utgått beaktas, såvida ersättningen inte räknas dll
skattepliktig inkomst enligt denna lag, vid beräkning av realisationsvinst
endast i den mån kostnaden har

Föreslagen lydelse

Har den skattskyldige under innehavstiden avyttrat en del
av en fastighet, skall hänsyn tas till detta vid beräkning av
omkostnadsbeloppet för återstoden av fastigheten. Kan utredning inte
förebringas om den andel av omkostnadsbeloppet för fastigheten, som belöpt på
den avyttrade fastighetsdelen, skall denna andel anses ha motsvarat hälften av
erhållen ersättning för fastighetsdcr len. Andelen skall dock i intet fall
anses överstiga omkostnadsbeloppet för hela fastigheten omedelbart före
avyttringen av fastighetsdelen.

Föreskrifterna i föregående styc

ke tillämpas också om den skattskyl

dige under innehavstiden erhållit så

dan engångsersättning som avses i

2 mom. andra stycket. Har den skatt

skyldige under innehavstiden avstått

från mark genom marköverföring

enligt fastighetsbildningslagen

(1970:988), skall omkostnadsbeloppet på återstoden av
fastigheten anses ha minskat med så stor del av omkostnadsbeloppet för den
tidigare avstådda marken som ersättningen i pengar utgjort av det totala
vederlaget för marken.

7 mom. Utgift för förbättringsarbete eller därmed
jämförligt reparations- och underhållsarbete för vilket försäkringsersättning
eller annan skadeersättning har utgått beaktas, såvida ersättningen inte
räknas dll skattepliktig inkomst enligt denna lag, vid beräkning av realisationsvinst
endast i den mån kostna-

Prop. 1989/90:110

199

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

Prop.
1989/90:110

överstigit
ersättningen. Har sådan skattefri ersättning uppburits med större belopp än det
som har gått åt för skadans avhjälpande gäller följande. Fastighetens
ingångsvärde, omräknat enligt tionde stycket ttll tiden för skadetiltfällel,
minskas med skillnaden mellan ersättningen och kostnaden för skadans
avhjälpande. För tid efter skadetdtfältet tigger återstoden av det omräknade
ingångsvärdet till grund för omräkning enligt tionde stycket.

den har överstigit ersättningen. Har sådan skattefri
ersättning uppburits med större belopp än det som har gått åt för skadans
avhjälpande minskas omkostnadsbeloppet med skillnaden mellan ersättningen och
kostnaden för skadans avhjälpande.

8 mom. Avyttras en fastighet som har
förvärvats som ersättning för en annan fastighet och medgavs uppskov med
beskattningen av realisationsvinst som uppkom när denna fastighet avyttrades,
skall omkostnadsbeloppet minskas i motsvarande mån.

9 m o m. Vinst när fysisk person
avyttrar sådan privatbostadsfastighet som omfattar hans permanentbostad får
beräknas till 30 procent av vederlaget för fastigheten.

Som permanentbostad räknas sådan privatbostad där den
skatiskyldige varit bosatt under minst ett år närmast före avyttringen under
förutsättning att han inte dessförinnan innehaft bostaden mer än ett år utan
att vara bosatt där samt att han ertade ett marknadsmässigt vederlag vid förvärvet.
Som permanentboslad räknas dock atlttd sådan privatbostad där den
skattskyldige vartt bosatt under minst tre år av de senaste fem åren.

Vinst när fysisk person och dödsbo avyttrar annan privat
bostadsfastighet än nu sagts får beräknas titt 60 procent av vederlaget för
den avyttrade egendomen.

Vinst vid avyttring av näringsfastighet får beräknas
genom att ett belopp motsvarande 90 procent av vedertaget för fastigheten
minskas med värdeminskningsavdrag m. m. som tagits upp tid beskattning enligt
bestämmelserna i punkt 5 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen
(1928:370).

200

Nuvarande
lydelse

Förestagen
lydelse

För privatbosladsfastighet som under den skatlskyldiges
innehav varit näringsfastighet under något av de tre närmaste åren före
avyttringstillfället skatt i stället för vad som stadgas i förslå och tredje
styckena gälla att vinsten får beräknas med tiUämpning av fjärde stycket.

10 mom.
Vinst vid avyttring av privalbosiadsfaslighel får alltid beräknas tiU 30
procent av vederlaget för den avyttrade fastigheten om

1) fastigheten tagits i anspråk genom
expropriation eller liknande förfarande eller annars avyttrats under sådana
förhåltanden att tvångsavytt-ring måste anses vara för handen och del inte
skäligen kan antas att avyttringen skutte ha ägt rum även om tvång inte förelegat,

2) avyttringen av en fastighet ulgör
ett led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering
samt om

3) fasttgheten avyttrats titt staten
därför att fastigheten på grund av flygbuller inte kan bebos utan påtaglig
olägenhet.

Detsamma gäller om den skatiskyldige fått
engångsersättning för inskränkning i förfoganderätten titt sin fastighet
enligi naturvårdslagen (1964:822) eller för motsvarande in-skräkningar enligi
andra författningar

Prop.
1989/90:110

(35 § 3 a mom. första, femte och sjätte styckena KL)

Realisationsvinst
vid avyttring av en bostadsrätt beskattas enligt bestämmelserna i detta moment
om bostadsrättsföreningen är av det slag som anges i punkt 2 femte stycket av
anvisningarna ttlt38ji.

Vad som
sägs om realisationsvinst vid avyttring av en bostadsrätt till-lämpas även vid
avyttring av andelar i andra svenska ekonomiska föreningar än
bostadsrättsföreningar och aktier i svenska aktiebolag om föreningen eller
bolaget är av det slag som anges i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till
38 §.

26 §

1 mom. Realisationsvinst vid avyttring av en bostadsrätt
beskattas enligt bestämmelserna i denna paragraf om bostadsrättsföreningen är
av det slag som anges i 2 § 7mom.

Vad som sägs om realisationsvinst vid avyttring av en
bostadsrätt till-lämpas även vid avyttring av andelar i andra svenska
ekonomiska föreningar än bostadsrättsföreningar och aktier i svenska
aktiebolag om föreningen eller bolaget är av det slag som anges i 2 § 7mom.

201

Nuvarande
lydelse

Förestagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

s. 202 Kontrollera mot PDF

Bedömningen
av om en förening eller ett bolag är av det slag som anges i punkt 2 femte
stycket av anvisningarna lill 38 § görs på grundval av förhållandena vid
ingången av det år då avyttringen ägde rum.

Bedömningen av om en förening eller ett bolag är av det
slag som anges i 2 § 7mom. görs på grundval av förhållandena vid ingången av
det år då avyttringen ägde rum.

2 mom. Vid vinstberäkningen skad försäljningsintäkten ökas
med övertåtarens andel i föreningens nettoskuld eller minskas med dennes andel
i föreningens nettoförmögenhet vid avyttringstillfället. Vidare skatt utgivet
vederlag ökas med överlåtarens andel i föreningens nettoskuld etter minskas
med dennes andel i föreningens nettoförmögenhet vid an-skaffningslitlfättet.
Nettoförmögenhet etter nettoskuld beräknas med bortseende från värdet av
föreningens fastighet.

(anv. till 35 § KL p. 8 andra och tredje styckena)

Utgår särskild ersättning dll den skattskyldige för av
honom ägda föremål, vilka enligt 2 kap. 2 § jordabalken eljest skulle ha hört
till den byggnad i vilken nyttjanderätten är upplåten, skall denna ersättning
räknas in i vederlaget för bostadsrätten, andelen eller aktien. Vad nu har
sagts gäller dock inte om ersättningen ulgör intäkt av rörelse enligt punkt 1
av anvisningarna liU 28§.

Ersättning som utgår till den skattskyldige för andel i
inre reparationsfond eller någon annan inom föreningen eller bolaget bildad
fond, som är avsedd för reparadon och underhåll av upplåtna lägenheter, skall
inte räknas in i vederlaget för bostadsrätten, andelen eller aktien. Har någon
särskild sådan ersättning inte betingats skall det utgående vederlaget minskas
med ett belopp motsvarande den del av fonden som vid avyttringen belöper på
bostadsrätten, andelen eller aktien.

(anv. till 36 § KL p. 2 c andra stycket)
Bestämmelserna i punkt 8 tredje

3 mom. Utgår särskild ersättning till den skattskyldige
för av honom ägda föremål, vilka enligt 2kap. 2§ jordabalken eljest skulle ha
hört till den byggnad i vilken nyttjanderätten är upplåten, skall denna ersättning
räknas in i vederlaget för bostadsrätten, andelen eller aktien. Vad nu har
sagts gäller dock inte om ersättningen avser egendom som behandlats som
inventarier vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet.

Ersättning
som utgår till den skattskyldige för andel i inre reparationsfond eller någon
annan inom föreningen eller bolaget bildad fond, som är avsedd för reparation
och underhåll av upplåtna lägenheter, skall inte räknas in i vederlaget för bostadsrätten,
andelen eller aktien. Har någon särskild sådan ersättning inte betingats skall
det utgående vederlaget minskas med ett belopp motsvarande den del av fonden
som vid avyttringen belöper på bostadsrätten, andelen eller aktien.

Bestämmelserna i föregående

202

s. 203 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

stycket av anvisningarna tid 35 § om beräkning av
vederlaget vid avyttring av en bostadsrätt tillämpas på motsvarande sätt vid
beräkningen av ingångsvärdet.

(anv. dU 36 § KL p. 2 c första, tredje-sjätte och nionde
styckena)

7 fråga om
en bostadsrätt som avses i 35 § 3 a mom. gäller följande. 1 ingångsvärdet för
bostadsrätten skall enligt punkt 1 räknas in den erlagda köpeskiUingen och
vissa utgifter vid förvärvet. Har bostadsrätten förvärvats genom upplåtelse
från bostadsrättsföreningen, skall den i upplåtelseavtalet angivna
grundavgiften anses som köpeskilling. Särskilda avgifter som har betalats
till föreningen i samband med förvärv av en bostadsrätt (upplåtelse- och inträdesavgifter)
skall också räknas in i ingångsvärdet. Har grundavgiften för lägenheten satts
ned efter det att bostadsrätten har förvärvats, skall ingångsvärdet reduceras
med det belopp som har återbetalats på grund av nedsättningen.

Som förbättringskostnad enligt punkt 1 räknas

a)
kostnad som den
skattskyldige har lagt ned på förbättringsarbeten i lägenheten, och

b)
kostnad som han
har lagt ned på reparation och underhåll av lägenheten i den mån lägenheten på
grund av arbetet har kommit i bättre skick än vid förvärvet.

Som förbättringskostnad räknas dock inte ;' något fall
kostnad som vid inkomsttaxeringen har behandlats som omkostnad i någon annan
förvärvskälla.

Föreslagen
lydelse

stycke tillämpas på motsvarande sätt vid beräkningen av
ingångsvärdet.

4 mom. Har bostadsrätten förvärvats genom upplåtelse från
bostadsrättsföreningen, skall den i upplåtelseavtalet angivna grundavgiften
anses som köpeskilling. Särskilda avgifter som har betalats till föreningen i
samband med förvärv av en bostadsrätt (upplåtelse- och inträdesavgifter) skall
också räknas in i ingångsvärdet. Har grundavgiften för lägenheten satts ned
efter det att bostadsrätten har förvärvats, skall ingångsvärdet reduceras med
det belopp som har återbetalats på grund av nedsättningen.

5 mom. Som förbättringskostnad räknas

a) utgift som den skattskyldige har
lagt ned på förbättringsarbeten i lägenheten, och

b) utgift som han har lagt ned på
reparation och underhåll av lägenheten i den mån lägenheten på grund av
arbetet har kommit i bättre skick än vid förvärvet.

Som förbättringskostnad räknas inte utgift som vid
inkomsttaxeringen har behandlats som omkostnad i näringsverksamhet.

Som förbättringskostnad räknas även utgifter för
värdehöjande reparationer och underhåll som enligt punkt 5 andra stycket av
anvisningarna tid 22 § kommunatskattelagen (1928:370) skall tas upp som intäkt
av näringsverksamhet. Som förbättringskostnader räknas också utgifter av nu
nämnt slag som enligt punkt 6 av anvisningarna tdl22 § nämnda lag

Prop.
1989/90:110

203

s. 204 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Kostnader enligt tredje stycket a) och bj som har lagts
ned under ett visst år räknas som förbättringskostnader endast under
förutsättning att de sammanlagt har uppgått till minst 2 000 kronor.
Kostnaderna anses normalt nedlagda det år då en faktura eller räkning har
erhållits som visar vilka arbeten som har utförts. I fråga om kostnad som avses
i Iredje stycket b) gäller vidare att kostnaden får dras av endast till den del
arbetet har medfört att lägenheten vid avyttringen alltjämt är i bättre skick
än vid förvärvet.

Av punkt 8 andra stycket av anvisningarna tdl 35 §
framgår att ersättning för föremål som ägts av den skattskyldige i vissa fall
skall räknas in i vederlaget för bostadsrätten. I sådana fall skall kostnaden
för anskaffning av föremålen räknas in i bostadsrättens ingångsvärde, om
föremålen har förvärvats tillsammans med bostadsrätten. Har föremålen
anskaffats under innehavet, anses anskaffningskostnaden - allt efter
omständigheterna - som en kostnad för förbättring eller för reparation och
underhåll av lägenheten. Frågan om kostnaden får räknas in i
omkostnadsbeloppet avgörs enligt tredje-femte styckena.

Vid
dllämpning av bestämmelserna i denna punkt på sådana andelar och aktier som
avses i 35 § 3 a mom. femte stycket förstås med bostadsrättsförening den
förening eller det bolag som andelen respektive aktien hänför sig till. Med
den i upplåtelseavtalet angivna grundav-

Föreslagen lydelse

tagits upp som inläkt av näringsverksamhet när
bostadsrätt i näringsverksamhet övergått titt privatbostad.

Utgifter enligt första stycket a och b som hänför sig till
ett visst år räknas som förbättringskostnader endast under förutsättning att
de sammanlagt har uppgått till minst 5 000 kronor och, om de avser annat än
ny-, till- eller ombyggnad, dessutom nedlagts under senaste fem åren före
avyttringen. Utgifterna hänförs normalt /(// det år då en faktura eller
räkning har erhållits som visar vilka arbeten som har utförts. I fråga om
utgift som avses \ första stycket b gäller vidare att utgiften får dras av endast
till den del arbetet har medfört att lägenheten vid avyttringen alltjämt är i
bättre skick än vid förvärvet.

Som
förbättringskostnad räknas även den på bostadsrätten belöpande andelen av
sådana utgifter för ny-, till- eller ombyggnad som nedlagts på föreningens
fastighet under innehavstiden.

Av 3 mom. första stycket framgår att ersättning för
föremål som ägts av den skattskyldige i vissa fall skall räknas in i vederlaget
för bostadsrätten. I sådana fall skall utgiften för anskaffning av föremålen
räknas in i bostadsrättens ingångsvärde, om föremålen har förvärvats tillsammans
med bostadsrätten. Har föremålen anskaffats under innehavet, anses utgiften -
allt efter omständigheterna - som en utgift för förbättring eller för
reparation och underhåll av lägenheten. Frågan om utgiften får räknas in i
omkostnadsbeloppet avgörs enhgt första-tredje styckena.

6 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf
på sådana andelar och aktier som avses i 7 mom. andra stycket förstås med
bostadsrättsförening den förening eller det bolag som andelen respektive
aktien hänför sig till. Med den i upplåtelseavtalet angivna grundav-

Prop.
1989/90:110

204

s. 205 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

giften skall i sådana fall likställas den insats i
föreningen som var fastställd när andelen upplåts respektive den inbetalning på
aktien som gjordes i anslutning till att aktien gavs ut.

Förestagen lydelse

giften skall i sådana fall likställas den insats i
föreningen som var fastställd när andelen upplåts respektive den inbetalning på
aktien som gjordes i anslutning till att aktien gavs ut.

7 mom.
Vinst när fysisk person

avyttrar sådan bostadsrätt som med

tillämpning av 25 § 9 mom. andra

stycket skall anses avse hans perma

nentboslad får beräknas tid 30 pro

cent av vederlaget för bostadsrätten.

Vinst när fysisk person eller dödsbo

avyttrar bostadsrätt avseende annan

privatbostad får beräknas titt 60 pro

cent av vederlaget för bostadsrätten.

Vinst vid avyttring av bostadsrätt som inte är
privatbostad får beräknas tiU 90 procent av vederlaget för bostadsrätten.

För
privatbostad som under den skattskyldiges innehav vartt att hänföra till
näringsverksamhet under något av de tre närmaste åren före avyttringstillfället
skall i stället för vad som stadgas i första stycket gälla att vinsten får
beräknas med tdtämpning av andra stycket.

Vid
tillämpning av detta moment skad vederlaget beräknas med iakttagande av
bestämmelserna i 2 mom. första stycket första och tredje meningarna.

8 m o m. Vinst vid avyttring av pri

vatbostad under sådana omständig

heter som avses i 25 § 10 mom. får

alttid beräknas tdl 30 procent av ve

derlaget - beräknat med iakttagande

av bestämmelserna i 2 mom. första

stycket första och tredje mening

arna - för den avyttrade bostadsrät

ten.

Prop.
1989/90:110

(35 § 3 mom. första stycket KL)

Realisationsvinst
på grund av avyttring av aktie, andel i aktiefond, delbevis etter
teckningsrätt till aktie etter andel i ekonomisk förening etter i handelsbolag
eller annan rättighet som är jämförlig med här avsedd andetsrätt eller aktie
är i sin helhet skattepliktig , om den skattskyldige innehaft egendomen mindre
än två

27 §

1 mom. Vid avyttring av aktie, interimsbevis, andel i
aktiefond, andel i ekonomisk förening, teckningsrättsbevis, delbevis,
vinstandetsbevis, konvertibelt skuldebrev, skuldebrev som är eller varit
förenat med optionsrätt, optionsbevis, samt termin och köp- eller säljoption
avseende aktie eller aktieindex samt

205

s. 206 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

år. Detsamma gäller realisationsvinst vid avyttring av konvertibelt
skuldebrev, opttonsrätt eUer företrädesrätt titt teckning av konvertibelt
skuldebrev eller skuldebrev förenat med optionsrätt. Med optionsrätt avses
rätt tdl nyteckning eller köp av aktie som blivit utfäst i förening med skuldebrev.
Från sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta
stycke under ett beskattningsår, minskat med avdragsgill förlust vid avyttring
samma år av egendom som avses i detta stycke, får den skattskyldige göra
avdrag med 1 000 kronor Avdraget får dock ime överstiga vad som svarar mot
sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke,
minskal med avdragsgill förlust som nyss nämnts. För vissa aktier och andelar
tillämpas bestämmelserna 13 a mom. Avyttring av andel i sådan aktiefond, som
avses i punkt 10 av anvisningarna tid 38 §, skatt redovisas endast i
inkomstslaget kapital.

(anv. till 36 § KL p. 2 b andra stycket)

Som anskaffningskostnad för äldre aktie eller andel anses
i regel den genomsnittliga anskaffningskostnaden för samtliga äldre aktier
eller andelar av samma slag som den avyttrade, beräknat med hänsyn till
faktiska anskaffningskostnader och inträffade förändringar beträffande
innehavet.

(anv. till 36 § p. 2 b tredje stycket)

Anskaffningskostnad för äldre aktie, som är noterad på
börs etter föremål för liknande notering, och för äldre andel i aktiefond får
bestämmas till etl belopp som motsvarar 25 procent av vad den skattskyldige erhåller
för aktien eller andelen efter avdrag för kostnad för avyttringen. Kan den
skattskyldige göra sannolikt alt en beräkning enligi andra stycket leder tid
ett högre belopp, skad dock delta högre belopp anses som anskaffningskostnad.

Förestagen
lydelse

andra finansiella instrument, som titt konstruktion eller
verkningssätt liknar ddigare angivna finansiella instrument, tillämpas utöver
24 § bestämmelserna i 25 mom.

2 mom. Som anskaffningsvärde anses det genomsnittliga
anskaffningsvärdet för samtliga finansiella instrument av samma slag och sort
som det avyttrade, beräknat på grundval av faktiska anskaffningsutgifter och
med hänsyn till inträffade förändringar beträffande innehavet
(genomsnittsmetoden).

År finansiella instrument som avses i 1 mom. föremål för
notering på inländsk börs eller annan kontinuerlig notering av marknadsmässig
omsättning, som är allmänt tillgängtig (marknadsnoterade), får utom såvitt
avser optioner och terminer anskaffningsvärdet bestämmas till 20 procent av
vad den skattskyldige erhåller vid avyttringen efter avdrag för kostnad för
avyttringen.

Delbevis eller teckningsrättsbevis, som grundas på
aktieinnehav i ett bolag, anses anskaffat utan kostnad.

Prop.
1989/90:110

206

s. 207 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

(anv. dll 36 § KL p.2 b fjärde stycket)

Avyttras delbevis etter teckningsrätt tdl äldre aktie,
som avses i tredje stycket, tillämpas bestämmelserna i det stycket. Därvid
avser andra meningen den det av anskaffningskostnaden för aktien, beräknad
enligt andra stycket, som belöper på delbeviset etter teckningsrätten.

(anv. till 36 § p. 2 b nionde stycket) En företrädesrätt
till teckning av konvertibelt skuldebrev eller skuldebrev förenat med
optionsrätt, vi7-ken grundas på aktieinnehav i bolaget, anses anskaffad utan
kostnad.

(anv. till 36 § KL p. 2 b tionde stycket)

Som
anskaffningskostnad för skuldebrev som utgivits förenat med optionsrätt och som
förvärvals genom teckning, upptas skuldebrevets marknadsvärde vid förvärvet.
Som anskaffningskostnad för en optionsrätt upptas i sådant fad skillnaden
mellan emissionspriset och marknadsvärdet för del skuldebrev med vdket
optionsrätten var förenad. Har teckningen skett med stöd av en företrädesrätt,
som förvärvats genom köp etter byte, medräknas vederlaget för företrädesrätten
i anskaffningskostnaden för optionsrätten. Bestämmelserna i detta stycke
tillämpas inte, om teckningen skett före utgången av juni 1985.

(35 § 3 mom. tredje stycket KL)

Kan
tdtämpning av föregående stycke antas hindra strukturrationalisering som är
önskvärd från altmän synpunkt, kan regeringen etter myndighet som regeringen
bestämmer medge befrielse därifrån heU eller delvis, om företag som berörs av
strukturrationaliseringen gör framställning om detta senast den dag avyttringen
sker.

Förestagen
lydelse

3 mom. Har optionsbevis erhållits genom teckning av
skuldebrev förenat med optionsrätt, skall anskaffningsvärdet för
optionsbeviset beräknas som anskaffningsvärdet för skuldebrevet jämte
optionsrätten minskat med skuldebrevets marknadsvärde vid förvärvet.

4 mom. Har en här i riket bosatt eller hemmahörande person
avyttrat aktier tdl ett svenskt aktiebotag eller ett motsvarande utländskt
bolag och utgörs vederlaget för de avyttrade aktierna uteslutande av
nyemitterade aktier i det köpande bolaget, skall skattepliktig intäkt inte
anses upp-, komma. Detta gäller dock inte person som har avflyttat från riket
men som tillföljd av reglerna om väsentlig anknytning hit ändå anses bosatt
här. De mottagna aktierna skall anses förvärvade tid det anskaffningsvärde som
gällde för de avyttrade aktierna.

Prop.
1989/90:110

207

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

Vadsom sagts i första stycket gäller dock inte vid
avyttring av aktier i bo-tag som avses i 3 § 12 mom. nionde stycket, om inte
skattemyndigheten lämnar medgivande tid detta. Sådant medgivande får lämnas om
inte någon del av vinsten skutte ha tagits upp som intäkt av tjänst.
Skattemyndighetens beslut får överklagas hos riksskatteverket.
Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.

Flyttar en skatiskyldig utomlands och har han tidigare
avyttrat aktier ttll ett utländskt bolag varvid skattepliktig intäkt inte
ansetts uppkomma på gnmd av bestämmelserna i första och andra styckena, skall
denna intäkt anses skattepliktig när utflyttningen sker.

5 mom. Realisationsförlust vid avyttring av
marknadsnpterad tillgång som avses i 1 mom. får dras av från realisationsvinst
på marknads-noterad sådan tillgång utan den begränsning av avdragsrätten som
framgår av 3 § 2 mom. fjärde stycket.

Detta gäller dock ifråga om andel i aktiefond endast om
värdet av fondens innehav av aktier inte annat än tillfälligtvis understigit
tre fjärdedelar av fondförmögenheten.

Prop.
1989/90:110

(anv. tiU36§KLp. 2d)

Vid
beräkning av realisationsvinst på grund av avyttring av andel i handelsbolag
skall ingångsvärdet för andelen ökas med tillskott till bolaget och minskas
med uttag från bolaget. Ingångsvärdet skall vidare ökas med de på delägaren
belöpande skattepliktiga inkomsterna enligt lagen (1947:576) om stattig
inkomstskatt och minskas med de på delägaren belöpande avdragsgilla underskotten
enligt samma tag. Blir det justerade ingångsvärdet negativt, skall
omkostnadsbeloppet anses vara noll. Vederlaget vid avyttringen skall i detta
fall ökas med ett belopp som motsvarar det negativa justerade ingångsvärdet.

28 §

Vid beräkning av realisationsvinst på grund av avyttring
av andel i handelsbolag skall ingångsvärdet för andelen ökas med tillskott
till bolaget och minskas med uttag från bolaget. Ingångsvärdet skall vidare
ökas med de på delägaren belöpande skattepliktiga inkomsterna och minskas med
de på delägaren belöpande avdragsgilla underskotten. Blir det justerade
ingångsvärdet negativt, skall omkostnadsbeloppet anses vara noll. Vederlaget
vid avyttringen skall i detta fall ökas med ett belopp som motsvarar det
negativa justerade ingångsvärdet.

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop. 1989/90:110

I fråga om
andel som förvärvats före utgången av det räkenskapsår för handelsbolaget som
avslutats närmast före den 1 mars 1988 beräknas först det justerade
ingångsvärdet vid utgången av nämnda räkenskapsår (bokslutsdagen). Denna
beräkning görs med utgångspunkt i andelens ingångsvärde och den ökning eller
minskning i delägarens kapitalbehållning i bolaget som har inträffat fram till
bokslutsdagen. Blir saldot negativt, anses det justerade ingångsvärdet på
bokslutsdagen vara noll. Det justerade ingångsvärdet på bokslutsdagen läggs
sedan till grund för justeringar enligt första stycket.

Vid bestämr-nande av kapitalbehållningen på bokslutsdagen
skall lager, pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter tas upp till de
värden soi-n gäller vid inkomsttaxeringen. Sker den skattemässiga inkomstberäkningen
inte enligt bokföringsmässiga grunder, bortses från förutbetalda kostnader och
intäkter samt upplupna intäkter och kostnaden

Har handelsbolaget före utgången av år 1989 avyttrat
egendom på vilken 35 § 2-4mom. är tillämpliga skall, om egendomen anskaffats
före den 19 augusti 1988. ingångsvärdet för andelen justeras på grundval av det
bokföringsmässiga resultatet av avyttringen även om detta inte följer av andra
stycket. Från resultatet skall dras ett belopp som svarar mot den avskrivning
eller nedskrivning av egendomen som gjorts i räkenskaperna efter
bokslutsdagen. Sker beskattning med anledning av avyttringen senare än vid
1990 års taxering, skall ingångsvärdet dock justeras på grundval av det
skattemässiga utfallet av avyttringen.

Om den skattskyldige yrkar det, skall vinstberäkningen
grundas enbart på bestämmelserna i första stycket.

I fråga om andel som förvärvats före utgången av det
räkenskapsår för handelsbolaget som avslutats närmast före den 1 mars 1988
beräknas föist det justerade ingångsvärdet vid utgången av nämnda räkenskapsår
(bokslutsdagen). Denna beräkning görs med utgångspunkt i andelens ingångsvärde
och den ökning eller minskning i delägarens kapitalbehållning i bolaget som
har inträffat fram till bokslutsdagen. Blir saldot negativt, anses det justerade
ingångsvärdet på bokslutsdagen vara noll. Det justerade ingångsvärdet på
bokslutsdagen läggs sedan till grund för justeringar enligt första stycket.

Vid bestämmande av kapitalbehållningen på bokslutsdagen
skall lagen pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter tas upp till de
värden som gäller vid inkomsttaxeringen. Sker den skattemässiga inkomstberäkningen
inte enligt bokföringsmässiga grunder, bortses från förutbetalda kostnader och
intäkter samt upplupna intäkter och kostnader.

Har handelsbolaget före utgången av år 1989 avyttrat
egendom på vilken 35 § 2-4 mom. kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse
före den 1 juli 1990 är tillämpliga skall, om egendomen anskaffats före den 19
augusti 1988, ingångsvärdet för andelen justeras på grundval av det
bokföringsmässiga resultatet av avyttringen även om detta inte följer av andra
stycket. Från resultatet skall dras ett belopp som svarar mot den avskrivning
eller nedskrivning av egendomen som gjorts i räkenskaperna efter
bokslutsdagen. Sker beskattning med anledning av avyttringen senare än vid
1990 års taxering, skall ingångsvärdet dock justeras på grundval av det
skattemässiga utfallet av avyttringen.

Om den skattskyldige yrkar det, skall vinstberäkningen
grundas enbart pä bestämmelserna i första stycket.

209

14 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

s. 210 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Har andel i ett handelsbolag förvärvats på annat sätt än
genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och har den tidigare ägaren beskattats
enligt punkt 5 andra stycket av anvisningarna tid 35 §. skall det justerade
ingångsvärdet för andelen anses vara noll.

Föreslagen
lydelse

Har andel i ett handelsbolag förvärvats på annat sätt än
genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och har den tidigare ägaren beskattats
enligt 24 § 2 mom. tredje stycket, skall det justerade ingångsvärdet för
andelen anses vara noll.

29.'?

/ mom. Realisationsvinst vid avyttring av fordringar och
andra finansiella in.strumeni där underliggande instrument är hänförliga till
fordringar, utställda i svenska kronor eller till ränteindex, utom sådana
fordringar som avses i 27 § 1 mom., beräknas enligt den genomsnittsmetod som
anges i 27 § 2 mom.

2 mom. År tillgång som avses i 1 mom. murknadsnoterad
behandlas realisationsvinst och realisationsförlust som ränteintäkt respektive
ränteutgift. Detta gäller dock inte premieobligationer

Prop.
1989/90:110

30
.«■

Vid avyttring av annan egendom än sådan som avses i 25-29
§§ gäller utöver 24 § följande bestämmelser

Om den skattskyldige innehaft egendomen för personligt
bruk (personligt lösöre) får

1. anskaffningsvärdet bestämmas

tdl 25 procent av ersättningen för

egendomen efter avdrag för kostna

den för avyttringen.

2. avdrag
göras med 50 000 kronor

från summan av vinster på grund av

avyttringar av sådan egendom under

beskattningsåret.

Om den skattskyldige tidigare har medgetts avdrag helt
etter delvis för egendomens anskaffning, värdeminskning e.d. skall
ingångsvärdet minskas med detta avdrag.

När en avyttring av egendom som inte innehafts för
personligt bruk avser en del av ett samlat innehav av egendom med enhetligt
värde skall realisationsvinsten beräknas med tilllämpning av
genomsnittsmetoden enligt 27 § 2 mom.

210

s. 211 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

Avdrag för realisationsförlust medges inte för egendom som
innehafts för personUgt bruk.

Denna lag- träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1 juli

juli 1985 och tillämpas första gången 1985 och tillämpas första gången vid

vid 1986 års taxering. Äldre bestäm- 1986 års taxering. Äldre bestämmel-

melser gäller fortfarande i fråga om ser gäller i fråga om inkomst som

anställning utomlands som påbör- uppburits före utgången av år 1992

jats före ikraftträdandet. Om den på grund av anställning utomlands

skattskyldige begär det skall dock en som påbörjats före ikraftträdandet,

ny anställning anses ha påbörjats vid Om den skattskyldige begär det

lagens ikraftträdande. skall
dock en ny anställning anses ha

påbörjats vid lagens ikraftträdande.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och
tillämpas första gången vid

1992 års taxering i den mån inte annat följer av punkterna 2-18 nedan.

2.
Har egendom
avyttrats före den 1 januari 1991 och var vinst på grund av avyttringen
skattepliktig enligt 35 § kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse intill
den 1 juli 1990 men har beskattning på grund av bestämmelserna i 41 % samma
lag i dess nämnda lydelse inte skett senast vid 1991 års taxering, gäller
följande. Beskattning på grund av avyttringen skall ske vid taxeringen för det
första beskattningsår då någon del av köpeskillingen är tillgänglig för
lyftning. Är emellertid köpeskillingens storlek beroende av viss framtida
händelse och kan till följd härav intäktens totala belopp inte fastställas vid
den taxering som är i fråga, skall tillkommande belopp beskattas vid
taxeringen för det beskattningsår då beloppet blir tillgängligt för lyftning.

3.
Har avyttring
beskattats vid 1991 eller tidigare års taxering och har därvid viss del av
köpeskillingen inte kunnat beaktas, skall tillkommande köpeskilling tas upp
dll beskattning när den blir dllgänglig för lyftning. Beräkning av
realisationsvinst eller realisationsförlust sker därvid enligt de regler som
tillämpades när första delen av köpeskillingen togs upp till beskattning med
undantag av 35 § 3 mom. andra stycket kommunalskattelagen (1928:370) i dess
lydelse intill den 1 juli 1990. De nya bestämmelserna i 3 § 12 mom. tredje
stycket tillämpas inte i fall som avses i denna punkt.

4.
Avyttras
fastighet före utgången av år 1999 tar omkostnadsbeloppet beräknas genom att
det omkostnadsbelopp som hade kunnat användas om avyttringen skett den 31
december 1990 ökas med i 25 S 4 mom. avsedda förbättringskostnader m.m. som
lagts ned på fastigheten under tiden mellan den 1 januari 1991 och
avyttringstillfället. Vid tillämpning av punkterna 6 a och 6 b av anvisningarna
till 36 S kommunalskattelagen (1928:370) i deras lydelse intill den 1 juli 1990
skall dock följande gälla.

a) Ingångsvärde samt förbättringskostnader och därmed
likställda belopp för vilka avdrag fär ske räknas om med hänsyn dll
prisutvecklingen från det

-'-1985:363. 211

s. 212 Kontrollera mot PDF

ättonde
året efter det år fastigheten förvärvades respektive kostnaden lades Prop.
1989/90:110 ned.

b)
Beräknas
ingängsvärdet ined ledning av taxeringsvärdet visst år skall omräkningen ske
ined hänsyn till prisutvecklingen från det åttonde året efter sistnänuida år.

c)
Värdeminskningsavdrag
som belöper på det år sont den kostnad vartill avdraget hiinför sig lades ned
eller på något av de sju följande åren räknas om med häiisvn till
prisutvecklingen från det åttonde aret efter det år kostnaden lades ned.

d) Tidigaieläggning får inte ske med mer än åtta ån

e) Tidigareläggning får ske endast i fråga om den del
av ingångsvärde och

förbättringskostnader för ersältningsfastigheten som inte överstiger ett be

lopp motsvarande vederlaget vid avyttringen av den ursprungliga fastigheten

minskat med förbiittriiigskostnader son-| under den skattskyldiges innehav

har lagts ned på denna fastighet under det år då fastigheten avyttrades eller

under något av de sju närmast föregående aren.

f) Tidigareläggning får - om ersättningsfastigheten
förvärvats före avytt

ringen av den ursprungliga fastigheten - inte leda till att ersättningsfastighe

ten anses förvärvad före förvärvet av den ursprungliga fastigheten eller tidi

gare än åtta ar före avyttringen av nämnda fastighet.

Vad nu sagts gäller dock inte om delägare i fåmansföretag
eller delägare närstående person avyttrar fastighet till företaget enligt vad
som sägs i 24 S 6 motn.

5.
Har
skattskyldig under något av åren 1991. 1992 eller 1993 avyttrat en bostadsrätt
som förvärvats före den I januari 1987 får den skattepliktiga realisationsvinsten
beräknas till 6(1. 75 respektive 90 procent av vinsten. Vad nu sagts gäller
dock inte om vinslen beräknas enligt 26 S 7 n-ioi-|-i.

6.
Avdrag för
realisationsförlust, som hänför sig till 1991 och tidigare ärs taxeringar men
inte kunnat dras av tidigare, får göras vid beräkning av inkomst av kapital
respektive näringsverksamhet senast det sjätte beskattningsåret efter det till
vilket förlusten är hänförlig. Hiirvid tillämpas bestämmelserna i punkt 3
andra stycket samt punkt 4 andra och fjärde styckena av anvisningarna till 36 S
kommunalskattelagen (1928:370) i deras lydelse intill den I juli 1990. Avdrag
far dock göras endast i den n-iån den skattskyldige redovisar sådan vinst vid
avyttring av egeiidon-i som enligt 35 !? I |-nont. kommunalskattelagen i dess
Ivdelse intill den I juli 1990 skulle ha tagits upp som intäkt av tillfällig
förvärvsverksamhet. Fysiska personer och dödsbon far göra avdrag för sparade
|-ealisationsförluster i inkontstslaget kapital. För övriga juridiska personer
får motsvarande avdrag göras från inläkt av näringsverksamhet. i-iied
tillämpning av de nya bestämi-nelserna i 2 S 14 mom.

7.
1 fråga om
aktie, andel i aktiefond eller andel i ekonomisk förening som inte är inarknadsnoterad
och soi-|-i den skattskyldige den 1 april 1976 innehaft i n-ier än fem är
gäller punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1976:343) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370).

8.
För andel i
allei-nansfond som förvärvats före den 1 januari 1991 skall

som anskaffningsvärde tas upp andelens i-narknadsvärde den
31 december

1990.

212

s. 213 Kontrollera mot PDF

9. Preiuie vid utfäidande av option vilken erhållits
före utgången av år Prop. 1989/90:110

1990 och som enligt de regler som gällde intill den I juli 1990 skall redovisas

senast vid 1991 ars taxering, skall inte tas upp till
beskattning vid 1992 eller senare års taxering.

10. Har förvärvare av ett skuldebrev före utgången av
år 1990 läntnat

överlåtaren kompensation för upplupen men inte förfallen ränta tilläi-npas

vid 1992 års taxering bestäti-imelserna i punkt 2 av anvisningarna till 39 §

kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse intill den 1 juli 1990.

Har förvärvare medgetts avdrag för räntekompensation
enligt näi-nnda anvisningspunkt skall kompensationen inte inräknas i
anskaffningsvärdet vid beräkning av realisationsvinst när skuldebievet
avyttras.

11.
Äldre
föreskrifter i 2 S 1 moni. andra stycket. 2 § 4 mom. åttonde stycket samt 4 S
andra stycket tillämpas även vid 1992 och senare års taxeringar. Intäkten
eller avdraget skall dock hänföras till näringsverksamhet.

12.
Äldre
föreskrifter i 2 S 4 mom. första stycket tillämpas vid 1992 års taxering samt.
om något av företagen inte taxeras då. även vid 1993 års taxering.

13.
Vad som sägs om
avdrag för underskott i punkt 6 av övergångsbestämmelserna till lagen
(1990:000) oi-|-| ändring i kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas på
motsvarande sätt i fråga om sådana underskott enligt den äldre lydelsen av 4 S
första stycket. Vid tillämpningen anses koncernbidrag som intäkt av rederi-,
luftfarts- eller varvsrörelse endast orn bidraget utgör avdragsgill omkostnad
för givaren i näringsverksamhet av angivet slag.

14.
Vid beräkning
av schablonintäkt enligt 2 § K) mom. första stycket 2 skall om beskattningsåret
påbörjats föte den I januari 1991 beskattningsåret i stället anses påböijat vid
denna tidpunkt.

15.
Har en
skattskyldig vid 1991 års taxering redovisat inkomst eller underskott av annan
fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital enligt de äldie
bestämmelserna i 41 § andra stycket kommunalskattelagen (1928:370) skall den
skattskyldige vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet vid 1992 års
taxering ellen om den skattskyldige inte taxeras då, vid 1993 års taxering inte
ta upp andra ingående tillgångs- och skuldposter i det aktuella hänseendet än
som framgår av andra och tredje styckena.

Som ingående fordran tas upp dels intäkt som blivit
tillgänglig för lyftning i början av beskattningsåret men som tagits till
beskattning det föiegående beskattningsåret, dels utgift som betalts i slutet
av det föregående beskattningsåret men som inte dragits av vid beräkningen av
inkomsten för det beskattningsåret.

16. 1 fråga om avdrag för räntefördelning enligt 3 S 4
mom. skall vid 1993-

1995 års taxeringar punkt 12 av
övergångsbestämmelserna till lagen

213

s. 214 Kontrollera mot PDF

(1990:000)
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) äga motsvarande Prop.
1989/90:110 tillämpning.

17.
De nya
föreskrifterna i 3 § 13 mom. tillämpas inte i fråga om förvärvskälla där
verksamheten upphört under beskattningsår för vilket taxering skett år 1991
eller tidigare.

18.
1 fråga om de
nya bestämmelserna i lagen skall, i den män dessa motsvarar föreskrifter som
upphävs genom lagen eller föreskrifter i kommunalskattelagen (1928:370) vilka
upphävts genom lagen (1990:000) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) och
för vilka gällt övergångsbestämmelser som fortfarande skulle kunna ha
betydelse, dessa övergångsbestämmelser tillämpas. Punkt 3 av
övergångsbestämmelserna till lagen (1976:343) om ändring i kommunalskattelagen
skall dock tillämpas endast i den utsträckning som framgår av punkt 7 ovan.

214

s. 215 Kontrollera mot PDF

3 Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig

fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs att 1, 2 och 3 SS lagen (1984:1052)
om statlig fastighetsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I S' Till fastighetsskatt skattepliktiga fastigheter är
sådana som vid fastighetstaxeringen betecknas som småhusenhet, hyreshusenhet
eller lantbruksenhet om på lantbruksenheten finns vad som vid
fastighetstaxeringen betecknas som småhus, hyreshus, tomtmark för småhus eller
tomtmark för hyreshus. Från skatteplikt undantas fastighet som året före
taxeringsåret inte varit skattepliktig enligt fastighetstaxeringslagen
(1979:1152).

Utöver vad som sägs i första stycket är sådan
privatbostad, som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370) och som är belägen
i utlandet, skattepliktig till fastighetsskatt.

2%-Skattskyldig till fastighetsskatt är ägaren tijl
fastigheten eller den som enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) skall anses som ägare.

I fråga om handelsbolag och dödsbon som vid
inkomsttaxeringen behandlas som handelsbolag åvilar skatttskyldigheten dock
delägarna.

Såvttt gäller sådan privtbostad som avses i 1 § andra
stycket föreligger skattskyldighet endast för tid under vilken ägaren varit
bosatt i Sverige. Fastighetsskatt beräknas för beskattningsår Omfattar
beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader eller har fastigheten
förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret, skall underlaget för
fastighetsskatten jämkas med hänsyn härtill.

3§-'

Fastighetsskatten utgör för varje Fastighetsskatten
utgör för varje

beskattningsår beskattningsår

a) 2,5 procent av 65 procent av tax- a) 1,5 procent av:

eringsvärdet om intäkt av fastigheten taxeringsvärdet avseende
små-

beräknas enUgt 24 § 1 mom. kommu- husenhet,

nalskattetagen (1928:370) och fastig- bostadsbyggnadsvärdet och tomt-

heten utgör hyreshusenhet, marksvärdet avseende småhus på

b) 2 procent av en tredjedel av lax-
lantbruksenhet,

eringsvärdet om intäkt av fastigheten 75 procent av marknadsvärdet av

beräknas enligt 24 § 1 mom. kommu- seende privatbostad i utlandet,

nalskattetagen och fastigheten utgör b) 2, 5 proceitt av:

småhusenhet, taxeringsvärdet avseende hyres-

c) 1,4 procent av en tredjedel av husenhet,

'Senaste lydelse 1984:1078,

-Senaste
lydelse 1986:493,

'Senastelydel.se 1989:1019. 215

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas enligt
24 § 2 mom. kommunalskattelagen,

d) 1,4 procent av 65 procent av tax

eringsvärdet om intäkt av fastigheten

beräknas enligt 2§ 7mom. lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt

och fastigheten utgör hyreshusenhet.

e) 1,4 procent av en tredjedel av

taxeringsvärdet om inläkt av fastighe

ten beräknas enligt 2 § 7 mom. lagen

om stadig inkomstskatt och fastighe

ten utgör småhusenhet.

f) 2,5 procent av bostadsbyggnads-

värde och tomtmarksvärde avseende

hyreshus på lantbruksenhet,

g) 2 procent av en tredjedel av bo

stadsbyggnadsvärde och tomtmarks

värde avseende småhus på lanbruks-

enhet,

h) 2,5 procent av 65 procent av taxeringsvärdet om
hyreshusenhet enligt 4 kap. 11 § andra stycket fastighets-taxeringslagen
(1979:1152) skall ha beskattningsnaturen jordbruksfaslig-het,

i) 2 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om
småhusenhet enligi 4 kap. 11 § andra stycket fastighets-taxeringslagen skall ha
beskattningsnaturen jordbruksfastighet,

j) 2,5 procent av 65 procent av taxeringsvärdet om intäkt
av fastigheten utgör intäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och
fastigheten utgör hyreshusenhet,

k) 2
procent av en tredjedel av tax- . eringsvärdet om intäkt av fastigheten Ulgör
intäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och fastigheten utgör
småhusenhet.

bostadsbyggnadsvärdet
och tomtmarksvärdet avseende hyreshus på lantbruksenhet.

Till
den del taxeringsvärdet av en fastighet, som ägs av sådan inländsk eller
utländsk livförsäkringsanstalt som avses i 2 § bpiom. lagen om statlig
inkomstskatt, belöper på verksamhet avseende sådana pensionsförsäkringar eUer
avgångsbidragsförsäkringar som nämns i 2 § 6 mom. tredje stycket samma lag.
skall dock procenttalet, i stället för vad som därom föreskrivs i första
stycket j eller k, utgöra 1,4.

Innehåller
byggnaden på en fastighet, som är belägen i Sverige, huvudsakligen bostäder
och har byggnaden beräknat värdeår som utgör året före taxeringsåret, utgår dock
ingen fastighetsskatt under de fem första åren och halv fastighetsskatt under
de därpå följande fem åren.

216

Föreslagen lydelse

För fastighet, som avses 15 § kom-munaiskattelagen
(1928:370), skall fastighetens andel av taxeringsvärdet på sådan samfällighet
som avses i 41 a § nämnda lag inräknas i underlaget för fastighetsskatten om
samfälligheten ulgör en särskild taxeringsenhet.

Nuvarande lydelse

(41 a S anv,p. 1 KL)

Bestämmelsen i 41 a § innebär bl.a. att för fastighet, som
av.ses i 24§ 2mom., fastighetens andel av samfällighetens taxeringsvärde skall
inräknas i underlaget för intäktsberäkningen i de fall där samfälligheten utgör
en särskild taxeringsenhet. Jfr i detta hänseende 4 kap. 10 §
faslig-hetstaxeringslagen (1979:1152).

(24S 2mom, 3 st, KL)

Har
byggnad, som är avsedd för användning under hela året, på grund av eldsvåda
eller därmed jämförlig händelse inte kunnat utnyttjas under viss tid eller
har i sådan byggnad för uthyrning avsedd lägenhet inte kunnat uthyras, får
fastighetsskatten nedsättas med hänsyn till den omfattning, vari byggnaden
inte kunnat användas eller uthyras. Har så varit fallet under endast kortare
tid av beskattningsåret, skall någon nedsättning dock inte ske.

Har fastighet, son-i avses i första eller andra stycket
och som är avsedd för användning under hela året, på grund av eldsvåda eller
därmed jämförlig händelse eller tillföljd av ägarens avflyttning från orten
eller annan sådan särskild omständighet inte kunnat utnyttjas under viss ttd
eller har i sådan fastighet för uthyrning avsedd lägenhet inte kunnat uthyras,
får den enligt första eller andra stycket beräknade intäkten nedsättas med
hänsyn till den otrifattning. vari fastigheten inte kunnat användas eller
uthyras. Har så varit fallet under endast kortare tid av beskattningsåret,
skall någon nedsättning dock inte ske.

Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för
skilda delar av fastigheten skall underlaget för beräkningen av
fastighetsskatten för dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på
respektive fastighetsdel.

År den skattskyldige frikallad från skattskyldighet för
inkomst av fastigheten, beräknas fastighetsskatten som om sådan befrielse inte
hade förelegat.

Prop. 1989/90:110

1. Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid

1992 års taxering.

2. Äldre bestämmelser i 3 S första
stycket gäller i fråga om fastighetsskatt för beskattningsår som har påbörjats
före utgången av år 1990.

3. I stället för det procenttal som
föreskrivs i 3 § första stycket skall, i fråga om småhusenhet samt småhus och
tomtmark för småhus på lantbruksenhet med beräknat värdeår före år 1991,
procenttalet vid 1992 och 1993 års taxeringar utgöra 1,2.

4. I stället för vad som följer av 3 S
första stycket och punkt 3 skall vid följande års taxeringar endast halv
fastighetsskatt utgå i fråga om fastigheten

217

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse Prop. 1989/90:110

bebyggda med byggnader med nedan angivna värdeår, om
fastigheterna utgör småhusenhet eller småhus och tomtmark för småhus på
lantbruksenhet:

Taxeringsår Värdeår

1992
1986-1990

1993
1987-1990

1994
1988-1990

1995
1989-1990

1996
1990

5. I stället för vad som följer av 3S första stycket skall
vid följande års taxeringar fastighetsskatt inte utgå eller endast halv
fastighetsskatt utgå för fastigheter, bebyggda med byggnader vilka
huvudsakligen innehåller bostäder och har nedan angivna värdeår, om
fastigheterna utgör hyreshusenhet eller hyreshus och tomtmark för hyreshus på
lantbruksenhet;

Taxeringsår

Halv fastighetsskatt

Ingen fastighetsskatt

Vårdeår

Värdeår

1992

1973-1976

1977-1990

1993

197.S-1978

1979-1990

1994

1977-1980

1981-1990

1995

1979-1982

1983-1990

1996

1981-1984

1985-1990

1997

1983-1986

1987-1990

1998

1985-1988

1989-1990

1999

1987-1990

2000

1989-1990

218

4 Förslag
till

Lag om
ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)'
dels att 4S 2 mom. och anvisningarna till 41 S skall upphöra att gälla, dels
att 2§ 4mom., 4S 1 mom., 10§ och 41 S 2mom. skall ha följande lydelse,

dels att det
i lagen skall införas ett nytt moment, 48 § 5 mom., av följande lydelse.

Prop.
1989/90:110

Nuvarande Ivdelse

4 mom." Skattereduktion åtnju-tes

av ogift skattskyldig, som har hemmavarande barn under 18
år, och av gift skattskyldig, vars make saknar taxerad inkomst enligt lagen
(1947:576) om stadig inkomstskatt, med 1 800 kronor,

av gift skatiskyldig. vars make har taxerad inkomst enligt
nämnda lag som understiger 6000 kronor, med 30 procent av det belopp som motsvarar
skillnaden mellan 6000 kronor och den taxerade inkomsten.

Har gifta skattskyldiga var för sig ttll statlig
inkomstskatt taxerad inkomst, som understiger 6 000 kronor, åtnjuies
skattereduktion endast av den som har den högsta taxerade inkomsten. Ar de
taxerade inkomsterna lika stora, tillkommer skattereduktion den äldre av de
skattskyldiga. Barn, som bor hos sina föräldrar, anses som hemmavarande
endast hos den ena av dem.

Skattereduktion
enligt första stycket åtnjuies endast av skattskyldig, som varit bosatt här i
riket under någon del av beskattningsåret. För gift skatiskyldig gäller
dessutom följande. För alt .skattereduktion skaUfå åtnjutas, skall maken ha
vartt bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret. Avser makens
bosättning här i riket större delen av be-

Förestagen lydelse

4 mom. Skattereduktion medges skattskyldig för underskott
av kapital enligt 3 § 14mom. lagen (1947:576) om StatUg inkomstskatt.
Skattereduktionen uppgår till 30 procent av underskottet.

' Lagen omtryckt 1972:75, Senaste lydelse av

lagens rubrik 1974:771

4§2mom.
1984:348

anvisningarna
till 41 § prop. 1989/90:74.

- Lydelse
enligt prop. 1989/90:74.

219

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

skattningsåret, sker skattereduktionen enligt första
stycket. Avser makens bosättning här i riket endast en mindre del av
beskattningsåret, åtnjuter den skattskyldige skattereduktion, om maken saknar
taxerad inkomst enligt lagen om statlig inkomstskatt, med 900 kronor och om
maken har taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 3000 kronor, med
30procent av del belopp som motsvarar skillnaden mellan 3000 kronor och den
taxerade inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i första, andra och
tredje styckena skall som taxerad inkomst anses även under beskattningsåret
uppburen beskattningsbar inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt samt
enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning. Skattereduktion som
tillkommer skattskyldig enligt nämnda bestämmelser skall minskas med en
tolftedel för varje period om trettio dagar, för vilken den skattskyldige
uppburtt inkomst som förut nämnts.

Skattereduktion
sker endast i fråga om statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt,
skogsvårdsavgift och statlig fastighetsskatt.

Skattereduktion sker endast i fråga om statlig
inkomstskatt, kommunal inkomstskatt, skogsvårdsavgift och skattetillägg
enligt taxeringstagen (1990:00).

Bestämmelserna om skattereduktion iakttagas vid debitering
av slutlig skatt, tillkommande skatt och preliminär B-skatt samt vid fastställande
av preliminär A-skatt. Öretal som uppkommer vid beräkning av skattereduktion
bortfallen

4§

7 rnom. För inkomst av tjänst som hänför sig till bestämd
tidsperiod och uppbärs vid regelbundet återkommande tillfällen eller till
arbetsanställning som är avsedd att vara kortare tid än en vecka skall
preliminär A-skatt utgå med belopp, som anges i skattetabellen om inte
skattemyndighet har bestämt annat. Skattetabellerna skall ange den preliminära
skatt som belöper på olika inkomstbelopp, beräknade för månad eller den kortare
tid som anges i tabellerna. Regeringen eller tnyndighet som regeringen
bestämmer fastställer för varje inkomstår sådana tabeller.

Tabellerna skall grundas på följande förutsättningar,
nämligen

att inkomsten är oförändrad under inkomståret,

att den
skattskyldige endast kommer att taxeras för den inkomst som anges i tabellen.

' Lydelse
enligt prop. 1989/90:74.

220

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

att den skattskyldige inte skall erlägga annan skatt
eller avgift som avses i denna lag än statlig inkomstskatt och kommunal
inkomstskatt,

att skattskyldig som avses i 2 mom. första stycket 2
erhåUer skattereduktion,

att den skattskyldige vid taxering för inkomsten inte
erhåller andra avdrag än grundavdrag samt avdrag som avses i 33 S 2 mom.
kommunalskattelagen (1928:370) med ett belopp av / 500 kronon dock högst
fem procent av inkomsten.

10 §

Preliminär
A-skatt skall inte beräknas på ersättning, som vid statlig eller kommunal
tjänst lämnas för vissa med tjänsten förenade kostnader, ej heller på
ersättning, som vid enskild tjänst lämnas för sådana kostnader, om inte
ersättningen väsentligen översdger vad som skäligen kan anses vara
erforderligt för kostnadernas bestridande.

Preliminär skatt skall alltid beräknas på
traktamentsersättning för resa i tjänsten som inte varit förenad med
övernattning saml på ersättning för resa med egen bil i tjänsten till den del
den överstiger det i punkt 3 femte stycket av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen (1928:370) angivna beloppet.

att den skattskyldige vid taxering för inkomsten inte
erhåller andra avdrag än grundavdrag samt avdrag som avses i 33 S 2 mom,
kommunalskattelagen (1928:.370) med ett belopp av 2 000 kronor, dock högst
fem procent av inkomsten.

Preliminär Å-skatt skall beräknas pä ersättningar för
ökade levnadskostnader som lämnas vid sådan tjänsteresa inom riket som avses i
punkt 3 av anvisningarna lill 33 § kommunalskattelagen (1928:370) endast till
den del ersättningarna överstiger de schablonbelopp som anges i nämnda lagrum
eller, såvitt gäller kostnad för logi. den faktiska utgiften. På ansökan av den
som betalar ut ersättning får skattemyndigheten besluta att i den mån
tjänsteresa varar mer än tre månader motsvarande skall gälla till den del
ersättningarna inte överstiger vad som anges i punkt 3a av anvisningarna till
nämnda paragraf.

På
ersättning för ökade levnadskostnader vid sådan tjänsteresa utom riket som
avses i punkt 3 sista stycket av anvisningarna lill33 § kommunalskattelagen
skall preliminär A-skalt beräknas endast tdl den del ersättningen överstiger
avdragsgillt belopp enligi nämnda lagrum.

I fråga om ersättning för resa med egen bil i tjänsten
gäller att preliminär A-skatt beräknas på ersättningen endast till den del den
överstiger det i punkt 3 c av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen
angivna beloppet.

Beträffande annan skattepliktig ersättning för kostnader
som är förenade med tjänsten beräknas prelimi-

Prop.
1989/90:110

' Lydelse enligt prop. 1989/90:74,

221

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

när A-skatt endast om del är uppenbart att ersättningen
avser kostnader som inte är avdragsgilla vid mottagarens inkomsttaxering etter
att den överstiger avdragsgillt belopp. I så-daittjäll beräknas skatten på hela
ersättningen respektive den del av ersättningen som överstiger det avdragsgilla
beloppet. Preliminär A-skatt skall inte utgå för:

a) folkpension och tilläggspension enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring, om inte annat följer av bestämmelserna i lagen
(1990:000) om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m.m. eller den
skattskyldige begär att avdrag för sådan skatt skall göras;

c) familjebidrag enligt familjebidragslagen (1978:520);
eller

d) sådan pension, livränta eller från försäkringsanstalt
utgående annan

skattepliktig ersättning, som uppgår till högst hälften av det basbelopp som

enligt lagen om allmän försäkring gällde för året före det är under vilket er

sättningen utges. Vad nu har sagts skall dock inte tillämpas på pension och

vårdbidrag, som utgår på grund av lagen om allmän försäkring, delpension

enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring och på yrkesskadelivränta

eller livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller lagen

(1977:265) oin statligt personskadeskydd.

Prop.
1989/90:110

s. 222 Kontrollera mot PDF

41 §

2 m o
m.' Om det belopp, som skulle återstå sedan skatteavdrag gjorts, jämte den
inkomst den skattskyldige i övrigt kan åtnjuta understiger vad den
skattskyldige kan anses behöva till underhåU för sig själv och för make och
oförsörjda barn (existensminimum), äger skattemyndigheten efter ansökan av den
skattskyldige förordna, att skatteavdrag icke skall ske eller skall verkställas
med mindre belopp än .som skulle ske enligt bestämmelserna här ovan.
Nedsättning av skatteavdrag för preliminär skatt må dock icke beviljas
skattskyldig annat än vid nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad
arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller i annat därmed jäntförligl läge.

Det belopp, som motsvarar den skattskyldiges
existensminimum, skall beräknas med ledning av be-stän-imelserna i 50 § 2 mom.
kommunalskattelagen och anvisningarna till nämnda paragraf om existensminimum.

2 m o
m. Om det belopp, som skulle återstå sedan skatteavdrag/ör kvarstående skatt
har gjorts, jämte den inkomst den skattskyldige i övrigt kan åtnjuta
understiger vad den skattskyldige behöver för eget underhåU och familjens
behov (förbehållsbeloppet) får skattemyndigheten efter ansökan av den
skattskyldige förordna antingen att skatteavdrag över huvud taget inte skall
göras eller alt för skatteavdraget får tas i anspråk endast vad av lönen
överskjuter för-behållsbeloppei.

Förbehållsbeloppet beräknas med ledning av bestämmelserna
i 15 kap. 6a§ utsökningsbatken.

Lydelse enligt prop. 1989/90:74.

222

s. 223 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse Prop. 1989/90:110

Arbetsgivare skall tillämpa beslut om skatteavdrag enligt
första stycket senast från och med det avlöningstillfälle som inträffar sedan
en vecka förflutit från det han fått del av beslutet eller, om det ej kan ske,
inom fyra dagar efter nämnda avlöningstillfälle tillställa den skattskyldige
det belopp som skulle ha tillkommit denne om beslutet tillämpats.

(Se vidare anvisningarna.)

48 §

5 mom. Skatiskyldig, som avyttrat fastighet, bostadsrätt
eller aktie i fåmansföretag, kan efter ansökan beviljas anstånd med att betala
kvarstående skatt för del la.xeringsår, då vinst hänförlig lill avyttringen
tagits lill beskattning.

Anstånd skall medges om avyit-ringens bestånd är beroende
av myndighels tillstånd eller beslut eller om del i annat fad råder ovisshet
om av-vitringens bestånd. Anstånd får därvid medges med betalning av den del
av skallen som med 20000 kronor överstiger sådan del av köpeskillingen som
blivtt tillgänglig för lyftning före avyttringsårets utgång. Blir ytterligare
köpeskilling tUlgängligför lyftning efter avyttringsårels slut, skall
anståndsbeloppei minskas med den köpeskilling som blivtt tillgänglig för
lyftning.

Anstånd medges med skallebetalningen inull den sista
april året efter del all anståndsorsaken upphört alt gälla. Anstånd skall dock
aldrig medges för längre tid än lill den sista april fyra år efter
avyttringsåret. Minskas anståndsbeloppei på grund av att ytterligare
köpeskilling blivtt lillgänglig för lyftning skall skallen inbetalas senast den
sista april året efter del köpeskillingen blivit tillgänglig för lyftning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas
första gången i fråga om preliminär skatt för 1991 och slutlig skatt på grund
av 1992 års taxering,

I fråga om förbehållsbelopp vid avdrag för kvarstående
skatt tillämpas de nya föreskrifterna i 41 S 2 mom, första gången vid avdrag
för kvarstående skatt på grund av 1990 års taxering.

223

s. 224 Kontrollera mot PDF

5 Förslag
till Prop. 1989/90:110

Lag om
skatteutjämningsreserv

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet enligt
kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
får avdrag göras enligt denna lag för belopp som har avsatts till
skatteutjämningsreserv av

1. svenska aktiebolag,

2. svenska ekonomiska föreningar,
3.svenska sparbanken

4.
sådana
juridiska personer som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt
bildats för att förvalta samfällighet och som skall erlägga skatt för inkomst,

5.
utländska
juridiska personer.

6.
fysiska
personer och dödsbon.

Sådana företag som avses i 2 § 6 mom., 7 motn., 8 inom.
åttonde stycket och 10 mom. samt 7 § 4 mom. och 8 mom. andra stycket lagen om
statlig inkomstskatt är inte berättigade till avdrag. Detsamma gäller i fråga
om dödsbon som behandlas som handelsbolag. Att särskilda regler gäller i fråga
om handelsbolag framgår av 11 S.

Den som enligt bokföringslagen (1976:125) eller
jordbruksbokföringslagen (1979:141) är skyldig att upprätta årsbokslut skall
ha satt av ett mot avdraget svarande belopp i räkenskaperna för
beskattningsåret. Avdraget skall återföras till beskattning närmast följande
beskattningsår.

2§ Avsättning till skatteutjämningsreserv beräknas på
kapitalunderlag, löneunderlag och inkomstunderlag.

3 S Kapitalunderlaget för juridiska personer som avses i 1
S första stycket 1-5 är skillnaden vid beskattningsårets utgång mellan
tillgångar och skulder. Vid beräkning av underlaget anses beskattningsårets
inkomstskatt utgöra 30 procent av den vid taxeringen till statlig inkomstskatt
beräknade inkomsten före återföring av föregående års avsättning till
skatteutjämningsreserv, avdrag för årets avsättning till
skatteutjätnningsreserv, avdrag enligt lagen (1967:94) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning och avdrag enligt 2 § 8 mom. andrastycket
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt för utdelning på andra inbetalda
insatser än förlagsinsatser. Som tillgång räknas inte

1. aktier i svenska aktiebolag och
andelar i svenska ekonomiska föreningar om företagets röstetal för aktierna
eller andelarna är så stort som anges i 7 § 8 mom. tredje stycket a lagen om
statlig inkomstskatt eller om företaget är frikallat från skattskyldighet för
utdelning på aktierna eller andelarna enligt tredje stycket b nämnda moment,

2. andra tillgångar som avses i 27 S 1
mom. nämnda lag än aktier eller andelar om den underliggande egendomen är
aktie eller andel i svenskt företag och innehavet av tillgångarna betingas av
näringsverksamhet som bedrivs av företaget eller av annan som med hänsyn till
äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå
företaget nära,

3. en fordran på ett företag i
intressegemenskap i den mån det andra företagets kapitalunderlag inte har
reducerats med motsvarande belopp vid samma års taxering.

Som skuld räknas även

1. en skuldreservering i den mån avdrag för reserveringen
medges vid in- 224

komsttaxeringen.

2.
insatskapital i
en ekonomisk förening i form av föriagsinsatser,' Prop. 1989/90:110

3.
belopp som har
avsatts till ersättningsfond,

4.
kapitalunderlag
hos ett företag i intressegemenskap i den utsträckning som anges i 12 § tredje
stycket.

Som skuld räknas inte belopp som har avsatts till
skatteutjämningsreserv.

4 S Kapitalunderlaget för fysiska personer och dödsbon är
skillnaden vid beskattningsårets ingång mellan tillgångar och skulder i
förvärvskällan.

Som tillgång räknas inte egendom som avses i 27 § 1 mom.,
28 §, 29 § 1 inom. och 30 S lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt såvida
inte vederlag eller realisationsvinst vid avyttring utgör intäkt av
näringsverksamhet.

Som skuld räknas även

1. en skuldreservering i den mån avdrag för
reserveringen medges vid in

komsttaxeringen,

2. belopp som har avsatts till ersättningsfond.

Som skuld räknas inte

1. lån för anskaffande av tillgångar som enligt andra
stycket inte räknas in

i kapitalunderlaget,

2. belopp som har avsatts till skatteutjämningsreserv.

Statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, kommunal
inkomstskatt, egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och
särskild löneskatt enligt lagen (1990:000) om särskild löneskatt samt
skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:000) räknas
inte som tillgång eller skuld.

5§ Vid värderingen av tillgångarna hos juridiska personer
som avses i 1 S första stycket 1-5 skall

1. fastighet som utgör omsättningstillgång
tas upp till värdet enligt räkenskaperna minskat med sådana
värdeminskningsavdrag och liknande avdrag som inte har gjorts i räkenskaperna,

2. andra lagertillgångar än som avses
i punkt 1 och kundfordringar tas upp till de värden som gäller vid inkomsttaxeringen,

3. sådana tillgångar för vilka avdrag
medges enligt punkterna 12-14 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen
(1928:370) tas upp till skattemässiga restvärden,

4. annan fastighet än som avses i
punkt 1 tas upp till anskaffningsvärdet för mark, byggnad och markanläggning
minskat med medgivna värdeminskningsavdrag och liknande avdrag,

5. aktier i svenska aktiebolag och
andelar i svenska ekonomiska föreningar tas upp till de värden som anges i 27
§ 2 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och andelar i
utländska juridiska personer till 65 procent därav,

6. andra tillgångar som avses i 27 § 1
mom. nämnda lag än aktier och andelar tas upp till de värden som anges i 27 §
2 mom. första stycket och 3 mom, samma lag eller, om den underliggande
egendomen är andel i utländsk juridisk person, till 65 procent därav,

7. andra tillgångar än som avses i
punkterna 1-6 tas upp till anskaffningsvärdet.

225

Har fastighet som avses i första stycket 4 förvärvats före
ingången av år 1991 får som anskaffningsvärde i stället anses viss del av det
för år 1991 gällande taxeringsvärdet minskat med vid 1982-1991 års taxeringar
medgivna värdeminskningsavdrag och liknande avdrag om avdragen för år räknat
uppgått till sammanlagt minst 10 procent av nämnda värde. Med del av taxeringsvärdet
avses i fråga om

1, småhusenheter 70 procent av taxeringsvärdet,

15 Riksdagen 19S9/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

2.
hyreshusenheter
60 procent av taxeringsvärdet, Prop. 1989/90:110

3.
industrienheter
75 procent av taxeringsvärdet,

4.
lantbruksenheter
100 procent av taxeringsvärdet.

Värdet enligt andra stycket skall i skälig mån jämkas om
marknadsvärdet vid beskattningsårets ingång på fastighetens byggnader, mark och
markanläggningar inte överstiger 75 procent av värdet enligt andra stycket.

Vid tillämpning av första och andra styckena avses med
värdeminskningsavdrag också belopp varmed ersättningsfond, investeringsreserv
e.d. tagits i anspråk.

6% Vid värderingen av tillgångarna hos fysiska personer
och dödsbon tillämpas 5 S med de undantag som anges nedan.

Fastighet, som inte utgör omsättningstillgång, tas upp
till 70 procent av det värde som anges i 5 S första stycket 4 eller till 70
procent av den del av taxeringsvärdet som anges i andra stycket, dock att
fastighet som avses i andra stycket 4 tas upp till 70 procent av den del av det
för år 1991 gällande taxeringsvärdet som inte utgör bostadsbyggnadsvärde och
tomtmarksvärde för sådan privatbostadsfastighet som avses i 5 S
kommunalskattelagen (1928:370). Tillgångar som avses i 26 S 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt tas upp till 70 procent av
anskaffningsvärdet om det inte är fråga om sådana tillgångar som avses i 5 S
första stycket 2.

Medel på skogskonto, skogsskadekonto och upphovsmannakonto
tas upp till halva beloppet.

7 S Löneunderlaget är summan av de belopp som under
beskattningsåret har erlagts som lön till arbetstagare i förvärvskällan.

Med lön avses sådana ersättningar i pengar som anges i 2
kap. 3 S lagen (1981:691) om socialavgifter. Hänsyn tas dock inte till lön till
arbetstagare för vilken avgiftsskyldighet enligt 2 kap. 4 § första stycket 1
nämnda lag inte föreligger och inte heller till ersättning till arbetstagare,
som varit bosatt utomlands och utfört arbete uton-i riket, såvida ersättningen
avser arbete som utförts för annans räkning utan att anställning förelegat.

8S Inkomstunderlaget är den vid taxeringen till statlig
inkomstskatt beräknade inkomsten av förvärvskällan före avdrag för underskott
från föregående år. avdrag för uppskov enligt lagen (1979:611) om upphovsmannakonto,
avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter
och lagen (1990:000) om särskild löneskatt samt avdrag för årets avsättning
till skatteutjämningsreserv. Intäkt enligt punkt 16 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen (1928:370) ingår inte i underlaget.

9 8 Juridiska personer som avses i 1 S första
stycket 1-5 får avdrag för avsätt

ning till skatteutjämningsreserv på antingen kapitalunderlaget eller löneun

derlaget med den begränsning som följer av 12 §.

Avdrag för avsättning på kapitalunderlaget får uppgå till
högst 30 procent av underlaget.

Avdrag för avsättning på löneunderlaget får uppgå till
högst 15 procent av underlaget.

10 § Fysiska personer och dödsbon får i en och samma
förvärvskälla avdrag

för avsättning till skatteutjämningsreserv på antingen kapitalunderlaget och

löneunderlaget eller inkomstunderlaget.

Avdrag för avsättning på kapitalunderlaget får uppgå till
högst 30 procent av detta underlag.

Avdrag för avsättning på löneunderlaget får uppgå till
högst 20 procent av detta underlag.

Avdrag för
avsättning på inkomstunderlaget får uppgå till högst 15 procent Prop.
1989/90:110 av detta underlag.

11 § I fråga om handelsbolag beräknas avdrag för
avsättning till skatteutjäm

ningsreserv för bolaget.

Avdrag medges inte om mer än tio procent av bolagets egna
kapital eller mer än tio procent av bolagets inkomst belöper på personer som
inte är berättigade till avdrag enligt 1 §.

I övriga fall skall

a) avdraget beräknas med tillämpning
av 3, 5, 7 och 9 §§ om ingen del av bolagets inkomst beskattas hos personer som
är berättigade till avdrag enligt 1 § första stycket 6,

b) avdraget beräknas med tillämpning
av 4, 6, 7,8, och 10 §§ om ingen del av bolagets inkomst beskattas hos personer
som är berättigade till avdrag enligt 1 § första stycket 1-5,

c) avdraget begränsas till det lägsta
av de maximala avdragsbeloppen enligt a och b om bolagets inkomst beskattas
såväl hos personer som är berättigade till avdrag enligt 1 § första stycket
1-5 som hos personer som är berättigade till avdrag enligt 1 § första stycket
6.

Vid tillämpning av tredje stycket räknas delägares
kapitalbehållning i bolaget som skuld i den mån behållningen ingår i
delägarens kapitalunderlag.

Bedriver bolaget flera verksamheter beräknas ett gemensamt
kapitalunderlag, ett gemensamt löneunderlag och ett gemensamt inkomstunderlag
för bolaget. I fråga om varje verksamhet i bolaget får avdrag inte göras med
större belopp än som belöper på verksamheten.

12 § Bestämmelserna i andra-femte styckena gäller
för företag i intressege

menskap om något av företagen yrkat avdrag enligt 9 § för avsättning på ka

pitalunderlaget. Intressegemenskap anses råda mellan juridiska personer

som vid utgången av året före taxeringsåret är moder- och dotterföretag eller

står under i huvudsak gemensam ledning. I en intressegemenskap kan ingå

sådana företag som avses i 1 % första stycket 1-5 och är berättigade till av

drag, handelsbolag och sådana företag som avses i 7 § 8 mom. andra stycket

lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Övriga företag i intressegemenskapen får inte avdrag för
avsättning på löneunderlaget. För varje företag i intressegemenskapen beräknas
ett kapitalunderlag.

Är två eller flera företag i intressegemenskap och innehar
ett av företagen andelar i en utländsk juridisk person som i sin tur - direkt
eller indirekt -innehar aktier eller andelar i det andra eller de andra
företagen gäller föl-" jande. Vid beräkning av kapitalunderlaget i det
förstnämnda företaget tas som skuld upp ett belopp motsvarande
kapitalunderlaget i det andra företaget eller summan av kapitalunderlagen i de
andra företagen till den del beloppet överstiger 35 procent av värdet av
andelarna i den utländska juridiska personen. Som skuld tas dock inte upp
större belopp än 65 procent av värdet av dessa andelan Med aktier och andelar
likställs andra tillgångar som avses i 27 S 1 mom. lagen om statlig
inkomstskatt. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning om den utländska
juridiska personen bedriver verksamhet från fast driftställe här i riket eller
har bestämmande inflytande över annan utländsk juridisk person som bedriver
sådan verksamhet.

För
företag med negativt kapitalunderlag beräknas en intäkt motsvarande

30 procent av underlaget multiplicerat med 70 procent av statslåneräntan vid

beskattningsårets utgång. Någon intäkt beräknas inte i den mån det negativa

underlaget täckts genom att ett positivt kapitalunderlag överförts från ett an- -._

nat företag om såväl givare som mottagare redovisar
överföringen öppet vid

s. 228 Kontrollera mot PDF

samma års taxering. Om företagens sammantagna
kapitalunderlag (summan Prop. 1989/90:1 K) av de positiva och de negativa
underlagen) är negativt får ett motsvarande belopp vid tillämpning av detta
stycke behandlas som ett positivt underlag hos det företag som har det högsta
negativa underlaget.

I fråga om handelsbolag tillämpas 3 S, 5 S och 11 S fjärde
stycket vid beräkningen av kapitalunderlag enligt fjärde stycket. Är
kapitalunderlaget negativt beräknas en intäkt för de fötetag som beskattas för
handelsbolagets inkomst. Som intäkt tas för vart och ett av företagen upp ett
belopp motsvarande intäkten enligt fjärde stycket multiplicerad med företagets
andel av handelsbolagets inkomst.

13 S Vid fusion som avses i 2 S 4 mom.
första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt får
skatteutjämningsreserv övertas.

14 S Beteckningar i denna lag har
samma betydelse som i kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt om inte annat anges eller framgår av sammanhanget.

15 S Juridiska personer som avses i 1
S första stycket 1-5 och som yrkar avdrag för avsättning till
skatteutjämningsreserv skall i självdeklaration lämna de uppgifter son-i behövs
för att beräkna underlag pä vilket avsättning beräknas.

Juridiska personer som enligt 1 S första stycket 1-5 har
rätt till avdrag för avsättning och företag som avses i 7 S 8 mom; andra
stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall i sina
självdeklarationer lämna uppgifter som kan läggas till grund för en prövning av
om det råder intressegemenskap med annat eller andra företag. Motsvarande
gäller i fråga om handelsbolag.

16 S
Fysiska personer och dödsbon skall i självdeklaration lämna de uppgif

ter som behövs för att beräkna kapitalunderlaget samt de underlag på vilka

avsättning beräknats.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och
tillämpas första gången vid

1992 ars taxering.

2.
Vid beräkning
av kapitalunderlaget enligt 3 och 4 SS räknas som skuld avsättningar som gjorts
enligt lagen (1979:609) om allmän investeringsfond, lagen (1979:610) om allmän
investeringsreserv, lagen (1954:40) om särskild fartygsfond, lagen (1955:256)
om investeringsfonder för konjunkturutjämning, lagen (1967:96) om särskild
nyanskaffningsfond. lagen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för
avsättning till fond för återanskaffning av fastighet, lagen (1980:456) om
insättning pä tillfälligt vinstkonto, lagen (1981:296) om eldsvådefonder, lagen
(1982:1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto och lagen (1984:1090)
om inbetalning på förnyelsekonto.

3.
Vid värdering
av tillgångar enligt 6 S tas medel på uppfinnarkonto upp till halva beloppet.

4.
Vid beräkning
av kapitalunderlaget för sådana juridiska personer som avses i 1 S första
stycket 1-S skall vid 1992 års taxering ellen om företaget på grund av förlängt
räkenskapsår inte skall taxeras detta år, vid 1993 års taxering, 15 procent av
sådana obeskattade reserver som avses i 1 S lagen (1990:000) om återföring av
obeskattade reserver räknas som skuld. Vid följande ärs taxeringar skall 30
procent av det uppskovsbelopp som vid beskattningsårets ingång ännu inte
återförts till beskattning räknas som skuld. Däremot skall uppskovsbelopp vid
beskattningsårets utgång inte räknas som skuld.

228

s. 229 Kontrollera mot PDF

Beräkning
av beskattningsårets inkomstskatt enligt 3S första stycket Prop. 1989/90:1
K) andra meningen sker utan hänsyn till dels återföring av sådana obeskattade
reserver som avses i första stycket denna punkt, dels den del av det uppskovsbelopp
som enligt 5 S lagen om återföring av obeskattade reserver tas upp till
beskattning,

5.
Vid beräkning
av kapitalunderlaget för fysiska personer och dödsbon skall vid 1992 års
taxering eller, om företaget pä grund av förlängt räkenskapsår inte skall
taxeras detta år, vid 1993 års taxering, 25 piocent av sådana obeskattade reserver
som avses i 1 S lagen (1990:000) om återföring av obeskattade reserver räknas
som skuld. Vid följande års taxeringar skall 50 procent av det uppskovsbelopp
som vid beskattningsårets ingång ännu inte återförts till beskattning räknas
som skuld. Däremot skall uppskovsbelopp vid beskattningsårets utgång inte
räknas som skuld,

6.
Vid beräkning
av kapitalunderlaget för fysiska personer och dödsbon gäller följande. Vid
1992-1999 års taxeringar skall som kapitalunderlag anses den skattskyldiges
kapitalunderlag enligt 4 S med tillägg för en övergångspost. Övergångsposten
är ett belopp motsvarande den skattskyldiges negativa kapitalunderlag vid 1992
års taxering eller, om företaget på grund av förlängt räkenskapsår inte skall
taxeras detta år, vid 1993 års taxering, till den del detta negativa underlag
överstiger fribeloppet enligt punkt 16 fjärde stycket av anvisningarna till 22
§ kommunalskattelagen (1928:370).

Har den skattskyldige flera förvärvskällor skall vid
tillämpning av första stycket övergångsposten bestämmas med ledning av
förvärvskällornas sammanlagda kapitalunderlag. Är det sammanlagda
kapitalunderlaget negativt skall det fördelas mellan förvärvskällorna med
negativt kapitalunderlag i förhållande till deras andel av det sammanlagda
kapitalunderlaget i dessa förvärvskällon Det sålunda beräknade negativa
underlaget utgör förvärvskällans övergångspost till den del beloppet
överstiger det till förvärvskällan hänförliga fribeloppet.

Vid beräkning av kapitalunderlaget vid 1992 års taxering
eller, om företaget på grund av förlängt räkenskapsår inte skall taxeras detta
år, vid 1993 års taxering, skall fastigheter som inte utgör
omsättningstillgångar tas upp till det högsta av de värden som följer av 6 S
andra stycket.

Bestämmelserna i första-tredje styckena gäller inte vid
tillämpning av 11 S.

7. Vid tillämpning av 4 S andra stycket vid 1992 års
taxering inräknas i

kapitalunderlaget för ett handelsbolag inte tillgångar som avses i punkt 22

av övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i kommunalskattelagen

(1928:370) såvida tillgångarna avyttrats före utgången av år 1991.

229

s. 230 Kontrollera mot PDF

6 Förslag
till Prop. 1989/90:110

Lag om
återföring av obeskattade reserver

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Ett företag som vid utgången av det
beskattningsår som avslutats närmast

före den 1 januari 1991 har obeskattade reserver kan i den omfattning som

anges i denna lag få uppskov med beskattningen vid återföringen av reser

verna. Med företag avses i denna lag fysiska och juridiska personer med un

dantag för dödsbon som behandlas som handelsbolag.

Med obeskattade reserver avses resultatutjämningsfond,
avsättning till in-ternvinstkonto samt reserver i lager och pågående arbeten.
Reserv i lager och pågående arbeten skall anses föreligga om tillgångarna vid
inkomsttaxeringen har tagits upp till lägre värde än som skulle ha följt vid
en tillämpning av 24 § kommunalskattelagen (1928:370).

Att särskilda regler gäller för bankaktiebolag,
sparbanker, föreningsbanker, finansbolag, fondkommissionsbolag och
kreditaktiebolag framgår av 6S.

2 S Uppskov skall beslutas och
uppskovsbeloppet bestämmas vid 1992 års taxering ellen om företaget på grund av
förlängt räkenskapsår inte skall taxeras detta år, vid 1993 års taxering. 1
fråga om handelsbolag skall uppskovsbeloppet avse handelsbolaget.

3 § Uppskovsbeloppet är skillnaden
mellan de obeskattade reserverna enligt 1 § första stycket och den avsättning
till skatteutjämningsreserv som har gjorts enligt lagen (1990:000) om
skatteutjämningsreserv. Ger beräkningen ett negativt resultat beslutas inget
uppskovsbelopp.

4 S Uppskov iTied beskattningen kan
medges vid taxeringen till statlig inkomstskatt och - såvitt avser fysiska
personer och dödsbon - vid taxeringen till kommunal inkomstskatt. Uppskov
medges endast om den skattskyldige framställer ett yrkande om detta hos
skattemyndigheten.

5 § Beskattning av uppskovsbeloppet skall fördelas
så att

minst 25 procent av beloppet tas upp vid 1992 års taxering,

sammanlagt minst 50 procent av beloppet tas upp vid 1992 och 1993 års

taxeringar,

sammanlagt minst 75 procent av beloppet tas upp vid
1992-1994 års taxeringan

hela beloppet tas upp vid 1992-1995 års taxeringar eller,
om taxering inte sker år 1995, vid 1992-1996 års taxeringan

En fysisk person behöver vid 1992 års taxering inte ta upp
någon del av uppskovsbeloppet. Ett handelsbolag behöver vid 1992 års taxering
inte ta upp mer än 25 procent av uppskovsbeloppet multiplicerat med den andel
av bolagets inkomst som belöper på andra delägare än fysiska personen Vid
följande års taxeringar gäller bestämmelserna i första stycket.

Taxeras inte företaget ett visst år skall vid taxeringen
det följande året till det uppskovsbelop som då återförs läggas ett tillägg om
tio procent av det uppskovsbelopp som lägst skulle ha tagits upp till
beskattning vid taxeringen det förstnämnda året.

Har den förvärvskälla till vilken de obeskattade
reserverna hänför sig upp

hört, skall återstående del av uppskovsbeloppet omedelbart tas upp till be

skattning. Detta gäller inte om en fysisk person överför sin näringsverksam

het eller driften av denna till ett aktiebolag om intressegemenskap råder mel- 230

s. 231 Kontrollera mot PDF

lan
företagen. Återstående del av uppskovsbeloppet skall i sådana fall tas Prop.
1989/90:110 upp till beskattning hos aktiebolaget enligt bestämmelserna i denna
lag. Vid tillämpning av detta stycket anses intressegemenskap råda mellan
företag som står under i huvudsak gemensam ledning.

1 fråga om dödsbon gäller att återstående del av
uppskovsbeloppet omedelbart skall tas upp till beskattning det beskattningsår
då reglerna om handelsbolag tillämpas första gången.

6 S För bankaktiebolag, sparbanken föreningsbanker,
finansbolag, fond

kommissionsbolag och kreditaktiebolag gäller - i stället för vad som anges i

4 och 5 SS - följande.

Hela uppskovsbeloppet skall tas upp till beskattning vid
1992 års taxering eller, om företaget på grund av förlängt läkenskapsår inte
skall taxeras detta år, vid 1993 års taxering. Vid tillämpning av
uppbördslagens (1953:272) regler om debitering av preliminär och slutlig skatt
skall dock anses som om skatten på uppskovsbeloppet hänför sig med lika delar
till de beskattningsår för vilka taxering sker åren 1992-1995. Taxeras inte
företaget år 1992 skall anses som om skatten på uppskovsbeloppet hänför sig med
50 procent till det beskattningsår för vilket taxering sker år 1993 och med
vardera 25 procent till de beskattningsår för vilka taxering sker åren 1994
och 1995. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning om taxering inte sker ett
senare år under nämnda period.

7 § Även om en inkomst som avses i denna lag är att
hänföra till aktiv nä

ringsverksamhet, skall den vid tillämpning av 11 kap. 3§ lagen (1962:381)

om allmän försäkring, 3 kap. 4 % lagen (1981:691) om socialavgifter samt 2S

lagen (1990:000) om särskild löneskatt behandlas som inkomst av passiv nä

ringsverksamhet om den skattskyldige inte yrkar annat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas
första gången vid 1992 år taxering.

231

7 Förslag
till

Lag om
ändring i lagen (1989:1046) om ändring i lagen

(1962:381)
om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6S lagen (1962:381) om
alln-iän försäkring i paragrafens lydelse enligt lagen (1989:1046) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse.

Prop. 1989/90:110

Föreslagen
lydelse

Nuvarande
lydelse

1 kap. 6S

Inom
den allmänna försäkringen skall de beräkningan som anges i denna lag, göras
med anknytning till ett basbelopp.

Basbeloppet
fastställs av regeringen för varje år och utgör 26400 kronor multiplicerat med
det tal (jämförelsetal) som anger förhällandet mellan det allmänna prisläget i
november året före det som basbeloppet avser och prisläget i november 1987.
Därvid skall bortses från de prisförändringar som följer av ändringar av den
statliga fastighetsskatten, av indirekta skatter och av räntebidrag inom
bostadsbidragssystemet, allt i den mån åtgärderna vidtagits för att finansiera
den sänkning av den statliga inkomstskatten som genomförs åren 1990 och 1991.
Basbeloppet avrundas till närmaste hundratal kronon

Basbeloppet
fastställs av regeringen för varje år och utgör 29700 kronor multiplicerat med
det tal (jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i
oktober året före det som basbeloppet avser och prisläget i oktober 1989.
Därvid skall bortses från de prisförändringar som följer av ändringar av den
statliga fastighetsskatten, av indirekta skatter och av räntebidrag inom
bostadsbidragssystemet, allt i den mån åtgärderna vidtagits för att
finansiera den sänkning av den statliga inkomstskatten som genomförs åren 1990
och 1991. Basbeloppet avrundas till närmaste hundratal kronon

8 Förslag
till

Lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 och 2 a SS samt 11 kap.
2 och 3 SS lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha följande lydelse.

Prop. 1989/90:110

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

s. 233 Kontrollera mot PDF

Sjukpenninggrundande
inkomst är den åriiga inkomst i pengar eller skattepliktiga naturaförmåner
som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen
såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning)
eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Som inkomst av
anställning räknas dock inte ersättning frän en arbetsgivare som är bosatt
utomlands eller en utländsk juridisk person, om arbetet har utförts i
arbetsgivarens verksamhet utom riket. I fråga om arbete som utförs utomlands av
den som av en statlig arbetsgivare sänts till ett annat land för arbete för
arbetsgiva-lens räkning bortses vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst
från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra
särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Den sjukpenninggrundande
inkomsten fastställs av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst
av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre
hundratal kronor.

Sjukpenninggrundande
inkomst är den årliga inkomst i pengar eller ärtö'ra skattepliktiga/Ö/--måner
som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen
såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning)
eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Med inkomst av
anställning likställs kostnadsersättning som inte enligt 10 § uppbördslagen
(1953:272) undantas vid beräkning av preliminär A-skall. Som inkomst av
anställning räknas dock inte ersättning från en arbetsgivare som är bosatt
utomlands eller en utländsk juridisk person, om arbetet har utförts i
arbetsgivarens verksamhet utom riket. 1 fråga om arbete som utförs utomlands av
den som av en statlig arbetsgivare sänts till ett annat land för arbete för arbetsgivarens
räkning bortses vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst från sådana
lönetill-lägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden
i sysselsättningslandet. Som inkomst av anställning räknas inte heller intäkt
som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370).
Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av försäkringskassan. Inkomst av
anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig
avrundas till "närmast lägre hundratal kronon

Lagen
omtryckt 1982:120. 'Senaste lydelse 1987:1,306.

233

Nuvarande lydelse

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses
från sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju
och en halv gånger basbeloppet. Det belopp som sålunda skall undantas skall i
första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning i
pengar eller naturaförmåner för arbete som någon utför för någon annans
räkning ulan all vara anställd i dennes tjänst skall, såvida ersättningen
under ett år uppgår till minst 1 000 kronon anses som inkomst av anställning.
I fråga om ersättning som utgör inkomst av rörelse som bedrivs av den som
utför arbetet eller av jordbruksfastighet som denne brukar, gäller vad nu har
sagts endast under förutsättning att den försäkrade och den som utger
ersättningen är ense om detta, I nu angivna fall skall den som utför arbetet
anses såsom arbetstagare och den som utger ersättningen såsom arbetsgivare. Kan
ersättning för arbete för någon annans räkning under året inte antas uppgå
till minst 1000 kronor, skall ersättningen från denne inte tas med vid
beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i annat fall än då den utgör
inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet.

Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall,
där förhållandena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar
som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som
kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades
inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som motsvarar
skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Om in--komsten helt
eller delvis utgörs av skattepliktiga naturaförmåner skall de tas upp till ett
värde som bestäms i enlighet med 8S första-fjärde styckena uppbördslagen
(1953:272),

Föreslagen
lydelse

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses
från sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju
och en halv gånger basbeloppet. Det belopp som sålunda skall undantas skall i
första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning i pengar
eller andra skattepliktiga förmåner för ulfört arbete ( annan form än pension
räknas som inkomst av anställning, såvida ersättningen under ett år uppgår till
minst 1000 kronor, även om mottagaren inte är anstådd hos den som utger
ersättningen. I fråga om ersättning som utgör inkomst av näringsverksamhet,
gäller vad nu har sagts endast under förutsättning att den försäkrade och den
som utger ersättningen är ense om detta. I nu angivna fall skall den som
utför arbetet anses såsom arbetstagare och den som utger ersättningen såsom arbetsgivare.
Kan ersättning för arbete för någon annans räkning under året inte antas
uppgå till minst 1 000 kronon skall ersättningen från denne inte tas med vid
beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i annat fall än då den utgör
inkomst av näringsverksamhet.

Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall,
där förhållandena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar
som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som
kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades
inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som motsvarar
skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Om inkomsten helt eller
delvis utgörs av skattepliktiga förmåner skall de tas upp till ett värde som
bestäms i enlighet med 8 S första-fjärde styckena uppbördslagen (1953:272).

Prop.
1989/90:110

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

2 a S-' Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst
skall ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en
utländsk juridisk person anses som inkomst av annat förvärsarbete, om
ersättningen avser arbete som utförts inom riket samt arbetsgivaren och arbetstagaren
träffat överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till sådan inkomst.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall som
inkomst av annat förvärvsarbete också anses ersättning som ulgör skattepliktig
inkomst av Ijänsl enligt kommunalskattetagen (1928:370) och som, utan att
anställningsförhållande förelegat, utbetalats av fysisk person bosatt
utomlands eller udändsk juridisk person.

11 kap.

2S'

Med inkomst av anställning Med inkomst av anställning

avses den lön i pengar eller skatte- avses den lön i
pengar eller andra

pliktiga naturaförmåner, som en för- skattepliktiga förmåner, som en för

säkrad har fått såsom arbetstagare i säkrad har fått såsom arbetstagare i

allmän eller enskild tjänst. Till så- allmän eller enskild tjänst. Med lön

dan inkomst räknas dock inte från likställs kostnadsersättning som inte

en och samme arbetsgivare utgiven enligi 10 § uppbördstagen (1953:272)

lön som under ett år ej uppgått till undantas vid beräkning av pretimi-

1000 kronon I fråga om arbete som när A-skaii. Till sådan inkomst räk-

har utförts utomlands bortses vid be- nas dock inte från en och samme ar-

räkningen av pensionsgrundande in- betsgivare utgiven lön som under ett

komst från sådana lönetillägg som år ej uppgått till 1000 kronon T///iÅ-

betingas av ökade levnadskostnader dan inkomst räknas inte heller Inläkt

och andra särskilda förhållanden i som avses i 32 § 1 mom. första

sysselsättningslandet. Såsom in- stycket h och i kommunalskattelagen

komst av anställning anses även (1928:370).
1 fråga om arbete som

har utförts utomlands bortses vid beräkningen av
pensionsgrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade
levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet.
Såsom inkomst av anställning anses även

a) sjukpenning enligt denna lag eller
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som
utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den
mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst,

b) föräldrapenningförmåner,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4S, i den
mån bidraget inte är ersättning för merkostnader,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

■'Senaste lydelse 1986:1138.

■*
Lydelse enligt prop. 1989/90:133. 235

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om
kontant arbets

marknadsstöd,

f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och
yrkesinriktad

rehabilitering i form av dagpenning,

g) korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och
utbildningsarvode enligt stu

diestödslagen (1973:349),

h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om
delpensionsförsäkring.

i) dagpenning till värnpliktiga och vapenfria
tjänstepliktiga under repetitionsutbildning, frivilliga som genomgår
utbildning under krigsförbandsöv-ning eller särskild övning inom
värnpliktsutbildningen, läkare under för-svarsmedicinsk tjänstgöring samt
civilförsvarspliktiga,

j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux),
vid vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid
grundläggande svenskundervisning för invandrare,

I) livränta enligt 4kap. lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av
sagda lag.

m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden
utgående bidrag som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete
enligt 3S, i den man regeringen så förordnar,

n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras
föisörjning när de startar egen rörelse.

o) värdet av vad den försäkrade tillgodoförs som följd av
att en arbetsgivare lämnar sådant bidrag som likställs med lön enligt 2 kap.
3S andra stycket lagen (1981:691) om socialavgiften

p) ersättning enligt lagen p) ersättning enligt lagen

(1988:1465) om ersättning och ledig- (1988:1465) om
ersättning och ledig

het för närståendevård. het för närståendevård,

q) tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte
bedrivs självständigt.

1 fråga om ersättning i pengar eller naturaförtriåner som
sägs i första stycket för arbete som någon utfört för någon annans räkning utan
att vara anställd i dennes tjänst gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3
kap. 2 S andrastycket.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas
till lön eller annan ersättning, som den försäkrade har fått från en
arbetsgivare, som är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person,
endast i fall då den försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse
inte träffats enligt 3 kap. 2aS eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på
svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till
svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk
juridisk person, en svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande
över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning
från främmande

makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare,

som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk

medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk

medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i

riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket

godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften. 236

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

s. 237 Kontrollera mot PDF

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde
stycket skall anses såsom arbetsgivare.

3 S-' Med inkomst av annat förvärvsarbete avses

a) inkomst av här i riket bedriven
rörelse:

b) inkomst av här belägen jordbruksfastighet,
som brukas av den försäkrade:

c) ersättning för arbete för någon
annans räkning i pengar eller skattepliktiga naturaförmåner; samt

d) sjukpenning enligt denna lag

eller lagen (1976;,380) om arbets

skadeförsäkring eller motsvarande

ersättning som utgår enligt annan

författning eller på grund av rege

ringens förordnande, i den mån er

sättningen träder i stället för in

komst som ovan nämnts;

a) inkomst av aktiv näringsverksamhet
här i riket:

b) tillfälUga förvärvsinkomster; av
självständig! bedriven verksamhet:

c) ersättning för arbete för någon
annans räkning i pengar eller andra skattep\\kt\ga förmåner:

d) sjukpenning enligt denna lag

eller lagen (1976:380) om arbets

skadeförsäkring eller motsvarande

ersättning som utgår enligt annan

författning eller på grund av rege

ringens förordnande, i den mån er

sättningen träder i stället för in

komst som ovan nämnts samt

e) ersättning som utgör skatteplik

tig Inkomst av ijänsl enligt kommu

nalskattelagen (1928:370) och .som.

Ulan all ansiäUningsförhållande före

legat, utbetalats av fysisk person bo

satt utomlands eller utländsk juridisk

person;

allt i den mån inkomsten inte enligt 2S är att hänföra
till inkomst av anställning.

Till inkomst som avses i första stycket a) och b) räknas
även sådan inkomst av rörelse eUer jordbruksfastighet, som enligt punkt 13 av
anvisningarna till 32 § eller anvisningariui till 52 § kommunalskattelagen
(1928: 370) taxeras hos försäkrad, om den försäkrade varit verksam i förvärvskällan
i ej blott ringa omfattning.

Har
inkomst som avses i första stycket a) eller b) inte uppgått till I 000 kronor
för år, tas den inte i beräkning. Ej heller tas sådan ersättning som avses
i första stycket c) i beräkning, om ersättningen från den, för vilken arbetet
utförts, under året inte uppgått till 1000 kronon Intäkt som avses i 32 § 1
mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) räknas inte som
inkomst av annat förvärvsarbete.

Har
inkomst som avses i första stycket a) eller b) inte uppgått till 1 000 kronor
för ån tas den inte i beräkning. Ej heller tas sådan ersättning som avses i
första stycket c) i beräkning, om ersättningen från den. för vilken arbetet
utförts, under året inte uppgått till 1000 kronon

'Senaste Ivdelse 1987:1.W8.

237

s. 238 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse Prop. 1989/90:110

En jordbruksfastighet skall ime anses brukad av en
försäkrad som har del i intäkter av egenverksamhet på fastigheten, om dessa
intäkter sammanlagt uppgår tdl högst 15 000 kronor.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli
1990.

2. De nya bestämmelserna i 3 kap. 2
och 2 a SS tillämpas första gången i fråga om sjukpenninggrundande inkomst för
tid efter utgången av år 1990.

3. De nya bestämmelserna i 11 kap. 2
och 3 SS tillämpas första gången när pensionsgrundande inkomst bestäms för år
1991.

238

s. 239 Kontrollera mot PDF

9 Förslag
till Prop. 1989/90:110

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 S. 2 kap. 3-5 S§ samt 3
kap, 3 och 5§S lagen (1981:691) om socialavgifter' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 S

I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering
av den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål.

Att denna lag tillämpas även i Att denna lag tillämpas även i

fråga om allmän löneavgift och ar- fråga om allmän
löneavgift, arbets-

betsmiljöavgift framgår av lagen miljöavgift och särskild löneskatt

(1982:423) om allmän löneavgift och framgår av lagen (1982:423) om all

lagen (1989:484) om arbetsmiljöav- män löneavgift, lagen (1989:484) om

gift. arbetsmiljöavgift och lagen (1990:

000) om särskild löneskatt.

Om nedsättning av socialavgifter som regionalpolitiskt
stöd finns särskilda bestämmelsen

2 kap.

Underlag för beräkning av avgif- Underlag
för beräkning av avgif-

terna är summan av vad arbetsgiva- terna är summan av vad
arbetsgiva

ren under aret har utgett som lön i ren under året har utgett som lön i

pengar eller skattepliktiga natura- pengar eWer annan ersättning för ut-

förmåner ellen i fall som avses i 3 fört arbete, dock inte pension, eller

kap, 2S andra stycket lagen önc//-a skattepliktiga/örwÅer ellen i

(1962:381) om allmän försäkring. fall som avses i 3 kap. 2S andra

annan ersättning för utfört arbete. stycket lagen (1962:381) om allmän

Bidrag som avses i 11 kap. 2 S första försäkring, annan ersättning för ut-

stycket m) lagen om allmän försäk- fört arbete. Bidrag som avses i

ring likställs med lön. 11 kap. 2S första stycket m) lagen

om allmän försäkring likställs med lön. Med lön likställs
även kostnadsersättning som inte enligi 10 § uppbördslagen (1953:272)
undantas vid beräkning av preliminär A-skatt. Med lön likställs också bidrag
som en arbetsgivare lämnar till en juridisk person, om ett väsentligt ändamål
för den juridiska personen är att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är
eller har varit anställda hos arbetsgivaren. Detta gäller dock inte bidrag som
lämnas till en pensions- eller personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse m.m. Värdet av vad någon tillgodoförs som följd
av sådant bidrag som likställs med lön enligt andra stycket skall anses som
ersättning till arbetstagare vid tillämpning av 4 och 5 SS.

4S Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från
1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte uppgått till
1000 kronor.

239 '
Lagen omtryckt 1989:633.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

2. ersättning till arbetstagare som
vid årets ingång fyllt 65 år,

3. ersättning till arbetstagare vid
sjukdom eller ledighet för vård aV barn eller med anledning av barns födelse,
till den del ersättningen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning som
arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 S eller 4 kap. 18 S lagen (1962:381)
om allmän försäkring,

4. uppdragsersättning för vilken
bevillningsavgift har erlagts enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter,

5. ersättning som en arbetsgivare
utgett till barn för arbete som utförts i hans förvärvsverksamhet i de fall
avdrag för ersättningen inte får göras vid inkomsttaxeringen,

6. ersättning till den del denna
motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagare haft att täcka med
ersättningen,

7. ersättning för tjänstgöring i
verkskydd enligt 47 S tredje stycket civilförsvarslagen (1960:74). i den mån
ersättningen utgör eller motsvarar dagpenning.

8. ersättning för arbete som har
utförts utomlands, till den del denna inte räknas som lön enligt 11 kap. 2S
första stycket lagen om allmän försäkring,

9. ersättning för skiljemannauppdrag i
fall där parterna i skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet,

10. ersättning som på grund av be- 10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 4
eller 5S lagen stämmelserna i 5 S lagen (1984:947)
(1984:947) om beskattning av ut- om
beskattning av utländska fors-ländska forskare vid tillfälligt arbete käre vid tillfälligt arbete i Sverige i Sverige inte
utgör skattepliktig in- inte utgör skattepliktig intäkt,
takt,

11. ersättning som avses i 3 kap. 11. ersättning som avses i 3 kap. 2 a S lagen om
allmän försäkring. 2 a S lagen om allmän försäkring,

72. intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i
kommunalskattdagen '(1928:370). Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig
endast om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av
arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer får fastställa schablon för
beräkning av arbetstagares kostnader i viss verksamhet,

I fråga om inkomst från fåmans- 1 fråga om inkomst från fåmans-

företag skall föreskrifterna i punkt företag och fåmansägt
handelsbolag

13 av anvisningarna till 32 S kommu- skall föreskrifterna i punkt 13 av an-

nalskattelagen (1928:370) tillämpas visningarna till 32 S kommunalskat-

vid bestämmande av avgiftsunderla- telagen (1928:370) tillämpas vid be-

get, stämmande av avgiftsunderlaget.

5 S

Vid bestämmande av underlaget för beräkning av
tilläggspensionsavgift skall bortses från ersättningar som inte räknas som
inkomst av anställning enligt 11 kap. 2S tredje eller fjärde stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Vidare skall bortses från ersättningar till
arbetstagare som inte är svenska medborgare och som inte heller är bosatta här,
då ersättningarna avser arbete utom riket.

Vid bestämmande av underlaget för beräkning av annan
avgift än tilläggspensionsavgift skall bortses från ersättningar till
arbetstagare som inte varit försäkrade enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring. I fråga om arbete som har utförts för annans räkning
utan att anställning förelegat skall

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

vid beräkningen bortses från ersättningar dll personer som
varit bosatta utomlands och utfört arbetet utom riket.

Vid bestämmande av underlaget för beräkning av
sjukförsäkringsavgift och arbetsskadeavgift skall bortses från sådant bidrag
som Uksiälts med lön enligt 3 § andra stycket.

3 kap.

3S Egenavgifter beräknas inte för år efter det då den
försäkrade fyllt 65 år.

Andra
avgifter än tilläggspensionsavgift betalas inte av den som vid utgången av
inkomståret ej var inskriven hos allmän försäkringskassa. Sädana avgifter
betalas ej heller av den som för någon del av samma år uppburit hel
förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller för hela
året uppburit hel ålderspension enligt nämnda lag.

Andra
avgifter än tilläggspensionsavgift betalas inte av den som vid utgången av
inkomståret inte var inskriven hos allmän försäkringskassa, lUom fär det
fad att detta berott på att den försäkrade inte uppnått den ålder som enligt
1 kap. 4 § tagen (1962:381) om allmän försäkring krävs för inskrivning hos
allmän försäkringskassa. Sådana avgifter betalas inte heller av den som för
någon del av samma år uppburit hel förtidspension enligt lagen om allmän försäkring
eller för hela året uppburit hel ålderspension enligt nämnda lag. Tilläggspensionsavgift
betalas in- Tilläggspensionsavgift betalas inte för år före del då den
försäkrade te för det år då den försäkrade avli-fyllt 16 år eder för det år
då den för- dit. Sådan avgift betalas inte heller säkrade avlidit. Sådan
avgift betalas då den försäkrade för hela året upp-ej heller då den
försäkrade för hela burit hel ålderspension enligt lagen året uppburit hel
ålderspension en- om allmän försäkring, ligt lagen om allmän försäkring.
Avgift betalas inte då avgiftsunderlaget understiger 1000 kronor.

Prop.
1989/90:110

s. 241 Kontrollera mot PDF

Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från
ersättning för arbete för någon annans räkning, om ersättningen från denne
under året inte uppgått till 1000 kronon Vad nu sagts gäller dock inte om ersättningen
utgör inkomst av rörelse etter jordbruksfastighet.

Vid
bestämmande av undertaget för avgift enligt 1 § 1 och 5-7 skaU bortses från
inkomst av här belägen jordbruksfastighet, om fastigheten på grund av
bestämmelsen i 11 kap. 3 § fjärde stycket lagen (1962:381) om aUmän försäkring
inte är att anse som brukad av den försäkrade.

Vid
bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från ersättning för arbete för
någon annans räkning, om ersättningen från denne under året inte uppgått dll
1000 kronor. Vad nu sagts gäller dock inte om ersättningen utgör inkomst av
näringsverksamhet.

,16 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

241

s. 242 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

Vid
bestämmande av avgiftsunderlaget skall vidare bortses från inkomst som avses i
11 kap. 3§ första stycket d) lagen om allmän försäkring.

Vid
beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i 11 kap. 4 S lagen om allmän försäkring.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1990. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i
fråga om avgifter som avser tid före utgången av år 1990.

242

s. 243 Kontrollera mot PDF

10 Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om särskild löneskatt

Härigenom föreskrivs följande.

1 § En arbetsgivare skall varje år betala särskild löneskatt
till staten med

22,2 procent på lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets in

gång är 65 år eller äldre.

Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas
bestämmelserna i 2 kap. 3-5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag
av 4 S första stycket 2.

2 § En enskild person eller ett dödsbo skall för varje år
betala särskild löne

skatt med 22,2 procent på inkomst av passiv näringsverksamhet här i riket

samt, om den skattskyldige före årets början fyllt 65 år eller avlidit under

året, på inkomst som avses i 3 kap. 4S andra stycket lagen (1981:691) om

socialavgiften

Skatt beräknas inte på sådana inkomster för vilka den
skattskyldige skall betala egenavgifter enligt 3 kap. 4S lagen om
socialavgiften

Skatt beräknas inte heller på ersättning för ett uppdrag
där avtal har träffats om att ersättningen för uppdraget skall likställas med
inkomst av anställning enligt 3 kap. 2 S lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga
delar bestämmelserna i 3 kap. 5 S lagen om socialavgifter.

3§ I fråga om särskild löneskatt gäller bestämmelserna i 5
kap. lagen (1981:691) om socialavgifter samt vad som i nedan angivna
författningar är föreskrivet i fråga om avgifter enligt nämnda lag:

1. kommunalskattelagen (1928:370),

2. lagen (1990:000) om
självdeklaration och kontrolluppgifter,

3. skattebrottslagen (1971:69),

4. lagen (1971:1072) om
förmånsberättigade skattefordringar m.m.,

5. lagen (1979:611) om
upphovsmannakonto,

6. lagen (1990:000) om
skatteutjämningsreserv.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas på
lön eller annan ersättning som utbetalas efter utgången av år 1990 samt på
inkomst enligt 2S som tas upp till beskattning vid 1992 års taxering eller
senare. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av juni
1990, skall - om den skattskyldige inte visar annat - så stor del av
beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av juni
1990 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som
infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

243

11 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1959:551) om beräkning av

pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän

försäkring

Härigenom föreskrivs att 4S lagen (1959:551) om beräkning
av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring'
skall ha följande lydelse.

Prop. 1989/90:110

Nuvarande
lydelse

Förestagen
lydelse

s. 244 Kontrollera mot PDF

Vid
bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, utöver vad som framgår av
lagen om allmän försäkring, gälla följande.

Värdet
av skattepliktiga förmåner i annat än pengar till arbetstagare, som skall
betala sjömansskatt, skall uppskattas i enlighet med vad som föreskrivs av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmen Skattepliktiga
förmåner skall i andra fall tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med
8§ första-fjärde styckena uppbördslagen (1953:272).

Vid
beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader som
arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den mån
kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger/yrafM5e«
kronon

Särskilda
föreskrifter angående beräkning av sådan inkomst av anställning, som enligt
lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt hänförs till intäkt av näringsverksamhet
meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Värdet av skattepliktiga naturaförmåner till
arbetstagare, som skall betala sjömansskatt, skall uppskattas i enlighet med
vad som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmen
Skattepliktiga naturaförmåner skall i andra fall tas upp till ett värde som
bestäms i enlighet med 8§ första-fjärde styckena uppbördslagen (1953:272).

Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag
göras för kostnader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd
anställning, i den mån kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning,
överstiger tretusen kronor.

Riksförsäkringsverket får meddela särskilda föreskrifter
angående beräkning av sådan inkomst av anställning, som enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt hänförs till intäkt av jordbruksfastighet
eller intäkt av rörelse.

Vid beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete får från
inkomst av en viss förvärvskälla inte dras av underskott i annan förvärvskäUa.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1990. Äldre föreskrifter gäller fortfarande vid
beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1990 eller ddigare år.

' Lagen
omtryckt 1976:1015.

Senaste
lydelse av lagens rubrik 1976:1015.

- Senaste
lydelse 1987:1310.

244

s. 245 Kontrollera mot PDF

12 Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om avkastningsskatt på pensionsmedel

Härigenom föreskrivs följande.

Allmän bestämmelse

1 § Till staten skall betalas avkastningsskatt enligt
denna lag.

Skattskyldighet

2% Skattskyldiga till avkastningsskatt är

1. svenska livförsäkringsföretag,

2. utländska livförsäkringsföretag som
bedriver försäkringsrörelse här i riket,

3. understödsföreningar som bedriver
till livförsäkring hänförlig verksamhet,

4. pensionsstiftelser enligt lagen
(1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,

5. arbetsgivare som i sin balansräkning redovisar skuld
under rubriken Av

satt till pensioner enligt 5 S lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

3 § Skatteunderlaget för skattskyldiga som avses
i 2 § 1 och 3 utgörs av net

tointäkten av den kapital- och fastighetsförvaltning som belöper på pen

sionsförsäkringar som meddelats direkt eller meddelats i återförsäkring åt

annat inländskt försäkringsföretag.

Skatteunderlaget för skattskyldiga som avses i 2S2 utgörs
av nettointäkten av den kapital- och fastighetsförvaltning, som härrör från
bolagets här i riket bedrivna försäkringsrörelse och som belöper på
pensionsförsäkringar som meddelats direkt eller meddelats i återförsäkring åt
inländskt försäkringsföretag.

Skatteunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 S 4
utgörs av nettointäkten av stiftelsens kapital- och fastighetsförvaltning.

Skatteunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § 5
utgörs av pensionsskuldens belopp vid ingången av beskattningsåret, såvitt
avser sådana pensionsåtaganden för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger
enligt punkt 20 d jämfört med punkt 20 e av anvisningarna till 23 §
kommunalskattelagen (1928:370) och såvitt avser sådana pensionsåtaganden för
vilka avdragsrätt föreligger enligt 8S lagen (1975:1348) om ikraftträdande av
lagen (1975:1347) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

4 § Vid beräkning av nettointäkten av kapital-
och fastighetsförvaltning som

avses i 3 S första - tredje styckena skall reglerna för inkomstslaget närings

verksamhet vid taxering enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt tiU-

lämpas.

Skattesats

5 § Skatten uppgår till 10 procent av
skatteunderlaget enligt 3 % första - tred

je styckena såvitt underlaget avser tjänstepension och till 15 procent såvitt

underlaget avser annat än tjänstepension.

Skatten uppgår till 1,1 procent av skatteunderlaget enligt
3S fjärde stycket. 1 det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12
månader skall skattesatsen jämkas i motsvarande mån. Detsamma skall gälla om
pensionsskuld som avses i nyssnämnda stycke helt upplöses under
beskattningsåret.

245

s. 246 Kontrollera mot PDF

övriga
bestämmelser Prop. 1989/90:110

6
§ Skattskyldiga som avses i 2 S 5 får utan hinder av bestämmelserna i 20 S
kommunalskattelagen (1928:370) göra avdrag för avkastningsskatt i förvärvskällan.

7§
Skatteunderlaget avrundas nedåt till helt tusental kronon

Beteckningar
i denna lag har samma betydelse som i kommunalskattelagen (1928:370) och lagen
(1947:576) om statlig inkomstskaft.

8
8 Bestämmelserna i taxeringslagen (1990:000) om taxering för inkomst skall
tillämpas när skatteunderlaget bestäms. I fråga om debitering och uppbörd av
avkastningsskatt gäller bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272).

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års
taxering. Lagen tillämpas dock inte om beskattningsåret har påbörjats före
ikraftträdandet. Omfattar beskattningsåret vid 1992 års taxering del av
kalenderåret 1990 nedsätts skatten med belopp motsvarande den andel av
beskattningsåret som infallit under kalenderåret 1990.

För
skattskyldiga som bedriver försäkringsrörelse och för pensionsstiftelser skall
innehavet av värdepapper värderas till det högsta av anskaffningsvärdet och
marknadsvärdet vid övergångstillfället. Innehavet av andra fastigheter än
anläggningsfastigheter skall värderas till det högsta av anskaffningsvärdet
och det uppskattade värdet vid övergångstillfället.

246

s. 247 Kontrollera mot PDF

13 Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om skatt på vissa premiebetalningar

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Till staten skall betalas skatt enligt denna lag på
premier som eriäggs av svensk juridisk person och fysisk person, som är bosatt
i Sverige eller stadigvarande vistas här avseende personförsäkring som har
meddelats i en utomlands bedriven försäkringsrörelse.

Skatt skall dock ej betalas för premier som utgör
omkostnad i näringsverksamhet utom riket.

2§ Skattskyldig är den som har slutit försäkringsavtal med
utländskt försäkringsföretag eller den som vid överlåtelse av försäkringen
trätt i dennes ställe.

3S Skatten utgår med 15 procent av premiebeloppet.

4§ Skattskyldighet inträder när betalning sken

5§ Beskattningsmyndigheten kan på ansökan förklara att
premieskatt inte skall utgå.

Som förutsättning för att en sådan förklaring skall lämnas
gäller att det utländska försäkringsföretaget i den stat där det är
hemmahörande är underkastat en inkomstbeskattning som är jämförlig med den
beskattning som skulle ha följt av en beskattning enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt eller enligt lagen (1990:000) om avkastningsskatt pä
pensionsmedel. Föreligger inte fulla skäl för befrielse får skatten nedsättas
till hälften.

Beskattningsmyndighetens beslut i fråga som här avses får
överklagas hos regeringen.

6§ Skattskyldig skall anmäla sig till
beskatfningsmyndigheten för registrering.

7 § Den som är skattskyldig skall lämna deklaration för
varje beskattningsår då betalning skett.

8§ Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgiften

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

247

s. 248 Kontrollera mot PDF

14 Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om
ersättningsfonder

Härigenom
föreskrivs följande.

1 §
Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet enligt kommunalskatte

lagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt får avdrag gö

ras enligt denna lag för belopp som har avsatts till

1. ersättningsfond för inventarier,

2. ersättningsfond för byggnader och markanläggningar,

3. ersättningsfond för mark och

4. ersättningsfond för djurlager i jordbruk och renskötsel.

I
fråga om handelsbolag beräknas avdraget för bolaget. Avdrag medges inte i fråga
om dödsbon som behandlas som handelsbolag.

Vad
gäller ersättningsfond för inventarier, ersättningsfond för byggnader och
markanläggningar samt ersättningsfond för djurlager i jordbruk och renskötsel
skall den som enligt bokföringslagen (1976:125) eller jordbruksbokföringslagen
(1979:141) är skyldig att upprätta årsbokslut ha satt av ett mot avdraget
svarande belopp i räkenskaperna för beskattningsåret.

Med
inventarier, byggnader, markanläggningar och djurlager i jordbruk och
renskötsel förstås vid tillämpning av denna lag tillgångar som vid inkomsttaxeringen
behandlas enligt de bestämmelser som gäller för maskiner och andra inventarier,
byggnader, markanläggningar respektive djurlager i jordbruk och renskötsel. Som
inventarier anses inte tillgångar som avses i punkterna 16 och 17 av
anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen.

2 §
Avdrag för avsättning till ersättningsfond får göras om skattepliktig er

sättning erhållits för inventarier, byggnader, markanläggningar, mark eller

för djurlager i jordbruk och renskötsel som har skadats genom brand eller

annan olyckshändelse.

Sådant
avdrag får också göras om skattepliktig ersättning erhållits för inventarier,
byggnader och markanläggningar eller för mark i samband med att

1. en fastighet har tagits i anspråk genom expropriation eller Hknande
förfarande eller annars har avyttrats under sådana förhållanden att
tvångsavytt-ring måste anses vara för handen och det inte skäligen kan antas
att avyttringen skulle ha ägt rum även om tvång inte förelegat,

2. en fastighet har avyttrats som ett led i åtgärder för jordbrukets
eller skogsbrukets yttre rationalisering, eller

3. en fastighet har avyttrats till staten därför att fastigheten på grund
av flygbuller inte kan bebos utan påtaglig olägenhet.

Vidare
får sådant avdrag göras om den skattskyldige fått engångsersättning för
inventarier, byggnader och markanläggningar eller får mark i samband med
inskränkning i förfoganderätten till sin fastighet enligt naturvårdslagen
(1964:822) eller för motsvarande inskränkningar enligt andra författningar

Avdrag
för avsättning till ersättningsfond får inte göras i fråga om byggnader,
markanläggningar och mark som utgör omsättningstillgångar i näringsverksamhet.

3 §
Avdrag enligt 2 S får för viss förvärvskälla inte överstiga den skatteplik

tiga ersättningen. Har den skattskyldige med anledning av skadan eller av

yttringen fått avdrag för värdeminskning på inventarier, byggnader eller

markanläggningar med större belopp än han annars skulle ha varit berätti

gad till, skall avdraget för avsättning till ersättningsfond för inventarier
eller

för
avsättning till ersättningsfond för byggnader och markanläggningar redu- 248

ceras
i motsvarande mån. Avser ersättningen en avyttrad fastighet får avdra- Prop.
1989/90:110 get för avsättning till ersättningsfond inte överstiga den
skattepliktiga vinsten med anledning av avyttringen samt det belopp som tagits
upp som intäkt av näringsverksamhet enligt bestämmelserna i punkt 5 första och
tredjesjätte styckena av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen
(1928:370). Avdrag för avsättning till ersättningsfond för djurlager i jordbruk
och renskötsel får inte överstiga ett belopp som motsvarar minskningen av
lagerreserven under beskattningsåret. Har lagret stigit i pris under
beskattningsåret får lagerreserven vid beskattningsårets ingång beräknas på
grundval av den procentsats med vilken lagret vid denna tidpunkt faktiskt
nedskrivits och det återanskaffningsvärde samma lager skulle ha haft vid beskattningsårets
utgång.

4 §
Ersättningsfond för inventarier får tas i anspråk för avskrivning av inven

tarier och för kostnader för reparations- och andra underhållsarbeten på så

dana tillgångar samt för nedskrivning av djurlager i jordbruk och renskötsel.

Ersättningsfond
för byggnader och markanläggningar får tas i anspråk för avskrivning av
byggnader och markanläggningar, som inte utgör omsättningstillgångar i
näringsverksamhet, och för avskrivning av inventarier samt för kostnader för
reparations- och underhållsarbeten på sådana tillgångar Ersättningsfond för
byggnader och markanläggningar får tas i anspråk även för nedskrivning av
djurlager i jordbruk och renskötsel.

Ersättningsfond
för mark får tas i anspråk för anskaffning av mark som inte utgör omsättningstillgång
i näringsverksamhet.

Ersättningsfond
för djurlager i jordbruk och renskötsel får tas i anspråk för nedskrivning av
djurlager med högst ett belopp motsvarande kostnaderna under beskattningsåret
för anskaffning av sådana tillgångar, dock att ett lägre värde på lagret i dess
helhet vid beskattningsårets utgång än som enligt annars gällande regler är
medgivet inte godtas.

5 §
Ersättningsfond får tas i anspråk för tillgångar som anskaffas och arbeten

som utförs efter bokslutsdagen. Fonden får också tas i anspråk för byggna

der, markanläggningar och mark som har anskaffats under samma beskatt

ningsår som ersättningen skall tas upp till beskattning. I sådana fall skall an

ses som om avsättning till ersättningsfond har gjorts och fonden omedelbart

därefter har tagits i anspråk.

I
fråga om avskrivning av byggnader och markanläggningar eller reparations- och
andra underhållsarbeten på sådana tillgångar får den skattskyldige, såvida
arbetet hänför sig till flera beskattningsår och avdrag på grund av arbetet
inte redan har skett, under det sista året ta fonden i anspråk för avskrivning
av tillgångarna eller för täckande av kostnaderna under de ifrågavarande åren.
Vad nu sagts gäller också i fråga om ny- eller ombyggnad av fartyg eller
luftfartyg eller i fråga om byggnadsinventarier eller markinventarier enligt
kommunalskattelagen (1928:370).

6 § Ersättningsfond får tas i anspråk endast i den förvärvskälla där
avsättningen har gjorts. Skattemyndigheten får dock, om det finns särskilda
skäl, medge att ersättningsfond som har avsatts i en förvärvskälla får tas i
anspråk i en annan förvärvskälla.

7
§ Har en ersättningsfond tagits i
anspråk enligt denna lag utgör det ianspråktagna beloppet inte skattepliktig
intäkt. Å andra sidan får sådana utgiften för vilka fonden har tagits i
anspråk, vid taxeringen inte dras av som driftkostnad. Har fonden tagits i
anspråk för avskrivning av inventarier, byggnader eller markanläggningar, skall
vid beräkning av värdeminskningsavdrag som anskaffningsvärde för tillgången
räknas endast den del av utgif- 240

terna som
inte har täckts av det ianspråktagna beloppet. Har fonden tagits i Prop.
1989/90:110 anspråk för anskaffning av mark skall vid beräkning av
ingångsvärdet för marken anskaffningskostnaden reduceras med det ianspråktagna
beloppet. Har fonden tagits i anspråk får anskaffning av lager skall lagret
anses nedskrivet med det ianspråktagna beloppet.

8 § Vid tillämpning av denna lag
skall ett tidigare till ersättningsfond avsatt belopp anses ha tagits i anspråk
före senare avsättningar

9 § Ersättningsfond skall återföras
till beskattning om

1. fonden har tagits i anspråk i strid med 4-6 SS,

2. hela eller den huvudsakliga delen
av den förvärvskälla där avsättningen till fonden har gjorts under
beskattningsåret har överlåtits eller verksamheten har upphört,

3. företaget har upplösts genom fusion
och fonden inte har övertagits enligt sjätte stycket,

4. beslut har fattats om att det
företag som innehar fonden skall träda i likvidation,

5. beslut har meddelats om att den
skattskyldige skall försättas i konkurs, eller

6. fonden inte har tagits i anspråk senast under det
beskattningsår för vil

ket taxering sker under tredje taxeringsåret efter det då avdrag för avsätt

ningen har medgetts.

Vad som sägs i första stycket 2 gäller inte om avsättningen
grundas på avyttring som avses i 2S andra stycket 1-3.

Med överlåtelse som avses i första stycket 2 likställs att
hela eller en del av den förvärvskälla där avsättningen har gjorts tillfallit
en ny ägare genom bodelning eller arv eller genom förordnande i testamente.
Skattemyndigheten får dock, om det finns särskilda skäl, medge att fonden i
stället för att återföras till beskattning övertas av förvärvskällans nye
ägare. I beslutet skall anges i vilken förvärvskälla hos den nye ägaren fonden
skall anses avsatt. Vidare skall bestämmelserna i 11 S tredje stycket
tillämpas.

Återföring till beskattning skall göras i den
förvärvskälla där avsättningen har gjoits. Har fysisk person fått avdrag för
avsättning till ersättningsfond för byggnader och markanläggningar i fall som
avses i 2 S andra och tredje styckena skall återföring till beskattning göras i
den förvärvskälla där avsättningen har gjorts till den del fonden motsvarar
belopp som tagits upp som intäkt av näringsverksamhet enligt bestämmelserna i
punkt 5 första och tredje-sjätte styckena av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen (1928:370). Fonden i övrigt skall återföras till
beskattning i inkomstslaget kapital. Ersättningsfond för mark skall återföras
till beskattning i inkomstslaget kapital.

Skattemyndigheten kan, om det finns särskilda skäl, medge
att fond som skall återföras enligt första stycket 6 får behållas under viss
tid, dock längst till och med det beskattningsår för vilket taxering sker under
sjätte taxeringsåret efter det då avdrag för avsättningen har medgetts.

Vid sådan fusion som avses i 2 § 4 mom. första stycket
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt får ersättningsfond övertas. Har
fonden övertagits skall anses som om det övertagande företaget har gjort
avsättningen under det beskattningsår då avsättningen gjorts hos det
överlåtande företaget.

10 § Har en ersättningsfond återförts till
beskattning enligt 9 % skall som skat

tepliktig intäkt i den förvärvskälla där återföringen görs tas upp ett särskilt

tillägg som svarar mot 30 procent av det återförda beloppet.

Om det finns synnerliga skäl skall tillägg inte påföras.

250

11 §
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan, om det Prop.
1989/90:110

finns särskilda skäl, medge att ett företags ersättningsfond övertas av ett an

nat företag. För sådant medgivande krävs

1. att det ena företaget är
moderföretag och det andra företaget är dess helägda dotterföretag, eller

2. att båda företagen är helägda
dotterföretag till samma moderföretag, eller

3. att det ena företaget är ett
svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening vars aktier eller andelar
till mer än 90 procent ägs av moderföretaget tillsammans med eller genom
förmedling av ett eller flera av dess helägda dotterföretag och det andra
företaget antingen är ett annat sådant aktiebolag eller sådan ekonomisk
förening eller också moderföretaget eller dess helägda dotterföretag.

Vid tillämpning av första stycket avses med moderföretag
svenskt akdebo-lag, svensk ekonomisk förening, svensk sparbank eller svensk
ömsesidig skadeförsäkringsanstalt och med helägt dotterföretag svenskt
aktiebolag eller svensk ekonomisk förening vars aktier eller andelar till mer
än 90 procent ägs av moderföretaget.

Har en ersättningsfond övertagits skall det anses som om
det övertagande företaget gjort avsättning till fonden vid den tidpunkt då det
överlåtande företaget gjorde avsättningen.

12 § Skattskyldig, som vid beskattningsårets utgång
har ersättningsfond eller

som under beskattningsåret har avvecklat sin ersättningsfond, skall vid själv

deklarationen lämna uppgifter om fondens storlek, användning och avveck

ling. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt fastställt formulär

Fysisk person skall i fråga om ersättningsfond för byggnad
och markanläggning som avses i 2 S andra och tredje styckena dessutom lämna
uppgift om hur stor del av fonden som motsvarar belopp som tagits upp som
intäkt av näringsverksamhet enligt bestämmelserna i punkt 5 första och tredjesjätte
styckena av anvisningarna till 22 S kommunalskattelagen (1928:370).

13 § Skattemyndighetens beslut i ärenden enligt 6 §
samt 9 S tredje och femte

styckena får överklagas hos riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut i så

dana ärenden får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas
första gången vid 1992 års taxering.

251

15 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967:94) om avdrag vid

inkomsttaxeringen
för viss aktieutdelning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1967:94) om avdrag
vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning' dets att 3 S skall upphöra att
gälla, dels att 1 och 7 SS skall ha följande lydelse.

Prop.
1989/90:110

s. 252 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Vid beräkning av nettointäkt av rörelse eller
jordbruksfastighet enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt äger
svenskt aktiebolag erhålla avdrag för utdelning på aktie i enlighet med
bestämmelserna i denna lag. Som förutsättning för avdrag gäller att, om
aktien utgivits i samband med bolagets bildande, bolaget anmälts för
registrering efter den 31 december 1978 och, om aktien utgivits i samband
med ökning av aktiekapitalet, att beslut om ökningen anmälts för
registrering efter nämnda dag.

Föreslagen lydelse

Vid beräkning av nettointäkt av näringsverksamhet enligt
lagen (1947:576) om statlig inkomstskaft äger svenskt aktiebolag erhålla avdrag
för utdelning på aktie i enlighet med bestämmelserna i denna lag. Som
förutsättning för avdrag gäller att, om aktien utgivits i samband med bolagets
bildande, bolaget anmälts för registrering efter den 31 december 1978 och, om
aktien utgivits i samband med ökning av aktiekapitalet, att beslut om
ökningen anmälts för registrering efter nämnda dag. Företag som avses i 2 § 70
mom. andra stycket (investmentföretag) och 7§8mom. andrastycket
(förvaltningsföretag) nämnda lag har inte rätt titt avdrag.

7§' Avdrag medges inte för utdelning på aktier som vid
utdelningstillfället ägs

a)
svenskt förvaltningsföretag, om det sammanlagda röstetalet för företagets
aktier i det utdelande bolaget - i förekommande fall tillsammans med aktier
tillhöriga bolag och förening som med hänsyn till äganderättsförhållanden
eller organisatoriska förhållanden kan anses stå företaget nära - motsvarar
mer än hälften av röstetalet för samtliga aktier i bolaget, eller

a)
svenskt investmentföretag eller förvaltningsföretag, om det sammanlagda
röstetalet för företagets aktier i det utdelade bolaget - i förekommande fall
tillsammans med aktier tillhöriga bolag och förening som med hänsyn dll
äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå
företaget nära - motsvarar mer än hälften av röstetalet för samtliga aktier i
bolaget, eller b) svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening som inte
avses under a), om det sammanlagda röstetalet för företagets aktier i det
utdelande bolaget motsvarar en fjärdedel eller mer av röstetalet för samtliga
aktier i bolaget och företaget inte visas vara skattskyldigt för utdelning på
aktierna.

' Senaste
lydelse av lagens rubrik 1978:955. - Senaste Ivdelse 1984:1066. -' Senaste
lydelse 1984:1066.

252

s. 253 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

Avdrag för utdelning på sådana aktier i det utdelande
bolaget som inte avses i första stycket medges under förutsättning att minst
hälften av dessa aktier ägs av ett eller flera av följande slag av aktieägare:

a)
annan än
svenskt aktiebolag, a) annan än svenskt aktiebolag,
svensk ekonomisk förening eller ut- svensk ekonomisk förening eller utländskt
bolag, ländsk juridisk person,

b)
förvaltningsföretag
som inte b) investmentföretag eller
förvalt-omfattas av första stycket a), ningsföretag som inte
omfattas av

första stycket a),

c) svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening
som visas vara

skattskyldig för utdelning på aktiema, och

d) utländskt bolag som skall er- d) utländsk juridisk person som

lägga skatt enligt kupongskattelagen skall erlägga skatt enligt kupong-

(1970:624) för utdelning på aktierna skattelagen (1970:624) för utdelning

med helt eller nedsatt belopp. på aktierna med helt eller nedsatt

belopp. Vid tillämpning av denna paragraf Vid
tillämpning av denna paragraf anses aktie, som ägs av en av bolag anses
aktie, som ägs av en av bolag eller förening bildad pensions- eller eller
förening bildad pensions- eller personalstiftelse, innehavd av bola-
personalstiftelse, innehavd av bolaget eller föreningen. Med förvalt- get
eller föreningen. ningsföretag förstås sådant företag som avses 17§ 8 mom.
tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas
första gången vid 1992 års taxering.

Den upphävda bestämmelsen i 3S skall dock tillämpas 1
fråga om utdelning på aktie som har utgetts i samband med bolagets bildande,
om bolaget har anmälts för registrering före utgången av år 1990, och i fråga
om utdelning på aktie som har utgetts i samband med ökning av akdekapital, om
beslutet om ökningen har anmälts för registrering före nämnda tidpunkt. Därvid
skall vad som utgör rörelse eller jordbruksfastighet bedömas enligt kommunalskattelagen
(1928:370) i dess lydelse indll den 1 juli 1990.

253

s. 254 Kontrollera mot PDF

16 Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om
ändring i bokföringslagen (1976:125)

Härigenom föreskrivs att 12 S bokföringslagen (1976:125)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 S'

Räkenskapsåret skall omfatta tolv Räkenskapsåret
skall omfatta tolv

månaden Annat räkenskapsår än månaden För enskild
näringsidkare,

kalenderår (brutet räkenskapsår) dödsbo, handelsbolag där fysisk per-

skall omfatta tiden den 1 maj-den 30 son eller dödsbo skall beskattas för

april, den 1 juli-den 30 juni eller den bolagets inkomst och sådan samfäl-

1 september-den 31 augusti. Om det lighelsförvaUande juridisk person

med hänsyn till det allmännas eko- som avses i 53 § 2 mom. kommunal-

nomiska intresse eller andra omstän- skattelagen (1928:370) skall kalen-

digheter finns synnerliga skäl, kan derårel utgöra räkenskapsår. Annan

regeringen eller myndighet som re- bokföringsskyldig får tillämpa annat

geringen bestämmer medge att an- räkenskapsår än kalenderår (brutet

nan period av tolv hela månader räkenskapsår). Brittet räkenskapsår

skall utgöra räkenskapsår skall omfatta tiden den 1 maj-den
30

april, den 1 juli-den 30 juni eller den 1 september-den 31
augusti.

Om det med hänsyn till det allmännas ekonomiska intresse
eller andra omständigheter finns synnerliga skäl, kan regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer medge att annan period av tolv hela månader än som
följer av första stycket skall utgöra räkenskapsån När bokföringsskyldighet
inträder eller räkenskapsåret lägges om, får räkenskapsåret avse kortare tid
än tolv månader eller utsträckas att omfatta högst aderton månaden Avkortning
av räkenskapsåret får också göras om bokföringsskyldigheten upphön

Tillämpas brutet räkenskapsår, får omläggning av
räkenskapsåret ske till kalenderån I annat fall får omläggning av
räkenskapsåret ej ske med mindre tillstånd därtill ges av skattemyndigheten.

Den som år bokföringsskyldig i fråga om flera rörelser
skall använda samma räkenskapsår för dessa. Föreligger synnerliga skäl, kan
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge att olika
räkenskapsår får användas. För att få samma räkenskapsår för flera rörelser får
omläggning av räkenskapsår ske utan särskilt tillstånd.

Fjärde stycket äger motsvarande Femte stycket äger motsvarande

tillämpning pä räkenskapsår inom tillämpning på
räkenskapsår inom

koncern. koncern.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. Skall
kalenderåret enligt de nya

bestämmelserna utgöra räkenskapsår gäller följande. Ett brutet räken

skapsår, som har börjat löpa före ikraftträdandet och som omfattar del av

år 1991, skall avkortas så att det slutar den 31 december 1990. Ett brutet

räkenskapsår som börjar löpa under perioden den 1 juli - den 31 december

1990 skall avkortas så att det slutar den 31 december 1990 eller förlängas så 254

att det slutar den 31 december 1991.

'Lydelse enligt prop. 1989/90:74.

17 Förslag till

Lag om
ändring i jordbruksbokföringslagen (1979:141)

Härigenom föreskrivs att 8 § jordbruksbokföringslagen
(1979:141) skall ha följande lydelse.

Prop. 1989/90:110

Nuvarande
lydelse

Förestagen
lydelse

8S'

Kalenderåret
skall utgöra räken-skap.sår. När redovisningsskyldighet inträder får
räkenskapsåret avse kortare tid än tolv månader eller utsträckas /('// att
omfatta högst arton månaden Avkortning av räkenskapsåret får också göras om
redovisningsskyldigheten upphön

Räkenskapsåret skall omfatta tolv månader. Annat
räkenskapsår än kalenderår (brutet räkenskapsår) skall omfatta tiden den 1
maj-den 30 aprd, den 1 juli-den 30 juni etter den 1 september-den 31 augusti.

När redovisningsskyldighet inträder etter räkenskapsåret
läggs om, får räkenskapsåret avse kortare tid än tolv månader eller utsträckas
att omfatta högst aderton månaden Avkortning av räkenskapsåret får också göras
om redovisningsskyldigheten upphön

TiUämpas brutet räkenskapsår får omläggning av
räkenskapsåret ske till kalenderår 1 annat fad får omläggning av
räkenskapsåret ej ske med mindre tillstånd därtill ges av skattemyndigheten.

Den som är skyldig att föra räkenskaper ifråga om flera
verksamheter av sådant slag som avses i denna lag eller som samtidigt med
skyldighet att föra räkenskaper för sådan verksamhet är bokföringsskyldig för
annan näringsverksamhet skad använda samma räkenskapsår för de olika
verksamheterna. Föreligger synnerliga skäl, kan riksskatteverket medge
undantag härifrån. För alt få samma räkenskapsår för flera verksamheter får
omläggning av räkenskapsår ske inan särskih tillstånd.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1990. Ett brutet räkenskapsår, som har börjat
löpa före ikraftträdandet och som omfattar del av år 1991, skall avkortas så
att det slutar den 31 december 1990. Ett brutet räkenskapsår som börjar löpa
under perioden den 1 juli - den 31 december 1990 skall avkortas så att det
slutar den 31 december 1990 eller förlängas så att det slutar den 31 december
1991.

' Lydelse
enligt prop. 1989/90:74.

255

18 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1982:1193) om skattereduktion för

fackföreningsavgift

Härigenom föreskrivs att 2-5 SS lagen (1982:1193) om
skattereduktion för fackföreningsavgift skall ha följande lydelse.

Prop. 1989/90:110

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Underlag för beräkning av skattereduktion är
medlemsavgift som den skattskyldige under inkomståret har erlagt till
arbetstagarorganisation, dock högst 7200 kronon Med arbetstagarorganisation
förstås sådan organisation som avses i lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet.

Underlaget avrundas nedåt till helt

Underlag för beräkning av skattereduktion är
medlemsavgift som den skattskyldige under inkomståret har erlagt till
arbetstagarorganisation, dock högst 2500 kronon Med arbetstagarorganisation
förstås sådan organisation som avses i lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet, tiotal kronon

3 §

Skattereduktion
för fackföreningsavgift uppgår till 20 procent av underlaget.

I fråga om skattereduktion för fackföreningsavgift
tillämpas 2S 4 mom. andra och tredje styckena uppbördslagen (1953:272).
Skattereduktion för fackföreningsavgift skall tillgodoräknas den skattskyldige
före skattereduktion enligt 2 S 4 mom. uppbördslagen.

Skattereduktion för fackföre-ningsavgift uppgår till 40
procent av underlaget.

I fråga om skattereduktion för fackföreningsavgift
tillämpas 2S 4 mom. femte och .sjätte styckena uppbördslagen (1953:272).
Skattereduktion för fackföreningsavgift skall tillgodoräknas den skattskyldige
före skattereduktion enligt 2§ 4 mom. uppbördslagen.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att
erlägga sjömansskatt och har denna nedsatts enligt 12 S 4 mom. lagen
(1958:295) om sjömansskatt på grund av bestämmelserna i denna lag, skall
reduktionsbeloppet minskas med det belopp varmed nedsättning har skett.

5§'

Skattskyldig som önskar skattereduktion enligt denna lag
skall framställa yrkande därom, innehållande uppgift om personnummer och erlagd
avgift. Yrkandet kan framställas genom den skattskyldiges arbetstagarorganisation
senast den 15 juni taxeringsåret till riksskatteverket eller, om
organisationen vidarebefordrar yrkandet på medium för automatisk
databehandling, senast den

Skattskyldig som önskar skattereduktion enligt denna lag
skall framställa yrkande därom, innehållande uppgift om personnummer och erlagd
avgift. Yrkandet kan framställas genom den skattskyldiges arbetstagarorganisation
senast den 31 mars taxeringsåret till riksskatteverket eller, om
organisationen vidarebefordrar yrkandet på medium för automatisk
databehandling, senast

Lydelse
enligt prop. ]989./90:74.

256

Nuvarande
lydelse

31
augusti samma ån Skattskyldig kan även själv senast den 30 september
taxeringsåret eller också därefter, som begäran om rättelse enligt 84 S
uppbördslagen (1953:272), framställa yrkandet hos skattemyndigheten, varvid
kvitto på erlagd avgift skall fogas till ansökningen.

Förestagen lydelse

den
30 april samma ån Skattskyldig kan även själv senast den 30 september
taxeringsåret eller också därefter, som begäran om rättelse enligt 84 S
uppbördslagen (1953:272), framställa yrkandet hos skattemyndigheten, varvid
kvitto på erlagd avgift skall fogas till ansökningen.

Prop.
1989/90:110

Denna lag träder i kraft
den 1 juli 1990 och tillämpas såvitt avser 5 S första gången vid 1991 års
taxering och i övrigt första gången vid 1992 års taxering.

17
Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

257

19 Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om nedsättning av vissa underhållsbidrag

Härigenom
föreskrivs följande.

1
S Denna lag är tillämplig på underhållsbidrag till icke hemmavarande barn om
bidraget har senast bestämts genom dom som meddelats eller avtal som slutits
före den 1 januari 1991 och år bestämt i svenskt mynt.

2S
Ett underhållsbidrag som avses i I S skall den 1 februari 1991 sättas ned med
75 kronor per månad, om bidraget uppgår till minst 250 kronor per månad eller
3 000 kronor för helt ån

Uppgår
underhållsbidraget till lägre belopp, skall det sättas ned med 30 procent av
det belopp som utgån Om bidraget efter ändringen slutar på öretal, skall det avrundas
nedåt till helt krontal.

Om
nedsättningen skulle understiga 25 kronor per månad eller 300 kronor för helt
år, skall underhållsbidraget kvarstå oförändrat.

3§
Utan hinder av bestämmelserna i denna lag får rätten efter yrkande besluta på
annat sätt om bidragsskyldigheten, när reglerna om underhållsbidrag i
föräldrabalken föranleder det.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1990.

258

20 Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken de/i att
15 kap. 9 och 14SS skall ha följande lydelse, dels att det i balken skall
införas en ny paragraf, 15 kap. 6a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

15 kap. 6 a a

Lön får tas i anspråk för införset endast i den mån lönen
överstiger vad gäldenären behöver för eget underhåll och familjens behov
(förbehålls-beloppet) samt ttll fullgörande av betalningsskyldighet tid annan
som vid införset har lika rätt som sökanden eller bättre rätt än denne.

Förbehåltsbeloppet bestäms med ledning av ett
normatbetopp, som utgör för ensamstående skatiskyldig 22900 kronor, för
sammanlevande makar 39 700 kronor och för varje barn 14600 kronor
multiplicerade med det tal (jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det
allmänna prisläget i oktober månad föregående år och prisläget i oktober 1985.
Nor-malbdoppen skall avrundas uppåt titt heU hundratal kronor Normalbe-toppen
skad anses innefatta alla vanliga levnadkostnader utom bostadskostnad, som
beräknas särskiU och läggs tid normalbeloppen.

Normatbetopp som avses i andra stycket fastställs av
myndighet som regeringen bestämmer

Kronofogdemyndigheten bestäm- Kronofogdemyndigheten bestäm

mer dels hur mycket som högst får mer dels hur mycket som högst får

innehållas vid varje avlöningstillfälle innehållas vid varje avlöningstillfälle

(införselbeloppet), dels en belopp (införselbeloppet), dels det belopp

som skall förbehållas/ör eget under- som enligt 6a§ skall förbehållasgät-

håU och familjens behov samt tiUfult- denären (förbehållsbeloppet).

görande av betalningsskyldighet tid Förbehåtlsbetopp som har be-

annan som vid införsel har lika rätt stämts i ett beslut om införsel tittäm-

som sökanden eller bättre rätt än pas under den lid beslutet gäller

denne (förbehållsbeloppet). också ifråga om avdragför kvarstå-

Förbehåtlsbeloppet
bestäms med ende skatt,

ledning av bestämmelserna om exi

stensminimum i 50§ 2mom.
kom-
._

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1989/90:110

munalskatletagen
(1928:370) och anvisningarna titt nämnda paragraf.

Är fråga om införsel i
sjukpenning eller annan dagersättning som avses i 2S första stycket 5, bestäms
införselbeloppet och förbehållsbeloppet per dag.

14 S

Införsel för underhållsbidrag
har företräde framför skatteavdrag. Vid annan införsel har skatteavdraget
företräde.

Införsel för
underhållsbidrag har företräde framför skatteavdrag, dock ej framför avdrag för
preliminär skatt. Vid annan införsel har skatteavdraget företräde.

Denna lag träder i kraft
den 1 juli 1990 och tillämpas i fråga om införsel som sker efter utgången av år
1990.

De nya föreskrifterna i 15
kap. 6 a S om beräkning av förbehållsbelopp tillämpas dock från och med
ikraftträdandet.

260

21
Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om ändring i lagen (1984:947) om beskattning av
utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:947) om
beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige' dels att
4§ skall upphöra att gälla, dets att 13 S skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

u%-

I kontrolluppgift enligt 3 kap. 4S I kontrolluppgift enligt 3 kap. 4S

lagen (1990:000) om självdeklara- lagen (1990:000) om självdeklara

tion och kontrolluppgifter skall ar- tion
och kontrolluppgifter skall ar

betsgivaren lämna uppgift även om betsgivaren
lämna uppgift även om

sådan lön, ersättning eller förmån sådan
ersättning eller förmån som

som inte utgör skattepliktig intäkt inte
utgör skattepliktig intäkt på

på grund av bestämmelserna i denna grund
av bestämmelserna i denna

lag. lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas
första gången vid 1992 års taxering.

Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i den mån
forskarskattenämn-den genom beslut som har meddelats före ikraftträdandet har
funnit förutsättningar för skattelättnader föreligga under viss tidsperiod.

' Senaste lydelse av 4 S 1989:234.

- Lydelse enligt prop. 1989/90:74. 261

22
Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring

Härigenom
föreskrivs att 7 S lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring skall ha följande
lydelse.

Prop.
1989/90:110

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

7S'

Annan förvärsarbetande
än som avses i 6 S är berättigad till delpension om han har minskat
arbetstiden med i genomsnitt minst hälften.

Vid tillämpning av första
stycket skall beträffande förvärvsarbete i fåmansföretag som avses i 35 %
lamom. kommunalskattelagen (1928:370) företagsledare och dennes make inte anses
arbeta som anställda hos företaget eller annars under förhållanden som
omfattas av 6 S. Med makar jämställs de som lever tillsammans, om de tidigare
varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft bam.

Vid tillämpning av första
stycket skall beträffande förvärvsarbete i fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag
som avses i punkt 14 av anvisningarna ttll 32 % kommunalskattelagen
(1928:370) företagsledare och dennes make inte anses arbeta som anställda hos
företaget eller annars under förhållanden som omfattas av 6 S. Med makar
jämställs de som lever tillsammans, om de tidigare varit gifta med varandra
eller gemensamt har eller har haft barn.

Denna lag träder i
kraft den 1 juli 1990.

'Senaste
lydelse 1987:364.

262

23
Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1989:1023) om upphävande av

lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på
skeppskontrakt

m.m.

Prop. 1989/90:110

Härigenom
föreskrivs att punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1989:1023) om
upphävande av lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt m.m.
skall ha följande lydelse.

s. 263 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

2. Har avdrag medgetts enligt den upphävda lagen skall
bestämmelserna i 2 S lagen tillärnpas även vid senare års taxeringan

Föreslagen lydelse

2. Har avdrag medgetts enligt den upphävda lagen skall
bestämmelserna'i 2 S lagen tillämpas även vid senare års taxeringan
Beskattning skatt fr.o.m. 1992 års taxering ske i inkomstslaget
näringsverksamhet.

Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1990.

263

s. 264 Kontrollera mot PDF

24
Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om
ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)

Härigenom föreskrivs att 7 S utsökningsregisterlagen
(1986:617) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

7S'

Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna får ha
terminalåtkomst till utsökningsregistret.

Terminalåtkomsten för en kronofogdemyndighet får avse
endast uppgifter om

1. den som är registrerad hos
myndigheten som gäldenär i mål om exekutiva åtgärder,

2. den som i annat fall än som avses
under 1 är gäldenär eller svarande i mål eller ärende som handläggs hos
myndigheten,

3. make till person som avses under 1,

4. den som är gemensamt
betalningsansvarig med person som avses under 1,

5. fåmansföretag som avses i 35% 5. fåmansföretag och
fåmansägt

lamom. sjunde stycket kommunal- handelsbolag som avses i punkt 14 av

skattelagen (1928:370) och delägare anvisningarna lid 32% kommunal-

i sådant företag, om företaget eller skattelagen (1928:370) och delägare

delägare i detta är gäldenär som av- i sådant företag, om företaget eller

ses under 1, delägare i detta är gäldenär som av

ses under 1,

6. konkurs och näringsförbud.

I fråga om kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet i
konkurs gäller terminalåtkomsten enligt andra stycket 1 också gäldenärer i
annat län, om detta ingår i tillsynsområdet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.

'Senaste lydelse 1988:397. 264

s. 265 Kontrollera mot PDF

25
Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om
ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella
sambor' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt
förhållande, skall vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och
bestämmelser tillämpas även på de homosexuella samborna:

1. lagen (1987:232) om sambois
gemensamma hem,

2. ärvdabalken,

3. jordabalken,

4. 10kap. 9S rättegångsbalken,

5. 4 kap. 19 S första stycket
utsökningsbalken,

6. 19S förstastycket, J5.4w!o/«., 6. 19S första stycket, punkt 1 punkt 8 andra stycket
av anvisning- nionde stycket av anvisningarna tdl arna lid 32 § samt punkt 2 a
sjunde 31 § och punkt 3a av anvisningarna stycket av anvisningarna ttll 36§ tdl
33 § kommunalskattelagen kommunalskattelagen (1928:370), (1928:370),

7. lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt,

8. 6S lagen (1946:807) om handläggning
av domstolsärenden,

9. bostadsrättslagen (1971:479),

10. 9S rättshjälpslagen (1972:429),
samt

11. lagen (1981:131) om kallelse på
okända borgenären

Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna
skall vara ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas
första gången vid

iQ9 å rs taxprino

1992 års taxering

'Senaste Ivdelse 1988:152. 265

26
Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för

allemanssparande
och ungdomsbosparande

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 SS lagen (1988:847) om
skattelättnader för allemanssparande och ungdomsbosparande skall ha följande
lydelse.

Prop.
1989/90:110

Av
realisationsvinst på andel i allemansfond tas två tredjedelar upp som
skattepliktig inkomst. Avdrag för realisationsförlust på sådan andel
grundas på två tredjedelar av förtus-len. För utdelning enligt 18 S sista
stycket lagen om allemanssparande skall gåvoskatt betalas i den mån
skattskyldighet föreligger enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt.

Nuvarande
lydelse

Räntan på sparmedel som satts in i allemanssparandet samt
bonusrän-tan enligt 5 S lagen (1983:890) om allemanssparande utgör inte skattepliktig
inkomst vid taxering enligt kommunatskattelagen (1928:370) eller lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.

Realisationsvinst
på andel i allemansfond ulgör inte skatteplikdg inkomst. Avdrag får ej göras
för realisationsförlust på sådan andel.

Föreslagen
lydelse

Av ränta på sparmedel som satts in i allemanssparandet
samt bonus-ränta enligt 5 S lagen (1983:890) om allemanssparande utgör endast
två tredjedelar skattepliktig inkomst vid taxering enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt.

s. 266 Kontrollera mot PDF

Bonusräntan enligt US lagen (1988:846) om ungdomsbosparande
utgör inte skattepliktig inkomst vid taxering enligt kommunalskattelagen
(1928:370) ellerlagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Av bonusränta enligt US lagen (1988:846) om
ungdomsbosparande utgör endast två tredjedelar skattepliktig inkomst vid
taxering enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års
taxering.

266

s. 267 Kontrollera mot PDF

27
Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 §
Skatt enligt denna lag betalas till staten för ränta på

1. skogskonto och skogsskadekonto
enligt skogskontolagen (1954:142),

2. upphovsmannakonto enligt lagen
(1979:611) om upphovsmannakonto.

2 § Skattskyldig är innehavaren av
sådant konto som anges i 1 S,

3 § Skatt tas ut med 15 procent av
den ränta som gottskrivs kontot. Skattebeloppet skall avrundas till närmast
lägre hela krontal.

Skatt tas dock inte ut på ränta som avser tid efter det
att kontomedel skall tas upp till beskattning enligt skogskontolagen eller
lagen om upphovsmannakonto.

4 § Ärenden om skatt enligt denna lag
prövas av riksskatteverket.

5 § Vid varje tillfälle dä ränta
gottskrivs ett konto enligt 3 S skall banken för kontohavarens räkning
innehålla skatt på räntan.

6 § Banken skall inom en månad från
räntegottskrivningen på blankett som fastställs av riksskatteverket - eller
efter särskilt medgivande på annat lämpligt sätt - till verket lämna uppgifter
om kontohavare, kontoslag, kontobehållning, gottskriven ränta och innehållen
skatt.

7 § Har banken underlåtit att
innehålla skatt är banken betalningsskyldig för belopp som skulle ha
innehållits. Riksskatteverket får meddela beslut om sådan betalningsskyldighet
senast femte året efter det år då beloppet skulle ha innehållits.

8 § Banken skall betala skatten till
riksskatteverket inom den tid som anges i 6 §. Betalning skall göras genom
insättning på särskilt postgirokonto. Inbetalning anses ha skett den dag
inbetalningskort eller försändelse, som innehåller gireringskort, inkommit
till postanstalt. Inbetalning av skatt sker kostnadsfritt.

9 § Har skatt inte betalats in inom
den tid som anges i 6 S tas en restavgift ut. Restavgiften är sex öre för varje
hel krona av den skatt som inte har betalats, dock minst 50 kronon Vid
beräkning av restavgiften skall avrundning ske till närmast högre hela krontal.

Utöver restavgift tas tilläggsavgift ut. Tilläggsavgiften
tas ut för varje påbörjad tidrymd av sex månader, första gången dock för den
tidrymd som börjar två månader efter utgången av den månad då betalning skulle
ha skett, till dess betalning sker eller förordnande om indrivning meddelas.
Tilläggsavgift beräknas för vaije tidrymd som nu nämnts till fyra öre för varje
hel krona. I övrigt tillämpas i fråga om tilläggsavgift bestämmelserna i denna
lag om restavgift. När särskilda omständigheter föranleder det får
riksskatteverket befria från restavgift och tilläggsavgift.

10 § Betalas inte skatten i rätt tid
och ordning skall den drivas in. Bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272) om
indrivning gäller i tilllämpliga delar för skatt enligt denna lag.

11 § Har skatt innehållits och
betalats in med för högt belopp skall återbetalning till den skattskyldige ske
med vad som betalats för mycket.

Ansökan om återbetalning skall göras skriftligen hos riksskatteverket
före

utgången av femte året efter det år då skatt inbetalades enligt 8 S. 267

s. 268 Kontrollera mot PDF

12 § För kontroll beträffande skatten
kan riksskatteverket meddela beslut Prop. 1989/90:110 om skatterevision hos
banken. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i taxeringslagen
(1990:000) om taxeringsrevision.

13 S Riksskatteverkets beslut enligt
denna lag får överklagas hos kammarrätten av den skattskyldige, banken eller
det allmänna ombudet enligt kupongskattelagen (1970:624). Beslut om
skatterevision enligt 12 S får dock inte överklagas.

Överklagandet skall ha kommit in inom två månader från den
dag då klaganden fick del av riksskatteverkets beslut.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas
på räntor som belöper på tid efter ikraftträdandet.

268

s. 269 Kontrollera mot PDF

28 Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om ändring i skogskontolagen (1954:142)

Härigenom föreskrivs att 1, 2 och 7-9 SS skogskontolagen
(1954:142)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

is-

Vid taxering till kommunal och Vid taxering till kommunal och

statlig inkomstskatt kan fysisk per- statlig inkomstskatt
kan fysisk per

son och dödsbo som avses i 10 S 1 son och dödsbo som avses i 10 S 1

mom. lagen (1947:576) om statlig in- mom. lagen (1947:576) om statlig in

komstskatt, på de villkor och i den komstskatt, på de villkor och i den

omfattning som anges i denna lag, få omfattning som anges i denna lag, få

uppskov med beskattning av intäkt uppskov med beskattning av intäkt

av skogsbruk för medel som sätts in av näringsverksamhet avseende

på ett särskilt bankkonto (skogs- skogsbruk för medel som sätts in på

konto eller skogsskadekonto). Upp- ett särskilt bankkonto (skogskonto

skov medges inte delägare i handels- eller skogsskadekonto). Uppskov

bolag eller i dödsbo, för vilket reg- medges inte delägare i handelsbolag

lerna om handelsbolag skall tilläm- eller i dödsbo, för vilket reglerna om

pas, för inkomst av bolagets eller handelsbolag skall tillämpas, för in-

dödsboets verksamhet. komst av bolagets eller dödsboets

verksamhet.

Uppskov för insättning på skogsskadekonto medges endast om
stormfällning, brand, insektsangrepp eller liknande händelse har medfört att
mer än en tredjedel av förvärvskällans skog bör avverkas tidigare än vad som
annars skulle ha varit fallet och om den skattskyldige med intyg från
skogsvårdsstyrelsen i länet eller på annat sätt visar att den huvudsakliga
delen av beskattningsårets skogsintäkter hänför sig till avverkning som nu har
sagts.

Uppskov för insättning på skogsskadekonto medges inte om
den skattskyldige för det beskattningsår och den förvärvskälla som uppskovet
avser också yrkar uppskov för insättning på skogskonto.

Har uppskov för insättning på skogsskadekonto vägrats på
grund av att de i andra stycket angivna villkoren inte varit uppfyllda får den
skattskyldige framställa yrkande om uppskov för insättning på skogskonto. Sådan
framställning skall ha kommit in till skattemyndigheten inom sex månader från
det att beslut meddelades om att rätt till uppskov för insättning på skogsskadekonto
inte föreligger, om inte längre tid följer av bestämmelserna i taxeringslagen
(1990:00).

Med bank avses i denna lag riksbanken, affärsbank,
sparbank samt föreningsbank.

En skattskyldig får för ett visst beskattningsår och en
viss förvärvskälla göra insättning på endast ett skogskonto eller
skogsskadekonto. Har den skattskyldige i strid mot denna bestämmelse gjort
insättning på skogskonto eller skogsskadekonto i mer än en bank medges uppskov
endast för insättning på det först öppnade kontot.

2S-' Beträffande viss förvärvskälla får uppskovet för ett
och samma beskattningsår, om annat ej följer av andra och tredje styckena,
avse högst ett be-

' Lagen oinlryckt 1982:325. Senaste lydelse av lagens
rubrik 1975:263.

- Lydelse
enligt prop. 1989/90:74. 269

-'Senaste
lydelse 1985:1021.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

lopp motsvarande summan av

a)
sextio procent
av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som har avyttrats
genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) fyrtio procent av den på
beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt

c)
fyrtio procent
av saluvärdet av c) fyrtio procent av saluvärdet av
skogsprodukter, som under beskatt- skogsprodukter, som under beskattningsåret
har tagits ut för förädling i ningsåret har tagits ut för förädling i

egen rörelse. annan förvärvskälla inom inkomst-

slaget näringsverksamhet.

Medför stormfällning, brand, insektsangrepp eller liknande
händelse att en betydande del av förvärvskällans skog bör avverkas tidigare än
vad som annars skulle ha varit fallet, får skattskyldig, om och i den mån han
med intyg från skogsvårdsstyrelsen i länet eller pä annat sätt visar att intäkt
hänför sig till avverkning som nu har sagts, uppskov med högst ett belopp
motsvarande summan av

a) åttio procent av den på
beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som har avyttrats genom
upplåtelse av avverkningsrätt,

b) femtio procent av den på
beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt

c) femtio procent av saluvärdet av c) femtio procent av saluvärdet av

skogsprodukter, som under beskatt- skogsprodukten som under beskatt

ningsåret har tagits ut för förädling i ningsåret har tagits ut för
förädling i

egen rörelse. annan förvärvskälla
inom inkomst

slaget näringsverksamhet.

Uppskov med belopp som anges i Uppskov med belopp som anges i

andra stycket medges också i fråga andra stycket medges
också i fråga om sådan ersättning för skog eller om sådan ersättning för skog
eller skogsprodukter som avses i punkt 4 skogsprodukter som avses \ 25 § 2
tredje stycket av anvisningarna tiU mom. tredje stycket lagen (1947:576) 35 §
kommunatskattelagen (1928: om statlig inkomstskatt. 370).

Vid tillämpningen av första-tredje styckena avses med
köpeskilling även försäkringsersättning för skog och skogsprodukter.

Uppskov medges inte med så stort Uppskov medges inte med så stort

belopp att underskott//öz-vflwA-Å/- belopp att underskott
uppkommer

lan uppkommer vid beräkning av vid beräkning av inkomst av för

nettointäkt enligt kommunalskatte- värvskällan enligt kommunalskatte

lagen, lagen.

Har i förvärvskällan redovisats utdelning från
samfällighet, som avses i 6 S 1 mom. första stycket b lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt, medges uppskov för den del av utdelningen som härrör från
intäkt av skogsbruk i samfälligheten under det beskattningsår som utdelningen
hänför sig till på samma sätt som om denna del utgjort intäkt av skogsbruk, som
den skattskyldige drivit själv.

Som skogskonto och skogsskadekonto godtas endast konto
för vilket ränta gottskrivs årligen eller oftare. Räntesatsen för medel på
skogskonto och skogsskadekonto bestäms av banken.

På gottskriven ränta utgår skatt en- »_

ligt lagen (1990:00) om skatt på ränta på skogskontomedel
m.m.

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

8S'

Belopp
för vilket uppskov med beskattning har erhållits samt ränta på sådant belopp
skall tas upp som intäkt av skogsbruk för det beskattningsår då utbetalning
från skogskontot eller skogsskadekontot sker eller skulle ha skett enligt 6
S.

Belopp för vilket uppskov med beskattning har erhållits
samt resterande ränta på sådant belopp skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet
för det beskattningsår då utbetalning från skogskontot eller skogsskadekontot
sker eller skulle ha skett enligt 6 %.

Med resterande ränta avses ränta efter avdragför skatt
enligt 7 §. Beskattning enligt första stycket skall inte ske om medel på
skogskonto eller skogsskadekonto hos en bank till hela beloppet direkt överförs
till ett motsvarande konto i en annan bank.

samhet.

Har
dödsbo innestående medel skall beskattning äga rum för det beskattningsår då
reglerna om handelsbolag tillämpas första gången på dödsboet.

Har avtal träffats om överlåtelse Har avtal träffats om överlåtelse

eller
pantsättning av medel på eller pantsättning av medel på skogskonto eller
skogsskadekonto, skogskonto eller skogsskadekonto.

Övergår skattskyldigs fastighet till annan på annat sätt
än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång eller genom gåva skall, såvida
fastigheten utgör den väsentliga delen av förvärvskälla för vilken insättning
på skogskonto eller skogsskadekonto har gjorts, innestående medel genast tas
upp som intäkt av skogsbruk.

skall
medlen genast tas upp som intäkt a\skogsbruk. Beskattningskall inte ske av den
anledningen att den skattskyldige efter framställning från skogsvårdsstyrelse
har förbundit sig att inte utan styrelsens tillstånd förfoga över medlen.

9§

skall
medlen genast tas upp som intäkt av näringsverksamhet. Beskattning skall inte
ske av den anledningen att den skattskyldige efter framställning från
skogsvårdsstyrelse har förbundit sig att inte utan styrelsens dllstånd förfoga
över medlen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas
första gången vid 1992 års taxering.

Skogskonto
och skogsskadekonto som vid lagens ikraftträdande inte uppfyller villkoret
enligt 7 % första stycket skall - om villkoret inte uppfyllts senast den 31
december 1992 - inte längre anses som skogskonto eller skogsskadekonto i följd
varav de på kontot innestående medlen skall tas upp som intäkt av
näringsverksamhet.

s. 1988 Kontrollera mot PDF

-Senaste lydelse 1988:1520.

271

29
Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om ändring i lagen (1986:492) om tillfälliga regler
för insättning på skogskonto

Härigenom föreskrivs att lagen (1986:492) om tillfälliga
regler för insättning på skogskonto' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

Vid 1987-1992 års taxeringar gäller i stället för vad som
sägs i 2 S första-tredje styckena skogskontolagen (1954:142) att uppskov medges
med högst ett belopp motsvarande summan av

a) nittio procent av den på
beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som har avyttrats genom
upplåtelse av avverkningsrätt,

b) sjuttio procent av den på
beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt

c) sjuttio procent av saluvärdet av c) sjuttio procent av saluvärdet av

skogsprodukten som under beskatt- skogsprodukter, som under beskatt

ningsåret har tagits ut för förädling i ningsåret har tagits ut för
förädling i

egen rörelse. annan förvärvskälla
inom inkomst

slaget näringsverksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas
första gången vid 1992 års taxering.

' Senaste Ivdelse 1988: L522. 272

s. 1989 Kontrollera mot PDF

30 Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om ändring i lagen (1979:611) om upphovsmannakonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:611) om
upphovsmannakonto dels att 4 S skall upphöra att gälla, dels att 1, 7, 10 och
11 SS skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 S

Vid taxering till statlig och kom- Vid taxering till statlig och kom-

munal inkomstskatt kan fysisk per- munal inkomstskatt kan
fysisk person, på de villkor och i den omfatt- son, på de villkor och i den
omfattning som anges i denna lag, få upp- ning som anges i denna lag, få uppskov
med beskattning av sådan in- skov med beskattning av sådan intäkt av rörelse
som tillkommit ho- takt av näringsverksamhet som till-nom i egenskap av
upphovsman en- kommit honom i egenskap av upp-ligt lagen (1960:729) om
upphovsrätt hovsman enligt lagen (1960:729) om till litterära och konstnärliga
verk upphovsrätt till litterära och konst-(upphovsmannaintäkt). Uppskov närliga
verk (upphovsmannaintäkt). medges inte om den skattskyldige Uppskov medges inte
om den skatt-har avlidit under beskattningsåret. skyldige har avlidit under
beskattningsåret.

Delägare i handelsbolag eller i dödsbo, för vilket
reglerna om handelsbolag skall tillämpas, har inte rätt till uppskov för
bolagets eller dödsboets inkomst.

Som upphovsmannakonto godtas endast konto för vilket ränta
gottskrivs årligen eller oftare. Räntesatsen för medel på upphovsmannakonto
bestäms av banken.

PÅ gottskriven ränta utgår skatt enligt tagen (1990:00)
om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.

10 S

Belopp för vilket uppskov med Belopp
för vilket uppskov med

beskattning har erhållits samt ränta beskattning har
erhållits samt reste-

på sådant belopp skall tas upp som rande ränta på sådant belopp skall

intäkt av rörelse för det beskatt- tas upp som intäkt av näringsverk-

ningsår då utbetalning från upphovs- samhet för det beskattningsår då ut-

mannakontot sker eller skulle ha betalning från upphovsmannakon-

skett enligt 9S. tot sker eller skulle ha skett
enligt

9S.

Med resterande ränta avses ränta efter avdrag för skatt
enligi 7 §. Utbetalat belopp skall inte anses som upphovsmannaintäkt,

Medel som innestår på upphovs- Medel som innestår på upphovs-

mannakonto skall tas upp som intäkt mannakonto skal! tas
upp som intäkt

av rörelse om av näringsverksamhet om

a) avtal under beskattningsåret har träffats om
överlåtelse eller pantsätt- v

ning av medlen,

18 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1989/90:110

s. 274 Kontrollera mot PDF

b) medlen under beskattningsåret har
tillagts den skattskyldiges make genom bodelning eller

c) den skattskyldige vid
beskattningsårets utgång inte längre är bosatt här i riket.

Avlider
den skattskyldige, skall på upphovsmannakonto innestående medel tas upp som
intäkt av rörelse senast vid taxeringen för det beskattningsår då dödsboet
skiftas helt eller delvis, dock inte i något fall senare än vid den taxering som
sker det tredje kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade.

Avlider
den skattskyldige, skall på upphovsmannakonto innestående medel tas upp som
intäkt av näringsverksamhet senast vid taxeringen för det beskattningsår då
dödsboet skiftas helt eller delvis, dock inte i något fall senare än vid den
taxering som sker det tredje kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet
inträffade.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas
första gången vid 1992 års taxering.

Upphovsmannakonto
som vid lagens ikraftträdande inte uppfyller villkoret enligt 7 § första
stycket skall - om villkoret inte uppfyllts senast den 31 december 1992 - inte
längre anses som upphovsmannakonto i följd varav de på kontot innestående
medlen skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet.

274

s. 275 Kontrollera mot PDF

31
Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om upphävande av lagen (1978:970) om uppskov med
beskattning av realisationsvinst

Härigenom
föreskrivs att lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst
skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen gäller
dock alltjämt i fråga om 1991 och tidigare års taxeringar samt i fall som
avses i punkten 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:000) om ändring
i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

275

s. 276 Kontrollera mot PDF

32
Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om
upphävande av lagen (1983:1086) om

vinstdelningsskatt

Härigenom föreskrivs att lagen (1983:1086) om
vinstdelningsskatt skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den
upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringan

1. Vid beräkning av det nominella resultatet skall -
utöver vad som anges

i 3 S den upphävda lagen - följande gälla vid 1991 års taxering. Har den be

skattningsbara inkomsten eller beräknade förlusten påverkats av avdrag för

avskrivning på inventarier enligt bestämmelserna om räkenskapsenlig av

skrivning i punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna till 29 S kommunalskatte

lagen (1928:370) eller restvärdeavskrivning i punkt 5 första stycket av samma

anvisningar i lagrummens lydelse intill den 1 juli 1990 skall tillägg göras med

hälften av skillnaden mellan det belopp som påverkat inkomsten eller förlus

ten och ett jämförelsebelopp beräknat enligt andra-fjärde styckena.

Underlaget för jämförelsebeloppet bestäms utifrån följande
poster:

a)
det
skattemässiga restvärdet på inventarierna vid utgången av närmast föregående
beskattningsån

b) anskaffningsvärdet för under
beskattningsåret anskaffade inventarier som vid beskattningsårets utgång
fortfarande tillhörde rörelsen eller jordbruket med undantag för inventarier
som anskaffats efter den 26 januari 1990 i den mån anskaffningen inte skett på
grund av ett skriftligt avtal som slutits senast nämnda dag,

c)
ett belopp
motsvarande vad som utgör intäkt i form av vederlag eller försäkringsersättning
för inventarier som har anskaffats före beskattningsårets ingång och som har
avyttrats eller förlorats under beskattningsåret.

Underlaget för jämförelsebeloppet är summan av posterna a
och b med avdrag för posten c. År underlaget negativt skall det anses vara
noll.

Jämförelsebeloppet är 30 procent av underlaget om den
skattskyldige yrkar avdrag för avskrivning enligt bestämmelserna om
räkenskapsenlig avskrivning och 25 procent av underlaget om den skattskyldige
yrkar avdrag enligt bestämmelserna om restvärdeavskrivning.

Bestämmelserna i första-fjärde styckena skall tillämpas
även beträffande övriga tillgångar som behandlas som inventarier i
avskrivningshänseende.

Länsskattemyndigheten får helt eller delvis medge
befrielse från tillägg enligt första stycket om anskaffningen av inventarier
och sådana tillgångar som avses i femte stycket utgör ett led i
strukturrationalisering som kan anses särskilt önskvärd.

Länsskattemyndighetens beslut får överklagas hos
riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.

2. Bestämmelsema i punkt 1 skall
tillämpas även vid 1991 års taxering till sårskild vinstskatt enligt lagen
(1989:346) om särskild vinstskatt.

3. Bestämmelserna om
vinstdelningsunderlag i den upphävda lagen till-lämpas även vid 1992 års
taxering till särskild vinstskatt enligt lagen (1989:346) om särskild
vinstskatt. Därvid skall skatteutjämningsreserv enligt lagen (1990:000) om
skatteutjämningsreserv och uppskovsbelopp enligt lagen (1990:000) om
återföring av obeskattade reserver- till den del uppskovsbeloppet inte har
återförts till beskattning - anses som sådan reserv som avses i 3 S första
stycket 6 den upphävda lagen. Vidare skall med beskattningsårets inkomstskatt
avses 30 procent av företagets till statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomst.

276

s. 277 Kontrollera mot PDF

33
Förslag till . Prop. 1989/90:110

Lag om
upphävande av lagen (1960:63) om förlustavdrag

Härigenom föreskrivs att lagen (1960:63) om förlustavdrag
skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen tillämpas
dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar.

I fråga om skattskyldiga som avses i 10 S 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt gäller följande. Förlust för vilken rätt
till avdrag skulle ha förelegat enligt den upphävda lagen får inom tid som
anges i denna utnyttjas genom avdrag antingen från taxerad förvärvsinkomst
eller frän inkomst av kapital.

I fråga om skattskyldiga som avses i lOaS lagen om statlig
inkomstskatt gäller följande. Förlust för vilken rätt till avdrag enligt den
upphävda lagen skulle ha förelegat vid 1992 års taxering får dras av vid
beräkning av inkomst av näringsverksamhet vid taxering till statlig
inkomstskatt det nämnda året. Om den skattskyldige på grund av förlängning av
räkenskapsåret inte skall taxeras detta år gäller det sagda vid 1993 års
taxering för förlust för vilken rätt till avdrag skulle ha förelegat då.

277

s. 278 Kontrollera mot PDF

34
Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om upphävande av lagen (1982:336) om avdrag för
utdelning på icke börsnoterade aktier

Härigenom
föreskrivs att lagen (1982:336) om avdrag för utdelning på icke börsnoterade
aktier skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen
tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringan

278

s. 279 Kontrollera mot PDF

35
Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om
upphävande av lagen (1979:609) om allmän

investeringsfond

Härigenom
föreskrivs att lagen (1979:609) om allmän investeringsfond skall upphöra att
gälla vid utgången av juni 1990.

1. Den upphävda lagen tillämpas alltjämt på avsättningar i bokslut före
den 31 december 1989 eller på avsättningar enligt övergångsbestämmelserna till
lagen (1989:1022) om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond.
Punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1979:609) om allmän
investeringsfond tillämpas dock inte efter utgången av juni 1990.

2. Återförs en avsättning som gjorts i bokslut till ledning för 1991 års
taxering till beskattning vid 1992 - 1995 års taxeringar skall tillägg tas upp
enligt 12 S andra stycket.

3. Ianspråktagande av investeringsfond skall fno.m. 1992 års taxering ske
i inkomstslaget näringsverksamhet. Vid tillämpningen av 11 § första stycket e
skall företagets verksamhet bedömas enligt de bestämmelser om inkomstslag som
gäller t.o.m. 1991 års taxering.

4. Kvarstående avsättningar till allmän investeringsfond skall återföras
dll beskattning vid 1996 års taxering eller, om företaget inte skall taxeras
detta år, vid 1997 års taxering utan särskilt tillägg.

279

s. 280 Kontrollera mot PDF

36
Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om
upphävande av lagen (1979:610) om allmän

investeringsreserv

Härigenom
föreskrivs att lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv skall upphöra att
gälla vid utgången av juni 1990. Lagen dllämpas alltjämt vid 1990 och tidigare
års taxeringan För beskattningsår som avslutats före den 30 april 1990 tillämpas
lagen även vid 1991 års taxering.

I
fråga om avsättningar som skett enligt den upphävda lagen skall denna tillämpas
även vid senare års taxeringan

280

s. 281 Kontrollera mot PDF

37
Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om
upphävande av vissa fondförfattningar, m.m.

Härigenom föreskrivs att följande lagar skall upphöra att
gälla vid utgången av år 1997, nämligen

1. förordningen (1942:371)omrätt att
vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond,

2. förordningen (1947:174) om
investeringsfonder,

3. lagen (1955:256) om
investeringsfonder för konjunkturutjämning i den mån denna lag på grund av
bestämmelserna i punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1979:609) om
allmän investeringsfond alltjämt gäller,

4. lagen (1980:456) om insättning på
tillfälligt vinstkonto,

5. lagen (1982:1185) om inbetalning på
särskilt investeringskonto,

6. lagen (1984:1090) om inbetalning på
förnyelsekonto.

Kvarstående avsättningar enligt nämnda lagar skall
återföras till beskattning vid 1996 års taxering eller, om företaget inte
skall taxeras detta år, vid 1997 års taxering. Något särskilt tillägg skall
inte tas upp vid återföringen.

Ianspråktagande av fond skall fr.o.m. 1992 års taxering
ske i inkomstslaget näringsverksamhet. Vid prövning av frågan om företagets
verksamhet förändrats på sådant sätt att återföring till beskattning skall ske
tidigare än som sägs i föregående stycke skall företagets verksamhet bedömas
enligt de bestämmelser om inkomstslag och förvärvskällor som gällt t.o.m. 1991
års taxering.

281

s. 282 Kontrollera mot PDF

38
Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om
upphävande av lagen (1954:40) om särskild

fartygsfond

Härigenom
föreskrivs att lagen (1954:40) om särskild fartygsfond skall upphöra att gälla
vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991
och tidigare års taxeringan

I
fråga om avsättningar som skett enligt den upphävda lagen skall denna tillämpas
även vid senare års taxeringan Ianspråktagande av särskild fartygsfond skall
fno.m. 1992 års taxering ske i inkomstslaget näringsverksamhet.

282

s. 283 Kontrollera mot PDF

39
Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om
upphävande av lagen (1967:96) om särskild

nyanskaffningsfond

Härigenom
föreskrivs att lagen (1967:96) om särskild nyanskaffningsfond skall upphöra att
gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen till-lämpas dock alltjämt
vid 1991 och tidigare års taxeringan

1
fråga om avsättningar som skett enligt den upphävda lagen skall denna tillämpas
även vid senare års taxeringar

283

s. 284 Kontrollera mot PDF

40
Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om upphävande av lagen (1967:752) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet

Härigenom
föreskrivs att lagen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning
till fond för återanskaffning av fastighet skall upphöra att gälla vid utgången
av juni 1990. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och ddigare
års taxeringar.

I
fråga om avsättningar som skett enligt den upphävda lagen skall denna tillämpas
även vid senare års taxeringan Med uttrycket rörelse skall därvid avses sådan
näringsverksamhet som hänför sig till rörelse.

284

s. 285 Kontrollera mot PDF

41
Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om
upphävande av lagen (1981:296) om eldsvådefonder

Härigenom föreskrivs att lagen (1981:296) om
eldsvådefonder skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda
lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar.

I fråga om avsättningar som skett enligt den upphävda
lagen skall denna tillämpas även vid senare års taxeringan

285

s. 286 Kontrollera mot PDF

42
Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om upphävande av förordningen (1960:659) angående
beskattning av ränta å svenska statens sparobligationer

Härigenom
föreskrivs att förordningen (1960:659) angående beskattning av ränta å svenska
statens sparobligationer skall upphöra att gälla vid utgången av år 1990. Den
upphävda förordningen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års
taxeringan Ränta som redovisats vid 1991 och tidigare års taxeringar skall inte
tas upp till beskattning vid senare års taxeringan

286

s. 287 Kontrollera mot PDF

43 Förslag
till Prop. 1989/90:110

Lag om upphävande av lagen (1978:423) om skattelättnader
för vissa sparformer

Härigenom föreskrivs att lagen (1978:423) om
skattelättnader för vissa sparformer skall upphöra att gälla vid utgången av
juni 1990. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års
taxeringan Vid senare års taxeringar gäller följande.

Vid beräkning av realisationsvinst på grund av avyttring
av andel i aktie-sparfond som förvärvats genom insättningar före den 1 januari
1984 får, efter den skattskyldiges val, anskaffningsvärdet bestämmas till
antingen

1. andelens marknadsvärde vid utgången
av det femte kalenderåret efter det år för vilket sparskattereduktion har
medgivits, eller

2. värdet på andelen vid utgången av
det år för vilket sparskattereduktion har medgivits ökat med avkastningen under
de därpå följande fem åren.

Om andelen förvärvats under första kvartalet 1984 beräknas
anskaffningskostnaden antingen till andelens marknadsvärde vid utgången av år
1988 ellen efter den skattskyldiges val, till värdet vid utgången av mars 1984
ökat med avkastningen till och med år 1988.

287

s. 288 Kontrollera mot PDF

44
Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om upphävande av lagen (1972:128) om skattefrihet vid
premiering av sparande

Härigenom
föreskrivs att lagen (1972:128) om skattefrihet vid premiering av sparande
skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen tillämpas
dock fortfarande i fråga om bonus på sparobligationer som har utgetts före
utgången av år 1990.

288

s. 289 Kontrollera mot PDF

45
Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om
upphävande av lagen (1982:2) om uppfinnarkonto

Härigenom föreskrivs att lagen (1982:2) om uppfinnarkonto
skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen tillämpas
dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringan

I fråga om belopp för vilket uppskov medgetts enligt den
upphävda lagen skall denna tillämpas även vid senare års taxeringan Beskattning
skall därvid ske i inkomstslaget näringsverksamhet.

289 19 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

s. 290 Kontrollera mot PDF

46
Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om upphävande av lagen (1989:1021) om särskilda regler
för nedskrivning av lager m.m.

Härigenom
föreskrivs att lagen (1989:1021) om särskilda regler för nedskrivning av lager
m.m. skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen
tillämpas dock alltjämt vid 1990 och 1991 års taxeringan

290

s. 291 Kontrollera mot PDF

47
Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om
avdrag för bidrag till Stiftelsen Sveriges Tekniska

Museum

Härigenom
föreskrivs följande.

Vid
beräkning av inkomst av näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen
(1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt medges avdrag för
bidrag till Stiftelsen Sveriges Tekniska Museum.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1990 års
taxering. Vid 1990 och 1991 års taxeringar skall med näringsverksamhet avses
rörelse och jordbruksfastighet.

291

s. 292 Kontrollera mot PDF

Finansdepartementet Prop-1989/90: i lo

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 mars
1990

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och
statsråden Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Hellström,
Johansson, G. Andersson. Lönnqvist, Thalén, Wallström, Lööw, Persson, Molin,
Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Åsbrink

Proposition om reformerad inicomst- ocli företagsbeskattning

1 Inledning

Under flera år har ett mycket omfattande reformarbete
bedrivits i syfte att förbättra och förenkla både de materiella och
processuella skattereglerna. I sistnämnda hänseende kan nämnas att regeringens
proposition om ny taxeringslag (prop. 1989/90:74) nu behandlas av riksdagen.

Regeringen kommer senare denna dag att besluta om en
proposition om reformerad mervärdeskatt m. m. (prop. 1989/90:111). Den
propositionen grundas i första hand på ett betänkande (SOU 1989:35) från
kommittén för indirekta skatter (KIS).

1 tre andra belänkanden från sommaren 1989 redovisas
förslag till omfattande förändringar av de materiella reglerna inom inkomst-
och företagsbeskattningen. Betänkandena (SOU 1989:33, 34 och 36) Reformerad
inkomstbeskattning från inkomstskatteutredningen (RINK), Reformerad företagsbeskattning
från utredningen om reformerad företagsbeskattning (URF) samt
Inflationskorrigerad inkomstbeskattning från utredningen om inflationskorrigerad
inkomstbeskattning (IBU) utgör tillsammans med remissynpunkterna underlag för
ställningstaganden om den framtida utformningen av de centrala delarna i
skattesystemet. Detsamma gäller 1980 års företags-skatlekommittés (FSK)
betänkande Beskattning av fåmansföretag (SOU 1989:2).

En förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig
över resp. betänkande bör fogas som bilaga 1 till protokollet.
Sammanställningar över remissyttrandena har upprättats och finns tillgängliga
i lagstiftningsärendet:

SOU 1989:2. finansdepartementet dnr 1708/89

SOU 1989:33, ftnansdepartementet dnr 3406/89

SOU 1989:34, finansdepartementet dnr 3362/89

SOU 1989:36. finansdepartementet dnr 3739/89.

Ett första steg i genomförandet av reformen har tagits
under hösten 1989. Skattelättnaderna finansierades genom vissa breddningar av
basen för den

292

s. 293 Kontrollera mot PDF

personliga inkomstbeskattningen, ökad kapitalbeskattning
och höjt uttag av Prop. 1989/90:110 indirekta skatten Åtgärder vidtogs även
inom företagsbeskattningen i syfte att underlätta övergången till ett nytt
system. Jag kommer nu att redovisa mina överväganden och förslag till det
slutliga steget i reformeringen av inkomst- och företagsbeskattningen.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 25 januari 1990 att inhämta
lagrådets yttrande över lagförslagen. De till lagrådet remitterade lagförslagen
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga
3. Jag godtar i huvudsak lagrådets förslag till ändringar i de remitterade
förslagen och återkommer till lagrådets synpunkter i den allmänna motiveringen
till förslagen (avsnift 2, 4.2, 5.3.2.1-5.3.2.2, 6,2.5, 6.2.7, 6.4.11, 6.4.13,
6.5.5, 6.5.11, 6.5.14, 6.6.5, 6.6.8, 6.8.1, 6.10.11, 6.10.12, 8.7.4, 8.8.3 och
8.14) och i specialmotiveringen (avsnitt 12).

Jag kommer nu att redovisa mina förslag till slutligt
genomförande av reformen såvitt avser inkomstbeskattningen och
företagsbeskattningen.

I det följande redovisar jag först mina allmänna
synpunkter på reformen (avsnitt 2), uppdelningen i arbetsinkomst/kapitalinkomst
(avsnitt 3) och frågor kring skatteskalan m.m. (avsnitt 4). Därefter behandlar
jag i skilda avsnitt inkomst av tjänst, m.m. (avsnitt 5), inkomst av kapital
(avsnitt 6), bostadsbeskattningen (avsnitt 7) och företagsbeskattningen
(avsnitt 8). Jag redovisar också kompletterande åtgärder och ekonomiska
effekter (avsnitt 9) och mina avslutande synpunkter (avsnitt 10).
Författningsförslagen kommenteras i specialmotiveringen (avsnitt 12).

2 Allmänna synpunicter på reformen

I de stora skatteutredningarna har utarbetats förslag till
en reform av den personliga inkomstbeskattningen, företagsbeskattningen och de
indirekta skatterna. I prop. 1989/90:50 (s. 62 ff) om inkomstskatten för år
1990 anslöt sig regeringen till huvuddragen i utredningsförslagen samt
redovisade förslag till ett första steg i reformens genomförande under år
1990. Riksdagen anslöt sig till dessa bedömningar och godtog med någon smärre
justering regeringsförslagen (SkUlO och 20, rskr. 96 och 97, SFS 1989:1016 -
1037). Enighet föreligger mellan regeringen och folkpartiet också om
huvuddragen av det andra steget i reformen.

De bedömningar som redovisades i den nyssnämnda
propositionen - och dll vilka riksdagen ansludt sig - ligger självfallet till
grund för det sludiga genomförandet av skattereformen. Jag får därför när det
gäller behovet och inriktningen av reformen i huvudsak hänvisa till vad som
anfördes i den delen i prop. 1989/90:50.

293

s. 294 Kontrollera mot PDF

Det förtjänar emellertid att än en gång slås fast att det
övergripande målet Prop. 1989/90:110 för skattereformen är att åstadkomma en
samhällsekonomiskt effektiv beskattning samtidigt som fördelningspolitiska mål
uppfylls. Arbete och sparande skall ges en bättre skattemässig behandling
medan villkoren för låne-baserad konsumtion och förmögenhetsuppbyggnad
försämras. En likvärdig behandling av arbetsinkomster och inkomster av kapital
skall komma till stånd. Skatteplanering och skatteflykt skall motverkas. Inte
minst härigenom kommer den fördelningspolitiska träffsäkerheten i
beskattningen att förbättras.

De ändringar i regelsystemet som jag i det följande kommer
att redovisa är utomordentligt omfattande. Det genomgående drag i
reformförslagen som har störst betydelse för att uppnå de nyss angivna målen är
en ökad likformighet i behandlingen av skilda slag av inkomsten Detta är i
själva verket grundelementet i reformen. Det andra huvudinslaget är en kraftig
sänkning av skattesatserna. Även detta inslag är en grundförutsättning för att
uppnå syftena med reformen.

De kraftiga sänkningarna av skatteuttaget på
arbetsinkomster som jag kommer att föreslå leder till ett mycket stort
inkomstbortfall för staten. Av såväl statsfinansiella som
stabiliseringspolitiska skäl måste skattebortfallet kompenseras genom
basbreddningar inom arbetsinkomstbeskattningen, effektivare kapitalbeskattning
och ökat uttag av indirekta skatter inklusive miljöskatter på koldioxid och
svavel. Breddningen av beskattningsunderlaget - som är ett uttryck för den
likformiga behandlingen av olika inkomster och när det gäller mervärdeskatten
olika slag av konsumtion - har således den dubbla funktionen att främja de
allmänna målen för reformen och samtidigt utgöra grunden för reformens
finansiering.

Jag kommer senare denna dag att närmare redovisa mina
förslag när det gäller den indirekta beskattningen. Jag kommer här att ta upp
den personliga inkomstbeskattningen - såväl arbets- som kapitalinkomstbeskattningen
- och beskattningen av företagen. Jag kommer också att gå in på de sammantagna
statsfinansiella effekterna av reformen. Vidare redovisar jag de fördelningspolitiska
effekter som reformen ger upphov till.

Lagtekniska frågor

Innan jag går in på de olika delförslagen vill jag något
beröra de särskilda författningstekniska problem som finns inom
inkomstskatteområdet.

Huvudförfattningarna - kommunalskattelagen (1928:370), KL,
och lagen om statlig inkomstskatt (1947:576), SIL - har varit föremål för ett
närmast oändligt antal ändringar under årens lopp. Författningarna har stora
brister när det gäller systematik och överskådlighet. De förslag som jag lägger
fram kräver stora ingrepp i både KL och SIL. Det hade självfallet varit av
stort värde om en lagteknisk modernisering kunnat utföras samtidigt som den materiella
reformen genomförs. Ett sådant arbete är emellertid tidskrävande och skulle ha
fördröjt genomförandet av skattereformen med minst ett ån Ett sådant dröjsmål
hade inte varit försvarbart. Det är emellertid en angelägen uppgift att
skatteförfattningarna moderniseras. Med hänsyn till skatter-

294

s. 295 Kontrollera mot PDF

nas betydelse för alla medborgare och företag är det av
särskild vikt att la- Prop. 1989/90:110 garna är så tekniskt utformade att
förståelsen av reglernas innehåll underlättas. Min avsikt är därför att en
särskild översyn skall göras av de centrala författningarna inom skatteområdet
i lagtekniskt hänseende efter det att arbetet med de materiella
regeländringarna slutförts. Lagrådet har också understrukit behovet av en
författningsteknisk översyn och att detta behov blir särskilt uttalat efter de
nu aktuella författningsändringarna.

Redan här bör också anmärkas att reformen i systematiskt
hänseende innebär genomgripande förändringar De sex inkomstslagen i KL förs
samman till tre; tjänst, kapital och näringsverksamhet.

De nuvarande inkomstslagen utgörs av tjänst,
jordbruksfastighet, rörelse, annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet och
kapital. Indelningen kvarstår sedan KL:s tillkomst och framstår i dag som
föråldrad. Ett exempel på detta är den åtskillnad som görs mellan inkomst av
rörelse och inkomst av jordbruksfastighet. Redan av det skälet är det påkallat
att ompröva reglerna. Härtill kommer att mina förslag på
kapitalbeskattningsområdet nödvändiggör ändringar i indelningen i inkomstslag.

Mitt förslag innebär i korthet. Inkomst av tjänst kommer i
högre grad än för närvarande att fungera som en uppsamlingspost för inkomster
som hittills inte beskattats. Inkomst av kapital utgör en sammanslagning av de
nuvarande inkomstslagen kapital och tillfällig förvärvsverksamhet. Inkomst av
näringsverksamhet är en sammanslagning av inkomstslagen jordbruksfastighet,
annan fastighet och rörelse.

3 Arbetsinkomst/Kapitalinkomst

Mitt
förslag: Arbetsinkomster beskattas enligt en progressiv skala medan nominella
kapitalinkomster träffas av ett i princip enhetligt skatteuttag på 30 %.

RINK:s
förslag: Överensstämmer med mitt förslag. IBU har i sitt betänkande redovisat
förslag till en real kapitalinkomstbeskattning.

Remissinstanserna:
RINK:s förslag har överlag fått ett positivt mottagande. Vissa remissinstanser
anser dock att den förordade skattesatsen för kapitalinkomster är för hög när
beskattningen träffar nominell avkastning. Några remissinstanser däribland LO,
har i stället förordat en real beskattning av kapitalinkomsten Motsvarande
inställning återspeglar sig i remissvaren över IBU:s betänkande.

Skälen för
mitt förslag: Ett viktigt inslag i skattereformen är en sänkning av de formella
skattesatserna. Av fördelningspolitiska och statsfinansiella skäl bör dock
progressiviteten finnas kvar när det gäller beskattningen av arbetsinkomster om
än på en långt lägre nivå än dagens. Jag återkommer i det följande till den
närmare utformningen av skatteskalan för arbetsinkomsten

295

s. 296 Kontrollera mot PDF

När det gäller beskattningen av kapitalinkomster måste
ytterligare förhål- Prop. 1989/90:110 landen tas med i bedömningen. En viktig utgångspunkt
för reformen är att åstadkomma större likformighet i beskattningen av
arbetsinkomster och kapitalinkomster än vad som följer av dagens system. Målet
om likformighet i detta hänseende kan dock inte anses uppfyllt om skatteuttaget
på nominell kapitalavkastning är detsamma som uttaget pä arbetsinkomsten Vid en
sådan jämförelse måste effekterna av inflationen beaktas. RINK har formulerat
målsättningen om likformighet så att skattens andel av real kapitalavkastning
skall vara likvärdig med skatteuttaget för arbetsinkomster i form av inkomstskatt
och skattedelen av sociala avgiften Även enligt min mening bör en likformig
behandling av de två slagen av inkomster ses utifrån det perspektivet.

Frågan blir då vilken metod som skall användas för att beakta
inflationens effekt på kapitalbeskattningen. En tänkbar metod är självfallet
s.k. real beskattning, dvs. att kapitalinkomsterna korrigeras för inflationen
så att beskattningen enbart träffar avkastningen utöver inflationen. RINK har
övervägt en real metod men avvisat den lösningen främst av tre skäl. I
betänkandet anförs i korthet följande i den delen. För det första talar
internationella hänsynstaganden mot ett införande av real beskattning i
Sverige. Metoden tillämpas inte i något av de för svensk ekonomi betydelsefulla
länderna vilket utan tvivel skulle leda till komplikationer för enskilda och
företag med inkomster från andra länder Ett ensidigt svenskt införande av real
beskattning ger också risker för ett internationellt skattearbitrage. För det
andra skulle metoden ytterligare öka komplexiteten i ett redan krångligt
system. Detta ligger inte i linje med det övergripande önskemålet att förenkla
inkomstbeskattningen. För det tredje bestäms normalt lånebelopp och
ränteutgifter i nominella termer. Vid en real metod kommer avdragsbeloppet för
räntan att variera år från år på ett sätt som skulle försvåra låntagarens
planering.

Till det nu sagda kan läggas ytterligare en aspekt som
också påtalats av RINK, nämligen att en real beskattningsmetod kan bidra till
en mera allmän indexering av ekonomiska relationer som på sikt kan försvåra en
önskvärd bekämpning av inflationen. Det kan också sättas i fråga om en
avdragsrätt för ränteutgifter som beloppsmässigt varierar år från år skulle
vinna förståelse hos berörda skattskyldiga.

Sammantaget anser jag att de av RINK redovisade skälen mot
en real beskattning har sådan styrka att metoden inte bör införas.
Hänsynstagandet till inflationen måste därför ske på annat sätt. Det alternadv
som ligger närmast till hands är att skattesatsens nivå bestäms med beaktande
av att avkastningen till viss del endast är att se som inflationskompensation.

RINK har bl.a. utifrån antaganden om inflation och
realräntenivå stannat för ett alternativ med ett 30-procentigt proportionellt
skatteuttag. Vid långsiktigt realistiska antaganden uppnås härigenom en real
avkastning efter skatt. Vid höga inflationstal kan dock självfallet den reala
avkastningen efter skatt bli negativ.

För ett sådant enhetligt skatteuttag talar även andra faktorer.
Som framgår i det följande bör enligt min mening den stora majoriteten av de
skatt-

296

s. 297 Kontrollera mot PDF

skyldiga i princip enbart
betala kommunalskatt på arbetsinkomsten De får Prop. 1989/90:110 därigenom en
skattesats på ca 30 %. Eftersom underskott på grund av ränteutgifter i regel
kommer att berättiga till en skattereduktion på 30 % uppkommer för flertalet
skattskyldiga ingen begränsning av det skattemässiga värdet av ränteavdragen.
Detta är eftersträvansvärt från bostadspolitiska utgångspunkter. Samtidigt
blir skattelättnaden för egnahemsägare på grund av ränteutgifter densamma
oberoende av om han eller hon är höginkomsttagare eller har måttliga inkomsten

Ett
proportionellt skatteuttag har också andra positiva effekter. En betydelsefull
sådan effekt är att den samlade skatten inom ett hushåll inte påverkas av hur
tillgångarna är fördelade mellan hushållsmedlemmarna. Incitamenten till enbart
skattebetingade omfördelningar av tillgångar mellan närstående elimineras
således i allt väsentligt. Skatteuttaget på 30 % harmonierar också väl med den
skattesats som jag senare kommer att förorda på bolagsskatteområdet . Den låga
skattesatsen ger också till effekt att en avdragsbegränsning liksom för
närvarande uppkommer för inkomsttagare i höga inkomstlägen vilket är positivt
från fördelningspolitiska utgångspunkten Det kan också tilläggas att den
föreslagna nivån på skatteuttaget lämnar utrymme för en långt större
likformighet i beskattningen av löpande kapitalavkastning och kapitalvinster
än vad som är möjligt i dagens system.

Min
bedömning blir sammanfattningsvis att RINK:s förslag om en separat
proportionell kapitalbeskattning med ett skatteuttag på 30 % bör genomföras.
Jag återkommer längre fram till den närmare utformningen av kapitalskattereglerna.

297

4
Skatteskalan, m. m.

4.1 Skatteskala och grundavdrag

Prop. 1989/90:110

s. 298 Kontrollera mot PDF

Mitt förslag: Frånsett ett grundbelopp på 100 kn utgår
statlig inkomstskatt för inkomståret 1991 endast för förvärvsinkomster
(inkomst av tjänst och näringsverksamhet) som överstiger 170 000 kn i beskattningsbar
inkomst. Skatten tas ut med en enhetlig skattesats på 20 %. Gränsen för den
statliga inkomstskatten justeras årligen med förändringen av
konsumentprisindex med tillägg av två procentenheten

Grundavdraget knyts till basbeloppet och skall uppgå till
lägst 0,32 basbelopp. Detta motsvarar för inkomståret 1991 ca 10 000 kn, vid
ett basbelopp för detta inkomstår på 31 200 kn För taxerade förvärvsinkomster
i intervallet 1,86- 2,89 basbelopp (ca 58 000 kn -90 000 kn) trappas
grundavdraget upp med 25 % av inkomsten inom detta skikt (högst ca 18 000 kn år
1991). För inkomster över 3,04 basbelopp (ca 95 000 kn) trappas grundavdraget
ned med 10 % av den del av inkomsten som överstiger 3,04 basbelopp tills
grundavdraget åter når nivån 0,32 basbelopp, vilket sker vid en taxerad inkomst
på ca 175 000 kn

Schablonavdraget
under inkomst av tjänst höjs från 3 000 kn till 4 000 kn

RINK:s förslag: Överensstämmer endast delvis med mitt
förslag. RINK:s förslag innebär att gränsen för statlig inkomstskatt skall gå
vid en beskattningsbar inkomst på 187 000 kr. Vidare föreslår utredningen ett
grundavdrag på 12 000 kn och ett schablonavdrag på 1 000 kn RINK föreslår inget
inflationsskydd av skatteskalan utan endast att en avsiktsförklaring skall
göras om att högst 10 % av de skattskyldiga skall betala statlig inkomstskatt.

Remissinstanserna:
Förslaget till skatteskala godtas av så gott som samtliga remissinstanser som
också anser den väl avvägd. LO uttalar sig inte direkt om skatteskalan men
anser att RINK inte nått tillräckligt långt i sina fördelningspolitiska
ambitionen

Ett stort
antal remissinstanser kräver att skatteskalan skall inflationsskyd-das och att
skyddet skall vara automatiskt verkande. Däribland kan nämnas SACO/SR och TCO.
LO anser att skatteskalan pä sikt skall justeras årligen för att undvika
skatteskärpningar men att det är en öppen fråga vilken teknik som skall
användas.

Skälen för mitt förslag:

Skatteskata och grundavdrag

Som jag redan inledningsvis framhållit syftar skatteutredningarnas
förslag till en samhällsekonomiskt effektiv beskattning samtidigt som
fördelningspolitiska mål uppfylls. För den personliga inkomstskattens del
innebär för-

298

s. 299 Kontrollera mot PDF

slagen att det totala skatteuttaget på arbetsinkomster
minskas avsevärt och Prop. 1989/90:110 att marginaleffekterna på
arbetsinkomster lindras kraftigt. Denna grundläggande inriktning av reformen
mot ett minskat skatteuttag på arbetsinkomster stöds av så gott som samtliga
remissinstanser. Även jag anser att reformen i denna del bör ha den angivna
inriktningen. Samtidigt är det emellertid nödvändigt att skattereformen är
fördelningspolitiskt godtagbar De sänkta marginalskatterna medför onekligen
skattelättnader som - sett isolerat-gynnar höginkomsttagare. Detta måste
motverkas av andra åtgärden RINK:s förslag rörande mer likformig beskattning av
kapital- och arbetsinkomster, vilka jag i stort anser bör genomföras, har i
betydande utsträckning en sådan positiv fördelningspolitisk effekt.

Jag delar emellertid den bedömning som bl. a. LO gjort att
RINK:s förslag visserligen nått långt i detta avseende men att ytterligare
åtgärder behöver vidtas för att reformen skall få en acceptabel
fördelningsprofil. Jag bedömer det inte som möjligt att uppnå en omfördelning
av skattebelastningen från låg- och medelinkomsttagare till höginkomsttagare
genom ytterligare basbreddningar eller andra liknande åtgärden Den enda
framkomliga vägen är då att företa vissa förändringar i förhållande till RINK:s
förslag beträffande skatteskalan och grundavdragets utformning. Justeringarna
bör syfta till att begränsa skattesänkningarna för höginkomsttagarna samtidigt
som låg- och medelinkomsttagarna får en något större skattelättnad.

Jag instämmer i RINK:s bedömning att statlig inkomstskatt
bör tas ut bara på höga inkomster och att den statliga skatteskalan bör
innehålla endast ett skikt. Jag anser också liksom det stora flertalet
remissinstanser att 20 % är en lämplig nivå avseende skattesatsen för den
statliga inkomstskatten, vilket leder till ett sammantaget uttag av kommunal
och statlig skatt på 50 % vid 30 % kommunalskatt. För att uppnå de
fördelningspolitiska effekter jag nyss nämnt anser jag emellertid att gränsen
för statlig inkomstskatt bör sättas lägre än vad RINK föreslagit. Statlig
inkomstskatt bör enligt min mening tas ut på beskattningsbara förvärvsinkomster
som överstiger 170 000 kn De ökade skatteintäkter som uppkommer i förhållande
till RINK:s förslag genom denna förändring bör användas till en annorlunda
utformning av grundavdraget så att det i större utsträckning gynnar
deltidsarbetande och heltids-arbetande med låga eller måttliga inkomsten Detta
kan åstadkommas genom att ett högre grundavdrag erhålls inom ett visst
inkomstskikt. Jag skall strax närmare beskriva hur grundavdraget bör vara utformat.
Först skall jag dock ta upp frågan om inflationsskydd av inkomstgränsen för den
statliga skatten.

RINK:s förslag i denna del har fått ett negativt
mottagande av ett stort antal remissinstanser, vilka i regel ansett att
skatteskalan skall ha ett automatiskt verkande inflationsskydd. Även
grundavdraget bör enligt många remissinstanser vara inflationsskyddat.

För att inkomstskattereformen skall kunna bli bestående
under lång tid och inte urholkas av inflationen bör även enligt min mening ett
automatiskt verkande inflationsskydd införas för såväl gränsen för statlig
inkomstskatt som grundavdragets storlek och olika skiktgränsen

Vad gäller gränsen för statlig inkomstskatt bör
infladonsskyddet utformas

299

s. 300 Kontrollera mot PDF

så att
även vid en god reallöneutveckling fler skattskyldiga inte förs upp i det
Prop. 1989/90:110 skikt som träffas av 20 % statlig inkomstskatt. Jag föreslår
med hänsyn härtill att denna gräns justeras årligen efter prisförändringen
enligt konsumentprisindex med tillägg av två procentenheten

Beträffande grundavdraget och gränserna för dess upp-
resp. nedtrapp-ning anser jag det tillräckligt att justeringar görs med hänsyn
till förändringarna i konsumentprisindex. Detta kan enklast ske genom att
grundavdraget uttrycks i basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring, AFL.

Grundavdraget bör enligt mitt förslag ligga på nivån 10
000 kr. under inkomståret 1991. Detta motsvarar 0.32 basbelopp under
förutsättning att basbeloppet för år 1991 blir 31 200 kn För taxerade
förvärvsinkomster i intervallet 1,86 - 2,89 basbelopp (ca 58 000 kn - 90 000
kn) bör grundavdraget trappas upp med 25 % av inkomsten inom detta skikt till
maximalt ca 18 000 kn år 1991. För inkomster över 3,04 basbelopp (ca 95 000 kn
år 1991) trappas grundavdraget ned med 10 % av den del av inkomsten som ligger
över 3,04 basbelopp tills grundavdraget kommer ner på nivån 0,32 basbelopp, vilket
år 1991 kommer att ske vid en taxerad inkomst på ca 175 000 kn

För den som ligger i det skikt där grundavdraget trappas
upp blir marginalskatten pä extra arbetsinkomster endast 22,5 % medan
marginalskatten i det skikt där grundavdraget trappas ned blir 33 %, förutsatt
att kommunalskatten är 30 %.

I lagrådsremissen föreslogs ingen särskild
avrundningsregel för den taxerade förvärvsinkomsten och grundavdraget. Av
förenklingsskäl bör avrundning ske nedåt till helt hundratal kronon

För närvarande grundar sig basbeloppet för ett år på en
jämförelse av det allmänna prisläget i november året före det år basbeloppet
avser och prisläget i november 1987. Genom att november månads prisläge är
avgörande kan basbeloppet för följande år fastställas först i mitten av
december året före det då det skall tillämpas. Redan nu innebär detta problem
för skatteförvaltningen genom att preliminärskattetabellerna för
folkpensionärer inte kan göras klara förrän basbeloppets storlek är känt. Genom
basbeloppsanknytningen av grundavdraget blir det inte heller möjligt för
skatteförvaltningen att ta fram övriga skattskyldigas preliminärskattetabeller
i tid. Detta problem kan enklast lösas genom att basbeloppet i fortsättningen i
stället bygger på prisjämförelser för oktober månad. Jag har i sistnämnda fråga
samrått med chefen för socialdepartementet.

Mina förslag föranleder ändringar i 47 S, 48 S 2 och 3
mom., 49 S och 50 S 2 och 3 mom. KL, 5,8,9 a och 10 SS SIL samt 1 kap. 6 S AFL.

Schablonavdraget under inkomst av ijänsl

RINK har föreslagit att schablonavdraget under inkomst av
tjänst skall sän

kas till 1 000 kr. Detta förslag skall emellertid ses i samband med RINK:s

förslag till ändrade avdragsregler för kostnader för resor mellan bostad och

arbetsplats. Kommitténs förslag i denna del innebär i korthet att avdrag skall

medges endast för kostnader för den del av färdsträckan som överstiger tre

mil enkel resa och att reseavdraget görs oberoende av tidsvinst och färdsätt.

RINK:s förslag innebär också att dessa kostnader får dras av vid sidan av 300

schablonavdraget. Härigenom finns det enligt RINK utrymme
för att sänka schablonavdraget och använda de ökade inkomster som detta medför
till att höja grundavdraget till 12 000 kn utan att för den skull fler
skattskyldiga skall behöva lämna en allmän självdeklaration.

Jag avser
inte att föreslå någon förändring av de nuvarande reglerna för avdrag för
kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats. För att antalet förenklade
självdeklarationer inte skall minska kraftigt finns det därmed också behov av
ett högre schablonavdrag än det RINK föreslagit.

Mot
bakgrund av främst höjda kostnader för de kollektiva transportmedlen behöver
schablonavdraget höjas i förhållande till dagens nivå för att inte ett stort
antal skattskyldiga (ca 500 000 enligt beräkningar av RSV) som i dag lämnar
förenklad självdeklaration fno.m. 1992 års taxering skall bli tvungna att lämna
allmän självdeklaration. Förutom att detta skulle leda till olägenheter för de
skattskyldiga skulle det medföra en stor extrabelastning för
skatteförvaltningen i ett läge då dess resurser kommer att vara hårt ansträngda
på grund av de stora materiella och processuella förändringar som då nyligen
trätt i kraft. Jag anser med hänsyn härtill att schablonavdraget bör höjas till
4 000 kn Finansieringen av höjningen bör delvis kunna ske genom att det belopp
på 100 kr. som enligt dagens skatteskala tas ut av alla fysiska personer och
dödsbon med beskattningsbar inkomst tas ut även i fortsättningen.

Förslaget föranleder en ändring i 33 S 2 mom KL.

Jag vill i detta sammanhang slutligen också nämna att
bl.a. den nya skatteskalan och den proportionella beskattningen av kapitalinkomster
innebär ändrade förutsättningar för särskild skatteberäkning enligt lagen
(1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst. Jag
avser att vid ett senare tillfälle ta upp frågan om vilka förändringar som bör
göras i denna lag.

Prop. 1989/90:110

4.2
Skatteregler för pensionärer

Mitt förslag: Det extra avdraget för folkpensionärer
avskaffas. För folkpensionärer medges ett särskilt grundavdrag med 1,5
basbelopp för ensamstående och med 1,325 basbelopp för gifta, dock högst med
belopp som uppgår till erhållen folkpension och pensionstillskott eller
motsvarande ATP. Det särskilda grundavdraget avtrappas med 65 % av övriga
pensionsinkomster frånsett inkomster från privata pensionsförsäkringar.

Är 1991 och 1992 avtrappas det särskilda grundavdraget
även med 65% av inkomst av kapital, inkomst av passiv näringsverksamhet och -
på samma sätt som nu - mot förmögenhet.

Det särskilda grundavdraget får aldrig understiga det
grundavdrag (ca 18000- 10000 kr.) som annan skattskyldig med lika hög taxerad
förvärvsinkomst som pensionären medges.

301

RINK:s förslag: RINK presenterar två alternativa förslag. Prop. 1989/90:110

Huvudförslaget har i korthet följande utformning.
Folkpensionen blir skattefri. Pensionstillskottet blir skattefritt för personer
utan eller med låg ATP genom ett extra avdrag på 48 % av basbeloppet som
avtrappas med 40 % mot inkomst av tjänst, inkomst av näringsverksamhet samt
inkomst av kapital utöver 1 000 kn Alla pensioner utom folkpension,
pensionstillskott och motsvarande ATP beläggs med en grundavgift, motsvarande
skattedelen av socialavgifterna, som eriäggs av pensionsutbetalaren.
Grundavdraget slopas för pensionären Den statliga inkomstskatten utgår för
beskattningsbara förvärvsinkomster över 170 600 kn Basbeloppet höjs i förtid
den 1 januari 1991 med hänsyn till engångshöjningar av konsumentprisindex i
början av 1991. Enskilda näringsidkare får göra avdrag för pensionssparande i
inkomstslaget näringsverksamhet. Löntagare fär skatteåterbäring motsvarande
grundavgiften för individuellt pensionssparande.

Sidoalternativel har i huvuddrag följande utformning.
Reglerna för beräkning av basbeloppet justeras så att basbeloppet inte
påverkas av den en-gångshöjning av konsumentprisindex som uppkommer genom
skattereformens finansiering. Folkpensionen höjs från 96 % till 102 % av
basbeloppet för ensamstående och från 78,5 % till 84,5 % av basbeloppet för
gifta för att undvika en sänkt real inkomst efter skatt för personer med låg
ATP. Extra avdrag utgår med maximalt 150 % av basbeloppet och avtrappas med 75
% i ett inkomstskikt av bredden 36 000 kn och med 40 % för inkomster därut-öven
Grundavdraget slopas för pensionärer. Socialavgifter uttas vid intjänandet av
alla typer av pensionsförmåner.

Remissinstanserna: RlNK:s huvudförslag har kritiserats av
ett stort antal remissinstanser, däribland PRO och Sveriges Pensionärsförbund.
Kritiken riktas i första hand mot grundavgiften på pensionen Sidoalternativet
har bemötts mer positivt av remissinstanserna. Många remissinstanser hävdar
dock att pensioner inte skall beskattas pä annat sätt än andra tjänsteinkomsten

Skälen för mitt förslag: RINK:s förslag om en särskild
grundavgift på pensioner har mötts av en omfattande kritik vid remissomgången.
Jag har tidigare instämt i den kritiken (prop. 1989/90:50 s. 96) och har
därför inte för avsikt att föreslå en grundavgift på pensioner enligt RINK:s
huvudalternativ.

Jag anser också att det s. k. sidoalternativet har sådana
nackdelar att det inte bör införas.

Förutsättningarna för pensionärerna har också i viss mån
ändrats sedan RINK presenterade sitt förslag. Jag vill här nämna att riksdagen
beslutat (prop. 1989/90:52, SfU8, rskn 100, SFS 1989:1046) aft basbeloppet fn
o. m. år 1991 inte skall räknas upp med hänsyn till den extraordinära
prisökning som orsakas av skattereformens finansiering 1990 och 1991 i form av
höjda indirekta skatten höjd fastighetsskatt och reducerade räntebidrag. För
pensionärer med normala och höga inkomster balanseras de höjda indirekta
skatterna av sänkta inkomstskatten Pensionärer utan eller med låg ATP betalar
emellertid ingen skatt och får därför ingen skattelättnad. Åtgärder för de
sämst ställda pensionärerna inom systemen för pensiontillskott och kommunalt
bostadstillägg, KBT, har därför vidtagits.

Riksdagen har vidare (prop. 1989/90:100, bil. 1, SkU22,
rskr 125) beslutat

302

att
löneinkomster som erhålls fno.m. år 1990 inte skall reducera det extra Prop.
1989/90:110 avdraget för ålderspensionären

Jag är medveten om att pensionärsbeskattningen även efter
dessa ändringar medför inte önskade marginaleffekten Det är därför av
betydande intresse att pensionärerna beskattas på samma sätt som övriga
skattskyldiga, vilket också många remissinstanser hävdan En sådan lösning är
emellerdd inte problemfri. Dels kommer vissa pensionärsgrupper, t. ex. många
statspensionärer, att få försämringar, dels påverkas det statsfinansiella
läget negativt. Med hänsyn härtill och då ytterligare överväganden krävs är
jag inte beredd att nu lägga fram ett sådant förslag.

Mitt förslag innebär att det extra avdraget för
folkpensionärer avskaffas. I stället medges ett särskilt grundavdrag med 1,5
basbelopp för ensamstående och med 1,325 för gifta, dock högst med belopp som
uppgår till uppburen folkpension och uppburet pensionstillskott eller
motsvarande ATP.

Marginaleffekterna bör i största möjliga utsträckning
reduceras. Det särskilda grundavdraget bör därför inte avtrappas mot
arbetsinkomster och.på sikt bör det reduceras endast mot pensionsinkomster som
överstiger 1,5 basbelopp för ensamstående och 1,325 för gifta. För att
sparande i privata pensionsförsäkringar inte skall bli ogynnsamt för
pensionärer med låga inkomster bör avtrappning dock inte ske mot inkomster
från individuella pensionsförsäkringar

Av statsfinansiella skäl bör avdraget under åren 1991 och
1992 även reduceras med 65 % av inkomst av kapital, inkomst av passiv
näringsverksamhet och - på samma sätt som nu - mot förmögenhet. I förhållande
till lagrådsremissen har den ändringen gjorts att inkomst av passiv
näringsverksamhet av neutralitetsskäl jämställs med inkomst av kapital.

En folkpensionär bör vidare alltid garanteras minst samma
grundavdrag (ca 18 000 - 10 000 kn) som annan skattskyldig med lika hög taxerad
inkomst.

Chefen för socialdepartementet har tidigare denna dag
föreslagit förändringar av pensionstillskottet och KBT i anslutning till
skattereformen. Jag återkommer till de ekonomiska effekterna av skattereformen
för pensionärerna (avsnitt 9). Lagrådet har föreslagit vissa ändringar av i
huvudsak förtydligande karaktär Lagrådets synpunkter - som jag delar -
behandlas vidare i specialmotiveringen.

Jag har i dessa frågor samrått med chefen för
socialdepartementet.

Förslaget föranleder, såvitt avser KL, ett nytt fjärde
moment till 48 S och ändringar i 50 §, 52 S 1 mom. och anvisningarna till 48 %
och 50 S. I fråga om SIL sker ändringar i 8 S, 9 S samt 11 S 1 mom. Vidare
krävs övergångsbestämmelser för taxeringsåren 1992 och 1993.

303

5 Inkomst
av tjänst m.m.

5.1 Allmänt om beskattningen av arbetsinkomster

Prop. 1989/90:110

Mitt
förslag: Alla typer av ersättning för arbetsinsatser, t.ex. kontant-lön,
naturaförmånen överskott från enskild näringsverksamhet och arbetsinkomster
från fämansföretag skall så långt som möjligt beskattas på ett likformigt sätt
utan undantag och undervärdering av vissa ersättningan

RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: De remissinstanser som uttryckligen har
berört frågan godtar dessa principer för beskattningen av arbetsinkomsten

Skälen för mitt förslag: RINK framhåller i sitt betänkande
att en olikformig beskattning av arbetsinkomsten precis som en olikformig
beskattning av kapitalinkomsten leder till samhällsekonomiska snedvridningar
och komplikationen Vidare urholkas inkomstmåttets fördelningspolitiska
träffsäkerhet.

En grundläggande metod för att få neutralitet i den
skattemässiga behandlingen är att undersöka möjligheterna att slopa de
särregler som finns i skattesystemet för vissa typer av inkomster. Härigenom
förenklas också skattereglerna betydligt. Särregler bör enligt min mening
belasta skattesystemet endast om det finns starka skäl som talar för att t.ex.
lättnader i vissa hänseenden är lämpligare att bygga in i skattereglerna än
att åstadkomma genom direkta åtgärder från samhällets sida. Skattesystemet
kommer på så sätt sannolikt att uppfattas som mer rättvist än vad som nu ibland
kan vara fallet.

1 dagens
skattesystem finns åtskilliga undantag från en neutral arbetsinkomstbeskattning.
Bl.a. finns uttryckliga regler om förmånlig behandling av vissa ersättningar
för utfört arbete såsom pensionsförmåner och s.k. avtalsförsäkringar m.m. I
andra fall förekommer avvikelser från en likformig beskattning genom att
förmåner undervärderas, t.ex. i fråga om åtskilliga naturaförmånen Vidare kan
nämnas att reglerna för beskattning av traktamenten och andra
kostnadsersättningar ger utrymme för dolda, obeskattade löneförmåner genom att
avdrag i många fall medges med belopp som motsvarar den ersättning
arbetsgivaren betalat den anställde även om ersättningen överstiger den
verkliga kostnaden eller fördyringen.

På grund av bl.a. de höga marginalskatterna har det blivit
lönsamt att utnyttja olikformigheterna i dagens skattesystem. Som exempel kan
nämnas att det blivit allt vanligare att de anställda förutom kontantlön
erhåller naturaförmåner av olika slag. Sådana arrangemang är lönsamma både för
den anställde och arbetsgivaren på grund av en ofta förekommande skattemässig
undervärdering av naturaförmånerna, vilket också leder till att underlaget för
fastställande av socialavgifter blir för lågt. Ur samhällsekonomisk synvinkel
blir det en effektivitetsförlust.

Ett av huvudsyftena med skattereformen är att skapa en
neutral beskattning av arbetsinkomsten Detta innebär att skattesystemet i princip
skall vara

304

utformat så att alla typer av ersättningar för
arbetsinsatser beskattas likformigt utan undantag och undervärdering. Ett
skattesystem som i större utsträckning än det nuvarande är neutralt avseende
olika typer av arbetsersättningar medför vidare betydande basbreddningar som
möjliggör sänkta skattesatser. Sänkta skattesatser är å andra sidan närmast en
förutsättning för att långtgående basbreddningar skall kunna genomföras.
Åtskilliga av de undantag från en neutral arbetsinkomstbeskattning som under
årens lopp har införts i skattelagstiftningen har nämligen haft sin grund i att
de höga skattesatserna ansetts ge upphov till oskäliga skattekonsekvenser i
vissa fall.

RINK har i sitt betänkande reladvt ingående diskuterat
olika metoder för att åstadkomma en mer likformig beskattning av sådana
arbetsinkomster som inte utgår i form av kontantlön. Kommittén har vidare
företagit en allmän översyn av värderings- och avdragsregler och regler om
undantag från skatteplikt.

För egen
del kan jag instämma i kommitténs ställningstaganden beträffande principerna
för en likformig beskattning av arbetsinkomster. Jag anser det således vara ett
angeläget mäl för skattereformen att åstadkomma en mer enhetlig
arbetsinkomstbeskattning och att reformen i dessa delar bör syfta till
skattemässig neutralitet mellan olika typer av arbetsinkomsten I det följande
kommer jag att närmare gå in på vilka ändringar dessa grundprinciper
föranleder i det nuvarande regelsystemet, bl.a. vad avser utformningen av
inkomstslaget tjänst, behandlingen av kostnadsersättningar, vissa undantag
från skatteplikt samt beskattningen av naturaförmåner. Frågan om beskattningen
av inkomster från fåmansföretag återkommer jag till (avsnitten 6.8 och 8.12).

Prop. 1989/90:110

5.2 Avgränsningen av inkomstslaget tjänst 5.2.1 Viss utvidgning av
inkomstslaget tjänst

Mitt förslag: De nuvarande principerna för vad som skall
hänföras till inkomstslaget tjänst kvarstår i huvudsak oförändrade. En viss
utvidgning av inkomstslaget företas dock, så att det i framtiden omfattar alla
ersättningar som kan anses hänförliga till eget arbete eller egen prestation.

En
förutsättning för att inkomsten skall hänföras dll inkomstslaget tjänst är att
den inte är befriad från skatt enligt 19 S KL eller är att hänföra till något
annat inkomstslag.

RINK:s förslag: Överensstämmer i princip med mift.

Remissinstanserna:
Förslaget tillstyrks i princip eller lämnas utan erinran. RSV godtar att
inkomstslaget tjänst utformas så att det fungerar som en uppsamlingspost för
inkomster som någon fått på grund av egen prestation eller verksamhet men som
inte är att hänföra till kapital eller näringsverksamhet. Hovrätten över Skåne
och Blekinge anför att det ligger i sakens natur att kontrollaspekten bör
tillmätas särskild vikt när olika typer av inkomster beskat-

305

20 Riksdagen 1989/90. Samt 1. Nr 110 Del 1

tas. Kan
man inte ge eftertryck åt efterlevnaden av systemet riskerar man att Prop.
1989/90:110 medborgarnas känsla av ansvar för detta undergrävs. En i och för
sig önskvärd lösning måste därför vägas mot och ibland underordnas möjligheten
att skapa rimliga garantier för en effektiv kontroll. Hovrätten anser att det
förmodligen kommer att vara förenat med stora svårigheter att kontrollera de
inkomster som förslaget avser att fånga upp. Värdet av en principiellt enhetlig
beskattning av olika typer av inkomster torde emellertid enligt hovrätten vara
sä stort att det uppväger de kontrollsvårigheter som kan bli följden av
förslaget. Hovrätten anför vidare viss kritik mot den lagtekniska lösningen.
Kammarrätten i Stockholm tillstyrker att inkomstslaget tjänst utvidgas sä att
vissa av de inkomster som för närvarande över huvud taget inte faller in under
något inkomstslag blir skattepliktiga. Inkomstslaget bör dock ges en snävare
utformning än vad RINK föreslagit. Enligt kammarrätten bör 31 S KL formuleras
så att bestämmelsen ger ett klart uttryck för att vad som skall beskattas är
ersättning för någon form av egen egentlig prestation eller verksamhet och i
19 S KL bör det införas ett undantag från skatteplikt för sådan verksamhet som
inte bör beskattas. Även Svenska Revisorsamfundet SRS anser att avgränsningen
av inkomstslaget bör göras tydligare genom att uppräkningen i 19 S KL utvidgas
eller att avgränsningen av inkomstslaget tjänst görs klarare.

Bakgrunden till mitt förslag: De nuvarande reglerna
avseende inkomst av tjänst finns i 31-34 SS KL. I 31 S anges vilka verksamheter
som skall hänföras till inkomstslaget. I 32 S behandlas vad som utgör intäkt
av tjänst och i 33 S regleras de avdragsgilla kostnaderna. I 34 § anges att vad
som återstår, sedan avdrag gjorts från intäkterna, utgör inkomst av tjänst.

Enligt 18 S KL är all till inkomstslaget tjänst hänförlig
förvärvsverksamhet, som skattskyldig utövat, liksom alla honom tillkommande,
till tjänst hänförliga inkomstgivande rättigheten att anse som en
förvärvskälla. En inkomst är skattepliktig enligt KL om den kan hänföras till
något inkomstslag. Ytterligare en förutsättning för att skattepliktig inkomst
skall föreligga, är att inkomsten inte är undantagen från skatteplikt enligt 19
% KL. Uppräkningen i den bestämmelsen av skattefria inkomster utgör en
blandning av principella ståndpunkter och specialbestämmelser för särskilda
betalningar Till de förstnämnda undantagen hör familjerättsliga förvärv och
gåvon Till specialbestämmelserna är närmast att hänföra lotterivinster, belopp
som utfaller på grund av vissa typer av försäkringar, vissa periodiska
understöd, stipendier samt social- och näringsbidrag.

306

Det kan sägas föreligga två huvudkategorier av inkomster
som räknas till inkomstslaget tjänst. För det första räknas naturligtvis olika
typer av anställningsinkomster dit, oavsett om de är av tillfälligt eller mer
permanent slag. Till inkomst av tjänst räknas emellertid även skilda slag av
inkomster från tillfälligt bedriven verksamhet av t.ex. vetenskaplig, litterär
eller konstnärlig art, liksom från tillfälliga uppdrag och annan inkomstgivande
verksamhet av tillfällig natun Fram till och med år 1955 beskattades inkomster
från dessa verksamheter i inkomstlaget tillfällig förvärvsverksamhet. Ändringen
sammanhängde med det samtidigt införda schablonavdraget vid beräkningen av
inkomst av tjänst (SOU 1954:18 och prop. 1955:59). Efter denna ändring kan
inkomstslaget tjänst sägas ha blivit en uppsamlingsplats för inkomster som
erhållits på grund av en utförd prestation och som uppfyller de grundläg-

gande
kriterierna för att bli föremål för inkomstbeskattning, men som inte Prop.
1989/90:110 kan hänföras till något annat inkomstslag.

Det
kan framhållas att det inte behöver föreligga något uppdragsförhållande för
att en inkomst skall tas upp under inkomst av tjänst. T.ex. har inkomster från
kedjebrevsspel och hittelön beskattats i detta inkomstslag. Hit räknas också
enligt praxis bl.a. ersättning för lösta pristävlingsuppgifter, gottgörelse i
kontanter eller in natura till den som ställt sig till förfogande i
reklamsyfte, belöningar åt personer som räddat människor eller egendom i fara,
vinster i fisketävlingar m.m. Till inkomst av tjänst räknas vidare vissa
periodiskt återkommande inkomster såsom pension, livränta, periodiskt understöd
och undantagsförmåner. Inkomst av tjänst är dock ingen generell
uppsamlingspost. Det kan förekomma inkomster som faller utanför befintliga
inkomstslag och förvärvskällor och därigenom blir skattefria.

De
gränsdragningsproblem som aktualiseras när det gäller inkomstslaget tjänst
gäller främst avgränsningen mot det nuvarande inkomstslaget rörelse. Tveksamhet
kan emellertid också uppkomma i fråga om avgränsningen mot det nuvarande
inkomstslaget dllfällig förvärvsverksamhet. Även tillfälliga inkomster
beskattas ju som nyss nämnts för närvarande i vissa fall i inkomstslaget
tjänst. För att så skall kunna ske synes det emellertid fordras att inkomsten
härrör från någon typ av utförd prestation. Är det fråga om t.ex. en samlares
försäljning av ett frimärke brukar intäkten hänföras till tillfällig
förvärvsverksamhet.

För
att inkomst av rörelse skall föreligga brukar det krävas att verksamheten kännetecknas
av varaktighet, självständighet och vinstsyfte. Om det brister i varaktigheten
brukar överskott från verksamheten beskattas i inkomstslaget tjänst. Det
förhållandet att det kan brista i vinstsyfte saknar betydelse för frågan om
inkomsten kan beskattas som inkomst av tjänst. Om emellertid en verksamhet
visserligen bedrivs i varaktiga och självständiga former men utan något
påvisbart vinstsyfte kan verksamheten hänföras varken till inkomstslaget tjänst
eller rörelse. Den faller inte heller in under inkomstslaget tillfällig
förvärvsverksamhet. Överskott från en sådan verksamhet undgår således för
närvarande beskattning. Å andra sidan medges inte avdrag för eventuellt
underskott. Även i vissa andra hänseenden leder nuvarande tillämpning till en
del resultat som kan förefalla stå i mindre god överensstämmelse med kravet på
en neutral beskattning av vad som kan anses som arbetsinkomsten Det gäller
bl.a. vissa situationer där ersättning som erhållits med anledning av någon
verksamhet undgått beskattning därför att det inte ansetts röra sig om
ersättning för utfört arbete.

Skälen
för mitt förslag: De nuvarande principerna för vad som skall hänföras till
inkomstslaget tjänst bör i huvudsak behållas och inkomstslaget bör utgöra en
förvärvskälla. Med den nuvarande utformningen av inkomstslaget tjänst kan
emellertid som framhållits i det föregående förekomma arbetsinkomster som,
trots att de inte är skattebefriade enligt 19 § KL, undgår beskattning på
grund av att de faller utanför befintliga inkomstslag. Till dessa hör t.ex.
överskott av hobbyverksamhet som bedrivs både självständigt och varaktigt, men
utan påvisbart vinstsyfte. Det framstår som en brist att sådana överskott
undgår beskattning medan intäkter från verksamheter som bedrivs kanske på ett mer
tillfälligt sätt hänförs dll skattepUktig inkomst av

307

tjänst.
Inkomstslaget bör därför få en sådan utformning att överskott av även Prop.
1989/90:110 mer varaktiga verksamheter utan påvisbart vinstsyfte omfattas.

Andra
inkomster som i praxis bedömts vara skattefria är ersättning vid inlösen av
fornfynd och vissa belöningar för utfört arbete eller prestation, som lämnas av
annan än den för vars räkning prestationen utförts, om belöningen inte
utlovats i förväg eller annars varit förutsatt. Andra fall som aktualiseras är
skadestånd som inte kan hänföras till någon förvärvskälla, stipendier och
liknande ersättningar som inte utgått periodiskt eller som inte bedömts
innebära att något arbete utförts för utgivarens räkning. Det kan emellertid
finnas även andra typer av inkomster som det från neutralitetssynpunkt ter sig
befogat att hänföra till inkomstslaget tjänst.

Jag
anser därför i likhet med RINK att det finns skäl att ge inkomstslaget

en sådan utformning att det i högre grad än i dag fungerar som en allmän

uppsamlingsplats för vissa inkomsten Enligt min mening är det naturligt att

i inkomstslaget tjänst beskatta alla ersättningar som någon får på grund av

egen prestation eller verksamhet och som inte är att hänföra till inkomst av

kapital eller näringsverksamhet. Med denna avgränsning kommer sådana

belopp som avser t.ex. engångsbelopp till efterlevande för mistat underhåll i

inte heller i
fortsättningen att omfattas av inkomstslaget tjänst. Däremot bör i

sådana
fall som i hittillsvarande praxis bedömts skattefria omfattas, under
förutsättning att det rört sig om ersättning för någon prestation.

Kammarrätten
i Stockholm förordar en snävare utformning av 31 S KL än den RINK föreslagit.
Jag delar inte denna uppfattning. Avsikten är att stadgandet skall få en så
generell utformning att det blir en uppsamlingsplats. Däremot finns det även
enligt min mening anledning att såsom kammarrätten och Svenska
Revisorsamfundet SRS föreslagit göra vissa tillägg till 19 S KL. Jag anser
således att det inte heller i fortsättningen finns anledning att beskatta
ersättning till blodgivare och liknande och ersättningar för upplysningar m.m.
som lett till gripande av brottslingar på grund av dessa ersättningars
speciella karaktär Jag anser även att skattefriheten av samma skäl bör omfatta
hittelön samt belöningar till personer som räddat människor eller egendom i
fara. Även vissa administrativa förenklingar uppkommer härigenom. De nu nämnda
ersättningarna bör således genom tillägg till 19 S KL undantas från skatteplikt.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge anser att avgränsningen av vilka inkomster som är att
hänföra till det ena eller andra inkomstslaget har fått en olycklig lagteknisk
utformning i RlNK:s förslag. Förslaget att inkomstslaget tjänst skall tjäna som
en uppsamlingsplats för vissa inkomster kommer enligt hovrätten inte heller
till adekvat uttryck i den föreslagna paragrafen. Hovrätten anser vidare att
inkomstslaget borde få ett annat namn, t.ex inkomst av arbete m.m.

308

Jag
delar hovrättens uppfattning att den lagtekniska lösning RINK föreslagit inte
är lämplig. Detta bör lösas genom att definitionerna av inkomstslagen
näringsverksamhet och kapital görs uttömmande, vilket även hovrätten förordat.
Jag anser emellertid inte att det finns anledning att ge inkomstslaget tjänst
en ny beteckning. Uttrycket inkomst av tjänst kan visserligen förefalla något
ålderdomligt för modernt språkbruk. Med hänsyn till att det är ett väl
etablerat begrepp anser jag emellertidatt det ändå bör behållas.

Förslaget
föranleder ändringar i 19 och 31 SS KL.

5.2.2 Beskattningen av självständigt bedriven verksamhet
utan vinstsyfte (hobby)

Prop.
1989/90:110

s. 309 Kontrollera mot PDF

Mitt
förslag: Nuvarande krav för att en verksamhet skall anses som rörelse
(näringsverksamhet) ändras inte. Från intäkter i en verksamhet som drivs
självständigt, men som på grund av bristande vinstsyfte beskattas i
inkomstslaget tjänst och inte i näringsverksamhet, får avdrag göras för
utgifter som betalats under beskattningsåret och, om överskott därefter
föreligger, även för underskott som hänför sig till året före beskattningsåret.
Avdraget får dock inte överstiga beskattningsårets intäkt av verksamheten och
får inte heller kvittas mot andra tjänsteinkomsten

RINKrs
förslag: Överensstämmer endast delvis med mitt. RINK presenterar fyra olika
lösningar rörande gränsdragningen mellan hobby och näringsverksamhet. En
lösning bygger på ett skärpt begrepp för vad som skall anses som
näringsverksamhet jämfört med nuvarande rörelsebegrepp, en annan innebär
speciallösningar för de vanligaste vinst- och avdragssituationerna, en tredje
innefattar ett näringsverksamhetsbegrepp utan vinstsyfte och slutligen
beskrivs en lösning med kvittningsförbud för underskott av näringsverksamhet
mot inkomster i andra förvärvskällon Lösningen med ett preciserat
näringsverksamhetsbegrepp är den som kommittén i första hand förordan Det
sistnämnda förslaget innebär att kraven för att en verksamhet skall anses som
näringsverksamhet höjs jämfört med nuvarande rörelsebegrepp. En verksamhet
skall således anses som näringsverksamhet endast om det av omständigheterna i
det enskilda fallet klart framgår att den bedrivs med vinstsyfte. RINK föreslår
inga särskilda regler rörande kostnadsavdrag för hobbyinkomsten

Remissinstanserna:
Förslaget har fått ett blandat mottagande. Den av RINK föreslagna beskattningen
av överskott av hobbyverksamhet kan enligt många remissinstanser ge upphov till
svårigheter, bl.a. vid inkomstberäkningen. Vidare anförs att det inte är
rimligt att kostnader som uppkommit under tidigare beskattningsår inte får dras
av. Flera remissinstanser kommer också med alternativa förslag.

RSV har
ingenting att erinra mot att reglerna skärps för underskottsrörelser av
hobbykaraktär genom ett höjt näringsverksamhetsbegrepp. Verket har i och för
sig inte heller något att erinra mot att överskott av hobbyverksamhet
beskattas i inkomstslaget tjänst. Enligt RSV:s mening uppstår dock problem
beträffande avdrag för kostnader hänförliga till tidigare ån RSV föreslår att
överskott från självständiga och varakdga verksamheter utan egentligt
vinstsyfte skall beskattas i inkomstslaget tjänst och där behandlas som
särskilda förvärvskällor, varvid varje verksamhet skall utgöra en förvärvskälla.
Avdrag får medges för utgifter betalda under beskattningsåret och för
nettokostnaden det närmast föregående året. Kammarrätten i Stockholm anser
också att RINK:s förslag innebär svårigheter när det gäller beräkningen av
inkomsterna av hobbyverksamheten. Kammarrätten föreslår

309

s. 310 Kontrollera mot PDF

att avdraget för kostnader
för hobbyverksamhet begränsas till ett belopp Prop. 1989/90:110 som motsvarar
storleken av intäkterna under året av den aktuella verksamheten. Kammarrätten
i Göteborg avstyrker RINK:s förslag och förordar i stället att inkomst av
hobbyverksamhet beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet med ett förbud mot
avdrag för s.k. definidv förlust i förvärvskällan. LRF anser att RlNK:s
förslag är ofullständigt och att många viktiga frågor lämnats obesvarade och
att vissa lösningar måste betraktas som felaktiga. LRF anser att ett skärpt
rörelsebegrepp inte löser några problem utan att dagens tvister i
gränsdragningsfrågan kommer att överföras till det nya systemet. Vidare anser
LRF att förslaget innehåller en rad oklarheter beträffande hur
inkomstberäkningen skall gå till i olika situationer, framför allt inom
hästsporten. LRF förordar istället ett annat av de alternativ som utredningen
lagt fram, nämligen att rekvisitet vinstsyfte slopas. Liknande synpunkter förs
också fram av Svenska Travsportens Centralförbund, Svenska Gatoppsportens
Centralförbund och AB Trav och Galopp i ett gemensamt yttrande.

Skälen
för mitt förslag

Problembeskrivning

Med
rörelse avses en yrkesmässigt bedriven förvärvsverksamhet. Tre rekvi-sit brukar
anges. Verksamheten skall vara varaktig, självständig och ha ett objektivt
fastställbart vinstsyfte. Dessa rekvisit kommer att gälla även för det nya
inkomstslaget näringsverksamhet. Rekvisiten varaktighet och självständighet
medför normalt inga större tillämpningsproblem. Det är däremot ofta besvärligare
att bedöma om vinstsyfte föreliggen Finns vinstsyfte bedöms verksamheten som
näringsverksamhet. Finns inget sådant syfte undgår inkomsten enligt dagens
regler beskattning. Skälet härtill är främst grundprincipen i gällande rätt
att en inkomst är beskattningsbar endast om den kan hänföras till en
förvärvskälla i något av de nuvarande sex inkomstslagen jordbruksfastighet,
annan fastighet, rörelse, tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet samt kapital.

Kravet
på vinstsyfte har markerat gränsdragningen mot vad som brukar kallas hobby. Med
hänsyn till den utvidgning av inkomstslaget tjänst som jag nyss föreslagit
kommer vinstsyftet vanligtvis att utgöra gräns mellan inkomstslagen tjänst och
näringsverksamhet.

Det
är i första hand två problem som är angelägna att lösa på detta område. Det
ena är att begränsa möjligheterna att undgå beskattning av inkomster från en
verksamhet som bedöms som hobby och därmed på grund av lagstiftningens
hittillsvarande utformning varit skattefri. Det andra är att begränsa möjligheterna
att dra av underskott för vad som i grunden måste anses utgöra privata
levnadskostnader i en hobbyverksamhet mot andra inkomster.

En
annan olägenhet i nuvarande lagstiftning är de olikheter som uppkom

mer när en hobbyverksamhet hänförs till tjänst jämfört med rörelse. Intäk

ter av tdlfällig hobbyverksamhet, t.ex. fotoverksamhet som leder till publice

ring i tidskrift vid något enstaka tillfälle, beskattas för närvarande i
inkomst- -,

s. 311 Kontrollera mot PDF

slaget tjänst, varvid avdrag medges för nödvändiga omkostnaden
Om verk- Prop. 1989/90:110 samheten däremot inte är enbart tillfällig, dvs. är
varaktig och dessutom utmärks av viss självständighet blir intäkten emellertid
skattefri och något kostnadsavdrag inte aktuellt. Föreligger vinstsyfte skall
intäkterna hänföras till rörelse. I sådant fall får avdrag göras för kostnaden
även om endast obetydliga eller inga intäkter har förekommit. Det kan ju
förflyta lång tid innan en rörelse ger intäkter.

För den som vid sidan av aktiv näringsverksamhet själv
bedriver en verksamhet av hobbykaraktär uppkommer en annan möjlighet.
Redovisas hobbyverksamheten i samma förvärvskälla som näringsverksamheten kan
det bli möjligt att kvitta ett underskott av hobbyverksamheten mot överskott i
näringsverksamheten. Eventuellt underskott i hobbyverksamheten är i princip
att betrakta som en privat levnadskostnad och är således inte avdragsgillt mot
rörelsinkomsterna. På grund av kontrollsvårigheter kan ändå ett sådant
underskott av hobbyverksamhet ibland utnyttjas för kvittning mot övrig inkomst
i förvärvskällan, både när det gäller inkomstskatt och socialavgiften

Mina överväganden

Jag har tidigare föreslagit att inkomstslaget tjänst görs
till ett "restinkomst-slag" som skall omfatta alla ersättningar som
kan anses hänförliga till eget arbete eller egen prestation. Härigenom kommer
intäkterna i en sådan verksamhet, som inte ansetts som näringsverksamhet för
att det brister i vinstsyftet, att beskattas som inkomst av tjänst.

I några situationer kan det beträffande verksamhet av hobbykaraktär
föreligga svårigheter att beräkna de relevanta kostnaderna för intäktens förvärvande.
Svårigheterna har att göra bl.a. med att det rör sig om verksamhet som varken
är renodlad inkomst av tjänst eller näringsverksamhet. Det är därför nödvändigt
att ha vissa särregler vad gäller kostnadsavdrag för denna typ av verksamheten
RINK:s förslag kan i denna del inte anses tillräckligt klarläggande.
Ytterligare preciseringar på några punkter behövs således. Remissinstanserna
har lämnat i huvudsak två alternativa förslag som syftar till att lösa främst
detta problem.

RSV föreslär att överskott från hobbyverksamheter
beskattas i inkomstslaget tjänst och där behandlas som särskilda
förvärvskällon Avdrag får enligt denna lösning medges för utgifter som betalats
under beskattningsåret och för nettokostnaden det närmast föregående året. Det
andra alternativet, som föreslås av bl.a. kammarrätten i Göteborg och LRF
innebär att rekvisitet vinstsyfte slopas, varigenom näringsverksamhetsreglerna
i stället blir tilllämpliga på hobbyverksamhet.

För egen del förordar jag en lösning som i sina huvuddrag
ansluter till RSV:s förslag.

För att underlätta bedömningen av framför allt frågorna om
kostnadsavdrag bör självständigt bedriven verksamhet som skall beskattas i
inkomstslaget tjänst och inte i näringsverksamhet på grund av bristande
vinstsyfte (hobbyverksamhet) i vissa avseenden särskiljas från övriga
tjänsteinkomsten

Avdrag för utgifter bör i dessa fall inte medges i den mån
utgifterna över-

s. 312 Kontrollera mot PDF

stiger intäkterna. Utgifterna bör således inte få dras av
mot andra tjänstein- Prop. 1989/90:110 komsten Överstiger utgifterna
intäkterna uppstår givetvis ingen skattepliktig inkomst.

På grund av att kontantprincipen gäller i inkomstslaget
tjänst skulle det i vissa lägen kunna uppstå oskäliga konsekvensen Inflyter
exempelvis intäkten från en hobbyverksamhet ett år men har utgifterna betalats
året innan skulle dessa inte få dras av. Det är därför rimligt att utgifter som
hänför sig till året före beskattningsåret också får dras av. Har inkomster
förekommit även detta år skall givetvis dessa redovisas och sistnämnda utgifter
i första hand kvittas mot det årets intäkten Det bör inte vara tillåtet att
utnyttja underskott som ligger ännu längre tillbaka i tiden, främst med hänsyn
till utrednings- och kontrollproblem. Jag delar vidare den uppfattning RSV
uttalat att det skulle vara onödigt resurskrävande att efter modell från
företagsbeskattningen löpande fastställa underskott och sedan rulla dessa
framåt. Även här skulle dessutom kontrollproblem uppkomma. Mot bakgrund av att
det i dessa fall inte rör sig om egentlig näringsverksamhet anser jag det
rimligt att inta en sådan ståndpunkt.

Några remissinstanser har, som jag framhållit tidigare,
förespråkat en alternativ lösning som innebär att rekvisitet vinstsyfte
slopas. En sådan lösning skulle visserligen underlätta gränsdragningen mellan
tjänst och näringsverksamhet men är enligt min mening behäftad med andra
nackdelar För det första är det principiellt betänkligt att betrakta verksamhet
som uppenbart saknar förvärvssyfte som näringsverksamhet. Lösningen medför
vidare att hobbyverksamhet som ger vissa intäkter i stor utsträckning kommer
att klassificeras som näringsverksamhet. Utan särskilda spärregler skulle då
hela det regelverk som gäller för egentlig näringsverksamhet komma att bli
tillämpligt för dessa hobbybetonade verksamheter, med bl.a. ökade möjligheter
att kvitta underskott av hobbyverksamheten mot andra inkomster som följd. Om
spärregler införs för sistnämnda fall skulle de innebära en ytterligare
komplikation av regelsystemet.

En annan fråga som uppkommer om rekvisitet vinstsyfte
slopas rör vilka krav på redovisning som skall ställas. För att
kontrollmöjligheterna skall bli tillfredsställande borde samma redovisningskrav
gälla för sådan verksamhet som för egentlig näringsverksamhet. Det kan
emellertid inte vara rimligt att ha lika stränga redovisningskrav som för
egentlig näringsverksamhet med tanke på att det i flertalet fall rör sig om en
hobby som inte syftar till någon vinst. Det skulle vidare medföra en ökad
belastning på skattemyndigheterna att hantera ett stort antal fall av
verksamheter som formellt är näringsverksamhet men som inte syftar till att
alstra överskott. Jag anser mot bakgrund härav att denna lösning har så
allvarliga nackdelar att den inte kan förordas.

Jag
vill vidare framhålla att det förslag till ny taxeringslag som för närva

rande behandlas i riksdagen (prop. 1989/90:74) har betydelse också i detta

sammanhang. Propositionens förslag innebär bl.a. att det införs en möjlighet

för den skattskyldige att inom en femårsperiod få sina taxeringar omprö

vade. Det är främst beträffande nystartade verksamheter som det kan vara

svårt att avgöra om det är fråga om hobby eller näringsverksamhet. Det är

relativt vanligt att en nystartad verksamhet går med förlust och det kan då i

en del fall vara svårt att bedöma om vinstsyfte föreligger eller ej. Om verk-

s. 313 Kontrollera mot PDF

samheten
pågått några år och dess resultat kan ses i ett något längre perspek- Prop.
1989/90:110 tiv kan emellertid frågan om vinstsyftet ofta bedömas på betydligt
säkrare grund. Det nya omprövningsförfarandet kommer att medföra ökade möjligheter
att i sådana fall få tidigare taxeringar omprövade.

Beträffande problemet, att avdrag medges för ett underskott
av rörelse som i själva verket är hobbyverksamhet och således för en privat
levnadskostnad, minskas detta av de restriktiva regler för kvittning av
underskott mot överskott i andra förvärvskällor och mot tjänst som jag senare
kommer att föreslå (avsnitt 8.10.3). Dessa innebär i korthet att verksamhet
eller verksamheter som utgör aktiv näringsverksamhet bildar en förvärvskälla
och att varje verksamhet som utgör passiv näringsverksamhet bildar en särskild
förvärvskälla. Underskott av en förvärvskälla i näringsverksamhet får inte
kvittas mot överskott i annan förvärvskälla i näringsverksamhet eller i annat
inkomstslag utan bara mot framtida överskott i samma förvärvskälla. En viss
kvittningsmöjlighet mot inkomst av tjänst föreslås dock för underskott av aktiv
näringsverksamhet avseende litterär, konstnärlig och därmed jämförlig
verksamhet. Ackumulerat underskott avseende s.k. definidv förlust i en förvärvskälla
får dras av i inkomstslaget kapital efter 70-procentig kvotering på samma sätt
som i allmänhet gäller för reaförluster

Med de angivna reglerna bortfaller normalt möjligheten för
den som vid sidan av anställning driver näringsverksamhet av hobbykaraktär att
direkt utnyttja underskott av denna för kvittning mot annan inkomst. En
skattskyldig som bedriver en verksamhet som går med förlust har således ingen
nytta av de uppkomna underskotten så länge verksamheten pågår Med hänsyn
härtill finns det enligt min bedömning inte anledning att som RINK föreslagit
höja kraven för att en verksamhet skall anses som näringsverksamhet.
Visserligen skulle i en del fall, där det i dag är tveksamt om en verksamhet
skall bedömas som rörelse eller hobby, ett skärpt rörelserekvisit göra det lättare
att bedöma om en verksamhet skall anses som tjänst eller näringsverksamhet. Å
andra sidan uppkommer nya gränsdragningsproblem och risken ökar för att seriös
näringsverksamhet - kanske framför allt litterär och konstnärlig sådan -
felaktigt kan bli bedömd som hobby.

Med den lösning jag förordat motsvarar gränsdragningen mellan
tjänst och näringsverksamhet i stort den tidigare gränsen mellan hobby och rörelse.
Den praxis som utvecklats på detta område kan i mycket förbli vägledande.

Jag skall här slutligen erinra om att utgifter för
hobbyverksamhet till sin natur är att anse som privata levnadskostnader och
således inte avdragsgilla. Problemet med att en hobbyverksamhet sammanblandas
med en seriös näringsverksamhet kan därför inte lösas genom exempelvis
ändringar i rekvisiten för vad som skall anses som näringsverksamhet. Frågorna
får i stället lösas i samband med skattemyndigheternas kontroll.

Förslaget föranleder ändringar i 31 S och 33 S 1 mom. KL.

313

s. 314 Kontrollera mot PDF

5.3 Intäkter i inkomstslaget tjänst Prop. 1989/90:110

5.3.1
Allmänt

De
närmare bestämmelserna om vad som utgör intäkt av tjänst finns i 32 § 1-4 mom.
KL samt i anvisningarna. Av grundläggande betydelse är bestämmelserna i 32 S 1
mom. första stycket a. Där föreskrivs, att till intäkt av tjänst hänförs
avlöning, arvode, traktamente, sportler och annan förmån i pengar, bostad eller
annat som utgått för tjänsten.

Om
en neutral arbetsinkomstbeskattning skall uppnås krävs att alla typer av
ersättningar för utförda arbetsprestationer beskattas likformigt, oavsett i
vilken form ersättningen utgån Detta kräver att intäkterna kan beräknas på ett
sätt som motsvarar deras verkliga värde. För kontantersättningar är detta
naturligtvis inget problem. Normalt uppstår inte heller några svårigheter vad
gäller beskattningstidpunkten. Här gäller kontantprincipen. Viss oklarhet finns
dock beträffande hur s.k. årsskiftesbetalningar skall bedömas. Jag återkommer
till den frågan (avsnitt 6.2.7). Det finns emellertid ett viktigt område där
beräkningen av intäkten kan innebära betydande svårigheter, nämligen förekomst
av olika former av naturaförmånen 1 praktiken torde ofta av olika skäl en
påtaglig undervärdering av sådana förmåner ske, vilket leder till avvikelser
från en neutral inkomstbeskattning. Jag avser att lägga fram förslag till
förändringar på naturaförmånsområdet i syfte att här uppnå en mer likformig
beskattning. Andra avvikelser från en neutral inkomstbeskattning som berör
intäktssidan av inkomst av tjänst är skattefriheten för kostnadsersättningar
från stat och kommun samt den skattemässiga behandlingen av vissa s.k.
avtalsförsäkringar Beträffande huvudprinciperna för inkomstberäkningen i
inkomstslaget tjänst anser jag dock i likhet med RINK att det inte finns
anledning att företa några ändringar

5.3.2
Löneförmåner m.m.

5.3.2.1
Beskattningen av naturaförmåner

Inledning

Med
naturaförmåner avses förmåner som i samband med anställning eller uppdrag utgår
i annan form än kontant ersättning. Dessa förmåner är att likstäUa med lön och
alltså principiellt skatteplikdga (32 S 1 mom. KL). Enligt huvudregeln skall
naturaförmåner vid beskattningen tas upp till ortens pris (42 S KL). Härmed
avses marknadsvärdet.

Fn
o. m. den 1 januari 1988 gäller delvis nya regler för beskattningen av

naturaförmåner. De innebär i korthet följande (prop. 1987/88:52, SkU 8,

rskn 96, SFS 1987:1303 m.fl.). Förmånerna delas in i två huvudkategorier,

skattepliktiga naturaförmåner resp, personalvårdsförmåner. Till den sist

nämnda gruppen hör s, k. trivselförmånen Sådana förmåner är skattefria.

Övriga förmåner är i princip skattepliktiga, med undantag för vissa i KL sär

skilt angivna förmånen Bland dessa finns fri hälso- och sjukvård m, m. och

vissa gåvon 314

s. 315 Kontrollera mot PDF

Ett
viktigt inslag i den partiella reform som företogs den 1 januari 1988 är
Prop. 1989/90:110 att preliminär A-skatt numera skall inbetalas för alla skatteplikdga
förmåner och att de beläggs med socialavgifter.

Även om de relativt nya reglerna innebär väsentliga steg
mot en mer likformig skattemässig behandling av naturaförmåner jämfört med
kontant lön finns anledning att i samband med skattereformen ånyo överväga bl.
a. de nuvarande värderingsreglerna. Vidare finns det skäl att på nytt ta
ställning till vilka kriterier som bör gälla för avgränsningen mellan
skattepliktiga resp. skattefria förmånen

Nuvarande regelsystem i huvuddrag

Beskattningsregler

Den allmänna utgångspunkten att naturaförmåner är att
likställa med kontant lön kan sägas utgöra grunden för den nuvarande
indelningen i skattepliktiga resp. skattefria förmånen I första hand gäller
alltså att naturaförmåner är skattepliktiga (32 S 1 mom. KL). Endast i den mån
vissa typer av förmåner är särskilt undantagna i KL föreligger skattefrihet.
Bestämmelser av sådan innebörd finns beträffande förmån av fri hälso- och
sjukvård, fria arbetskläder och fri uniform under vissa villkor samt vissa
typer av gåvor under särskilt angivna förutsättningar (32 § 3 b - 3 d mom. KL).
Inte heller förmån av fri grupplivförsäkring resp. gruppsjukförsäkring tas
normalt upp som intäkt (32 S 3 a mom.). Reseförmåner till anställda i trafik-
och resebyråföretag är också skattefria (punkt 8 av anvisningarna till 32 S
KL).

En undantagsbestämmelse av mer generell karaktär finns i
32 § 3 e mom. och tar sikte på s.k. personalvårdsförmånen Dessa förmåner avser
sådant som inte är ett direkt vederlag för utfört arbete. Det är i stället
fråga om åtgärder som är avsedda att skapa trivsel i arbetet eller liknande
eller som annars utgår pä grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet
som det är fråga om. Exempel på personalvårdsförmåner utgör förfriskningar m.m.
i samband med arbetet, sedvanliga personalrabatter samt möjlighet till enklare
slag av motion och annan friskvård under vissa förutsättningar (punkt 3 b av
anvisningarna till 32 § KL).

Som ett ytterligare undantag från den principiella
skatteplikten gäller att förmåner som har utgått i annat än pengar och inte är
ett direkt vederlag för utfört arbete ändå inte skall tas upp som intäkt om
deras sammanlagda värde per år uppgår till högst 600 kr (32 § 3 f mom. KL).
Detta undantag avser inte förmåner som värderas enligt schablonregler eller
förmåner som kan tillhandahållas utanför arbetsgivarens arbetsplatser mot
betalning med kupong eller motsvarande.

Som nämnts inledningsvis skall naturaförmåner enligt
huvudregeln tas

upp till marknadsvärdet vid beskattningen. För vissa frekventa förmåner

som bilförmån och kostförmån görs dock en schablonmässig värdering

(punkterna 2 och 3 av anvisningarna till 42 S KL). Motsvarande gäller- vid

preliminärbeskattningen - för bostadsförmån. Några mer betydande avvi

kelser från det preliminärt åsatta värdet torde dock i regel inte förekomma.

För ränteförmåner gäller likaledes en schablonmässig värdering. Sistnämnda 315

s. 316 Kontrollera mot PDF

förmånstyp
är för övrigt enligt gällande ordning föremal för en principiellt Prop.
1989/90:110 avvikande skattemässig behandling därigenom att den grundar
räntetillägg vid beräkningen av underlag för tilläggsbelopp enligt 10 S 6 mom.
SIL. Förmånen betraktas alltså inte som intäkt av tjänst.

Preliminärskatt och arbetsgivaravgifter m.m.

Före år 1988 var arbetsgivaren skyldig att ta hänsyn till
värdet av förmåner vid beräkningen av avdrag för preliminärskatt endast för
vissa särskilt angivna förmånstyper nämligen kost, bostad och bil.

De nya reglerna innebär en skyldighet för arbetsgivaren
att beakta samtliga skattepliktiga förmåner vid beräkningen av
preliminärskatten. En värdering skall alltså göras redan i det preliminära
förfarandet. Vidare skall värdet av alla skattepliktiga förmåner numera anges
i kontrolluppgift.

1 fråga om socialavgifter gällde ddigare att kost, bostad
och bil räknades in i underlaget, medan andra förmåner föll utanför. 1988 års
regler medför att samtliga skattepliktiga förmåner skall bilda underlag för
socialavgiften

Sammanfattning och aUmänna utgångspunkter

Som nämnts inledningsvis har 1987 års översyn av
förmånsbeskattningsregler m. m. inneburit att steg tagits mot en mer likformig
behandling av kontant lön och andra förmåner på grund av tjänsten. I samband
med en skattereform av den omfattning som nu föresläs är det emellertid
särskilt angeläget att på ett förutsättningslöst sätt ta ställning till om det
finns anledning att på nytt överväga nuvarande indelning av olika förmåner och
de grundläggande värderingsreglerna. Vidare bör övervägas om värderingsreglerna
bl. a. för mer vanligt förekommande förmånstyper som t. ex. bilförmån i
tillräcklig utsträckning uppfyller de grundläggande kraven på skattemässig
neutralitet. Med neutral beskattning avses att beskattningsresultatet bör bli
detsamma oavsett om den anställde fått lönen i pengar och köpt sig det som
förmånen avser eller om han får förmånen direkt från arbetsgivaren.

Den översyn som RINK företagit av de nuvarande reglerna
täcker i huvudsak de frågeställningar som nyss berörts.

Vad beträffar skattepliktens omfattning i stort har
kommittén inte föreslagit några generella ändringar i den nuvarande
avgränsningen mellan skattepliktiga förmåner och skattefri personalvård.

För egen del vill jag framhålla att det givetvis är
angeläget att sådana åtgärder som inte kan anses utgöra direkt vederlag för
arbete utan i stället avser att skapa trivsel på arbetsplatsen även i
fortsättningen betraktas som skattefri personalvård. För att motverka en
uppluckring som kan innebära att gränserna tänjs mot det eljest skattepliktiga
området anser jag dock att vissa markeringar bör övervägas i fråga om vad som
krävs för att förmåner skall kunna hänföras till personalvård.

När det gäller de grundläggande värderingsprinciperna har
jag ingen annan uppfattning än kommittén. Marknadsvärdet bör gälla även
fortsättningsvis. Denna grundsats bör dock i högre grad komma till uttryck i
tillämpningen, vilket kräver att vissa lagtekniska åtgärder vidtas.

316

Till de förmåner som
värderas enligt schablonmässiga grunder hör bilförmån. Mot bakgrund av
omfattningen av denna förmånstyp är det enligt min mening nödvändigt att den
även i framtiden värderas med ledning av schablonregler samt att dessa innebär
en rimlig sammanvägning av kraven på neutralitet och enkelhet. Vissa ändringar
bör dock vidtas i de nuvarande beskattningsreglerna. Jag återkommer senare
till detta.

En annan förmån som
värderas efter schablonregler är kostförmån. Reglerna innebär i korthet att
arbetsgivaren har möjlighet att utan skattekonsekvenser för den anställde
subventionera 40 procent av ett genomsnittligt framtaget pris för en
lunchmåltid av normal beskaffenhet.

Av
neutralitetsskäl bör dessa regler slopas i ett reformerat skattesystem.

Bristande neutralitet
kännetecknar också de regler som för närvarande gäller för reseförmåner för
anställda i trafik- och resebyråföretag. Även här bör ett slopande av den
nuvarande skattefriheten övervägas.

En förmänstyp som enligt
gällande ordning är föremål för särskild reglering enligt SIL är förmån av
råntefria eller lågförräntade lån. De nuvarande reglerna medför bl. a. att
socialavgifter inte uttas för sådana förmånen För att även detta slag av förmån
skall bli likform|gt beskattad bör den i fortsättningen beskattas som inkomst
av tjänst.

Den nuvarande s.k.
600-kronorsregeln innebär i huvudsak att skattepliktiga förmåner som inte
värderas enligt schablon eller är särskilt undantagna ändå inte skall tas upp
som intäkt om det sammanlagda värdet för en anställd per år uppgår till högst
600 kn Denna regel bör i princip slopas.

I det följande återkommer
jag närmare till de frågeställningar som uppkommer med anledning av de
överväganden jag nu redovisat.

Prop. 1989/90:110

Personatvårdsförmåner

Mitt förslag:
Förutsättningarna skärps för att förmåner skall kunna hänföras till skattefri
personalvård. För att skattefrihet skall komma i fråga skall det röra sig om
enklare åtgärder av mindre värde. Dessa krav skall vara uppfyllda även i det
fall en förmån utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet
det handlar om.

RINK:s
förslag: Inga ändringar föreslås i gällande ordning.

Remissinstanserna: RSV
framhåller att erfarenheter från senare år visar att allt mer exklusiva
förmåner tenderar att föras in under begreppet personalvård. För att motverka
att gränserna tänjs ytterligare bör det enligt verket anges, att det skall vara
fråga om enklare åtgärden RSV anser också att skattefriheten för s.k.
personalrabatt bör slopas eftersom det ofta kan röra sig om stora inbesparade
levnadskostnaden Kammarrätten i Stockholm delar uppfattningen och anför att det
inte är motiverat att rabatter för anställda inom handeln betraktas som
personalvård. Statens arbetsgivarverk anser att utrymmet för skattefria
personalvårdsförmåner inte bör begränsas.

Skälen för mitt förslag: I
princip utgör alla förmåner som utgått för tjänsten skattepliktig inkomst för
den anställde. Från denna grundsats finns dock

317

en del
undantag varav några avser vissa särskilt i KL uppräknade förmånen Prop.
1989/90:110 Till dessa hör t. ex. förmån av fri hälso- och sjukvård, vissa
gåvor från arbetsgivaren samt, enligt de regler som gäller för närvarande,
reseförmåner för anställda i trafik- och resebyråföretag. Dessa förmåner, som
ibland kan vara av betydande värde, bör rent lagsystematiskt anses vara i
princip skattepliktiga, även om de delvis rör sig i gränslandet mot
personalvård. Varierande skäl (se prop. 1987/88:52 s. 50 f., 54 f. och 56 f.)
har ansetts föreligga för att undanta dessa förmåner från skatteplikt.

Den andra typen av undantag avser renodlade
personalvårdsförmånen Med detta avses förmåner som inte är ett direkt vederlag
för utfört arbete utan är åtgärder avsedda att skapa trivsel i arbetet eller
hknande eller som annars utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller den
verksamhet det är fråga om (32 S 3 e mom. KL).

Grundvalen för skattefrihet för dessa förmåner är att de
väsentligen framstår som ett led i arbetsgivarens personalvård. Som exempel på
personalvårdsförmåner anges förfriskningar och annan enklare förtäring i
samband med arbetet, sedvanliga rabatter vid inköp av varor och tjänster som
ingår i arbetsgivarens ordinarie utbud, samt möjlighet till enklare motion och
annan friskvård under vissa förutsättningar

När det gäller avgränsningen av begreppet personalvård
vill jag först framhålla att jag delar kommitténs uppfattning att gränserna
mellan vad som utgör vederlag för arbete och vad som är åtgärder för att skapa
trivsel eller liknande kan vara svåra att dra i praktiken. Mot bakgrund bl. a.
av vad RSV anfört om erfarenheterna under senare år är jag emellertid inte utan
vidare beredd att godta en utveckling som kan innebära att betydande förmåner
maskeras som personalvård. Det ligger dessutom i sakens natur att det bör röra
sig om enklare åtgärder av ringa ekonomiskt värde. Jag förordar en markering av
detta i lagtexten. Självfallet bör en sådan markering också ta sikte på sådana
förmåner som kan utgå på grund av sedvänja inom yrket eller verksamheten.

Med de åtgärder jag förordar på detta område bör utrymmet
för skattefria förmåner av större värde bli mer begränsat än vad som kan följa
av den nuvarande författningsregleringen. Med anledning av vad statens
arbetsgivarverk anfört, nämhgen att skattereglerna inte bör lägga onödiga
hinder i vägen för vad som efter hand kan ses som god personalpolitik, vill jag
framhålla det angelägna i att en klar åtskillnad eftersträvas mellan sådana
förmåner som har med trivsel att göra, dvs. enklare åtgärder av ringa
ekonomiskt värde, och andra förmåner av mätbart värde.

De nuvarande reglerna medger att sedvanlig rabatt vid
inköp av varor och tjänster som ingår i arbetsgivarens ordinarie utbud
betraktas som skattefri personalvårdsförmån. En förutsättning för att rabatten
skall betraktas som sedvanlig och därmed skattefri, bör vara dels att den
lämnas av sedvänja och dels att den har en rimlig nivå. Vad som i det enskilda
fallet kan anses utgå på grund av sedvänja, liksom vad som utgör en rimlig nivå
är emellertid svårt att ange generellt. Nuvarande regler medför alltså vissa
tillämpningssvårigheten

Enligt RSV kan den nuvarande ordningen få till följd att
betydande för-

318

maner
ibland undgår beskattning. Detta gäller framför allt i branscher som omsätter
olika kapitalvaror Vidare kan, som t. ex. för anställda i varuhus med breda
sortiment, gränsen mot sedvänja i branschen tendera att suddas ut.

Den
omständigheten, att skattefrihet för personalrabatt i en del fall kan komma att
avse betydande belopp, innebär i sig att motiven för den nuvarande gynnsamma
skattemässiga behandlingen försvagas. Grundprincipen vid förmånsbeskattningen
är nämligen den, att förmåner som avser inbesparade levnadskostnader utgör
skattepliktig intäkt.

Ett
slopande av skattefriheten för sedvanlig personalrabatt har emellertid en del
negativa konsekvensen Hit hör bl.a. vissa kontrollaspekten Jag är därför inte
för närvarande beredd att förorda en sådan lösning. En viss upp-stramning bör
dock ske i enlighet med vad som anförts i det föregående om t. ex. sedvänja
inom yrket. Det finns även anledning att med skärpt uppmärksamhet följa
utvecklingen pä detta område.

Förslaget föranleder ändringar i 32 S 3 e mom. KL.

Värderingsfrågorna

Prop.
1989/90:110

Mitt
förslag: Den nuvarande principen att förmåner skall värderas till
marknadsvärdet kvarstår oförändrad. Vissa justeringar föreslås i lagtexten i
syfte att framhäva att denna princip utgör huvudregel och att få en mer
enhetlig författningsreglering.

RINK:s förslag: Inga konkreta författningsändringar
föreslås. I övrigt överensstämmer förslaget i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna:
De flesta remissinstanser delar kommitténs uppfattning att förmåner bör
värderas till marknadsvärdet. Näringslivets skattedete-gation t. ex. betonar
vikten av neutrala regien /?5y och hovrätten över Skåne och Blekinge anser att
en eventuell skärpning av praxis bör komma till uttryck i lagtext. Företagens
uppgiftslämnardelegation anser att värdering av förmåner inte år en uppgift som
bör ankomma på arbetsgivaren. Svenska Revisorsamfundet SRS delar de
målsättningar kommittén angett men framhåller att de nuvarande reglerna
innehåller ett flertal avsteg från grundprincipen.

Skälen för mitt förslag: Som jag framhållit i det
föregående är en av huvudtankarna i skattereformen att olika typer av
arbetsersättning skall bli föremål för en enhetlig och neutral beskattning.

RINK har
relativt utförligt analyserat det rådande rättsläget på området och undersökt
olika alternativ till lösningar av de problem som är förenade med en neutral
beskattning av förmånen Jag skall endast i korthet uppehålla mig vid kommitténs
resonemang och därefter redovisa mina egna slutsatser och förslag.

Kommittén
anför i huvudsak följande. Värderingsreglerna avseende förmåner har ibland
påverkats av allmänna försikdghetsprinciper och av andra, t. ex.
personalsociala skäl. Lägre skattesatser, minskad progressivitet och

319

kravet på finansiering av
sänkta skattesatser genom bl. a. basbreddningar Prop. 1989/90:110 innebär
delvis nya förutsättningar för tidigare avvägningar Skattemässigt
undervärderade löneförmåner kan tendera att urholka inkomstmåttets fördelningspolitiska
träffsäkerhet. Den nuvarande huvudregeln om värdering efter marknadsvärdet är
den principiellt rikdga metoden, men i den praktiska tillämpningen sker ofta
undervärderingan En orsak till detta kan vara att det ibland är förenat med
svårigheter att fastställa marknadsvärdet. Det kan också emellanåt vara så att
subjektiva inslag inverkar på värderingen.

Av
de metoder för att komma till rätta med värderingsproblemen som kommittén
undersökt kan nämnas preventiva värderingsregler, begränsningar av företagens
avdragsrätt avseende kostnader för förmåner samt en värdering utifrån
arbetsgivarens kostnaden Vidare har diskuterats en värderingsregel som knyter
an till både marknadsvärdet och arbetsgivarens kostnaden

Kommittén
har emellertid stannat för att inte förorda någon alternativ lösning. I
stället har kommittén valt att understryka det angelägna i att den nuvarande
grundregeln inte tillämpas med alltför stor försiktighet. Man bör alltså
eftersträva att åsätta förmånen ett värde som motsvarar det verkhga marknadsvärdet.

För
egen del vill jag först framhålla att jag delar kommitténs och remissinstansernas
uppfattning att de av RINK diskuterade alternativa metoderna för att komma till
rätta med problem på området inte kan förordas. Bland de skäl som talar häremot
kan bl. a. nämnas kravet på neutral behandling. Detta gäller såväl vid
preventiva värderingsregler som vid en begränsning av företagens avdragsrätt
för kostnader avseende anställda. Att lägga arbetsgivarens kostnad till grund
för värderingen är inte heller alltid en framkomlig väg mot bakgrund t. ex. av
svårigheter att beakta kapitalkostnader och förmåner med inslag av gemensam
användning. Ett system som går ut på att till beskattning ta upp det högsta
värdet vid en jämförelse mellan marknadsvärdet och arbetsgivarens kostnad är
vidare alltför otympligt rent administrativt.

Jag
anser alltså att den nuvarande huvudregeln om värdering till marknadsvärdet
bör finnas kvan Det är givetvis också angeläget att sådana för-fattningsmässiga
förutsättningar eftersträvas som i rimlig utsträckning kan tillgodose kravet på
en objektiv och enhetlig tillämpning av den rådande grundregeln.

Principen
om marknadsvärdet kommer i gällande lagstiftning till uttryck i 42 S KL samt i
punkt 1 av anvisningarna. Det anges således, i 42 § andra stycket, att värdet
av produkter, varor eller andra naturaförmåner, som ingår i lön eller annan
inkomst, skall beräknas efter ortens pris. Härmed avses, vilket får anses
framgå av beskrivningen i punkt 1 av anvisningarna, marknadsvärdet.

Jag
föreslår den justeringen att grundprincipen om värdering av förmåner till
marknadsvärdet särskilt lyfts fram genom att uttrycket "efter ortens
pris" i 42 S ersätts med begreppet "marknadsvärdet". Vad som
närmare avses med marknadsvärdet bör, liksom nu, kunna beskrivas i
anvisningarna. Jag återkommer till dessa frågor i specialmotiveringen. För att
undanröja eventuella

oklarheter bör dock redan här framhållas, att det pris man
betalar på orten Prop. 1989/90:110 för en vara eller tjänst givetvis i regel
utgör marknadsvärdet.

RSV har i sitt remissvar föreslagit att begreppet
naturaförmån genomgående bör bytas ut mot förmån i lagtext. Anledningen är
enligt RSV en risk för att vissa förmåner skulle kunna falla bort vid skatte-
och avgiftshanteringen.

Jag delar RSV:s uppfattning att det finns skäl att så
långt möjligt eftersträva enhetliga begrepp vid förmånsbeskattningen. RINK har
för övrigt i sitt förslag till ändring i bl.a. AFL och lagen (1981:691) om
socialavgifter (SAL) bytt ut begreppet naturaförmåner mot förmån resp. annan
ersättning för utfört arbete. Vidare kan begreppet naturaförmån i vissa
sammanhang ge ett något föråldrat intryck. Jag förordar alltså att begreppet
naturaförmån i 42 S KL ersätts med ordet förmån.

Slutligen vill jag, med anledning av vad Företagens
uppgiftslämnardelega-tion anfört om att det inte bör ankomma på arbetsgivaren
att värdera förmåner, hänvisa till vad som angavs i prop. 1987/88:52 sid. 45.
Där framhölls bl. a. att arbetsgivaren har möjlighet att få besked i värderingsfrågor
av den lokala skattemyndigheten.

Bilförmån

Mitt förslag: Förmån av fri bil som inte är äldre än tre
år värderas till 0,8 basbelopp med tillägg av 20 % av nybilspriset i slutet av
året före beskattningsåret för senaste årsmodell av förmånsbilen. Om bilmodellen
inte saluförts vid denna tidpunkt värderas förmånen till 0,8 basbelopp med
tillägg av 20% av ett uppskattat nybilspris för motsvarande modell.

Förmånsvärdet får dock inte överstiga 42 % eller
understiga 35 % av nybilspriset.

Om förmånsbilens årsmodell är äldre än 3 är skall
förmånsvärdet tas upp till 85 % av det värde som gäller för senaste årsmodell.

Om förmånsbilens årsmodell är sex år eller äldre skall
förmånsvärdet tas upp till 85 % av det värde som framkommer vid en beräkning
enligt de regler som gäller för årsmodeller yngre än 3 år varvid ett uppskattat
nybilspris fastställs av RSV för dessa fall. Detta pris baseras på 85 % av det
genomsnittliga nybilspriset hos de vanligaste bilmodellerna. Alternativt får -
om nybilspris fortfarande kan beräknas för förmånsbilen - förmånsvärdet tas upp
till 85 % av det värde som gäller för årsmodeller yngre än tre ån

Om den skattskyldige bekostar allt drivmedel för det
privata nyttjandet av förmånsbilen skall förmånsvärdet nedsättas med en femtedel.

Den
särskilda värderingsregeln för bilförmån i vissa fall i fåmansföretag
avskaffas.

RINK:s
förslag: RINK föreslog att förmån av fri bil som inte är äldre än tre är
värderas till 30 % av nybilspriset. För förmånsbil som är äldre än tre år
föreslogs en procentsats om 24.

321

s. 322 Kontrollera mot PDF

21 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

Remissinstanserna:
Förslaget har fått ett blandat mottagande. RSV föror- Prop. 1989/90:110 dar
bl.a. en beskattning på grundval av priser inom vissa intervaller i ett fåtal
värdekolumnen Verket anser också att möjligheterna till reducering av förmånsvärdet
bör slopas. Motormännens riksförbund tillstyrker grundprincipen men motsätter
sig att procentsatsen höjs. Näringslivets skattedetegation avstyrker en höjd
procentsats samt anser att de nuvarande reglerna i alltför liten utsträckning
beaktar skillnader i värdeminskning och reservdelsprisen Svenska
Revisorsamfimdet SRS anser att förmånsvärdet bör grundas på genomsnittliga
milbundna kostnader i stället för på nybilspriset. Förbundet Sveriges
handdsrepresentanler anser att jämkningsmöjligheterna bör utvidgas.
Storstadstrafikkommittén (STORK) anser att förslaget endast innebär en
anpassning till sänkta skattesatser, men inte tar hänsyn till höjda bensinpriser
och önskemålet om begränsningar i trafiken. AB Volvo och SAAB, som anser att
nuvarande regler diskriminerar bilar med högt andrahands-värde och med låga
reservdelsprisen föreslår samma förmånsvärde för bilar som kostar högst sju
basbelopp.

Skälen
för mitt förslag: Enligt nuvarande regler beräknas värdet av bilförmån efter
schablonmässiga grunden Bestämmelserna tillkom genom lagstiftning år 1986
(prop. 1986/87:46, SkU 9, rskn 73, SFS 1986:1199). Även tidigare beräknades
värdet med ledning av vissa schablonen Det systemet byggde bl. a. på
presumtionsregler avseende den privata körsträckans längd i olika typfall.
Möjlighet fanns att i det enskilda fallet frångå presumtionsreg-lerna, om
förhållandena kunde utredas genom t.ex. godtagbar körjournal. Av främst
förenklingsskäl tas i det nya systemet inte hänsyn till körsträckans längd i
det enskilda fallet.

Den
värderingsregel som tillkom år 1986 innebar att värdet av förmånen togs upp
till 22 % av nybilspriset resp. till 18 % för bilar äldre än tre ån Den
innefattade en sammanvägning dels av värdet av själva dispositionsrätten, dels
den tidigare beskattningsnivån, dels värdet av den då slopade avdragsrätten
för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats för bilförmåns-havare.
Vissa redaktionella ändringar i reglerna gjordes hösten 1987 (prop. 1987/88:52,
SkU 8, rskn 96, SFS 1987:1303).

RINK
föreslår en höjning av procentsatsen till 30 för nya bilar resp. 24 för äldre
bilan Som skäl åberopar RINK bl. a. överväganden om genomsnittlig årlig
körsträcka för bilar i allmänhet i riket.

Miljöavgiftsutredningen,
MIA, SOU (1989:83) föreslår att procentsatsen höjs till 35 % för nya bilar och
i motsvarande mån för äldre bilar. Utredningen anser att det nuvarande
systemet för värdering av bilförmån innebär en felaktig styrning från
miljösynpunkt, men konstaterar att det av skattetekniska skäl är svårt att
göra förmånsvärdet beroende av den privata körsträckan.

I
det första steget i skattereformen år 1990 har procentsatserna höjts tiU 30
resp. 25 % (prop. 1989/90:50, SkU 10, rskn 96, SFS 1989:1017). Till grund för
höjningen har legat bl.a. de beräkningar RINK företagit samt den höjning av
skatten, inklusive mervärdeskatt på bensin, som beslutats av riksdagen inför
år 1990.

Från
några remissinstanser har riktats kritik mot den nuvarande värde-

322

s. 323 Kontrollera mot PDF

ringsprincipen. Kritiken
går i huvudsak ut på att det nuvarande systemet är Prop. 1989/90:110 alltför
schabloniserat.

Det
är riktigt att de nuvarande reglerna är starkt schabloniserade. Jag kan i och
för sig också dela MIA:s uppfattning att de nuvarande reglerna från
miljösynpunkt kan utgöra en felaktig styrning genom att förmånhavaren inte har
någon marginalkostnad vid en ökad privat körsträcka. Enligt min mening är det
emellertid nödvändigt med enkla regler med hänsyn till att det rör sig om en mycket
frekvent förmån. Det är då givet att schablonvärdet på grund av t. ex.
varierande privat körsträcka ofta inte motsvarar vad som kan uppfattas som ett
riktigt värde i det enskilda fallet. Detta är emellertid svårt att undvika utan
att skattereglerna kompliceras.

Givetvis
finns möjlighet att t. ex. lägga de genomsnittliga totala kostnaderna för
olika bilmodeller till grund för ett schablonvärde. Man kan också, vilket RSV
förordar, diskutera ett system som innebär att beskattningen sker på grundval
av priser inom vissa intervaller i ett fåtal värdekolumnen Med ett sådant
system skulle, enligt verket, en del förenklingsvinster kunna uppnås. En annan
tänkbar åtgärd kan vara en kombinadon av ett fast grundbelopp för alla bilar
och en viss procentsats på nybilspriset.

I
syfte att med en något bättre precision än den nuvarande schablonen beakta de
variadoner som i viss utsträckning finns i sambandet mellan nybilspriset och
genomsnittliga kostnader för en viss körsträcka för olika bilar har ett antal
alternativa värderingsmetoder för bilförmån undersökts. För enklare
bilmodeller med relativt lågt inköpspris utgör således de genomsnittliga
kostnaderna för en viss körsträcka i regel en betydligt högre andel av priset
än vad som gäller för mer utvecklade och alltså dyrare modellen Den nuvarande
schablonen enligt vilken förmånsvärdet bestäms till viss procentandel av
nybilspriset oberoende av bilmodell kan mot denna bakgrund enligt min mening
inte i tillräcklig utsträckning anses uppfylla kravet på neutral beskattning.
Trots de fördelar som de nuvarande reglerna innebär finns det därför anledning
att övergå till ett system som bättre tillgodoser de berörda variationerna.

Mot
bakgrund av de kraftiga tröskeleffekter som skulle bli följden kan jag inte
förorda ett sådant system som föreslagits av RSV. Volvos och SAAB:s förslag kan
inte heller förordas, eftersom det inte i dllräcklig utsträckning kan anses
uppfylla kraven på neutral beskattning.

Vid
övervägande av ett nytt system för beskattning av bilförmån är det -utöver
önskemålet att uppnå en bättre precision i de hänseenden jag tidigare berört -
angeläget att reglerna blir så enkla och lätthanteriiga som möjligt. Vidare år
en ändring av beskattningsnivån befogad i förhållande till vad som gäller för
år 1990. Till grund för beräkningen bör ligga att genomsnittlig privat
körsträcka torde uppgå till närmare 1 500 mil per ån I detta sammanhang vill
jag framhålla att inriktningen av mitt förslag skiljer sig mot förslaget i
lagrådsremissen. Där föreslogs endast en justering av de procentsatser som för
närvarande gäller för värdering av bilförmån.

Jag
föreslår att en ny metod för beskattning av bilförmån införs enligt följande
principen För nya bilar bör förmånsvärdet bestämmas till 0,8 basbelopp (för
närvarande knappt 24000 kn) med tillägg av 20% av nybilspriset

323

s. 324 Kontrollera mot PDF

(eller
ett uppskattat nybilspris enligt nuvarande regler). För att undvika kon- Prop.
1989/90:110 sekvenser som i vissa fall kan uppfattas som mindre önskvärda bör
dock metoden förses med särskilda spärreglen Enligt de begränsningsregler jag
föreslår får det värde som framkommer vid en beräkning enligt huvudregeln i
det enskilda fallet inte översdga 42 % av nybilspriset och inte heller understiga
35 % av nybilspriset. Med en sådan utformning sker en utjämning av de
variationer som jag tidigare nämnt samtidigt som reglerna blir relativt enkla
att tillämpa.

Om
förmånsbilens årsmodell är äldre än tre år bör av förenklingsskäl värdet kunna
bestämmas till 85 % av det värde som framkommer vid en beräkning enligt de
regler som gäller för nyare bilan

Om
förmånsbilens årsmodell är sex år eller äldre kan det vara svårt att finna ett
jämförbart nybilspris. I dessa fall fastställer RSV enligt nuvarande regler ett
uppskattat nybilspris, baserat på 85 % av nybilspriset för de vanligaste
förekommande bilarna. Enligt min mening bör förmånsvärdet även i fortsättningen
beräknas med utgångspunkt från ett på detta sätt uppskattat nybilspris.
Beräkningen bör ske på samma sätt som gäller för nyare bilar, dvs. sådana som
är tre år eller yngre. Som förmånsvärde bör i dessa fall gälla 85 % av det
sålunda framräknade värdet. Alternativt bör - om ett jämförbart nybilspris
finns - förmånsvärdet få bestämmas på samma sätt som föreslås för bilar som är
äldre än tre ån

Om
den skattskyldige bekostar allt drivmedel för privat nyttjande gäller enligt
nuvarande regler att den procentsats enligt vilken förmånsvärdet skall
bestämmas skall nedsättas med fyra. Eftersom jag föreslår en annan metod för
bilförmånsbeskattningen behöver även denna regel justeras. Reduceringen bör
principiellt avse vad bränslet kostar för den genomsnittliga körsträcka som
läggs till grund för förslaget. En sådan reduceringsregel måste med
nödvändighet bli schabloniserad och därför utgöra en sammanvägning bl.a. med
hänsyn till varierande bränsleförbrukning för olika bilan Jag anser att
förmånsvärdet i de angivna fallen bör nedsättas med en femtedel.

RSV
förordar att de nuvarande möjligheterna till reducering av förmånsvärdet
slopas. Som skäl för detta åberopar verket dels förenklingsskäl, dels att
förmånsvärdet i en del fall kan tendera att bli mindre likformigt och rättvist.
De situationer som avses är sådana där förmånstagaren står för vissa kostnader
själv eller betalar viss ersättning till arbetsgivaren. I sådana fall kan
vidare förekomma, att arbetsgivaren betalar viss ersättning till den anställde
avseende t. ex. körning i tjänsten.

Jag
kan i och för sig dela RSV:s uppfattning att de nuvarande reglerna om reduktion
av förmånsvärdet i vissa fall kan ge utrymme för åtgärder som kan vara ägnade
att komplicera tillämpningen och föranleda bristande likformighet. Mot
bakgrund bl. a. av ändrade regler om avdrag för bilkostnadsersättning fn o. m.
år 1990 är jag emellertid inte för närvarande beredd att föreslå några åtgärder
av det slag RSV förordan

Jag
övergår härefter till att behandla frågor om jämkning m.m.

Enligt
de nuvarande reglerna får värdet av bilförmån jämkas om det finns synnerliga
skäl. Så kan t. ex. vara fallet omjctt absolut hinder att nyttja förmånsbilen
rått under en mer betydande tidsrymd eller om bilens beskaffenhet varit sådan
att jämkning är motiverad.

324

I samband med de nya reglernas tillkomst behandlades i
skatteutskottet Prop. 1989/90:110 bl. a. en motion som gick ut på att
jämkning borde kunna komma till stånd i sådana fall där förmånstagaren har en
låg lön och förmånen utgör en oacceptabelt hög andel av skatten och där
förmånstagaren inte har reell valfrihet att avstå från förmånen.

Utskottet uttalade i denna fråga följande:

När det gäller den i motionen berörda frågan om
förmånstagare med låg lön vilka i prakdken är tvungna att ha tjänstebil är
utskottet inte nu berett att förorda att även denna situation skall utgöra en
jämkningsgrund. Utskottet vill dock i detta sammanhang framhålla att utskottet
såsom nedan framgår förordar en uppföljning av det nya systemet i syfte att
belysa de olika effekter som uppstår för skilda förmånstagare, och utskottet
förutsätter att den i motionen väckta frågan härvid uppmärksammas.

RSV har gjort en utvärdering med ledning av bl. a.
uppgifter som inhämtats från olika skattemyndigheten I sitt remissyttrande över
RINK:s förslag förordar RSV bl. a. en översyn av jämkningsreglerna i
förenklingssyfte. Härvid är enligt verket en skärpning av förmånsreglerna för
lätta lastbilar typ "VANS" påkallad.

Ett av de grundläggande syftena bakom den nuvarande
värderingsregeln : är att den skall vara enkel att tillämpa. Samddigt är det
nödvändigt med en säkerhetsventil för de fall då synnerliga skäl kan tala för
att jämkning bör ske. Emellertid skulle, som RINK uttalat, en mer generell
utvidgning av jämkningsregeln till att avse fall där t.ex. förmänshavarnas
utnyttjande avviker från den körsträcka som schablonen bygger på omintetgöra
de förenklingsvinster som utgör ett av de grundläggande syftena med regeln.
Jag anser mig alltså inte kunna förorda en sådan utvidgning. Motsvarande bör,
mot bakgrund bl. a. av gränsdragningsproblem och tröskeleffekter, gälla den
situation som avses i den motion som behandlades av riksdagen och som berörts
ovan.

När det gäller RSV:s önskemål om en översyn av
jämkningsreglerna i förenklingssyfte och behovet av en skärpning beträffande s.
k. lätta lastbilar gör jag den bedömningen att dessa frågor till största delen
får anses utgöra tillämpningsfrågor som knappast lämpar sig för lagstiftning.
Beträffande s. k. lätta lastbilar vill jag för övrigt hänvisa dll de ändringar
som nyligen beslutats i fråga om mervärdeskatt och försäljningsrabatt på
motorfordon för sådana lastbilan

För bilar som är sex år eller äldre bör enligt mitt
förslag värdet beräknas enligt de regler som föresläs för nyare bilar men
grundas på ett uppskattat nybilspris, baserat på 85 % av nybilspriset för de
vanligast förekommande bilarna. Av det sålunda beräknade värdet skall enligt
mitt förslag 85 % tas upp som förmånsvärde. Om ett på detta sätt enligt
schablon fastställt värde för dessa äldre bilar avsevärt avviker från den
verkliga förmånens värde kan jämkning ske med stöd av punkt 4 andra stycket av
anvisningarna till 42 S. RSV har utfärdat rekommendationer för tillämpningen i
sådana situationen (RSV Dt 1989:22, avsnitt 3.4). Det är enligt min mening
utomordentligt angeläget att jämkningsregeln kommer till användning i de
avsedda fallen och att den pä ett effektivt sätt så nära som möjligt träffar
det verkliga vår-

det. Det
bör ankomma på RSV att följa utvecklingen på området och över- Prop.
1989/90:110 väga de åtgärder som härvid kan behövas.

Jag övergår slutligen dll att något beröra reglerna om
s.k. extrautrustning. Dessa innebär att vid beräkningen av förmånsvärdet skall
till det angivna nybilspriset läggas anskaffningskostnaden för extrautrustning
i den mån den överstiger 20 000 kr. Denna regel, som har karaktär av
undantagsbestämmelse, har införts av förenklingsskäl. Dessutom gäller i den
nuvarande till-lämpningen, att viss utrustning som t. ex. biltelefon och
handikapputrustning inte anses som sådan extrautrustning som påverkar
förmånsvärdet.

Några remissinstanser anser att det s. k. fribeloppet bör
höjas eller indexeras. Vidare anser TSV att viss kompletterande
säkerhetsutrustning i bilar borde undantas helt i likhet med t. ex. biltelefon.

Undantagsregler för extrautrustning kan ge upphov dll
bristande likformighet. Jag är därför inte beredd att föreslå någon höjning
eller indexering av beloppet. Jag är inte heller beredd att förorda något
undantag för kompletterande säkerhetsutrustning som TSV föreslagit. Härtill
kommer att det kan vara förenat m.ed svårigheter att dra en klar gräns mellan
säkerhetsdetaljer och annan utrustning.

Avslutningsvis vill jag ta upp en fråga med anknytning
till vad som gäller för företagsledare i fåmansföretag. För denne eller honom
närstående person finns en särskild regel för värdering av bilförmån i punkt 2
sista stycket av anvisningarna till 42 S KL. För sådana personer gäller - om de
fått utnyttja bil som är betydligt dyrare än vad som kan anses erforderiigt
med hänsyn till företagets verksamhet - att till det enligt schablon beräknade
värdet av bilförmån skall läggas ett belopp som kan anses motsvara skillnaden
mellan de faktiska kostnaderna för bilens användning i verksamheten och de för
verksamheten erforderliga kostnaderna.

Mot bakgrund av utformningen av bilförmånsreglerna är det
enligt min mening inte lägre lika motiverat att ha kvar den särskilda
värderingsregeln för fåmansföretag. Med hänsyn till detta och för att uppnå en
viss förenkling bör särregeln tas bort.

Jag kommer senare (avsnitt 8.12) att närmare behandla de
särskilda beskattningsreglerna för fåmansföretag. Bl,a, tar jag där upp
ytterligare frågor om bilar för privat användning.

Förslaget föranleder ändringar i punkt 2 av anvisningarna
till 42 % KL,

Kostförmån

Mitt förslag: Förmånsvärdet av en fri måltid om dagen
(lunch eller middag) skall vara lika med genomsnittspriset i riket för en
lunchmåltid av normal beskaffenhet. Förmånsvärdet av helt fri kost är lika med
250 ?o av genomsnittspriset.

Förslaget i lagrådsremissen om beskattning av kostförmån
vid enstaka tillfällen genomförs inte.

326

RINK:s
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mift. Prop. 1989/90:110

Remissinstanserna:
Förslaget har fått ett blandat mottagande. Statenspris-och konkurrensverk
tillstyrker och anför att de nuvarande reglerna och systemet med
måltidskuponger i praktiken fungerar som en priskartell. Grossistförbundet
svensk handel hävdar att förmånen bör betraktas som en trivselförmån, LRF
anser att negativa effekter överväger, och att förmånen bör ses som friskvård.
Näringslivets skattedetegation tillstyrker och anser att önskemålet om neutral
beskattning väger tyngst. Svenska Revisorsamfundet SRS anser bl. a. att
nuvarande regler snedvrider priskonkurrensen i branschen. Sveriges Hotett- och
restaurangförbund SHR, som befarar en försämrad service i branschen, anser att
förmånen i likhet med arbetarskydd och företagshälsovård bör anses som en del
av arbetslivet. TCO godtar förslaget men befarar hälsorisker och risk för ökad
sjukfrånvaro. Dagligvaruleverantörers förbund DLF menar, i likhet med SHR, att
förslaget kommer att drabba främst lågavlönade. De personalsociala skäl som
regeringen tidigare åberopat för den nuvarande subventionen kvarstår enligt
DLF. Företrädare för den bransch som tillhandahåller kuponger anser bl. a. att
ett slopande av nuvarande regler måste kombineras med åtgärder som leder till
neutralitet mellan personalmatsalar och andra restaurangen Som ett alternadv
framhålls möjligheten att sänka subventionsgraden.

Skälen
för mitt förslag: Gällande ordning innebär att arbetsgivaren har möjlighet att
utan beskattningskonsekvenser för den anställde subventionera 40 % av
genomsnittspriset i riket för en lunchmåltid av normal beskaffenhet. Den
anställde förutsätts med andra ord själv betala 60 % av denna kostnad.

Dessa
regler infördes den 1 januari 1988 (prop. 1987/88:52, SkU 8, rskn 96, SFS
1987:1303) men innebar i huvudsak en lagreglering av ddigare praxis på området.
Det nya systemet innebär dels att subventionsnivån kom till uttryck i lag,
dels att genomsnittspriset bestäms på grundval av prisinsamlingar. När det
gäller beskattningsnivån som sådan ansåg föredragande statsrådet bl. a.
personalsociala skäl tala för att förslaget borde utformas så att någon
väsentlig förändring inte skulle ske för flertalet anställda med kostförmån.
Värdet borde vidare gälla alla typer av måldder, innefattande såväl måltider
mot kuponger som sådana som t. ex. tillhandahålls i personalmatsalar.

Kommittén
har påpekat att de nuvarande värderingsreglerna utgör ett avsteg från en
neutral beskattning och föreslår därför att förmånen i fortsättningen värderas
till genomsnittspriset för en normalluch. Detta innebär i princip att
kostförmån inte subventioneras till någon del.

Jag
vill till en början framhålla att reformens målsättning i stort innebär en mer
likformig beskattning av bl. a. löneförmånen Vidare innebär förslaget om
kraftigt sänkta skattesatser delvis nya förutsättningar för värderingen av
förmåner.

327

Några
remissinstanser har anfört att subventionerade måltider bör anses som en del av
arbetslivet eller friskvård och därmed utgöra personalvård. Om arbetsgivaren
subventionerar anställdas måltider är detta emellerdd en inbesparing av
levnadskostnaderna för den anställde. Jag kan inte dela uppfattningen att det
skulle röra sig om skattefri personalvård. Den omständig-

heten, att t. ex. arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om
personalutrymmen Prop. 1989/90:110 behandlar även matutrymmen, inverkar
inte på min bedömning.

Min principiella uppfattning i denna fråga innebär inte
att jag saknar förståelse för den betydelse en god kosthållning kan ha för de
anställdas allmänna hälsotillstånd och arbetsprestationen I grunden utgör
detta emellertid inte en fråga för beskattningen.

Även andra skäl än sådana som mer direkt har att göra med
en likformig beskattning av förmåner hos den anställde talar för ett slopande
av de nuvarande reglerna för kostförmån. Jag syftar då bl. a. på de synpunkter
som framförts t. ex. av statens pris- och konkurrensverk. Sannolikt förhåller
det sig så, att ett slopande av sådana särregler som den förevarande på sikt
leder till neutralitet och en effektiv utveckling i branschen. Detta ligger i
linje med de övergripande målen för skattereformen.

Jag anser alltså att värdet av kostförmån som
arbetsgivaren tillhandahåller i fortsättningen bör avse genomsnittspriset i
riket för en lunchmåltid av normal beskaffenhet. Den anställde kommer om
priset för måltiden är lägre att beskattas för mellanskillnaden.

Om emellertid en personalrestaurang inte till någon del
subventioneras av arbetsgivaren men t. ex. stordriftfördelar medger att det
pris som tas ut av den anställde understiger det genomsnittliga priset i riket
för en lunchmåltid av normal beskaffenhet bör det inte komma i fråga att
beskatta den anställde för mellanskillnaden. I sådana fall kan det lägre priset
inte anses betingat av någon subvention från arbetsgivaren och någon
förmånsbeskattning blir därför inte aktuell. Det bör framhållas att det i dessa
situationer måste vara klarlagt att marknadsmässiga villkor styr förhållandet
mellan arbetsgivaren och t. ex. restauratören.

Med anledning av synpunkter vid remissbehandlingen frän
bl. a. TCO angående beskattningsreglerna vid s. k. pedagogiska måltider vill
jag hänvisa till att det åven i fortsättningen bör finnas en möjlighet till
jämkning av förmånsvärdet om det föreligger synnerliga skäl. I sådana frågor
utfärdar RSV rekommendationer för tillämpningen.

I lagrådsremissen togs särskilt upp frågan om
beskattningskonsekvenserna för den anställde när arbetsgivaren subventionerar
måltider vid enstaka tillfällen. Om en arbetsgivare står för kostnaden för
anställdas måltider bör denna förmån anses utgöra en inbesparad levnadskostnad
för den anställde oavsett om förmånen erhålls under en längre period eller om
den utgår exempelvis i samband med representation vid enstaka tillfälle. Mot
bakgrund av att rättsläget på denna punkt dock kan anses i viss mån oklart
föreslogs i lagrådsremissen ett klargörande. Förslaget innebar att kostförmån
även vid enstaka tillfälle skall tas upp till beskattning.

Jag kan instämma i den principiella inställning angående
rättsläget som

kom till uttryck i lagrådsremissen. Emellertid måste det enligt min mening

anses föra för långt att även vid enstaka dllfällen av representation beskatta

den anställde för värdet av eventuell kostförmån, bl.a. eftersom det inte utan

vidare kan tas för givet att det skulle röra sig om inbesparad levnadskostnad.

Motsvarande resonemang kan föras när det gäller kostförmån vid enstaka

arbetsmåltider och vid enstaka tillfälle under tjänsteresa och liknande. Inte

heller i sådana fall bör normalt någon beskattning bli aktuell. Däremot bör 28

skatteplikdg kostförmån anses föreligga om måltid
dllhandahålls t.ex. vid Prop. 1989/90:110 representation vid ett större antal
tillfällen eller vid personalkonferenser, utbildning och liknande om måltiden
inte bara avser enstaka dllfäUen.

Förslaget om skatteplikt för kostförmån vid enstaka
tillfälle bör alltså inte genomföras.

Förslaget föranleder ändringar i punkt 3 av anvisningarna
till 42 S KL. Lagrådet har haft vissa synpunkter på förslaget. Jag återkommer
till defta i specialmotiveringen.

Reseförmåner

Mitt
förslag: Den nuvarande skattefriheten för reseförmåner som utgår till
anställda i trafik- eller resebyråföretag slopas.

RINK:s förslag: Överensstämirier med mitt.

Remissinstanserna:
Remissutfallet är splittrat. Ä5F tillstyrker med det dillägget att
skattefriheten för personalrabatt bör slopas. Svenska Revisorsamfundet SRS
tillstyrker, liksom även TCO i princip. Den sistnämnda organisationen anser
dock att förmånen, bl.a. med hänsyn till att det rör sig om s.k. standby-resor.
inte bör värderas till fullt pris. International Air Transport Association.
lATA anför bl. a. att förmånerna inte utgör kompensation och därför inte någon
inkomst som kan beskattas. Handelns arbetsgivarorganisation. HAO hävdar att
resorna bör vara skattefria med hänsyn dll reglerna om personalrabatt, samt att
det är omöjligt att göra en rimlig bedömning av förmånsvärdet. SAS åberopar
synpunkterna från lATA och anför vidare bl.a. följande. I första hand utgår
resorna på grund av sedvänja i branschen, i andra hand som personalrabatt.
Enhetlighet inom Norden och EG bör eftersträvas. För de anställda föreligger
ett behov av produktkännedom. Eftersom den anställde betalar bolagets
självkostnadspris är det inte fråga om någon subvention.

Skälen för mitt förslag: Enligt gällande ordning är förmån
av fri resa skattepliktig (punkt 3 av anvisningarna till 32 § KL). Fria och
subvendonerade resor för anställda i trafik- och resebyråföretag utgör
emellertid inte skattepliktig intäkt (punkt 8 av anvisningarna till 32 S).

Detta
särskilda undantag från skatteplikt, som funnits alltsedan KL:s dll-komst,
inskränktes vid 1987 års översyn av förmånsbeskattningen till att avse endast
en inre krets bestående av den anställde, dennes make eller sambo och barn
under 18 ån

Den
nuvarande skattefriheten för reseförmåner för den aktuella yrkeskategorin
utgör ett undantag från vad som gäller allmänt. En skattereform med den
inriktning som generellt föreslås gör det angeläget att ompröva detta avsteg
från neutralitetskravet. Utomordentligt starka skäl bör alltså krävas för att i
samband ined reformen bibehålla de nuvarande särreglerna för denna kategori.

Enligt min mening kan förhållandena i resebranschen inte
anses så särpräglade att ett generellt undantag från skatteplikt för
reseförmåner i dessa fall är sakligt motiverat. Jag vill vidare framhålla
följande.

329

Reseförmåner, i likhet med andra förmåner i tjänsten, är i
princip av skattepliktigt slag. Mot bakgrund av att förmånen av fri eller
subventionerad resa i det enskilda fallet kan ha ett betydande värde, kan jag
inte dela en uppfattning som går ut på att det skulle röra sig om någon
personalvårdande trivselförmån. Det förhållandet att priset för den anstäUde ibland
kan motsvara företagets självkostnadspris, och att t. ex. tomma platser i
flygplan kan sakna värde för arbetsgivaren, har i sig inte något samband med
frågan om skatteplikt. Sådana faktorer har snarare att göra med frågan om hur
värdet för den anställde kan beräknas.

Jag anser alltså övervägande skäl tala för ett slopande av
det nuvarande generella undantaget för skatteplikt för reseförmåner för
anställda i trafik-eller resebyråföretag.

Otvivelaktigt
kan det i enskilda fall uppkomma svårigheter att avgöra om en reseförmån är
skattepliktig eller inte. Sä kan t. ex. vara fallet om en arbetsgivare i
resebranschen anser det nödvändigt att en anställd företar vissa resor för att
lära känna verksamheten. Vid en bedömning av nyssnämnda frågor bör emellertid sedvanliga
principer gälla. 1 den mån en resa i det särskilda fallet utgör resa för
fullgörande av tjänsten kan det alltså inte anses röra sig om någon
skattepliktig förmån.

Som
utgångspunkt för värderingen bör det verkliga marknadsvärdet gälla. Givetvis kan
härvid de närmare villkoren för resan såsom vid t. ex. standby-resor inverka på
frågan till vilket belopp förmånen skall tas upp. Avvikelser från
marknadsvärdet kan endast godtas i den mån det rör sig om personalrabatt
enligt vad som berörts i det föregående.

Förslaget föranleder ändringar i punkt 3 och 8 av
anvisningarna till 32 S KL.

Prop. 1989/90:110

Förmån av råntefria eller lågförräntade tån

Mitt
förslag: Reglerna om räntetillägg för råntefria eller lågförräntade lån från
arbetsgivare slopas. Ränteförmåner tas i stället upp till beskattning i
inkomstslaget tjänst, vilket medför att socialavgifter tas ut. Det beskattade
beloppet blir avdragsgillt enligt vad som gäller för räntekostnaden

RINKis förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna:
De remissinstanser som haft synpunkter på frågan tillstyrker i princip
förslaget. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att kommitténs
motivuttalanden avseende nivån för marknadsränta och lån som förmedlats av
arbetsgivaren men utbetalats av annan bör komma dll uttryck i lagtext eller
verkställighetsföreskriften RSV och Svenska Revisorsamfundet SRS framhåller att
förslaget bör medföra ett slopande av särreglerna avseende lån i
fåmansföretag. TCO anser att ett slopande av de nuvarande reglerna inte bör
hindra skattefrihet för något lägre ränta för t.ex. bänkan-ställda.

Skälen för mitt förslag: Gällande ordning avseende
ränteförmåner innebär

330

att
förmånen inte utgör intäkt av tjänst för den anställde. 1 stället påförs ett
Prop. 1989/90:110 räntetillägg enligt rekommendationer av riksskatteverket.
Tillägget avser ett belopp som utgör skillnaden mellan erlagd ränta och
sedvanlig ränta och beaktas enbart vid beräkningen av underlaget för
tilläggsbelopp enligt de nuvarande reglerna i 10 S 6 mom. SIL. Enligt RSV:s
anvisningar utgör sedvanlig ränta en ränta som motsvarar det lägsta av
riksbankens diskonto vid årets ingång och utgång plus två procentenheten
Räntedllägg kommer emellertid bara i fråga om den erlagda räntan understiger
sedvanlig ränta med mer än 2 000 kn

De
redovisade reglerna tillkom i samband med 1982 års skattereform och är att se
mot bakgrund av de avdragsbegränsningar som då infördes.

Ett
av huvudförslagen i 1991 års skattereform är att den statliga inkomstskatten
bortsett från ett grundbelopp slopas för det stora flertalet. Reformen är med
anledning bl. a. härav uppbyggd på ett sätt som innebär att de nuvarande
reglerna i SIL om underlag för tilläggsbelopp slopas. Ändringarna gör det
nödvändigt att på annat sätt beakta ränteförmåner.

Ränteförmåner
utgör i likhet med andra förmåner för anställda en förmånstyp som utgår på
grund av tjänsten. Jag anser, i likhet med kommittén, att ränteförmåner i
fortsättningen bör beskattas i inkomstslaget tjänst. Jag delar även kommitténs
uppfattning att det saknas anledning att behålla ett skattefritt bottenbelopp.
En följd av förslaget är att ränteförmåner även kommer att ingå i underlaget
för socialavgiften

Som
kommittén föreslagit bör vidare ett belopp som motsvarar förmånen vara avdragsgillt
som räntekostnad. En sådan behandling innebär att skattereglerna blir neutrala
även på utgiftssidan.

I
fråga om ränteförmåner till företagsledare eller honom närstående person i
fåmansföretag gäller för närvarande särskilda regien

Även
i fortsättningen bör ränteförmåner i dessa fall behandlas särskilt (avsnitt
8.12.3). De nu föreslagna reglerna, som bl. a. medför avdragsrätt för belopp
som motsvarar ränteförmånen enligt reglerna i inkomstslaget kapital bör alltså
inte gälla ränteförmåner i fåmansföretag.

Med
anledning av synpunkterna från hovrätten vid remissbehandlingen kan nämnas att
de nuvarande reglerna i 10 S 6 mom. SIL innehåller en bestämmelse som innebär
att med lån från arbetsgivare eller uppdragsgivare skall likställas annat lån
om det finns anledning anta att denne har förmedlat lånet. Kommittén har berört
dessa bestämmelser, men inte föreslagit någon uttrycklig motsvarighet i
lagförslaget. Jag delar hovrättens uppfattning och anser att lagtexten bör
kompletteras.

I
fråga om hur marknadsräntan bör beräknas har kommittén i specialmotiveringen
till sitt författningsförslag ansett att härmed bör avses statslåneräntan i
slutet av november året före beskattningsåret med tillägg av en procentenhet.

Den
föreslagna nivån är rimlig. Regeln bör dock, som hovrätten ansett, komma till
uttryck i lagtext. De föreslagna reglerna bör tas in i en ny anvisningspunkt
10 till 32 S KL. Vidare slopas 10 § 6 mom. SIL.

Lagrådet
tar i sitt yttrande över förslaget upp - utöver redaktionella synpunkter - bl.
a. frågor med anknytning till statslåneräntan och lån till perso-

ner som lämnat sin
anställning. Lagrådets synpunkter behandlas i specialmotiveringen.

Förslaget föranleder
vidare ändringar i de regler som berör deklaradons-skyldighet och
kontrolluppgiften Vad gäller de sistnämnda frågorna har jag för avsikt att
senare återkomma med förslag till författningsändringar

600-kronorsregeln

Prop. 1989/90:110

Mitt
förslag: Förmåner, som inte utgör personalvård eller är särskilt undantagna, är
skattepliktiga från första kronan. Förslaget innebär att den s.k.
600-kronorsregeln slopas.

En viss
skattefrihet behålls för tävlingsvinster som utgår i annan form än kontant
ersättning. Skattefrihet föreligger om vinsten avser minnesföremål eller om
värdet inte överstiger 0,1 basbelopp eller för närvarande 300 kr.

RINK:s
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: Endast
ett fåtal remissinstanser har yttrat sig. Kammarrätten i Stockholm avstyrker
och anför att ett slopande skulle leda till praktiska och administrativa
svårigheten Kammarrätten anser dessutom att beloppet 600 kr bör räknas upp med
utgångspunkt från det ursprungliga värdet. TCO tillstyrker, men befarar att
ett slopande kan bli ett komplicerande inslag i systemet. Riksidrottsförbundet
är starkt negativt till förslaget om slopad 600-kronorsregel och anför att det
kommer att medföra beskattning av så gott som samtliga tävlingsvinster och
skyldighet för arrangören att upprätta kontrolluppgift då värdet överstiger
100 kn

Skälen
för mitt förslag: Den nuvarande 600-kronors-regeln (32 § 3 f mom.

KL) innebän att förmåner som är skattepliktiga ändå inte skall tas upp som

intäkt om det sammanlagda värdet per år uppgår till högst 600 kn Regeln tar

inte sikte på förmåner som utgått som kontantersättning eller utgör direkt

vederlag för utfört arbete. Den avser inte heller förmåner som kan erhållas

mot kuponger eller förmåner som enligt särskilda regler värderas enligt scha

blonmässiga grunden

Regeln fick sin nuvarande
lydelse den 1 januari 1988 i samband med 1987 års allmänna översyn av
beskattningen av naturaförmåner (prop. 1987/88:52, SkU 8, rskn 96, SFS
1987:1303 m. fl.). En motsvarighet dll regeln har dock funnits alltsedan år
1956. Den bestämmelsen tog sikte på baga-tellartade förmåner och beloppet
uppgick ursprungligen till 400 kn År 1974 höjdes det till 600 kn

I samband med 1987 års
översyn av förmånsbeskattningen (prop. 1987/88:52 s. 49 f.) anförde
föredragande statsrådet som ett skäl för ett bibehållande av en liknande
regel, att kritik kunde riktas mot att en arbetsgivare som under uppbördsansvar
redan vid uppbördstillfället skall göra en riktig bedömning i
skattepliktsfrågan, skulle behöva vara beroende av ett framtida
ställningstagande av skattemyndigheterna. Det anfördes vidare att syftet med en
bibehållen regel inte var att öka det skattefria området utan i stället

332

att
underlätta bedömningen i skattepliktsfrägan för de berörda. Prop. 1989/90:110

Inriktningen av skattereformen mot en mer enhetlig och
neutral beskattning av arbetsinkomster innefattande förmåner av skilda slag
medför att frågan om 600-kronorsregeln får anses ha kommit i ett nytt läge.
Det framstår dessutom som tveksamt om denna bestämmelse i sig är ägnad att
underlätta gränsdragningen mellan t.ex. personalvårdsförmåner och förmåner som
är skattepliktiga. Det är, bl.a. med hänsyn till den uppstramning jag föreslår
av förutsättningarna för att vissa förmåner skall kunna hänföras till personalvård,
inte uteslutet att ett slopande av 600-kronorsregeln i själva verket kan bidra
till en klarare åtskillnad i framtiden.

Jag föreslår alltså att 600-kronorsregeln i 32 S 3 f mom.
KL slopas och att förmåner som inte utgör personalvård eller är särskilt
undantagna från skatteplikt beskattas från första kronan.

På ett område får dock ett slopande av regeln mindre
tilltalande konsekvenser. Jag syftar här på de av Riksidrottsförbundet
påtalade effekterna. För närvarande gäller enligt anvisningar som utfärdats av
RSV att tävlingsvinster i samband med idrottslig verksamhet i viss utsträckning
är undantagna från skatteplikt. Undantaget avser bl.a. medaljer, plaketter
o.d. som har karaktären av minnesföremål. Vidare kan vinster i viss
utsträckning undantas från beskattning till följd av 600-kronorsregeln.

Även i fortsättningen bör sådana vinster som har karaktär
av minnesföremål vara undantagna. Vidare bör tävlingsvinster som består av
t.ex. nyttoföremål undantas från skatteplikt om värdet inte översdger 0,1
basbelopp avrundat till närmaste hundratal kn eller, för närvarande, ca 300 kn
I dessa fall utgår då givetvis inte heller socialavgiften Förslaget utgör
dessutom en förenkling bl. a. genom att skyldighet att lämna kontrolluppgift
inte föreligger om de angivna fömtsättningarna är uppfyllda.

Förslaget föranleder ett tillägg i 19 S KL.

Förslaget medför vidare behov av ändringar i de regler som
berör kontrolluppgiftsskyldighet. I denna del har jag för avsikt att senare
återkomma med förslag till författningsändringar.

5.3.2.2 Vissa avtalsförsäkringar

Inledning

I detta avsnitt behandlas skatte- och avgiftsreglerna för
vissa s.k. avtalsförsäkringar. De försäkringar som avses är
tjänstegrupplivförsäkring (TGL), försäkring om avgångsbidrag (AGB),
avtalsgruppsjukförsäkring (AGS) och trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA).

Försäkringarna grundar sig på kollektivavtal och premierna
bestäms efter schablonmässiga grunden De eriäggs av arbetsgivaren eller
finansieras i särskild ordning för vissa kategorien I vissa fall förekommer
försäkringsskydd utan samband med tecknad försäkring.

Dessa försäkringar och därmed likställda anordningar är
för närvarande

föremål för skattemässig särbehandling. Premieförmån eller motsvarande

beskattas inte hos den anställde. Vidare gäller att utfallande belopp endast

beskattas i viss utsträckning. 222

Ett gemensamt drag för de
berörda försäkringsförmånerna är att de åt- Prop. 1989/90:110 njuts i
samband med tjänsten eller yrket. Vid en skattereform som syftar till en
neutral beskattning av arbetsinkomster aktualiseras frågan om den nuvarande
särbehandlingen i skattehänseende bör bestå eller inte.

Nuvarande
regelsystem i huvuddrag

Beskattningsregler
m.m.

TGL
eller tjänstegruppliv kan ge ersättning till efterlevande vid dödsfall. Eftersom
TGL kan ses som en kapitalförsäkring sker inte någon beskattning av utfallande
belopp. Premiekostnaden är schablonmässigt bestämd dll viss procentsats av
lönesumman för dem som omfattas.

Statligt
anställda omfattas av ett med TGL jämförbart skydd genom anställningen, dvs.
utan att försäkring tecknas. Vissa särskilda kategorier som t.ex. lantbrukare
och yrkesfiskare har också ett motsvarande skydd, vilket finansieras i särskild
ordning.

Någon
beskattning av premieförmånen sker inte hos den enskilde.

AGB
eller försäkring om avgångsbidrag kan ge ersättning vid föriust av anställning
och vid långvarig arbetslöshet därefter Ersättningen kan utgå i s.k. A-belopp,
vilket beräknas med utgångspunkt för den friställdes ålder och
inkomstbeskattas. Vidare kan ersättning även utgå i form av s.k. B-be-lopp vars
storlek beror av ålder och arbetslöshetens längd. Detta belopp bestäms efter
särskild prövning och är skattefritt enligt nuvarande regler.

Premierna
är i likhet med vad som gäller för TGL schabloniserade och någon
förmånsbeskattning sker inte.

AGS
eller avtalsgruppsjukförsäkring kan ge kompletterande ersättning utöver den
allmänna försäkringen vid sjukdom och förtidspension. På grund av att AGS
enligt nuvarande regler behandlas som en kapitalförsäkring sker inte någon
beskattning av utfallande belopp.

Premierna
är schabloniserade och någon förmånsbeskattning sker inte.

TFA
eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada kan ge ersättning utöver den allmänna
försäkringen bl.a. vid akut sjukdom och invaliditet. Försäkringen är uppbyggd
som en av arbetsgivaren tecknad ansvarighetsförsäkring. Principiell skatteplikt
föreligger för utfallande belopp, utom såvitt avser s.k. dagersättning vilken
kan uppgå till högst 204 kn

Premierna
är schabloniserade och någon förmånsbeskattning sker inte.

Socialavgifter

Varken
premieförmånen eller utfallande belopp från de berörda försäkringarna är
föremål för socialavgiften De är inte heller förmånsgrundande i socialförsäkringssystemet.
Delvis beror detta på att skatteplikten endast är partiell. Förhållandet har
emellertid också att göra med uppbyggnaden av socialförsäkringslagstiftningen.

Sammanfattning
och allmänna utgångspunkter

De
berörda försäkringarna är föremål för skattemässig särbehandling där

igenom att premieförmånen inte beskattas hos den enskilde samt genom att 334

utfallande belopp beskattas endast delvis. Att
premieförmånen inte beskattas har sin bakgrund bl. a. i praktiska skäl som
svårigheter att få fram ett rättvisande värde. Tidigare fanns dessutom ett
försäkringsavdrag för kapitalförsäkringar.

En annan bakgrund till den skattemässiga särbehandlingen
bl.a. vad beträffar utfallande belopp har varit att dessa försäkringar ansetts
komplettera den allmänna försäkringen på ett angeläget sätt.

Särbehandlingen
av försäkringarna utgör alltså ett klart avsteg från en neutral beskattning av
förmåner i tjänsten. 1 likhet med RINK anser jag att skattereglerna bör
omprövas i samband med skattereformen. Utgångspunkten bör därvid vara, att
beskattning i princip bör ske antingen för premieförmån eller för utfallande
belopp i sin helhet. Vidare bör försäkringsförmånerna beläggas med antingen
socialavgifter eller särskild löneskatt.

Övervägande
skäl talar alltså för att förslaget i huvudsak genomförs enligt kommitténs
grundtankar De invändningar som rests mot förslaget kan i någon avgörande
utsträckning inte heller anses vara av principiell art utan framstår i huvudsak
som kostnadsmässiga.

Jag vill upprepa vad kommittén anfört, nämligen att
intresset av särbehandling måste vägas mot ett allmänt krav på skattemässig
neutralitet och att de sänkta skattesatser som föreslås i reformen bör vägas
in. När det gäller socialavgifter är jag medveten om att förutsättningarna kan
komma att ändras i något högre grad. Detta är emellertid en konsekvens av att
alla skattepliktiga förmåner och ersättningar i tjänsten bör bilda
avgiftsunderlag.

Lagrådet har kritiserat förslaget om beskattning av premie
för TGL (se nästa avsnitt). Med anledning av lagrådets synpunkter bör förslaget
i lagrådsremissen vad beträffar TGL eller tjänstegruppliv inte genomföras i
sin föreliggande utformning. I denna fråga har jag för avsikt att återkomma
till hösten med förslag till åtgärder som är ägnade att medföra en mer neutral
skatte- och avgiftsmässig behandling.

Lagrådet har vidare framhållit att de förslag som rör
förmånsgrundande inkomster samt uttag av socialavgifter och särskild löneskatt
fordrar ytterligare avgränsningar och preciseringar bl. a. beträffande
ersättningar som utgår enligt vissa avtalsförsäkringar Jag har varit medveten
om detta och har för avsikt att i ett senare sammanhang lägga fram förslag till
den ytterligare lagreglering som är erforderlig pä detta område. Jag kommer
emellertid i det följande i samband med behandlingen av de olika
avtalsförsäkringarna att ange grunderna för hur enligt min mening uttag av
socialavgifter resp. särskild löneskatt bör ske.

Prop.
1989/90:110

s. 335 Kontrollera mot PDF

Tjänsiegrupptiv (TGL m.fl.)

Mitt
förslag: Inga ändringar vidtas nu beträffande den skatte- och av-giftsmässiga
behandlingen. Frågan skall övervägas ytterligare.

RINK:s
förslag: RINK föreslår att förmånen av betald premie eller intjänad förmån
beskattas hos den anställde eller yrkesverksamme.

335

s. 336 Kontrollera mot PDF

Remissinstanserna:
Förslaget har fått en omfattande kridk. REV, som an- Prop. 1989/90:110 ser det
angeläget att de nuvarande särreglerna slopas, tillstyrker dock.
För-säkrlngsinspeklionen anser att det bör övervägas att även i fortsättningen
undanta TGL från skatteplikt. Näringslivets skattedetegation framhåller bl.a.
praktiska svårigheten SAF anser det stötande med en beskattning av en premieförmån
när något försäkringsbelopp inte är garanterat. Inkomstskatt, socialavgifter
och avkastningsskatt skulle komma att minska värdet med ca 65 procent. TCO
anser att vägande socialpolitiska mål talar mot beskattning.

Skälen
för mitt förslag: Enligt nuvarande ordning gäller att förmån av fri
grupplivförsäkring inte skall tas upp som intäkt (32 S 3 a mom. KL). Drygt två
miljoner verksamma i enskild tjänst torde omfattas av TGL, som handhas av AFA
(arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag). Premierna är schabloniserade och
utgår efter viss procentsats på lönesumman för skilda huvudkategorien Statligt
anställda omfattas av gruppliv genom anställningen, utan premie. För kommunalt
anställda finns ett särskilt försäkringsbolag som handhar försäkringen, KFA (Kommunernas
försäkringsaktiebolag).

För
vissa kategorier gäller ett särskilt försäkringsskydd (GLA). Detta avser
lantbrukare, yrkesfiskare, skogsbrukare och renskötare. För lantbrukare sker
finansieringen inom ramen för de belopp som tillerkänts jordbruket som
kompensation till följd av kostnadsutvecklingen och anpassningen av
jordbrukarnas inkomster till den allmänna inkomstutvecklingen. För yrkesfiskare
gäller att finansieringen sker genom medel via prisregleringskassan för fisk.
För skogsbrukare sker finansieringen över skogsvårdsavgiften och för renskötare
över anslaget till främjande av rennäringen.

Premien
för grupplivförsäkring utgör för närvarande en avdragsgill kostnad i jordbruk
eller rörelse (punkt 2 av anvisningarna till 22 § och punkt 9 av anvisningarna
till 29 § KL).

Tjänstegruppliv
tillkom ursprungligen genom kollektivavtal år 1961 och skattefrihet beslutades
år 1963. 1 och med att flera kategorier alltefter årens lopp fått ett
motsvarande försäkringsskydd har reglerna i KL efter hand anpassats härtill.

Redan
när de ursprungliga skattereglerna tillkom framhölls i förarbetena att premien
formellt borde beskattas. På den tiden var dock premien avdragsgill inom det
s.k. försäkringsavdraget. En tyst kvittning förordades därför Vidare förelåg svårigheter
att individualisera premien.

För
att TGL m.fl. skall erhålla en skattemässigt neutral behandling krävs det, som
kommittén föreslagit, i princip att premien eller intjänad förmån beskattas hos
den anställde eller yrkesverksamme.

I
det följande kommer jag att ta upp några av de skäl som av remissinstanserna
framhållits mot en sådan beskattning. Därefter kommer jag att redovisa min
egen bedömning.

Försäkringsinspektionen
framhåller bl.a. följande. Premiesättningen sker

schablonmässigt. Sannolikheten för försäkringsfall varierar emellertid bero

ende på bl.a. ålder, arbetstid och familjesammansättning. Först vid försäk

ringsfall får försäkringsgivaren kännedom om vederbörande varit anställd

resp. egenföretagare. För att någon skall vara skattskyldig för förmånen av

TGL måste det därför i förväg utredas om han verkligen omfattas av försäk

ringsskyddet. 336

s. 337 Kontrollera mot PDF

En tänkbar
följd av förmänsbeskattning av premiekostnaden är att solida- Prop. 1989/90:110
riteten mellan försäkringstagare och försäkrade hotas. Det nuvarande systemet
innebär att premiekostnaderna fördelas på arbetsgivaren efter antalet
anställda. Hänsyn till riskfördelning mellan olika kollektiv tas inte. En möjlig
konsekvens kan bli att sådana krav reses, t.ex. lägre premier för yngre kollektiv
än för äldre. Vidare kan en följd bli att den anställde vill stå utanför
systemet. Det är inte uteslutet att en sådan rätt kan föreligga.

Näringslivets skattedelegadon framhåller att lönen även
för en anstäUd som saknar efterlevande ingår i underlaget trots att ersättning
aldrig blir aktuell.

TCO anser att det finns vägande socialpolitiska skäl mot
beskattning. TGL-försäkringarna ger arbetstagare med hög individuell skaderisk
ett Hvförsäk-ringsskydd till låg kostnad och utan individuell hälsoprövning. Om
TGL-för-säkringarna förlorar sin nuvarande kostnadsfördel får grupper med låg
skaderisk ekonomiska incitament att i stället täcka sitt försäkringsbehov genom
individuella livförsäkringar. Följden blir ökade kostnader och ett försämrat
skydd för mer utsatta gruppen

KFA (Kommunernas försäkringsaktiebolag) anför bl.a. I det
enskilda fallet korresponderar oftast inte försäkringsskydd och premie. I
ytterlighetsfallet - där arbetsgivaren försummat att teckna avtal med KFA -
står KFA ändå försäkringsansvan Försäkringen har bl.a. tack vare det enkla
premiedebite-ringsförfarandet mycket låga administrationskostnaden Eftersom
endast riskpremie betalas förekommer inget individuellt sparande och det finns
alltså inga återköpsvärden som någon kan få sig tilldelad. Det är felaktigt att
likställa denna avtalsförsäkring med individuell kapitalförsäkring där det
uppkommer ett sparande över vilket försäkringstagaren kan disponera.

Det har av de avtalsslutande parterna ansetts ligga ett
stort socialt värde i att arbetstagaren via sin anställning får ett
försäkringsskydd, som snabbt ger hans efterlevande ett betydande ekonomiskt
stöd, om han avliden Samma ståndpunkt har statsmakterna intagit hittills,
eftersom man ansett att en särbehandling av bl.a. tjänstegrupplivförsäkringen
varit motiverad då den bygger ut det sociala trygghetsnätet på ett angeläget
sätt. Enligt styrelsens uppfattning har ingenting inträffat som föranleder en
ändring av denna bedömning. Med hänsyn härtill och att värdet av premien, hur
värdet än skall bestämmas, är så lågt är det enligt KFA :s styrelses
uppfattning rimligt att denna löneförmån inte skall tas upp till beskattning
hos arbetstagaren.

Ett bättre beskattningsalternativ skulle vara, med hänsyn
tUl dels möjligheterna att bibehålla försäkringen, dels den enklare
skatteadministrationen att de berörda försäkringsbolagen betalade en avgift på
premiekostnaderna.

Förenade Liv anser förslaget stötande bl.a. därigenom att
beskattning blir aktuell trots att vederbörande i det enskilda fallet kanske
inte får ersättning. Enligt bolaget skulle vidare dubbelbeskattning kunna komma
i fråga vid samtidiga anställningar Vidare befarar bolaget att en
likabeskattning kan komma att medföra krav på att gå ur TGL-systemet, vilket
bygger på solidaritet. I så fall riskeras ett sönderfall.

För egen del gör jag följande bedömning.

Förslaget avseende TGL avviker från kommitténs förslag dll
beskattningsåtgärder för övriga avtalsförsäkringar så till vida att det tar
sikte på en beskattning av genomsnittlig premiekostnad eller intjänad förmån i
stället för utbetalade belopp. Motivet för detta är att TGL kan betraktas som
en kapitalförsäkring och att belopp som utbetalas från sådana försäkringar
inte beskattas enligt nuvarande principen

337

22 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

s. 338 Kontrollera mot PDF

De
belopp som utfaller på grund av TGL beror på arbetstid, ålder vid Prop.
1989/90:110 dödsfallet och efterlevande. I vissa fall utbetalas endast
begravningshjälp. För en del kategorier, t.ex. lantbrukare och yrkesfiskare,
gäller som förutsättning för försäkringsskydd att vissa intäktskrav är
uppfyllda.

Premiesättningen
sker emellertid kollektivt efter schablonmässiga grunder. En beskaUning av
premiekostnad eller intjänad förmån efter samma grunder skulle alltså innebära
ett försvagat samband med förekomsten av storleken av försäkringsskydd i det
enskilda fallet.

Det
bör dock framhållas, att den risk som finns att något ersättningsbelopp inte
kommer att betalas ut eller i vissa fall endast kan komma att avse t.ex.
begravningshjälp, inte kan anses utgöra något avgörande skäl i sig mot att
premieförmånen beskattas. Liknande kan också riktas mot en beskattning av
förmån av fri kapitalförsäkring i andra fall.

Starka
neutralitetsskäl talar i och för sig för att en beskattning av premieförmån
beträffande TGL m.m. kommer till stånd enligt de riktlinjer kommittén angett.
Jag vill här också skjuta in att samtliga försäkringar alltefter de dllkommit
givits en icke-neutral förmånsbehandling vid beskattningen. När nu
beskattningen av arbetsinkomster reformeras med den övergripande målsättningen
att åstadkomma neutralitet är det av vikt för framtiden att det klargörs att
förmåner vid sidan av kontant lön som tillkommit genom avtal mellan
arbetsmarknadens parter inte skall behandlas annorlunda än andra
anställningsförmånen Även det talar i sak för att premieförmånen avseende TGL
beskattas.

I
lagrådsremissen föreslogs att en beskattning av förenklingsskäl borde ske på
ett schablonmässigt sätt. Härför talade enligt remissen också att premiekostnaden
för arbetsgivaren bestäms efter schablonmässiga gmnder

I
lagrådsremissen anförde vidare dåvarande departementschefen följande.

För
dem som omfattas av TGL bör den procentsats på lönesumman som arbetsgivaren
betalar i avgift fördelas på den anställde. Av förenklingsskäl bör
procentsatsen inte anknyta till den enskildes månads- eller årsinkomst utan
förmånsvärdet bör grundas på en tillämpning av denna procentsats på genomsnittlig
inkomst för den kategori som berörs. Det bör ankomma på regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer, att utfärda verkstäUig-hetsföreskrifier härom.
För tjänstemän i enskild tjänst gäller att avgiften tas ut i form av ett fast
krontal per månad. Det belopp som därvid tas ut bör gälla som förmånsvärde.

Beskattningen
av TGL hos den anställde bör alltså vara starkt likformig. Härav följer också
att t.ex. individuella skillnader i arbetstid, ålder och familjesammansättning
bör lämnas utanför Skatteplikten bör inte heller påverkas i sådana situationer
där den enskilde omfattas av TGL trots att arbetsgivaren av olika skäl inte
erlägger någon avgift. I dessa fall bör förmånen anses intjänad.

För
statligt anställda - som omfattas av tjänstegrupplivförsäkring utan att

premie eriäggs - bör de principer gälla som tidigare redovisats. Även här bör

således regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer med ledning

av de principer som gäller för TGL i enskild tjänst utfärda närmare föreskrif

ter om vilka förmånsvärden som skall gälla. Vid värderingen bör vidare viss

vägledning kunna ges av vad som gäller vid frivillig anslutning till statlig

grupplivförsäkring. För sådana speciella grupper som t. ex. värnpliktiga och 338

s. 339 Kontrollera mot PDF

deltagare i
arbetsmarknadsutbildning som omfattas av tjänstegruppliv samti- Prop.
1989/90:110 digt som de erhåller ersättning som är skattefri enligt särskilda
bestämmelser, blir någon beskattning av förmånen av grupplivförsäkring inte
aktuell eftersom även denna förmån får anses utgöra en del av ersättningen.

För
inkomst av näringsverksamhet (de nuvarande inkomstslagen jordbruksfastighet,
annan fastighet och rörelse) föranleder förslaget att den nuvarande
avdragsrätten för premie för grupplivförsäkring slopas.

För
de särskilda kategorierna lantbrukare, yrkesfiskare, skogsbmkare och renskötare
gäller enligt det föregående att de åtnjuter särskilt försäkringsskydd och att
detta finansieras i särskild ordning. Förmånen tas enligt gällande regler inte
upp som intäkt. För dessa bör samma principer som nyss redovisats dllämpas.
Även för dessa bör alltså regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
utfärda föreskrifter om förmånsvärden. I likhet med vad som föreslagits
beträffande dem som omfattas av TGL bör alltså beskattningen vara starkt
schabloniserad även för dessa kategorier och grundas på genomsnittUg inkomst
för berörd kategori. Uppfyller emellerdd den skattskyldige inte de
grundläggande intäktskrav som kan gälla för försäkringsskydd, bör dock någon
beskattning inte komma i fråga.

Med
anledning av vissa synpunkter vid remissbehandlingen bör framhållas, att det
vid samtidiga anställningar under ett beskattningsår för närvarande ankommer
endast på huvudarbetsgivaren att dra preliminär skatt på olika löneförmånen
Kontrolluppgiftsskyldighet och skyldighet aft betala socialavgifter åvilar
däremot även arbetsgivare som inte är huvudarbetsgivare.

För
premieförmån avseende TGL och motsvarande bör socialavgifter tas ut. Förmånen
bör anses förmånsgrundande i socialförsäkringshänseende.

Förslaget
föranleder ändringar i 32 § 3 a mom. och justeringar i de regler som gäller för
näringsverksamhet enligt förslaget, punkt 12 av anvisningarna till 22 S och
punkt 23 av anvisningarna till 23 S.

Lagrådet
avstyrker i sitt yttrande förslaget om införande av skatteplikt för förmån av
fri grupplivförsäkring enligt den i lagrådsremissen föreslagna utformningen.
Lagrådet anför bl.a. att det krävs att förutsättningarna för skattskyldighet
och de principer som skall iakttas vid utformningen av schablonerna anges med
tillbörlig precision. Jag ansluter mig till de skäl lagrådet anför mot den
föreslagna lösningen. Åndringsförslagen i lagrådsremissen bör alltså inte
genomföras.

Det
anförda innebär emellertid ett avsteg från grundregeln att förmåner på grund av
tjänsten, innefattande förmåner vid sidan av kontant lön utgör skattepliktig
intäkt. Avsteget motiveras av de svårigheter som på grund av den speciella
uppbyggnaden av tjänstegrupplivförsäkringen är förenade med att uppnå en
likformig och neutral förmånsbeskattning hos den enskilde.

Mitt
ställningstagande innebär alltså att en förmånsbeskattning inklusive uttag av
socialavgifter enligt de riktlinjer som föreslogs i lagrådsremissen inte bör
komma till stånd. Det finns emellertid anledning att söka finna ett alternativt
system för beskattning som tillgodoser den typ av krav på avgränsningar och
preciseringar som lagrådet nämner i sitt yttrande. Jag avser att i höst
återkomma med förslag i denna fråga.

339

Avgångsbidrag (AGB m.fl.)

Prop.
1989/90:110

Mitt förslag: Utfallande belopp från AGB och motsvarande
utgör i sin

helhet skattepliktig intäkt av tjänst. Den nuvarande
skattefriheten för

s.k. B-belopp och motsvarande slopas.

Utbetalningarna bör beläggas med särskild löneskatt och
bör inte bli

förmånsgrundande.

RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget har fatt ett blandat
mottagande. REV tillstyrker. Försäkringsinspektionen anser att förslaget kan
innehålla vissa inslag av retroaktiv beskattning. Näringslivels
skailedelegalion och SAF anser att AGB utgör en sakförsäkring resp. konjunkturberoende
riskförsäkring. TCO godtar förslaget.

Skälen för mitt förslag: AGB eller s.k. kollektiv
försäkring om avgångsbidrag kan ge kontant ersättning vid förlust av
anställning t.ex. vid driftsinskränkning eller av hälsoskäl samt långvarig
arbetslöshet därefter Ersättning kan utgå i s.k. A- och B-belopp eller
motsvarande. Storleken av A-beloppet sammanhänger med åldern vid
försäkringsfallet, medan B-beloppet beror även av arbetslöshetens längd.
B-beloppet utbetalas efter särskild prövning. För avgångsersättningar till
statligt anställda saknas numera motsvarighet till den fria prövningen inom
AGB:s s.k. B-belopp. Motsvarande gäller kommunalt anställda.

De nuvarande beskattningsreglerna (32 S 1 mom. tredje
stycket och punkt 11 av anvisningarna till 32 S KL) innebär att den del av det
s.k. B-beloppet som uppgår till högst två gånger basbeloppet (för närvarande 59
400 kn) undantas från beskattning.

Samma
regler gäller i princip om staten betalar ut ersättning enligt samma grunder.
Avgångsersättning till arbetstagare som omfattas av det s.k. trygghetsavtalet
mellan PTK och arbetsgivarorganisationen följer samma regien

AGB beskrivs i förarbetena till de ursprungligen införda
beskattningsreglerna (prop. 1967:39) som en skadeförsäkring i samband med
tjänst. Departementschefen ansåg att fullständig skattefrihet inte kunde komma
i fråga för utfallande belopp, men ville inte motsätta sig någon form av
skattelindring vid ömmande omständigheten Sådana omständigheter kunde
generellt anses föreligga vad beträffar det s.k. B-beloppet.

Med hänsyn till reformens inriktning i stort mot en
neutral beskattning av förmåner på grund av tjänsten anser jag att de nuvarande
undantagsreglerna för s.k. B-belopp inom AGB och motsvarande bör omprövas.
Eftersom utbetalningarna avser ersättning för inkomstbortfall bör de alltså i
sin helhet utgöra skattepliktig intäkt av tjänst.

Försäkringsinspektionen framhåller i sitt remissyttrande
att förslaget kan ha inslag av retroaktiv beskattning eftersom premier och
reservavsättningar delvis har beräknats med hänsynstagande till skattefrihet.
Inspektionen påpekar dock att detta endast motsvarar en del av utbetalda
belopp.

Givetvis innebär förslaget om beskattning av utfallande
belopp i sin helhet

340

att
förutsättningarna ändras något för AGB m.fl. anordningar Det förhållandet att
premier m.m. beräknats med hänsyn till tidigare regler medför inte att
förslaget innefattar en otillåten retroaktivitet i regeringsformens mening. I
sammanhanget vill jag framhålla att skattefrihet för s.k. B-belopp och
motsvarande, enligt de övergångsregler jag förordan skall gälla även framdeles
om anställningen upphört före reformens ikraftträdande den 1 januari 1991.

För
närvarande eriäggs inte socialavgifter för ersättningar från AGB m.fl.
anordningar. Ersättningarna är inte heller förmånsgrundande. Med hänsyn till
karaktären av engångsbelopp och då ersättningarna betalas ut sedan anställningen
upphört såsom vid pension bör särskild löneskatt erläggas av den som
verkställer utbetalningarna. Ersättningarna bör därmed inte heller bli
förmånsgrundande.

Förslaget
föranleder ändringar i 32 S 1 mom. KL samt att punkt 11 av anvisningarna till
32 S slopas.

Gruppsjukförsäkring (AGS m.fl.)

Prop.
1989/90:110

Mitt förslag: Belopp som utfaller på grund av gruppsjukförsäkring
som t.ex. AGS och motsvarande utgör skattepliktig intäkt av tjänst eller i
förekommande fall näringsverksamhet.

Utbetalningar
från AGS och motsvarande bör beläggas med socialavgifter och blir
förmånsgrundande. I det fall utbetalningarna avser att komplettera
förtidspension bör endast särskild löneskatt tas ut. Sistnämnda ersättningar
bör inte bli förmånsgrundande.

RINK:s förslag: överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna:
Förslaget har fått ett blandat mottagande. RFV tillstyrker.
Försäkringsinspektionen förordar närmare överväganden i fråga om
övergångsregler, för det fall förslaget genomförs. Näringslivets skattedetegation
avstyrker bestämt förslaget. SAF anser det orimligt att dagens arbetsgivare
åläggs att retroaktivt ta över ansvaret för utfästelser som gjorts av tidigare
arbetsgivare. Svenska Revisorsamfundet SRS och TCO tillstyrker

Skälen för
mitt förslag: AGS, som tillkom i början av 1970-talet, fungerar som ett
komplement till den allmänna försäkringen och ger ersättning vid sjukdom som
varar åtta dagar eller men Ersättning kan också utgå som komplement till
förtidspension eller sjukbidrag.

Ett
motsvarande försäkringssystem finns för bl.a. lantbrukare och yrkesfiskare.
För statsanställda gäller numera att inget sjukavdrag görs för dem som har
arbetsgivarinträde under de första tre månadernas sjukdom.

AGS
betraktas i skattehänseende som en kapitalförsäkring, vilket innebär att
utfallande belopp inte beskattas. I övrigt innebär nuvarande skatteregler, att
förmån av fri gruppsjukförsäkring enligt grunder som fastställs i kollektivavtal
mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer, enligt 32 S 3 a mom. KL ej tas upp
som intäkt.

Motsvarande
skattemässiga behandling gäller för lantbrukare, yrkesfiskare, skogsbmkare och
renskötare.

341

Skattefriheten
utgör i grunden ett undantag från eljest gällande principen Prop. 1989/90:110 I
samband med reglernas tillkomst betraktades skattefriheten som ett provisorium.
I prop. 1974:90 anförde departementschefen bl.a. att gruppsjukförsäkringen
byggde ut det sociala trygghetssystemet pä ett angeläget sätt samt att man i
fråga om AGS kunde godta ett avsteg från principen att utgående ersättningar
med anledning av anställning skall bli föremål för beskattning.

Näringslivets
skattedelegation och SAF framhåller bl.a. följande i sina remissyttranden över
kommitténs förslag.

Försäkringen
är en ren riskförsäkring utan sparmoment. Ett rimligt antagande är att krav
kommer att ställas på oförändrade förmåner i avtalsför-handlingan Under alla förhållanden
kan arbetsgivarna inte rimligen åläggas ett ansvar för hittills gjorda
utfästelser.

Förmånsvärdet
kan - vid oförändrad kostnad för arbetsgivarna - bli sänkt med ca 45 procent
som en följd av förslaget. Det är orimligt att dagens arbetsgivare åläggs att
retroaktivt ta över ansvaret för gjorda utfästelser av tidigare arbetsgivare.
Försäkringen måste därför omprövas med utgångspunkt från nuvarande kostnads-
och premienivå. Socialavgifts- och grundavgifts-hanteringen innebär dessutom en
ansenlig administrativ påfrestning.

Som
en del i skattereformen anser jag att tiden nu är inne att ompröva skattefriheten
för ersättningar från AGS m.fl. Eftersom utbetalningarna utgör ersättning för
inkomstbortfall bör dessa belopp beskattas. AGS bör i detta sammanhang
behandlas på samma sätt som en pensionsförsäkring.

Som
jag antytt beträffande AGB innebär förslaget även för AGS m.fl. givetvis att
förutsättningarna ändras för dem som berörs. Detta är emellertid en oundviklig
följd av förslaget som bör ses mot bakgrund av reformen i stort.

En
fråga som berörts av försäkringsinspektionen är hur övergångsfallen bör
behandlas. Frågan har också anknytning till vad näringslivets skattedelegation
och SAF anfört. Inspekdonen framhåller bl.a. följande.

Beskattningen
av redan nu och i framtiden utgående sjukförmåner från AGS kan tänkas bli
finansierad av den sjuke själv genom en lägre nettosjukpenning.
Kompensationsnivån - 95 procent - av inkomstbortfallet efter skatt -skulle
alltså sänkas. Detta skulle innebära ett brott mot de utfästelser som gjorts
till den som uppbär ersättning från AGS när reformen träder i kraft. En sådan
förändring skulle vara särskilt beklaglig eftersom dessa inte har möjlighet att
skaffa sig kompletterande skydd på annat sätt.

Ett
alternativ som troligen kommer att aktualiseras är att förmånerna höjs
åtminstone för den nyssnämnda kategorin av försäkrade så att förmånerna efter
skatt motsvarar ungefär vad som utgår i dag. Det försäkringsbolag som handhar
försäkringen i fråga. Arbetsmarknadsförsäkringar sjukförsäkrings-akdebolag, AMF
(s), har dock inte möjlighet att göra detta på annat sätt än genom en
premiehöjning (om inte solvensen skall sättas i fara). Enligt uppgift kräver
ett 30-procentigt skatteuttag på utgående sjukförmåner, för oförändrade förmåner,
att avsatta reserver höjs med nästan 50 procent eller, i kronor räknat, ungefär
tio miljarden Detta belopp skulle med andra ord behöva tillskjutas av
arbetsgivarna.

Om
utredningsförslaget genomförs är det mot den nu angivna bakgrunden rimligt att det
införs övergångsbestämmelser som medger fortsatt skattebefrielse för alla vid
reformens införande pågående sjukfall.

342

Försäkringsinspektionens
förslag om fortsatt skattefrihet för de ersättningar som föranleds av vid
reformens införande pågående sjukfall synes välgrundat. Förslaget har dessutom
biträtts av LO och SAF. Även RINK har föreslagit en liknande övergångsregel.
Skattefrihet bör alltså gälla för ersättningar från AGS m.fl. om
försäkringsfallet har inträffat före den 1 januari 1991.

Utbetalningar från AGS
beläggs för närvarande inte med socialavgifter. I fortsättningen bör den som
verkställer utbetalningarna erlägga socialavgifter och ersättningen bli
förmånsgrundande. I det fall ersättning från AGS utges såsom ett komplement
till förtidspension bör endast särskild löneskatt tas ut och ersättningen inte
vara förmånsgrundande.

Förslaget föranleder ett
tillägg till 32 S 3 a mom. KL av innebörd att utfallande belopp från fri
gruppsjukförsäkring skall tas upp till beskattning. Även de motsvarande
reglerna för egenföretagare (punkt 12 av anvisningarna till 22 S) behöver
justeras. Förslaget föranleder vidare vissa justeringar i de regler som berör
kontrolluppgiften Vad gäller de författningsändringar som krävs beträffande
kontrolluppgifter avser jag att återkomma senare.

Trygghetsförsäkring
vid arbetsskada (TFA)

Prop. 1989/90:110

Mitt
förslag: Den nuvarande skattefriheten för s.k. dagersättning från TFA slopas.

Ersättning från
TFA bör beläggas med socialavgifter och bli förmånsgrundande. I det fall
invaliditetsersättning utbetalas bör i regel endast särskild löneskatt utgå och
ersättningen bör inte vara förmånsgrundande.

RINK:s
förslag: överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: RFV,
försäkringsinspektionen, Svenska Revisorsamfundet SRS och TCO tillstyrker i
princip. 5/lF avstyrker förslaget.

Skälen
för mitt förslag: TFA kan beskrivas som en av arbetsgivaren tecknad
ansvarighetsförsäkring. Den kan ge den enskilde ersättning utöver socialförsäkringen,
bl.a. under akut sjukdomstid och vid invaliditet. Vid sjukdom sammanlagt åtta
dagar eUer mer kan ersättning utgå för faktisk inkomstförlust.

Försäkringen
torde omfatta i stort sett hela arbetsmarknaden. För statligt anställda gäller
ett motsvarande försäkringsskydd genom ett personskadeavtal.

Enligt 19 § KL är
ersättning på grund av kollekdv ansvarighetsförsäkring inte skatteplikdg till
den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid som den
skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för
insjuknandedagen till högst 30 kn och för övriga dagar till högst 6 kr för
dag.

Skattefriheten
för den schabloniserade s.k. dagersättningen från TFA infördes som ett
provisorium år 1975. Tillsammans med beskattad sjukpenning antogs ersättningen
ge full kompensadon för den enskilde.

343

Under
senaredd har villkoren förTFA ändrats bl.a. på kollekdvavtalsom- Prop.
1989/90:110 rådet. Fno.m. 1985 utgår inte längre dagersättning under akut
sjukdomstid med schablonbelopp de första 30 dagarna. Ersättning utgår i stället
för faktisk inkomstförlust, vilket medför principiell skatteplikt enligt
vanliga regien I vissa fall kan dock förekomma, att schablonersättning på grund
av de äldre villkoren fortfarande utbetalas.

Den
skattefrihet som fortfarande kan föreligga för s.k. schabloniserad
dagersättning från TFA bör av neutralitetsskäl slopas. Mot bakgrund av att den
del av ersättningen som för närvarande kan vara skattefri uppgår till ringa
belopp, torde någon övergångsbestämmelse inte vara erforderlig för dessa fall.

För
närvarande gäller att ersättning från TFA varken beläggs med socialavgifter
eller är förmånsgrundande. I samband med reformen bör den som verkställer
utbetalningen eriägga socialavgifter och ersättningarna bli förmånsgrundande,
om ersättningen avser att täcka inkomstbortfall under akut sjukdomstid.
Motsvarande bör gälla sådan invaliditetsersättning som i vissa fall kan utgå
som periodiserad livränta och som beräknas med ledning av den faktiska
inkomsten före skadetillfället. Sådan ersättning får anses utgöra kompensadon
för mistad inkomst. I det fall ersättningen avser bestående arbetsoförmåga bör
endast särskild löneskatt tas ut och ersättningen inte vara förmånsgrundande.

Förslaget
föranleder ändringar i 19 S KL samt i de regler som berör egenföretagare,
enligt förslaget punkt 12 av anvisningarna till 22 S.

5.3.2.3
Vissa kostnadsersättningar

Inledning

Det
är enligt min mening angeläget av likformighetsskäl att samma beskattningsregler
gäller för såväl offentligt som privat anställda. Vid reformeringen av
traktamentsbeskaftningen har jag därför föreslagit att nuvarande skillnader i
reglerna avseende behandlingen av dessa gruppers traktamenten skall upphöra.
Således bygger förslagen till den framtida traktamentsbeskaftningen, i likhet
med nuvarande regler för privatanställda, på att traktamentsersättning är
skattepliktig och att avdrag för ökade levnadskostnader medges med vissa
schablonbelopp.

Även
den skattemässiga behandlingen av övriga kostnadsersättningar bör vara lika för
offentligt resp. privat anställda. Dessa ersättningar bör således i princip tas
upp som intäkt medan avdrag medges för uppkomna omkostnaden Undantag kan dock
behöva göras för vissa speciella fall. Här avser jag att behandla bl. a. de
kostnadsersättningar som nämns i 32 S 3 mom. KL utom såvitt avser resekostnads-
och traktamentsersättning, vilka jag tar upp i annat sammanhang (avsnitt
5.3.3).

I
detta sammanhang vill jag nämna att de förslag som jag nu lägger fram

inte torde ändra på förutsättningarna att i inkomstslaget tjänst få ett s. k.

schablonavdrag enligt de rekommendationer som RSV meddelat avseende

beskattning av ersättningar m. m. i samband med idrottslig verksamhet

(RSV Dt 1989:12). 344

Beskattning av vissa
förmåner, m. m.

Prop.
1989/90:110

Mitt förslag: Den
nuvarande skattefriheten slopas för ersättning från Nordiska ministerrådet i
samband med det nordiska tjänstemannautbytet, kostnadsersättning för vård i
enskilt familjehem, förvaltningskostnadsbidrag och anslag till andra expenser,
å stat uppförd häst- och bådega samt viss hästgottgörelse.

RINK:s
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. RINK föreslår dock att
kostnadsersättning för vård i enskilt familjehem skall vara skattefri och att
utlandstillägg och därmed likställd förmån samt ersättning från SIPRI skall
beskattas.

Remissinstanserna:
Det stora flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran
förslaget att statliga och kommunala kostnadsersättningar i princip görs
skattepliktiga och att avdrag medges för uppkomna kostnaden Beträffande
utlandstillägg till UD- och SlDA-personal stationerad utomlands anser dock
flera remissinstanser - 5V, utlandstönenämnden, kammarrätten i Stockholm, TCO,
SACO/SR och Sveriges Uppbördschefer -att den nuvarande skattefriheten bör
behållas. Bl. a. framhålls au en beskattning av utlandstilläggen inte skulle
få någon statsfinansiell effekt men leda till kraftigt ökad administration. Det
framhålls också att de personalkategorier som berörs till skillnad från
privatanställda inte dllåts bli beskattade i tjänstgöringslandet. Kammarrätten
i Göteborg föreslår att kostnadsersättning för vård i enskilt familjehem bör
vara skattepliktig och hävdar att likformighetsskäl talar för detta.

Skälen
för mitt förslag: I 32 § 3 mom. andra stycket KL anges att skattefrihet råder
för vissa kommunala kostnadsersättningar och för kostnadsersättningar som
bekostas av Nordiska ministerrådet i samband med arbete inom ramen för det
nordiska tjänstemannautbytet samt Stockholms internationella
fredsforskningsinsdtut (SIPRI). De kostnadsersättningar från SIPRI som
undantagits från beskattning är av ungefär samma slag som de som undantagits
för personal vid utrikesförvaltningen. Jag kommer strax att närmare behandla
mitt ställningstagande beträffande vilka beskattningsregler som bör gälla för
kostnadsersättning som utges av SIPRI och för personal vid
utrikesförvaltningen.

Bakgrunden
till att nämnda kostnadsersättning från Nordiska ministerrådet vid nordiskt
tjänstemannautbyte inte utgör skattepliktig inkomst torde främst vara det nära
sambandet som arbete inom den institutionen har med arbete i statlig tjänst.
Mot bakgrund av de överväganden jag tidigare redovisat om att jämställa den
skattemässiga behandlingen av statliga och privata kostnadsersättningar bör den
nu aktuella särbehandlingen slopas.

Även
kostnadsersättning för vård av person i enskiU familjehem upptas bland de
intäkter som undantagits från skatteplikt i 32 S 3 mom. KL. Till ledning för
inkomsttaxeringen har RSV utarbetat anvisningar m. m. vari rekommenderas att
vissa på särskilt sätt beräknade ersättningar godtas som högsta
omkostnadsbelopp (RSV Dt 1985:11). Vidare har Svenska kommun-

345

förbundet efter samråd med
RSV utarbetat rekommendationer avseende Prop. 1989/90:110

ekonomiska ersättningar
inom familjevården för barn och vuxna (cirk.

1984:54).

RINK
har i sina överväganden redogjort för för- och nackdelar med att göra dessa
kostnadsersättningar skattepliktiga. Kommittén befarar att en del praktiska
svårigheter kan uppstå. Tvister kan väntas uppkomma mellan skattskyldiga och
skattemyndigheter angående kostnadsavdragens storlek på grund av att dessa
kostnader ofta kan vara särskilt svåra att beräkna. Å andra sidan synes enligt
kommittén även nuvarande regler kunna medföra vissa problem genom att en kommun
kan beteckna en ersättning som kostnadsersättning även om den kraftigt skulle
överstiga de verkliga kostnaderna i det enskilda fallet. Kommitténs slutsats är
dock att fördelarna med en bibehållen skattefrihet för dessa ersättningar
överväger nackdelarna.

För
egen del finner jag RINK:s betänkligheter mot att göra denna kostnadsersättning
skatteplikdg överdrivna. En lämplig ordning kan vara att låta de av RSV i dag
rekommenderade högsta omkostnadsbeloppen utgöra en schablon med vilken avdrag
får göras om den skattskyldige inte kan visa att hans kostnader varit högre.
Överskjutande kostnadsersättning skulle i enlighet med detta bh skatte- och
avgiftsgrundande. Det bör ankomma på RSV att utfärda rekommendationer härom.

I
linje med vad jag nu föreslagit ligger vidare dels att skattefriheten slopas
för kommunala kostnadsersättningar, dels att den möjlighet tas bort enligt
vilken RSV kan förklara att även motsvarande kostnadsersättning från annan
offentlig institudon ej skall upptas dll beskattning.

Vad
slutligen angår den i 32 S 3 mom. KL nämnda skattefriheten för
för-vattningskostnadsbidrag och anslag tid andra expenser, å stat uppförd
häst-och båtlega samt viss hästgottgörelse torde denna numera i allt väsentligt
sakna betydelse, I vilket fall saknas några bärande skäl att behålla skattefriheten
för dessa bidrag.

Mitt
förslag föranleder ändring i 32 S 3 mom. KL samt slopande av punkt 7 av
anvisningarna till nämnda paragraf.

Fortsatt
undantag från beskattning i vissa fatt

Mitt förslag:
Vissa kostnadsersättningar som utges av SIPRI, ersättning för
flyttningskostnad, vissa ersättningar till värnpliktiga samt understöd vid
arbetskonflikt skall även i fortsättningen undantas från beskattning. Undantag
skall även göras beträffande utlandstillägg och därmed likställd förmån.

RINK:s förslag:
Överensstämmer med mitt utom såvitt avser kostnadsersättning som utges av
SIPRI och utlandstillägg. RINK föreslår att sådan ersättning görs
skattepliktig. Likaså föreslås att utlandstilläggen blir skattepliktiga.

Remissinstanserna:
Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av det stora flertalet
remissinstanser.

346

Skälen för mitt förslag:
Bestämmelsen i 32 § 3 mom. KL om skattefrihet Prop. 1989/90:110 för
utlandstittägg och därmed tikställd förmån för utom riket stationerad personat
vid utrikesförvaltningen har varit gällande sedan kommunalskattelagens
dllkomst. År 1966 utvidgades skattefriheten till att också omfatta personal i
svensk biståndsverksamhet.

1
punkt 7 av anvisningarna till 32 § KL anges vilka förmåner som anses som
likstäUda med utlandstillägg. Dessa är fri bostad med uppvärmning och
belysning, bostadskostnadsersättning eller däremot svarande förmån, bidrag för
resa till Sverige för semester, barntillägg, utbildningsbidrag, barnresebi-drag,
ersättning för hållande av bil och flyttningsbidrag.

I
lagrådsremissen föreslogs i likhet med RINK att nämnda utlandstillägg skulle
göras skattepliktiga. Motivet för detta var att söka uppnå så stor likformighet
som möjligt eftersom i huvudsak alla andra former av kostnadsersättningar
också bör bli skattepliktiga oavsett om ersättningarna utgetts i statlig eller
enskild tjänst. Övervägande skäl talar fortfarande på sikt för en sådan
lösning. Med hänsyn till de särskilda förhållanden som råder för utrikesförvaltningen
kräver emellertid frågan ytterligare belysning och överväganden. Jag anser
därför att nuvarande ordning med skattefria kostnadsersättningar såsom
utlandstillägg såvitt avser utrikesförvaltningen och personal i svensk
biståndsverksamhet kan bibehållas dlls vidare.

När
det gäller de regler från år 1980 som föreskriver skattefrihet för kostnadsersättningfrän
SIPRI grundades dessa närmast på den omständigheten att det var svårt att
rekrytera sådana kvalificerade utländska forskare som behövdes för att den
aktuella verksamheten skulle kunna bedrivas på avsett sätt. Som stöd för att
införa nämnda skattefrihet åberopades den särställning som SIPRI intar
Institutet är närmast att jämställa med ett mellanstatligt organ. Betryggande
garantier mot missbruk av skattefriheten ansågs föreligga genom svenska
statens insyn i SIPRLs ekonomi. Det påpekades också att undantagsregeln i
realiteten inte skulle få alltför vittgående konsekvenser eftersom ersättningen
var av den arten att avdrag ändå torde ha kunnat påräknas vid taxeringen för
de kostnader som skulle komma att ersättas. De kostnadsersättningar som avses
är enligt punkt 7 av anvisningarna till 32 § KL tillägg för ökade
levnadskostnader, förmån av fri bostad eller bostadskostnadsersättning samt
ersättning för skolavgifter för barn och ersättning för flyttningskostnaden

För
egen del anser jag att de särskilda skäl som låg dll grund för att undanta
kostnadsersättning som utgetts av SIPRI från beskattning fortfarande äger
giltighet. Skattefrihet i det fallet bör således råda även i fortsättningen.

Vad
därefter angår ftyttningskostnadsersättning undantas statlig sådan ersättning
från skatteplikt enligt punkt 7 av anvisningarna dll 32 S KL. Utges sådan
ersättning i enskild tjänst är även den undantagen från skatteplikt under
vissa förutsättningar enligt andra stycket i 32 § 4 mom. KL. En strikt
likformighet enligt de principer jag tidigare berört beträffande beskattning av
kostnadsersättning skulle leda till att även ersättning för flyttningskostnad
blev skattepliktig. Starka skäl av bl. a. arbetsmarknadspolitisk art, talar
emellertid för fortsatt skattefrihet för flyttningskostnad för samtliga kategorier
anställda.

347

Särskilda skäl gör sig också gällande för att låta
nuvarande skattefrihet Prop. 1989/90:110 råda även fortsättningsvis
beträffande vissa ersättningar tid värnpliktiga samt sådant understöd som utges
ttll arbetstagare vid arbetskonflikt.

Jag föreslår därför att nuvarande skattefrihet bibehålls i
dessa delan

Förslaget innebär ändringar i 32 S 3 och 4 mom, KL.

5.3.2.4 Inkomster från bär-, svamp- och kottplockning

Mitt förslag: Nuvarande skattefrihet för inkomster från
bär-, svamp-och kottplockning avskaffas.

RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan
erinran av en stor majoritet av remissinstanserna. Det avstyrks dock av
kammarrätten i Stockholm, LRF och Riksidrottsförbundet.

Skälen för mitt förslag: Enligt 19 § KL räknas inte till
skattepliktig inkomst intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar
samt kottar som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under
ett beskattningsår inte överstiger 5 000 kn, såvida intäkterna inte kan
hänföras till rörelse som den skattskyldige driver eller utgör lön eller liknande
förmån. 120 S KL finns en regel om att kostnader motsvarande skattefria
intäkter av detta slag inte får dras av.

Den nu nämnda särregleringen grundar sig på önskemålet om
att stimulera ett ökat tillvaratagande av viktiga naturtillgångar Mot detta står
emellertid de strävanden som jag tidigare berört, nämligen att skapa en så
neutral beskattning av arbetsinkomster som möjligt. Av neutralitetsskäl och med
hänsyn till jle sänkta skattesatser för arbetsinkomster som jag också föreslår
bör särregleringen avseende skattefrihet för inkomster av bär-, svamp- och
kottplockning nu kunna slopas.

Förslaget föranleder ändringar i 19 och 20 SS KL.

5.3.2.5 Ersättningar till utländska forskare

Mitt
förslag: Den särskilda skattelättnad för utländska gästforskare, som innebär
att endast 70 % av lönen är skattepliktig, slopas. Nuvarande skattefrihet för
kostnadsersättningar till sådana forskare kvarstår oförändrad.

RINK:s
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. RINK föreslår

emellertid att även kostnadsersättningarna beskattas.

-
Remissinstanserna: Frågan tas upp av tre remissinstansen Näringslivets

skattedelegadon
och styrelsen för teknisk utveckling accepterar att lönen görs

fullt
skattepliktig men motsätter sig att kostnadsersättningarna görs skatte-

348

pliktiga. Aomwiflz-rflftoi ;■ SrocÄ;/io/w anser att
nuvarande regler bör behållas. Prop. 1989/90:110 De skäl som anförs är att
rekryteringen av utländska forskare skulle försvåras om nuvarande regler helt
avskaffades.

Skälen för mitt förslag: Särreglerna om skattelättnader
för utländska forskare som tillfälligt arbetar i Sverige tillkom år 1984
(prop. 1984/85:76, SkU 22, rskn 70, SFS 1984:947). Reglerna är endast
tillämpliga vid dllfällig anställning eller tillfälligt uppdrag som avser
kvalificerat forsknings- eller utvecklingsarbete med sådan inriktning eller på
sådan kompetensnivå att betydande svårigheter föreligger för en rekrytering
inom landet. Skattelättnad kan medges under en längsta tid av två år - eller om
särskilda skäl finns -längst fyra år under en tioårsperiod.

Skattelättnaderna består i dels att forskaren endast
behöver ta upp 70 % av lönen till beskattning, dels att han inte behöver skatta
för viss kostnadsersättning. Således undantas från beskattning ersättning för
kostnader som forskaren på grund av vistelsen i Sverige har haft för bostad här
i landet, för flyttning till eller från Sverige, för egna och familjemedlemmars
resor mellan Sverige och hemlandet eller i form av avgifter för barns skolgång
här i landet samt slutligen för förmån av fri eller delvis fri bostad.

En särskild forskarskattenämnd som är knuten till RSV
prövar om förutsättningarna för skattelättnaderna är uppfyllda.

Sedan forskarskattenämndens verksamhet påbörjades år 1985
och fram till och med år 1989 har 215 ärenden inkommit till nämnden. Därav har
182 ärenden prövats i sak vilket lett till bifall i 82 fall och avslag i 75
fall samt förlängning av tidigare bifallsbeslut i 22 ärenden och vägrad
förlängning i 3 ärenden. Tendensen är att det under de senaste åren har
meddelats fler bifalls- än avslagsbeslut.

På grundval av sina beräkningar kom RINK fram till att ett
bibehållande av nuvarande skattelättnadsregler för utländska forskare skulle
innebära en överkompensation, i vissa fall en kraftig sådan, om
marginalskattesatserna nedsattes på det sätt som utredningen föreslog.
Kommitténs beräkningar grundades på ett antagande om 30 % kommunalskatt på
årslöner upp till 200000 kn och en statlig skatt om 20 % för inkomster däröven
Vidare förutsattes ett oförändrat grundavdrag.

Förutsättningarna kommer som tidigare framgått att bli
något förändrade jämfört med vad RINK utgick från. Den genomsnittliga
kommunalskatten överstiger numera 31 %. Vidare föreslår jag att den statliga
inkomstskatten om 20 % tas ut från och med en taxerad inkomst om 180 000 kn

RINK:s slutsats, att ett slopande av samtliga
skattelättnader för utländska forskare enligt 1984 års lag endast skulle
innebära smärre förändringar till följd av skattereformen, anser jag emellertid
fortfarande vara riktig trots de ändrade förutsättningarna. Jag vill dock inte
gå så långt i mitt förslag som RINK har gjon.

Bakgrunden till skattelättnaderna enligt 1984 års lag är i
princip densamma som för bestämmelserna om skattefrihet för
kostnadsersättningar som utges av SIPRI, dvs. rekryteringssvårigheter av
kvalificerade utländska forskare till Sverige. Jag har beträffande
kostnadsersättningar som utges av SIPRI föreslagit att dessa även
fortsättningsvis bör vara skattefria. I konse-

kvens
härmed bör även skattefriheten beträffande kostnadsersättningar enligt 1984
års lag kvarstå.

Mitt förslag innebär
sammanfattningsvis att 1984 års lag justeras endast i så måtto att
skattelättnaden för 30 % av löneinkomsten slopas och att fors-karskattenämnden
även fortsättningsvis beslutar om huruvida förutsättningarna är uppfyllda för
skattefrihet för kostnadsersättningarna. Övergångsvis innebär detta att det
även efter den 1 januari 1991 kan finnas forskare som åtnjuter skattelättnad
beträffande löneinkomster enligt beslut som forskar-skattenämnden fattat enligt
de äldre reglerna. Denna situation är dock relativt snabbt övergående eftersom
de medgivna skattelättnaderna är tidsbegränsade.

Förslaget
innebär att ändring vidtas i 13 § och att 4 S slopas i den tidigare nämnda
lagen.

Prop.
1989/90:110

5.3.2.6
Stipendier

Mitt
förslag: Frågan om hur den skattemässiga behandlingen av sd-pendier skall
utformas bör anstå i avvaktan på att stiftelse- och före-ningsskattekommitténs
betänkande i denna del har beretts.

Skälen
för mitt förslag: RINK har rent allmänt förespråkat att den nuvarande
skattefriheten för stipendier enligt 19 S KL bör slopas. Av skäl som anges i
utredningsbetänkandet (del III s 107 ff) föreslår kommittén emellertid att de
närmare övervägandena i frågan bör överlåtas på stiftelse- och föreningsskattekommittén.

Den
kommittén har enligt sina direktiv (din 1988:6) i uppdrag att se över inkomst-
och förmögenhetsbeskattningen av stiftelser och ideella föreningan Kommittén
har också möjlighet att ompröva skattereglerna för bidrag från kvalificerat
allmännyttiga stiftelser och ideella föreningan Genom dlläggsdi-rektiv (din
1989:45) har regeringen även gett kommittén i uppdrag att utreda beskattningen
av stipendier och liknande bidrag också i fall där utgivaren inte är
kvalificerat allmännyttig organisation. Detta senare uppdrag bör enligt
direktiven redovisas senast den 1 juni 1990. Avsikten är att en eventuell
lagändring skall kunna träda i tillämpning samtidigt med övrig lagstiftning i
den andra etappen av skattereformen, dvs. den 1 januari 1991.

Jag får således
sedan kommittén redovisat sina förslag återkomma till frågan.

5.3.3
TVaktamentsbeskattning m.m.

Inledning

Jag
har tidigare (avsnitt 5.3.2.3) behandlat grunderna för beskattningen av
kostnadsersättningar Mitt förslag innebär bl. a. att även kostnadsersättningar
till anställda i offentlig tjänst i princip skall bli skattepliktiga och att
avdrag skall få göras för däremot svarande kostnader på samma sätt som gäller
för privatanställda. Jag avser att nu närmare behandla reglerna på
trakta-mentsbeskattningsområdet.

350

Som
RINK redogjort för är för närvarande stadiga och kommunala trak- Prop.
1989/90:110 taments- och resekostnadsersättningar undantagna från skatteplikt,
bortsett från traktamentsersättning vid resa i tjänsten som inte varit förenad
med övernattning. I enskild tjänst gäller däremot att ersättningarna är
skaftepliktiga och att avdrag får göras härifrån i den mån de kostnader som
svarar mot ersättningarna är att anse som avdragsgilla enligt de grundläggande
reglerna i 33 § KL med anvisningan

Mot
denna ordning har under årens lopp riktats åtskillig kritik. I det betänkande
(SOU 1983:3, Skafteregler om traktamenten) som
traktamentsbe-skattningssakkunniga avgett och som närmast legat till grund för
RINK:s ställningstagande i dessa frågor, föreslogs att den principiella
skattefriheten för statliga och kommunala traktamenten skulle avskaffas.

RINK
har undersökt främst tre modeller för en reformering av de nuvarande reglerna.
Av dessa utgår en från att arbetsgivaren normalt direkt betalar eventuella
kostnader för den anställde vid tjänsteresor och att trakta-mentsersättningar
o. d. i princip blir skattepliktiga utan avdragsrätt. Den andra innebär i stort
aft ersättningarna görs skatteplikdga och att avdrag enligt grundregeln bara
medges för styrkta merkostnaden En modifierad variant av denna modell är att
medge avdrag enligt vissa schabloner på sätt som sker för anställda i privat
tjänst som uppburit traktamenstersättning. Den tredje utgår ftån att även
ersättningar i enskild tjänst görs skattefria.

RINK
anser att den sistnämnda modellen inte är realistisk. Jag delar denna
uppfattning.

Om
reformens inriktning mot en neutral beskattning skaU kunna uppfyllas även på
traktamentsområdet krävs det aft dessa ersättningar görs skaftepliktiga. Den
förstnämnda modellen som delvis bygger på detta synsäft måste emellertid
avvisas bl. a. mot bakgrund av de problem som kan uppstå om arbetsgivaren av
olika skäl inte betalar den anställdes kostnadsökning.

RINK:s
förslag innebär att de nämnda ersättningarna blir skatteplikdga även för
anställda i stat eller kommun och att avdrag medges med antingen styrkta
merkostnader - varvid stränga krav ställs på utredning - eller enligt
schablonmässiga grunder med skilda belopp för olika situationen Jag delar denna
grundsyn, mot vilken någon avgörande invändning inte heller riktats. I det
följande avser jag att närmare behandla de frågor som är förenade med
traktamentsbeskattningen. Jag kommer därvid att, i likhet med RINK, föreslå
åtgärder som syftar till att klarare än nu markera att det endast är de
merkostnader som uppstår vid tjänsteresor som är avdragsgilla.

351

5.3.3.1
Avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa

Prop.
1989/90:110

s. 352 Kontrollera mot PDF

Mitt
förslag: Avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa medges endast om
tjänsteresan varit förenad med övernattning utom den vanliga verksamhetsorten.

Avståndskravet
när det gäller att bestämma den vanliga verksamhetsorten utvidgas till 50 km
för både privat- och offentliganställda, räknat från den skattskyldiges
tjänsteställe eller bostad. Vidare avskaffas de nuvarande särbestämmelserna
för tätorten

Avdraget
skall i princip motsvara traktamentet om detta hålls inom vissa beloppsraman
Endast en avdragsschablon för merkostnader för måltider och småutgifter skall
gälla under en tremånadersperiod. Det maximala avdragsbeloppet under denna
period reduceras jämfört med de schablonbelopp som nu gällen

För
skattskyldiga som inte erhåller traktamente medges avdrag för de merkostnader
som den skattskyldige visar eller med ett schablonbelopp.

Även
privatanställda som uppburit traktamente skall få avdrag för faktiska
övernattningskostnader eller enligt schablon.

Avdraget
för merkostnader för måltider m. m. maximeras till 150 kn per dag under
tremånadersperioden för skattskyldiga som uppburit traktamente. Härefter
reduceras det i de fall rätt till avdrag alltjämt föreligger dll 100 kn För
skattskyldig som inte uppburit traktamente medges schablonavdrag med 75 kn

Nattschablonen
uppgår till 75 kn En förutsättning är att traktamente uppburits.

För yrkesfiskare
som bedrivit fiske utanför sin hemort medges avdrag endast om bortovaron
medfört övernattning.

RINK:s förslag: RINK:s
förslag innebär att avdraget vid endagsförrätt-ningar slopas. Denna del av
förslaget har genomförts genom lagstiftning under hösten 1989 (prop.
1989/90:50, SkUlO, rskn 96, SFS 1989:1017). I övrigt överensstämmer förslaget
med mitt utom såtillvida att RINK föreslagit en lägre schablon som maximibelopp
för dag efter tremånadersperioden, nämligen 75 kn, och att den föreslagna
nattschablonen, 50 kn, är lägre än den som jag föreslår.

Remissinstanserna: Den
föreslagna definitionen av den vanliga verksamhetsorten tillstyrks eller
lämnas utan erinran frånsett krav på vissa preciseringar och lagtekniska
justeringan Beträffande den föreslagna utformningen av schablonavdraget riktar
dock många remissinstanser kridk mot att beloppsgränserna anges direkt i
lagtexten. I stället föreslås att de skall fastställas av RSV och räknas upp
kontinuerligt med inflationen. Några remissinstanser tycker också att
schablonbeloppen är för låga. Framför allt anses detta gälla schablonavdraget
för övernattningskostnad där flera remissinstanser vill att beloppet höjs till
75 - 200 kn

Skälen för mitt förslag:
Den nuvarande huvudregeln om avdrag vid tjänsteresa återfinns i punkt 3 första
och andra styckena av anvisningarna till 33 % KL. Som grundläggande
förutsättningar för avdrag gäller att tjänsteresan skall ha medfört
övernattning utom hemmet och att merkostnaderna har uppkommit i samband med en
tjänsteresa utanför den vanliga verksamhetsorten.

352

s. 353 Kontrollera mot PDF

Den
vanliga verksamhetsorten Prop. 1989/90:110

Den
vanliga verksamhetsorten bestäms enligt vad som nu gäller normalt enligt
anvisningar som RSV utfärdat med utgångspunkt från den plats som är att
betrakta som den skattskyldiges tjänsteställe. För arbetstagare som saknar
tjänsteställe (bl. a. arbetstagare inom byggnads- och anläggningsbranschen)
bestäms verksamhetsorten enligt en kompletterande anvisning med utgångspunkt
från bostaden. Även när en arbetstagare inte är bosatt på den ort där
tjänstestället är beläget räknas ett område kring bostaden som vanlig
verksamhetsort. För anställda på kontor, i verkstäder, butiker och liknande är
tjänstestället den byggnad där den anställde i regel har sin arbetsplats. Vissa
anställda, t. ex. chaufförer, montörer, serviceingenjörer m.fl. har som regel
inte någon fast arbetsplats. För dessa blir den plats där den anställde hämtar
och lämnar arbetsmaterial, tar emot arbetsorder och lämnar redovisning för
utfört arbete att betrakta som tjänsteställe.

Geografiskt
anses den vanliga verksamhetsorten omfatta ett område vars yttre gräns ligger
på ett vägavstånd av 10 km från tjänstestället eller bostaden.

För
statsanställda gäller enligt kollektivavtal att den vanliga verksamhetsorten
utgörs av ett område som begränsas av en cirkel med 5 kilometers radie med
utgångspunkt från tjänstestället, vilket anses vara den arbetsplats där
tjänstemannen skall fullgöra huvuddelen av den tjänstgöring som ingår i hans
tjänst.

För
tätort gäller en särskild regel. Med tätort menas i detta sammanhang varje
samlad bebyggelse av viss omfattning oberoende av om denna ligger inom en eller
flera kommuner eller delar därav. I en av riksskatteverket upprättad
förteckning anges vilka områden som härvid räknas som tätorten Den vanliga
verksamhetsorten omfattar hela tätorten och således även områden inom denna som
ligger mer än 10 km från tjänstestället eller bostaden.

Begreppet
den vanliga verksamhetsorten används för att ange en gräns som avgör när en
avdragsgill fördyring uppkommit under en tjänsteresa. Det är knappast möjligt
att bestämma denna gräns så att ett i alla lägen skähgt resultat uppnås. Jag
anser emellertid liksom RINK att de nuvarande gränserna bör ändras. Den gräns
som RINK föreslagit, 50 km, ter sig realistisk med hänsyn till förbättringen av
de allmänna kommunikadonerna och till den utveckling som ägt rum på bilismens
område. Gränsen bör avse närmaste färdväg.

Liksom
för närvarande bör även ett område kring bostaden räknas som vanlig
verksamhetsort. Härigenom beaktas bl. a. den särskilda situation som gäller för
arbetstagare som saknar egentligt tjänsteställe och där bostadsorten utgör den
naturliga utgångspunkten för att bedöma avdragsrätten.

Av
förenklingsskäl och för att skapa en enhetUg, lättillämpad avståndsregel bör
även de nuvarande tätortsreglerna slopas.

Jag
föreslår även att definitionen av den vanliga verksamhetsorten lagfästs.
Bestämmelsen bör tas in i punkt 3 av anvisningarna till 33 § KL.

Beräkning
av avdragets storlek

Om
traktamente utgått under tjänsteresa får avdraget enligt nuvarande reg- 353

23
Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

ler motsvara detta under
förutsättning att traktamentet inte överstigit Prop. 1989/90:110 vissa
belopp. För privatanställda fastställs dessa av RSV medan storleken på de
skattefria traktamentena för offentliganställda regleras i kollektivavtal. För
statligt anställda gäller härvid reglerna i det allmänna reseavtalet, ARA.

Den
norm som styr RSV:s bestämning av de avdragsgilla beloppen är att dessa skall
motsvara största normala ökning i levnadskostnaden under ett helt dygn. I
normalbeloppet ingår även kostnad för bostad. Även den delen av avdraget är
således schablonmässigt begränsad. Här gäller en väsentlig skillnad i förhållande
till offentliganställda, som i regel har rätt till ersättning för faktisk
logikostnad. I övrigt, dvs. i fråga om avdrag för resp. ersättning för
måltidsfördyring och småutgiften överensstämmer beloppen för hela dygn enligt
RSV:s föreskrifter och ARA.

Det
bör dock framhållas att en skattskyldig har möjlighet att yrka avdrag med högre
belopp än normalbeloppet. För att ha framgång med ett sådant yrkande krävs
emellertid enligt uttryckligt stadgande i andra stycket sista meningen av punkt
3 av anvisningarna till 33 S KL att han visar att den sammanlagda
kostnadsökningen varit högre än schablonavdraget. Någon möjlighet att
särbehandla enbart logikostnaden i en sådan utredning finns inte. Såvitt gäller
förrättningar av kortvarig natur skall vidare en samlad bedömning ske av
samtliga tjänsteresor under aret.

Normalbeloppet
reduceras vid tjänsteresor som pågått längre tid än 15 dygn med 40 %. Även
ARA:s dagtraktamente reduceras på liknande sätt. Reduktionen av det statliga
nattraktamente, som kompletterar rätten till ersättning för faktisk kostnad,
inträder först efter 30 dygn.

Normalt
gäller i enskild tjänst en tidsgräns om två år för rätt till avdrag enligt de
nämnda schablonreglerna. Genom en tidsbegränsad specialregel har tvåårsregeln
dock förlängts för arbetstagare inom byggnads- och anläggningsbranschen.
Bestämmelsen, som infördes år 1983 med verkan fn o. m. 1984 års taxering (prop.
1983/84:68, SkU16, rskn 106, SFS 1983:1051), gäller för närvarande t. o. m.
1991 års taxering.

Enligt
huvudregeln bedöms dock avdragsfrågan efter tvåårsperioden enligt de regler
som gäller vid tillfälliga anställningar utom bostadsorten och fall av s. k.
dubbel bosättning.

En
grundtanke i RINK:s förslag i denna del är att en och samma avdragsschablon
bör gälla under en tremånadersperiod. Vidare anser RINK det befogat att
reducera avdragsbeloppen i förhållande till de belopp som gäller i dag såväl
under som efter tremånadersperiodens utgång.

354

Ett
av skälen till RINK:s förslag härvidlag är att de schablonavdrag som för
närvarande gäller under de första 15 dygnen av en övernattningsförrättning och
då avses täcka merkostnader för kost och småutgifter är alltför generösa. Jag
instämmer i den bedömningen. Detta schablonavdrag överstiger enligt min mening
vad som behövs för att kompensera för kostnadsökningar under frånvaro från
hemmet. Detta resonemang gäller även det avdrag som medges efter
15-dygnsperioden i dag. Till saken hör att avdraget vid endags-förrättningar,
där ersättningen för merutgifter bl. a. avsåg lunchkostnad, slopats. Även om en
viss fördyring för detta slag av kostnader kan uppkomma vid förrättningar med
övernattning är det dock befogat att beakta bortfallet av detta avdrag när
schablonen bestäms.

Vidare är
det som RINK konstaterar inte minst av förenklingsskäl angelä- Prop.
1989/90:110 get att bedöma samtliga slag av tjänsteresor, som pågår en mera
begränsad tid, enligt samma bestämmelse.

För den som från första dagen av en förrättning använder
samma kosthållning och logiarrangemang som senare under förättningen torde
merkostnadssituationen inte förändras efter en viss period. Detta förhållande
talar närmast för att för dessa kategorier av skattskyldiga tillämpa en
särskild, lägre avdragsschablon redan från första förrättningsdagen. Att jag
liksom RINK stannat för att föreslå samma schablon för tjänsteresor hänger samman
med att det skulle motverka förenklingen i tillämpningen att bryta ut vissa
speciella grupper av arbetstagare och tillämpa en annan schablon för dem.

Jag delar även RINK:s uppfattning att ett högre
schablonavdrag endast bör medges under en relativt kort period. Rätten till
avdrag föreslås ju inte gå förlorad efter tremånadersperiodens utgång. Som jag
senare kommer att utveckla (avsnitt 5.3.3.3) föreslår jag att avdrag vid tjänsteresa
härvid skall medges med 100 kn Mot bakgrund av att avdragsbestämmelserna vid
mera långvariga bortavistelser bör samordnas är det motiverat att föra in
bestämmelsen om beräkning av avdrag vid långvariga bortavistelser, där
kostnadsersättningar utgår, i de regler som för närvarande gäller vid s. k.
tillfällig anställning och dubbel bosättning.

I detta sammanhang bör gälla att en löpande förrättning
anses bruten endast av uppehåll som beror på att arbetet förläggs till annan
ort under minst fyra veckor. Om arbetstagaren t. ex. vid utgången av en
förrättning som varat i tre månader helt kort återkallas till sin tidigare
arbetsplats och därefter återgår till samma verksamhet och arbetsplats som vid
den nämnda förättningen, bör avdragsrätten bedömas enligt de regler som
föreslås för förrättningar som översdger tre månaden Kortare uppehåll samt
semester- och sjukdomsperioder bör leda till att tremånadersperioden förlängs i
motsvarande mån under förutsättning att traktamente inte betalas ut under uppehållet.

När det gäller att bestämma avdragets storlek vill jag
återknyta till vad jag inledningsvis anfört om den överkompensation som jag
anser sker enligt dagens regien Jag finner det därvid naturligt att söka
ledning i de belopp som nu gäller vid förrättningar som pågått under längre tid
än 15 dygn. Under år 1989 uppgår normalbeloppet för kost och diverse
småutgifter i dessa fall till 167 kr. Vidare bör beaktas att normalbeloppet
även innefattar kostnad för lunch. Jag anser RINK:s förslag att bestämma schablonavdraget
för måltider och småutgifter till 150 kr, s. k. maximibelopp för dag rimligt.
Beloppet bör anges i lagtexten.

RINK föreslår även att avdrag får medges för faktisk
logikostnad som en skattskyldig själv betalat och visat att han haft. Som komplettering
av denna regel föreslår RINK att schablonavdrag får medges i situationer där
logikostnad inte kan styrkas men den skattskyldige har uppburit
nattraktamente.

Jag anser förslaget välgrundat. När det gäller storleken
på nattschablonen är det enligt min mening skäligt att bestämma den till 75 kn
Liksom RINK vill jag framhålla att avdrag för övernattningskostnader
naturligtvis förutsät-

ter att övernattning verkligen ägt rum utanför hemmet.
Vidare är det en för- Prop. 1989/90:110 utsättning att den skattskyldige
uppburit nattraktamente.

Om den skattskyldige inte fått ersättning från
arbetsgivaren för att täcka kostnadsökning för måltider och småutgifter men gör
sannolikt att han haft sådana merkostnader medges avdrag i första hand för
styrkta merkostnaden Om den skattskyldige inte kan visa hur stor
kostnadsökningen varit bör avdrag medges enligt schablon. Jag anser att ett
belopp om 75 kn får anses skäligt i sådana fall. Beloppet bör anges i
lagtexten.

Beträffande avdragets beräkning vid avrese- och
hemkomstdagar föreslår RINK att avdrag medges med helt maximibelopp för dag,
150 kn, om resan har påbörjats före kl. 12.00 avresedagen och avslutats efter
kl. 19.00 hemkomstdagen. Om resan har påbörjats senare eller avslutats
tidigare föreslås att avdrag medges med ett halvt maximibelopp. Jag ansluter
mig även till detta förslag.

1 detta sammanhang vill jag ta upp ytterligare tvä frågor.

Den ena avser yrkesfiskare och har samband med att rätten
till avdrag för ökade levnadskostnader vid förrättning som inte varit förenad
med övernattning slopats i inkomstslaget tjänst fn o. m. inkomståret 1990
(prop. 1989/90:50, SkU 10, rskn 96, SFS 1989:1017).

Enligt nuvarande punkt 19 av anvisningarna till 29 S KL
har yrkesfiskare rätt till avdrag för ökade levnadskostnader om de under längre
tidsperioder personligen bedrivit fiske och då vistats utanför sin vanliga
hemort. Med stöd av denna bestämmelse och rekommendationer från RSV medges
yrkesfiskare för närvarande avdrag även vid endagsförättningar som överstigit
10 timman För att anpassa denna regel till vad som nu gäller för anställda bör
även för yrkesfiskare föreskrivas att rätt till avdrag för ökade levnadskostnader
förutsätter att övernattning skett utom den vanliga hemorten. Jag vill här
framhålla att det för denna kategori, liksom för övriga skattskyldiga, endast
är ökningen i levnadskostnaderna som avdraget skall avse.

Den andra frågan avser vilken inverkan det kan ha på
avdraget för ökade levnadskostnader om den skattskyldige erhållit kostförmån
från arbetsgivaren samtidigt som han uppburit traktamente. Som jag anfört
tidigare (avsnitt 5.3.2.1) bör kostförmån även i dessa fall tas upp till
beskattning om den inte utgått endast vid enstaka tillfällen.

Traktamentet syftar dll att täcka fördyrade levnadskostnader
under tjänsteresa. Avdraget bör därför reduceras, då kostförmån
tillhandahållits oavsett om förmånen erhållits vid enstaka dllfällen eller i
större omfattning. Reduceringen bör ske efter vad som kan anses skäligt. Det
bör ankomma på regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att utfärda
rekommendationer härom. Som vägledning kan dock gälla att avdraget bör reduceras
med ca 90 % om helt fri kost erhållits, varav ca 70 % bör avse dagens två
huvudmål. Givetvis påverkas inte avdraget för logikostnad eller nattschablon
utom då arbetsgivaren tillhandahållit nattlogi.

Förslaget föranleder ändringar i punkt 3 av anvisningarna
till 33 S och punkt 19 av anvisningarna till 23 S KL (yrkesfiskare). Vidare
görs ändringar i 10 S uppbördslagen, vilket jag återkommer till senare (avsnitt
5.3.3.5).

356

5.3.3.2 Avdrag för
ökade levnadskostnader vid tjänsteresa utom riket

Mitt
förslag: Nuvarande principer för avdragsberäkningen behålls i stort
oförändrade. Detta innebär bl. a. att avdrag medges för faktisk logikostnad och
för merkostnader i övrigt med belopp motsvarande de traktamenten som
arbetsgivaren lämnat under förutsättning att dessa inte överstiger belopp som
får anses motsvara största normala ökning för kost och småutgifter under ett
dygn i respektive förrättningsland. De belopp som avses fastställs av
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av RSV.

RINK:s
förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt bortsett från lagtekniska
justeringan

Remissinstanserna:
Förslaget berörs enbart av Svensk Pilotförening, som anser att RSV liksom
hittills bör få fastställa avdragsschablonerna.

Skälen för mitt förslag:
KL innehåller inte några särskilda regler om beräkning av avdrag för ökade
levnadskostnader vid tjänsteresa till utlandet. Enligt den ordning som kommit
att gälla för anställda i enskild tjänst medges avdrag för faktisk logikostnad
och ett schablonavdrag motsvarande uppburen kostnadsersättning i övrigt. Detta
sistnämnda avdrag har dock begränsats till ett högsta s. k. normalbelopp för resp.
förrättningsland. Normalbeloppen fastställs av RSV (senast RSFS 1990:2).

För anställda i statlig
tjänst regleras frågan om storleken på utlandstraktamentena, högsta godtagbara
hotellkostnader m. m. i utlandsresereglementet (1953:666). De normalbelopp som
RSV fastställer överensstämmer med storleken på utlandstraktamentena för olika
länder enligt utlandsresereglementet. Jag anser att dessa principer alltjämt
bör vara vägledande för beräkningen av avdragen.

Kostnadsökningen bör
liksom för närvarande uppskattas separat för varje enskild utlandstjänsteresa.

357

5.3.3.3
Avdrag för ökade levnadskostnader vid s. k. tillfällig anställning och dubbel
bosättning

Prop.
1989/90:110

Mitt
förslag: De nuvarande bestämmelserna behålls i sina huvuddrag.

För
rätt till avdrag införs ett krav på att avståndet mellan arbetsort och
bostadsort skall uppgå till 50 km.

Avdragsrätten
utvidgas så att den bl. a. omfattar den situationen att arbetet på annan ort än
bostadsorten visserligen inte kan betecknas som kortvarigt men ändå typiskt
sett är tidsbegränsat till sin natur eller är av sådan art att en fast
anknytning till bostadsorten krävs.

Avdrag
vid dubbel bosättning medges inte enbart för gifta par utan även för andra
samboende par Även ensamstående får rätt till avdrag i viss utsträckning vid
dubbel bosättning.

Avdraget
på grund av dubbel bosättning omfattar även den situationen att den gemensamma
bostaden flyttas till ena makens/sambons nya arbetsort medan den andre
maken/sambon under en övergångsperiod stannar kvar på den tidigare gemensamma
bostadsorten.

Avdrag
vid s. k. dllfällig anställning medges under högst två år och vid dubbel
bosättning under tre år för gifta/samboende och ett år för ensamstående.
Tidsfristerna kan förlängas när anställningens natur eller andra särskilda skäl
talar för det.

Avdrag
för kostnadsökning för måltider och småutgifter medges antingen med belopp
motsvarande den faktiska fördyringen eller enligt schablon. Avdrag för
övernattningskostnad medges normalt med den faktiska bostadskostnaden på
arbetsorten.

RINK:s
förslag: Överensstämmer i stort med mitt utom i fråga om avståndskravet som
saknas i kommittéförslaget.

Remissinstanserna:
Förslagen tillstyrks eller lämnas utan erinran i så gott som samtliga
avseenden, frånsett vissa förslag till justeringar av främst lagteknisk natun
Några remissinstanser (RSV och kammarrätten i Göteborg) ifrågasätter om inte
samma avståndskrav, 50 km, som gäller för rätt till avdrag vid tjänsteresor
bör införas.

Skälen
för mitt förslag: Enligt huvudregeln är sådan ökning av levnadskostnaderna som
uppkommer på grund av att en skattskyldig bor och arbetar på skilda orter inte
avdragsgill. Undantag har dock gjorts för vissa situationen Speciella
arbetsförhållanden av i huvudsak kortvarig natur har ansetts motivera viss
avdragsrätt. Avdrag kan medges även när en skattskyldig tagit stadigvarande
arbete på en ny ort men familjen under en period bor kvar på den gamla
bostadsorten.

Bestämmelserna
återfinns i punkt 3 tredje och fjärde styckena av anvisningarna till 33 S KL.

Avdrag
för ökade levnadskostnader på grund av tillfällig anställning medges i
följande fall, nämligen

- om anställningen avser endast en kortare tid,

- om anställningen skall bedrivas på flera olika
platser eller

-
om det av annan anledning inte skäligen
kan ifrågasättas att den skattskyldige skall avflytta till den ort där arbetet
skall utföras.

Benämningen
tillfällig anställning täcker inte alla de fall där avdrag kan

358

medges enligt denna
bestämmelse men används i det följande som samman- Prop. 1989/90:110
fattande beteckning eftersom den omfattar de vanligaste situationerna.

För
att erhålla avdrag för ökade levnadskostnader på grund av dubbel bosättning
krävs

dels
att den skattskyldige på grund av sitt arbete flyttat till ny arbets- och/-eller
bostadsort

dels
att det inte skäligen kan ifrågasättas att familjen skall flytta med på grund
av makes förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa familjebostad eller annan
därmed jämförlig omständighet.

Rätt
till avdrag vid tillfällig anställning gäller oberoende av den skattskyldiges
civilstånd medan avdrag på grund av dubbel bosättning medges enbart gifta och
därmed vid beskattningen likställda.

Det
flnns inte några lagstadgade tidsgränser för hur länge avdrag får medges
enligt dessa bestämmelsen

RlNK:s
förslag bygger på att den nuvarande grundprincipen om förbud mot avdrag för
merkostnader som uppkommer enbart för att en skattskyldig har skilda bostads-
och arbetsorter behålls. RINK föreslår vidare att de nuvarande undantagen
behålls och byggs på i vissa avseenden. Att undantagen endast gäller
skattskyldiga, som inte pendlar dagligen mellan bostad och arbete, är som RINK
framhåller en konsekvens av att avdragsrätten vid en-dagsförrättningar slopats.

Som
framhålls av några remissinstanser är det dock konsekvent att här införa samma
avståndskrav för rätt till avdrag, 50 km, som gäller vid tjänsteresor när den
vanliga verksamhetsorten bestäms.

Undantagsfallen
bör som RINK framhåller också omfatta fall där trakta-mentsschablonen inte
längre är tillämplig på grund av att tremånadersperioden löpt ut men där den
skattskyldiges arbets- och bostadssituation i övrigt är oförändrad. Till de
kategorier som inte har någon fast arbetsplats och som tar tidsbegränsade
arbeten utanför hemorten hör t. ex. byggnads- och anläggningsarbetare. Som
RINK framhåller finns det emellertid även andra skattskyldiga som visserligen
inte tagit vad som typiskt sett kan anses utgöra tillfälliga arbeten men där
definitiv avflyttning till arbetsorten till följd av tjänstgöringens eller
uppdragets speciella natur ändå är utesluten. Ett exempel är sådana ledamöter
av Sveriges riksdag som under långa perioder behåller bostadsanknytningen till
sin valkrets eller hemort.

Mot
denna bakgrund föreslås den nuvarande regeln kompletterad med tillägget att
möjlighet till avdrag skall föreligga vid arbeten, som visserligen inte kan
sägas vara kortare tid, men som ändå är tidsbegränsade till sin natur och där
anknytningen till hemorten av olika skäl är naturlig.

Jag
ansluter mig även till RlNK:s förslag att i vissa avseenden modernisera

och utvidga avdraget vid dubbel bosättning. Det föreslås att avdrag fortsätt

ningsvis skall kunna medges även i fråga om par som sammanbor under äk

tenskapsliknande förhållanden och i fråga om homosexuella sambor när en

dera av de två tagit anställning och bosatt sig på annan ort. Vidare bör en

samstående i vissa situationer kunna medges avdrag för dubbel bosättning.

Jag föreslår därför vissa ändringar av förutsättningarna för avdrag för dubbel

bosättning.

Möjligheten till avdrag
bör som RINK föreslår även omfatta det fallet att Prop. 1989/90:110 den
gemensamma bostaden flyttas till den ena makens/sambons arbetsort men den andre
maken/sambon bor kvar på den tidigare gemensamma bostadsorten under en
övergångstid.

Jag
anser att dessa förbättringar av avdragsmöjligheterna kan befrämja rörligheten
på arbetsmarknaden.

Emellertid
anser jag i likhet med RINK att avdragsmöjligheterna bör tidsbegränsas. För
avdrag vid tjänsteresor gäller enligt nuvarande praxis en tvåårsgräns, vilket
fortfarande bör vara huvudregeln. Mot bakgrund av att långvariga
bortavistelser bör behandlas mer likformigt än för närvarande, bör
tvåårsbegränsningen lagfästas även vid s. k. tillfällig anställning.

Om
avdrag vid förättning medgetts under en inledande tremånadersperiod bör
tidsgränsen räknas från vistelsens början.

Avdrag
vid dubbel bosättning gäller som regel situationer där arbetet på den nya
bostadsorten är stadigvarande. En viss åtskillnad får här anses motiverad när
det gäller att bedöma avdragsbehovet hos å ena sidan gifta/sammanboende och å
andra sidan ensamstående. Jag tänker här särskilt på vad RINK framhåller om
svårigheter för make/sambo att få anställning på en ny bostadsort. Jag
instämmer i RINK:s förslag om att längsta tid för avdrag för gifta och
motsvarande bör vara tre år och för ensamstående ett ån

Som
ovan nämnts finns det dock grupper som kräver särskild hänsyn vid utformningen
av reglerna eftersom en fast bosättning på arbetsplatsen i en del fall är orealistisk.
Här bör en möjlighet till undantag från tidsbegränsningen öppnas. Den
föreslagna bestämmelsen bör gälla vid såväl s. k. tillfällig anställning som
vid dubbel bosättning. Till de yrkeskategorier som kan komma i fråga hör de som
arbetar inom byggnads- och anläggningsbranschen. Den tidsbegränsade särregel
som införts i nuvarande punkt 3 av anvisningarna till 33 S KL för dessa
kategorier behöver därför inte förlängas.

Avslutningsvis
behandlar jag avdragens storlek i dessa fall.

RINK
föreslår beträffande övernattningskostnad att avdraget normalt bör motsvara den
faktiska bostadskostnaden på arbetsorten. Om familjebostaden flyttas till den
skattskyldiges nya arbetsort men en bostad av särskilda skäl behövs under en
övergångstid på den tidigare bostads- och arbetsorten har avdrag för den
merkostnad som uppkommit för den sistnämnda bostaden hittills inte kunnat
medges på grund av de nuvarande reglernas utformning. Jag föreslår liksom RINK
att avdrag får medges även i sådana fall. Merkostnaden bör i dessa situationer
anses hänförlig till den sistnämnda bostaden.

För
skattskyldiga, som under en tremånadersperiod fått avdrag enligt schablonen på
150 kn för att täcka framför allt kostfördyring, bör en något lägre schablon
gälla under den återstående bortavistelsen om arbetet fortsätter under
oförändrade förhållanden och kostnadsersättning alltjämt utgån Jag anser att
detta avdrag bör bestämmas till ett något högre belopp än det av RINK
föreslagna 75 kn, nämligen till 100 kn

För
de övriga fall som omfattas av de föreslagna reglerna om s. k. tillfällig

anställning kan betydande
variadoner föreligga vad gäller merkostnadernas

storlek under de första
tre månaderna. Jag anser liksom RINK att schablon-

360

avdraget lämpligen bör
motsvara ett halvt maximibelopp för dag, dvs. 75 kn För tiden därefter bör
avdraget reduceras till ett tredjedels maximibelopp, dvs. 50 kn Jag delar även
RINK:s uppfattning att beloppet 50 kn bör gälla vid avdrag på grund av dubbel
bosättning. Som jämförelse kan här nämnas att de nuvarande avdragen vid
övernattningsfall av det slag som nu nämnts enligt anvisningar från RSV uppgår
till 70 kn för kost och småutgifter när godtagbar utredning om den faktiska
ökningen inte föreliggen

Avdraget bör reduceras då
kostförmån erhållits vid tillfällig anställning och dubbel bosättning på samma
sätt som utvecklats i det föregående (avsnift 5.3.3.1.).

De nya bestämmelserna bör
tas in i en ny punkt 3 a av anvisningarna till 33 § KL.

Prop. 1989/90:110

5.3.3.4
Avdrag för kostnader för hemresor

Mitt
förslag: Skattskyldig som på grund av sitt arbete vistas på annan ort än sin
hemort medges avdrag för kostnad för en hemresa varje vecka om avståndet mellan
hemorten och arbetsorten överstiger 50 km.

Avdraget beräknas
normalt efter kostnad för billigaste färdsätt men om avståndet överstiger
sjuttio mil eller avser sträckan mellan Gotland och fastlandet godtas kostnad
för flygresa. Om godtagbara allmänna kommunikationer saknas får avdrag medges
för kostnader med bil och beräknas då enligt den schablon som gäller för
beräkning av avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats.

RINKrs
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: RSV
anser att avdraget bör beräknas efter samma schablon, dvs. den som gäller för
resor mellan bostad och arbetsplats, oavsett färdsätt eftersom det här
egentligen är fråga om privata levnadskostnaden Plan- och bosladsverkel menar
att avståndsgränsen för hemresor med flyg bör bestämmas med utgångspunkt från
restiden i stället för avståndet. Vidare föreslår kammarrätten i Göteborg att
avdraget bör gälla även kostnad för resa som familjemedlem företar för att
besöka den skattskyldige på dennes arbetsort. I övrigt tillstyrks eller lämnas
förslaget utan erinran.

Skälen för mitt förslag:
Som RINK framhåller har hemresekostnader karaktär av privata levnadskostnader,
varför avdrag egentligen inte borde komma i fråga. Avdragets sociala funktion
samt önskemål att inte försvåra rörligheten på arbetsmarknaden är dock enligt
min mening tillräckliga skäl för att behålla det. Vidare bör det som RINK
föreslår gälla även för ensamstående samt göras enhetligt genom att avdrag
medges för en hemresa varje vecka om avståndet mellan hemorten och arbetsorten
är längre än 50 km.

Avdraget bör medges endast
för resor inom riket. Jag ser heller inte någon anledning att utvidga det till
att avse resor som den skattskyldiges familj företar för att besöka honom eller
henne på arbetsorten.

Avdraget bör normalt
motsvara kostnaden för billigaste färdsätt. Detta innebär att avdraget oftast
kommer att medges med belopp motsvarande kostnad för andra klass tåg,
alternativt för resa med buss. Undantag från denna

361

huvudregel bör gälla
endast om godtagbara allmänna kommunikadoner saknas eller avståndet mellan
arbetsort och hemort är sådant att rätten dll avdrag blir meningslös om inte
kostnad för flygresa godtas. Vid beräkningen av bilavdraget bör den schablon
som gäller för resor mellan bostad och arbetsplats vara vägledande.

Den nämnda bestämmelsen
bör tas in i punkt 3 b av anvisningarna till 33SKL.

Prop. 1989/90:110

5.3.3.5
Förfaranderegler

Mitt förslag: Vid
beräkningen av preliminär skatt på traktamenten som utbetalas under resa i
tjänsten får arbetsgivaren göra avdrag med schablonbeloppen i punkt 3 av
anvisningarna till 33 § KL. Om tjänsteresan varar mer än tre månader får
skattemyndigheten - på ansökan av den som betalar ut ersättningen - besluta att
motsvarande skall gälla.

RINK:s
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna:
Förslaget godtas i allt väsentligt.

Skälen
för mitt förslag: Omläggningen av traktamentsbeskattningen skapar
förutsättningar för betydande förenklingar i fråga om uttaget av preliminär
skatt och redovisningen i självdeklarationerna.

Beräkningen av preliminär
skatt på traktamentsersättning vid tjänsteresa kan kopplas samman med de
föreslagna avdragsschablonerna, i huvudsak på samma sätt som nyligen
föreskrivits beträffande ersättning för resa med egen bil i tjänsten (10 §
andra stycket UBL enligt SFS 1989:1025). Traktamentsersättning som uppgår till
högst avdragsgillt belopp vid inkomsttaxeringen bör sålunda undantas från
underlaget för beräkning av preliminär skatt medan eventuell överskjutande del
bör ingå.

Deklarationsredovisningen
kan förenklas på så sätt att traktamentsersättning som motsvaras av en
avdragsrätt inte behöver tas upp. Det bör vara dllräckligt att arbetsgivaren
genom en markering på kontrolluppgiften anger att ersättning har lämnats. De
föreslagna tjänstereseschablonerna för avdrag är nämligen så lättillämpade att
det vid taxeringen normalt bör kunna förutsättas att arbetsgivarens bedömning
i avdragsfrågan är riktig.

Rätten att tillämpa
tjänstereseschablonerna avser förrättningar under en tremånadersperiod. För tid
därefter avses att avdragsrätten skall bedömas enligt bestämmelserna om avdrag
vid s.k. tillfällig anställning (punkt 3 a av anvisningarna till 33 % KL). För
sådana fall skulle det enligt min mening föra för långt att utan närmare
underlag vid taxeringen av den anställde regelmässigt godta arbetsgivarens
bedömning i avdragsfrågan. Förfarandet kan emellertid förenklas även hän På
ansökan av arbetsgivaren bör skattemyndigheten redan på källskattestadiet
kunna göra en bedömning av förhållandena i det enskilda fallet och, om
avdragsrätt föreligger, fatta beslut som innebär både att ersättningen och de
motsvarande kostnaderna inte behöver redovisas i deklarationen och att
ersättningen inte skall ingå i underlaget för beräkning av preliminär skatt.

362

Vad jag nu sagt föranleder
ändringar såväl i bestämmelserna om självdeklaration och kontrolluppgifter som
i UBL:s regler om preliminär skatt. I detta lagstiftningsärende tar jag
emellertid bara upp de ändringar som behövs i UBL. Dessa belyses ytterligare i
specialmotiveringen till 10 § UBL. De ytterligare ändringar som behövs avser
jag att återkomma till i ett senare sammanhang.

5.4 Avdrag i inkomstslaget tjänst

Prop. 1989/90:110

Mitt
förslag: De nuvarande principerna för kostnadsavdrag under inkomst av tjänst
behålls.

Reglerna rörande
avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats förändras inte.

RINK:s
förslag: Överensstämmer med mitt vad gäller principerna för avdragsrätten.

Beträffande
avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats föreslår RINK att
avdrag skall medges för den del av den sammanlagda körsträcka som överstiger
60 kilometer per dag. Avdragets storlek skall inte påverkas av vilket
kommunikationsmedel som används. Avdragsbeloppet föreslås bli 60 öre
kilometern dock högst 15 000 kn

Remissinstanserna: De
grundläggande principerna angående avdrag i inkomstslaget tjänst berörs bara
av ett par remissinstansen Svenska Revisorsamfundet SRS anser att det inte
finns anledning att göra några grundläggande förändringar i reglerna för vilka
avdrag som får göras i inkomstslaget tjänst och framhåller särskilt principen
att avdrag skall täcka de faktiska kostnaderna. Svenska Teaterförbundet hävdar
att tillämpningen av avdragsreglerna vållar stora problem för artister och
andra grupper med konstnärligt arbete och att lagstiftningen bör utformas så
att dessa yrkesgrupper i större utsträckning än i dag får avdrag för sina
kostnader för tjänstens fullgörande. Sveriges Författarförbund anser att ett
utvidgat tjänstebegrepp kan medföra att författare och översättare kommer att
förlora möjligheten att få göra kostnadsavdrag.

RINK:s förslag till
avdragsregler för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats tillstyrks
eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstansen Ett relativt stort
antal remissinstanser är dock kritiska till förslaget. De som avstyrker vill i
regel behålla dagens avdragsregien

Skälen för mitt förslag:
RINK har haft i uppdrag att bl.a. göra en genomgång av nuvarande
avdragsmöjligheter och pröva möjliga inskränkningar i avdragsrätten. Vilka
avdrag som får göras anges i anvisningarna till 33 S KL. Regeln skall ses mot
bakgrund av avdragsförbudet för personliga levnadskostnader i 20 S KL. Avdrag
får ske för samtliga utgifter som är att anse som kostnader för fullgörande av
tjänsten om inte särskild ersättning som är skattefri har lämnats. I likhet
med RINK anser jag att den hittillsvarande grundprincipen att avdrag skall
medges för utgifter som är att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten
skaU kvarstå oförändrad. I vissa delar är det dock

363

angeläget
att klarare ange gränsen mellan personliga levnadskostnader och kostnader för
tjänsten. Detta bör komma till uttryck bl.a. vid behandlingen av olika
kostnadsersättningar.

I
enlighet med RINK:s förslag har jag mot bakgrund härav föreslagit ändringar i syfte
att strama åt avdragsmöjligheterna bl.a. på traktamentsbeskatt-ningsområdet
(avsnitt 5.3.3).

Beträffande konstnärliga
yrkesutövares avdragsrätt vill jag framhålla att de i enlighet med gällande
principer naturligvis har rätt till avdrag för sådana utgifter som skall anses
som kostnader för intäkternas förvärvande. Någon anledning att föreslå
lagändringar på grund av den praxis som hittills utvecklats rörande
tillämpningen av de aktuella bestämmelserna anser jag inte nu föreligga. De
frågor som förs fram av Sveriges Författarförbund har jag redan berört
(avsnitt 5.2).

Beträffande
RINK:s förslag till ändrade regler beträffande kostnadsavdrag för resor mellan
bostad och arbetsplats vill jag anföra följande.

RINK:s förslag skulle leda
till betydande förenklingar för både skattskyldiga och skatteadministradon.
Det kan vidare hävdas att ifrågavarande kostnader dessutom är att betrakta som
personliga levnadskostnader. Nuvarande regler är även till nackdel från
miljösynpunkt. Stora grupper skattskyldiga i framför allt glesbygds- och
storstadsregionerna är emellertid beroende av bilen för att utan orimligt
långa restider kunna ta sig mellan bostad och arbetsplats. De kraftiga
minskningar av avdragsmöjligheterna som förslaget innebär skulle därför för
dessa kunna medföra avsevärda ekonomiska påfrestningar För många är det vidare
svårt att anpassa sig till skärpta avdragsregler exempelvis genom att flytta
närmare arbetsplatsen både med hänsyn till situationen på bostadsmarknaden och
till att båda makarna i en familj ofta är förvärvsarbetande. Jag är mot
bakgrund härav inte beredd att nu föreslå någon förändring av reglerna på detta
område.

RINK har också föreslagit
begränsningar beträffande möjligheterna att göra avdrag för kostnader för egen
bil i tjänsten. Defta förslag har genomförts genom lagstiftning som trädde i
kraft den 1 januari 1990 (prop. 1989/90:50, SkUlO, rskn 96, SFS 1989:1017).

Jag vill i detta
sammanhang avslutningsvis också beröra frågan om avdrag för underskott i
inkomstslaget tjänst. Enligt min mening bör avdrag för ett sådant underskott
medges från intäkt av tjänst närmast följande beskattningsån Förslaget
föranleder en ändring i 34 § KL.

Prop. 1989/90:110

5.5 Allmänna avdrag och skattereduktioner 5.5.1 Avdrag för underhåll till icke hemmavarande
barn

Mitt
förslag: Avdragsrätten för underhåll till icke hemmavarande barn slopas.

Eftersom
den skattelättnad som den tidigare avdragsmöjligheten gett har beaktats vid
beräkningen av förmågan att betala bidrag införs bestämmelser om nedsättning av
redan fastställda underhållsbidrag i en särskild lag.

364

RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Prop. 1989/90:110

Remissinstanserna: Frågan har tagits upp av tre
remissinstansen Riksförsäkringsverket tillstyrker förslaget men anser att det
behöver förtydligas på vissa punkten Hovrätten över Skåne och Blekinge
framhåller att utredningsförslagen innehåller åtskilliga ändringar som
påverkar underhållsbidragens storlek och att den särskilda lagen om nedsättning
av underhåll till icke hemmavarande barn framstår som helt otillräcklig för
att hejda det stora antal mål om jämkning av underhållsbidrag som med all
sannolikhet blir följden av skattereformen. Vidare anser hovrätten det önskvärt
att den föreslagna nedsättningen samordnas i tiden med den årliga automatiska
uppräkningen av underhållsbidrag den 1 februari. TCO ställer sig tveksamt till
förslagen mot bakgrund av deras negativa fördelningspolitiska effekter och
framhåller att samhällets stöd dll ensamstående föräldrar inte får försämras.
TCO anser att förslagen inte kan bli föremål för lagstiftning innan
underhållsbidragskommittén avslutat sitt arbete och riksdagen prövat frågan om
stödets ut-fortnning.

Skälen för mitt förslag: Enligt 46 S 2 mom. KL får den
skattskyldige göra avdrag för belopp som han under beskattningsåret betalat för
underhåll till icke hemmavarande barn under 18 ån Avdrag medges dock till dess
barnet fyllt 21 år om det genomgår grundskola, gymnasieskola eller därmed
jämförlig grundutbildning. Avdrag får högst göras med 3 000 kn per barn och ån

Tidigare har ensamförälderkommittén (SOU 1983:51) och
skatteförenklingskommittén (SOU 1984:21) föreslagit att avdragsrätten skulle
slopas.

I slutet av år 1986 beslutade regeringen om direktiv (din
1986:30) för en utredning som skall göra en översyn av reglerna för
underhållsbidrag och bidragsförskott.

Kommittén, som antagit namnet underhållsbidragskommittén,
bör enligt direktiven bl. a lägga resultatat av en genomgripande analys av
frågor om bl. a. underhållsbidrag och bidragsförskott till grund för
förutsättningslösa överväganden angående utformningen av samhällets stöd till
barn som inte lever samman med båda sina föräldrar. Kommittén bör också ha
frihet att pröva om de nuvarande reglerna över huvud taget skall bibehållas eller
om underhållsbidrag och/eller bidragsförskott kan ersättas med andra stödformer
och/eller med nya .sätt att uppfylla föräldraförpliktelsen

Kommittén har den 1 februari 1990 lämnat ett betänkande
med förslag om hur stödet till barn som inte lever samman med båda sina
föräldrar skall kunna utformas i framtiden.

Jag vill för min del framhålla att ett grundläggande syfte
med skattereformen är att eftersträva en förenkling av regelsystemet och
undanröja brister i neutralitet. Avdragsrätten för underhåll till icke
hemmavarande barn utgör enligt min mening ett avsteg från principen att avdrag
för personliga levnadskostnader inte skall medges och bör därför slopas. Detta
bör ske från den 1 januari 1991.

Vid beräkningen av förmågan att betala bidrag har man beaktat
den skattelättnad som avdragsmöjligheten gett. Ett slopande av avdragsrätten
medför att storleken av underhällsbidrag efter skattereformen kan bestämmas
utan hänsyn till någon avdragseffekt. Denna effekt kan vid oförändrat tak

365

för
avdraget och en framtida skattesats på 30 % beräknas till 900 kn per år (3 000
kr. X 30 %) eller 75 kr. per månad.

Den slopade avdragsrätten
torde således i framtiden generellt komma att medföra något lägre
underhållsbidrag. Genom bidragsförskottens nuvarande utformning innebär detta
i många fall ändå ingen förändring av den underhållsberättigades situation.

Vad
gäller redan fastställda underhållsbidrag kan följande nämnas. En slopad
avdragsmöjlighet bör generellt anses sänka den bidragsskyldiges betalningsförmåga
på ett sådant sätt att det kan finnas anledning att sätta ned
underhållsbeloppet.

Enligt 7 kap. 10 S
föräldrabalken kan dom eller avtal om underhåll jämkas av rätten om ändring av
förhåUandena föranleder det. Enligt förarbetena (prop. 1978/79:12 s. 116) till
bestämmelsen är det en förutsättning för jämkning att bidraget med hänsyn till
de ändrade förhållandena inte framstår som rimligt och att förändringen inte är
tillfällig. Förändringen bör vara något så när betydelsefull. Dom eller avtal
om underhållsbidrag till barn kan också omprövas efter sex år utan att några
ändrade förhållanden behöver åberopas.

Andra
regler av intresse i detta sammanhang är lagen (1966:680) om ändring av vissa
underhållsbidrag. Den lagen föreskriver en automatisk uppräkning av bidragen
med hänsyn till penningvärdets fall.

En generell nedsättning av
redan fastställda underhållsbidrag på grund av en slopad avdragsrätt passar
inte in i något av dessa regelsystem. Det är dessutom angeläget att
domstolarna inte belastas med ett mycket stort antal mål om jämkning. I fråga
om 1966 års lag bör beaktas att den exklusivt handlar om hur förändringen i
penningvärdet påverkar underhållsbidrag.

Övervägande skäl talar
därför för att generella regler om nedsättning av redan fastställda underhållsbidrag
på grund av slopad avdragsrätt bör intas i en särskild lag. En sådan lag bör av
förenklingsskäl ha en inriktning på schabloniserade regler och i huvudsak
föreskriva att dessa bidrag skall nedsättas med högst 75 kn per månad eller 900
kn per år och barn.

En nedsättning av redan
fastställda underhållsbidrag återverkar i de fall underhållsbidraget överstiger
taket för bidragsförskottet även på den underhållsberättigades situation. I
det fortsatta beredningsarbetet med anledning av underhållsbidragskommitténs
förslag bör övervägas i vilken utsträckning det kan finnas anledning att
kompensera de underhållsberättigade som berörs av den generella nedsättningen
av underhållsbidragen.

Jag
har i denna fråga samrått med chefen för justitiedepartementet.

Förslaget föranleder
ändringar i 46 S 2 mom. och punkten 1 av anvisningarna till 19 S KL samt en ny
lag om nedsättning av vissa underhållsbidrag.

Prop. 1989/90:110

5.5.2 Skattereduktion
för hemmamake och för ensamstående med barn

Mitt
förslag: Skattereduktionerna för hemmamake och för ensamstående med barn
slopas.

366

RINK:s
förslag: Överensstämmer med mitt. Prop. 1989/90:110

Remissinstanserna:
Frågan har berörts endast av TCO som ställer sig tveksamt till att
skattereduktionen för ensamstående med barn avskaffas. TCO anför härvid samma
skäl som anförts vad gäller avdrag till icke hemmavarande barn. TCO
tillstyrker dock att skattereduktionen för hemmamake slopas.

Skälen
för mitt förslag: Bestämmelserna om dessa reduktioner finns i 2 § 4 mom. UBL och
innebär i huvudsak följande. Den som taxeras som gift skattskyldig medges
skattereduktion på 1 800 kn om andra maken saknar statligt taxerad inkomst. Om
maken har taxerad inkomst men denna understiger 6 000 kn medges
skattereduktion med ett reducerat belopp, öm inkomsten överstiger 6 000 kn
medges ingen skattereduktion. Den som taxeras som ogift skattskyldig medges
skattereduktion på 1 800 kn om han eller hon den 1 november under
beskattningsåret haft hemmavarande barn under 18 ån

Skattereduktionerna
har behandlats av ett flertal statliga utredningar Skatteförenklingskommittén
(SOU 1984:21) påpekade att reduktionerna successivt minskat i värde på grund av
att reduktionsbeloppen inte ändrats trots penningvärdeförsämringen. Kommittén,
som främst granskade reduktionernas administrativa konsekvenser, konstaterade
att de materiella reglerna är enkla och lätta att tillämpa. Däremot krävs för
en riktig tillämpning att de skattskyldiga lämnar detaljerade uppgifter om
civilstånd, hemmavarande barn och samboende samt om egen och makes bosättning
här i riket under någon del av året. Dessa uppgifter är ofta ofullständiga
eller inte alls ifyllda och föranleder enligt kommittén inte sällan begäran om
komplettering i samband med granskningen. Kommittén föreslog att
skattereduktionerna skulle slopas och att eventuell kompensation härför borde
ges i form av stödåtgärder utanför inkomstskattesystemet.

Skatteförenklingskommitténs
förslag har dock inte genomförts.

Skatteutskottet
har flera gånger behandlat frågan och har t. ex. anfört (SkU 1986/87:33) att
det är förenat med svårigheter att via beskattningen söka kompensera
barnfamiljer för deras speciella kostnader utan att komma i konflikt med
strävandena att uppnå enkelhet i deklarations- och taxeringsarbetet och att kostnader
för barn är av sådan natur att de i första hand bör beaktas på annat sätt än
genom avdrag vid beskattningen.

RINK
har pekat på att skattereduktionen för hemmamake dessutom ger en splittrad bild
därigenom att den medges med samma belopp för hemmamake utan hemmavarande barn
och för hemmamake med ett eller flera barn oberoende av förhållandena i det
enskilda fallet. Kommittén har också anfört att ett bibehållande av denna
skattereduktion får anses vila på ett delvis förlegat synsätt och att den sammanlagda
skattereduktionen för hemmamake minskat med ca 75 % sedan år 1980.

Jag
vill för min del även hänvisa till vad jag under föregående avsnitt anfört om
att stödet till ensamföräldrarna skall tas upp i den fortsatta beredningen av
underhållsbidragskommitténs förslag.

367

Övervägande
skäl talar därför enligt min mening för att skattereduktionen för hemmamake och
för ensamstående med barn nu slopas.

Förslaget
föranleder ändringar i 2 S 4 mom. UBL.

5.5.3 Arbetsgivares kostnader för organisationsverksamhet
och skattereduktion för fackföreningsavgift

Prop.
1989/90:110

Mitt förslag: Skattereduktion för fackföreningsavgifter
medges med 20 % av den del av avgiften som inte överstiger 2 500 kn om året.
Inga ändringar föreslås beträffande arbetsgivarens avdragsrätt för kostnader
för organisationsverksamhet.

För
att skattereduktion skall erhållas utan särskilt yrkande från den skattskyldige
måste en arbetstagarorganisation ha lämnat uppgift om avgiftens storlek till
skattemyndigheterna senast den 31 mars eller, om ADB-medium används, den 30
april under taxeringsåret. De nya tidpunkterna bör gälla redan fno.m. 1991 års
taxering.

RINK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna:
Frågan har berörts av fyra remissinstanser. RSV anser att skattereduktionen för
fackföreningsavgift bör slopas, eftersom den medför ett inte obetydligt
merarbete för skatteförvaltningen. Om den nuvarande ordningen skall behållas
anser verket att yrkande om skattereduktion endast skall kunna framställas av
arbetstagarorganisation. Yrkande från enskild bör enligt verket behandlas som
ett yrkande om rättelse av debiteringen. LO anser att riktmärket för
skattereduktionen bör vara den nya genomsnittliga marginalskatten (ca 33 %) och
att underlaget för avdraget bör anpassas dll kostnadsutvecklingen i samhället.
Svenska Revisorsamfundet SRS förordar att frågan om arbetsgivares avdrag för
organisationskostnader blir föremål för fortsatt övervägande i syfte att
avdragsrätten begränsas. Vidare anför samfundet att den fortsatta
handläggningen bör syfta till att avskaffa skattereduktionen för
fackföreningsavgifter. TCO kan godta förslaget att sänka procentsatsen till 20.
Däremot ser TCO ingen anledning att sätta ett tak för avgiftsunderlaget. Om
taket skall vara kvar bör det enligt TCO:s mening återställas till sitt
ursprungliga värde och inflationsskyddas genom att kopplas till basbeloppet.

Skälen för
mitt förslag: Enligt punkt 1 första stycket av anvisningarna till 20 S KL är
avgifter till föreningar och andra sammanslutningar i vilka den skattskyldige
är medlem i princip inte avdragsgilla. Från regeln om att avdrag inte får ske
för medlemsavgifter har i praxis undantagits avgifter till arbetsgivarorganisationer.
Sådana avgifter har ansetts ha karaktär av försäkringspremie.

Skattereduktion
för fackföreningsavgifter infördes genom en lag som trädde i kraft den 1
januari 1983 och som tillämpades första gången vid 1984 års taxering (prop.
1982/83:50, SkUlS, SFS 1982:1193). Det huvudsakliga skälet för att medge
reduktion för fackföreningsavgifter var enligt propositionen att skapa
skattemässig jämställdhet mellan arbetsgivares och löntagares kostnader för
resp. fackliga organisationsverksamhet.

Skattereduktion för fackföreningsavgift medges fysisk
person som har varit bosatt eller vistats i Sverige under någon del av
inkomståret. Underlaget för beräkning av skattereduktion är den medlemsavgift
som den skattskyldige under inkomståret har betalat till
arbetstagarorganisationen, dock högst 1 200 kn Skattereduktionen uppgår till 40
% av underlaget.

368

En skattskyldig som vill ha skattereduktion skall
framställa särskilt yr- Prop. 1989/90:110 kände om det. Yrkandet skall
innehålla uppgift om personnummer och erlagd avgift. Yrkandet kan framställas
till riksskatteverket genom den skattskyldiges arbetstagarorganisation senast
den 15 juni taxeringsåret. Om organisationen vidarebefordrar yrkandet på
ADB-medium är tidsgränsen den 31 augusti taxeringsåret. Den skattskyldige kan
även själv senast den 30 september taxeringsåret framställa yrkande hos lokala
skattemyndigheten. Även efter nämnda tidpunkt kan den skattskyldige framställa
sådant yrkande såsom en begäran om rättelse enligt 84 § UBL.

Frågan om avdragsrätt för fackföreningsavgifter har i
allmänhet kopplats till frågan om arbetsgivares avdragsrätt för medlemsavgifter
till arbetsgivarföreningar Enligt den ordning som gällde tidigare medgavs inte
avdrag för fackföreningsavgifter men däremot för arbetsgivares avgifter för
organisationsverksamhet. Konfliktunderstöd från fackföreningar var å andra
sidan skattefria medan konfliktbidrag från arbetsgivarföreningar var skattepliktiga.
Den kritik som framför allt riktades mot detta system var aft kombinationen av
avdragsrätt för avgifter och skatteplikt för konfliktbidrag var förmånligare
än förbud mot avdrag för avgifter kombinerat med skattefrihet för
konfliktersättningan Som skäl för kritiken anfördes att endast en del av de
inflytande avgifterna används för konfliktändamål och att således en arbetsgivarorganisation
helt eller delvis finansierar även den del av verksamheten som avser annat än
ersättningar eller fonderingar för konfliktändamål med obeskattade medel.

Under årens lopp har frågan varit föremål för utredningar
vid flera tillfällen. Bl. a. kan nämnas skattelagssakkunniga som år 1958
redovisade sina överväganden i en promemoria samt 1972 års skatteutredning som
ingående behandlat denna fråga i betänkandet (SOU 1977:91) Översyn av skattesystemet.
Utredningens slutsats var att avdrag för fackföreningsavgift borde medges men
begränsas till ett visst maximibelopp. Ett alternadv som föreslogs i
departementspromemorian Ds B 1980:3 är att varken medge avdrag för
föreningsavgifter till arbetstagar- eller arbetsgivarorganisationer samt att
även göra arbetsgivarorganisationernas konfliktersättning skattefri. Detta
förslag kritiserades dock mycket skarpt av i stort sett samtliga remissinstanser
av såväl principiella som praktiska skäl. Även förslag att på olika sätt
begränsa avdraget för föreningsavgifter för arbetsgivare till den del som avser
konfliktändamål har övervägts men visat sig innebära avsevärda tekniska
problem. Det föreligger bl. a. svårigheter att skilja ut vilken del av avgiften
som skall vara avdragsgill.

Ett avskaffande av skattereduktionen för fackföreningsavgift
kräver enligt min mening att även arbetsgivarnas avdragsrätt för
föreningsavgifter begränsas. Som framgårav det ovan sagda skulle annars en
skattemässig olikformighet uppstå i behandlingen av arbetstagar- och
arbetsgivarorganisationen Det finns emellertid starka skäl för att inte
begränsa eller helt slopa arbetsgivarnas avdragsrätt för föreningsavgiften Jag
anser därför att en sådan begränsning inte bör införas. Med hänsyn härtill bör
inte heller skattereduktionen för fackföreningsavgifter avskaffas.

Reglerna om skattereduktionen bör dock justeras i vissa
hänseenden. När

369

24 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

skattereduktionen infördes
bedömdes att ca 70 % av avgiften användes för allmänfacklig verksamhet och
således borde ligga till grund för reduktionen. Mot bakgrund härav och av då
gällande skattesatser bestämdes skattereduktionen till 40 % av avgiften till
den del avgiften inte översteg 1 200 kn RINK har föreslagit ett avdragstak på 2
000 kn Jag anser för min del att taket bör bestämmas något högre eller till 2
500 kn I enlighet med RINK:s förslag bör procentsatsen justeras ned på grund av
de sänkta skattesatserna. Om skattesatsen beräknas som 30 % och ca 70 % av
fackföreningsavgiften anses belöpa på allmänfacklig verksamhet kan skattereduktionen
beräknas till (0,30 X 0,70 =) 0,21 och avrundas till 20 % av avgiften.

Vad gäller tidpunkterna
för yrkanden om skattereduktion har RINK i sitt betänkande föreslagit en
tidigareläggning av yrkande som framställs genom den skattskyldiges arbetstagarorganisation.

RSV har i en skrivelse
till regeringen den 8 mars 1989 föreslagit en tidigareläggning från den 15
juni till den 31 mars och, om ADB-medium används, från den 31 augusti till den
30 april. Skrivelsen har remissbehandlats och yttranden har avgivits av
justitiekanslern, statskontoret, centralorganisationen SACO/SR,
Handelstjänstemannaförbundet, Landstingsförbundets personalförening och
Svenska Kommunalarbetareförbundet. Remissinstanserna har i huvudsak ingen
erinran emot förslaget. Statskontoret anser dock att lagen bör ändras på så
sätt att ett schablonavdrag införs.

För att kunna beakta
skattereduktionen i taxeringsmeddelandena är det tillräckligt att yrkandena om
skattereduktion framställs inom den tid som RSV har föreslagit. Jag ansluter
mig därför till verkets förslag. De nya tidpunkterna bör gälla fno.m. 1991 års
taxering.

Förslaget
föranleder ändringar i 2-5 SS lagen (1982:1193) om skattereduktion för
fackföreningsavgiften

Prop. 1989/90:110

5.6 Uttag
av socialavgifter

5.6.1
Allmänna principer

Mitt
förslag: Alla förvärvsinkomster skall beläggas med socialavgift eller
motsvarande skatt. Fulla avgifter i form av arbetsgivaravgifter och
egenavgifter skall i princip tas ut då inkomsten är förmånsgrundande. I andra
fall beläggs förvärvsinkomster med en särskild löneskatt motsvarande
skattedelen av socialavgifterna.

RINK:s
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag, frånsett vissa ändringar
av främst lagteknisk karaktär

Remissinstanserna:
Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan godtar de principer för
uttag av socialavgifter som utredningen föreslagit. Den kritik som riktas mot
förslaget rör främst socialavgifter på vissa tillfälliga inkomsten Vidare
kritiseras den lagtekniska lösningen av flera remissinstansen

370

Skälen
för mitt förslag: För finansiering av den allmänna försäkringen och Prop.
1989/90:110 vissa andra sociala ändamål tas socialavgifter ut enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter, socialavgiftslagen (SAL). Dessa är av två slag,
arbetsgivaravgifter och egenavgifter, och betalas huvudsakligen av
arbetsgivare och egenföretagare.

Arbetsgivaravgifter,
som en arbetsgivare och i vissa fall även en uppdragsgivare skall betala,
beräknas på den lön och de skattepliktiga naturaförmåner som utges till
anställda.

Egenavgifter
betalas främst av dem som har inkomst av rörelse eller inkomst av
jordbruksfastighet. Till grund för beräkningen av avgiftsunderlaget läggs
taxeringen till statlig inkomstskatt.

Utanför
det avgiftspliktiga området faller arrendeinkomster och inkomster från
upplåtelser av avverkningsrätter och andra s.k. passiva rörelse- och
jordbruksinkomsten Utanför faller även inkomster från fastighetsförvaltning
liksom pensionsförmåner och försäkringsersättningar

För
närvarande tas följande avgifter ut.

Arbetsgivaravgifter

Egenavgifter

Sjukförsäkdngsavgift

10,10

9,60

Folkpensionsavgift

7,45

Tilläggspensionsavgift

13,00

Delpensionsavgift

0,50

Barnomsorgsavgift

2,20

Arbetsskadeavgift

0,90

Arbetarskyddsavgift

0,35

0,20

Arbetsmarknadsavgift

2,16

Vuxenutbildningsavgift

0,27

Lönegarantiavgift

0,20

Summa

37,13

33,85

Därtill uttas allmän
löneavgift med 0,34 % samt, för ersättning som utges under perioden september
1989 - december 1990, arbetsmiljöavgift med 1,5 %.

För år 1989 beräknas
socialavgifterna uppgå till ca 195,5 miljarder kn, varav ca 188 miljarder kn i
arbetsgivaravgifter och ca 7,5 miljarder kn i egen-avgiften

Skattereformen syftar till
en likformig beskattning av olika inkomsten Det är därvid nödvändigt att också
beakta socialavgifterna eftersom dessa i stor utsträckning ekonomiskt sett
utgör en skatt. Målet, ett neutralt skattesystem, kan alltså uppnås enbart om
reformen också får omfatta uttaget av socialavgiften

Det finns, som några remissinstanser
framhållit, i och för sig ett starkt samband mellan socialavgifter och
socialförsäkringsförmåner även om detta inte kan relateras till en viss
individ. De olika delavgifterna avser att finansiera vissa bestämda ändamål
och för huvuddelen av avgifterna finns en direkt finansiell koppling. Ur
ekonomisk synvinkel är det emellertid av stor betydelse att förmånerna bara
delvis är individrelaterade. Förmånerna är således för individen endast i
begränsad utsträckning beroende av avgifternas

371

storlek och faktisk
inbetalning. Vissa grundförmåner utgår inom och utanför Prop. 1989/90:110

socialförsäkringssystemet
för personer med låga eller inga avgiftsgrundande

inkomsten

För
vissa avgiften som t.ex. folkpensionsavgift, finns inget direkt samband mellan
avgift och förmån, vilket innebär att dessa avgifter helt kan ses som skatt i
ekonomisk mening. För andra avgifter, som t.ex ATP- och sjukförsäkringsavgifter,
finns däremot ett samband genom att en högre avgiftsgrundande inkomst ger
högre förmånen Sambandet mellan avgift och förmåner begränsas dock även för
dessa avgifter bl.a. genom att avgifter tas ut även för ej förmånsgrundande
inkomster, dvs. inkomster över 7,5 basbelopp, samt genom att pensionstillskott
utgår även för personer som inte har någon avgiftsgrundande inkomst. Vidare
gäller att ATP liksom sjuk- och föräldrapenning baseras på inkomster under
begränsade tidsperioden

Såvitt
gäller arbetsgivaravgifterna krävs inte heller att dessa faktiskt har betalats
för att förmånerna skall utgå. För vissa arbetsgivaravgifter gäller vidare att
de inte har något direkt samband med de förmåner som kan utgå. När det gäller
egenavgifter finns dock i två fall ett direkt samband mellan förmån och avgift.
En försäkrad för vilken sjukförsäkringen gäller med karenstid betalar
exempelvis sjukförsäkringsavgift efter en lägre procentsats. En egenföretagare
som inte betalat sin tilläggspensionsavgift tillgodoräknas inte pensionspoäng
för det året.

Jag
vill också framhålla att sambandet mellan socialförsäkringsavgifter och
förmåner med tiden har tunnats ut. Före år 1982 gällde exempelvis att vid
beräkningen av arbetsgivaravgifter hänsyn inte skulle tas till den del av
arbetstagarens lön som efter ett basbeloppsavdrag översteg 7,5 basbelopp. Denna
begränsning av avgiftsuttaget togs emellertid bort av främst administrativa
skäl.

Sammantaget
framgår av det tidigare sagda att en väsentlig del av socialavgifterna utgör
en skatt i ekonomisk mening. Så torde även vara fallet inom en överskådlig
framtid om än vissa förändringar kan komma att göras i socialförsäkringssystemet,

Ur
neutralitetssynvinkel är det således angeläget att basen för inkomstskatten på
förvärvsinkomster så långt möjligt är densamma som för socialavgifter
Skillnader häremellan leder till ekonomiska snedvridningar bl.a. genom att det
uppstår en strävan från såväl arbetsgivare som anställda att övergå till
löneförmåner som är avgiftsfria. Arbetsgivaren och den anställde kan
"dela" på det belopp som motsvarar socialavgifterna så att arbetsgivarens
lönekostnad minskar och den anställde får en anställningsförmån vars värde
överstiger det som blivit kvar efter skatt av en avgiftspliktig löneförmån.

Dessutom
medför det väsentliga administrativa förenklingar om basen för socialavgifterna
överensstämmer med den för inkomstskatten.

öm
målet om likformig beskattning skall kunna uppnås krävs därför att uttaget av
socialavgifter sker på ett mer neutralt sätt. I likhet med RINK är
utgångspunkten för mitt förslag i denna del att alla förvärvsinkomster, dvs. all
arbetsersättning och all inkomst av näringsverksamhet, skall bli föremål för
någon typ av socialavgifter eller motsvarande skatt. Det är vidare angelä-

get
att reglerna i detta avseende utformas så att de kan fungera på ett tillfredsställande
sätt vid ett i framtiden ändrat samband mellan förmåner och avgifter i
socialförsäkringssystemet.

För
att uppnå likformighet och undvika ekonomiskt snedvridande effekter bör en
utgångspunkt vara att endast de inkomster som grundar rätt till socialförsäkringsförmåner
skall bli belagda med fulla socialavgifter i form av ar-betsgivar- eller
egenavgifter. Av främst administrativa skäl bör emellertid också i
fortsättningen sådana inkomster utgöra underiag för fulla avgifter även om de
inte är förmänsgrundande till den del de överstiger en viss nivå.

För
övriga förvärvsinkomster har RINK föreslagit uttag av vad kommittén kallat
grundavgift, motsvarande skattedelen av socialavgifterna. Det samlade
skatteuttaget i form av inkomstskatt och skattedelen av socialavgifter bhr
därmed likvärdigt för denna typ av förvärvsinkomster och för kontantlön.

Benämningen
grundavgift har kritiserats av flera remissinstansen Riksförsäkringsverket
anför att grundavgiften är en allmän skatt och bör vara klart avskild från
socialförsäkringsavgifterna.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge anför att eftersom grundavgiften såväl konstitutionellt
som nationalekonomiskt är att anse som skatt och inte avgift bör den också
benämnas skatt. Liknande synpunkter framförs av kammarrätten i Stockholm, Företagareförbundet
och Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd. Lämplig benämning
är enligt hovrätten socialskatt eller särskild förvärvsinkomstskatt.

Jag
delar uppfattningen att vad RINK kallat grundavgift i själva verket är att anse
som en skatt. En lämplig benämning bör kunna vara särskild löneskaft.

Även
den av RINK föreslagna lagtekniska lösningen enligt vilken bestämmelserna om
grundavgift har tagits in i SAL har kridserats av bl.a. hovrätten. Hovrätten
anser att dessa bestämmelser borde tas in i en särskild lag som också bör
reglera skattedelen av socialavgifterna.

Jag
anser för egen del att det är lämpligt att reglera den särskilda löneskatten i
en särskild lag. Jag är emellerdd inte beredd att i förevarande sammanhang
även ta upp frågan om en eventuell utbrytning av skattedelen av socialavgifterna
till en särskild lag. Jag återkommer dll frågan om den lagtekniska lösningen i
specialmotiveringen.

Jag
har i frågorna om socialavgiftsuttaget samrått med chefen för socialdepartementet.

Prop.
1989/90:110

5.6.2 Breddning av
basen för socialavgifter på arbetsinkomster

Mitt
förslag: 1 princip alla inkomster som skall tas upp till beskattning under
inkomst av tjänst skall också bli föremål för uttag av socialavgiften
Inkomsterna skall vara förmånsgrundande och fulla socialavgifter skall därför
tas ut. Avgifterna skall normalt betalas i form av arbetsgivaravgiften I vissa
fall där ett arbetstagar- eller uppdragstagarförhål-lande inte kan anses
föreligga skall avgiften tas ut i form av egenavgifter

373

RINK:s
förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mift. Prop.
1989/90:110

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser har tillstyrkt RINK:s förslag eller lämnat det utan
erinran. En del kritik riktas dock mot förslaget vad gäller vissa tillfälliga
inkomster som föreslås bli beskattade i inkomstslaget tjänst.
Riksförsäkringsverket anser att det kan ifrågasättas om sådana dllfäl-liga
inkomster, såsom tävlingsvinster m.m. som redovisas under inkomst av tjänst är
att anse som utfört arbete i socialavgiftslagens mening. Vidare ifrågasätter
verket om det är ändamålsenligt ur kontrollsynpunkt att avgiftsbe-lägga dessa
inkomsten Om avgiftsbeläggning skall ske bör enligt riksförsäkringsverket
endast grundavgift tas ut på dessa inkomsten Även RSV anför liknande synpukter
på avgiftsbeläggning av sistnämnda typ av inkomster. RSV anför också att
kontrollsvårigheterna torde vara i det närmaste oöverstigliga i de flesta fall
vad gäller exempelvis vinster i korsords- och fisketävlingar och liknande.
Däremot kan RSV tänka sig att arbetsgivaravgifter skall betalas på direkta
kunskapstävlingar i radio och TV där det ingår ett visst arbetsmoment även om
detta är av underhållningskaraktän RSV anför också att det är ett stort problem
hur man skall hantera ersättningar som helt klart är ett utflöde av tjänsten
men som kommer från annan än arbetsgivaren. I dag kan sådana ersättningar inte
avgiftsbeläggas på grund av de strikt upprätthållna
arbetsgivar/arbetstagarbegreppen. RSV anger vidare i sitt yttrande olika typer
av ersättningar som enligt verket bör avgiftsbeläggas. Kammarrätten i Göteborg
och TCO anser att det kan finnas fall då vissa inkomster bör undantas från
avgiftsuttag. Svenska Revisorsamfundet SRS har i princip inte något att erinra
mot att tillfälliga förvärvsinkomster är avgiftsgrundande. För att en sådan
utvidgning skall bh praktiskt och administrativt möjlig att hantera bör
emellerdd enligt samfundet beloppsgränsen på 1 000 kn för vilka ersättningar
som skall ingå i avgiftsunderlaget höjas väsentligt. Riksidrottsförbundet anför
att RINK:s förslag om att avgiftsskyldighet skall inträda redan vid den
allmänna gränsen på 1 000 kn samt de basbreddningar som föreslås kommer att
medföra stora ekonomiska påfrestningar för idrottsrörelsen. Föreningen Sveriges
Uppbördschefer anser att tillfälliga inkomster av typ tävhngsvinster m.m. bara
bör bli föremål för grundavgift eftersom de till stor del inte bhr
förmånsgrundande. Man pekar också på kontrollproblemen.

Skälen
för mitt förslag

Huvuddragen
av gällande bestämmelser

Rätt
till tilläggspension grundas på inkomst av förvärvsarbete. Med detta

förstås inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. I be

greppet inkomst av anställning ryms främst löneinkomster och naturaförmå

nen Begreppet är snävare än det skatterättsliga begreppet inkomst av tjänst.

Om en inkomst är pensionsgrundande såsom inkomst av anställning åligger

det arbetsgivaren att betala arbetsgivaravgiften Till inkomst av annat för

värvsarbete räknas främst inkomst av här i riket bedriven rörelse och in

komst av här belägen jordbruksfastighet som brukas av den försäkrade.

På summan av vad en arbetsgivare utgivit under året som lön i pengar eller 274

skattepliktiga
naturaförmåner skall han betala arbetsgivaravgifter Prop.
1989/90:110

För
övriga ersättningan som alltså är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete,
skall socialavgifterna betalas i form av egenavgifter. Lagtekniskt har detta
lösts så att i SAL har tagits in bestämmelser om att grunden för beräkning av
egenavgifterna är sådan inkomst som enligt AFL skall hänföras till inkomst av
annat förvärvsarbete.

Tillämpningsproblem

Ett
problem vid tillämpningen av socialavgiftsbestämmelserna är att det i vissa
fall kan föreligga osäkerhet om en ersättning skall utgöra underlag för
beräkning av skatteavdrag och/eller arbetsgivaravgiften Detta beror på att
underlagen är delvis olika inom skatte- och avgiftsområdet. Skillnaderna -som
framstår tydligare än förr inom det nya systemet för samordnad uppbörd av
källskatt och arbetsgivaravgifter- medför, förutom snedvridande effekter på
samhällsekonomin, redovisningssvårigheter för arbetsgivarna och kontrollproblem
för skattemyndigheterna. En arbetsgivare är skyldig att betala
arbetsgivaravgifter i ett stort antal fall där han inte skall göra skatteavdrag.
Det gäller t.ex. då han inte är s.k. huvudarbetsgivare eller om ersättningen
betalas ut dll någon som har B-skattesedel men ersättningen inte är att hänföra
till inkomst av rörelse eller jordbruksfasdghet.

Det
finns också exempel på det motsatta förhållandet, alltså att arbetsgivaren är
skyldig att göra skatteavdrag men inte att betala arbetsgivaravgiften Det
gäller t.ex. huvudarbetsgivare som enbart betalar ut pensioner eller arbetsgivare
som sysselsätter endast personer som fyllt 65 ån

Till
följd av att begreppet kontant lön också tolkas på delvis olika sätt inom
skatte- och avgiftsområdet anses vissa ersättningar vara avgiftsfria trots att
skatteavdrag skall göras från ersättningen. Detta gäller bl.a. i fråga om premier
för tjänstepensionsförsäkringar eller grupplivförsäkring, felräkningspengar
och kostnadsersättningar såsom traktamentsersättning som överstiger
normalbeloppet för fördyrade levnadskostnader enligt RSV:s föreskrifter (jfr
rättsfallet RÅ 1986 ref 21).

På
en punkt är rättsläget oklart. Det är här fråga om förmåner där tvekan kan
föreligga om förmånen utgör lön eller naturaförmån eller varkendera. Som
exempel har angivits en arbetstagares förvärv av egendom till underpris från
arbetsgivaren.

Där
något förvärvssyfte inte föreligger anses avgiftsplikt inte inträda. Likväl
uppstår skatteplikt för mottagaren. Det är här närmast fråga om ersättningar
som idrotts- och andra ideella föreningar gett ut dll sina funkdonären I någon
mån gäller det även ersättningar till de aktiva idrottsmännen.

På
detta område finns ett flertal avgöranden från regeringsrätten. Vad re

geringsrätten förefaller ha tagit fasta på är den grundläggande förutsätt

ningen för avgiftsplikt. Fråga skall ha varit om inkomst av förvärvsarbete.

Hobbybetonat arbete och arbete som skett utan förvärvssyfte och utan tanke

på att erhålla ökat underlag för pension har i en del fall bedömts inte utgöra

inkomst av förvärvsarbete. Någon avgiftsplikt för utgivaren har därför inte

ansetts uppkomma. Däremot kan ersättningarna vara skattepliktiga hos

mottagaren under inkomst av tjänst. 27';

Jag
skall i detta sammanhang också ta upp några exempel på ersättningar Prop.
1989/90:110 som RSV redovisat i sitt remissyttrande, vilka enligt dagens regler
beskattas under inkomst av tjänst men inte blir föremål för socialavgiften
Dessa ersättningar kan sägas vara ett utflöde av tjänst men kommer från annan
än arbetsgivaren. RSV anför att ersättningar av detta slag inte avgiftsbeläggs
på grund av de strikt upprätthållna arbetsgivar/arbetstagarbegreppen i AFL. RSV
nämner fyra exempel på detta förhållande. Det första är personalstiftelser som
tillhandahåller förmån av exempelvis semesterstuga till anställda som inte har
utfört något arbete för stiftelsens räkning. Ett annat är att en anställd i
ett bolag får en förmån, t.ex. fri bil, från ett annat bolag i samma koncern.
Något arbetstagarförhållande till det andra bolaget finns inte enligt dagens
regler trots att förmånen är ett direkt utflöde av anställningen och utgör
skattepliktig inkomst av tjänst. Det tredje fallet som RSV nämner är att en
generalagent i utlandet tillhandahåller en resa till anställda hos ett svenskt
företag som pris i en försäljningstävling. Här finns inget koncernförhållande
mellan de båda företagen och endast en indirekt ekonomisk gemenskap. Även
denna inkomst är emellertid skattepliktig. Det fjärde och sista fallet RSV tar
upp är att ett företag med pengar eller andra förmåner spons-rar t.ex. en
idrottsman mot att denne använder kläder med företagets firmamärke eller
sätter företagets dekaler på sin bil eller liknande. Inte heller i detta fall
betalas några socialavgifter såvida idrottsmannen inte kan anses som
rörelseidkare, i vilket fall egenavgifter skall betalas.

RSV
anser att man i samtliga dessa fyra fall i och för sig skulle kunna tänka sig
att mottagaren av förmånen erlägger egenavgifter Med hänsyn till att detta
emellertid skulle motverka förenklingssträvandena anser RSV att det är bättre
att ta ut socialavgifterna på förmånen av arbetsgivaren. Beträffande
invändningen att det skulle kunna vara svårt för arbetsgivaren att hantera
avgiftsuttaget när förmånen rent faktiskt betalas ut av någon annan anför RSV
att det får ankomma på arbetsgivaren att hålla reda på detta. Det är ju enligt
RSV ändå arbetsgivaren som på ett eller annat sätt bidrar dll möjligheten att
erhålla förmånen.

Mina
överväganden

Av
likformighetsskäl är det vikdgt att skapa ett närmare samband meUan basen för
inkomstskatten och basen för socialavgifterna eftersom nuvarande skillnader
leder tiU ekonomiska snedvridningar och skatteplanering. Vidare medför
skillnaderna i underlag dllämpningsproblem för såväl arbetsgivare som
myndigheten

Med
hänsyn dll att den pensionsgrundande inkomsten och avgiftsunderla

get för egenavgifter även fortsättningsvis bör beräknas på grundval av den

försäkrades taxering bör man knyta an bestämmelserna om beräkning av

pensiongrundande inkomst och avgiftsunderlag för egenavgifter dll de be

stämmelser som gäller för beräkning av inkomst av tjänst och inkomst av

näringsverksamhet enhgt KL. I konsekvens härmed bör vidare reglerna om

beräkning av underlag för arbetsgivaravgifter knytas närmare samman med

begreppet inkomst av tjänst enligt KL på samma sätt som skyldigheten att

göra skatteavdrag är knuten till detta begrepp. 27f;

Den allmänna principen att
alla förvärvsinkomster skall avgiftsbeläggas Prop. 1989/90:110 leder till att
sådana ersättningar som nu undantas från socialavgiftsuttag därför att
mottagaren inte ansetts ha haft något förvärvssyfte, ersättningar som
utbetalats av annan än arbetsgivare och ersättningar som inte haft funktion av
kostnadsersättning liksom förmåner som tillkommit en anställd exempelvis genom
köp av egendom till underpris från arbetsgivaren blir avgiftsplik-dga. Likaså
bör de inkomster som tidigare delvis varit skattefria på grund av att de inte
kunnat hänföras till något inkomstslag men som enligt mitt förslag skall
beskattas under inkomst av tjänst, bli föremål för uttag av socialavgiften
Vissa regeländringar i detta syfte bör därför vidtas i 3 kap. 2 och 2 a S§ och
11 kap. 2 och 3 SS AFL, 2 kap. 3,4 och 5 SS och 3 kap. 3 S SAL och 4 S lagen
(1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring.

Den
här föreslagna regeländringen innebär att även de problem RSV tar upp i sitt
yttrande får sin lösning. Ersättningarna blir som RSV påpekat enligt dagens
regler - och även enligt de regler som jag föreslår skall gälla i framtiden -
skatteplikdg inkomst av tjänst. I dag uttas dock inte socialavgifter i dessa
fall. Genom att underlagen för inkomstskatten och socialavgiftsuttaget i högre
utsträckning kommer att överensstämma med varandra kommer i de av RSV anförda
fallen även socialavgifter att tas ut. Det bör emellertid vara den som betalt
ersättningen eller förmånen som också skall betala avgiften även om något
direkt anställningsförhållande inte föreliggen När ersättningar som skall
beskattas som inkomst av tjänst utbetalas av en utländsk fysisk eller juridisk
person, som inte är att anse som arbetsgivare, bör socialavgifter tas ut i form
av egenavgifter. Det torde av bl.a. praktiska skäl inte vara möjligt att i
sådana fall kräva socialavgifter av den som betalat ut ersättningen.

Förslaget innebär också att fulla socialavgifter skall tas ut även på
medel som överförs till vinstandelsstiftelse. Flertalet remissinstanser har
lämnat RINK:s förslag i denna del utan erinran eller tillstyrkt det. Kritiska
till förslaget i denna del har varit bl.a. Näringslivets skattedelegation och
Bankföreningen.

De
bidrag en arbetsgivare lämnar till en vinstandelsstiftelse är att likställa med
lön. Bidraget är också pensionsgrundande för arbetstagaren. Med hänsyn härtill
bör av likformighetsskäl fulla avgifter uttas på sådana bidrag.

Även
tillfälliga förvärvsinkomster berörs av avgiftsbeläggning. Här avses sådana
tillfälliga inkomster som skall redovisas under inkomst av tjänst. Det kan vara
fråga om priser från fiske- eller kunskapstävlingar eller vinster från
deltagande i reklamtävlingan Hit hör även skattepliktiga inkomster från
hobbyverksamhet enligt mitt förslag om viss utvidgning av inkomstslaget tjänst.
Alla dessa avser ersättningar för utfört arbete eller prestation.

När
ersättningar av ifrågavarande slag inte är att anse som inkomst av anställning
utgör denna typ av tillfälliga ersättningar inkomst av annat förvärvsarbete
vilket ger förmånen Därmed bör egenavgifter tas ut. Av principiella skäl bör
avgiftsuttaget således inte begränsas dll den särskilda löneskatten, vilket
några remissinstanser förordat. I den mån inkomsten kan härledas ur ett sådant
uppdragstagarförhållande där ersättningen skall hänföras

till
inkomst av anställning bör alltså uppdragsgivaren betala fulla arbetsgivaravgiften

Beträffande dessa
dllfälliga förvärvsinkomster har av några remissinstanser hävdats att det
skulle uppkomma praktiska svårigheter att avgiftsbelägga inkomster av detta
slag. Dessa farhågor bör emellertid enligt min mening inte överdrivas. Jag har
tidigare föreslagit (avsnitt 5.2) att vissa sådana ersättningar undantas från
skatteplikt. De torde vidare ofta inte överstiga 1 000 kn och därigenom enligt
2 kap. 4 § 1 SAL inte ingå i avgiftsunderlaget. Det kan dessutom tilläggas vad
gäller t.ex. tävlingsvinster, ersättningar för reklamuppdrag o.d. att dessa så
gott som uteslutande torde utbetalas av näringsidkare och juridiska personer
såsom ideella föreningar. Enligt 37 § i den nu gällande taxeringslagen är dessa
skyldiga att lämna kontrolluppgift för ersättning eller förmån i anledning av
uppdrag eller dllfälligt arbete om ersättningen överstiger 100 kn De
ytterligare administrativa komplikadoner som det kan innebära att i sådana fall
också ta ut socialavgifter kan med hänsyn härtill inte förmodas bli särskilt
stora.

Jag anser det inte lämpligt
att höja den allmänna gränsen för uttag av socialavgifter på 1 000 kn Redan i
dag medför den nackdelar genom att vissa yrkesgrupper, t.ex. musiker som ofta
har små inkomster från ett stort antal tillfälliga arbetsgivare får en mycket
låg pensionsgrundande inkomst. Denna effekt skulle förstärkas ytteriigare om
beloppet höjdes.

Prop. 1989/90:110

5.6.3
Underlaget för den särskilda löneskatten

Mitt
förslag: Förvärvsinkomster som inte till någon del grundar rätt till
socialförsäkringsförmåner beläggs med en särskild löneskatt motsvarande
skattedelen av socialavgifterna. Skatten skall av enkelhetsskäl vara densamma
för egenföretagare och arbetsgivare.

Inkomst
av näringsverksamhet där den skattskyldige inte själv är aktiv eller är mer än
65 år beläggs med särskild löneskatt. Sådan skatt utgår också för lön och annan
arbetsersättning till personer som är äldre än 65 år

RINK:s förslag:
Överensstämmer i allt väsentligt med mitt. Remissinstanserna: Flertalet
remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen för mitt förslag

Gällande
regler

Egenavgifter
skall betalas av den som är försäkrad enligt AFL och har inkomst av annat
förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 § eller 11 kap. 3 § samma lag. Försäkrade
är i huvudsak svenska medborgare och personer som utan att vara svenska
medborgare är bosatta här i landet.

Egenavgifter skall betalas
från det år den försäkrade fyller 16 år till och med för det år då den
försäkrade fyller 65 ån

378

I
normalfallet åligger det den försäkrade aft betala fulla egenavgifter Prop.
1989/90:110 Detta gäller den som brukar en jordbruksfasdghet eller bedriver en
rörelse och som utfört eget arbete. Den som å andra sidan varit s.k. passiv
brukare, exempelvis en delägare i en brukad jordbruksfasdghet som inte själv
utfört något arbete, betalar endast de avgifter som knyter an till underlaget
för beräkningen av pensionsgrundande inkomst.

Den
som utför eget arbete på hyreshus eller haft inkomst av eget arbete från
rörelse eller fasdghet i utlandet betalar endast de avgifter som knyter ah till
underlaget för beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten.

Enligt
3 kap. 4 § SAL används två underlag för att beräkna egenavgifter Underlaget för
debitering av folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift, delpensionsavgift
samt den allmänna löneavgiften utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete enligt
11 kap. 3 § AFL. Detta inkomstbegrepp omfattar sådana inkomster som grundar
rätt till tilläggspension och alltså utgör underiag för beräkning av
pensionsgrundande inkomst.

Underiaget
för debitering av de övriga avgifterna, dvs. sjukförsäkringsavgift,
barnomsorgsavgift, arbetsskadeavgift samt arbetarskyddsavgift, utgörs av
inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 eller 2 a § AFL, dvs. inkomster
som kan ligga till grund för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst. Detta
inkomstbegrepp bygger, dll skillnad från det i 11 kap. 3 § AFL, på en
uppskattning av framtida inkomster av eget arbete.

Även
i övrigt finns vissa skillnader mellan begreppen. Inkomst av annan fasdghet,
exempelvis förvaltning av ett hyreshus, kan sålunda i motsats till vad som
gäller vid beräkning av pensionsgrundande inkomst beaktas vid bestämmandet av
den sjukpenninggrundande inkomsten. Detta förutsätter dock att inkomsten härrör
från eget arbete vid förvaltningen eUer skötseln av fastigheten och att det
inte är fråga om ren kapitalförvaltning.

Vid
bestämmande av avgiftsunderlag skall bortses från sjukpenning och liknande
förmånen Sjukpenning och motsvarande ersättning är dock pensionsgrundande i den
mån ersättningen träder i stället för inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11
kap. 3 S AFL.

Till
inkomst av annat förvärvsarbete hänförs främst inkomst av här i riket bedriven
rörelse och inkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas av den försäkrade.

Avgörande
för bedömningen om den försäkrade skall erlägga egenavgifter är såvitt gäller
inkomst av jordbruksfastighet om fastigheten brukats. Har så skett tas fulla
avgifter ut för den som även utfört eget arbete och endast de
pensionsförmånsrelaterade avgifterna för den som bedömts som passiv brukare.
Passivt brukande anses föreligga när någon annan delägare varit aktiv brukare
eller när fastigheten på annat sätt brukats genom ställföreträdare. Har
brukande inte skett tas inte heller några avgifter ut.

Mina
överväganden

Som
jag anfört i föregående avsnitt är min principiella inställning att av lik

formighetsskäl all arbetsersättning och all inkomst av näringsverksamhet, så

långt detta är möjligt, bör beläggas med någon typ av socialavgift eller mot

svarande skatt. 270

För inkomster som ger
förmåner som bl.a. sjukpenning och ATP bör fulla Prop. 1989/90:110
arbetsgivaravgifter resp. egenavgifter tas ut. För övriga förvärvsinkomster bör
endast en särskild löneskatt tas ut som beräknas motsvara den del av
socialavgifterna som kan anses som skatt i ekonomisk mening.

För
inkomstslaget tjänst är inkomsterna som regel förmånsgrundande för personer som
är högst 65 år, vilket innebär att det bör tas ut fulla arbetsgivaravgiften
Löner till personer som är äldre än 65 år bör, liksom vid nuvarande regler,
inte ge förmåner i form av sjukpenning och ATP, varför endast särskild
löneskatt bör tas ut för sådana lönen

Inkomst
av aktiv näringsverksamhet bör vara förmånsgrundande på i huvudsak samma sätt
som vid nuvarande regler, varvid fulla egenavgifter bör tas ut. Inkomst av
näringsverksamhet för personer som är äldre än 65 år vid inkomstårets utgång,
liksom all inkomst av passiv näringsverksamhet, bör inte vara förmånsgrundande,
vilket innebär att endast särskild löneskatt bör tas ut. Jag kommer senare att
närmare utveckla vad som avses med passiv näringsverksamhet (avsnitt 8.10.3).

Den
särskilda löneskatten på inkomst av näringsverksamhet som inte är
förmånsgrundande balanserar den skattemässiga förmån som uppkommer för
kapitaltillgångar genom den särskilda skatteutjämningsreserv som jag senare
kommer att föreslå (avsnitt 8.2) vilket bidrar till att ge likartade skatteeffekter
för kapitalinkomster och ränteutgifter som redovisas under inkomstslagen näringsverksamhet
och kapital.

Även
de som är under 16 år berörs. För dessa föreslås att avgifter tas ut på samma
sätt som för vuxna, vilket enligt dagens regler gäller för arbetstagare men
inte för näringsidkare under 16 ån Det bör här nämnas att flertalet skattskyldiga
under 16 år kommer att redovisa sina inkomster i passiv och inte i aktiv
näringsverksamhet, vilket innebär att endast särskild löneskatt tas ut. Sådana
inkomster är inte pensionsgrundande men är numera sjukpenninggrundande.

För
det år en egenföretagare avlidit betalas vid nuvarande regler samtliga avgifter
utom tilläggspensionsavgift. Pensionsgrundande inkomst beräknas inte. Dessa
regler kan ifrågasättas såvitt gäller inkomst som förvärvats före dödsfallet.
Dödsfallsåret sker taxering gemensamt av den avlidnes och dödsboets inkomster
och det kan inte anses lämpligt att ta ut fulla avgifter eftersom inkomsterna
inte är pensionsgrundande. Mot denna bakgrund bör särskild löneskatt tas ut
för inkomster under dödsfallsåret liksom av dödsbo.

RINK:s
förslag innebär att grundavgift även skall tas ut på uppskjutna arbetsersättningar
Med detta avses pensionsförmåner och utbetalningar på grund av
pensionsförsäkringar Som jag anfört tidigare (avsnitt 4.2) i samband med
frågorna rörande pensionärernas beskattning bör utredningens förslag i denna
del inte genomföras.

Störst
betydelse torde den särskilda löneskatten komma att få när det gäller inkomst
av passiv näringsverksamhet. I detta begrepp ingår ersättningar som enligt
dagens regler är avgiftsfria. Vid taxeringen görs enligt vad jag närmare
kommer att utveckla senare (avsnitt 8.10.3) en uppdelning i förvärvskällor av
aktiv eller passiv natun Avgörande för gränsdragningen är omfattningen av den
egna arbetsinsatsen. Den bedömning som görs vid taxeringen

380

avses bli styrande.
Hänförs ersättningen till inkomst av aktiv näringsverksamhet tas egenavgifter
ut. Anses det vara fråga om inkomst av passiv näringsverksamhet skall särskild
löneskatt tas ut.

För delägare i
handelsbolag bör egenavgifter tas ut om delägaren enligt nyss angivna principer
varit verksam i handelsbolaget på ett sådant sätt att hans inkomst skall
hänföras dll akdv näringsverksamhet. Rör det sig om inkomst av passiv
verksamhet bör särskild löneskatt tas ut. Samma principer bör gälla även för
delägare i dödsbo som beskattas som handelsbolag.

Löneskatten bör som jag
tidigare nämnt regleras i en särskild lag. Mitt förslag i denna del föranleder
också ändringar i 1 kap. 1 § och 3 kap. 5 S SAL.

Prop.
1989/90:110

5.6.4
Den särskilda löneskattens storlek

Mitt förslag: Den
särskilda löneskatten bestäms till 22,2 % av avgiftsunderlaget och skall vara
lika för arbetsgivare och egenföretagare. Skattesatsen skall inte automatiskt
följa förändringar av socialavgifterna utan bör endast justeras när en mer
väsentlig förändring av socialavgiftsuttaget skett.

RINK:s
förslag: Överensstämmer endast delvis med mitt förslag. Enligt RINK bör
avgiftssatsen bestämmas på ett sådant sätt att den automatiskt påverkas av
framtida förändringar i de enskilda avgiftssatserna.

Remissinstanserna:
Riksförsäkringsverket anser att det inte finns anledning att tillämpa det
exakta beräkningssätt för avgiftsnivån som utredningen använt sig av.
Kammarrätten i Stockholm anser att det av utredningen föreslagna procenttalet
bör avrundas.

Skälen
för mitt förslag: Jag delar RINK:s bedömning att det i stor utsträckning är
nödvändigt att göra en schablonmässig uppskattning av skaftedelen av
socialavgifterna. Procentsatsen för den särskilda löneskatten bör därefter
bestämmas så att den ungefär motsvarar vad som kan anses som skattedelen av
socialavgifterna.

Av enkelhetsskäl bör den
särskilda löneskatten vara densamma för arbetsgivare och för egenföretagare.
Endast de avgifter som uttas för egenföretagare bör därför beaktas vid
bestämmandet av skattesatsens storlek.

För folkpensionsavgift,
barnomsorgsavgift och arbetarskyddsavgift finns inget samband mellan förmån och
avgift och dessa avgifter är därför i ekonomisk mening att betrakta som skatt
i sin helhet. Den allmänna löneavgiften måste också anses vara en skatt. Dessa
pålagor bör därför i princip tas ut för alla förvärvsinkomsten Övriga
egenavgifter har någon typ av samband med förmånerna men sambandet är
ofullständigt i många avseenden, t.ex. genom att sjukförsäkringsavgiften även
finansierar sjukvård och föräldrapenningförmåner för ej förvärvsarbetande och
genom att allmän tilläggspension inte utgår för inkomster utöver 7,5 basbelopp
samt endast ersätter pensionstillskott vid läg ATP. RINK har bedömt att
hälften av övriga socialavgifter kan anses utgöra skatt. ! lagrådsremissen
föreslogs en mindre avvikelse från RINK:s beräkningsmetod och att skattesatsen
skulle fastställas till 21,5 %.

381

För egen del anser jag
emellertid att övervägande skäl talar för att skattesatsen beräknas i enlighet
med de principer RINK föreslagit. Skattesatsen bör' därför bestämmas till 22,2
%.

Det
finns enligt min mening inte tillräcklig anledning att låta skatten automatiskt
följa eventuella förändringar av socialavgifterna. Skattesatsen bör i stället
läggas fast. Förändringar av den bör företas genom särskilda riksdagsbeslut om
det har skett sådana mer betydande förändringar av socialavgiftsuttaget att
även den särskilda löneskatten bör ändras.

Prop.
1989/90:110

5.7 Övriga frågor

5.7.1
Extra avdrag och Jämkning vid existensminimum

Mitt
förslag: De nuvarande reglerna om extra avdrag vid taxeringen och jämkning vid
den preliminära beskattningen på grund av existensminimum slopas. Reglerna
kvarstår i form av ett förbehållsbelopp vid beräkning av avdrag för kvarstående
skatt.

Den nuvarande
företrädesordningen vid införsel ändras så att avdrag för preliminär skatt får
företräde framför all införsel.

RINK:s
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna:
Frågan har knappast berörts. TCO godtar dock förslaget.

Skälen för mitt förslag:
Enligt nuvarande ordning gäller att ett särskilt avdrag - extra avdrag vid
existensminimum - kan medges vid taxeringen om inkomsten efter skatt inte
räcker till för den skattskyldiges och hans familjs försörjning (50 S 2 mom.
och punkt 1 av anvisningarna till 50 S KL). Orsaken till att inkomsten inte
räckt till skall vid tillämpning av dessa regler vara nedsatt arbetsförmåga,
långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller därmed
jämförlig omständighet.

Dessa förhållanden kan
beaktas även vid preliminärbeskattningen genom jämkning samt vid beräkning av
avdrag för kvarstående skatt (41 § och anvisningarna till 41 S UBL). Vidare
gäller enligt 15 kap. utsökningsbalken att förbehållsbeloppet vid införsel
bestäms med ledning av bestämmelserna om existensminimum i KL.

Som kommittén redovisat
har kritik riktats mot de nuvarande existensminimireglerna vid
preliminärbeskattningen och vid taxering, bl. a. från riksdagen, JO och riksrevisionsverket.
Kritiken går bl. a. ut på svårigheter att nå överensstämmelse vid
preliminärbeskattningen och vid taxeringen. I relativt många fall har det visat
sig att kvarstående skatt uppkommit tUl följd av att avdraget vid taxeringen
inte visat sig stämma överens med jämkningen av den preliminära skatten.
Kritiken avser också de förutsättningar som gäller för reglernas tillämpning
samt förhållandet gentemot t. ex. socialbidrag.

Jag
instämmer till stor del i denna kritik och anser i likhet med kommittén att
avdraget bör slopas vid taxeringen, liksom motsvarande jämkningsregler vid
preliminärbeskattningen. Ytteriigare ett skäl härtill är, som RINK framhållit,
att tillämpningen av dessa regler kan anses innefatta bedömningar

382

som
knappast bör göras av skattemyndigheterna. Prop. 1989/90:110

Jag delar även kommitténs uppfattning att reglerna dock
bör kvarstå vid beräkningen av avdrag för kvarstående skatt, där de kan fungera
som ett komplement till de anståndsregler som finns.

Som ddigare nämnts bestäms förbehållsbeloppet vid införsel
för underhållsbidrag och för skatte- och avgiftsfordringar böter m.m. med
ledning av existensminimireglerna i KL. De sistnämnda reglerna bör i sak finnas
kvar men överföras till utsökningsbalken. Benämningen existensminimum bör dock
slopas och ersättas av begreppet förbehållsbelopp, vilket närmare ansluter
till vad som gäller vid utsökning.

Enligt nuvarande regler i 15 kap. 14 S utsökningsbalken
har införsel för underhållsbidrag företräde framför skatteavdrag. Sistnämnda
avdrag har i sin tur företräde framför annan införsel.

Ett slopande av existensminimireglerna vid taxeringen och
motsvarande jämkningsregler vid preliminärbeskattningen föranleder att
företrädesordningen bör ändras så att avdrag för preliminär skatt får
företräde framför all införsel. Den ändrade företrädesordningen innebär bl. a.
att införsel för underhållsbidrag i vissa fall får ge vika till förmån för
preliminär skatt. Om en fordran på underhållsbidrag till barn inte betalas kan
vårdnadshavaren efter ansökan hos den allmänna försäkringskassa där han eller
hon är inskriven få bidragsförskott enligt lagen (1964:143) om
bidragsförskott. Genom bestämmelserna om bidragsförskott är vårdnadshavaren
garanterad ett grundskydd som bekostas med allmänna medel. Mot den bakgrunden
bör den nyss nämnda konsekvensen av en ändrad företrädesordning enligt min
mening kunna godtas. Den nuvarande företrädesordningen mellan avdrag för
kvarstående skatt och införsel för underhållsbidrag bör kvarstå oförändrad.

Vid beräkningen av förbehållsbelopp vid avdrag för
kvarstående skatt till-lämpas de regler som i dag gäller i fråga om
existensminimum och som nu föreslås överförda till utsökningsbalken. RINK har
väckt frågan om inte resursmässiga och andra fördelar skulle kunna vinnas
genom att låta kronofogdemyndigheten besluta om förbehållsbelopp vid avdrag
för kvarstående skatt. Ett skäl till det skulle vara att samma beräkningsmetod
skall tillämpas när kronofogdemyndigheten bestämmer förbehållsbelopp vid
införsel. Hos kronofogdemyndigheten måste alltså under alla förhållanden finnas
kompetens och rutiner för beräkningen.

Jag anser att det skulle innebära vissa fördelar från
resurs- och samordningssynpunkt att låta kronofogdemyndigheten besluta om
förbehållsbelopp också i fråga om avdrag för kvarstående skatt. Av främst
administrativa skäl är jag emellertid inte beredd att nu föreslå att denna
arbetsuppgift förs över i sin helhet till kronofogdemyndigheten. Om införsel
pågår vid den tidpunkt när avdrag för kvarstående skatt skall göras bör dock
det förbehållsbelopp som har bestämts i införselbeslutet gälla också i fråga om
skatteavdraget. Gör den skattskyldige ansökan hos skattemyndigheten om
fastställande av förbehållsbelopp bör skattemyndigheten under den aktuella
perioden överlämna ansökan till kronofogdemyndigheten i stället för att
meddela beslut

om
förbehållsbelopp. Kronofogdemyndigheten får på det sättet också möj-

383

lighet att
beakta eventuella ändringar i den skattskyldiges ekonomiska förhållanden genom
att ändra införselbeslutet.

Det
föreslås inte nu någon ändring av den metod som för närvarande används för att
bestämma förbehållsbeloppet. Mot bakgrund bl. a. av de effekter på 1991 års
levnadskostnader som kan väntas till följd av skattereformen kan det emellertid
finnas skäl att i annat sammanhang återkomma till frågan.

Förslaget
föranleder, såvitt gäller KL, ändringar i 50 S, 52 S 1 mom. och ett slopande av
punkt 1 av anvisningarna dll 50 S. I SIL påverkas 9 § och 11 S 1 mom. I fråga
om UBL föranleder förslaget ändringar i 41 S 2 mom. samt ett slopande av
anvisningarna till 41 %. Även i 15 kap 9 och 14 S§ utsökningsbalken vidtas
vissa ändringar En ny bestämmelse, 6 a S, föreslås dessutom införd.

I denna fråga har jag haft samråd med chefen för
justitiedepartementet.

Prop. 1989/90:110

5.7,2
Extra avdrag för sjukdomskostnader

Mitt förslag: Möjligheterna till extra avdrag för
sjukdomskostnader avskaffas.

RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Enbart riksförsäkringsverket tar upp frågan och tillstyrker förslaget.

Skälen för
mitt förslag: Utöver de nyss redovisade reglerna om extra avdrag vid
existensminimum finns även möjlighet till ett särskilt extra avdrag för nedsatt
skatteförmåga på grund av långvarig sjukdom, olyckshändelse m.m. (50 % 2 mom.
KL och 9 S 2 mom. SIL). Avdraget är maximerat till 10 000 kn

Tillämpningen
av dessa regler utgör ett komplicerande inslag i skattesystemet och
innefattar, i likhet med vad som gäller om existensminimireglerna, bedömningar
som knappast lämpar sig för skattemyndigheten De nuvarande svårigheterna kan
bl.a. illustreras av RSV:s anvisningar i ämnet (RSV Dt 1988:22), som innehåller
en viss lägre gräns för vad som bör anses som merkostnad och till vilka belopp
merutgifterna kan anses uppgå vid oHka slag av sjukdoman I anvisningarna anges
vidare bl. a. att merutgifterna bör reduceras om inkomsten överstiger vissa
belopp. Härtill kommer aft det behövs utredning t. ex. om i vilken mån vissa
utgifter helt eller delvis ersatts från försäkringskassan eller annat håll
samt om s. k. skattefria sidoinkomsten Tillsammantaget kan utfallet av dessa
regler och anvisningar medföra kraftiga tröskeleffekter och olikformigheten

Mot denna
bakgrund och då sjukdomskostnader inte främst utgör frågor som har samband med
taxeringen anser jag att det extra avdraget bör avskaffas.

Förslaget
föranleder ändringar i 50 S och 52 S 1 mom. KL. Vidare påverkas 9 S och 11 S 1
mom. SIL.

384

5.7.3
Sexmånadersregeln och ettårsregeln

Prop.
1989/90:110

Mitt
förslag: Den som uppbär inkomst på grund av utlandstjänstgöring skall undantas
från beskattning i Sverige för inkomsten om anställningen och vistelsen
utomlands varat minst sex månader och om inkomsten beskattats i
verksamhetslandet. Skattebefrielse medges dessutom i vissa fall när
anställningen och vistelsen varat minst ett år i samma land.

RINK:s förslag: Ettårsregeln slopas. I övrigt
överensstämmer förslaget med mitt.

Remissinstanserna:
Svenska Revisorsamfundet SRS tillstyrker förslaget. Näringslivets
skattedelegation tillstyrker att kravet på fast driftsställe tas bort och att
ettårsregeln avskaffas. Delegationen kan dock inte godta kravet på faktisk
beskattning i verksamhetslandet på grund av att detta skulle medföra
tillämpningsproblem och orättvisor Delegationen föreslår att kravet på beskattning
slopas, alternativt att en definitiv källskatt med reducerad skattesats införs
för inkomst vid utlandstjänstgöring som varar minst sex månaden

Skälen för
mitt förslag: En fysisk person som är bosatt i Sverige är i princip skattskyldig
här för all inkomst, oavsett varifrån den härrön I 54 S första stycket f KL
görs under vissa förutsättningar undantag från denna huvudregel. En person som
uppbär inkomst vid utlandstjänstgöring undantas från beskattning i Sverige för
denna inkomst om tjänstgöringen pågått minst sex månader och avsett anställning
hos arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet från fast driftställe i det
land där arbetet utförs. Den som inte är anställd hos sådan arbetsgivare
befrias ända från skatt i Sverige på inkomst från utlandstjänstgöring om
vistelsen och anställningen varat minst ett år i ett och samma land. Särskilda
regler om befrielse gäller för anställda ombord på utländska fartyg. De
nuvarande reglerna om befrielse från svensk skatt vid tjänstgöring utomlands
trädde i kraft 1 juli 1985 och ersatte den tidigare s. k. ettårsregeln som
gällt sedan år 1967.

Skälen för
att införa den tidigare ettårsregeln var att man härigenom på ett enkelt sätt
kunde förhindra att den skattskyldige skulle bli beskattad för .samma inkomst
både i Sverige och i det land där arbetet utfördes och att man på så sätt kunde
förenkla det praktiska taxeringsarbetet och dessutom ge den enskilde möjlighet
att klart bedöma sin skattesituation. Dessa skäl äger alltjämt giltighet.
Däremot syftar inte reglerna om skattefrihet för lön vid utlandstjänstgöring
dll att subventionera svensk export av varor och tjänster vilket ibland har
hävdats.

I avsaknad
av bestämmelser om skattebefrielse för inkomst vid utlandstjänstgöring skulle
inkomsten beskattas i Sverige. Därefter skulle undanröjande av
dubbelbeskattning ske antingen med undantagande- eller avräk-ningsmetoden
beroende på dels om det aktuella landet är ett land med vilket Sverige ingått
dubbelbeskattningsavtal eller inte, dels vilken metod som föreskrivits i
avtalet om sådant finns.

Nuvarande regler, som var avsedda att förenkla förfarandet
i de fall den

385

25 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

skattskyldige visserligen
var utomlands mindre än ett år men ändå så länge Prop. 1989/90:110 att
skattskyldighet uppkom i verksamhetslandet, har emellertid visat sig svåra att
tillämpa med hänsyn till kravet på att arbetsgivaren skulle bedriva rörelse
från fast driftställe i tjänstgöringslandet. Detta krav har lett tiU att regeln
inte varit möjlig att tillämpa i ett stort antal fall där den skulle inneburit
en förenkling för såväl den skattskyldige som skattemyndigheterna. Eftersom de
skäl som anfördes för införandet av sexmånadersregeln kvarstår bör en regel av
detta slag behållas men modifieras udfrån de erfarenheter som vunnits vid
tillämpningen.

De
problem som kravet på anställning hos arbetsgivare som bedriver rörelse från
ett fast driftställe i tjänstgöringslandet orsakat såväl skattemyndigheterna
som de skattskyldiga och deras arbetsgivare motiverar att detta krav tas bort.
Med hänsyn till att det är fråga om i Sverige bosatta personer som är
oinskränkt skattskyldiga här bör skattebefrielse medges endast då skattskyldighet
för samma inkomst uppkommer också i ett annat land. Det är vidare angeläget
att den beskattningsrätt som kan ha tillagts Sverige i dubbelbeskattningsavtal
också kan utnyttjas. Kravet på att arbetsgivaren skall bedriva
näringsverksamhet från fast driftställe bör därför ersättas av ett krav på
faktisk beskattning i verksamhetslandet.

En
sådan regel är mera lätthanterlig för den skattskyldige eftersom den endast rör
beskattningen av hans egen inkomst. Av den skattskyldige bör krävas att han
visar kvitto eller intyg på att beskattning sker i utlandet på samma sätt som
vid yrkande om avräkning av utländsk skatt. Ett sådant intyg eller kvitto
tillsammans med anställningsavtal som visar att anställningen utomlands varat
eller kommer att vara minst ett halvår bör kunna utgöra underlag för ett
jämkningsbeslut i Sverige. En sexmånadersregel utformad på detta sätt bör bli
lättadministrerad för skattemyndigheterna som därigenom slipper arbetet med
undanröjande av dubbelbeskattning.

Det
nu redovisade villkoret för skattefrihet i Sverige efter sex månaders arbete
utomlands är så utformat att det täcker de allra flesta fall där det är rimligt
att medge skattefrihet. Emellerdd finns det fall då verksamhetslandet inte
beskattar personer som inte är bosatta i detta land för löneinkomst som
intjänats där Vidare är lön till biståndsarbetare ofta undantagen från beskattning
i biståndslandet genom bestämmelser i proceduravtal. Härtill kommer fall då
verksamhetslandet avstått från beskattning för att stimulera vissa specialister
t.ex. läkare, forskare och lärare att ta anställning dän I många fall beskattas
inte heller sådan verksamhet som bedrivs av präster och missionären I de
angivna fallen skulle en svensk beskattning motverka syftet med den
skattebefrielse som givits av verksamhetslandet samt försvåra svensk verksamhet
i detta land. Därför föreslås att skattebefrielse skall kunna medges i Sverige
vid en anställning och vistelse utomlands som varat minst ett år i ett och
samma land även om beskattning inte skett i verksamhetslandet under
förutsättning att denna skattefrihet beror antingen på att landet i fråga
saknar bestämmelser för beskattning av löneinkomst till utländska arbetstagare
eller att inkomsten undantagits från beskattning i detta land genom
lagstiftning eller beslut i administrativ ordning. Det ankommer därvid på den
skattskyldige att visa att han blivit skattebefriad genom be-

stämmelse i intern
lagstiftning eller avtal eller genom beslut om skattebefri- Prop.
1989/90:110 else som myndighet i verksamhetslandet bemyndigats att utfärda. Med
avtal avses här t.ex. proceduravtal som ingås med biståndsländer eller avtal
med statshandelsländen

Ettårsregeln
i sin nuvarande utformning är inte tillämplig beträffande anställda i stat och
kommun eftersom en stat enligt internationell praxis får beskatta sina egna
anställda oavsett var arbetet utförs. Någon ändring föreslås inte i detta
avseende. Den föreslagna sexmånadersregeln bhr däremot tilllämplig även i
fråga om offentliganställda i den mån de beskattats i verksamhetslandet vilket
ofta är fallet när arbetet utförts i samband med rörelse som bedrivs av en
stat.

Anställda
ombord på danskt, norskt eller svenskt luftfartyg omfattas varken av
sexmånadersregeln eller av ettårsregeln eftersom utlandsstadonerad personal
anställd vid SAS i annat fall skulle helt undgå skatt på sin lön vid
tjänstgöring i länder med vilka Sverige ingått dubbelbeskattningsavtal och där
beskattningrätten uteslutande dllagts Sverige.

När
det gäller antalet tillåtna hembesöksdagar och övriga uppehåll i vistelsen
samt vilka avbrott i utlandsvistelsen som kan accepteras utan att sexmånadersregeln
sätts ur spel bör nuvarande regler fortfarande gälla.

I
fråga om anställda ombord på utländska fartyg föreslås för närvarande ingen
ändring i gällande regler.

I
övergångsbestämmelserna dll gällande regler om skattebefrielse vid utlandstjänstgöring
gavs den tidigare ettårsregeln fortsatt giltighet utan begränsning i dden. Med
hänsyn till att det inte längre föreligger några sakliga skäl för fortsatt
tillämplighet av denna övergångsbestämmelse föreslår jag att möjligheten att
tillämpa den äldre ettårsregeln slopas vid utgången av år 1992.

Förslagen
föranleder ändringar i 54 § KL, i punkt 3 av anvisningarna dll nämnda paragraf
och i de nämnda övergångsbestämmelserna.

387

6 Inkomst av kapital Prop. 1989/90:110

6.1 Allmänt

Jag har tidigare (avsnitt 3) redovisat mina allmänna
överväganden i fråga om reformeringen av kapitalbeskattningen. Det finns
anledning att påminna om vikten av att beskattningen av kapital utformas
enhetligt och likformigt. RINK:s förslag går dessa krav till mötes i betydande
utsträckning och utgör därmed ett gott underlag för reformlagstiftningen på
kapitalområdet.

Samtidigt vill jag redan här understryka att det finns
gränser för hur långt enhetligheten och likformigheten kan drivas. På ett antal
punkter har även RINK funnit det nödvändigt att föreslå avsteg från de
ekonomiskt korrekta lösningarna. I det fortsatta beredningsarbetet har
uppkommit behov av ytterligare justeringar av det slaget. En återkommande
konflikt i det sammanhanget uppstår vid avvägningen mellan kravet på
ekonomiskt riktiga lösningar och kravet på enkla och lättillämpade regien På
andra punkter har konflikten en annan karaktän Jag tänker t.ex. på den av
kommittén föreslagna portfölj metoden för aktievinstbeskattningen. Det
förslaget har enligt min mening uppenbara fördelar från tillämpnings- och
effektivitetssynpunkt. Remisskritiken har emellertid varit synnerligen omild
och gått ut på att metoden innebär sådana avvikelser från traditionella
beskattningsprinciper att jag inser att det inte nu skulle gå att få nödvändig
förståelse för en sådan omläggning.

Ett annat område där jag funnit det nödvändigt att frångå
RINK:s förslag gäller utformningen av avdragsbegränsningarna inom
inkomstslaget. De förändringar som jag föreslår i det avseendet innebär tyvärr
en ökad komplexitet i beskattningen. En del av fördelarna med att beskatta
kapitalinkomsterna i ett inkomstslag går därigenom förlorade. Jag är ändå
övertygad om att det föreslagna systemet på ett helt annat sätt än dagens
kommer att innebära den effektiva kapitalbeskattning som är en förutsättning
för att målen med skattereformen skall uppnås.

Den nya kapitalbeskattningen bygger på att alla
kapitalinkomster skall beskattas likformigt i ett inkomstslag som också utgör en
förvärvskälla. Skillnaderna i skattemässig behandling mellan löpande inkomster
och vinster tas bort. De nuvarande reavinstberäkningsreglerna ändras så att i
princip hela den nominella vinsten beskattas. Direkt och indirekt sparande
träffas av en likvärdig beskattning. En viss förmånsbehandling av
pensionssparande och allemanssparande behålls dock.

Av bostadspolitiska skäl föreslås också begränsningar i
skatteuttaget vid försäljningar av privatbostäder. Genom särskilda
schablonregler blir skatten för permanentbostäder högst 9 % och för övriga
privatbostäder högst 18 % av försäljningspriset.

Sammanföringen av kapitalinkomsterna till ett inkomstslag
innebär också vidgad avdragsrätt för reaförluster och ränteutgiften Som jag
redovisar i det följande införs dock nya avdragsbegränsningar för att
upprätthålla en faktisk likformighet i beskaftningen och förhindra
skatteanpassningsåtgården

388

6.2
Gemensamma frågor 6.2.1
Skatteberäkningen

Prop. 1989/90:110

Mitt förslag: Den 30-procentiga skatten på kapitalinkomster
tas ut i form av en separat statlig inkomstskatt. Underskott i inkomstslaget
ger rätt till skatteredukdon med 30 % mot andra inkomster men får inte sparas.

RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Vid sidan av de skilda synpunkter som
remissinstanserna för fram i fråga om beskattningens nominella karaktär och
nivån på skatteuttaget riktas inga avgörande invändningar mot att beskattningen
ges formen av en separat statlig skatt med proportionell skattesats. Kammarrätten
i Göteborg och flera organisadoner anser att ett underskott i kapital bör kunna
sparas mot framtida skatter för att inte beskattningen skall bli oskälig vid
t.ex. en utlandsvistelse.

Skälen för mitt förslag: I avsnitt 3 har jag redovisat
mitt förslag att nominellt beräknade kapitalinkomster skall beskattas med en
propordonell statlig skatt på 30 %. Här vill jag bara kortfattat uppehålla mig
vid de grundläggande dragen i den valda beskattningsmodellen.

I det nya skattesystemet kommer kapitalinkomsterna således
att beräknas för sig och normalt beskattas med 30 %. Kapitalinkomstskatten
läggs sedan samman med den skattskyldiges övriga skatten På motsvarande sätt
får 30 % av ett underskott i inkomstslaget kapital räknas av från statlig och
kommunal inkomstskatt samt skogsvårdsavgift och fastighetsskatt samma beskattningsån
Jag delar också RINK:s uppfattning att det - framför allt av förenklingsskäl -
inte bör vara möjligt att spara underskott för avräkning under senare
beskattningsån De situationer som föranlett remisskraven på möjligheter att
spara underskott är inte av det slaget att de bör leda till ett annat
ställningstagande i den frågan.

6.2.2 Grundavdrag och sparavdrag

Grundavdrag

Mitt
förslag; Grundavdrag medges inte från inkomst av kapital.

RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Förslaget godtas av de flesta remissinstanserna. Bl.a. Svenska
sparbanksföreningen avstyrker förslaget.

Skälen för
mitt förslag: Fysiska personer har rätt dll kommunalt resp. statligt
grundavdrag från den taxerade inkomsten (48 S KL och 8 S SIL). Avdraget är för
närvarande 10 000 kn men föreslås nu bli relaterat till inkomsten (avsnitt 4).

RINK
föreslår att grundavdraget skall vara förbehållet inkomst av tjänst och inkomst
av aktiv näringsverksamhet. Förslaget skall ses mot bakgrund

389

av att nuvarande regler i
betydande utsträckning utnyttjas för att undvika Prop. 1989/90:110

beskattning av
kapitalinkomsten Det är vanligt att föräldrar av skatteskäl för

över kapital till sina
barn. Varje barn kan därvid utnyttja grundavdraget.

Den överförda egendomen
kan föräldrarna använda för barnens underhåll.

Förslaget syftar till att
motverka den olikformighet i beskattningen som är

följden av ett sådant
förfarande.

Jag
gör samma överväganden som RINK och föreslår därför att grundavdrag inte skall
medges från inkomst av kapital.

RINK
har föreslagit att den som betalar ut räntor och utdelningar skall betala in
preliminär skatt för inkomsterna. Förslaget innebär dessutom att taxering får
ske utan deklaration med ledning av kontrolluppgift av dem som enbart har
ränteinkomster och annan utdelning för vilken preliminär skatt skall betalas
in. Slopandet av grundavdrag från kapitalinkomster medför under sådana
förutsättningar inte någon nämnvärd ökning av antalet deklarationsskyldiga.
Denna uppbördsfråga kräver emellertid ytteriigare överväganden och jag avser
därför att återkomma i saken.

Sparavdrag

Mitt
förslag: Det s.k. sparavdraget i inkomstslaget kapital slopas.

RINK:s
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Remissutfallet är blandat men övervägande positivt. TCO, Sveriges
Föreningsbankers Förbund och Svenska sparbanksföreningen motsätter sig
förslaget.

Skälen
för mitt förslag: I syfte att sdmulera sparande och förenkla taxeringsarbetet
infördes fno.m. taxeringsåret 1957 ett extra avdrag under inkomst av kapital.
Avdraget kom att kallas sparavdrag och utgjorde ursprungligen 100 kn för
ensamstående resp. 200 kn för sambeskattade. Beloppen har under åren höjts i
olika omgångan Vid 1987 års taxering blev avdragsrätten individuell. Det
innebär att en make inte kan använda den andre makens outnyttjade avdrag.
Samtidigt höjdes avdragsbeloppet dll 1 600 kn (prop. 1984/85:180, SkU 60, rskn
375, SFS 1985:405). Sparavdraget regleras i 39 S 3 mom. KL.

Sparavdraget
för med sig en bristande neutralitet i beskattningen. Den föreslagna låga
beskattningsnivån på 30 % i inkomstslaget kapital utgör ytterligare ett skäl
att ta bort avdraget. Beskattningsnivån innebär i sig en påtaglig stimulans
för sparandet. Sparavdraget bör därför avskaffas. Jag noterar därvid att
flertalet remissinstanser inte haft något att erinra mot RINK:s förslag att ta
bort avdraget.

6.2.3
Avdragsbegränsning för reaförluster

Mitt
förslag: Reaförluster skall enligt huvudregeln vara avdragsgilla till 70%.

390

RINK:s förslag:
Utredningens förslag dll huvudregel överensstämmer Prop. 1989/90:110 med
mitt.

Remissinstanserna:
TCO godtar förslaget men anför att reaförluster egentligen endast borde kunna
kvittas mot reavinsten Övriga remissinstanser som yttrat sig i frågan är över
lag negadvt inställda. Näringslivets organisationer, STU samt företrädare för
bl.a. revisorer och banker uppger att förslaget försvårar
riskkapitalförsörjningen för nystartade verksamheter och småföretag.

Skälen
för mitt förslag: Enligt nuvarande regler är reaförluster avdragsgilla mot
reavinster under förluståret och följande sex ån Förlusterna får således inte
kvittas mot andra inkomsten Utöver denna allmänna kvittnings-begränsning finns
särskilda kvittningsbegränsningar bl.a. för reaföriuster på premieobligadonen

Reaförluster
är i huvudsak avdragsgilla med samma andel som motsvarande reavinster
beskattas. Avdragsrätten för lös egendom som beskattas enligt 35 S 4 mom. KL
trappas således ner från 100 %, via 75, 50 resp. 25 % dll vägrat avdrag när
egendomen innehafts i mer än fem ån

För
aktier och andra finansiella instrument som beskattas enligt 35 § 3 mom. KL har
nyligen införts regler som ytterligare begränsar rätten dll avdrag för
reaförlusten Sådana reaförluster är avdragsgilla dll 50 % oavsett innehavstid,
medan vinster beskattas till 100 % upp dll två års innehavstid och först
därefter till 50 %. Tidigare gällde samma procentsatser för vinster resp.
förlusten Innan ändringarna gjordes kom de formellt symmetriska reglerna i
stor utsträckning att ge upphov till ett asymmetriskt beskattningsresultat
(faktisk asymmetri) genom kvittning av reaförluster på yngre aktier mot vinster
på äldre aktien

När
fastigheter säljs är endast nominella reaförluster avdragsgilla. Det innebär
att anskaffningsvärdet inte får räknas upp med hänsyn dll inflationen vid
beräkning av reaförlust.

Om
reaförluster är avdragsgilla med samma andel som reavinster beskattas kan de
skattskyldiga "plocka russinen ur kakan" genom att ddigt sälja
egendom som minskat i värde och vänta med att sälja egendom med god
värdestegring. Genom denna enkla typ av skatteanpassning skjuts reavinstbeskattningen
upp och den skattskyldige får därmed en räntefri skattekredit. Sätts detta
förfarande i system uppkommer beskattningseffekter som strider mot målet om en
likformig beskattning och en begränsning av möjligheterna dll skatteanpassning.

En
förhållandevis enkel metod att motverka skatteanpassning av nämnda slag är att
medge avdrag för endast en del av reaförlusten. Enligt min mening är RINK:s
förslag väl avvägt och kan inte antas i nämnvärd utsträckning försvåra
företagens riskkapitalförsörjning. Jag föreslår att avdrag som huvudregel
medges för 70 % av reaförlust.

För
marknadsnoterade aktier o.d. bör dock reaförluster få kvittas fullt ut mot
reavinster (avsnitt 6.5.4).

Bestämmelserna
om en generell avdragsbegränsning för reaföriuster finns i förslaget till 3 § 2
mom. fjärde stycket SIL.

Den
skattemässiga behandlingen av reaförluster på marknadsnoterade

fordringar
och på personligt lösöre behandlar jag i annat sammanhang (av- Prop.
1989/90:110 snitten 6.6.3 och 6.9.3).

6.2.4
Förlust på konkursaktier m.m.

Mitt förslag:
Total och slutgiltig förlust på aktier m.m. vid bolags upplösning efter
konkurs eller likvidation jämställs med avyttring. Detsamma gäller när en
option blivit värdelös på grund av att tiden för att utnyttja optionen löpt ut.

RINK:$
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mift, men är utformat som en generell
utvidgning av avyttringsbegreppet.

Remissinstanserna:
Förslaget har fått ett positivt mottagande. Några remissinstanser pekar dock
på brister i den lagtekniska utformningen av förslaget.

Skälen
för mitt förslag: Den s.k. realisationsprincipen innebär att beskattning sker
först när en inkomst har realiserats genom en avyttring och inkomstens storlek
kan beräknas med tillräcklig säkerhet. Vid en försäljning är detta fallet då
försäljningsintäkten kan beräknas på grundval av ett bindande avtal.

Vinster på värdestegring
realiseras vid avyttringen av egendomen. Med avyttring avses köp, byte eller
därmed jämförliga överlåtelser (prop. 1967:153 s. 42). Det saknas dock en
reglering i lag av denna innebörd av begreppet. Avgörande för om en avyttring
skett är att egendomen eller en del av egendomen definitivt avhänts ägaren. Av
rättspraxis framgår att en avyttring i vissa fall ansetts föreligga även när
egendomen utslocknar utan att den byter ägare (RÅ 1938 ref 11, RN 1971 1:2, RÅ
1977 ref 39 och RÅ 84 1:60). Enligt punkt 4 av anvisningarna till 35 S KL behandlas
upplåtelser för all framtid mot engångsersättning som avyttringar Det är vidare
oklart om en avyttring föreligger då en aktierätt upphör genom aktiebolagets
konkurs. I regeringsrättens avgörande RÅ 1940 Fi 541 vägrades avdrag för reaförlust
på aktier i ett aktiebolag som under beskattningsåret avträtt sin egendom till
konkurs. Det har därför i allmänhet ansetts att sådan förlust aldrig kan bli
avdragsgill, vilket i sin tur har medfört att aktier i dessa situadoner sålts
till symboliska köpeskillingar för att avdragsgilla förluster skall uppkomma.
Handeln med aktier i konkursbolag har i vissa fall haft stor omfattning.

Enligt
min mening är det otillfredsställande med regler som framtvingar en sådan
konstlad handel med värdelösa aktier och andra finansiella instrument. Jag
anser därför att instrumenten skall anses avyttrade i dessa förlustfall.
Förlusten bör dock vara slutgiltig. En sådan avdragsgiU reaföriust bör därför
anses uppkomma först när ett aktiebolag upplösts genom konkurs eller likvidation.
Vid konkurs som avslutas utan överskott är bolaget upplöst i och med att
konkursen avslutas. När en likvidator har förordnats knyts tidpunkten för
upplösningen till slutredovisningen. Om utdelning erhållits bör det finansiella
instrumentet anses avyttrat för det utdelade beloppet.

På
motsvarande sätt bör avyttring anses föreligga när optioner blir värde-

392

lösa
då dden för att utnyttja dem löpt ut. Däremot bör inte utlåning av egen-
Prop. 1989/90:110 dom för blankning anses som avyttring (jfr avsnitt 6.5.10).

RINK:s
förslag till ett utvidgat avyttringsbegrepp som omfattar de aktuella fallen
har kritiserats från lagtekniska utgångspunkter av några remissinstansen Mitt
förslag till allmän definition av begreppet avyttring är inte avsett att
innebära någon ändring i gällande rätt. Utöver den allmänna regeln föreslår
jag uttryckliga bestämmelser för de fall jag nyss behandlat.

De
nya bestämmelserna finns i förslaget till 24 S 2 mom. första stycket SIL.

6.2.5
Verkliga förluster m.m.

Mitt förslag:
Avdrag för reaförluster medges endast om det uppkommit en verklig förlust. En
förlust som beror på att egendom sålts till underpris eller att säljaren
övertagit en hyreslägenhet e.d. skall inte vara avdragsgill.

RINK:s
förslag: Innehåller inte någon allmän regel om underprissättning. Däremot
föreslås en uttrycklig regel om hänsynstagande till värdeöverföringar från den
avyttrade egendomen. I övrigt överensstämmer förslaget i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna:
Förslaget tillstyrks av de remissinstanser som särskilt tagit upp frågan. RSV
efterlyser ett ställningstagande till frågan hur saken skall bedömas om en
närstående - och inte den som avyttrat en privatbostadsfastighet - får
hyresrätten. RSV vill också gå längre och beskatta en beräknad vinst när en
hyresrätt använts som betalning. Några har påpekat att lagtexten är
svårförståelig.

Skälen
för mitt förslag: Rättstillämpningen i dag kännetecknas i stort sett av en
realistisk bedömning av olika transaktioners direkta ekonomiska innebörd där
frågan om värdering av vederlag ofta har en avgörande betydelse. Förhållandena
kan sammanfattningsvis beskrivas på följande sätt.

Som
skattepliktig intäkt räknas varje form av vederlag. KL innehåller vissa regler
för värdering av försäljningsintäkten. I 42 S KL finns regler för beräkning av
värdet av naturaförmånen Värderingsnormen är ortens pris. Även om reglerna inte
direkt syftar på vederlag som erhålls som kapitalavkastning eller köpeskilling
får den i 42 § uttryckta värderingsnormen anses ha generell giltighet vid
inkomstbeskattningen. I punkt 3 av anvisningarna till 35 S KL finns regler för
en schabloniserad beräkning av intäkten när egendom avyttrats mot vederlag i
form av livsvarig livränta. Livräntans kapitalvärde skall beräknas med hjälp
av de tabeller som finns i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

Vid
inkomstbeskattningen värderas i praxis vederlag till sitt marknadsvärde. Som
exempel härpå kan anges värderingen av råntefria skuldebrev när dessa erhållits
som vederlag vid egendomsförsäljning. Försäljningsintäkten har i dessa fall
beräknats utifrån reversens nuvärde vid överlåtelsetillfället (RÅ 1987 ref
102). I avgörandena RÅ 1987 ref 89 I och II har
regeringsrätten uttalat att en hyresrätt till en bostadslägenhet inte skall
åsättas något

393

värde vid beräkning av
reavinst och reaförlust. Bedömningen innebär knap- Prop. 1989/90:110 past ett
avsteg från marknadsvärderingsnormen utan beror på att en hyresrätt till
bostadslägenhet enligt 12 kap. 65 S jordabalken inte fåröveriåtas mot vederlag.

Värdet
på de vid vinstberäkningen avdragsgilla omkostnaderna för egendomens
anskaffning och förbättring beräknas likaså med utgångspunkt från
marknadsvärdet på det vederlag som lämnats vid förvärvet. Exempelvis har
anskaffningskostnaden för aktier förvärvade genom kvittning mot råntefria
reversfordringar ansetts vara reversernas efter marknadsränta diskonterade
värde vid ddpunkten för aktieförvärvet (RÅ 1986 ref 48). Däremot kan konstateras
att det vid rättstillämpningen ibland förelegat svårigheter att fördela ett
anskaffningsvärde mellan olika dllgångar samt förbrukning av anskaffningsvärde.
Som exempel kan nämnas RÅ 83 1:77 där anskaffningsvärdet för ett skuldebrev och
en optionsrätt som förvärvades dllsammans enbart hänfördes till skuldebrevet.
Resultatet härav blev att skuldebrevet kunde säljas omedelbart med en
avdragsgill reaförlust som följd och att detta värde i stället kom att
beskattas som en reavinst på optionsrätten när denna avyttrades. Genom
lagstiftning har rättsläget i detta fall ändrats, så att anskaffningsvärdet
fördelas på skuldebrevet och optionsrätten (punkt 2 b donde stycket av
anvisningarna till 36 S KL, jfr avsnitt 6.5.7). Avgörandena RÅ 1986 ref 52 och
104 är exempel på att regeringsrätten ansett att man enligt reglerna i
inkomstslaget tiUfällig förvärvsverksamhet vid beräkningen av anskaffningsvärde
på aktier inte skall beakta att den skattskyldige har erhållit skattefri
utdelning på aktierna resp. övertagit tillgångar dll bokförda men inte
marknadsmässiga värden. Detta skall däremot beaktas vid resultatberäkning i
inkomstslaget rörelse när organisadonsakder o.d. säljs. Reglerna har bl.a.
skapat möjlighet för akdebolag att efter förvärv av annat aktiebolag med
utdelningsbara vinstmedel företa skattefri utdelning av vinstmedlen och
därefter erhålla en fiktiv men avdragsgill reaförlust vid avyttring av bolaget.

Det
förslag som remitterades tiU lagrådet innehöll en bestämmelse om att
värdeöverföringar från den avyttrade egendomen skulle beaktas vid beräkning av
omkostnadsbeloppet. Bestämmelsen tog sikte på fall där den avyttrade egendomen
före avyttringen har tömts på substans. Innebörden av förslaget var att det
även i inkomstslaget kapital vid vinst- och förlustberäkningar skulle göras
sådana bedömningar som i dag skall ske om avyttringen redovisas i inkomstslaget
rörelse.

Lagrådet
har ställt sig kritiskt till utformningen av bestämmelsen och har avstyrkt
förslaget i denna del. Lagrådet har ifrågasatt om en lagreglering på denna
punkt verkligen är påkallad och har därvid uttalat aft mycket talar för att
praxis, under de nya förutsättningar som skapas genom skattereformen, kommer
att finna sig oförhindrad att tillämpa de principer som följts vid rörelsebeskattningen
också vid reavinstbeskattningen.

Med
hänsyn härtill lägger jag inte nu fram något förslag om en särskild regel för
hänsynstagande till värdeöverföringar Jag tar därvid fasta på lagrådets
uttalande om möjligheten att i rättstiUämpningen beakta de aktuella
värdeöverföringarna. Har den avyttrade egendomen i något skede tömts på
substans utan beskattningskonsekvenser kan alltså en reavinstberäkning

som
bygger på en jämförelse mellan försäljningspris och ursprungligt an- Prop.
1989/90:110 skaffningspris behöva korrigeras för värdeöverföringen.

Jag
vill också framhålla det angelägna i att det sker en realistisk värdering av
intäkter och kostnader vid kapitalbeskattningen, bl.a. för att förhindra att
det tillskapas fiktiva reaförluster. När försäljningsintäkten resp. de avdragsgilla
kostnaderna bestäms skall varje form av vederlag som erhållits vid försäljningen
resp. lämnats vid förvärvet beaktas. Det bör också påpekas att avdrag för
reaförlust medges endast om förlusten har onerös grund (jfr RÅ 1985 Aa 204).

I
det dll lagrådet remitterade förslaget fanns en bestämmelse om att avdrag för
reaförlust medges endast när förlusten är definitiv. En sådan regel innebär att
avdrag medges endast om egendomen har frångått den skattskyldige på ett sådant
sätt att det inte finns någon beaktansvärd möjlighet till ytterligare betalning
eller att egendomen åter skall få ett värde för honom. På lagrådets inrådan
fogas bestämmelsen till reglerna om skattskyldighetens inträde i 24§ 4 mom.
SIL.

En
motsvarighet till den särskilda regeln om fikdva reaförluster vid fastighetsöverlåtelser
till närstående i nuvarande punkt 4 av anvisningarna till 36 § KL har i
lagrådsremissen förts in i 24 § 3 mom. SIL. Lagrådet har konstaterat att
bestämmelsen fått en avfattning som är snävare än dess syfte. I enlighet med
vad lagrådet anfört föreslår jag att bestämmelsen får en utformning som mer
generellt ger uttryck för principen aft en reaUsationsförlust som uppkommer på
grund av en avsiktlig underprissättning inte är avdragsgill.

Det
är inte ovanligt att en reaUsationsförlust beror på att en villa avyttras till
ett förhållandevis lågt pris i samband med att säljaren får överta en hyreslägenhet.
Av skäl som redovisats i det föregående åsatts inte en sådan hyresrätt något
värde trots att hyresrätten i realiteten har givits ett värde vid förhandlingen
mellan köpare och säljare. En förlust i samband med en sådan affär kan därför i
viss mening sägas vara fiktiv. Det är därför erforderligt med en regel som
innebär att avdrag inte skall medges när förlusten uppkommit genom att
försäljningspriset understiger marknadsvärdet för villafasdgheten och säljaren
eller någon honom närstående utöver köpeskillingen erhåller en hyresrätt i
utbyte mot villan.

En
regel av detta innehåll anser jag vara ett utflöde av en mera allmän princip
avseende förlusten Den nya bestämmelsen bör därför ges ett generellt innehåll
och avse varje rätdghet eller förmån som har ett fakdskt ekonomiskt värde för
den skattskyldige eller någon honom närstående men som av särskilda skäl inte
skall åsättas något värde vid en reavinstberäkning.

Bestämmelserna
för dessa fall skulle i och för sig kunna sträcka sig längre och även avse
vinster på det sätt RSV förordan Saken har berörts av RINK och jag delar den i
betänkandet framförda uppfattningen att en så långtgående bestämmelse är svårförenlig
med den bakomliggande regleringen i jordabalken.

395

Jag
vill i detta sammanhang ta upp ytterligare en fråga. RINK har behandlat frågan
om det behövs särskilda regler avsedda för de fall beteckningarna på vissa
betalningar eller transaktioner inte korrekt återger deras reella innebörd. I
praxis bedöms transaktioner efter sin verkliga innebörd även om de getts en
annan beteckning. Jag delar därför RINK:s bedömning att det inte krävs någon
särskild lagregel för dessa fall. Det kan vara nog att här erinra

om att transaktionernas
verkliga innebörd skall läggas till grund för bedömningarna.

En annan situation - där
en särskild lagregel inte heller torde vara nödvändig - är när egendom
förvärvas till pris över marknadsvärdet. Överprisdelen kan beroende på
omständigheterna vara en gåva eller t.ex. ett vederlag för en annan
prestation. I regeringsrättens avgörande RÅ 80 1:57 ansågs vad en far vid
förvärv av aktier från sin dotter erlagt utöver vid denna tidpunkt gällande
börsvärde vara betalning av gåvo- eller skadeståndskaraktär och betalningen
fick således inte räknas in i sin helhet i hans anskaffningsvärde för
aktierna.

Prop. 1989/90:110

6.2.6
Skattskyldighetens inträde

Mitt förslag:
Skattskyldighet för reavinster skali inträda redan vid avyttringstidpunkten.
En anståndsmöjlighet införs för sådana fall där avyttringen är beroende av
myndighets dllstånd eller liknande. Den s.k. belöpandeprincipen genomförs inte.

RINK:s
förslag: Överensstämmer med mitt utom när det gäller belöpandeprincipen. Förslaget
innebär att om en räntebetalning skjutits upp skall under vissa förutsättningar
skattskyldighet för räntan likväl inträda för det beskattningsår på vilket den
belöper

Remissinstanserna: När det
gäller förslaget att avyttringen omedelbart skall utlösa reavinstbeskattning är
remissutfallet blandat. Kammarrätten i Stockholm, RSV och TCO godtar förslaget.
Andra - däribland Svenska Revisorssamfundet SRS och lantbruksstyrelsen -
framhåller att anståndsreglerna måste ges en generös utformning. 5y4Foch Näringslivets
skattedelegation avstyrker förslaget och pekar på att nuvarande principer är
väl inarbetade. Andra pekar på att förslaget kan leda till likviditetsproblem.

Förslaget avseende
belöpandeprincipen har mött kritik. Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter
behovet av en särskild reglering av uppskjutna räntor RSV tillstyrker i och
för sig förslaget men pekar på det förhållandet att problemet med uppskjutna
räntor inte kan vara påtagligt i ett system med proportionell
kapitalbeskattning.

Skälen för mitt förslag:
Kontantprincipen - som tillämpats alltsedan KL:s dllkomst när det gäller
löpande kapitalinkomster och realisationsvinster -innebär att beskattning skall
ske när kontant betalning uppbärs eller blir tillgänglig för lyftning. I fråga
om kostnader innebär kontantprincipen att avdragsrätt inträder när betalning
eriäggs. Kontantprincipen modifieras i vissa fall genom reglerna om s.k.
årsskiftesbetalningan Jag återkommer till denna fråga (avsnift 6.2.7).

Först
behandlar jag frågan om skattskyldighetens inträde för reavinster.

Vid
reavinstbeskattningen tillämpas den s.k. första kronans princip.
Skattskyldighet inträder när köpeskillingen betalas eller bhr tillgänglig för
lyftning. Skattskyldigheten omfattar därvid hela reavinsten oavsett om endast
en del av köpeskillingen erhållits eller hållits tillgänglig för lyftning.

I
punkt 4 a av anvisningarna till 41 S KL finns ett särskilt undantag från

396

kontantprincipen.
Regeln tar sikte på det fallet att den skattskyldige flyttar Prop. 1989/90:110
utomlands efter att ha avyttrat aktier eller andelar i ett svenskt företag utan
att beskattning har skolat ske. I så fall skall intäkt på grund av avyttringen
anses ha åtnjutits när flyttningen sken Regelns syfte är att skattskyldighet
skall inträda medan den skattskyldige alltjämt är oinskränkt skattskyldig i
Sverige. Anvisningspunkten innehåller också en särskild bestämmelse om s.k.
tilläggsköpeskillingar i utflyttningsfallen. Om förhållandena är sådana att det
vid taxeringen för utflyttningsåret inte gått att göra en slutlig vinstberäkning
till följd av att köpeskillingens totala belopp varit beroende av en viss
framtida händelse, skall tillkommande köpeskilling tas till beskattning när den
blir tillgänglig för lyftning.

Den
första kronans princip innebär att motsvarande situation - att inte hela
köpeskillingen är känd när skattskyldighet inträder- också kan inträffa i andra
fall än i utflyttningsfallen. Hur en sådan tilläggsköpeskilling skall behandlas
är inte uttryckligen reglerat. Enligt praxis gäller att dllkommande belopp
beskattas vid taxeringen för det år då beloppet blir tillgängligt för lyftning.

Beskattningen
av kapitalvinster vid realisationstidpunkten motiveras inte uteslutande av
hänsyn till den skattskyldiges betalningsförmåga. Också osäkerheten om
värdestegringens storlek samt frågan om den blir bestående har betydelse.

Jag
delar den av RINK framförda uppfattningen att likformighetsskäl talar för att
skattskyldighet skall inträda redan vid avyttringstidpunkten. En anknytning av
beskattningen till avyttringstidpunkten torde även underlätta kontrollen av att
realiserade vinster deklareras. En sådan förändring har tidigare diskuterats
(prop. 1982/83:44) men inte genomförts. Den principiella utgångspunkten för en
förändring är nu vid en genomgripande reform annorlunda än då detta förslag
diskuterades. Normalt torde säljaren kunna kräva att erhålla tillräcklig
betalning i anslutning till avyttringen för att kunna betala skatten.
Betalningsförmåga kan även föreligga genom tidigare belåning av den sålda
egendomen. Det bör även noteras att skattebetalningen enligt gällande
uppbördsregler kan skjutas upp mer än ett år efter beskattningsårets utgång,
men att det på grund av kvarskatteavgiftens höjd är lönsamt att erlägga skatten
redan dessförinnan. Det kan antas att det normalt inte medför några
svårigheter att skattskyldigheten inträder redan vid avyttringstidpunkten. Mitt
förslag innebär alltså att skattskyldighet uppkommer vid avyttringstidpunkten.

En
förutsättning för att en reavinst skall kunna beskattas är emellertid att
vinstens storlek med tillräcklig säkerhet kan beräknas. I fall där köpeskillingens
storlek beror av framtida händelse kan beskattningen helt eller delvis enligt
gällande rättspraxis skjutas upp. Enligt min uppfattning är en förändring av
denna praxis inte lämplig. En särskild regel som väsentligen skall motsvara
gällande rätt i frågan bör därför införas. Av denna skall således framgå att
skattskyldighet, helt eller delvis, i dessa fall inträder först då de
omständigheter inträffat varom klarhet krävs för att beräkna reavinsten. En
sådan ordning motiveras även av att svårigheter kan föreligga att erhålla betalningsförmåga
för en sådan osäker vinst.

Enligt
realisationsprincipen skall säljaren i huvudsak ha fullgjort sin pre- Prop.
1989/90:110 station för att en intäkt skall anses realiserad. Detta anses
exempelvis vid försäljning av varor i näringsverksamhet ske genom leveransen av
varorna. Vid reavinstbeskattningen finns inte anledning att anknyta till
ddpunkten för egendomens överlämnande. Den vinst som realiseras genom
avyttringen är nämligen normalt inte till någon del beroende av prestationer
som säljaren skall utföra därefter, utan beror i aUt väsentligt på förändringar
av egendomens marknadsvärde som säkerställts genom det bindande
försäljningsavtalet. Enligt praxis (se RÅ 1950 ref 5 I) utgår man även vid
vinstberäkningen från dagen för bindande avtal, exempelvis vid bestämmande av
innehavsdd.

I
vissa situationer kan säljaren ha beaktansvärda svårigheter att betala skatt på
reavinsten även då dess storlek är klar, beroende på att hela avyttringen är
svävande då förvärvets giltighet är beroende av myndighetsbeslut
(förvärvstillstånd, kommunalt förköp etc). Denna situation föreligger huvudsakligen
vid försäljningar av näringsfastigheter, men kan i vissa fall aktualiseras
även vid försäljning av andra fastigheten Betalningssvårigheter i sådana
sammanhang kan beaktas genom att det i sådana fall ges möjlighet till anstånd
med betalningen av skatten.

Den
av RINK föreslagna anståndsregeln har getts en restriktiv utformning för att
dess tillämpning endast skall behöva övervägas i de fall där verkliga
betalningssvårigheter kan antas föreligga. Regeln bör - på sätt RINK föreslagit
- endast gälla försäljning av fastigheter, bostadsrätter samt akder och andelar
i fåmansföretag, och anstånd bör bara medges i de fall det aktuella
skattebeloppet är av någorlunda storlek. RINK:s förslag innebär att anstånd bör
medges endast till den del skatten överstiger 20 000 kr. samt att anståndsbeloppet
dessutom bör minskas med vad som uppburits i köpeskilling. Jag instämmer i
dessa hänseenden med vad RINK föreslagit.

Anståndsreglerna
bör enligt min uppfattning inte uteslutande avse fall när försäljningens
bestånd är beroende av myndighetstillstånd. Även andra situationer - t.ex. en
tvist huruvida säljaren var ägare till det sålda eller ej -bör omfattas av
anståndsbestämmelserna i enhghet med vad RINK föreslagit-

Den
allmänna bestämmelsen om kontantprincipen är placerad i 3 S 5 mom. första
stycket SIL. Det bör också i anslutning dll en sådan allmän bestämmelse finnas
en motsvarighet till punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 41 § KL. Här
regleras frågan om rätt beskattningsår för ränta på bankkonton. Bestämmelsen
om att avyttringsddpunkten är avgörande för reavinstbeskattningen och reglerna
om de s.k. tilläggsköpeskillingarna återfinns i 24 § 4 mom. första och andra
styckena SIL. Bestämmelsema om anstånd finns i förslaget dll 48 S 5 mom.
uppbördslagen (1953:272).

Att
slopa den första kronans princip och att gå över tUl avyttringen som den
beskattningsutlösande omständigheten leder till särskilda övergångsproblem.
RINK har föreslagit övergångsregler (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till
SIL) som tar sikte på det fallet att en avyttring skett före ikraftträdandet
och att betalning helt eller delvis sker först därefter RINK:s förslag innebar
att alla avyttringar av detta slag skulle tas dll beskattning vid 1992 års
taxering. En bestämmelse av detta slag är emellerdd inte förenlig med

förbudet
mot retroaktiv skattelag. Jag föreslår därför en annan övergångsbe- Prop.
1989/90:110 stämmelse som innebär att den första kronans princip kvarstår som
den be-skattningsudösande omständigheten i dessa fall.

Vad
härefter gäller beskattningen av den löpande kapitalavkastningen kan följande
anföras.

Kontantprincipen
innebär i fråga om räntor att skattskyldighet inträder när avkastningen blir
tillgänglig för lyftning enligt avtalet med låntagaren. Avdragsrätt inträder -
med två undantag - när räntan betalas. Enligt 41 § tredje stycket KL medges
inte avdrag vid betalning av förskottsränta. I stället fördelas räntan över
låneperioden och avdrag medges under de år på vilka räntan belöper Enligt punkt
2 av anvisningarna till 39 § KL inträder avdragsrätt för betalning av s.k.
räntekompensation först då den "förvärvade" ränteintäkten förfaller
dll betalning. När det gäller ddpunkten för avdragsrätten ansluter
beskattningstidpunkten till den intäkt som kostnaden är hänförlig dU.

Avdragsrätten
vid betalning av räntor är inskränkt i väsendiga avseenden. Avsikten ar att
förhindra icke önskvärd skatteplanering. Det är-på sätt som konstateras i
RINK:s betänkande - dock alltjämt möjligt aft skjuta upp mottagandet av en
ränteintäkt för att därigenom erhålla en skattekredit. Jag kan visserligen i
allt väsentligt ansluta mig till de resonemang som RINK lägger till grund för
sitt förslag men får Ukväl intrycket att förslaget formats mer i ljuset av de
nackdelar kontantprincipen fört med sig i nuvarande progressiva skattesystem än
med hänsynstagande till effekterna av den föreslagna nya ordningen. De
särskilda problem i samband med övergången till ett nytt system med lägre
skatteuttag har också skjutits i förgrunden av RINK.

För
egen del har jag mot den här bakgrunden tagit intryck av den remiss-kridk som
safter i fråga behovet av den reglering som RINK föreslagit. Den är krånglig- i
fråga om underkursskuldebrev handlar det om utomordentligt komplexa
bestämmelser - och det kan ifrågasäftas om inte intresset för transaktioner av
detta slag minskar när en förhållandevis låg proportionell kapitalbeskattning
införs. Intresset för att skjuta upp ränteinkomster - t.ex. genom s.k.
framtidskonton - torde i första hand ha bedngats av själva övergången från ett
system till ett annat. Jag har mot denna bakgrund stannat för att RINK:s
förslag i denna del inte bör genomföras.

6.2.7
Årsskiftesbetalningar

Mitt förslag:
Reglerna om årsskiftesbetalningar görs tvingande.

RINK:s
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: De
remissinstanser som yttrat sig i frågan är genomgående positivt inställda.

Skälen för mitt förslag:
Reglerna om årsskiftesbetalningar finns i punkt 4 av anvisningarna till 41 S
KL. De innebär att i intäkter och kostnader kan deklareras för det år de
belöper på även om betalningen skeft ett annat ån En förutsättning är
emellertid att betalningen skall ha skett i nära anslutning till årsskiftet.

399

Av
praxis (RÅ 1953 Fi 528) torde den slutsatsen kunna dras att betal- Prop.
1989/90:110 ningen skall ha skett senast den 15 januari för att
årsskiftesreglerna skall vara tillämpliga och en motsvarande tidsgräns torde
gälla för tiden före årsskiftet. I viss äldre praxis har reglerna inte
tillämpats utan den skattskyldiges yrkande (RÅ 1973 ref 21) men tvekan råder i
frågan efter regeringsrättens dom i RÅ 85 1:3 (årskort på SL). En annan
oklarhet är huruvida intäkten eller kostnaden i sin helhet måste belöpa endast
på beskattningsåret före betalningsåret eller om posterna även kan belöpa på
tidigare beskattningsån

Reglerna
om årsskiftesbetalningar har en praktisk funkdon exempelvis för de situationer
där betalningsrutinerna leder till att en utbetalning sker först efter ett
årsskifte. Materiellt sett innebär reglerna härutöver en korrekt pe-riodisering
till belöpandeåret. RINK har av detta dragit slutsatsen att reglerna skall
behållas. Jag instämmer i denna uppfattning. I enlighet med vad RINK föreslagit
bör bestämmelserna dock justeras i vissa hänseenden.

Valfriheten
medför att det kan uppstå osäkerhet vid taxeringen för betalningsåret om
intäkten eller kostnaden redan deklarerats. Reglerna bör därför göras
tvingande.

Enligt
sin ordalydelse är reglerna inte tillämpliga på poster som belöper på tidigare
år än året före betalningsåret. Reglerna bör även omfatta sådana betalningar.

Slutligen
bör tidsgränserna anges i lagtexten. Efter dessa förtydliganden bör reglerna
även beaktas i de fall utbetalaren är skyldig lämna kontrolluppgift. Så torde
redan i dag i praktiken i viss mån ske då utbetalaren inte kan förutse när en
betalning blir tillgänglig för lyftning för mottagaren.

Lagrådet
har uppmärksammat att det är nödvändigt med en särskild övergångsbestämmelse
med sikte på betalningar resp. inkomster runt årskiftet 1990/91. Jag delar
lagrådets uppfattning och återkommer till denna bestämmelse i
specialmotiveringen.

6.2.8
Blandade överlåtelser

Mitt förslag:
RINK:s förslag att den s.k. delningsprincipen skall användas också när
fastigheter överlåts delvis mot vederlag och delvis som gåva genomförs inte.

RINK:s förslag: Förslaget
tar sikte på sådana fastighetsöverlåtelser mot vederlag som enligt gällande
rätt endast föranleder gåvobeskattning hos mottagaren. Med tillämpning av den
s.k. delningsprincipen skulle överlåtelser av detta slag också föranleda
reavinstbeskattning hos givaren.

Remissinstanserna:
Kammarrätten i Stockholm, RSV och TCO tillstyrker i princip förslaget. De två
förstnämnda pekar dock på svårigheterna att bestämma den överlåtna
fastighetens marknadsvärde vilket är nödvändigt för att tillämpa den s.k. delningsprincipen.
Övriga remissinstanser som tagit upp frågan - däribland FAR, LRF, Näringslivets
skattedelegation, Svenska Sparbanksföreningen, Sveriges Fastighetsägareförbund
- är genomgående kritiska.

Skälen
för mitt förslag: I praxis har två olika metoder utvecklats för be-

400

handling av överlåtelser,
som sker delvis mot ett vederlag och delvis har ka- Prop. 1989/90:110 raktär
av gåva. Antingen behandlas en överlåtelse som har ett benefikt inslag i sin
helhet som gåva eller så delas överlåtelsen upp på en onerös och en benefik
del. Metoderna benämns huvudsaklighetsprincipen resp. delningsprincipen.

Enligt
gällande rätt tillämpas huvudsaklighetsprincipen vid överlåtelse av fastigheter
som är föremål för reavinstbeskattning, dvs. alla fastigheter utom fastigheter
som är omsättningstillgångar i rörelse. Delningsprincipen torde tillämpas vid
blandade överlåtelser av all annan egendom som är föremål för
reavinstbeskattning. I praxis har den tillämpats vid överlåtelse av aktier (RÅ
1943 ref 9, börsnoterade aktier och RÅ 1983 Ba 14, fåmansföretagsaktier) och
andelar i bostadsrättsföreningar (RÅ 1988 ref 22).

Huvudsaklighetsprincipen
innebär att en överlåtelse som till övervägande del kan anses benefik, i sin
helhet behandlas som sådan. En benefik del anses föreligga om en
förmögenhetsöverföring skett i benefikt syfte.

Fastigheten
värderas i den praktiska tillämpningen till taxeringsvärdet vid bedömningen av
om en förmögenhetsöverföring föreliggen Enligt huvudsaklighetsprincipen
föreligger gåva om erhållet vederlag är mindre än den överlåtna fastighetens
taxeringsvärde.

Det
kan hävdas att delningsprincipen teoretiskt sett ger ett mer korrekt resultat
än nuvarande ordning. Mot detta står att huvudsaklighetsprincipen är enklare
att tillämpa. Härtill kommer - vilket inte är minst viktigt - att det troligen
inte är alldeles enkelt att vinna förståelse för en regel som innebär att en
överlåtelse som är en civilrättshgt gildg gåva skall föranleda reavinstbeskattning
hos givaren.

Vid
mina överväganden i denna del har jag också tagit intryck av den remisskritik
som framförts. Jag avstår således från att föreslå att delningsprincipen också
skall tillämpas i fråga om fastigheten Mitt ställningstagande innebär att
gällande praxis består vad gäller såväl fastigheter som sådan egendom på
vilken delningsprincipen hittills har tillämpats.

6.3 Beskattning av räntor och utdelningar

6.3.1
Nuvarande regler

Till
intäkter i det nuvarande inkomstslaget kapital hör bl.a. räntor och utdelningar
på aktier samt inkomst av bostadsföreningar och bostadsakdebolag. En
förutsättning är dock att intäkten inte är hänförlig till ett annat inkomstslag.
För fysiska personer är räntor och aktieutdelningar således i regel intäkt av
kapital.

Utdelning
behöver inte ske i pengar, utan kan även förekomma genom överföringar av t.ex
värdepappen För utdelning på andelar i svenska ekonomiska föreningar gäller i
huvudsak samma regler som för utdelning på svenska aktien

En
andelsägare i en aktiefond är skattskyldig för utdelning från fonden på

samma sätt som för aktieutdelning. För avkastningsfonder gäller dessutom

sedan år 1986 att vinst eller förlust vid avyttring av andel genom försäljning

eller inlösen skall behandlas som ränta och således beskattas i inkomstslaget 401

kapital.

26
Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

Någon
allmän definition av begreppet ränta finns inte i skattelagstiftningen och
begreppet är inte helt entydigt. Som ränta behandlas t.ex. avkastning-inkl.
kursvinster och kursföriuster-på bankcertifikat, statsskuldväxlar och
skattkammarväxlan Motsvarande gäller enligt praxis för s.k. indextillägg som
utgör kompensation för penningvärdets fall. Även kapitalrabatter beskattas
enligt praxis som ränta.

Fno.m.
1989 års taxering gäller med vissa undantag skattefrihet för räntor
understigande 100 kn på konton i banker och andra kreditinstitut.

För
aktieägare i fåmansföretag föreslås särregler som jag återkommer till (avsnift
6.8).

Prop.
1989/90:110

6.3.2 Ränteavdragsbegränsningar

Mitt
förslag: Ett tak för full avdragsrätt införs för ränteutgiften Ränteutgifter
får dras av fullt ut mot ränteinkomsten Om utgifterna överstiger inkomsterna
får överskjutande del dras av utan begränsningar upp till ett belopp av 100 000
kn För barn och ungdomar under 18 år samt för dödsbo som behandlas som
handelsbolag är beloppsgränsen 10 000 kn Ränteutgifter som skjuter över denna
gräns är avdragsgilla dll 70%.

RINK:s
förslag: Ett avdragstak på 100 000 kn införs för ränteutgiften Ränteutgifter
därutöver är inte avdragsgilla.

Remissinstanserna:
Remissopinionen är blandad. Till de positivt inställda instanserna hör HSB, PRO
och TCO. Bl.a. plan- och bostadsverket är i princip positiv till förslaget men
anser att taket kan behöva höjas. Näringslivets organisationer är genomgående
starkt kritiska till ett bruttoavdragstak. Organisationerna anser bl.a. att
riskkapitalförsörjningen försämras och pekar på olika möjligheter till
skatteanpassning. Som alternativ förordas bl.a. ett tak för skattereduktion på
grund av underskott i kapital. Flera remissinstanser anser att avdragstaket
bör räknas upp för inflationen. Kammarrätterna i Stockholm och Göteborg samt
riksgätdskontoret avstyrker förslaget. Riksgäldskontoret anför att takets
tillämpning på reaförluster utgör ett direkt hinder för strävandena att bredda
placeringsbasen för statspappen Riksbanken ifrågasätter om inte förslaget
innehåller så många olägenheter att ett tak för avdragsgillt underskott i
inkomstslaget kapital är att föredra. RSV ifrågasätter behovet på sikt av ett
avdragstak mot bakgrund av att ränteutgifternas värde begränsas till 30 %. RSV
pekar också på olika kontrollproblem och möjligheter till kringgående av
reglerna. Enligt RSV m.fl. krävs undantagsregler för barn som ärver en belånad
fastighet.

Skälen för mitt förslag: En grundtanke i förslaget till
nytt skattesystem är att lånefinansierad konsumtion inte skall främjas.
Reglerna skall vidare motverka skattekrediter genom lånefinansierade
placeringar som ger en låg löpande avkastning. Dessa mål måste emellertid
vägas mot de bostadspolitiska målen om rimliga bostadskostnaden Den föreslagna
statliga proportionella skattesatsen om 30 % för kapitalinkomster är i sig
ägnad att minska det skattemässiga värdet av underskottsavdrag. Denna effekt
motverkas dock i viss

402

utsträckning av de sänkta skattesatserna. Det nya
sammanslagna inkomst- Prop. 1989/90:110 slaget kapital för också med sig ett
vidgat utrymme för avdrag.

RINK har mot denna bakgrund framhållit att det av
fördelningspolitiska skäl samt för att förebygga skattekrediter och
skatteplanering bör finnas avdragsbegränsningar för ränteutgiften Jag delar
denna bedömning. En annan ordning skulle ge alltför stora möjligheter till
skattekrediter och annan skatteplanering genom upplåning. Vid valet av metod
för att åstadkomma en sådan begränsning bör man eftersträva en lösning som är
både enkel och effek-dv. Av förenklingsskäl bör det nuvarande systemet med
underlagsberäkning för tilläggsbelopp överges. Avdragsbegränsningen bör således
åstadkommas genom åtgärder inom det nya inkomstslaget kapital.

Det är särskilt angeläget att avdragsbegränsningen
utformas så att ränteutgifter för boende och liknande ändamål kan finansieras
på ett rimligt sätt.

Åtskilliga remissinstanser har kritiserat RINK:s förslag
dll avdragstak och framhållit att förslaget kan få oskäliga effekten Det finns,
enligt min mening, visst fog för sädana farhågor Utredningsförslaget bör därför
modifieras på följande sätt.

Jag föreslår att ränteutgifter först och främst skall få
kvittas fullt ut mot ränteinkomsten Om ränteutgifterna är större än
ränteinkomsterna får skillnaden dras av i sin helhet upp till ett belopp om
100 000 kn För barn och ungdomar under 18 år samt för dödsbo som behandlas som
handelsbolag är beloppsgränsen 10 000 kn De ränteutgifter som inte ryms under
beloppsgränsen är avdragsgilla till 70 %. Uppkommer det därvid ett underskott
i inkomstslaget beaktas det, som tidigare redovisats, genom en 30-procentig
skattereduktion (avsnitt 6.2.1).

Höjda beloppsgränser för avdragsbegränsningen föreslås
dels för ägare till fåmansföretag, dels för näringsidkare som skall ta upp ett
s.k. räntefördelningsbelopp. Dessa frågor behandlas senare (avsnitt 6.8.4
resp. 8.10.2.).

Den föreslagna ränteavdragsbegränsningen innebär enligt
min mening en rimlig avvägning mellan önskemålet att förebygga skatteplanering
och behovet att medge en skattelättnad för ränteutgiften Förslaget innebär
t.ex. att det inte krävs undantagsregler för barn som ärver en belånad
fastighet eftersom avdragsrätten endast delvis är begränsad när beloppsgränsen
10 000 kn överskrids.

Gränsdragningen mellan ränta resp. utdelning och reavinst
bör i huvudsak göras efter de principer som gäller nu (jfr avsnitt 6.6.1). Som
kommer att framgå senare (avsnitt 6.5.5) föreslår jag dock att löpande
avkastning på alla finansiella instrument som skall beskattas som aktier
behandlas som utdelning.

Reaförluster vid avyttring av marknadsnoterade skuldebrev
i svenska kronor bör behandlas som ränteutgifter (avsnitt 6.6.3). Reavinster
på sådana fordringar skall på motsvarande sätt behandlas som ränteinkomsten
Såväl förlusterna som vinsterna kommer därför att omfattas av de föreslagna ränteavdragsbegränsningarna.
Även nyss nämnda räntefördelning för näringsidkare bör räknas med när reglerna
om avdragsbegränsning tillämpas (avsnift 8.10.2).

Tomträttsavgäld likställs med ränta och omfattas alltså av
avdragsbegräns-

403

ningarna. Detsamma gäller
kostnad för förtida inlösen av lån (avsnitt 6.7.1).

När det är fråga om räntor
för vilka utgår räntebidrag eller annat liknande stöd bör endast nettoräntan
räknas med i det belopp som berörs av ränteavdragstaket (förslaget till 19 S
KL näst sista ledet).

Däremot skall självfallet,
på samma sätt som vid utdelning, fullt avdrag medges från ränteinkomster för
direkta omkostnader för att förvärva dessa intäkten

De nya bestämmelserna om
begränsningar i avdragsrätten för räntor finns i förslaget till 3 S 2 mom.
andra stycket SIL.

Prop. 1989/90:110

6.3.3
Förvaltningskostnader m.m.

Mitt
förslag: Avdrag medges alltjämt för förvaltningskostnader endast i den mån de
överstiger 1 000 kn

RINK:s
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Förslaget tillstyrks över lag. Kammarrätten i Stockholm och Svenska
Revisorsamfundet SRS anser att bankgarantiavgifter bör få dras av som förvaltningskostnad
resp. ränta.

Skälen
för mitt förslag: Från intäkt av kapital får enligt 39 S 1 mom. första stycket
KL avdrag göras bl.a. för förvaltningskostnaden För fysiska personer medges
enligt andra stycket samma moment sådant avdrag endast till den del kostnaderna
under beskattningsåret överstiger 1 000 kn

Jag
anser i likhet med RINK och remissinstanserna att rätten till avdrag för
förvaltningskostnader bör kvarstå.

Eftersom
sådana kostnader inte är avdragsgilla i inkomstslaget annan fastighet är t.ex.
aviseringsavgifter för räntebetalningar på lån som nedlagts i fastighet inte
avdragsgilla för närvarande. I det utvidgade nya inkomstslaget kapital blir
kostnaderna däremot avdragsgilla. Någon egentlig förändring av begreppet
förvaltningskostnad är emellertid inte avsedd.

Bankgarantiavgifter
har i praxis ansetts varken utgöra förvaltningskostnad eller ränta. Enligt min
mening finns det inte skäl att frångå denna praxis.

Reglerna
om avdrag för förvaltningskostnader finns i förslaget till 3§ 2 mom. femte stycket
SIL. Den nya regeln får en ändrad utformning eftersom stiftelser, föreningar
m.fl. i det nya skattesystemet beskattas endast i inkomstslaget
näringsverksamhet.

6.3.4
Allemanssparande m.m.

Mitt förslag:
Ränta på allemanssparande och bonusränta på ungdomsbosparande beskattas med en
skattesats på 20 %.

RINK:s
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Remissutfallet är blandat. TCO tillstyrker förslaget som enligt organisationen
bör gälla på längre sikt och även omfatta andra former av bosparande. Sveriges
föreningsbankers förbund motsätter sig be-

404

skattning
av räntan. Fondbolagens förening anser att ränta på "gamla" andelar
i en allemansfond bör vara skattefri. Bl.a. LO anser att skattesatsen är för
låg.

Skälen för
mitt förslag: Mitt förslag till en ny enhetlig skattesats på 30 % omfattar alla
kapitalinkomsten Efter denna sänkning av skattesatsen finns inte längre samma
skäl att behålla den nuvarande skattefriheten för allemanssparandet. Det
allmänna intresset att främja hushållens sparande talar dock för att denna
sparform även i fortsättningen bör vara gynnad vid beskattningen.

Enligt min
mening är en beskattning med 20 % av allemanssparandet en lämplig avvägning
mellan å ena sidan intresset av likformighet och å andra sidan intresset att
öka sparandet. Ett sådant skatteuttag uppnås enklast genom att två tredjedelar
av räntan beskattas med den 30-procentiga skattesatsen. Jag föreslår att
räntan på medel insatta på allemanssparkonto görs skattepliktig fno.m. den 1
januari 1991. Det krävs därför inte några särskilda övergångsregler för
beskattningen av den löpande avkastningen.

Av
neutralitetsskäl föreslår jag samma behandling för den s.k. bonusräntan enligt
lagen (1988:846) om ungdomsbosparande. Denna ränta som för närvarande är
skattefri skall således också beskattas med 20 %.

Mitt
förslag föranleder ändringar i 2 och 3 SS i lagen (1988:847) om skattelättnader
för allemanssparande och ungdomsbosparande.

Jag vill i
detta sammanhang också framhålla att särskilt gynnsamma reavinstregler
föreslås för andelar i allemansfonder (avsnitt 6.5.5). Endast två tredjedelar
av vinsten är skattepliktig. Som anskaffningsvärde för andelar förvärvade före
den 1 januari 1991 gäller marknadsvärdet den 31 december 1990.

När det
gäller äldre sparande i s.k. aktiesparfond regleras skattelättnader för
"gamla" insättningar i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa
sparformen Denna lag föreslås nu bli upphävd (jfr avsnitt 8.8.1). De
förmånliga reglerna för beräkning av anskaffningsvärdet på andelar som
förvärvats före den 1 april 1984 skall dock alltjämt kvarstå.

Prop. 1989/90:110

6.3.5 Avkastning på sparobligationer m.m.

Mitt
förslag: Hela avkastningen på sparobligationer likställs med ränta och
beskattas enligt kontantprincipen.

RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget lämnas över lag utan erinran.

Skälen för
mitt förslag: Sparobligationer ges ut av staten och får endast innehas av
fysiska personen Räntan tas upp dll beskattning med ett belopp som motsvarar
ökningen under året av inlösenvärdet. Räntan skall således beskattas även om
obligadonerna inte lösts in och någon ränteutbetalning inte skett. Sparpremie
som helt eller delvis bekostas av staten är skattefri enligt 1 S lagen
(1972:128) om skattefrihet vid premiering av sparande. Detsamma gäller för
bonus som läggs till räntan.

Jag delar RINK:s bedömning att hela avkastningen på
svenska statens

405

sparobligationer bör göras
skattepliktig av neutralitets- och likformighets- Prop. 1989/90:110 skäl.
Jag föreslår därför att lagen (1972:128) om skattefrihet vid premiering av
sparande upphävs. Lagen bör dock fortfarande tillämpas i fråga om bonus på
sparobligationer som har getts ut före den 1 januari 1991.

Förordningen
(1960:659) angående beskattning av ränta å svenska statens sparobligationer
föreslås upphävd. Som jag tidigare nämnt föreslår jag att det s.k. sparavdraget
skall slopas (avsnitt 6.2.2). Syftet med den löpande beskattningen av räntor
enligt den här aktuella förordningen är att de skattskyldiga årligen skall
kunna utnyttja sitt sparavdrag. Slopas avdraget behövs således inte
förordningen av denna anledning. I övrigt har jag föreslagit att det inte skall
genomföras någon belöpandeprincip för beskattning av räntor m.m. (avsnitt
6.2.6).

RINK
har föreslagit att vinster på premieobUgationer skall beskattas som ränta.
Detsamma har föreslagits i fråga om vinster vid dragningar i av banker och
sparkassor anordnade vinstsparsystem. Den särskilda lotteri vinstskatten för
vinster i vinstsparande skulle därvid avskaffas.

1
ett senare sammanhang behandlar jag frågan om beskattning av vinster på
premieobligationer (avsnitt 6.6.4). Inga ändringar i förhållande till dagens
beskattning föreslås. Det är därför inte heller motiverat med ändringar i
beskattningen av vinster i vinstsparande.

6.4 Reavinstbeskattning av fastigheter m.m.

6.4.1
Inledning

Vinst
vid icke yrkesmässig avyttring av fastigheter och bostadsrätter beskattas
enligt gällande rätt i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. Vinsten
läggs samman med den skattskyldiges övriga inkomster och blir därigenom föremål
för progressiv inkomstbeskattning.

För
fastigheter beräknas vinsten med hänsyn dll prisutvecklingen under
innehavstiden. RSV fastställer varje år särskilda omräkningstal. Också när det
gäller bostadsrätter beräknas vinsten på ett sätt som kan sägas innebära ett
schablonmässigt hänsynstagande till prisutvecklingen under innehavstiden. I
fråga om schablontaxerade fastigheter och jordbruksfastigheter kan den
skattskyldige under särskilda förutsättningar medges uppskov med beskattningen.

I
det följande presenteras förslaget avseende beskattningen av vinst vid
avyttring av fastigheter och bostadsrätten Förslaget innebär en övergång till
en nominell vinstberäkningsmetod och att möjligheterna till uppskov slopas.
Mitt förslag innebär att vinst vid avyttring av fastigheter och bostadsrätter
skall tas upp till beskattning i inkomstslaget kapital. Detsamma gäUer - till
skillnad mot vad RINK föreslagit - vinst som uppkommit vid avyttring av fysiska
personers näringsfastigheter och bostadsrätter i näringsverksamhet.

De
nya reavinstreglerna avseende fastigheter och bostadsrätter finns i 25 och 26
SS SIL.

406

6.4.2 Gällande rätt Prop. 1989/90:110

Fastigheter

Vinst
vid avyttring av fastighet utgörs enligt nuvarande regler av skillnaden mellan
försäljningspriset - minskat med eventuella försäljningskostnader -och det s.k.
omkostnadsbeloppet. I förekommande fall skall omkostnadsbeloppet reduceras med
värdeminsknings-, substansminsknings- och skogsavdrag samt uppskovsbelopp.

Omkostnadsbeloppet
består av ingångsvärdet, eventuella förbättringskostnader och i vissa fall ett
särskilt fast tillägg.

Ingångsvärdet
utgörs enligt huvudregeln av inköpspriset. Alternativregler kan användas vid
bl.a. långa innehav. I dessa fall kan man använda på visst sätt uppräknade
taxeringsvärden. Om den sålda fastigheten förvärvats genom arv, testamente,
gåva eller bodelning utgörs ingångsvärdet av den förre innehavarens
ingångsvärde. Med förbättringskostnader avses kostnader för ny-, till- eller
ombyggnad av en fasdghet. Hit räknas också reparadoner på schablontaxerade
fasdgheter under förutsättning att fastigheten därigenom befinner sig i ett
bättre skick vid avyttringen än vid förvärvet. Förbättringskostnader och s.k.
värdehöjande reparadoner får dock endast dras av för de år kostnaderna har
uppgått dll minst 3 000 kn

För
innehav under åren mellan 1952 och 1980 medges - under förutsättning att den
avyttrade fastigheten omfattat en bostadsbyggnad - ett avdrag på 3 000 kn för
varje påbörjat kalenderår under vilket byggnaden använts för bostadsändamål.

Ingångsvärdet
- oavsett vilken metod som använts för dess beräkning -liksom
förbäftringskostnader skall indexuppräknas med hänsyn till inflado-nen förutom
under de första fyra innehavsåren. Uppräkning får dock inte ske så att förlust
uppkommen Konsekvensen är att en snabb prisökning leder dll en skattepliktig
vinst, en måttlig prisökning ger varken vinst eller föriust medan nominella
prisfall ger en mot andra reavinster avdragsgill reaförlust.

Omkostnadsbeloppet
skall minskas med ddigare medgivna värdeminskningsavdrag som belöper på tiden
före avyttringen. Värdeminskningsavdrag på byggnader inkl. maskinell utrustning
beaktas endast om de uppgår dll minst 3 000 kn per år. Också värdeminskningsavdrag
skall indexuppräknas och uppräkningen skall ske med utgångspunkt från det
fjärde året efter det år då kostnaden lades ned.

Under
vissa förutsättningar kan den skattskyldige medges uppskov med beskattningen av
vinst vid avyftring av en schablontaxerad fastighet eller en jordbruksfasdghet.
Kraven för aft uppskov skall kunna medges är att den skattskyldige varit bosatt
på fastigheten i minst tre av de senaste fem åren,- ' aft en
ersäftningsfastighet anskaffats inom fyra år från avyttringen samt att den
skattepliktiga vinsten uppgår dll minst 15 000 kr.

Uppskovet
är i förekommande fall preliminärt i avvaktan på att ersätt-ningsfasdghet skall
anskaffas. Den skattskyldige måste då lämna bankgaranti för uppskovsbeloppet.

När
ersättningsfastighet anskaffats medges ett s.k. definitivt uppskov. Vid

försäljning av ersättningsfastigheten minskas omkostnadsbeloppet för er- .qj

sättningsfastigheten med
uppskovsbeloppet, omräknat med hänsyn dll infla- Prop. 1989/90:110 tionen.
Innebörden av detta är att uppkommen reavinst beskattas först när den sista
ersättningsfastigheten avyttrats.

Därtill
finns särskilda regler om s.k. tidigareläggning som innebär att anskaffningsvärdet
för ersättningsfastigheten får uppräknas från och med det första innehavsåret
om uppräkning ej skett för den ursprungliga fasdgheten under de första fyra
innehavsåren.

Om
fastigheten byter ägare genom ett benefikt fång övergår uppskovet till den nye
ägaren.

Bostadsrätter

Också
när det gäller bostadsrätter är utgångspunkten för reavinstberäkningen att
försäljningspriset - efter avdrag för försäljningskostnader - skall minskas med
förbättringskostnader och ett särskilt beräknat ingångsvärde. Hänsyn tas också
till föreningens fonder samt till gjorda kapitaltillskott.

Utgår
utöver det avtalade försäljningspriset särskild ersättning för viss lägenhetsutrustning,
t.ex. spis, kyl- eller frysskåp, skall ersättningen räknas in i
försäljningspriset. Vidare gäller att om köparen lämnar särskild ersättning dll
säljaren för hans andel i en inre reparationsfond eller en liknande fond skall
ersättningen inte räknas in i vederlaget. Om någon sådan särskild ersättning
inte utgått skall i stället dras av ett belopp motsvarande den del av fonden
eller fonderna som vid avyttringen belöper på bostadsrätten.

Ingångsvärdet
utgörs av inköpspriset och i förekommande fall ersättning som lämnats särskilt
för sådan lägenhetsutrustning som nyss nämnts. Upplåtelse- och
inträdeskostnader som betalats till föreningen i samband med dess bildande
ingår också i ingångsvärdet. Vid beräkning av ingångsvärdet behandlas
behållning på inre reparationsfond eller annan liknande fond på samma sätt som
vid beräkning av försäljningspriset.

Har
bostadsrätten förvärvats före år 1974 skall den anses förvärvad den 1 januari
1974 (den s.k. stickdagen). Som ingångsvärde får i sådana fall användas 150 %
av bostadsrättens andel av föreningens behållna förmögenhet nämnda dag.

Som
förbättringskostnad räknas kostnader som den skattskyldige lagt ned på
förbättringsarbeten i lägenheten. Detsamma gäller kostnader han lagt ned på
lägenheten avseende reparadon och underhåll i den mån lägenheten därigenom är i
bättre skick än vid förvärvet. Kostnader som lagts ned ett visst år räknas som
förbättringskostnader endast under förutsättning att de uppgår till minst 2 000
kr. Kostnader som lagts ned före stickdagen beaktas ej.

Kapitaltillskott
som lämnats till föreningen under innehavsdden är avdragsgilla om de varit
avsedda att användas för amortering av lån eller för finansiering av
förbättringsarbeten på fasdgheten. Kapitaltillskott som lämnats före
stickdagen får ej dras av. De avdragsgilla tillskotten för amorteringar skall
dock alldd anses uppgå till 1000 kn per påbörjat innehavsår efter stickdagen.

För
bostadsrätt beräknas den skattepliktiga vinsten som en med innehavs

tiden sjunkande andel av den nominella vinsten. Om bostadsrätten innehafts .

4tJo

mindre än två år, 2 är men
mindre än 3 år eller 3 år men mindre än 4 år skall 100 %, 75 % resp. 50 % av
vinsten anses som skattepliktig reaUsationsvinst. Vid innehavstider på fyra år
eller mer är 25 % av vinsten skattepliktig. Regler om uppskov finns inte.

Prop. 1989/90:110

6.4.3
Allmänna utgångspunkter

En
central utgångspunkt för förslagen är att kapitalbeskattningen skall göras
likformig samt att reglerna skall förenklas och göras enhetliga i största möjliga
utsträckning. Mot den bakgrunden framstår det som angeläget att reglerna
avseende olika former av fastigheter och för bostadsrätter - så långt det är
möjligt - blir enhetliga. Enkla och enhetliga regler är också vikdgt eftersom
ett stort antal skattskyldiga berörs av dem.

Vad
nu sagts kräver genomgripande förändringar jämfört med nuvarande regler för
reavinstbeskattning av fastigheter och bostadsrätten Mina förslag i dessa
hänseenden redovisas i det följande.

Jag
kommer att i det följande (avsnitt 7) föreslå att fastigheter delas upp i
kategorierna näringsfastigheter och privatbostadsfastigheter samt att bostadsrätter
under vissa förutsättningar hänförs till kategorien privatbostad. Med privatbostadsfastigheter
och privatbostäder avses bl.a. småhus resp. bostadsrätter som används för
ägarens eller närståendes boende. Med nä-ringsfasdgheter avses fastigheter i
näringsverksamhet. Även en bostadsrätt kan ingå i näringsverksamhet.

6.4.4
Nominell vinstberäkning

Mitt förslag: Vid
avyttring av fastigheter och bostadsrätter skall vinsten beräknas enligt en
nominell metod.

RINK:s
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Bland
de remissinstanser som särskilt tagit upp frågan om slopad indexuppräkning för
fastigheterna råder delade meningan RSV och TCO tillstyrker förslaget bl.a. med
hänvisning dU förenklingsaspekterna. Hyresgästernas riksförbund, LRF, plan-
och bostadsverket samt Sveriges Föreningsbankers Förbund anser att
reavinstbeskattningen av fastigheter och bostadsrätter bör ske enligt en real
metod. SACO synes genomgående vara kritiskt mot nominella beskattningsprincipen

Skälen
för mitt förslag: Jag har tidigare redovisat skälen för mitt ställningstagande
i valet mellan real eller nominell beskattning av kapitalinkomster (avsnitt 3).
Nominell beskattning av kapitalinkomster är enligt min mening att föredra. Det
kan emellertid sättas i fråga bl.a. med hänsyn till de många gånger långa
innehavstiderna om bedömningen också gäller reavinstbeskattningen av
fastigheter och bostadsrätten

Fastigheter
och bostadsrätter reavinstbeskattas för närvarande enligt olika regien I ett
reformerat skattesystem är det väsentligt att dessa skillnader i beskattningen
kan undanröjas. Vid valet av metod talar förenkhngsskäl entydigt för en
nominell vinstberäkning. Kravet på enhetliga regler får en sär-

409

skild framtoning med
hänsyn till sambandet mellan avdragsrätten för ränteutgifter och beskattningen
av reavinsten Den låga skattesatsen för kapitalinkomster och de särskilda
begränsningar av skatteuttaget som jag tar upp senare (avsnitt 6.4.7) innebär
enligt min mening ett godtagbart hänsynstagande till inflationen.

Slutsatsen är att
beskattningen bör baseras på en nominellt beräknad reavinst även för fysiska
personers fastigheter och bostadsrätter.

Prop. 1989/90:110

s. 410 Kontrollera mot PDF

6.4.5
Slopade uppskovsregler

Mitt förslag:
Möjligheten till uppskov tas bort.

RlNK:s
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Endast ett fåtal av remissinstanserna har särskilt tagit upp denna fråga. Vissa
av dem, RSV, TCO och plan- och bostadsverket dll-styrker i första hand med
hänvisning till förenklingsvinsterna. Andra avstyrker förslaget om att
uppskovsreglerna tas bort. Finansbolagens Förening efterlyser uppskovsregler
för vinst vid avyttring av bostadsrätten

Skälen
för mitt förslag: Nuvarande inkomstskattesystem innebär att värdeökningar
normalt beskattas först vid försäljning. Motsvarande gäller de regler som nu
föreslagits. En långt driven likformighet skulle emellertid innebära att
värdeökningar skulle beskattas när de uppkommen Denna liksom andra avvikelser
från strikt likformighet orsakar problem i skilda avseenden. När beskattning
utlöses av att försäljning sker blir det oförmånligt att avyttra tillgångar med
en stor latent skatteskuld, t.ex. fastigheten Den därav följande inlåsningen
är särskilt problematisk för permanentbostäder med tanke på effekterna för de
skattskyldiga. Arbetsmarknads- och bostadspolidska skäl kan också åberopas. De
nuvarande uppskovsreglerna syftar till att eliminera dessa inlåsningseffeketen

Den
grundläggande frågeställningen är huruvida nuvarande system för uppskov skall
avskaffas eller utvidgas tUl att även omfatta bostadsrätten

Om reglerna skulle
utsträckas dll att gälla alla privatbostadsfastigheter och privatbostäder kan
konstateras att regelsystemet skulle bli än mer komplext. Det skulle bl.a.
vara nödvändigt att tillskapa regler för att möjliggöra korsvisa uppskov mellan
olika typer av bostaden

När
det gäller bostadsrätterna tiUkommer här ett administrativt problem. Nuvarande
uppskov noteras i särskild ordning med utgångspunkt från ett befintligt
fastighetsregister Något motsvarande system finns inte för bostadsrätten
Bostadsrättsvärderingskommitténs (Fi 1989:01) huvuduppgift - att utarbeta ett
system för värdering av bostadsrätter - torde förutsätta att det inrättas ett
eller flera bostadsrättsregisten Kommittén har nyligen inlett sitt arbete och
frågan om ett sådant register torde inte aktualiseras inom de närmaste åren.

Nuvarande uppskovsregler
är inte alldeles lättillgängliga och uppskovssystemet leder också till
administrativa komplikationen Bestämmelserna resulterar i snedvridningar och
skatteanpassning. För att erhålla uppskov med hela reavinsten krävs att den skattskyldige
anskaffar en dyrare fastighet.

410

s. 411 Kontrollera mot PDF

Detta
kan styra efterfrågan mot dyrare fasdgheter på ett omodverat sätt. Prop.
1989/90:110 Det kan för övrigt göras gällande att de höga priserna i vart fall
delvis beror på uppskovsreglerna.

En
ytterligare oönskad konsekvens av nuvarande uppskovsregler är aft det blir
skattemässigt oförmånligt för makar att gemensamt köpa en ersättningsfastighet
om ursprungsfastigheten ägs av en av makarna eftersom uppskovet beror på
säljarens andel i anskaffningsvärdet för ersättningsfasdghe-ten. Regeln om att
uppskov medges endast om den skattskyldige varit bosatt på fastigheten i minst
tre av de senaste fem åren orsakar inlåsningar och andra skatteanpassningar
genom att skattskyldiga får ett skattemässigt skäl att bo kvar i minst tre år
och att sälja inom två år efter en eventuellt tillfällig flyttning till annan
ort.

För
att i någon mån dämpa dessa nackdelar finns möjlighet dll dispens från dessa
tidsgränser om flyttning beror på t.ex. arbetsbyte eller skilsmässa. Dispensförfarandet
innebär ytterligare komplikationer för skattemyndigheter och enskilda
samtidigt som beskattningen blir mindre förutsägbar Som nämnts ovan har uppskov
införts för att motverka den inlåsning som uppkommer om skatt tas ut vid
bostadsbyten. Nuvarande uppskovssystem är emellertid inte en heltäckande
lösning på inlåsningsproblemet eftersom uppskov medges endast vid flyttning
dll ett dyrare egnahem och således inte vid flyttning till ett billigare
egnahem, en bostadsrätt eller en hyresrätt. Eftersom uppskovet följer
fastigheten vid arv och gåva kommer arv- eller gåvota-garen att hamna i en
situation som innebär att han kommer att beskattas för hela uppskovet om han
avyttrar fastigheten utan att därefter skaffa en dyrare ersättningsfastighet.

Om
nuvarande uppskov utvidgas till att gälla både egnahem och bostadsrätter blir
fler skattskyldiga i stället inlåsta i resp. boendeform med skattemässiga
incitament att flytta till dyrare och inte till billigare bostaden

Som
exempel på sådan inlåsning kan nämnas att byte från privatbostadsfastighet
eller privatbostad till hyresrätt samt försäljning av bostaden utan
återanskaffning efter ett dödsfall skulle utlösa beskattning av hela den ackumulerade
vinsten för i många fall ett antal privatbostaden

Den
här föreslagna övergången till beskattning av nominellt beräknade reavinster
skulle innebära ett i många fall väsentligt högre skatteuttag vid försäljning
av den sista ersättningsfastigheten och skulle därför i hög grad förstärka
dessa inlåsningsproblem. Nuvarande uppskovsregler ger därför knappast en
godtagbar lösning på inlåsningsproblemet vid beskattning av nominella
reavinsten Ytterst beror detta på att uppskov inte löser utan endast skjuter
upp problemet.

Nuvarande
komplicerade uppskovsregler orsakar också orättvisor genom att mindre
välinformerade personer som av ekonomiska eller andra skäl inte anlitar
rådgivare i många fall betalar skatt medan andra arrangerar försäljning, köp
och flyttning så att alla uppskovskraven uppfylls eller, i annat fall, söker
dispens med angivande av tillräckliga skäl för att uppskov ändå skall erhållas.
Nuvarande uppskovsregler utvidgade till att omfatta även bostadsrätter skulle
därför innebära påtagliga nackdelar också ur fördelningspolitisk

synvinkel.

411

Dessa överväganden
talar för aft problemet med inlåsning bör lösas på ett Prop. 1989/90:110
enklare och mera definitivt sätt än genom uppskov. Samtidigt talar målet om
basbreddning, vilket i sin tur motiveras av målet om låga marginalskatter och
likformig beskattning, för icke obetydliga skatteuttag vid
fastighetsförsälj-ningan Om utgångspunkten är ett givet totalt skatteuttag för
bostäder ger ett högre skatteuttag vid försäljningar utrymme för en något lägre
löpande beskattning, vilket är önskvärt av bostads- och i viss mån av
fördelningspolitiska skäl.

Mitt förslag innebär därför att lagen (1978:970) om
uppskov med beskattning av realisationsvinst skall upphöra att gälla. Lagen
bör dock fortsätta att gälla i fråga om avyttringar som tagits upp dll
beskattning senast vid 1991 års taxering.

6.4.6 Problem vid full beskattning av nominell reavinst

Privatbostäder

Utgångspunkten för resonemanget i detta avsnitt är att
fastigheter och bostadsrätter skall göras till föremål för en nominell
reavinstbeskattning och att det inte skall finnas några uppskovsregien

Det kan konstateras att full beskattning av reavinster
beräknade på detta sätt många gånger skulle leda dll ett mycket högt
skatteuttag. Som exempel kan nämnas att försäljning av ett genomsnittligt
småhus med ett pris på 460 000 kn år 1988 som anskaffats 20 år tidigare för 100
000 kn skulle leda till en skatt på 30 % av 360 000 kn eller 108 000 kn Vid eft
tre gånger så högt försäljningspris och anskaffningsvärde, vilket inte är
ovanligt i storstadsområden, skulle skatten uppgå till 324 000 kn

Så höga skatteuttag skulle medföra inlåsningar och andra
snedvridningar som särskilt för permanentbostäder skulle innebära påtagliga
nackdelar ur de skattskyldiga synvinkel. Även från arbetsmarknadspolitiska och
bostadspolitiska utgångspunkter skulle detta vara till nackdel. Ett högt
formellt skatteuttag vid försäljningar kan också ge förhållandevis begränsade
skatteintäkter med tanke på att därav orsakad inlåsning krymper skattebasen.

Slutsatsen är att det krävs någon typ av begränsning av
skatteuttaget särskilt vid försäljning av permanentbostäden Eftersom många
skattskyldiga berörs av denna begränsning bör regler härom utformas på ett för
skattskyldiga och skattemyndigheter enkelt och hanterbart sätt.

Näringsfastigheter och bostadsrätter i näringsverksamhet

De skatteregler som föreslagits av RINK och URF innebar
generellt att rea

liserade värdeökningar beskattas pä samma sätt och i samma inkomstslag

som löpande kapitalavkastning. Ett sådant system innebär hkformighet mel

lan dessa två typer av kapitalavkastning. En annan konsekvens är att skatte

satsen för ränteutgifter överensstämmer med skattesatsen för realiserade

värdeökningan Också detta bidrar till likformig beskattning. Som en följd

av denna generella regel föreslog RINK att realiserade värdeförändringar

avseende näringsfastigheter liksom realiserade värdeförändringar på andra

tillgångar inom inkomstslaget näringsverksamhet skulle beskattas i motsva- 422

rande
inkomstslag. Prop. 1989/90:110

Skattesatsen
för inkomstslaget kapital liksom för inkomstslaget näringsverksamhet för
juridiska personer uppgår till 30 %. För fysiska personers inkomst av
näringsverksamhet uppgår emellertid det sammanlagda skatteuttaget genom
inkomstskatt och skattedelen av de sociala avgifterna till 43-64 % vilket också
skulle träffa vinster på näringsfastigheten Bakgrunden för detta
ställningstagande var att ränteutgifter, värdeminskning och reparationskostnader
dras av mot denna sammanlagda skattesats. Ett så högt skatteuttag på nominellt
beräknade vinster leder med nödvändighet till besvärande inlåsningseffekten
Den slutsats som drogs i betänkandet var därför att det krävdes någon slags
begränsning i skatteuttaget vid reavinstbeskattning av fysiska personers
näringsfastigheten Jag återkommer till dessa frågor (avsnift 6.4.11).

Fördelningspolitiska
aspekter

De
skäl som anförts ovan för begränsning av skatteuttaget vid reavinstbeskattning
av bostäder får vägas mot att likformighetsskäl liksom fördelningspolitiska
skäl talar för full beskattning av nominellt beräknade reavinster när avdrag
medges för hela den nominellt beräknade ränteutgiften.

Fastigheter
utgör en mycket stor del av hushållens förmögenhetstillgångar samtidigt som
många hushåll med förhållandevis låga inkomster inte äger någon fastighet.
Värdeökningarna på fasdgheter under de senaste 30 åren har i hög grad bidragit
till nuvarande förmögenhetsskillnaden Dessa förmögenhetsskillnader innebär
bl.a. ett ofta mycket stort försteg för dem som ägt fastigheter under denna
period jämfört med sådana som bott i en hyreslägenhet.

Värdeökningar
på fastigheter är enligt gällande rätt mycket lågt beskattade. Anledningen
till detta är att anskaffningsvärdet räknas upp med inflationen, trots att
hela den nominella ränteutgiften är avdragsgill. Härtill kommer att
uppskovsreglerna - som ju kan jämställas med ett mycket förmånligt lån från det
allmänna - innebär att skattebetalningen kan skjutas upp i princip hur länge
som helst. Skatteintäkterna från reavinstbeskattningen av egnahem och fritidshus
uppgår endast till cirka 0,2-1,3 miljarder kn samtidigt som den årliga
nominella värdeökningen uppgår till 30-60 miljarder kn vid normal real
prisutveckling och 4-8 % inflation.

Det
mera generella målet om likformighet samt ovan diskuterade fördelningspolitiska
skäl talar för att problemet med inlåsning beaktas genom minsta möjliga
avvikelse från en likformig nominell beskattningsprincip även om detta innebär
att inlåsningsproblemet inte kan lösas på ett fullt tillfredsställande sätt i
alla fall.

413

6.4.7 Regler för
bostäder som är fast egendom

Prop. 1989/90:110

Mitt förslag:
Grundregeln är att den skattepliktiga vinsten beräknas som skillnaden mellan
försäljningsintäkt och omkostnadsbelopp. Skatteuttaget begränsas genom en
schablonregel som innebär att vinsten får beräknas till 30 % av
försäljningsintäkten för permanentbostäder och dll 60 % av
försäljningsintäkten för övriga privatbostadsfastigheten

RINK:s
förslag: Överensstämmer i princip med mitt.

Remissinstanserna: RSV
anser att schablonreglerna innebär en betydande förenkling. Näringslivets
skattedetegation anser att lagtexten bör förtydligas så att det klarare framgår
att ett uppskovsbelopp inte skall beaktas vid schablonreglernas tillämpning.
Hyresgästernas riksförbund anser att regeln är alltför generös.

Skälen för mitt förslag:
Den allmänna grundregeln om att reavinsten beräknas som skillnaden mellan
försäljningsintäkten och omkostnadsbeloppet enligt en nominell
beskattningsprincip skall tillämpas även för fastigheten Mot bakgrund av vad
jag nyss anfört bör problemet med ett i många fall alltför högt skatteuttag -
särskilt vid längre innehavstider - lösas genom en särskild takregel som på
visst sätt begränsar skatteuttaget. Ett sådant skattetak bör utformas efter en
avvägning mellan målet om att undvika inlåsningar och målet om att av bl.a.
fördelningspolitiska skäl upprätthälla en likformig nominell
beskattningsprincip. I lagrådsremissen hade takregeln getts form av en
schablonregel av innebörd att omkostnadsbeloppet skulle beräknas som en viss
andel av försäljningsintäkten. En sådan lösning skulle innebära att vinsten
beräknas som skillnaden mellan vederlaget - efter avdrag för försäljningskostnader
m.m. - och det schablonmässigt beräknade omkostnadsbeloppet. Enligt min uppfattning
bör emellertid det schablonmässigt beräknade beloppet omfatta samtliga
avdragsposter, dvs. både försäljningskostnader m.m. och omkostnadsbelopp.
Takregeln bör därför utformas som en vinstberäkningsregel. En sådan regel bör
innehålla två nivåer varav den mest förmånliga skall gälla för
permanentbostäden Jag återkommer i det följande till innebörden av begreppet
permanentbostad.

Lagrådet har föreslagit
vissa justeringar av den i remissen upptagna schablonregeln för fastigheten
Syftet är bl.a. att det tydligare skall framgå att om ett dödsbo avyttrar en
privatbostadsfastighet är schablonregeln för permanentbostäder inte
tillämplig. Jag godtar ändringsförslaget och har beaktat synpunkterna vid
utformningen av den nya vinstberäkningsregeln.

Mitt förslag i fråga om
permanentbostäder som är fasdgheter innebär att vinsten får beräknas till 30 %
av försäljningsintäkten vilket, tillsammans med skattesatsen pä 30 % för
inkomstslaget kapital, innebär att skatteuttaget maximeras till 9 % av
försäljningsintäkten.

I exemplet ovan med en
genomsnittUg vUla och 20 års innehav reduceras skatteuttaget från 108 000 kn
till 41 400 kn motsvarande 9 % av försäljningspriset på 460 000 kn Skatten
uppgår därmed till 12 % i stället för 30 % av den nominella reavinsten pä 360 000
kn

Schablonregeln
innebär avsevärda förenklingar jämfört med alternativa

414

metoder
för begränsning av skatteuttaget vid försäljningar som t.ex. upp- Prop.
1989/90:110 skov eller uppräkning av anskaffningsvärdet. Detta är av särskild
vikt dä reglerna berör ett stort antal skattskyldiga där många av ekonomiska
eller andra skäl inte anlitar skatterådgivare.

Vid
en årlig fastighetsprisökning på 4 alternadvt 8 % blir det förmånligt att
använda schablonregeln för permanentbostäder redan efter en innehavsdd på 10
resp. 5 år eftersom vinsten enligt schablonregeln dä understiger vinsten enligt
grundregeln. Konsekvensen är att vinstberäkningen blir mycket enkel att utföra
och kontrollera vid flertalet försäljningar av permanentbostäden Därmed kan
även skattemyndigheterna initiera förändringar av deklarationen som är till
förmån för den skattskyldige. Vid fall som ligger nära gränsen där
schablonregeln är likvärdig med grundregeln fär den skattskyldige eller
skattemyndigheterna göra dubbla beräkningar för att undvika rättsförlusten I
flertalet fall bör dock schablonregeln vara mer förmånlig vid en normal
prisutveckUng.

De
föreslagna reglerna innebär att skatten alltid utgör minst 9 och högst 30 % av
den nominella reavinsten för permanentbostäden Vid mycket korta innehav är
huvudregeln normalt mera förmånlig än schablonregeln, varvid skatten uppgår
till 30 % av den nominella vinsten. Vid långa innehav blir schablonregeln
normalt mera förmånlig, vilket leder till att skattens andel av vinsten
reduceras dll som lägst 9 %.

För
bostäder som inte kan hänföras till kategorien permanentbostäder - i första
hand fritidsbostäder, egnahem som varit uthyrda under en längre tid eller
privatbostadsfastigheter som avyttras av dödsbon - bör det också finnas en
schablonregel. Bl.a. förenklingsskäl talar för detta. Denna schablonregel bör
emellertid innebära en mindre avvikelse från full nominell beskattning än vad
som föreslagits för permanentbostäden Inlåsningsproblemadken framstår som
mindre allvarlig när det är fråga om andra bostäder än permanentbostäden
Motsvarande synsätt återspeglas i nuvarande uppskovsregler som ju i första hand
tar sikte på den permanenta bostaden.

En
lämplig avvägning uppnås om vinsten fär beräknas till 60 % av försäljningsintäkten
för privatbostadsfastigheter som inte uppfyller kraven för permanentbostäden
Detta ger ett skattetak på 18 % av försäljningspriset.

Vid
en fastighetsprisökning på 4 alternadvt 8 % blir schablonregeln för
fritidsbostäder m.m. mera förmånlig än grundregeln vid innehavstider på minst
24 resp. 12 ån Det högre skattetaket innebär därför att den fakdska vinsten
måste beräknas oftare för fritidsbostäder än för permanentbostäden

Vid
mycket långa innehavstider skulle dock schablonregeln normalt vara mera
förmånlig än huvudregeln vilket är en fördel då den faktiska anskaffningskostnaden
kan vara särskilt svår att beräkna och kontrollera i sådana fall. En annan
fördel med att en schablonregel tillämpas även för friddsbo-städer m.m. är att
schablonregeln kan ersätta andra mera komplicerade och mindre enhetliga
kompletterande beräkningsregien

De
nya schablonreglerna återfinns i 25 S 9 mom. SIL.

Gällande
rätt innehåller olika alternativregler för att beräkna anskaffningsvärdet.
Bestämmelserna tar sikte på den situationen att den verkliga
anskaffningskostnaden är osäker eller okänd. Den nu föreslagna schablonre-

geln för att beräkna vinsten har motsvarande funktion.
Schablonregeln är så Prop. 1989/90:110 pass förmånlig att den kommer att
tillämpas i de flesta fall utom vid kortare innehav. Mitt förslag innebär
därför att nuvarande alternativregler för beräkning av anskaffningsvärden kan
avskaffas.

Jag kommer i det följande att föreslå särskilda
schablonregler för näringsfastigheter (avsnitt 6.4.11). Den schablonmässigt
beräknade vinsten kommer för näringsfastigheter att ligga högre än i fråga om
privatbostäder Det skulle i sä fall bli omotiverat lönsamt att inför en
avyttring låta en näringsfastighet övergå till privatbostadsfastighet. Mitt
förslag innebär därför att det bör införas en bestämmelse - utan motsvarighet i
lagrådsremissen - som innebär att schablonregeln för näringsfastigheter skall
tillämpas vid avyttringar av privatbostäder som sker inom tre år frän
karaktärsbytet.

6.4.8 Permanentbostadsbegreppet

Mitt
förslag: Med permanentbostad avses en privatbostadsfastighet där den
skattskyldige varit bosatt i minst ett år under förutsättning att innehavstiden
då den skattskyldige inte varit bosatt på privatbostaden understiger ett år och
att bostaden anskaffats till ett marknadsmässigt pris. Som permanentbostad
räknas alltid bostad där den skattskyldige varit bosatt under minst tre av de
senaste fem åren.

RINK:s förslag: Överensstämmer i princip med mitt.

Remissinstanserna:
Gränsdragningen mellan permanentbostäder och andra bostäder har tillstyrkts
eller lämnats utan kommentarer av de flesta remissinstanserna.

Skälen för
mitt förslag: Som tidigare nämnts medges för närvarande uppskov med
reavinstbeskattning vid avyttring av den permanenta bostaden. Avgränsningen
sker därvid genom krav på att den skattskyldige skall ha varit bosatt på
fastigheten under minst tre av de senaste fem åren. Kravet enligt gällande rätt
pä en förhållandevis lång bosättningstid kan ses som ett sätt att förebygga
skatteplanering i form av att ägaren bosätter sig på fasdgheten strax före
försäljningen för att erhålla uppskov med reavinstbeskattningen. En nackdel med
denna gränsdragning är att inläsning uppkommer under de tre kvalifikationsåren
som en följd av själva uppskovsregeln trots att regeln syftar till att undvika
inlåsning. Om den skattskyldige bott på fastigheten i t.ex. två år så finns det
i många fall skattemässiga skäl för att åtminstone formellt bo kvar ytterligare
ett ån

Målet om
att förebygga inlåsningar talar för att bosättningskravet reduceras till ett
år när detta kan ske utan risk för att reglerna kringgås. Som exempel på
kringgående som bör förebyggas kan nämnas bosättning i en fritidsbostad ett år
före försäljningen, vilket kan vara mycket lönsamt skattemässigt om det
förekommer en stor latent skatteskuld. Ett annat exempel är att en fastighet
med stor latent skatteskuld säljs till närstående till ett lågt pris, varefter
den närstående säljer fastigheten vidare redan efter ett års faktisk eller
formell bosättning. Av fördelningspolitiska och bostadspolitiska skäl bör den
förmånliga schablonregeln inte heller få tillämpas efter en kortare tids

416

faktiskt eller formellt boende i en bostad som erhållits
genom kö till ett icke Prop. 1989/90:110 marknadsmässigt pris.

Mitt förslag i fråga om innebörden av begreppet
permanentbostad innebär att den förmänliga schablonregeln med ett skattetak på
9 % får dllämpas om den skattskyldige varit bosatt där i minst ett år under
förutsättning att innehavstiden då den skattskyldige inte varit bosatt på
fastigheten understiger ett år och att bostaden anskaffats till ett
marknadsmässigt pris. Om dessa två förutsättningar inte uppfylls får den
förmånliga schablonreglen ändå till-lämpas om den skattskyldige varit bosatt på
privatbostadsfastigheten under minst tre av de senaste fem åren.

I lagrådsremissen gjordes motsvarande undantag. Jag har
emellertid funnit - inte minst av förenklingsskäl - att det inte bör finnas
några undantag från huvudregeln. Innebörden av detta är att vid alla andra
förvärv än sådana då bostaden anskaffats till ett marknadsmässigt pris kan den
mest förmånliga takregeln tillämpas först efter tre års boende.

Permanentbostadsdefinitionen finns i 25 § 9 mom. SIL.

6.4.9 Takregeln vid expropriation o.d.

Mitt förslag: Vid vinstberäkning efter expropriation eller
efter avyttring som skett under tvångsliknande förhållanden får vinsten alltid
beräknas till 30 % av försäljningspriset.

RINK:s förslag: RINK lade inte fram någon särskild
reglering med sikte på expropriationer e.d.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har tagit
upp frågan.

Skälen för mitt förslag: Nuvarande uppskovsregler
innehåller en bestämmelse som tar sikte på den situationen att en fastighet
blir exproprierad eller eljest måste avyttras under tvångsliknande förhållanden,
2 S UppskovsL. 1 sådana fall medges uppskov även om den skattskyldige inte
uppfyller bosättningskraven. Det är enligt min uppfattning rimligt att en
förmånlig schablonregel motsvarande den jag föreslagit i föregående avsnitt
skall få användas även om den skattskyldige inte uppfyller där uppställda
villkor för att bostaden skall vara en permanentbostad.

Regeln finns i 25 S 10 mom. SIL.

6.4.10 Beräkning av reavinst för bostadsrätt

Mitt
förslag: Vid vinstberäkningen skall hänsyn tas till nettoförändringen av
föreningens förmögenhet. En särskild schablonregel skall också gälla vid
avyttring av bostadsrätt.

RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
De remissinstanser som tagit upp frågan ställer sig genomgående positiva till
att reglerna för fastigheter och bostadsrätter blir mer enhetliga. Svenska
Revisorsamfundet SRS ställer sig tveksamt till genom-synsmetodens utformning.

417

27 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

Skälen för
mitt förslag: Enligt gällande rätt tillämpas s.k. genomsyn vid Prop.
1989/90:110 reavinstbeskattningen av bostadsrätten Detta sker därigenom att
bostadsrättsinnehavarens kapitaltillskott räknas in i omkostnadsbeloppet. Som
exempel kan nämnas att en person som köpt en bostadsrätt för 100 000 kn och gjort
ett kapitaltillskott på 10 000 kn för att amortera bostadsrättsföreningens lån
därmed jämställs med en person som köper en motsvarande bostadsrätt strax
efter kapitaltillskottet för 110 000 kn Nuvarande regler innebär alltså att en
amortering av föreningens skuld beaktas.

En sådan genomsyn bör tillämpas även fortsättningsvis men
bestämmelserna bör - bl.a. av förenklingsskäl - utformas på ett något
annorlunda sätt. Det avgörande skälet är emellertid att den takregel som
tidigare föreslagits för fastigheter också skall kunna tillämpas i fråga om
bostadsrätter på ett likvärdigt sätt.

Utgångspunkten bör vara att bostadsrättens andel i
föreningens nettoskuld skall behandlas pä samma sätt som ett lån som följer
med en villafastighet vid ett ägarbyte. Motsvarande bör gälla om föreningen i
stället har en nettoförmögenhet. Den skattepliktiga försäljningsintäkten för en
bostadsrätt bör därför beräknas som köpeskillingen för bostadsrätten ökad
eller minskad med värdet av bostadsrättens andel av föreningens nettoskuld
eller nettoförmögenhet vid försäljningstillfället. Enligt grundregeln bör på
motsvarande sätt omkostnadsbeloppet beräknas som anskaffningskostnaden för
bostadsrätten ökad eller minskad med värdet av bostadsrättens andel av föreningens
nettoskuld eller nettoförmögenhet vid anskaffningstillfället. Den
skattepliktiga vinsten blir därmed lika med köpeskillingen minskad med anskaffningskostnaden
för bostadsrätten ökad eller minskad med förändringen av bostadsrättens andel
av föreningens nettoskuld eller nettoförmögenhet under innehavstiden.
Föreningens nettoskuld eller - i förekommande fall -nettoförmögenhet beräknas
med utgångspunkt från det skattemässiga värdet för olika tillgångar och
skulder utom föreningens fastighet.

Av det nu sagda följer att man även bör ta hänsyn till
kostnaden för ny-, till- eller ombyggnad avseende föreningens fastighet.

Det finns ingen anledning att i reavinsthänseende behandla
bostadsrätter på ett annat sätt än vad som tidigare föreslagits i fråga om
bostäder som är fast egendom. Mitt förslag har därför - till skillnad frän vad
som föreslogs i lagrådsremissen - getts den utformningen att vad som tidigare
föreslagits i dessa hänseenden också skall gälla bostadsrätter som är
hänförliga till kategorien privatbostad. Vid avyttring av en bostadsrätt som
är permanentbostad kommer den mest förmånliga vinstberäkningsregeln att
innebära följande. Vinsten beräknas till 30 % av köpeskillingen ökad med
värdet av bostadsrättens andel i föreningens nettoskuld vid
försäljningstillfället. Om det vid avyttringstillfället finns en
nettoförmögenhet uppgår vinsten till 30 % av köpeskillingen minskad med värdet
av bostadsrättens andel i föreningens förmögenhet vid avyttringstillfället.

Vinstberäkningen blir därmed mycket enkel i flertalet fall
med normala och långa innehavstider eftersom endast förhållandena vid
försäljningen behöver beaktas, dvs. kapitaltillskott liksom förbättringar
under innehavstiden påverkar inte vinstberäkningen. De praktiska svårigheter
som anfördes vid

behandlingen
av tidigare förslag i ämnet, (Ds B 1982:6) Reavinst på bostads- Prop.
1989/90:110 rätt, bör därför kunna bemästras.

Som
exempel kan nämnas en bostadsrätt som efter permanentboende säljs för 100 000
kn varvid bostadsrättens andel i föreningens nettoskuld uppgår till 200 000 kr.
Den skattepliktiga försäljningsintäkten uppgår dä till köpeskillingen för
bostadsrätten plus andelen i föreningens lån på sammanlagt 300 000 kn Vinsten
enligt schablonregeln uppgår till 30 % av detta belopp eller 90 000 kn, vilket
ger en skatt på 27 000 kn Skaften uppgår därmed till 9 % av köpeskillingen för
bostadsrätten plus bostadsrättens andel av föreningens lån.

Därmed
uppnås skattemässig likformighet jämfört med ett småhus som säljs för 300 000
kn där medföljande lån uppgår till 200 000 kn Därtill uppnås skattemässig
likformighet mellan bostadsrätten i nyss nämnda exempel och en bostadsrätt där
alla lån ligger hos bostadsrättsinnehavaren och köpeskillingen för
bostadsrätten uppgår till 300 000 kn

De
föreslagna reglerna för reavinstbeskattning av bostadsrätter ger mera generellt
skattemässig likformighet mellan lån som redovisas inom och utanför
bostadsrättsföreningen samt mellan bostadsrätt och villafastigheten

Schablonregeln
innebär att den särskilda alternativregeln för att beräkna ett
anskaffningsvärde kan avskaffas. Också för bostadsrätternas del har tagrådet
föreslagit vissa förtydliganden av schablonreglerna med sikte på deras
dllämplighet i fråga om dödsbon. Den nya vinstberäkningsregeln har utformats
med beaktande av lagrådets synpunkter.

De
nya reglerna är intagna i 26 S SIL.

6.4.11
Särskilt om näringsfastigheter och bostadsrätter i näringsverksamhet.

Mitt förslag:
Vinst vid icke yrkesmässig avyttring av näringsfasdghe-ter och bostadsrätter i
näringsverksamhet tas upp till beskattning i inkomstslaget kapital. Under
innehavstiden gjorda värdeminskningsavdrag m.m. skall tas upp som intäkt av
näringsverksamhet. Detsamma gäller kostnader för värdehöjande reparadoner och
underhåll som lagts ned på en sådan fastighet eller bostadsrätt under en
femårsperiod före avyttringen. Kostnader för värdehöjande reparationer och
underhäll som återläggs behandlas vid vinstberäkningen som förbättringskostnaden
För en näringsfasdghet eller en bostadsrätt i näringsverksamhet som övergår
till att vara privatbostadsfastighet eller privatbostad skall avskattning ske.
Schablonregler för att beräkna vinsten införs.

RINK:s förslag: Vinst vid
avyttring av näringsfastigheter och bostadsrätter i näringsverksamhet redovisas
i inkomstslaget näringsverksamhet och beläggs med grundavgift samt progressiv
inkomstskatt. Skatteuttaget begränsas för såväl fastigheter som bostadsrätter
genom särskilda schablonreglen

Remissinstanserna: De
remissinstanser som tagit upp frågan om reavinstbeskattningen av
näringsfastigheter - däribland kammarrätten i Stockholm, lantbruksstyrelsen.
Advokatsamfundet, FAR, LRF, Näringslivets skattedele-

419

gation, Småföretagarnas riksorganisation. Svenska
sparbanksföreningen och Prop. 1989/90:110 Sveriges Köpmannaförbund - är
genomgående kritiska till förslaget.

Skälen för mitt förslag: Av RINK:s betänkande framgår att
förslaget i fråga om reavinstbeskattningen av näringsfastigheter skulle leda
till ett tämligen högt skatteuttag. RINK konstaterar emellertid att skatteuttaget
måste ses mot bakgrund av den förhållandevis låga löpande beskattningen av näringsfastigheten
Avdrag för ränteutgifter medges mot såväl sociala avgifter som inkomstskatten.
När det gäller fysiska personers näringsfastigheter och bostadsrätter i
näringsverksamhet fann RINK det likväl motiverat att föreslå särskilda
schablonregler i syfte att begränsa skatteuttaget. Skälet för detta var i
första hand att juridiska personer enligt RINK:s förslag medgetts mer
omfattande reserveringsmöjligheter än fysiska personen

Den kritik som förts fram mot förslaget tar i första hand
sikte på att fysiska personers näringsfastigheter skulle komma att utsättas för
en hårdare beskattning än andra fastigheter och att detta skulle kunna leda
till olämpliga inlåsningseffekten Flera av remissinstanserna föreslår att
beskattningen i stället skall ske i inkomstslaget kapital.

Jag kan delvis ansluta mig till den kritik som framförts.
Besvärande inlåsningseffekter skulle bli följden om förslaget genomfördes. Min
slutsats är att även vinster på näringsfasdgheter bör beskattas i inkomstslaget
kapital. Detsamma bör enligt min uppfattning gälla bostadsrätter som inte är
privatbostäder I lagrådsremissen gjordes den bedömningen att om
näringsfastigheter och bostadsrätter som inte är privatbostäder skall beskattas
i inkomstslaget kapital bortfaller behovet av särskilda schablonregler för
omkostnadsbeloppets beräkning. Lagrådet har i sitt yttrande tagit upp denna
fråga och jag återkommer till detta.

Enligt RINK:s förslag skall - liksom enligt gällande rätt
- vinstberäkningen avseende fasdgheter ske utifrån ett omkostnadsbelopp som
bestämts därigenom att ingångsvärdet minskats med bl.a. gjorda
värdeminskningsavdrag m.m. som belöper på tid före avyttringen. Det gäller
skogsavdrag, avdrag för värdeminskning på byggnad, av naturtillgångar och på
täckdiken och andra markanläggningar

Avdrag under innehavstiden skall således återföras till
beskattning vid vinstberäkningen. RINK:s förslag att vinsten skall beskattas i
inkomstslaget näringsverksamhet skulle i fråga om dessa avdrag innebära att de
återförs till beskattning i det inkomstslag där de tidigare dragits av. Det är
enligt min uppfattning rimligt att denna princip upprätthålls. Det är nämligen
inte acceptabelt att ett värdeminskningsavdrag utförs mot en högre skattesats
för att sedan - i samband med vinstberäkningen - återläggas i ett inkomstslag
med lägre skattesats.

Konsekvensen av detta är att när en näringsfastighet
avyttras skall under innehavstiden gjorda värdeminskningsavdrag m.m. tas upp
som intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet. Vid vinstberäkningen i kapital
reduceras således inte omkostnadsbeloppet med gjorda värdeminskningsavdrag m.m.

Det är dock nödvändigt att förse den nu föreslagna
bestämmelsen med vissa begränsningsregien Under innehavstiden gjorda
värdeminskningsavdrag m.m. bör nämligen inte tas upp till beskattning i
inkomstslaget närings-

verksamhet i den mån de motsvarar en faktisk värdenedgång.
Huruvida Prop. 1989/90:110 detta är fallet kan konstateras vid en jämförelse
mellan ä ena sidan vederlaget för den avyttrade egendomen och å andra sidan
omkostnadsbeloppet. Vid en sådan jämförelse måste utgångspunkten emellertid
vara ett omkostnadsbelopp som bestämts utan hänsyn till eventuella
uppskovsbelopp som eljest vid vinstberäkningen skall påverka
omkostnadsbeloppet.

Också när det gäller avdrag för värdehöjande reparationer
och underhåll innebär mitt förslag vissa justeringar i förhållande till RINK:s
förslag.

Den omständigheten att kostnader av detta slag dras av i
inkomstslaget näringsverksamhet medan häremot svarande vinster skall hänföras
till inkomstslaget kapital ger utrymme för skatteplanering. Spännvidden i
fråga om skattesats skulle göra det omodverat lönsamt att köpa fastigheter
eller bostadsrätter med stort reparadonsbehov, reparera dem och därefter sälja
dem.

Kostnader för värdehöjande reparationer och underhåll bör
därför alltid återläggas i inkomstslaget näringsverksamhet. Av i första hand
prakdska skäl bör återläggningen begränsas till att avse kostnader som dragits
av i den löpande beskattningen inom en femårsperiod före avyttringen.

Vid delavyttring bör äterföringen av
värdeminskningsavdrag, avdrag för reparationer m.m. grundas på förhållandena på
den avyttrade fastighetsdelen.

RINK har också föreslagit ett avskattningsförfarande för
de fall att en näringsfasdghet övergår till att vara en
privatbostadsfastighet. Skälen för en avskattning kvarstår även om
näringsfastigheter beskattas i inkomstslaget kapital. Avskattning bör också ske
om en bostadsrätt i näringsverksamhet övergår dll att vara en privatbostad.

Bestämmelserna om avskattning bör - utöver vad som
upptagits i lagrådsremissen - också omfatta den situationen, att en
näringsfastighet eller en bostadsrätt i näringsverksamhet genom arv,
testamente e.d. övergår till ny ägare och egendomen hos den nye ägaren är en
privatbostadsfastighet eller en privatbostad.

Bestämmelser om avskattning bör utformas på följande sätt.
Belopp som skall återföras till beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet i
samband med en avyttring skall pä motsvarande sätt återföras om fastigheten
eller bostadsrätten byter karaktär under innehavstiden eller genom arv eller
pä annat sätt övergår till ny ägare och egendomen hos denne är
privatbostadsfastighet eller privatbostad. Avskattningen bör alltså ta sikte
pä såväl tidigare gjorda värdeminskningsavdrag som avdragna kostnader för
värdehöjande reparationer och underhåll. I fråga om värdeminskningsavdrag m.m.
bör återläggning inte ske i den mån värdet på fasdgheten vid
övergångstillfället understiger det omkostnadsbelopp - beräknat utan hänsyn dll
bl.a. eventuellt förekommande uppskovsbelopp på det sätt jag nyss nämnt - som
skulle gällt om det i stället varit fråga om en verklig avyttring. En återläggning
av kostnader för värdehöjande reparationer och underhåll leder till att
omkostnadsbeloppet vid en framtida avyttring höjs i motsvarande mån.

Mina förslag kräver särskilda övergångsregien Dessa -
liksom övriga bestämmelser - kommenteras i specialmotiveringen.

s. 422 Kontrollera mot PDF

Reaförluster
pä fysiska personers näringsfastigheter och bostadsrätter i Prop.
1989/90:110 näringsverksamhet skall behandlas på samma satt som andra förluster
i inkomstslaget kapital.

Som
inledningsvis anmärkts har lagrådet tagit upp frågan om särskilda
schablonregler för omkostnadsbeloppets beräkning när det gäller näringsfastigheter
och bostadsrätter som inte är privatbostäder Lagrådet konstaterar att det i
remissen framförda skälet för att inte föreslå alternativa metoder för att
beräkna ett anskaffningsvärde - att den föreslagna takregeln ersätter behovet
av sådana regler - inte kan göras gällande för näringsfastigheter eller för
bostadsrätter som inte är privatbostäder eftersom takregler motsvarande dem
som föreslagits för privatbostadsfastigheter eller privatbostäder saknas för
egendom av detta slag. Lagrådet föreslår i första hand särskdda schablonregler
för omkostnadsbeloppets beräkning när det gäller egendom av nu avsett slag.

Jag
delar den uppfattning lagrådet framfört och föreslär att schablonregler införs
när det gäller näringsfastigheter och bostadsrätter som inte är privatbostaden
Mot bakgrund av vad jag nyss föreslagit om takreglernas utformning i fråga om
privatbostadsfastigheter och privatbostäder bör de nu ak-tueUa schablonreglerna
inte ta sikte på att ett omkostnadsbelopp skall beräknas utan i stället
innebära en särskild vinstberäkning. Mitt förslag innebär aft vinsten i dessa
fall får beräknas till 90 procent av vederlaget för den avyttrade egendomen. I
förekommande fall skall vinsten minskas med ett belopp motsvarande
värdeminskningsavdrag m.m. som enligt punkt 5 av anvisningarna dll 22 S KL
tagits upp till beskattning i näringsverksamhet.

Mina
förslag när det gäller näringsfasdgheter och bostadsrätter som ingår i
näringsverksamhet finns i punkterna 5 och 6 av anvisningarna till 22 S KL, i 25
S 5 och 6 mom. samt i 26 S 7 mom. SIL.

6.4.12
Begränsat avdrag för värdehöjande reparationer

Mitt förslag:
Rätten till avdrag för s.k. värdehöjande reparadoner begränsas. Kostnader för
reparadoner av detta slag får inräknas i omkostnadsbeloppet för
privatbostadsfastigheter och privatbostäder endast för de senaste fem åren
före avyttringstillfället och endast om beloppet under ett år överstiger 5 000
kn

RINK:s
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Näringslivets skattedelegation efterlyser en klarare gränsdragning mellan
värdehöjande reparadoner å ena sidan och ny-, till-och ombyggnad ä andra sidan.
Kammarrätten i Stockholm föreslär en tidsgräns på tio år.

Skälen för mitt förslag:
Nuvarande regler innebär att inte bara kostnader för ny-, till- och ombyggnad
utan även s.k. värdehöjande reparationer får inräknas i omkostnadsbeloppet vid
reavinstbeskattning av egnahem, fritidsfastigheter och bostadsrätten

Dessa regler ger upphov
till besvärande gränsdragnings- och kontrollproblem. I fråga om reparationer
som ligger långt tillbaka i tiden är problemen särskilt påtagliga.

422

s. 423 Kontrollera mot PDF

Avdrag
för värdehöjande reparationer som ligger långt tillbaka i tiden kan Prop.
1989/90:110 också ifrågasättas eftersom dessa reparationer till stor del kan
ses som personliga levnadskostnader motsvarande förbrukade reparationer under
en lång mellanliggande tidsperiod. Enligt min uppfattning utgör den föreslagna
femårsperioden resultatet av en rimlig avvägning.

Det
bör också noteras att begränsningen av avdragsrätten saknar betydelse för
skatteuttaget när den nyss förordade schablonregeln tillämpas. I sådana fall
maximeras skatteuttaget till 9 % av försäljningsintäkten för permanentbostäder
och till 18 % av försäljningsintäkten för övriga bostaden

Mitt
förslag är således att kostnader för värdehöjande reparationer räknas in
omkostnadsbeloppet för privatbostadsfasdgheter och privatbostäder endast för
de senaste fem åren före försäljningstillfället och endast om de sammanlagda
kostnaderna för värdehöjande reparationer, ny-, till- och ombyggnad under ett
år översdger 5 000 kn

Bortsett
från den nya beloppsgränsen innebär förslaget inga förändringar avseende
kostnader för ny-, om- och tillbyggnader, dvs. kostnader av det slaget bör
även fortsättningsvis få inräknas i omkostnadsbeloppet för privatbostadsfastigheter
och privatbostäder när grundregeln tillämpas.

De
nya reglerna återfinns i 25 § 4 mom. och 26 § 5 mom. SIL.

6.4.13
Övergångsbestämmelser

Vad
jag i det föregående föreslagit innebär en i många fall skärpt reavinstbeskattning
för fastigheter och bostadsrätter jämfört med nuvarande regien Vid frånvaro av
särskilda övergångsregler skulle försäljningar strax efter den 1 januari 1991
ofta leda till en väsentligt högre skatt än försäljningar strax före denna dag
trots de sänkta skattesatserna. Detta skulle ge upphov dll godtyckliga effekter
samt skatteanpassning i form av tidigarelagda försäljningar samt
skattebetingade försäljningar och återköp före den 1 januari 1991. Sådana
övergångseffekter bör om möjligt undvikas genom särskilda övergångsregler.
Omfattande och tidsmässigt utsträckta övergångsregler innebär å andra sidan
komplikationer som strider mot målet om ett enkelt och enhetligt skattesystem.

Mot
denna bakgrund föreslås en övergångsregel av innebörd att omkostnadsbeloppet
vid försäljning av en fastighet senast den 31 december 1999 får beräknas genom
att det omkostnadsbelopp som skulle gällt vid försäljning den 31 december 1990
enligt då gällande regler ökas med förbättringskostnader m.m. som lagts ned på
fastigheten under tiden mellan den 1 januari 1991 och avyttringstillfället. Vid
omkostnadsbeloppets beräkning skall indexuppräkningen ske med åtta - och inte
med fyra - års förskjutning.

För
bostadsrätterna bör övergångsbestämmelserna utformas på ett i prin

cip likartat sätt. En rimlig lösning torde vara en övergångsregel hknande den

som tillämpades vid övergången till evig reavinstbeskattning av bostadsrät

ten Mitt förslag innebär att den skattepliktiga andelen hänförlig till en avytt

ring av en bostadsrätt som anskaffats före den 1 januari 1987 beräknas som

60 % av reavinsten är 1991, 75 % år 1992 och 90 % år 1993. En sådan över-

gängsregel bör ej få tillämpas om vinsten beräknas enligt någon av schablon

reglerna. Övergångsregeln innebär att skattens andel av vinsten ökar succés- 423

s. 424 Kontrollera mot PDF

sivt och nivån på 30 %
uppnås vid avyttringar år 1994. Prop. 1989/90:110

Mitt
nu framförda förslag till övergångsbestämmelser avseende bostadsrätter och fastigheter
har samma principiella utformning som i lagrådsremissen. Lagrådet riktade i
sitt yttrande kritik mot att reglerna inte också omfattar avyttringar som
skett före den 1 januari 1991 men som på grund av punkt 2 i
övergångsbestämmelserna skall beskattas först vid 1992 års taxering eller
senare. Den situation som lagrådet avser är att den skattskyldige avyttrat en
fastighet eller en bostadsrätt 1990 eller ett tidigare år och överenskommit
med köparen att betalning inte skall ske förrän efter 1990 års utgång. För ett
fall som detta innebär punkt 2 att den första kronans princip behålls och
beskattning kommer att ske först när den första kronan betalas eller hälls
tillgänglig för lyftning. Det fallet kan alltså uppkomma att vid en och samma
taxering kan vinsten vid en avyttring som skett 1990 beskattas hårdare än en
motsvarande avyttring som skett senare och där övergångsreglerna varit
tillämpliga.

Jag
är emellertid inte beredd att justera de aktuella övergångsreglerna i den
riktning lagrådet antyder Anledningen till detta är följande. Övergångsbestämmelserna
avseende bostadsrätter och fastigheter har dllkommit efter en jämförelse mellan
skatteutfallet vid en tänkt försäljning 1990 (taxering 1991) och en motsvarande
försäljning ett senare ån Bestämmelserna syftar till att införandet av de nya
reglerna inte skall innebära att det i vissa fall skall vara avsevärt mer
förmånligt att avyttra bostadsrätter och fastigheter under 1990 och bli taxerad
för avyttringen vid 1991 års taxering än att göra försäljningen senare. Med den
utgångspunkten framstår det enligt min uppfattning som konsekvent att
övergångsreglerna enbart tar sikte på avyttringar efter den 1 januari 1991
eftersom de skattskyldiga endast i de fallen är helt hänvisade till de nya
reglerna. Vid avyttringar före den 1 januari 1991 är förhållandena principiellt
annorlunda eftersom den skattskyldige kan välja om han skall skjuta upp
beskattningen eller ej. Mot den bakgrunden anser jag att det inte är motiverat
att föreslå andra regler än dem som fördes fram i lagrådsremissen.

6.5 Reavinstbeskattning av aktier m.m.

6.5.1
Inledning

Utvecklingen
på den finansiella marknaden har under 1980-talet varit mycket snabb. Ett stort
antal nya finansiella instrument har introducerats, tekniska framsteg har gjorts
i hanteringen, avregleringar har ägt rum och förmögenhetsvärdet har ökat
kraftigt framför allt på grund av kursstegringarna på aktier.

Denna
utveckling har lett till ökade krav på precision i reglerna för be

skattning av reavinster på värdepappen Nuvarande regler har kommit till

under helt andra förutsättningar Beskattningen av aktievinster har på se

nare år blivit allt mindre effektiv på grund av alltför generösa kvittningsmöj-

ligheter. Beskattningen av handel med optioner och terminer är bristfälligt

reglerad. Den nuvarande skattelagstiftningen är inte tillräckligt flexibel för

att ta hand om nya företeelser på marknaden. 424

Nu
behandlas aktier olika beroende på innehavstiden. Under de första två

åren beskattas hela
vinsten och därefter 50 % av vinsten. Genom flera ingrepp under senare tid har
kvittningsmöjligheterna begränsats och fno.m. 1990 har beskattningen av aktier
som innehafts längre än tvä år, s.k. äldre aktier, dessutom skärpts.

För äldre aktier beräknas
vinsterna genom s.k. genomsnittsberäkning. Detta innebär att de faktiska
anskaffningskostnaderna för samtliga aktier av samma slag adderas. Det
sammanlagda beloppet divideras därefter med antalet aktier för att bestämma
genomsnittskostnaden. Beträffande äldre aktier som är föremål för
marknadsnotering får i stället ett schablonmässigt anskaffningsvärde användas.
Detta värde beräknas till 25 % av vad som erhållits vid avyttringen efter
avdrag för provision o.d. För yngre aktier gäller den s.k.
aktie-för-aktie-metoden.

Kritiken
mot aktievinstbeskattningen går ut pä att reglerna är olikformiga, orättvisa
och krångliga. De har givit upphov till såväl skatteplanering som
inlåsningseffekten Kontrollmöjligheterna är bristfälliga. Skatteintäkterna har
varit förhållandevis små.

Prop. 1989/90:110

6.5.2
Evig beskattning av hela vinsten

Mitt
förslag: Hela reavinsten beskattas oberoende av innehavstiden.

RINK:s
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Förslaget har genomgående mottagits positivt.

Skälen
för mitt förslag: Skillnaderna i behandling av yngre resp. äldre aktier har
lett till inlåsningar genom att de skattskyldiga har strävat efter att aldrig
avyttra en aktie vars värde ökat förrän den innehafts i två ån Detta har i sin
tur lett till bristande flexibilitet på marknaden.

En
enhetlig behandling med avseende på innehavstiden medför stora fördelar för
såväl de skattskyldiga som för skattemyndigheterna. Man behöver inte längre
hålla reda på den historiska anskaffningstidpunkten och lagregler som tar sikte
på att bestämma denna tidpunkt i olika specialfall kan slopas.

Jag
delar RINK:s uppfattning att en enhetlig och likformig beskattning av bl.a.
aktier bör bygga på evig beskattning av hela den nominella vinsten.

6.5.3
Genomsnittsmetoden - huvudregler

Mitt förslag: Den
genomsnittsmetod som i dag gäller för aktier med innehavstid på minst två år,
skall tillämpas beträffande akder m.fl. finansiella instrument.

RINK:s förslag; RINK:s
s.k. sidoalternativ överensstämmer med mitt förslag. Som huvudalternativ för
RINK fram portfölj metoden som skulle till-lämpas för alla aktierelaterade
marknadsnoterade finansiella instrument som innehafts sedan ingången av
beskattningsåret. För övriga aktierelaterade instrument tillämpas
genomsnittsmetoden.

Remissinstanserna:
I stort sett alla remissinstanser som uttalar någon me-

425

ning om portföljmetoden är starkt kridska. Endast LO
tillstyrker huvudal- Prop. 1989/90:110 ternativet och menar att portfölj
metoden har stora kontrollmässiga fördelar och att dess styrka ligger i att
historisk information om anskaffningsvärden inte behöver sparas.

Bl.a. RRV, RSV och FAR anser att portföljmetoden är
alltför komplicerad, speciellt för småsparare. OM påpekar att portföljmetoden
inte alltid lämpar sig för opdoner och andra s.k. derivadnstrument.

De flesta remissinstanserna anmärker dessutom pä att
portföljmetoden innebär beskattning av icke realiserade värdeökningar och att
beskattning i vissa situationer skall ske trots att ett värdepapper sålts med
förlust. Några instanser menar att det är en intressant och elegant metod som
dock inte är dllräckligt utredd för att kunna införas. Bl.a. Stockholms
fondbörs och riksbanken efterlyser ytterligare utredning.

Riksbanken anför att både portföljmetoden och
genomsnittsmetoden har betydande nackdelan Kammarrätten i Stockholm, Sveriges
advokatsamfund och TCO förordar en genomsnittsmetod för samtliga akder m.m.
Svenska fondhandlareföreningen. Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen
och Sveriges Aktiesparares Riksförbund förordar i stället en aktie-föraktie-metod.

Skälen för mitt förslag: Portföljmetoden utgör en helt ny
metod för beskattning av reavinsten Den har klara fördelan Metoden ger
möjligheter till effektiv kontroll, betydligt förenklade reavinstberäkningar
och minskat behov av administrativa insatsen De brister i precision vid
beskattningen som metoden innebär på kort sikt har emellertid mötts av kritik
från många håll.

Även om kritiken mot portföljmetoden enligt min mening
varit överdriven har jag förståelse för att en lösning som så väsentligt
skiljer sig frän vad som är beprövat kan vara svär att acceptera. Min slutsats
är - bl.a. mot bakgrund av remissopinionen - att förutsättningar saknas för
att lägga portföljmetoden dll grund för aktievinstbeskattningen.

En konsekvens av mitt ställningstagande dll
portföljmetoden blir att den genomsnittsmetod, som redan i dag används för
aktier som innehafts i två år eller längre, skall tillämpas beträffande aktier
och aktierelaterade värdepappen En sådan ordning för vinstberäkning
redovisades också av RINK som ett alternativ till portföljmetoden.

Genomsnittsmetoden saknar inte bristen Talrika beräkningar
krävs t.ex. av de skattskyldiga och för myndigheterna. Som jag återkommer tUl
(avsnitt 6.5.14) bör dock genomsnittsvärdena pä sikt kunna fastställas löpande
från år till ån En strävan är att vinstberäkningarna så småningom skall kunna
göras automatiskt och inom ramen för det förenklade deklarationsförfarandet.

Genomsnittsmetoden

Vid genomsnittsmetoden beräknas den skattepliktiga
reavinsten som försälj

ningsintäkterna minskade med det beräknade anskaffningsvärdet. Detta be

stäms som det genomsnitthga anskaffningsvärdet för ett visst slag av värde

papper, multiplicerat med antalet sålda värdepapper av samma slag. An

skaffningsvärdet för kvarvarande innehav av aktier av samma slag minskas

med hänsyn tiU det anskaffningsvärde som dragits av. 26

Exempel:
En person har anskaffat 100 aktier av ett visst slag för 100 kn per styck, 250
aktier ä 150 kn och 150 aktier ä 200 kn Han säljer 100 av aktierna för 300 kn
styck. Den skattepliktiga vinsten per aktie blir dä 300 kn minus det
genomsnittliga anskaffningsvärdet per aktie. Detta anskaffningsvärde är 155 kn
per akde (77 500 kn i totala anskaffningsutgifter dividerat med 500 aktier).
Den skatteplikdga vinsten blir således, i frånvaro av transakdonskostnader,
145 kn per akde.

Aktiekursen
sjunker och personen köper ytterligare 300 aktier av samma slag för 200 kn
styck. Därefter sdger aktiekursen och han säljer ytterligare 100 aktier för 300
kn styck. Det genomsnittliga anskaffningsvärdet är då 174:29 kn (77 500 kn -
15 500 kn -t- 60 000 kn = 122 000 kn fördelat på 700 akder). Vid beräkningen av
anskaffningsvärdet för det återstående innehavet dras det anskaffningsvärde av
som utnyttjades vid den tidigare försäljningen, dvs. anskaffningsvärdet minskas
med de 15 500 kn som utnyttjades vid den tidigare försäljningen.

Enligt
nuvarande praxis skall vid beräkning av genomsnittlig anskaffningskostnad för
äldre akder, olika serier i samma bolag slås samman om kursskillnaderna mellan
aktieslagen är små. De prakdska problemen med att avgöra vilka slag av
värdepapper som skall slås samman vid genomsnittsberäkningen, när skall
prisskillnaderna t.ex. anses vara små, talar mot en sammanslagning av olika
slags värdepappen Prisskillnaderna mellan värdepappersslagen kan vidare
variera över tiden, vilket innebär att genomsnittsberäkningen i vissa fall
skulle avse flera serier sammanslagna och i andra fall varje serie för sig. Jag
delar RINK:s uppfattning att olika serier alltid bör redovisas var för sig.
Även fria och bundna aktier brukar ha olika kurs varför det finns anledning att
skilja även pä dessa sorten

Som
ett aktieslag bör således räknas ett visst bolags akder av viss serie och sort,
exempelvis Volvo B fria.

Som
jag återkommer till (avsnitt 6.5.14), finns det anledning att behåUa en
modifierad en schablonregel för bestämmande av anskaffningsvärden.

Genomsnittsmetoden
regleras i 27 S 2 mom. första stycket SIL.

Prop.
1989/90:110

6.5.4
Avdragsbegränsningar för reaförluster

Mitt förslag:
Reaförluster på marknadsnoterade aktier m.fl. finansiella instrument får
kvittas till 100 % mot reavinster pä finansiella instrument av denna kategori.
Överskjutande reaförluster och reaförluster pä icke marknadsnoterade aktier m.m.
får dras av till 70 %.

RINK:s förslag:
Huvuddragen i RINK:s förslag överensstämmer med mitt förslag men resultatet
uppnås genom en annan metod. Marknadsnoterade aktier m.m. beskattas som
huvudregel enligt portföljmetoden. Reaförluster beaktas alltså till 100 % inom
portföljen. Reaförluster pä övriga aktier m.m. är avdragsgilla till 70 %.

Remissinstanserna: En
majoritet av remissinstanserna kritiserar RINK:s förslag på grund av att de är
negadva till portföljmetoden i sig men också för att de anser att avdragsbegränsningen
till 70 % innebär en diskriminering av

427

risktagande som skulle
komma att fä negativ inverkan påföretagens kapital- Prop. 1989/90:110
försörjning. De förordar att förluster pä aktier skall fä kvittas fullt ut - i
vart fall mot reavinster på akden

Skälen
för mitt förslag: Ett viktigt inslag i den av RINK föreslagna portföljmetoden
var att full kvittning medgavs mellan vinster och förluster inom portföljen.
RINK föreslog att alla andra reaförluster skulle vara avdragsgilla endast till
70 %. Mitt ställningstagande i fråga om portföljmetoden medför att frågan om
behandlingen av förluster kommit i ett delvis nytt läge. En generell
avdragsbegränsning till 70 % för reaförluster skulle innebära en omotiverat
hård behandling av aktieförsäljningar och det risktagande som aktieinnehav är
förenat med.

Den
begränsade avdragsrätten syftar till att motverka effekten av de skattekrediter
som uppkommer när de skattskyldiga tidigarelägger förluster medan de dröjer
med att realisera vinsten För att åstadkomma kvittningsmöj-ligheter liknande
dem som portföljmetoden skulle ha erbjudit, anser jag emellertid att full
kvittning bör medges inom gruppen marknadsnoterade aktier och värdepapper som
skall beskattas som aktierna.

Med
hänsyn till de kontrollsvärigheter som finns beträffande icke marknadsnoterade
aktier och för att motverka effekterna av nämnda slag av skattekrediter, finns
det anledning att behandla dessa aktier mindre generöst.

Metod
för avdragsbegränsning

Förluster
på icke marknadsnoterade aktier och liknande finansiella instrument skall
således vara avdragsgilla endast till 70 %.

Begränsningen
till 70 % skall ske för varje affär (och naturligtvis aktieslag) för sig. Genom
att ett genomsnittligt anskaffningsvärde alltid skall användas, även för yngre
akder, kommer en viss kvittning mellan vinster och förluster att ske i de fall
anskaffningsvärdena har varierat inom ett akdeslag.

När
begränsningen av avdragsrätten för reaförluster till 40 % även pä yngre aktier
infördes dep 1 januari 1989, uppkom frågan hur avdragsbegränsningen skulle
tillämpas när yngre aktier som anskaffats till olika pris, säljs till ett
enhetligt pris och såväl vinster som förluster uppstår. För dessa försäljningar
skall aktie-för-aktie-metoden tillämpas. Detta leder till att för de aktier som
sålts med förlust får förlusten bara kvittas dll 40 % mot vinsterna på de
aktier som sålts med vinst. I ett sådant fall ger den här föreslagna generella
tillämpningen av genomsnittsmetoden en lindrigare beskattning än dagens regien

Om
icke marknadsnoterade aktier m.m. säljs vid två eller flera tillfällen

får kvittning enligt de föreslagna reglerna inte ske mellan vinster och förlus

ter även om det gäller samma värdepappersslag och försäljningarna har

gjorts under samma beskattningsån Det är således bara anskaffningskostna

den som beräknas enligt genomsnittsmetoden. Försäljningsintäkten får inte

beräknas med tillämpning av genomsnittsberäkning. Om aktier som genom

snittligt har anskaffats för 100 kn till hälften säljs för 90 kn och till andra

hälften dll 110 kr., är förlusten pä de aktier som säljs för 90 kn bara avdrags

gill till 70 % medan hela vinsten på de akder som säljs för 110 kn är skatte

pliktig. Regler om avdragsbegränsningar blir nämligen inte effektiva om det ,_

är möjligt för de skattskyldiga att genom efterföljande
affärer neutralisera Prop. 1989/90:110 effekten av begränsningen.

Avdragsrätt mot utdelning

Undantaget från 70-procentsbegränsningen för
reaförlusterna pä marknadsnoterade aktier gäller bara mot reavinster. Det bör
noteras att full avdragsrätt för reaförluster däremot inte medges mot löpande
avkastning på aktier och liknande, dvs. mot utdelning. Mot utdelning får
reaförluster på akder aldrig dras av med mer än 10%. Förslaget skiljer sig i
detta avseende från vad jag föreslår beträffande marknadsnoterade fordringan

En skillnad mellan aktier och fordringar som modverar
denna olikhet är att det beträffande aktier inte föreligger samma svårigheter
som beträffande fordringar att skilja på vad som är reavinst och vad som är
löpande avkastning. Det är inte heller lämpligt att de skattskyldiga ges
incitament att ta fram reaförluster på aktier för att kvitta mot den löpande
avkastningen och på så sätt undgå att denna beskattas. Jag återkommer till
frågan om behandling av utdelning i anslutning dll övriga avgränsningsfrägor
beträffande aktierna (avsnitt 6.5.5).

Marknadsnotering

Med marknadsnotering avses i RINK:s förslag notering pä
svensk eller utländsk börs eller annan notering av marknadsmässig omsättning
som är allmänt tillgänglig. Till det sistnämnda slaget av marknadsnoteringar
räknas allmänt tillgängliga uppgifter om köp- och säljpriser från s.k. märket
makers (marknadsgaranter).

I RINK:s förslag hade frågan om marknadsnotering betydelse
för vilka värdepapper som skulle beskattas enligt portföljmetoden. De
värdepapper som räknades som marknadsnoterade kunde därigenom träffas av
beskattning av icke realiserade värdeökningan De gynnades ä andra sidan av att
reaförluster beaktades till 100 % inom portföljen.

I detta förslag har marknadsnoteringen betydelse för vilka
värdepapper som skall åtnjuta förmånen av full kvittning mellan vinster och
förluster inom aktiegruppen. Frågan vilka värdepapper som skall undantas från
begränsningen av avdragsrätten till 70 %, bör som nämnts avgöras bl.a. med
hänsyn till vilka kontrollmöjligheter som finns.

1 de fall det inte finns några marknadsnoteringar kan
skattemyndigheterna inte kontrollera att egendomen verkligen har köpts och
sålts till den kurs som den skattskyldige uppgett. Det finns inte heller samma
möjligheter att upptäcka att han över huvud taget har ägt ett värdepappen

Icke noterade värdepapper i ett bolag där det också finns
marknadsnoterade värdepapper skulle enligt RINK beskattas enligt
portföljmetoden. Jag föreslår att dessa i det nu föreslagna systemet inte får
räknas in bland de marknadsnoterade.

Värdepappersmarknadskommittén har i sitt nyligen avgivna
betänkade

(SOU 1989:72) föreslagit att alla nuvarande börslistor skall slås samman till

en lista. Givetvis bör alla värdepapper som noteras på en sådan lista anses

vara marknadsnoterade. I övrigt föreslår jag att RINK:s definition på mark- 429

nadsnoterad skall följas.
Jag kan dock få anledning att återkomma till marknadsnoteringsbegreppet när
jag redovisar mina överväganden angående vär-depappersmarknadskommitténs
förslag.

Reaförlustreglerna
återfinns i 27 S 5 mom. och 3 § 2 mom. SIL. Begreppet marknadsnoterad regleras
i 27 S 2 mom. andra stycket SIL.

Prop.
1989/90:110

s. 430 Kontrollera mot PDF

6.5.5
Avgränsningsfrågan

Mitt
förslag: Som aktier beskattas finansiella instrument vars avkastning är knuten
till det utgivande företagets vinst eller utdelning eller som i övrigt är
utformade sä att värdeutvecklingen liknar den som gäller för en aktie.

Löpande avkastning
på finansiella instrument som skall beskattas som aktier behandlas i
inkomstskattehänseende som utdelning.

RINK:s
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna:
Remissinstanserna har inte kritiserat gränsdragningen beträffande vilka
värdepapper som skall beskattas som aktien

Skälen för mitt förslag:
De förändringar jag föreslagit i förhällande till RlNK:s förslag ställer nya
krav på avgränsning av finansiella instrument vilka bör akdevinstbeskattas.

Den avgörande förändringen
i förhällande till RlNK:s förslag är utformningen av avdragsbegränsningarna
(avsnitt 6.2.3 och 6.5.4).

Skillnaden när det gäller
kvittningsmöjUgheterna ökar behovet av en noggrann avgränsning i fråga om
vilka finansiella instrument som skall beskattas som aktier och vilka som skall
beskattas som fordringar eller på annat sätt.

En viktig skillnad är att
på aktiesidan får reaförluster kvittas endast till 70 % mot utdelning medan
reaförluster på marknadsnoterade fordringar som jag återkommer till (avsnitt
6.6.3) får kvittas fullt ut mot ränteintäkten

Detta medför att om ett
finansiellt instrument som har samma möjligheter till värdeutveckling som en
aktie hänförs till fordringarna, skulle det få en i särklass gynnad behandling.
Ränta på lån som upptagits för att förvärva instrumentet skulle vara fullt
avdragsgill mot löpande avkastning och reavinst vid avyttring. Dessutom skulle
reaförlust vid avyttring av instrumentet vara fullt avdragsgill mot dess
löpande avkastning.

Om instrumentet i stället
hänförs till aktierna får reaförluster dras av bara till 70 % mot instrumentets
löpande avkastning. För skattskyldiga med nettoränteutgifter på mer än 100 000
kn blir därtill ränteutgifter för lån som upptagits för att finansiera
förvärvet avdragsgilla bara till 70 % mot löpande avkastning eller reavinst.

Aktierna utgör den form av
finansiering av företagsamhet som är omgärdad av mest reglering och kontroll
(bl.a. genom aktiebolagslagen och VPC-registrering). Av bl.a. statsfinansiella
skäl skulle det vara olyckligt om skattereglerna var utformade sä att det var
skattemässigt mera gynnat att satsa pengar i ett företag på något annat sätt än
genom att förvärva aktien En utgångspunkt vid gränsdragningen bör därför vara
att alla finansiella instrument vars värdeförändring liknar aktiens skall
beskattas pä samma sätt som aktierna.

430

s. 431 Kontrollera mot PDF

Olika
"förstadier" till akder och aktieliknande instrument hör
självfallet Prop. 1989/90:110 till den grupp som bör beskattas som aktien
Det gäller interimsbevis, delbevis och teckningsrättsbevis till aktie i
moderbolaget. Det innebär att de träffas av de avdragsbegränsningar som gäller
för aktier.

Konvertibla
skuldebrev m.fl.

Skattereglerna
bör helst vara neutrala till vilken form av finansiering som väljs både för de
enskilda placerarna och för företagen.

En
utgångspunkt bör som nämnts vara att alla finansiella instrument vars
avkastning är knuten till vinstens eller utdelningens storlek för ett företag
eller som i övrigt är utformade så att värdeutvecklingen liknar den för en
aktie, skall hänföras till aktierna i skattehänseende.

Jag
föreslår därför att alla värdepapper som innehåller en optionsrätt till förvärv
av aktie hänförs till aktierna, dvs. konverdbelt skuldebrev, konvertibelt
vinstandelsbevis, skuldebrev förenat med optionsrätt samt optioner avseende
aktier och aktieindex. Med anledning av lagrådets påpekande föreslår jag att
även ett skuldebrev som vartt förenat med optionsrätt skall beskattas bland
akderna.

Givetvis
skall akdereglerna också gälla terminer avseende aktien Jag återkommer till
den närmare utformningen av options- och terminsbeskattningen (avsnitt 6.5.8
och 6.5.9).

Vidare
bör alla vinstandelsbevis hänföras till de aktiebeskattade instrumenten.
Eftersom avkastningen regelmässigt är knuten dll bolagets vinst eller beslutad
utdelning bör inte frånvaron av en konverteringsrätt leda till en annan
beskattning än enligt aktiereglerna.

Fondandelar

Nuvarande
regler innebär att en aktiefond anses utgöra en avkastningsfond om
fondförmögenheten till mer än en fjärdedel består av skuldebrev. Avyttring av
andel i sådan fond beskattas i inkomstslaget kapital. Är andelen skuldebrev
högst en fjärdedel beskattas avyttring av andelen som tillfällig förvärvsverksamhet
enligt akdevinstreglerna. Det är i dag förmånligare för innehavaren att avyttringen
beskattas enligt akdevinstreglerna.

I
det nu föreslagna skattesystemet gäller förmånliga kvittningsregler inom
gruppen aktier och liknande. De föreslagna förändringarna beträffande avdragsrätten
för reaförluster pä aktier leder till att bara andelar i fonder som i betydande
utsträckning innehåller aktier bör få beskattas enligt akdevinstreglerna.
Fonder med stor andel fordringar ger regelmässigt större löpande avkastning än
fonder vars förmögenhet är placerad i aktien Om fonder med betydande andel
fordringar beskattas enligt aktievinstreglerna, skulle skattefördelar kunna
uppnås genom att andelar säljs med vinst strax före utdelning och
kvittningsunderlag därigenom kan tas fram för att utnyttja en reaförlust på
marknadsnoterade aktien Sådan skatteplanering bör förhindras.

Aktiefondandelar
kan sägas till sin natur alltid vara marknadsnoterade.

Reavinst vid avyttring av fondandel skulle, om inget undantag infördes, ingå

bland dem mot vilka full avdragsrätt medges för reaförluster på marknads

noterade aktier m.m. Jag föreslår därför att endast andel i aktiefond som 431

s. 432 Kontrollera mot PDF

innehåller
minst tre fjärdedelar aktier, skall träffas av de förmånliga kvitt- Prop.
1989/90:110 ningsregler som gäller för marknadsnoterade aktien Tekniskt
åstadkommer man detta enklast genom att föreskriva att endast andelar i fonder
med minst tre fjärdedelar aktier får åtnjuta full kvittning enligt reglerna i
förslaget till 27 S 5 mom. SIL. Andelar i andra aktiefonder behandlas därmed
som de icke marknadsnoterade, vare sig de är marknadsnoterade eller inte, med
påföljd att vinsterna inte ingår bland de vinster mot vilka reaförluster på
marknadsnoterade aktier är avdragsgilla till 100 % och att reaförluster är
avdragsgilla endast till 70 %.

Beträffande
andelar i allemansfonder anser jag att dessa bör beskattas som aktierna. I
enlighet med vad RINK föreslagit bör emellerdd endast tvä tredjedelar av vinst
resp. förlust beaktas.

Andel
i ekonomisk förening

Andelar
i ekonomiska föreningar avyttras ofta genom inlösen. Då uppkommer sällan någon
skattepliktig reavinst av betydelse. Dessutom utgörs huvuddelen av antalet
andelar i ekonomiska föreningar av andelar med låga individuella värden i
kooperativa ekonomiska föreningan Uppkommer en reavinst bör den - om innehavet
av andelen inte betingas av näringsverksamhet - beskattas enligt
aktievinstreglerna.

Utländska
aktier och aktier förvärvade i utländsk valuta

1
gällande rätt finns inga bestämmelser som särskilt reglerar beskattningen av
kursvinster och kursförluster på utländsk valuta.

Vid
placeringar i aktier där förvärv eller avyttring görs i utländsk valuta
omräknas köpeskillingen till svenska kronor med utgångspunkt från valutakurserna
vid köp- resp. säljtidpunkten. Detta är ett exempel på den allmänna regel om
att vederlag - som t.ex. betalning i form av andra aktier -värderas i svenska
kronor vid beskattningen. Beskattningen sker således helt och hållet enligt
aktievinstreglerna.

Enligt
RlNK:s förslag skulle marknadsnoterade akder beskattas i samma portfölj
oberoende av om aktierna avser ett svenskt eller utländskt bolag och oberoende
av vilken valuta som används vid betalningen. Även fordringar och skulder
utställda i utländsk valuta skulle beskattas enligt portföljmetoden men i två
olika portföljer, en för fordringar i utländsk valuta och en för skulder i
utländsk valuta.

I
remissbehandlingen av RINK:s betänkande har framkommit önskemål om att
valutariskerna vid affärer med aktier som t.ex. noteras vid utländsk börs i det
landets valuta, skall kunna begränsas genom optioner och terminer i det
aktuella landets valuta.

Som
jag återkommer till (avsnitt 6.7.2) är jag för närvarande inte beredd att lägga
fram något komplett förslag till regler för beskattning av fordringar och
skulder i utländsk valuta.

Däremot
anser jag att det inte finns anledning att dröja med förslaget såvitt avser
utländska aktier och aktier i svenska bolag där betalning sker i utländsk
valuta.

Beskattningen
bör bygga på den huvudprincip som fastslogs av RINK, 432

s. 433 Kontrollera mot PDF

dvs. att alla aktier skall behandlas lika. Full
kvittningsrätt för reaförluster på Prop. 1989/90:110 marknadsnoterade aktier
bör därför gälla mot reavinster på marknadsnoterade aktier oberoende av om
aktierna avser ett svenskt eller utländskt bolag och oberoende av om
betalningen sker i svensk eller utländsk valuta. Det innebär att man inte
behöver bryta ut en eventuell valutakursförändring och beskatta den skild från
aktievinstberäkningen.

Jag föreslär således att reavinster pä såväl svenska som
utländska aktier där betalning sker i utländsk valuta beskattas enligt
aktievinstreglerna. Vid vinstberäkningen beaktas dock att betalning inte sker i
svenska kronon Det innebär att anskaffningsvärdet är det belopp som betalades
när aktien förvärvades, omräknat till svenska kronor på dagen för förvärvet,
och försäljningsintäkten det belopp som erhölls vid avyttring av aktien,
omräknat till svenska kronor pä avyttringsdagen.

Därmed sker automatiskt en fullständig kvittning mellan
aktievinsten och eventuell valutakursförlust och vice versa. Detta kan i och
för sig anses strida mot principen att fordringsförluster aldrig skall vara
fullt kvittningsbara mot aktievinster. Jag anser dock att fördelarna med ett
sådant förfarande överväger genom att beskattningen sker på detta sätt redan i
dag och att beräkningarna blir enkla.

Motsvarande gäller för andra finansiella instrumet som
skall beskattas enligt aktievinstreglerna, sä länge inte fordringar i utländsk
valuta utgör en del av instrumentet.

Utdelningarna

För att önskad likformighet skall uppnäs för de värdepapper
som beskattas som aktierna, måste även den löpande avkastningen behandlas lika
pä aktie-resp. fordringssidan. Annars skulle behandlingen av avkastningen styra
företagens och de enskildas val av placeringsform i företagen.

Jag föreslår att den löpande avkastningen på alla
finansiella instrument som skall beskattas som akder behandlas som utdelning.
Vissa räntor skall därmed behandlas som utdelning. Det gäller t.ex. ränta på
konverdbla skuldebrev och avkastning på vinstandelslån.

Reaförlust pä här aktuella instrument får således kvittas
endast till 70 % mot dess löpande avkastning.

Bestämmelsen beträffande löpande avkastning på
aktieliknande tillgångar återfinns i 3 S 2 mom. SIL.

Övrigt

Mitt förslag är att även värdepapper som inte räknas upp i
27 S SIL skall kunna beskattas som aktien Detta är enligt min mening nödvändigt
för att motverka ständiga försök att konstruera nya finansiella instrument för
skatteplanering.

Av betydelse vid bedömningen av om ett värdepapper skall
anses vara ak-

deliknande är om avkastningen eller värdet, direkt eller indirekt, beror på

det utgivande företagets ekonomiska utveckling. Värdepapper vars pris är

beroende av prisutvecklingen på aktier, såsom aktieindexoptioner, är exem

pel på sädana aktieliknande värdepapper som blir beskattade enligt aktie- 433

28 Riksdagen 1989/90. Samt. 1. Nr 110 Del 1

reglerna. Rättigheter att teckna bevis om andel i vinst är
ett annat exempel.

Bestämmelserna
om att aktieliknande finansiella instrument skall beskattas som aktierna finns
i 27 S 1 mom. SIL.

Det bör
noteras att någon genomsnittsberäkning inte föresläs för andelar i
handelsbolag. Nuvarande regler beträffande sådana andelar förs i stort sett
oförändrade över till den nya lagstiftningen. Förslaget är intaget i 28 S SIL.
Vissa bestämmelser rörande handelsbolagsandelar finns också i 24 S 2 mom. andra
och tredje styckena SIL.

Sammanfattning

De värdepappersslag som skall behandlas som aktier är
således bl.a. svenska och utländska aktier, interimsbevis, delbevis, bevis om
teckningsrätt till aktie, andel i aktiefond, vinstandelsbevis, konvertibelt
skuldebrev, skuldebrev som är eller varit förenat med optionsrätt, optionsrätt
eller företrädesrätt till teckning av aktie, vinstandelsbevis, konvertibelt
skuldebrev eller skuldebrev förenat med optionsrätt, andel i ekonomisk förening
samt termin och köp-eller säljoption avseende aktie eller aktieindex. Vidare
gäller detsamma för finansiellt instrument som till sin konstruktion eller
verkningssätt liknar de uppräknade instrumenten.

Löpande
avkastning på finansiellt instrument, som skall beskattas som aktier, skall i
skattehänseende behandlas som utdelning.

Prop. 1989/90:110

6.5.6 Ingen beskattning vid konvertering och lösen

Mitt
förslag: Utnyttjande av konvertibelt skuldebrev eller vinstandelsbevis,
köpoption, optionsbevis, termin, teckningsrättsbevis, delbevis eller
företrädesrätt till teckning av vinstandelslån för förvärv av egendom, skall
inte utlösa beskattning.

RlNK:s
förslag: Överensstämmer delvis med mitt. Utnyttjande av köpoption, optionbevis,
termin, teckningsrättsbevis, delbevis, konvertibelt skuldebrev, konvertibelt
vinstandelsbevis eller liknande finansiellt instrument för förvärv av egendom,
skall inte utlösa reavinstbeskattning om utnyttjandet äger rum högst ett år
efter utställandet eller emissionen av det finansiella instrumentet. Om
utnyttjandet sker senare utlöser det beskattning.

Remissinstanserna:
Remissinstanserna är över lag negativa till förslaget om beskattning vid
utnyttjande av finansiellt instrument för förvärv av egendom. TCO tillstyrker
dock att utnyttjande av köpoption skall utlösa beskattning.

Denna
beskattning anses innebära ett onödigt krångel. Principiella skäl såsom
kontant- och skatteförmågeprincipen talar direkt emot att införa beskattning
vid en tidpunkt dä den skattskyldige inte erhåller några pengan

Skälen för
mitt förslag: Enligt gällande rätt utlöser lösen av köpoptioner, utnyttjande av
teckningsrätter eller teckningsoptioner, konvertering av konvertibla
skuldebrev, konvertibla vinstandelsbevis eller liknande inte reavinstbeskattning
(i det följande kallat avskattning). Detta är i vissa fall uttryckligen
reglerat och följer i andra av praxis.

434

Avskattning kan motiveras
från likformighetssynpunkt och har även stats- Prop. 1989/90:110 finansiella
fördelar eftersom den generellt innebär en tidigareläggning av beskattningen.

Avskattning
ger dock upphov till ett extra beskattningstillfälle som annars skulle ha
skjutits upp till dess den underliggande egendomen säljs. Frågan är alltså vid
vilken tidpunkt beskattningen skall äga rum.

Vid
avskattning beräknas vinsten på grundval av marknadsvärdet på utnyttjandedagen
för det värdepapper som då erhålls. Om det inte finns någon marknadsnotering
för detta värdepapper får ett beräknat marknadsvärde tas fram. Detta innebär
givetvis ett betydande merarbete för de skattskyldiga och för
skattemyndigheterna. Det är inte heller säkert att resultatet blir rättvist
eftersom det inte alltid går att nå fram till ett rättvisande marknadsvärde.

I
det nu föreslagna systemet skall genomsnittsmetoden dllämpas vid vinstberäkningarna.
RINK hade däremot portföljmetoden som huvudregel. Vid portföljmetoden beräknas
en vinst som värdet på den erhållna egendomen efter avdrag beräknat med hjälp
av den s.k. avdragskvoten. Det innebär en förhållandevis enkel beräkning. Vid
genomsnittsmetoden skall det beräknade marknadsvärdet dels användas för att
bestämma avyttringslikvid, dels läggas till kvarvarande anskaffningsvärde för
alla tillgångar av samma slag och summan divideras med antalet tillgångar av
detta slag vid nästa avyttring.

Utan
avskattning i de aktuella fallen behöver man inte göra reavinstberäkningar
baserade på ett beräknat marknadsvärde på den underliggande egendomen. De
omfattande räkneoperationer som i vissa fall krävs för beräkningar enligt
genomsnittsmetoden kan skjutas upp dlls ett säkrare underlag finns och göras i
ett sammanhang när den underliggande egendomen säljs.

Med
tanke på att jag stannat för att föreslå vinstberäkningsregler som i sina
huvuddrag är desamma som i dag, hör det också till bilden att den nuvarande
ordningen såvitt avser konvertibla skuldebrev och optionsrätter går tillbaka på
lagstiftning som är mindre än fem år gammal. Ingripandet då innebar nämligen
ett övergivande av den tidigare avskattningsordningen. I denna fråga finns det
anledning att tillmäta nyttan av kontinuitet i regleringen betydelse.

Jag
anser därför att övervägande skäl talar för att inte införa några regler om
avskattning. Detta bör gälla såväl vid lösen av köpoptioner som vid konvertering
av konvertibla skuldebrev och utnyttjande av tecknings- och delrätter, oavsett
om de har erhålUts genom köp eller pä grund av innehav av moderaktie.

Sedan
lagrådsremissen beslutades har regeringsrätten den 7 februari 1990 meddelat en
dom som rör beskattning av terminen I förhandsbeskedet från riksskatteverkets
nämnd för rättsärenden, vilket regeringsrätten inte ändrade (regeringsrättens
mål nr 3242-1989), finns uttalanden som tyder på att utnyttjande av en s.k.
indextermin för köp av egendom kan utlösa beskattning hos innehavaren. Så bör
det inte vara i det nya systemet. Jag föreslår därför att uppräkningen av de
finansiella instrument som undantas från avskattning kompletteras med terminen

RINK
föreslog att avskattning skulle ske i de fall lösen inträffar mer än ett

år från
det köpoptionen utställdes. Om avskattning vid lösen enligt mitt förslag inte
införs, kommer den tidsfrist som löper från optionens utställande till dess den
blir löst att sakna betydelse i detta hänseende. OM påtalade särskilt vid
remissbehandlingen att reglerna beträffande optioner enligt RINK:s förslag
innehöll alltför många olika bestämmelser som var anknutna till olika
tidsfrister. Det är en fördel om inte ett alltför komplext system av regler som
innehåller tidsfrister byggs in i skattesystemet. Det är besvärande nog med den
tidsaspekt som ligger i beskattningsårets slutenhet, vilkens verkningar
accentueras genom att sparande av underskott inte tillåts i inkomstslaget kapital.
Jag följer därför inte RINK:s förslag om avskattning för finansiella instrument
som utnyttjas för förvärv av egendom senare än efter ett ån Undantaget från
beskattning finns i 24 S 2 mom. femte stycket SIL.

Prop. 1989/90:110

6.5.7 Anskaffningsvärden för vissa värdepapper

Teckningsrätter m.m.

Mitt
förslag: Vid avyttring av teckningsrättsbevis och delbevis, som erhållits med
stöd av moderaktie, bestäms anskaffningsvärdet dll noll kn Detsamma gäller när
beviset utnyttjats till förvärv av aktie, konvertibelt skuldebrev eller
skuldebrev med optionsrätt.

RINK:s förslag: Anskaffningsvärdet skall beräknas genom
proportionering.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS förordar
proportionering som huvudregel för att fastställa anskaffningsvärden.

Skälen för
mitt förslag: Innehav av en moderaktie kan ge rätt att teckna nya aktier eller
att, vid fondemission, utan vederlag erhålla flera aktier i moderaktiens
bolag. Dessa rättigheter kan antingen utnyttjas för att erhålla fler aktier
eller avskiljas från moderaktien och säljas separat i form av teckningsrättsbevis
resp. delbevis. Därutöver kan innehav av moderaktier ge rätt att köpa
konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt. Även dessa
rättigheter, som också benämns teckningsrätter enligt 5 kap. 10 S
aktiebolagslagen (1975:1385), kan antingen utnyttjas för förvärv av
skuldebreven eller säljas direkt. I det följande använder jag termen teckningsrätt
för både sädana rättigheter som avser aktier och sädana som avser konvertibla
skuldebrev och skuldebrev med optionsrätt.

Jag skall
först behandla frågan om vilket anskaffningsvärde en teckningsrätt eller
delrätt skall åsättas om den säljs separat. Jag återkommer därefter till hur
dess anskaffningsvärde skall beaktas om den utnyttjas för förvärv av ett annat
finansiellt instrument och detta i sin tur avyttras.

Enligt
nuvarande regler skall vid beräkning av anskaffningsvärde pä teckningsrättsbevis
(avseende aktier) och delbevis, moderaktiens anskaffningsvärde proportioneras
mellan moderaktien och rätten. Vid proportioneringen bestäms rättens
anskaffningsvärde som en andel av moderaktiens anskaffningsvärde. Andelen
utgörs av försäljningspriset för rätten dividerat med moderaktiens
marknadsvärde före avskiljandet av rätten.

436

Omen innehavare av en
moderaktie får rätt att till underpris teckna a«nar Prop. 1989/90:110 än aktier
eller konvertibla skuldebrev eller skuldebrev med optionsrätt i det egna
bolaget, t.ex. aktier i ett annat bolag, kan värdet av företrädesrätten i vissa
fall vara att betrakta som utdelning. Anskaffningsvärdet för en sådan
företrädesrätt (ofta benämnd inköpsrätt) beräknas inte genom proportionering
utan bestäms som värdet av den beskattade utdelningen. Det skiljer sig alltså
från den regel som annars gäller om proportionering. Någon förändring av dessa
regler är inte avsedd.

En
annan metod för att fastställa anskaffningsvärdet för tecknings- och delrätter
föreslogs av kapitalvinstkommittén (SOU 1986:37 s. 101). Den me-, toden innebär
att anskaffningsvärdet för avyttrade tecknings- och delrätter som erhållits med
stöd av moderaktie sätts till noll kn

Fördelen
med nuvarande proportioneringsregel är att metoden innebär en enhetlig, och
ekonomiskt sett riktigare, tillämpning av genomsnittsmetoden än alternativet
att ha noll kn som anskaffningsvärde.

Försäljning
av en tecknings- eller delrätt kan ses som en delförsäljning frän den enhet som
aktien och teckningsrätten utgör Vid delförsäljningar av aktier av ett
aktieslag proportioneras anskaffningsvärdet enligt genomsnittsmetoden på de
försålda aktierna och det kvarvarande aktieinnehavet.

Nackdelen
med proportionering är att det medför betydligt krångligare beräkningar än
alternativet att ha noll kn som anskaffningsvärde. Försäljningar av
teckningsrätter påverkar vid proportionering exempelvis det återstående
genomsnittliga anskaffningsvärdet på moderaktierna. Denna nackdel måste
tillmätas särskilt stor betydelse i ett skattesystem där genomsnittsmetoden
genomgående skall tillämpas.

Det
tyngsta skälet för införa en regel som säger att anskaffningsvärdet skall vara
noll kn är alltså att det blir enklare att beräkna den skattepliktiga vinsten
vid försäljningar av tecknings- och delrätten Försäljningar av dem påverkar då
inte heller det genomsnittliga anskaffningsvärdet för återstående aktien

En
nackdel med noll kn som anskaffningsvärde är att utrymmet för skatteplanering
blir något större. Moderaktien, som får hela anskaffningsvärdet, kan säljas med
en reaförlust som endast beror pä att teckningsrätten har blivit avskild.
Förhållandet skulle kunna utnyttjas för skatteplanering genom att moderaktier
avyttras med sådan förlust strax före ett årsskifte och teckningsrätterna
avyttras först efter årsskiftet eller används för nyförvärv. Detta kan vara
lönsamt om det rör sig om marknadsnoterade aktier m.m. och det finns reavinster
att dra av förlusten emot.

Om
däremot teckningsrätten säljs medan aktien behålls får den skattskyldige
betala skatt på hela försäljningsintäkten. Han riskerar då att inte kunna dra
av en senare reaförlust på moderaktien till mer än 70 %, dvs. om moderaktien
inte var marknadsnoterad eller om det inte finns reavinster på marknadsnoterade
aktier att kvitta emot. För att undvika en sådan ogynnsam skattebehandling kan
det förutses att aktieägare i vissa fall avstår frän att sälja sina teckningsrätten
En regel om att anskaffningsvärdet är noll kn kan därför i viss män anses
missgynna handeln med tecknings- och delrätten Olägenheterna bör dock vara
begränsade eftersom full kvittning medges i fråga

437

om
reaförluster pä marknadsnoterade aktien

Mot bakgrund av att jag nu
generellt förordar genomsnittsmetoden anser jag att övervägande skäl talar för
att bestämma anskaffningsvärdet till noll kn

Beträffande teckningsrätt
till konvertibelt skuldebrev eller skuldebrev förenat med optionsrätt gäller
redan enligt nuvarande regler att teckningsrätten skall anses anskaffad utan
kostnad, dvs. anskaffningsvärdet skall sättas till noll kn Dessa regler - som
nu återfinns i punkt 2 b nionde stycket av anvisningarna till 36 S KL - bör
behållas av samma skäl som anförts för förändringen beträffande
teckningsrätter till aktien

Regeln om att
anskaffningsvärdet skall sättas till noll kn för teckningsrätter avseende
konverdbla skuldebrev och skuldebrev med optionsrätt gäller såväl när
teckningsrätten avyttras som när anskaffningsvärdet skall bestämmas på egendom
som har förvärvats med stöd av den. Mitt förslag innebär givetvis ingen
förändring. Det innebär att när ett konvertibelt skuldebrev, som har tecknats
med stöd av en företrädesrätt, säljs utgör teckningsbeloppet
anskaffningsvärde.

Förslaget
finns i 27 S 2 mom. tredje stycket SIL.

Optionsbevis

Prop.
1989/90:110

Mitt förslag:
Anskaffningsvärdet för optionsbevis förvärvat genom teckning av skuldebrev
förenat med optionsrätt, beräknas enligt den nuvarande s.k. restvärdemetoden.
Samma värde inverkar på beräkningen av anskaffningsvärdet för egendom som
förvärvas när optionsrätten utnyttjas.

RINK:s förslag:
Överensstämmer delvis med mitt. Som huvudregel skall dock anskaffningsvärdet
beräknas genom propordonering. Om uppgift saknas om marknadsvärdet på
skuldebrevet inkl. optionsrätten skall optionsbevisets anskaffningsvärde
bestämmas genom restvärdemetoden.

Vidare föreslås att om
optionsrätten utnyttjas, skall den åsättas anskaffningsvärdet noll kn när
vinstberäkning sker för den med stöd av opdonsrät-ten förvärvade egendomen.

Remissinstanserna: Svenska
Revisorsamfundet SRS förordar proportionering som huvudregel för att
fastställa anskaffningsvärden.

Skälen för mitt förslag:
Nuvarande regler infördes efter förslag från kapitalvinstkommittén (prop.
1984/85:193). De innebär att anskaffningsvärdet vid avyttring av optionsbevis,
som erhållits genom teckning av skuldebrev förenat med optionsrätt, beräknas
som emissionspriset på skuldebrevet inkl. optionsrätten minskat med
skuldebrevets marknadsvärde vid emissionen. Detta sätt att beräkna
anskaffningsvärdet kallas här restvärdemetoden.

I prop. 1984/85:193
framhölls att restvärdemetoden är den som ger ett ekonomiskt korrekt resultat.
Det är också den metod som gör att det oftast blir ett nollresultat på själva
skuldebrevsaffären. Det är rikdgt eftersom skuldebrev vanligen ges ut till
samma kurs som de löses in dll och - om de inte byter ägare under löptiden -
inte leder till någon reavinst.

438

Jag
delar inte RINK:s uppfattning att en propordonering med hänsyn till Prop.
1989/90:110 skuldebrevets resp. optionsrättens marknadsvärde vid
avyttringstidpunkten ger ett ekonomiskt riktigare resultat. Även om
optionsrätten har ökat mer i värde än skuldebrevet finns det inte anledning aft
anta att en större del av anskaffningsvärdet belöpte på opdonsrätten vid
förvärvet. Det medför att för liten vinst beskattas vid försäljning av
optionsrätten medan en för stor vinst tillskrivs skuldebrevet.

Vid
restvärdemetoden görs proportioneringen i stället vid emissionstillfället,
eller när skuldebrevet inkl. optionsrätten förvärvades. 1 sällsynta fall kan
det hända att teckningsbeloppet för både skuldebrev och opdonsrätt understiger
marknadsvärdet på skuldebrevsdelen. Detta kan bero pä att det är fråga om
löneförmåner till anställda eller liknande. I sådana fall bör propor-doneringen
vid anskaffningstillfället göras på grundval av marknadsvärdet vid förvärvet pä
skuldebrevet och opdonsrätten dllsammans, minskat med skuldebrevsdelens
marknadsvärde vid samma tillfälle.

Enligt
gällande rätt skall anskaffningsvärdet för en opdonsrätt som förvärvats genom
teckning av skuldebrev med optionsrätt beräknas enligt restvärdemetoden även
när den har utnyttjats för förvärv av egendom. Optionsrätten värderas alltså
även då med utgångspunkt frän dess värde vid förvärvstidpunkten, dvs.
sammanlagda värdet av skuldebrevet och optionsrätten vid denna tidpunkt minskat
med skuldebrevets värde då.

Denna
form av beräkning av anskaffningsvärde blir visserligen tämligen komplicerad
när det är fråga om fördelning av anskaffningsvärde mellan olika delar av det
ursprungliga värdepapperet och det värdepapper som har förvärvats med stöd av
detta. Jag anser emellertid att riskerna för att optionsbevisen skall kunna
användas för skatteplanering är för stor för att jag skall kunna ställa mig
bakom RINK:s förslag att bestämma optionsrättens anskaffningsvärde till noll kn
ens vid beräkning av vinst för den egendom som förvärvats med stöd av den.

Jag
föreslår därför att anskaffningsvärdet för egendom förvärvad med stöd av
optionsrätt skall bestämmas som optionsrättens värde, beräknat enligt
restvärdemetoden, plus teckningsbeloppet för det med stöd av optionsrätten
förvärvade instrumentet.

Vid
avyttring av konverdbelt skuldebrev, skuldebrev förenat med opdonsrätt,
vinstandelsbevis, aktie eller annat finansiellt instrument, som har förvärvats
med stöd av optionsrätt som i sin tur förvärvats genom teckning av skuldebrev
förenat med optionsrätt, skall den ursprungliga optionsrätten enligt
restvärdemetoden värderas till emissionspriset för skuldebrevet jämte
optionsrätten minskat med skuldebrevets marknadsvärde vid teckningstillfället.

Bestämmelserna
finns i 27 S 3 mom. SIL.

6,5.8
Reavinstbeskattningen av optioner

Nuvarande
regler

En
option innebär att någon (utfärdaren) åtar sig att vid en viss ddpunkt dll ett
bestämt pris köpa något från eller sälja något till innehavaren av optio-

nen. Innehavaren kan välja
om han önskar utnyttja optionen eller inte. Om Prop. 1989/90:110 han inte
utnyttjar den förfaller den. En optionsaffär kan avslutas antingen genom
kontant slutreglering (kvittning eller stängning) eller genom leverans av den
avtalade egendomen (lösen).

Nuvarande
regler för beskattning av optioner innebär att utfärdaren alltid beskattas
omedelbart för den ersättning- premien - han får vid utfärdandet av optionen
enligt reglerna för övrig tillfällig förvärvsverksamhet (35 S 1 mom. 1 KL).
Hans kostnader för att fullfölja åtagandet är däremot inte alltid avdragsgilla.
Kostnader för kvittning (utfärdande av en motstående option under löptiden)
och stängning (kontantreglering vid löptidens slut) är avdragsgilla hos
utfärdaren endast om det rör sig om standardiserade opdoner och då endast mot
erhållna premier samma beskattningsår som intäkten beskattas. Om affären i
stället avslutas med lösen beskattas aktieaffären för sig enligt
aktievinstreglerna (35 S 3 mom. KL). En reaförlust på den underliggande aktien
är inte avdragsgill mot premien.

Innehavaren
av en option (dvs. den som har förvärvat en option) beskattas enligt reglerna
för övrig lös egendom (35 § 4 mom. KL) om han överlåter optionen under dess
löptid och enligt aktievinstreglerna om han utnyttjar optionen. Erlagd premie
räknas därvid som en kostnad för intäkternas förvärvande vid
reavinstberäkningen beträffande aktierna. Om optionen inte utnyttjas utan
förfaller utgör premien en icke avdragsgill kapitalförlust hos innehavaren.

Reglerna
har kritiserats därför att praxis har tagit den utvecklingen att olika slags
vinstregler gäller för parterna i optionsaffären Det har också pekats pä
bristande samstämmighet mellan reglerna genom att en inkomst beskattas hos den
ena parten medan utgiften inte är avdragsgill hos den andra.

RlNK.s
förslag

RINK
strävar även när det gäller optionsreglerna efter ett enhetligt system som
leder till ett så ekonomiskt riktigt resultat som möjligt. Förslaget innebär i
motsats till gällande regler att de olika leden i en optionsaffär ses som en
helhet. Sambandet mellan premien och kostnaderna för att uppfylla åtagandet
enligt ett optionsavtal erkänns.

RINK
föreslär att vinster på köp- och säljoptioner avseende akder och aktieindex i
första hand skall beskattas enligt portfölj metoden.

Utfärdaren
skall dock alltid beskattas enligt genomsnittsmetoden för pre

mien. När det rör sig om en standardiserad option inträder skattskyldighet

för erhållen premie först när utfärdaren frigjorts från sina åtaganden. Kost

nader vid kontant slutreglering är fullt avdragsgilla mot premien. För icke

standardiserade optioner tas premien upp till beskattning omedelbart medan

kostnader för fullgörandet får dras av endast till 70 % om de uppkommer ett

senare beskattningsån Om optionsaffären avslutas med leverans beskattas

emellertid den påföljande aktieaffären hos utfärdaren enligt portfölj- eller

genomsnittsmetoden beroende på hur länge de underliggande aktierna inne

hafts. Vid köpoption läggs därvid premien till erhållen försäljningsintäkt och

vid säljoption dras premien av från anskaffningsvärdet. Om portföljmeto

den tillämpas beaktas utgifterna i princip till 100 %. . .

Innehavaren beskattas
enligt portföljmetoden om han säljer en option som han innehaft över ett
årsskifte. Han beskattas dessutom enligt portföljmetoden för en
aktieförsäljning om han sålt aktier med stöd av en säljoption som innehafts
över ett årsskifte även om aktierna inte hade innehafts över ett årsskifte. I
övriga fall sker beskattning enligt genomsnittsmetoden. Erlagd premie läggs
därvid till anskaffningsvärdet för aktierna.

Reaförluster fär vid
tillämpning av genomsnittsmetoden bara dras av till 70%.

Prop. 1989/90:110

s. 441 Kontrollera mot PDF

Tidpunkten
för beskattning

Mitt förslag:
Utfärdare av optioner med en löptid på högst ett år beskattas för
nettoresultatet av affären när den avslutas. Beskattningseffekten blir
densamma för den som utfärdar optioner med längre löptid om utfärdandet och
fullföljandet sker under samma beskattningsån Om kostnadema i det sistnämnda
fallet uppkommer först ett senare är fär de dras av som reaförlust.

RINK:s
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. RINK skiljer dock på
standardiserade och icke standardiserade opdonen

Remissinstanserna:
Remissinstanserna noterar med tillfredsställelse att ett heltäckande regelverk
har åstadkommits för optionsbeskattningen. De har emellertid åtskilliga
invändningar mot utformningen. Framför allt OM framför detaljerade synpunkter
på förslagets olika delan KrUiken tar bl.a. sikte på den ogynnsamma
behandlingen pä avdragssidan, de komplexa reglerna för bestämning av ddpunkten
för beskattning samt de parallella regelverk som portföljmetoden och
genomsnittsmetoden dllsammans innebän

Skälen
för mitt förslag: Den föreslagna begränsningen av avdragsrätten för
reaförluster (avsnitt 6.5.4) innebär att 100-procentig kvittning medges endast
mellan vinster och förluster på marknadsnoterade aktier m.m. I övrigt gäller
för aktier avdragsbegränsningen till 70 % (3 S 2 mom. SIL.). Bestämmelserna
innebär att avdragsbegränsningen kan slå till om intäkter och kostnader för
t.ex. en optionsaffär uppkommer under skilda ån Begränsningen träffar då hela
kostnadsbeloppet och inte, vilket i och för sig är mer motiverat, den
nettoförlust som uppkommer sedan kostnader dragits av från intäkterna.

Det går inte alltid att
fastställa beskattningsbart resultat i samband med utfärdande av optioner på
samma sätt som för vanliga reavinsten Vid utfärdandet av en option får
utfärdaren en intäkt (premien). Därefter skall utfärdaren, om opdonen inte
förfaller, fullfölja den affär han åtagit sig i optionsavtalet, dvs. köpa
eller sälja egendom till visst pris eller erlägga en summa för att uppfylla
sitt åtagande.

I nuvarande praxis godtas
inte sambandet mellan premien och de påföljande utgifterna som ett underlag
för en sedvanlig reavinstberäkning. Endast som ett undantag har utgifter för
fullföljandet fått kvittas mot premien. Det gäller standardiserade optioner och
endast om utgifterna uppkommer samma år som det finns någon premie att kvitta
emot. Reaförlust vid leverans har aldrig fått dras av mot premien.

441

s. 442 Kontrollera mot PDF

RINK:s
förslag innebär en ändring härvidlag. Man accepterar sambandet Prop.
1989/90:110 mellan premien och utgifterna för att uppfylla åtagandet samt att
en reavinstberäkning kan göras även om intäkten kommer först och utgifterna
senare.

Jag är beredd att godta RINK:s förslag i denna del (24 S 1
mom. andra stycket SIL). Beskattningen av premien för optioner med en löptid på
högst ett år bör skjutas upp tills resultatet av hela affären kan beräknas. Jag
anser inte att det finns anledning att skilja på standardiserade resp. icke
standardiserade optionen Ett av kriterierna för nuvarande
standardiseringsbegrepp i punkt 7 av anvisningarna till 36 S KL är att optionen
skall vara föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringan Jag
anser att det räcker med de förmånligare kvittningsreglerna för
marknadsnoterade optionen

Aft beskattningen för opdoner med kort löptid skjuts upp
högst ett år, innebär att kostnaderna för att fullfölja åtagandet bhr
avdragsgilla samma år som intäkterna tas upp till beskattning. Då kan en
konventionell reavinstberäkning göras, dvs. kostnaderna för att fullgöra
åtagandet får dras av från den intäkt som erhölls när åtagandet ingicks. Denna
lösning medför visserii-gen en viss risk att premier "glöms bort".
Detta motverkas dock av att den "förlust" som premien på en förfallen
option utgör för innehavaren skall vara avdragsgill (avsnitt 6.2.4). När
innehavaren yrkar avdrag för erlagd premie på en "privat" option
uppmärksammas taxeringsmyndigheterna pä att utfärdaren skall beskattas för
intäkten. För de standardiserade opdonerna finns andra kontrollmöjligheter.

För opdoner med en löptid pä mer än ett år föreslår jag
däremot att premien alltid skall beskattas hos utfärdaren det år optionen
ställs ut. Om utgifterna för att fullfölja åtagandet uppkommer samma år får de
dras av mot premien. Om utgifterna uppkommer ett senare beskattningsår - och
det gäller optioner som inte är marknadsnoterade - blir de avdragsgilla endast
till 70 %. För marknadsnoterade opdoner begränsas avdragsrätten till 70 % endast
om det inte finns vinster på marknadsnoterade aktier m.m. att kvitta mot.

Förslaget vad gäller tidpunkten för beskattning framgår av
24 S 4 mom. tredje stycket SIL.

Vinstberäkningen

Mitt förslag: Reavinstberäkning av optionsaffärer sker
genom att anskaffningsvärdena i förekommande fall beräknas enligt genomsnittsmetoden.

Utfärdaren beskattas för skillnaden mellan erhållen premie
och de kostnader han har för att fullfölja åtagandet. Avdragsgilla poster är
kontant slutregleringslikvid samt reaförlust dll följd av avyttring av den
underliggande egendomen. När utfärdaren tvingas köpa på grund av en säljoption
är en förlust avdragsgill mot premien endast om förlusten uppkommer senast det
beskattningsår då premien tas upp tiU beskattning.

442

s. 443 Kontrollera mot PDF

RINK:s
förslag: Förslaget överensstämmer i vissa delar med mitt men skil- Prop.
1989/90:110 jer sig frän mitt främst genom förslaget om tillämpning av
portföljmetoden. Dessutom föreslås att en genomsnittsberäkning skall göras på
intäktssidan vid beskattning av optionsutfärdaren.

Remissinstanserna:
Kritiserar främst portfölj metoden och avdragsbegränsningarna för reaförlusten

Skälen
för mitt förslag: Som anförts ddigare (avsnitt 6.5.3) är det för närvarande
inte lämpligt att införa portföljmetoden. Det nya systemet för beräkning av
reavinster på optioner bör därför bygga på genomsnittsmetoden.

Utnyttjande
av en köpoption skall som nämnts (avsnitt 6.5.6) inte utlösa beskattning hos
innehavaren (24 S 2 mom. femte stycket SIL). För utfärdarens del har såväl
akde- som optionsaffären avslutats när en köpopdon utnyttjas, dvs. när han
tvingas sälja dll innehavaren av optionen. Utfärdaren skall givetvis beskattas
då.

Om
optionsaffären avslutas med kvittning eller stängning föreslår jag att utfärdaren
får dra av den kontanta slutregleringslikviden från erhållen premie (24 § 1
mom. andra stycket SIL).

För
att beskattningen skall bli likformig vid leverans resp. kontant slutreglering
bör utfärdaren även i leveransfallet få dra av en eventuell reaförlust som
uppkommer när han i enlighet med optionsavtalet säljer en aktie som han andngen
innehar sedan tidigare eller just har köpt för att kunna leverera. Jag
föreslår därför en regel som innebär att premien läggs till försäljningsintäkten
vid aktiebeskattningen (24 § 4 mom. tredje stycket SIL).

Utnyttjande
av en säljopdon utlöser beskattning hos innehavaren. Han säljer ju antingen en
aktie som han innehar sedan ddigare eller som han just skaffat för att kunna
sälja, till utfärdaren. Innehavaren bör därför få lägga den erlagda premien
till till ingängsvärdet för den sålda egendomen. Detta följer av den generella
regleringen 13 51 och 2 mom. SIL.

Hur
beskattningen skall ske hos utfärdaren när han köper en aktie i enlighet med
en säljoption är inte lika givet som i de nyss beskrivna situadonerna. I
möjligaste mån bör man även här sträva efter en beskattning som är likformig
oavsett hur affären avslutas. En reaförlust på den underliggande egendomen kan
emellertid inte alltid få kvittas fullt ut mot erhållen premie. Om utfärdaren
säljer aktien vidare omedelbart med förlust kan det synas självklart att denna
förlust utgör en utgift för utfärdaren som är förenad med åtagandet enligt
säljoptionen. Sambandet blir däremot inte lika tydligt om det går en längre tid
innan utfärdaren säljer aktien vidare. Egentligen skulle man behöva vänta med
beskattning av premien till dess den underliggande egendomen avyttrades. Det
kan i princip ta hur lång dd som helst. Av statsfinansiella skäl och
kontrollskäl är det inte lämpligt att underlåta att beskatta premien till dess
den underliggande egendomen avyttras.

För
att i rimlig utsträckning ändå uppnå att optionsaffärer beskattas lika oavsett
hur de avslutas förslår jag att reaförlust som uppkommer samma beskattningsår
som det då premien skall tas upp till beskattning skall vara fullt avdragsgill
mot premien. Det innebär att beskattningsresultatet i princip blir detsamma om
affären avslutas med stängning, kvittning eller lösen. Säljs aktien däremot
vid en senare tidpunkt med förlust blir den föremål för avdrags-

443

s. 444 Kontrollera mot PDF

begränsningar som en
vanlig reaförlust (24 S4 mom. tredje stycket SIL). Prop. 1989/90:110

Någon
genomsnittsberäkning av erhållna premier finner jag inte modverad. Det bör
således vara "anskaffningskostnaden" som beräknas enligt nämnda metod
också när en optionsutfärdare beskattas för premier, dvs.
kontantavräkningslikvider för optioner med samma löptid och villkor i övrigt
(genomsnittsmetoden regleras i 27 S 2 mom. första stycket SIL).

För
beskattningen av innehavaren föreslås inga särskilda nya regler när det gäller
vinstberäkningen, förutom att utgift för förfallen option görs avdragsgill som
reaförlust (24 S 2 mom. första stycket SIL). Av de generella ändringarna av
kapitalbeskattningen följer dock att en enhetlig beskattning införs. Reglerna
är också sådana att innehavaren får dra av utgifter och motsvarande intäkter
tas upp till beskattning hos utfärdaren.

Beskattningen
av innehavaren regleras i de generella bestämmelserna i 3 S 1 och 2 mom. samt
24 § 1 och 2 mom. SIL.

Sammanfattning

Utfärdaren
av optioner med en löptid på högst ett år beskattas för nettoresultatet av
affären när den avslutats. Utfärdarens utgifter i samband med kvittning och
kontant slutreglering blir därmed avdragsgilla till 100 % i den män de inte
överstiger erhållen premie. Överstiger utgifterna premien blir förlusten fullt
avdragsgill mot vinster på marknadsnoterade aktier och liknande om det för sig
om en marknadsnoterad opdon. Annars är den avdragsgill till 70 %. Om affären
avslutas med leverans av aktierna (lösen) och en förlust uppkommer på
aktieaffären är denna fullt avdragsgill mot premien. Uppkommer därvid en
nettoförlust är den avdragsgill enligt reglerna för den underliggande
egendomen, dvs. om aktien är marknadsnoterad får förlusten kvittas till 100 %
motaktievinster och är den inte marknadsnoterad får nettoförlusten dras av
till 70 %. För säljoptioner gäller dessutom särskilda regien En reaförlust på
den underliggande aktien när utfärdaren tvingats köpa enligt en säljoption är
avdragsgill dll 100 % mot premien endast om akden säljs vidare senast det
beskattningsår dä premien skall tas upp dll beskattning. Annars beskattas hela
premien för det beskattningsår dä lösen skedde medan aktieaffären beskattas
för sig när aktierna väl avyttras.

Samma
vinstberäkningsregler gäller för en utfärdare av optioner med en löptid på mer
än ett år. Däremot gäller andra regler för tidpunkten för skattskyldighetens
inträde. Premien skall alltid tas upp till beskattning det år då avyttringen
skedde. Uppkommer kostnader senare år får dessa dras av till 70 %. öm det är
fråga om en reaförlust pä aktieaffären gäller dock avdragsreglerna för den
underliggande egendomen. Förlusten blir således avdragsgill till 70 % om den
underiiggande egendomen inte är marknadsnoterad och till 100 % mot aktievinster
om den är marknadsnoterad.

Förslaget
framgår av 24 § 4 mom. tredje stycket SIL.

Beskattningen
av innehavaren framgår av följande tablå.

444

Tablå över beskattningen av aktieoptioner

Prop.
1989/90:110

Kvittning/ stängning

Utfärdare:

Lösen

Innehavare:

Kvittning/ Lösen

stängning

Köpoption

Säljoption

Högst ett
års löptid

Premien ./. kontantavn beskattas när affären avslutas*

Premien +/-aktievinst/ förlust beskattas när lösen sker"

Premien beskattas vid lösen ./. ev. reaförlust om aktien
säljs samma år"

Kontantavn ./. premien besk. vid kontantavn*

Ingen beskattn. förrän aktien säljs. Premien läggs till
dess ing.-värde"

Reavinst på aktien beskattas vid lösen efter avdrag för
premien"

Köpoption

Säljoption

Mer än ett
års löptid

Premien beskattas omedelbart och kontantavn samma år får
dras av fullt ut*

Premien beskattas omedelbart, +/-reavinst/förlust på
aktien om affären avslutas samma år"

Premien beskattas omedelbart -/-t-reaförlust/vinst om
aktien säljs vidare samma år*

Ingen

beskattning
förrän aktien säljs, premien läggs till aktiens ing.-värde"

Reavinst på aktien beskattas vid lösen efter avdrag för
premien"

* Reaförlust får kvittas fullt ut mot vinst på
marknadsnoterade aktier m.m. om optionen är

marknadsnoterad, annars till 70 % " Reaförlust får
kvittas fullt ut mot vinst på marknadsnoterade aktier m.m. om aktierna är

marknadsnoterade. annars till 70 %

Ränte-, valuta- och råvaruoptioner

Mitt
förslag: Ränte-, valuta- och råvaruopdoner beskattas enligt samma principer som
aktieoptioner. Samma avdragsbegränsningar gäller för dem som för den
underliggande egendomen.

RlNK:s förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Har inte uttalat sig särskilt i frågan.

Skälen för
mitt förslag: Nuvarande beskattningsregler skiljer inte pä optioner där den
underliggande egendomen är akder eller aktierelaterade index och optioner där
den underliggande egendomen är räntebärande värdepapper och ränteindex eller
annan egendom.

Enligt RINK:s
förslag styr beskattningsreglerna för den underliggande hur optioner skall
beskattas. Marknadsnoterade aktieoptioner skall således enligt huvudregeln
beskattas enligt portföljmetoden och ränteoptioner enligt genomsnittsmetoden.
Om det rör sig om valutaoptioner skall beskattning ske enligt portföljmetoden
i den s.k. valutatillgångsportföljen.

Jag anser
att en utgångspunkt för beskattningen av optioner bör vara att de så långt
möjligt skall beskattas enligt samma regler som den underlig-

445

s. 446 Kontrollera mot PDF

gande
egendomen. Det leder till att skattereglerna inte blir styrande för om Prop.
1989/90:110 en investering skall göras i ett derivatinstrument eller direkt i
den underliggande egendomen. Det möjliggör också enhetliga regler som är
oberoende av hur en derivataffär avslutas.

Utöver
de redan behandlade aktieoptionerna finns ränteoptioner (optioner där den
underliggande egendomen är fordringar utställda i svenska kronor eller t.ex.
ränteindex som avser räntesatser på fordringar utställda i svenska kronor), valutaoptioner
(optioner där den underliggande egendomen eller ränteindex avser utländsk
valuta eller fordringar utställda i utländsk valuta) och slutligen
råvaruoptioner (optioner som avser t.ex. guld, koppar, kaffe eller i princip
vilken annan lös egendom som helst).

De
föreslagna reglerna innebär att det på intäktssidan kommer att råda enhetliga
bestämmelser för de olika optionsslagen. De regler som kommer att vara olika
för de skilda grupperna av optioner finns på avdragssidan.

Jag
föreslår således att reaförluster på marknadsnoterade ränteoptioner avseende
fordringar utställda i svenska kronor skall vara fullt kvittningsbara mot
ränteinkomster och mot reavinster pä marknadsnoterade fordringar utställda i
svenska kronor m.m. Överskjutande förluster är avdragsgilla till 100 % upp till
100 000 kn och därefter till 70 %. Förluster på icke marknadsnoterade
ränteoptioner är enligt huvudregeln avdragsgiUa tiU 70 %. Om emellertid affären
avslutas genom leverans och den underliggande egendomen är marknadsnoterad
gäller reglerna för den underliggande egendomen (kvittningsreglerna framgår av
förslaget till 29 S jämfört med 3 S 2 mom. SIL och vinstberäkningsreglerna av
24 S 4 mom. SIL).

Beträffande
valutaoptioner lämnas för närvarande inget förslag. Jag återkommer till den
frågan i höst i samband med förslag om hur valutabeskattningen i övrigt skall
regleras.

När
det gäller råvaruoptionerna bör samma regler som för övrig lös egendom som
inte är avsedd för personligt bruk gälla. Reaförluster är således avdragsgilla
till 70 % oavsett om optionen eller den underliggande egendomen är
marknadsnoterad eller inte (30 S SIL, jfr avsnitt6.9). Vinstberäkningsreglerna
i övrigt bör för de icke aktierelaterade optionerna vara utformade pä samma
sätt som för aktieoptionen Reglerna för vinstberäkning i 24 S 1 och 4 mom. SIL
gäller för alla typer av optionen

6.5.9
Reavinstbeskattning av terminer

Mitt förslag:
Vinstberäkning sker enligt genomsnittsmetoden. Vid terminsaffärer inträder
skattskyldighet för vinst och avdragsrätt för förlust vid kontant slutreglering
och - för säljaren - vid leverans.

RINK:s förslag:
Portföljmetoden utgör huvudalternativ för vinstberäkning. Skattskyldigheten
för terminer inträder redan när terminskontraktet ingås. Vid standardiserade
terminer inträder dock skattskyldighet inte förrän vid nettning, stängning
eller leverans.

Remissinstanserna:
Remissinstanserna, som framför allt stöder sig på en utredning av OM, är starkt
kritiska och anser att förslaget är ofullständigt.

446

s. 447 Kontrollera mot PDF

Skälen för mitt förslag:
En termin liknar i vissa avseenden en option men Prop. 1989/90:110 den
avgörande skillnaden är att båda parterna är bundna vid avtalet, dvs. den ena
är skyldig att köpa egendom till visst pris och den andra är skyldig att sälja
egendom till visst pris vid viss avtalad tidpunkt.

Terminer
kan, pä det sätt som den marknadsmässiga omsättningen för närvarande sker,
avslutas på följande fyra sätt:

Stängning
(kontant slutreglering vid löptidens slut) - pengar utväxlas men inga
värdepapper. Vid stängning beräknas vad säljaren/köparen skulle vinna/förlora
vid en tänkt leverans. Om resultatet inte blir noll för bägge parterna kommer
den ena parten betala till den andra. Summan bestäms i förhållande till hur
värdet på den underliggande egendomen har förändrats. Det är den part för
vilken kurserna har gått åt fel håll - om kursen har gått upp säljaren och om
den har gått ned köparen - som skall betala. Den organiserade handeln med
terminer är en tämligen ny företeelse och auktoritativa uttalanden om hur beskattning
skall ske har länge saknats. Hittills har den vanligaste uppfattningen varit
att terminer som avslutas genom stängning skall beskattas som övrig tillfällig
förvärvsverksamhet enligt 35 § 1 mom. 1 KL medan föriuster inte är
avdragsgilla. Som nämnts meddelade regeringsrätten den 7 februari 1990 dom (mål
nr 3242-1989) i ett överklagat förhandsbesked från riksskatteverkets nämnd för
rättsärenden. Domen gäller standardiserade terminer relaterade till aktieindex
och innebär att vinster och förluster i kontantavräkningsfallen är hänförliga
till sådan tillfällig förvärvsverksamhet som avses i 18 S första stycket e 2
KL. Föriuster får således kvittas mot vinster när det gäller standardiserade
indexterminen

Leverans
- affären fullföljs enligt kontraktet och t.ex. en aktie köps resp. säljs. Den
påtagliga skillnaden mellan en sådan affär och en vanlig aktieförsäljning är
den tid som förflyter mellan kontraktets ingående och affärens fullföljande.
Vid terminsaffären sker köpet först vid den avtalade ddpunkten. När ett
terminskontrakt avser aktier sker beskattning enligt aktievinstreglerna i 35 §
3 mom. KL. Beträffande aktieindexterminer får ledning sökas i nyssnämnda
rättsfall.

Nettning
- innebär att en part för att säkra sin vinst eller förlust pä en viss nivå
ingår ett motsatt terminskontrakt. Om ett kontrakt innebär att en part skall
sälja egendom till visst pris innebär nettning aft han ingår ett kontrakt att
köpa likadan egendom för det pris till vilket han vill säkra vinsten/förlusten.
Sedan nettning skett kan affären avslutas antingen genom leverans eller kontant
slutreglering. Beskattningen torde följa samma regler som angetts för stängning
resp. leverans ovan.

Vidareförsäljning
- innebär att terminen säljs vidare. En sådan transakdon beskattas som försäljning
av övrig lös egendom enligt 35 S 4 mom. KL.

Nuvarande
regler och den praxis som har utvecklats för beskattning av terminsaffärer ger
ett otillfredsställande resultat och är i stora delar fortfarande oklan

RINK
avsåg att skapa ett heltäckande regelverk även för terminerna men nådde inte
riktigt ända fram. RINK menar att de standardiserade terminerna skall
behandlas förmånligare än de icke standardiserade. Därför skall

man vänta med beskattning
av terminer tills affären är avslutad. Vid icke

447

s. 448 Kontrollera mot PDF

standardiserade terminer
sker beskattning hos säljaren redan vid avtalstid- Prop. 1989/90:110
punkten. Vad som inte angavs i betänkandet var hur man skulle förfara om
säljaren ägde resp. inte ägde de underliggande värdepapperen vid avtalstidpunkten.

Enligt
min mening bör den lösning som väljs vara neutral både i förhållande till om
den skattskyldige äger de underliggande värdepapperen eller inte och till hur
affären avslutas. Även om den säljande parten äger de underliggande
instrumenten kan det nämligen hända att han inte använder dem till den aktuella
terminsaffären.

Jag
vill därför inte föreslå regler som fingerar försäljning av underliggande
finansiella instrument. Bestämmelserna måste också täcka det fallet att den
underliggande egendomen inte innehas vid någon tidpunkt eftersom de flesta
terminsaffärer inte leder till leverans.

Det
går inte att göra några meningsfulla reavinstberäkningar innan man vet
nettoresultatet av en terminsaffär Till skillnad från vad som gäller vid
utställande av en option erhåller inte någon av parterna några pengar vid
kontraktets ingående. Dessutom vet man varken om vinst eller förlust uppkommer
eller vem som vinner eller förlorar Det är därför inte rimligt att i det läget
beskatta den säljande parten för hela den avtalade köpeskillingen.

En
avgörande skillnad mellan RINK:s system och det som jag nu föreslår är att RINK
hade portföljmetoden som en huvudmetod för aktiebeskattning. Ett avdrag
beräknat med hjälp av avdragskvoten kunde appliceras på en bruttointäkt och en
beräknad nettovinst tas upp till beskattning. Detta är inte möjligt med
genomsnittsmetoden.

Jag
föreslår därför att terminerna skall beskattas först när slutresultatet är
känt. Det innebär att beskattning sker för det beskattningsår då leverans enligt
kontraktet skall ske.

Ett
preliminärt resultat kan ha blivit känt dessförinnan genom att nettning har ägt
rum. RINK föreslår att skattskyldighet för standardiserade terminer skall
inträda vid nettning. OM har emellertid upplyst att clearingkostnader i samband
med terminsaffärer ofta inte blir kända till sitt belopp förrän på kontraktets
slutdag. De beräknade clearingkostnaderna kan från nettnings-dagen till
slutdagen förändras så att en affär som på nettningsdagen visade ett överskott
på slutdagen har gått med förlust. Om en sådan kostnad skulle uppkomma vid ett
senare beskattningsår än det då nettningsresultatet beskattades träffas den av
avdragsbegränsningarna. I likhet med vad jag föreslagit beträffande optionerna
föreslär jag därför att det inte görs någon skillnad mellan standardiserade
och icke standardiserade terminen Inga terminer beskattas förrän då leverans
enligt kontraktet skall ske, även om nettning har ägt rum.

Reglerna
framgår av förslaget till 24 S 4 mom. fjärde stycket SIL. Att köparen inte
beskattas vid leverans framgår av 24 § 2 mom. femte stycket SIL.

448

Tablå över beskattning av aktieterminer

Köparen

Säljaren

Kontant
slut-

Leverans

Kontant slut-

Leverans

reglering

reglenng

Reavinst/

Ingen be-

Reavinst/

Reavinst

förlust
be-

skattning

förlust be-

eller

skattas
då

förrän

skattas då

förlust be-

fullgörandet

egendomen

fullgörandet

skattas vid

skall
ske.*

säljs. Då

skall ske.*

fullgöran-

som van-

det som en

lig aktie-

vanlig

affän")

aktieaffär.")

Prop.
1989/90:110

*) Reaförlust på marknadsnoterad termin fär kvittas fullt
ut mot vinst på marknadsnoterade aktier m.m. Förlust på icke marknadsnoterad
termin får dras av till 70%.

") Reaförlust på marknadsnoterad aktie får kvittas
mot vinst på marknadsnoterade aktien Förlust pä icke marknadsnoterad aktie får
dras av till 70 %.

Ränte-, valuta- och råvaruterminer

Jag föreslår att beskattningsreglerna för terminer med
olika typ av underliggande egendom, pä samma sätt som jag föreslagit
beträffande optionerna, skall vara desamma som för den underliggande egendomen
(avsnitt 6.5.8). Ränteterminer beskattas bland fordringarna enligt 29 S
(avsnitt 6.6) och råvaruterminer bland den övriga lösa egendomen enligt 30 S
SIL (avsnitt 6.9). Beträffande valutabeskattningen avser jag att återkomma
(avsnitt 6.7).

6.5.10 Blankningsaffärer

Mitt förslag: Vid blankningsaffärer skall inte lånet och
återlämnandet av den sålda aktien utlösa reavinstbeskattning hos utlånaren. I
stället beskattas den som gör blankningsaffären för de intäkter han får vid
avyttringen och medges avdrag för kostnaderna för återanskaff-ningen.

Om
en blankningsaffär sträcker sig över ett årsskifte skall intäkten tas upp till
beskattning senast beskattningsåret efter det är dä avyttringen skedde.

RINK:s
förslag: Beskattning skall ske som om lånet av aktien utgör ett köp och
återlämnandet en försäljning av den lånade aktien.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte kommenterat
förslaget.

Skälen för
mitt förslag: Enligt nuvarande regler i punkt 2 b femte stycket av anvisningarna
till 36 S KL skall vid avyttring av akde som säljaren lånat, s.k.
blankningsaffär, skattepliktig reavinst anses ha uppkommit trots att aktien
förvärvas efter avyttringen. Vinst eller förlust beräknas som skillnaden mellan
vad som erhålls vid avyttringen av den lånade aktien och anskaffningskostnaden
för den aktie som återlämnas till långivaren. Har aktien inte återlämnats före
utgången av året efter avyttringsåret beskattas säljaren för skillnaden mellan
den köpeskilling han erhållit vid försäljningen och lägsta värdet av
motsvarande aktie. Avdragsgill reaförlust anses därvid inte kunna uppkomma. Om
aktien som återlämnas har anskaffats till ett annat värde

449

29 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

skall mellanskillnaden tas upp till beskattning resp, får
dras av som reaför- Prop. 1989/90:110 lust.

Denna reglering innebär att beskattning sker som om bara
en försäljning och ett köp hade ägt rum. I de fall täckningsköpet och
återlämnandet av den lånade aktien inte sker före utgången av året efter
avyttringsåret fingeras ett ersättningsköp ha gjorts till lägsta noterade kurs
under återstoden av avyttringsåret.

RINK (SOU 1989:33, del 111, s. 373) föreslog att
blankningsaffärerna i stället skulle beskattas som om två köp och två
försäljningar hade gjorts, dvs. man skulle återgå till vad som gällde enligt
ett rättsfall (RÅ 1965 ref 19) innan bestämmelsen i KL om blankningsaffärer
infördes. I RINK:s betänkande anmärks ändringen beträffande
blankningsaffärerna endast i specialmotiveringen till föreslagna 24 S 2 mom.
SIL. Det anges att förslaget inte innehåller någon motsvarighet till nuvarande
reglering.

Värdepappersmarknadskommittén har i betänkandet (SOU
1989:72) Värdepappersmarknaden i framtiden, behandlat frågan om blankningsaffärer
ur sitt perspektiv. Kommittén konstaterar att blankningsmöjligheten skapar
förutsättningar för en högre likviditet och en effektivare prissättning på
aktiemarknaden. Kommittén föreslår att förbudet för fondkommissionärer att göra
äkta blankningsaffärer och viss oäkta korttidsblankning slopas men att
hanteringen kringgärdas med vissa bestämmelsen

RINK:s förslag till beskattning vid blankning är att se
som eft utflöde av valet av portföljmetoden som beskattningsmodell. De förslag
jag nu lägger fram bygger i allt väsentligt på genomsnittsmetoden. Det finns då
anledning att med nya utgångspunkter överväga hur blankningsaffärerna skall
behandlas. De positiva effekter för den svenska värdepappersmarknaden som värdepappersmarknadskommittén
anför som skäl för att blankningsförbudet bör upphävas inverkar också på
bedömningen.

Blankningsaffärerna har vissa drag gemensamma med
terminsaffärerna. Det är fråga om att sälja något som man vid avtalstidpunkten
inte nödvändigtvis ägen Det är önskvärt att skattereglerna för dessa bägge
typer av affärer inte strider mot varandra.

Det finns två typer av blankningsaffären Den ena typen är
s.k. äkta blankningsaffärer där ett lånat värdepapper säljs vidare och ett
motsvarande värdepapper senare köps tillbaka för att återlämnas till längivaren.
Den andra typen är s.k. oäkta blankningsaffären En sådan innebär att man säljer
värdepapper som man vid försäljningstillfället inte förfogar öven Därefter
förvärvar man de värdepapper som skall levereras. I det senare fallet finns
det inte någon transaktion att beskatta utöver själva blankningsaffären.

Om en blankningsaffär enligt RINK:s förslag skall
beskattas som om lånet i själva verket varit ett köp och en försäljning gäller
följande. A som lånar ut en aktie anses ha avyttrat den till marknadspriset på
utlåningsdagen och B som lånar aktien anses ha förvärvat den till detta pris.
Därefter säljs den lånade aktien vidare och B beskattas för skillnaden mellan
det fiktiva förvärvspriset och ersättningen vid avyttringen. Som regel torde
den affären varken gå med vinst eller förlust. Därefter köper B en ny aktie som
han lämnar till A. A anses därvid ha förvärvat ersättningsaktien till det
marknadspris

som gällde
på dagen för återlämnandet. Detta blir hans nya ingångsvärde. Prop. 1989/90:110
Hos B görs en ny reavinstberäkning där detta marknadspris räknas som försäljningsintäkt
och det pris han betalade när han köpte den får dras av. Denna affär torde
också regelmässigt varken ge vinst eller förlust. En fler-stegsbeskattning
innebär alltså att A får ta fram värdestegringen på aktien, medan B som regel
inte påförs någon skatt. Sådana skatteregler skulle sannolikt minska
incitamentet för långivaren A att låna ut sina aktier för en blankningsaffär

Skälen för en blankningsaffär är olika för de inblandade
parterna. För långivaren innebär utlåningen, som sker mot ersättning, att han
ökar avkastningen på sitt innehav. Låntagaren, den s.k. blankaren, ges
möjlighet att tjäna pengar i en nedåtgående marknad.

Om A:s utlåning inte beskattas som en avyttring skulle
följande gälla. B anses ha sålt aktien för det pris som han säljer den vidare
till och han anses ha anskaffat den till det - ofta lägre - pris som han köper
ersättningsaktien fön I detta fall slipper A skatta av värdestegringen på sin
aktie och B, som gör blankningsaffären, blir beskattad för den vinst han gör på
affären.

Exempel: A äger en aktie som han har förvärvat för 100 kn
När han lånar ut den till B står den i 115 kr. B säljer den vidare för 115 kr.
B avvaktar därefter tills kursen har fallit till 112 kn Då köper han en aktie
och lämnar tillbaka den till A.Den är fortfarande värd 112 kn när den lämnas
till A. Om man beskattar alla led enligt RINK:s förslag blir resultatet
följande. A:s vinst är 115 - 100 = 15 kn och hans nya ingångsvärde är 112 kn
Vinstberäkningen för B:s första affär är 115 - 115 = 0. Vid B:s andra affär är
vinsten 112- 112 = 0.

Om man inte beskattar låneleden blir resultatet följande.
A gör ingen avyttring. B beskattas för 115 -112 = 3 kn

Jag anser att det leder till ett riktigare skatteutfall
att inte se lånetransaktionen i sig som ett köp och en försäljning utan att i
stället beskatta B för eventuell vinst. Den skattemässiga synen på
blankningsaffärerna är helt avgörande för om det skall förekomma några äkta
blankningsaffären Skattesystemet bör vara neutralt i detta hänseende och lämna
möjligheten öppen så att ett eventuellt slopande av blankningsförbudet för
fondkommissionärerna kan få de avsedda positiva effekterna för
värdepappersmarknaden. Jag föreslår därför att det i lagstiftningen förs in
ett förtydligande av vilket följer att dessa lån inte är att betrakta som en
avyttring (24 S 2 mom. första stycket SIL). Intäkter för utlåning bör beskattas
som intäkt av kapital på samma sätt som utdelning. Motsvarande kostnad blir
avdragsgill för låntagaren (3 S 1 och 2 mom. SIL).

I det nya skattesystemet kommer ett samhällsekonomiskt
ovidkommande incitament till blankningsaffärer att försvinna, nämligen
tvåårsregeln. I dag finns det ett intresse för utlånaren att kunna få fram en
viss avkastning på sitt innehav av äldre akder utan att bryta innehavsdden. Om
ett nytt innehav anses ha påbörjats skall ju 100 % av vinsten tas upp till
beskattning i stället för 50 % av vinsten.

Systematiken i det nu föreslagna skattesystemet är sådan
att det fordras

en
undantagsregel för att beskattningen skall skjutas upp i fall där intäkten
uppträder ett år och motstående kostnad först ett senare ån Ett sådant undantag
har föreslagits beträffande optioner med en löptid på högst ett ån I alla andra
fall beskattas bruttointäkten år ett och avdragsposten uppträder som en
reaförlust och riskerar att omfattas av avdragsbegränsningar vid det senare
beskattningsåret.

Försäljning
enligt terminskontrakt beskattas enligt mitt förslag inte förrän resultatet av
hela affären har blivit känt. Vid terminsaffärer utgår normalt ingen betalning
förrän pä kontraktets slutdag. Jag har därför i de fallen ansett att
beskattningen skall kunna skjutas upp till slutdagen oavsett kontraktets
löptid. Vid utfärdande av optioner utgår däremot regelmässigt en premie redan
vid utfärdandet. Jag har därför föreslagit regler som innebär att beskattningen
får skjutas upp högst ett år för att möjliggöra en fullständig
reavinstberäkning vid beskattningen. Vid blankningsaffärer erhåller blankaren
hela försäljningsintäkten innan hans kostnader för återanskaffning uppkommen I
likhet med vad som gäller för utfärdande av optioner anser jag att
beskattningen inte i samtliga fall bör få skjutas upp till dess
äteranskaff-ningskostnaden har uppkommit. Däremot bör beskattningen kunna
skjutas upp ett år om affären sträcker sig över ett årsskifte och det således
inte går att göra en vinstberäkning är ett.

För aft
inte blankningsinstitutet skall kunna användas som ett sätt att skjuta upp
beskattningen av sedvanliga försäljningar bör regeln om tidpunkten för
skattskyldighetens inträde kompletteras. Om den skattskyldige redan innehar
aktier av det slag vilket uppges varit föremål för blankning skall de redan
innehavda aktierna i första hand anses ha avyttrats. Detta framgick inte av
lagrådsremissen.

Blankningsaffärer
som sträcker sig över mer än två årsskiften kan med den valda lösningen komma
att träffas av negativa skatteeffekter. Hela återan-skaffningskostnaden
riskerar att få dras av till endast 70 %, nämligen om det rör sig om icke
marknadsnoterade aktier eller om det inte finns några marknadsnoterade
aktievinster att kvitta emot.

Bestämmelserna
finns intagna i 24 S 2 mom. första stycket resp. 24 § 4 mom. femte stycket SIL.

Prop.
1989/90:110

6.5.11 Strukturrationaliseringar

Mitt
förslag:Då aktier i andra bolag ån fåmansföretag avyttras mot ersättning som
utgår uteslutande i form av nyemitterade aktier i det köpande företaget skall
uppskov med reavinstbeskattningen erhållas. Vid avyttring av aktier i
fåmansföretag kan uppskov erhållas efter ansökan hos skattemyndigheten. Har
uppskov erhållits och flyttar den skattskyldige från landet skall avskattning
ske om avyttringen skedde till ett utländskt bolag.

RINK:s
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna:
Remissinstanserna är genomgående positiva till förslaget.

452

Skälen för
mitt förslag: Liksom i fråga om avskattning av optioner och Prop.
1989/90:110 konvertibla skuldebrev finns här särskilda skäl att medge uppskov
med beskattningen.

När ett aktiebolag förvärvar aktierna i ett annat bolag
och köpet motiveras av att bolagens verksamhet skall integreras eller samordnas
innebär detta ofta en strukturrationalisering som är önskvärd från
samhällsekonomisk synpunkt. Enligt gällande regler kan regeringen helt eller
delvis medge skattefrihet vid avyttring av äldre aktier om beskattningen kan
antas hindra strukturrationalisering som anses önskvärd från allmän synpunkt.

Det finns anledning att slopa det resurskrävande dispensförfarande
som tillämpas i dag. Jag föreslår således att uppskov med beskattningen regelmässigt
erhålls då aktier avyttras mot vederlag som uteslutande utgår i form av
nyemitterade aktier i det köpande bolaget. Detta föreslogs redan av kapitalvinstkommittén
(SOU 1986:37). Förfarandet blir enklare från administrativ synpunkt och leder
till skillnad från dagens regler inte till definitiv skattebefrielse. I och
med att förslaget innebär ett uppskov med beskattningen utan annan prövning än
den som sker vid granskningen av deklarationen anser jag att regeln bara bör
gälla fall där betalning sker uteslutande i nyemitterade aktier och endast för
aktier och inte konvertibla skuldebrev.

Som lagrådet har påtalat finns inte längre några formella
krav på struktur-rationaliseringsvinsten Dessa transaktioner torde dock
regelmässigt genomföras av strukturella skäl, varför jag anser att kravet på
sådan prövning kan slopas.

Till skillnad från vad som framgår av lagrädsremissen
föreslår jag att det klart bör framgå att reglerna gäller vid avyttring av
aktier till såväl svenska aktiebolag som utländska motsvarande bolag. En sådan
utformning av regeln underlättar internationella omstruktureringar Denna
justering kräver dock en kompletterande reglering som säkerställer svensk
beskattning i vissa utflyttningsfall.

Enligt den föreslagna bestämmelsen i 6 § 1 mom. a SIL är
fysisk person under en tioårsperiod från det att han avflyttade från riket
skattskyldig för reavinst vid avyttring av bl.a. aktier utgivna av svenska akdebolag.
Denna regel föreskriver däremot inte någon skattskyldighet för aktier utgivna
av utländskt bolag. Den som utan att skattepliktig vinst skall anses uppkomma
byter till sig utländska aktier skulle därmed komma att undgå svensk skatt helt
om han avvaktar med försäljningen till dess han flyttat från riket. Jag
föreslår därför att den vinst som på grund av den här diskuterade uppskovsregeln
inte beskattades vid bytet skall beskattas vid den tidpunkt dä den
skattskyldige flyttar frän Sverige.

För aktier i fåmansbolag föreslår jag särskilda regler för
beskattning av reavinster i vissa fall (avsnitt 6.8). För att dessa särregler
inte skall kringgås genom att aktier i ett fåmansbolag först byts mot andra
aktier vilka sedan säljs föreslår jag en individuell dispensprövning vad gäller
förvärv av aktier i fåmansbolag.

Motivet för de särskilda reglerna för fåmansbolag är att
säkerställa att arbetsinkomster som sparas i bolaget beskattas likformigt med
andra arbetsinkomsten För delägare i fåmansbolag som kan visa att
förhållandena är så-

dana att beskattning inte
skall ske i inkomstslaget tjänst bör det därför finnas möjlighet att ansöka om
uppskov med beskattningen i de fall aktier i fåmans-bolaget avyttrats mot
vederlag som uteslutande utgår i form av aktier i det köpande bolaget. Jag
föreslår därför att uppskov i sådana fall skall kunna medges efter ansökan hos
skattemyndigheten.

Vid uppskov med
beskattningen inträder skatteplikt bortsett från utflyttningsfallen först när
de nyemitterade aktier som erhållits i utbyte avyttras. Vid beräkning av
anskaffningsvärde enligt genomsnittsmetoden får de erhållna nyemitterade
aktierna överta anskaffningsvärdet från de aktier som lämnats i utbyte.

Bestämmelserna
återfinns i 27 S 4 mom. SIL.

Prop.
1989/90:110

6.5.12
Tvångsavyttringar

Mitt
förslag: För tvångsavyttringar skall inte längre gälla några särregler

RINK:s
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Sveriges Aktiesparares Riksförbund anser att vissa lättnader kan vara
påkallade med tanke pä att avyttring sker vid en ddpunkt över vilken
aktieägaren inte råden De flesta instanserna har dock inte motsatt sig
förslaget.

Skälen
för mitt förslag: Nu gällande regler innebär att den skattskyldige vid en
tvångsavyftring får tillämpa de regler som gäller för aktier som innehafts i
tvä år eller mer, även om aktierna innehafts kortare tid.

I
eft system där det innebär en fördel att sälja egendomen efter viss minsta
innehavstid är det rimligt att ha regler som ger den skattskyldige samma fördel
om han tvingas avbryta innehavet innan denna minsta innehavstid har uppnåtts.

Förevarande
förslag till reavinstbeskattning innehåller inte några tidsgränser som
reglerar skattepliktens omfattning för aktien Det finns då inte heller skäl att
ha särskilda regler för det fallet att en skattskyldig tvingas avyttra sin
egendom. Även förenklingsskäl talar mot en särbehandling av tvångsfallen. Några
särregler föresläs därför inte.

6.5.13
Benefika överlåtelser

Mitt förslag: Vid
förvärv genom arv, testamente, gåva eller bodelning mellan makar skall
mottagaren tillgodoräkna sig ett anskaffningsvärde som motsvarar vad den
tidigare ägaren med tillämpning av genomsnittsmetoden skulle ha fått dra av om
han sålt aktierna. Vid gåva och bodelning skall den tidigare ägaren minska sitt
anskaffningsvärde med samma belopp.

RINK:s
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Har inte motsatt sig förslaget.

Skälen för mitt förslag:
Nuvarande regler innebär att gåvotagaren övertar det historiska
anskaffningsvärde som givaren en gång förvärvade egendomen till.

454

De nu föreslagna
akdevinstreglerna innebär att en genomsnittsberäkning alltid skall göras när
man bestämmer avdragsgillt anskaffningsvärde. På sikt eftersträvas också att de
genomsnittliga anskaffningsvärdena fastställs löpande från år dll är (avsnitt
6.5.14). Det innebär i så fall att de skattskyldiga inte kommer att behöva
bevara dokumentation över de historiska värdena. Detta innebär en förenkling
både för de enskilda och för myndigheterna. Denna förenkling skulle motverkas
om det historiska värdet skulle behöva tas fram vid benefika överlåtelser. Om
de historiska anskaffningsvärdena skulle överföras i dessa fall skulle det
också innebära ett avsteg från principen om en likformig beskattning. Syftet
med reglerna bör vara att benefika överlåtelser inte skall innebära att det
totala skatteuttaget blir annorlunda än om givaren hade sålt aktierna och gett
bort pengarna.

Jag föreslår därför att
givarens anskaffningsvärde skall minskas med det värde han skulle ha fått
tillgodoräkna sig om han i stället hade sålt aktierna och att mottagaren får
överta samma anskaffningsvärde.

Om
gåvotagaren redan äger aktier av samma slag som de han erhåller i gåva, skall
således det genomsnittliga anskaffningsvärdet efter gåvan justeras med det övertagna
anskaffningsvärdet.

Vid
förvärv genom arv och testamente samt bodelning mellan makar bör samma
principer gälla som vid gåva.

Bestämmelsen
återfinns i 24 S 1 mom. tredje stycket SIL.

Prop. 1989/90:110

6.5.14
Kontroll av anskaffningsvärden

Mitt förslag:
Frågan om en obligatorisk uppgiftsskyldighet om aktieöverlåtelser och årlig
fastställelse av genomsnittliga anskaffningsvärden utreds vidare. En
schablonanskaffningsregei om 20 % behålls övergångsvis.

RINK:s förslag: VPC eller
fondkommissionärerna skulle rapportera anskaffningvärdena vid överlåtelser av
akder m.m. till skattemyndigheterna.

Remissinstanserna: VPC
påpekade att bolaget inte hade tillgång till de uppgifter som förutsätts för
inrapportering av anskaffningsvärden i samband med aktieöverlåtelsen
Datainspektionen förutsätter att inspektionen får medverka om förslag till
regler om rapportering av anskaffningsvärden skulle föreslås.

Företrädare för
fondkommissionärerna är allmänt skeptiska till inrapportering av
anskaffningsvärden och framhåller att det för t.ex. förvaltarregist-rerade
aktier inte går att direkt hänföra anskaffningsvärdet dll viss fysisk person.

Skälen för mitt förslag:
Vid portföljmetoden var fastställda anskaffningsvärden ett nödvändigt inslag.
Årets avdragskvot kunde inte beräknas om inte alla anskaffningsvärden fanns
samlade. Detta är inte fallet beträffande genomsnittsmetoden. Här räcker det i
och för sig att ta fram endast de aktuella anskaffningsvärdena först när
vinsten av en försäljning skall beräknas.

Det föreligger dock
svårigheter för taxeringsmyndigheterna att kontrollera de uppgifter som ligger
till grund för den skattskyldiges genomsnittsbe-

455

räkning.
Genomsnittsmetoden ställer vidare betydande krav på den skattskyldige. Detta
var ett betydelsefullt inslag i kridken mot kapitalvinstkommitténs förslag
till reavinstbeskattning av aktier enligt genomsnittsmetoden.

För att göra kontrollen
effektiv och för att förenkla för den skattskyldige är det därför önskvärt att
anskaffningsvärdena fastställs varje är även vid tilllämpning av
genomsnittsmetoden.

För effektiviteten i
aktievinstbeskattningen är det vidare väsentligt att vinstberäkningarna kan
göras automatiskt. Sedan skattemyndigheterna har fått uppgifter om intäkter vid
avyttring skall myndigheten kunna utföra vinstberäkningen på grundval av redan
tidigare registrerade anskaffningsvärden. Det skulle innebära att antalet
skattskyldiga som kan använda förenklad självdeklaration kan öka betydligt.
Innan ställning tas till ett sådant system krävs dock ytterligare underlag för
att belysa dess effektivitet, kostnaderna och de integritetsfrägor som
aktualiseras. Jag vill emellertid understryka vikten av att alla möjligheter
tas till vara när det gäller att i prakdken upprätthålla det åsyftade
skatteuttaget.

Schabtonanskaffningsvärden

Som
jag berört i anslutning till beskrivningen av genomsnittsmetoden (avsnitt
6.5.3) är det nödvändigt att ha kvar en regel om beräkning av schablonanskaffningsvärde
så länge inte alla anskaffningsvärden har fastställts.

Efter förebild från den
schablonregel som finns i dagens regler bör anskaffningsvärdet få beräknas
till en kvotdel av försäljningsintäkten. Vikten av en effektiv
aktievinstbeskattning talar för ett relativt lågt schablonanskaffningsvärde. Å
andra sidan kan man inte bortse frän att svårigheter alltjämt föreligger att
visa den verkliga anskaffningskostnaden, speciellt när aktier förvärvats genom
ett benefikt fång. En lämplig avvägning uppnås om 20 % av försäljningsintäkten
efter avdrag för försäljningskostnader får tas upp som anskaffningsvärde.

Som lagrådet har påpekat
bör det klart framgå att ett schablonmässigt anskaffningsvärde inte får
dllämpas när en skattskyldig övertar ett anskaffningsvärde från överlätaren
vid ett benefikt fång.

Schablonregeln
återfinns i förslaget dll 27 S 2 mom. andra stycket SIL.

Prop.
1989/90:110

6.5.15
Övergångsbestämmelser

Mitt förslag:
Bestämmelserna bör tillämpas på avyttringar som äger rum fno.m. den 1 januari
1991. De bör vidare tillämpas på avyttringar som ägt rum dessförinnan men som
bl.a. pä grund av att den s.k. första kronan inte betalats skall tas upp till
beskattning först vid 1992 eller senare års taxering.

RINK:s
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna:
Har inte kommenterat förslaget.

Skälen för mitt förslag:
Som jag tidigare berört (avsnitt 6.2.6) föreslår jag en ny regel om ddpunkten
för skattskyldighetens inträde. Skattskyldighet skall enligt huvudregeln
inträda vid avyttringstidpunkten, dvs. när bindande

456

avtal
om avyttring har träffats. Det innebär ett slopande av den i praxis utbil-
Prop. 1989/90:110 dade regeln om att en första betalning av köpeskillingen -
första kronans princip - är avgörande för när skattskyldigheten inträden

Det
är inte tillåtet att med retroaktiv verkan ändra tidpunkten för skattskyldighetens
inträde. Jag föreslår därför att första kronan skall fortsätta att vara
avgörande för beskattningstidpunkten beträffande de avyttringar som har gjorts
före den 1 januari 1991. Däremot skall de nya skattereglerna till-lämpas på de
avyttringar som beskattas efter lagens ikraftträdande, dvs. fno.m. 1992 ärs
taxering. För s.k. dlläggsköpeskilling skall dock äldre regler för beräkning av
reavinsten dllämpas med undantag av bestämmelsen om att endast 50 % (resp. 40
%) av vinsten är skattepliktig.

Förslagen
finns i punkterna 2 och 3 av övergångsbestämmelserna till SIL.

Gamla
reaförluster

RINK
förslår att gamla sparade reaförluster, som uppkommit vid 1991 och tidigare års
taxeringar, skall vara avdragsgilla även sedan de nya reglerna trätt i kraft.
De skall dock i princip få dras av bara i den utsträckning som nuvarande regler
medger. Jag anser att förslaget bör genomföras. Regeln återfinns i punkt 6 av
övergångsbestämmelserna till SIL.

6.5.16
Gränsdragningen mot näringsverksamhet

I
det nuvarande systemet beskattas reavinst vid icke yrkesmässig avyttring av
aktier och andra värdepapper i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet.
Detta gäller oberoende av om dllgångarna innehafts i kapitalplaceringssyfte
eller om innehavet bedngats av näringsverksamhet.

I
fråga om enskilda näringsidkare saknas det enligt min mening anledning att ga
ifrån de nuvarande principerna. Även i det nya systemet bör således vinst vid
icke yrkesmässig avyttring av näringsbetingade akder behandlas på samma sätt
som vinst pä kapitalplaceringsakden Beskattning kommer därmed att ske i
inkomstslaget kapital.

Även
vinst vid icke yrkesmässig avyttring av andra finansiella instrument än aktier,
t.ex. andelar i ekonomiska föreningar och handelsbolag samt lånefordringar,
bör - med ett undantag - beskattas i inkomstslaget kapital. Undantaget - som
inte tagits upp i lagrådsremissen - avser andelar i kooperativa föreningar där
innehavet bedngas av näringsverksamhet, t. ex. andelar i de
producentkooperativa föreningarna inom jord- och skogsbruket. Sädana andelar
kommer nämligen att räknas som tillgångar vid beräkning av kapitalunderlaget
vid avsättning till skatteutjämningsreserv (jfr punkt 1 av anvisningarna till
22 § KL). För att ett materiellt riktigt beskattningsresultat skall erhållas
föranleder detta att en eventuell vinst vid avyttring beskattas i näringsverksamheten
.

När
det gäller aktiebolag och andra juridiska personer som avses i 10 a S

SIL avses all beskattning ske i inkomstslaget näringsverksamhet (avsnitt

8.5). Reavinst vid icke yrkesmässig avyttring av finansiella instrument skall

således tas upp till beskattning i detta inkomstslag. Beräkningen av vinst el

ler förlust sker dock enligt de regler som gäller för inkomstslaget kapital.

Detta innebär bl.a. att genomsnittsmetoden blir tillämplig. 457

Vad avser handelsbolag
innebär mitt förslag i det aktuella hänseendet (avsnitt 8.11) att samma
principer skall gälla som för aktiebolagen. Detta innebär en ändring i
förhållande dll förslagen i lagrådsremissen.

6.6 Reavinstbeskattning av fordringar

6.6.1
Reavinstberäkningen

Prop. 1989/90:110

Mitt
förslag: Reavinster på fordringar utställda i svenska kronor beräknas enligt
genomsnittsmetoden.

Evig beskattning
på fordringar införs och avtrappningen av den skattepliktiga andelen av vinsten
slopas.

RINK:s
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Har i stort sett varit positiva.

Skälen för mitt förslag:
Jag har i det föregående beskrivit genomsnittsmetoden för beskattning av akden
Det är angeläget att reavinstbeskattningen av olika typer av tillgångar blir så
likformig som möjligt. Jag föreslår därför att genomsnittsmetoden skall
användas även för fordringan

Gränsdragningen mellan
vilka värdeförändringar beträffande fordringar som är att betrakta som ränta
och vilka som är att betrakta som reavinst, har hittills varit ett av de stora
problemen vid beskattning av fordringan

För vissa slags skuldebrev
- bankcertifikat, statsskuldväxlar och skatt-kammarväxlar - gäller enligt
specialreglering (41 e S KL) att alla värdeförändringar skall beskattas som
ränta. 1 övrigt har gränsdragningen fått göras i praxis.

Anledningen till problemen
är att ränta resp. reavinst beskattas sä olika i dagens system.
Räntebeskattning innebär att värdeökningen beskattas fullt ut hos långivaren.
Vid reavinstbeskattning reduceras däremot den skattepliktiga delen av
reavinsten med hänsyn till den dd ett skuldebrev innehafts. Efter fem års
innehav är hela vinsten skattefri och en reaförlust är inte längre avdragsgill.
Reaförluster är bara avdragsgilla mot reavinster medan avdragsrätten för
ränteutgifter i princip är fri. Om ränteutgifterna ger upphov till underskott
får detta dock inte med full verkan kvittas mot intäkter i andra förvärvskällon
Genom reglerna om skatteberäkning för tUläggsbelopp är det skattemässiga värdet
av det uppkomna underskottet högst 40 %. Underskott som inte har kunnat
utnyttjas får sparas i sex ån

Kapitalvinstkommittén
föreslog i sitt slutbetänkande (SOU 1986:37) Reavinst Aktier Obligationer, att
all värdeförändring på skuldebrev, både ränta och reavinst, skulle beskattas i
inkomstslaget kapital, dvs. som ränta.

En av de stora fördelarna
med mitt förslag att slå samman de nuvarande inkomstslagen kapital och
tillfällig förvärvsverksamhet och dllämpa en enhetlig skattesats på nominellt
beräknade vinster (avsnitt 6.2.1), är att problemen med gränsdragningen mellan
ränteinkomster och reavinster i stor utsträckning försvinner

Såväl ränta som reavinst
kommer därmed att beskattas med den enhetliga proportionella skattesats på 30 %
som föreslagits för inkomstslaget kapital.

458

Som
RINK påtalar leder avtrappningen av den skattepliktiga andelen av vinsten till
inlåsningseffekter och krångliga skatteregien Pä de av RINK anförda skälen
föreslär jag därför beträffande fordringar och liknande finansiella instrument
att beskattningen görs evig och att avtrappningen tas bort.

Gränsdragningen mellan
ränteintäkter och reavinster kommer att ha betydelse även med mift förslag vad
gäller ddpunkten för skattskyldighetens inträde. Ränteinkomster beskattas
löpande vart efter de betalas ut. Som reavinst eller reaförlust räknas sådan
värdeförändring som inte beror på och kan beräknas på grundval av låneavtalet.
Sådana värdeförändringar skall även fortsättningsvis beskattas först när de
realiseras genom avyttring av fordringen. På motsvarande sätt är
räntekostnader avdragsgilla löpande vart efter de betalas ut medan
reaförlustavdrag förutsätter en avyttring.

Det
kommer fortfarande finnas andra skillnader i behandUngen på avdragssidan
vilket jag strax återkommer tiU.

Bestämmelserna
om beskattning av fordringar finns i 29 § SIL.

Prop.
1989/90:110

6.6.2
Avdragsbegränsning för reaförluster

Mitt förslag:
Reaförluster skall enligt huvudregeln vara avdragsgilla dll 70 %.

RINKts
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: De
instanser som representerar näringslivet är kridska till avdragsbegränsningen.
Företrädare för myndigheter, dock inte riksgäldskontoret, är positiva dll
begränsningen. RSV hävdar att reaförluster på fordringar mellan privatpersoner
av kontrollskäl inte borde få dras av alls. Riksgäldskontoret menar att
avdragsbegränsningen kan ge negadva återverkningar på statens upplåning.

Skälen för mitt förslag:
Förutom sammanslagningen till det utvidgade inkomstslaget kapital föreslår jag
ytterligare några övergripande förändringar beträffande kapitalbeskattningen.
En sådan förändring är att reaförluster som huvudregel skall vara avdragsgilla
till 70 % (avsnitt 6.2.3).

Som
jag strax återkommer till (avsnitt 6.6.3) föreslår jag ett undantag från
begränsningen till 70 % för marknadsnoterade fordringan

Av kontrollskäl och
skattekreditskäl är det motiverat att inte medge avdrag för mer än 70 % av
reaförlusten Att som RSV föreslår slopa avdragsrätten helt för vissa förluster
anser jag dock inte nödvändigt. För fordringar mellan privatpersoner kan i
mänga fall en reaförlust vara att hänföra till personliga levnadskostnaden En
sådan förlust bör naturligtvis inte bli avdragsgill.

Derivatinstrument
(optioner och terminer) där den underliggande egendomen är fordringar, bör som
anförts (avsnitt 6.5.8 och 6.5.9) också omfattas av de bestämmelser som
föreslås för fordringarna. De föreslagna avdragsbegränsningarna gäller således
även för räntederivaten. Även finansiella instrument som grundar sig pä t.ex.
ett ränteindex men där det inte går att avsluta affären genom att påkalla
leverans av ett värdepapper, faller in under definitionen. Som framgått
(avsnitt 6.5.5) föreslår jag att andelar i aktiefon-

459

der alltid skall beskattas
bland aktierna. Det kommer således inte finnas några regler motsvarande dagens
regler för avkastningsfonden Som nämnts i sammanhanget skall vissa räntebärande
finansiella instrument enligt mitt förslag beskattas enligt aktievinstreglerna.
Det gäller bl.a. konvertibla skuldebrev och vinstandelsbevis.

Huvudregeln för
begränsning av avdragsrätten finns intagen i 3 § 2 mom. SIL.

Prop. 1989/90:110

6.6.3 Marknadsnoterade
fordringar

Mitt
förslag: Värdeförändringar pä marknadsnoterade fordringar utställda i svenska
kronor beskattas som ränta.

RINK:s
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna:
Remissinstanserna är positiva till förslaget. De motsätter sig dock att det
föreslagna ränteavdragstaket skall gälla reaförluster pä de aktuella
fordringarna.

Skälen för mitt förslag:
Generellt föreslår jag för inkomstslaget kapital att reaförluster skall vara
avdragsgilla till 70 %.

Denna begränsning i
avdragsrätten har motiverats av kontrollskäl och skattekreditskäl. RINK
föreslår att begränsningen inte skall gälla marknadsnoterade skuldebrev
utställda i svenska kronon Värdeförändringarna på dessa skuldebrev är i
allmänhet små och det finns stora möjligheter att kontrollera innehavet hos
enskilda skattskyldiga. Det finns därför inte lika stora skäl att låta
avdragsbegränsningen gälla dem.

Som nyss nämnts (avsnitt
6.6.1) kommer det att finnas vissa kvarvarande gränsdragningsproblem mellan
ränta och reavinst när det gäller värdeförändringar på fordringar, framför
allt pä avdragssidan. RINK:s förslag att reaförluster skall beskattas som
ränteutgifter löser gränsdragningsproblemen samtidigt som verkningarna av
avdragsbegränsningen för reaförlusterna mildras. Detta förslag får ytteriigare
en dimension genom de kvittningsregler som föresläs för räntor (avsnitt
6.3.3). Enligt mitt förslag skall nämligen ränteutgifter obegränsat få kvittas
mot ränteintäkten Det gör att det är viktigt att även på intäktssidan avgöra
vad som är ränta resp. reavinst.

Jag föreslår därför att
reavinster på marknadsnoterade fordringar utställda i svenska kronor behandlas
som ränteintäkter och att reaförluster behandlas som räntekostnaden

Det innebär att
reaförluster på marknadsnoterade svenska fordringar får kvittas fullt ut mot
såväl reavinster pä samma typ av fordringar, som mot ränteintäkten Reaförluster
som inte kan kvittas mot dessa intäkter är fullt avdragsgilla upp till 100 000
kn resp. 10 000 kn beroende pä den skaftskyldiges ålden Reaföriuster därutöver
är avdragsgilla fill 70 %. Vidare får ränteutgifter kvittas fullt ut mot
reavinster på de aktuella fordringarna.

De
föreslagna reglerna finns i 29 S 2 mom. jämfört med 3 § 2 mom. SIL.

460

6.6.4
Premieobligationer

Prop.
1989/90:110

Mitt
förslag: Inga ändringar föreslås beträffande beskattningen av vinst vid
vinstdragning på premieobligationer. Reaförluster på premieobligationer blir
avdragsgilla till 70 %.

RINK:s
förslag: Vinst vid vinstdragning på svenska premieobligationer skall vara
skattepliktig i inkomstslaget kapital. Reaförluster är avdragsgilla som
räntekostnader.

Remissinstanserna:
Många instanser har ställt sig avvisande till förslaget, bl.a.
riksgätdskontoret. Förslaget anses krångla till hanteringen och inte innebära
så stora rättvise vinster att det kan motivera förändringen.

Skälen för mitt förslag:
Vinster vid vinstdragning på svenska premieobligationer är enligt nuvarande
regler inkomstskattefria.

RINK
menar att dragningsvinster på premieobligationer bör beskattas på samma sätt
som reavinst eller ränta pä obligationen Om dragningsvinster inte
inkomstbeskattas påverkar de nämligen inte inkomstprövade bidrag och avdrag,
såsom bostadsbidrag resp. extra avdrag för pensionären

Jag håller i och för sig
med RINK om att strävan mot en neutral beskattning talar för att
inkomstbeskatta även dragningsvinster på premieobligationen Genom att det
enbart finns en utgivare av premieobligadoner - staten genom riksgäldskontoret
- kan, när skatteutaget är proportionellt, i stort sett samma effekter uppnås
genom att skatt tas ut hos utgivaren eller att som för närvarande
avkastningsnivän avvägs med beaktande av att vinsterna inte träffas av skatt.
De av RINK påtalade effekterna av skattefrihet är enligt min mening inte skäl
nog att infoga dragningsvinsterna i inkomstbeskattningen.

Jag
föreslår därför ingen ändring beträffande beskattningen av dessa vinsten

Däremot anser jag att det
kan finnas skäl att vara mindre generös än vad RINK har föreslagit vad gäller
reaförluster på premieobligadonen Jag tänker då närmast på de reaförluster som
kan uppkomma genom att obligationer avyttras omedelbart efter en dragning.
Premieobligadoner är marknadsnoterade. Om ingen vidare inskränkning införs
kommer de därför att träffas av de förmånliga regler som gäller för
marknadsnoterade fordringar utställda i svenska kronor, dvs. reaförluster blir
i de flesta fall avdragsgilla till 100 %>.

I nuvarande lagstiftning
finns särskilt härda restriktioner när det gäller avdragsrätten för
premieobligationen Fno.m. 1983 års taxering gäller att förluster på
premieobligationer, som emitterats efter år 1980, får kvittas endast mot
reavinster på premieobligationen Dessa regler infördes för aft hindra de
skattskyldiga från att kvitta bort andra reavinster genom att skaffa sig reaförluster
på premieobligationer och samtidigt kunna kvittera ut dragningsvinsten på
dessa skattefritt.

Jag föreslår därför att
sådana förluster i det nya skattesystemet skall vara avdragsgilla till högst 70
%.

Bestämmelsen
återfinns i 29 S 2 mom. SIL.

461

6.6.5
Räntekompensation

Prop.
1989/90:110

Mitt
förslag: Ersättning i samband med förvärv av skuldebrev för upplupen men inte
förfallen ränta (räntekompensation) behandlas som en del av anskaffningsvärdet
för skuldebrevet. Den får således dras av först i samband med en avyttring.

Mottagen
räntekompensation behandlas hos säljaren som en del av försäljningsintäkten.

RINK:s
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna:
En majoritet av dem som uttalat sig beträffande förslaget är negativa. TCO
tillstyrker förslaget.

Skälen
för mitt förslag: Frågan om beskattning och avdragsrätt i samband med s.k.
räntekompensation har varit föremål för upprepade ingripanden från
lagstiftaren.

Om en fordran överlåts
sedan räntan har börjat löpa men ännu ej förfallit till betalning, betalar
köparen en särskild ersättning till säljaren för den del av räntan som belöper
pä säljarens innehavstid. Säljaren beskattas enligt fast praxis för denna
räntekompensation på samma sätt som för ränta enligt huvudregeln i 38 § 1 mom.
KL. För resterande del av köpeskillingen som avser själva skuldebrevet kan
därutöver reavinstbeskattning komma i fråga. När räntan sedermera blir
tillgänglig för lyftning beskattas köparen för hela räntebeloppet. Om en
köpare har betalat räntekompensadon är denna enligt punkt 2 andra stycket av
anvisningarna till 39 § KL avdragsgill som skuldränta först det beskattningsår
då den ränta kompensationen avser, förfaller till betalning. Har förvärvaren i
sin tur överlåtit skuldebrevet tillsammans med rätten till ränta innan räntan
förfallit till betalning, är dock räntekompensationen avdragsgill först det
beskattningsår dä betalning för skuldebrevet erhålls. Dessa avsteg från
kontantprincipen har kommit till i syfte att förhindra skatteanpassning genom
att räntekompensationen dras av tidigare år än ränteutbetalningen/avyttringen
av skuldebrevet beskattas och därmed en skattekredit uppnås.

Denna typ av uppdelning av
köpeskillingen med hänsyn till upplupen avkastning tillämpas inte när det
gäller värdepapper som beskattas som aktien Hela köpeskillingen vid förvärv av
aktier är avdragsgiU först i samband med avyttringen även om den till någon del
avser ersättning för utdelning som ännu inte betalats ut.

Redan de generella regler
som jag föreslär om att ränta och reavinst skall beskattas enligt samma
principer innebär en minskning av problemen med uppdelning av köpeskillingen
för ett skuldebrev mellan ersättning för själva skuldebrevet och
räntekompensation.

RINK föreslår att man
skall förenkla systemet ytterligare genom att medge avdragsrätt för räntekompensationen
först när skuldebrevet avyttras, dvs. enligt samma princip som gäller för
aktierna.

Det
har hävdats att det föreligger en avgörande skillnad mellan ersättningen för
framtida utdelning pä aktier och räntekompensation för ett skuldebrev. För
skuldebreven går det nämligen att exakt räkna ut vad den fram-

462

dda
avkastningen kommer att bli, medan när det gäller aktier utdelningens storlek
varieran

Jag anser
dock inte att den skillnaden bör föranleda att nuvarande krångliga regler
behälls när det gäller skuldebreven. Tvärtom anser jag förslaget vara en
angelägen förenkling som dessutom ger ett visst överskott till statskassan.

Det nu
föreslagna systemet för beskattning av fordringar och räntor innebär att
eventuell reaförlust förorsakad av utgiven räntekompensation får dras av till
100 % mot ränteintäkter om det rör sig om en marknadsnoterad fordring utställd
i svenska kronon Detta är en lindring i förhållande dll RINK:s förslag om
avdragsbegränsningan Den föreslagna förändringen avseende räntekompensation
får därför inte lika negativa konsekvenser för vissa skattskyldiga som i RINK:s
skattesystem.

Den föreslagna regleringen beträffande räntekompensation,
bör således införas.

Lagrådet
har i sitt yttrande påpekat att den föreslagna regleringen är utformad med
beaktande endast av köparens situation. Jag föreslår att reglerna kompletteras
så att räntekompensation även hos säljaren skall behandlas som en del av
försäljningsintäkten vid reavinstberäkningen.

Bestämmelsen finns i 3 § 6 mom. andra stycket SIL.

Prop. 1989/90:110

6.6.6
BeneFika överlåtelser

Mitt förslag: Skattskyldighet gäller även om egendomen
erhållits genom ett benefikt förvärv. Vid benefika överlåtelser får mottagaren
överta det anskaffningsvärde som överlåtaren skulle ha fått dllgodo-räkna sig
enligt genomsnittsmetoden om han hade sålt egendomen på överlåtelsedagen.

RINK:s förslag: Överensstämmer i princip med mitt.

Remissinstanserna: Har inte kommenterat förslaget.

Skälen för
mitt förslag: Fordringar som avyttras efter att ha förvärvats genom benefika
överlåtelser beskattas enligt nuvarande regler endast om de förvärvats från
vissa närstående enligt den s.k. skyldemansregeln.

Kapitalvinstkommittén
föreslog beträffande skuldebrev i sitt betänkande, SOU 1986:37, att alla förvärv
skulle vara reavinstgrundande. Jag föreslår att en sådan regel införs vad
gäller fordringarna.

När det
gäller aktier m.m. har jag redan föreslagit att givarens genomsnittliga
anskaffningsvärde vid gåvotillfället skall räknas som gåvotagarens anskaffningsvärde
(avsnitt 6.5.13). Jag föreslär att detsamma skall gälla för fordringarna.

Bestämmelsen återfinns i 24 S 1 mom. tredje stycket andra
meningen SIL.

6.6.7 Tvångsavyttringar

Mitt förslag: Skattefriheten vid tvängsavyttring av
fordringar slopas.

463

RlNK:s
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Har inte kommenterat förslaget.

Skälen för mitt förslag: I
nuvarande skattesystem, där fordringar blir skattefria efter fem års innehav,
finns det anledning att ha en undantagsregel som innebär skattebefrielse i fall
där innehavstiden avbryts ofrivilligt. En sådan regel finns i 35 S 4 mom.
tredje stycket KL.

När evig beskattning av en
nominellt beräknad vinst införs finns inte längre denna anledning till
skattebefrielse. Någon annan anledning att sådana avyttringar skulle vara
skattefria har inte framkommit.

Jag föreslår därför att
undantaget från skattskyldighet vid tvängsavyttring av skuldebrev slopas.

Prop.
1989/90:110

6.6.8
Övergångsbestämmelser

Mitt
förslag: De nya bestämmelserna tillämpas på avyttringar efter utgången av år
1990. De bör vidare dllämpas på avyttringar som ägt rum dessförinnan men som
bl.a. pä grund av att den s.k. första kronan inte betalats skall tas upp till
beskattning först vid 1992 eller senare ärs taxering.

RINK:s
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Svenska sparbanksföreningen anser att äldre innehav av obligationer bör
undantas från beskattning för att långsiktigt sparande inte skall missgynnas.

Skälen
för mitt förslag: Som jag tidigare berört (avsnitt 6.2.6) föreslår jag nya
regler om tidpunkten för skattskyldighetens inträde. Skattskyldighet skall
enligt huvudregeln inträda vid avyttringsddpunkten, dvs. när ett bindande
avtal om köp eller byte har träffats. Den s.k. första kronans princip, som
enligt nuvarande praxis är avgörande för när skattskyldigheten inträder, slopas
därmed.

Det är inte tillätet att
med retroaktiv verkan ändra ddpunkten för skattskyldighetens inträde. Jag
föreslär därför att beträffande de avyttringar som har skett före den 1 januari
1991, skall första kronans princip även i fortsättningen vara avgörande för
beskattningstidpunkten. Som lagrådet påpekat bör inte avyttringar före utgången
av 1990 av skuldbrev som innehafts i mer än fem är, beskattas även om första
kronan skulle betalas efter årsskiftet.

Gamla
reaförluster

RINK
föreslär att gamla sparade reaförluster i princip skall få dras av på samma
sätt sorh nu även sedan de nya reglerna trätt i kraft.

Jag
föreslår att nuvarande avdragsregler för sparade reaförluster på fordringar
behålls. Det innebär bl.a. att sparade förluster på premieobligationer bara
skall vara avdragsgilla mot vinster på premieobligationen

Förslagen
återfinns i punkt 2 och 6 av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till
SIL.

464

6.7
Reavinstbeskattning av skulder och utländsk valuta m.m.

Prop. 1989/90:110

6.7.1 Skulder i svenska kronor

Mitt förslag: Inga bestämmelser införs om
reavinstbeskattning vid avyttring av skulder utställda i svenska kronon

Kostnad för förtida inlösen av län skall vara avdragsgill
som ränta. Ersättning som långivaren erhåller vid förtida inlösen av lån
beskattas som ränta.

RINK:s förslag: Reavinst i samband med avyttring av
skulder utställda i svenska kronor beskattas på samma sätt som övriga reavinsten
Reaförluster får dras av dll 70 %.

Kostnad vid förtida inlösen av lån är avdragsgill som
reaförlust.

Remissinstanserna: De flesta instanser som kommenterar
förslaget är negativa till att reavinstbeskatta skulden En majoritet av dem
anser dock att kostnader i samband med förtida inlösen av lån bör vara
avdragsgilla, men inte som reaförlust utan som ränta.

Skälen för mitt förslag: Beskattning av reavinst vid
överlåtelse av skulder förekommer inte hos fysiska personer i dag förutom i de
fall där en sådan vinst kan komma att ingå i reavinstbeskattningen av t.ex. en
fastighetsöverlåtelse.

En ekonomiskt riktig likabehandling av all typ av egendom
talar, som RINK har påpekat, för att reavinstbeskatta även skulden

Jag håller dock med remissinstanserna om att det i dag
inte finns något behov av att införa den relativt krångliga reglering det för
med sig att reavinstbeskatta skulden Om det i framtiden skulle visa sig finnas
ett behov av en sådan lagstiftning får frågan tas under förnyat övervägande.

RlNK:s förslag om reavinstbeskattning av skulder medförde
en avdragsrätt för reaförlust i de fall gäldenären tvingades betala tillbaka
en högre summa än den han lånat vid förtida inlösen av ett lån. Det kan
diskuteras om de ifrågavarande utläggen skall anses vara en reaförlust pä
skulden eller om de utgör kompensation för uteblivna framtida räntebetalningar
Av kredit-marknadsskäl är det angeläget att omplacering av län inte försvåras
av skattereglerna. Jag anser det bl.a. av det skälet motiverat att införa avdragsrätt
för sädana utgiften De bör i skattehänseende räknas som räntekostnaden Den
ersättning som längivaren erhåller vid förtida inlösen av lån bör på motsvarande
sätt beskattas som en ränteintäkt.

Förslaget
återfinns i 3 S 4 mom. tredje stycket SIL.

6.7.2
Reavinstbeskattning av utländsk valuta

Nuvarande regler

I gällande rätt finns det inga bestämmelser som särskilt
reglerar beskattningen av kursvinster och kursförluster på utländsk valuta.
Det vidare inkomstbegrepp som tillämpas i inkomstslaget rörelse innebär
emellertid att

465

30 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

sädana
vinster och förluster beaktas i rörelsebeskattningen. Rättsfall finns Prop.
1989/90:110 där valutakursförändringar har beaktats vid inkomst av rörelse,
jordbruksfastighet och annan fastighet. Däremot har avdragsrätt för
valutakursförlust vägrats i inkomstslagen kapital och tillfällig
förvärvsverksamhet. Vid exempelvis placeringar i aktier som noteras i utländsk
valuta reavinstbeskattas även valutakursförändringen eftersom en omräkning till
svensk valuta sker vid beskattningen.

RINK.s förslag

RINK föreslär att reavinst på fordringar och skulder i
utländsk valuta alltid skall beskattas enligt portföljmetoden. Beskattningen
sker i en s.k. valutatillgångsportfölj för tillgångarna och enligt en särskilt
anpassad portföljmetod i en valutaskuldportfölj för skulderna. Skattskyldighet
inträder dock inte för valuta på s.k. transaktionskonton om skulder och
tillgångar (summerade, inte netto) inte annat än tillfälligtvis, uppgår till
motsvarande 50 000 kn för bosatta här i riket och till 200 000 kn för bosatta
utom riket som är skattskyldiga hän Avyttring efter innehav i högst i fem
dagar utlöser inte beskattning.

Vidare fär räntekostnader pä skulder i utländsk valuta
inte dras av mot inkomster på vanligt sätt sä länge valutaskuldportföljen visar
latent vinst. De fär i stället dras av från det s.k. skuldingångsvärdet och
därmed sänka det framtida reavinstskatteuttaget vid avbetalningar pä skulden

RINK valde mellan portfölj- och genomsnittsmetoden för
beskattning av valuta. Genomsnittsmetoden ansågs i och för sig kunna tillämpas
på utländska skuldebrev som uppvisade i stort sett samma värdeförändringar som
svenska aktien Däremot ansågs den metoden vara alltför komplicerad för andra
fordringar såsom tillgångar pä konton som skulle omfattas av reavinstreglerna.
Så snart en insättning gjordes på ett konto, var det ett förvärv och så snart
ett uttag gjordes, var det att betrakta som en avyttring. Det skulle bli
alltför komplicerat för den skattskyldige att hålla reda på kvarvarande
anskaffningsvärde på varje konto. Samma svårigheter skulle gälla beträffande
utländska skulder som amorterades successivt.

Remissinstanserna

Remissinstanserna är genomgående kritiska mot RINK:s
förslag att beskatta valutorna enligt portföljmetoden. Några instanser, bl.a.
kammarrätten i Stockholm anser dock att det är nödvändigt att införa någon typ
av regler för beskattning av valutavinster med tanke pä valutaavregleringen. De
flesta remissinstanserna anser emellertid att beskattning av valutavinster
skulle utgöra ett onödigt och krångligt inslag i skattereglerna.

Den fortsatta behandlingen av frågan

I och med att portföljmetoden inte införs för beskattning
av aktier finns det

inte utrymme för att föreslå denna metod för den utländska valutan. Dels

kräver portfölj metoden så stora pedagogiska insatser att det inte är försvar

bart att genomföra dem bara för valutabeskattningen, dels har remissinstan

serna beträffande den s.k. valutaskuldportföljen särskilt påtalat dess kom

plexitet, vilket gör att det finns särskilt starka skäl att inte införa den. * 466

Det
är angeläget att det finns ett fungerande system för beskattning av
valutavinster även hos fysiska personer dll den 1 januari 1991. Jag är emellertid
inte utan ytterligare överväganden beredd att föreslå en reglering av området.

Jag har för avsikt att
återkomma med förslag om valutabeskattning dll hösten 1990.

Prop.
1989/90:110

s. 8 Kontrollera mot PDF

6.8 Särskilda regler för beskattning av delägare i
fåmansföretag

6.8.1
Avgränsning

Mitt
förslag: Om skattskyldig eller närstående till honom är eller under den
senaste tioårsperioden har varit verksam i betydande omfattning i ett
fåmansföretag eller i ett annat företag i samma koncern, skall särskilda regler
gälla för beskattning av utdelning och reavinst som härrör från
fåmansföretaget.

Om den
skattskyldige visar att utomstående i betydande omfattning äger del i företaget
och har rätt dll utdelning skall de särskilda reglerna inte tillämpas.
Undantag skall också göras för reavinst som uppenbarligen inte utgör
avkastning av den skattskyldiges eller honom närståendes arbetsinsats.

RINK:s
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Flertalet av de remissinstanser som uttalar sig medger behovet av särskilda
regler för beskattning av utdelningar och reavinster från fämansföretag. Mänga
vänder sig emellerdd mot reglernas utformning och menar att de är komplicerade
och svåra att dllämpa. Kritik framförs också mot det starka beviskrav som vilar
pä den skattskyldige.

Skälen för mitt förslag:
Det har länge pågått en omfattande skatteplanering för att på fördelaktiga
villkor överföra tillgångar från fåmansföretag till ägaren och för att omvandla
arbetsinkomster till reavinsten Detta har inte kunnat stoppas på ett effektivt
sätt med hjälp av den speciallagstiftning angående interna aktieöverlåtelser,
skalbolag m.m. som kom tdl pä 1970-talet.

Den nu föreslagna
skattereformen innebär bl.a. att skatten pä kapitahnkomster, dit såväl
utdelning som reavinster hör, alldd skall vara 30 % medan skatten på
förvärvsinkomster som överstiger 180 000 kn skall vara 50 % vid 30 %
kommunalskatt. Det råder en bred enighet om att detta kräver särskilda regler
för att motverka att personer med höga arbetsinkomster tar ut dessa som lägre
beskattad utdelning eller som reavinst i samband med försäljning av aktien

. Av likformighetsskäl
föreslår jag att normal (genomsnittlig) kapitalavkastning inkl. riskersättning
beskattas i inkomstslaget kapital. Normal kapitalavkastning beräknas därvid
till så stor procent av det satsade kapitalet som svarar mot statslåneräntan
vid beskattningsårets ingång med dllägg av fem procentenheten Utrymme för
kapitalbeskattad inkomst som inte utnyttjas får sparas till senare år och
räknas upp med statslåneräntan plus fem procentenheten Om allt utrymme sparas
och statslåneräntan uppgår till 10 % kan t.ex.

467

aktier
säljas efter 10 år till ett pris som motsvarar 405 % av anskaffningskost-
Prop. 1989/90:110 nåden utan att någon del av vinsten blir beskattad som inkomst
av tjänst. Genom dessa för den skattskyldige förmånliga regler säkerställs att
normal kapitalavkastning beskattas i inkomstslaget kapital.

Utdelning och reavinster som överstiger normal
kapitalavkastning måste beskattas enligt särskilda regler för att
arbetsersättning i fåmansföretag skall beskattas likformigt med löneinkomster
för personer med höga arbetsinkomster. Schablonberäkningen av normal
kapitalavkastning kan leda till ett för stort skatteuttag om den faktiska
kapitalavkastningen är mycket hög. Om avkastningen däremot är låg blir
skatteuttaget för litet. För att undvika för hög beskattning bör de särskilda
reglerna inte tillämpas när utdelning eller reavinst uppenbarligen inte består
av sparade arbetsinkomster. Jag föreslår därför några undantagsregler som
innebär komplikationer men som ändå är motiverade för att begränsa användningen
av de särskilda reglerna.

De särskilda reglerna skall endast tillämpas om den
skattskyldige eller någon närstående har varit verksam inom företaget i sådan
omfattning att hans arbetsinsats har haft en påtaglig betydelse för
vinstgenereringen.

Det räcker inte att ta hänsyn till ägar- och
verksamhetsförhållanden m.m. i anslutning till utdelnings- eller
försäljningstillfället. De särskilda reglerna skall gälla även förfluten tid
såväl i fråga om företagets karaktär av fämansföretag som i fråga om
närståendekretsens verksamhet i företaget. Någon form av tidsbegränsning är
emellertid lämplig. Jag föreslår därför att förhållandena under den senaste
tioårsperioden skall beaktas. Tidsfristen bör dock förlängas om den
skattskyldige eller närstående fortsätter med likartad verksamhet i ett annat
fåmansföretag. Om den skattskyldige eller honom närstående inte var delägare i
bolaget vid den tidpunkt då det upphörde att vara fåmansföretag skall de
särskilda reglerna naturligtvis inte tillämpas.

Om utomstående äger minst 30 % av aktierna i ett
fåmansföretag blir risken för omvandling av arbetsinkomster mindre eftersom
utdelning och reavinst tillfaller också dessa ägare. Majoritetsägarnas andel
av utdelning och reavinst från företaget blir då vanligtvis mindre än deras
nettobehållning av ett motsvarande löneuttag.

Risken för kringgående av de särskilda reglerna motiverar
att den skattskyldige alltid måste visa att utomståendes andel i företaget och
omständigheterna i övrigt varit sådana att uttag i form av utdelning eller
reavinst inte medför en större nettobehållning än ett löneuttag. Detta innebär
att den skattskyldige måste redovisa omständigheter som på något sätt skulle
kunna leda till obehöriga skatteförmåner trots att ägarförhållandena talar mot
att sådana förmåner skulle uppkomma. Successiv utförsäljning av aktier eller
förekomsten av aktier som ger olika utdelning, konvertibla skuldebrev samt
options- och terminsavtal avseende bolagets aktier är exempel på sådant som kan
medföra att de särskilda reglerna skall tillämpas också när utomståendes
aktieinnehav uppgår till 30 % eller mera.

När den vinst som uppkommer vid försäljning av ett företag
består av vanliga kapitalinkomster, även utöver det sparade utrymmet för
kapitalbeskattad inkomst, behövs en möjlighet att beakta detta vid
beskattningen. Jag föreslår därför att den skattskyldige, oberoende av
ägarförhållanden, får möj-

lighet att visa att en
reavinst uppenbarligen inte kan hänföras till avkastning Prop. 1989/90:110 av
hans eller någon närståendes arbetsinsats. Behovet av ett sä strängt beviskrav
har övervägts noga. Jag har därvid funnit att någon annan godtagbar lösning
inte finns. Avsikten är inte att en reavinst utöver sparat utrymme för
kapitalbeskattad inkomst helt och hållet mäste hänföras antingen till avkastning
av arbetsinsatser eller till vanlig kapitalinkomst utan även mellanting kan
förekomma.

Regelns
utformning ställer stora krav också pä skattemyndigheterna. Beviskravet pä den
skattskyldige berättigar inte till passivitet frän myndigheternas sida. Den
skattskyldige måste få anvisningar om vilken utredning som behövs i det
enskilda fallet. När tillräckligt beslutsunderlag har samlats in är det
skattemyndigheten som skall göra en samlad bedömning.

Det
ligger i sakens natur att förutsättningar för att slippa extra beskattning inte
kan anses föreligga i fråga om företag som just bygger på en arbetsinsats, som
t.ex. konsult- eller andra s.k. kunskapsföretag. I andra fall måste en
sammanvägning göras av samtliga omständigheter Enbart stora löneuttag bör inte
medföra något automatiskt undantag frän extrabeskattningen. Å andra sidan kan
naturligtvis små löneuttag inte utan vidare tas som bevis för att arbetsinkomster
har sparats i företaget. Säljare av företag som har drivits under lång tid, med
många anställda och med stor substans t.ex. i form av fastigheter, inventarier
och lager bör ha de största möjligheterna att undvika extrabeskattning av åtminstone
en del av en reavinst. Antalet anställda samt substansens storlek och karaktär
måste naturligtvis ställas i relation till företagets storlek. Den som
bedrivit en mindre affärsrörelse i en av bolaget ägd fastighet skall således
inte extrabeskattas för värdestegring på fastigheten även om rörelsen aldrig
medgivit några stora löneuttag under förutsättning att uttaget av
kapitalbeskattad utdelning varit lågt.

Om
vinstmedel används för inköp av t.ex. fasdgheter och aktier som ren
kapitalplacering fär man vara mera restriktiv. Mycket talar då för extrabeskattning
av såväl anskaffningskostnaden som eventuell värdestegring. Även i dessa fall
måste man emellertid hålla syftet med den extra beskattningen i minnet. Det är
enbart avkastningen av ägarens och hans närståendes arbetsinsatser som skall
träffas av de särskilda reglerna. Företagets kapitalplaceringar kan ju också
finansieras med pengar som är avkastning av tillgångar med annat ursprung
vilket kan indikeras av låga utdelningar

Lagrådet
anser att de föreslagna avgränsningarna kan bli svåra att dllämpa och att de
ger utrymme för skönsmässiga bedömningar Det kan också, enligt lagrådets
mening, ifrågasättas om möjligheten att undanta reavinst från extra beskattning
kommer att få någon betydelse i den praktiska tillämpningen med hänsyn till
den bevisbörda som läggs på den enskilde.

Jag
är väl medveten om de svårigheter som lagrådet nämner men anser

bestämmelserna
motiverade för att motverka skatteplanering. Beträffande

beskattningen
av reavinster är det min avsikt att den föreslagna regeln skall

vara mycket restriktiv i
sin utformning. Jag delar inte bedömningen att den

inte
kommer att få någon betydelse i den prakdska tillämpningen i de fall där

det verkligen är uppenbart
att ett avsteg bör göras från principen att beskatta

halva
reavinsten som inkomst av riänst.

469

Verksamhet
eller aktieinnehav i ett annat bolag i en koncern där fåmansföretaget ingår
bör jämställas med verksamhet resp. innehav i det sistnämnda. De särskilda
reglerna kan då inte kringgås genom att verksamheten resp. ägandet knyts till
olika bolag inom koncernen.

För att motverka
kringgående av reglerna måste dessa kunna tillämpas också på konvertibla
skuldebrev, optioner m.fl. finansiella instrument.

De definitioner av
fåmansföretag och närstående som föreslås i punkt 14 nionde stycket av
anvisningarna till 32 S KL bör tillämpas. Därutöver behöver de nu föreslagna
reglerna gälla när företag drivs gemensamt av mänga ägare som arbetar i
företaget.

Delägare
i handelsbolag omfattas inte av förslaget.

Jag delar inte den av
några remissinstanser framförda uppfattningen att vinster intjänade under
tidigare år bör behandlas annorlunda. När det gäller reavinstbeskattningen kan
de nya reglerna naturligtvis motivera ddigare-läggning av en eller annan
företagsförsäljning. Jag ser dock inget värde i regler som ytterligare
förlänger den tidsperiod under vilken nuvarande skattenivå gällen

De särskilda reglerna för
beskattning av utdelning och reavinster frän fåmansföretag finns i förslaget
dll 3 § 12 mom. SIL.

Prop. 1989/90:110

6.8.2
Utdelning

Mitt
förslag: Utdelning som överstiger normal kapitalavkastning på akder eller
andelar samt lämnade ovillkorliga kapitaltillskott skall beskattas som inkomst
av tjänst.

Utrymmet
för normalbeskattad utdelning får sparas för att öka utrymmet för
normalbeskattad utdelning eller reavinst senare än Det sparade utrymmet räknas
årligen upp med statslåneräntan plus fem procentenheten

Om den
skattskyldiges make eller - såvitt gäller skattskyldig under 18 år - förälder är
eller under någon del av senaste doårsperioden varit verksam i företaget i
betydande omfattning skall skatt på överskjutande utdelning beräknas som om
beskattning skett hos den av dessa personer som har den högsta beskattningsbara
inkomsten och som är eller har varit verksam i företaget.

RINKis
förslag: Överensstämmer med mitt utom såvitt gäUer beskattning inom den trängre
familjekretsen och rätten att beakta ovillkorliga kapitaltillskott vid
beräkning av normalt beskattad utdelning.

Remissinstanserna: Lämnar
synpunkter på underlaget för beräkning av normalt beskattad utdelning och på
risktilläggets storlek. De påpekar också att aktieägartillskott bör öka
utrymmet för utdelning. Vidare efterlyses övergångsregien

Skälen
för mitt förslag: Även när de särskilda reglerna är tillämpliga (avsnitt
6.8.1) bör normal avkastning på det av ägarna satsade kapitalet i ett
fåmansföretag beskattas på samma sätt som annan utdelning, dvs. med 30 % i
inkomstslaget kapital. Utdelning som överstiger normal avkastning på det

470

satsade
kapitalet bör däremot beskattas som arbetsinkomst. Det företag som lämnar
utdelningen skall däremot behandla densamma som utdelning oberoende av hur den
beskattas hos mottagaren. Denna enkla lösning kan väljas utan risk för
skatteanpassning eftersom bolagsskatten på utdelning överstiger
arbetsgivaravgifterna vid löneuttag.

Jag
delar den av ett par remissinstanser framförda uppfattningen att också
akdeägartillskott bör berättiga till kapitalbeskattad utdelning. Även kapitaltillskott
dll en ekonomisk förening bör beaktas. Jag anser emellertid att denna förmån
bör inskränka sig dll sådana fall där dllskottet kan jämställas med en ren
kapitalinsats, s.k. ovillkorliga kapitaltillskott. För aktier och andelar som
har förvärvats genom ett benefikt fång föreslår jag att det genomsnittliga
anskaffningsvärdet vid tidpunkten för överlåtelsen skall gälla som
anskaffningsvärde (avsnitt 6.5.13).

I
likhet med RINK anser jag att statslåneräntan plus fem procentenheter är en
lämplig gräns för normal kapitalavkastning som skall beskattas som
kapitalinkomst.

Outnyttjat
utrymme för normalt beskattad utdelning bör kunna sparas och användas vid
senare ärs utdelning eller i samband med reavinstbeskattning när aktierna
säljs. Sparad utdelning bör årligen räknas upp med statslåneräntan plus fem
procentenheten

Flera
remissinstanser anser att utrymmet för normalt beskattad utdelning är alltför
litet. De lösningar som föreslås är emellertid inte godtagbara eftersom de kan
leda till att avkastningen av mottagarens eller hans närståendes arbetsinsatser
blir för lågt beskattad.

I
en trängre familjekrets bestående av makar och barn under 18 år bör all
överskjutande utdelning beskattas som om den tagits ut av den person som varit
verksam i företaget i betydande omfattning och har den högsta beskattningsbara
inkomsten. Det skulle annars bli alltför lönsamt att styra utdelningen till
t.ex. barn som saknar andra inkomsten Efter förslag av lagrådet har jag gått
ifrån min tidigare ståndpunkt att beskattningen i dessa fall bör ske hos den
person som har den högsta inkomsten och aft ett syskon under 18 år skall
beskattas för utdelning eller reavinst som dllfaller ett annat syskon.

Att
överskjutande utdelning skall beskattas som arbetsinkomst bör inte medföra att
sådan utdelning helt och hållet behandlas som andra arbetsinkomsten Jag
föreslår att såväl överskjutande utdelning som reavinst (avsnitt 6.8.3) skall
redovisas som en särskild intäktspost. Inkomsten bör inte medföra uttag av
socialavgifter och löneskatt eller rätt till schablonavdrag och grundavdrag.

Prop.
1989/90:110

6.8.3 Reavinster

Mitt
förslag: Halva reavinsten vid avyttring av akder m.fl. finansiella instrument
utgivna av ett fåmansföretag skall i vissa fall beskattas som inkomst av
tjänst.

471

RINK:s
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser är starkt kritiska mot svårigheten att avgöra när
och i vilken utsträckning de särskilda reglerna skall till-lämpas. Vidare
efterlyses övergångsbestämmelsen

Skälen för mitt förslag:
Den uppdelning av reavinsten som jag föreslår vid beskattning av sådana
försäljningar där de särskilda reglerna är tillämpliga innebär att
skatteuttaget bli något lägre än skatteuttaget pä en motsvarande arbetsinkomst
hos den som betalar såväl kommunalskatt som statlig skatt. Denna skillnad
motiveras bl.a. av att man vid en försäljning inte kan räkna med att få ut en
hundraprocentig ersättning ens för beskattade vinstmedel i företaget och att en
försäljning medför kostnaden

Samma regler som
redovisats beträffande utdelning bör gälla för beskattning inom den trängre
familjekretsen, uttag av socialavgifter etc.

En särskild bestämmelse
som ger den skattskyldige möjlighet att helt eller delvis fä reavinsten
beskattad som en vanlig aktieförsäljning har redan behandlats (avsnitt 6.8.1).

Prop.
1989/90:110

6.8.4 Förhöjt
avdragsutrymme

Mitt
förslag: Innehavare av aktier i fåmansföretag fån utöver det allmänna
avdragsutrymmet på 100 000 kn för ränteutgifter, fullt avdrag med högst så
stort belopp som motsvarar statslåneräntan plus fem procentenheter av
anskaffningskostnaden för aktierna eller andelarna, erlagd arvs- eller
gåvoskatt för dessa samt lämnade ovillkorliga kapitaltillskott.

RINK:s
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna:
Godtar förslaget.

Skälen för mitt förslag:
Jag har föreslagit att ränteutgifter som efter full kvittning mot ränteintäkter
överstiger 100 000 kn endast skall få dras av till 70 % (avsnitt 6.3.2). När
det gäller förvärv av akder och vissa andra utgifter för ägare av fämansföretag
finner jag emellertid ett ökat avdragsutrymme motiverat bl.a. för att
kapitalförsörjningen i sådana företag inte skall försvåras.

6.8.5
Vinstbolag m.m.

Mitt
förslag: Nuvarande stopplagstiftning mot vinstbolagstransaktio-ner och interna
aktieöverlätelser avskaffas.

RINK:s
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Godtar förslaget.

Skälen för mitt förslag:
Med ovan föreslagna regler för beskattning av delägare i fåmansföretag blir
det inte längre möjligt att få obehöriga skatteförmåner av det slag som den
ifrågavarande stopplagstiftningen avser att förhindra. Jag föreslår därför att
den avskaffas.

472

6.9
Reavinstbeskattning av övrig lös egendom 6.9.1 Allmänt

Prop.
1989/90:110

Mitt förslag:
Nuvarande skattefrihet för reavinster vid försäljning av lösöre o.d. som
innehafts i mer än fem år slopas. Avtrappningen av skatteplikten tas bort.

RINK:s
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Förslaget har i huvudsak fått ett positivt mottagande. Flera remissinstanser är
dock negativa till förslaget och pekar på bl.a. kontrollproblemen.

Skälen
för mitt förslag: Reavinstbeskattningen av övrig lös egendom, dvs. annan
egendom än sådan som omfattas av 35 § 2-3 a mom. KL, regleras i 35 S 4 mom. KL.
Bestämmelserna i 4 mom. tar i huvudsak sikte på lösöre. Till gruppen övrig lös
egendom hör emellertid även de typer av värdepapper som inte beskattas enligt
aktievinstreglerna i 35 S 3 mom; t.ex. obligationer och andra skuldebrev.
Detsamma gäller nyttjanderätter och rätdgheter som inte ingår i
näringsverksamhet och som inte beskattas enligt reavinstreglerna för fast
egendom, t.ex. gruvrätter, copyrights och royaldes.

En
förutsättning för att en försäljning av lös egendom av sådant slag skall
reavinstbeskattas är att egendomen har förvärvats genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång. Reavinstbeskattning kan också aktualiseras om egendomen
erhållits genom gåva frän make eller släkting eller genom bodelning mellan
makar resp. sambon

Reavinst
på grund av avyttring av lösöre m.m. beskattas endast om egendomen innehafts i
mindre än fem ån Om den innehafts i mindre än tvä år beskattas hela vinsten.
Vid innehav i två men mindre än tre år beskattas 75 % av vinsten. 50 % av
vinsten beskattas när egendomen innehafts mellan tre och fyra ån När den
innehafts i mer än fyra år men mindre än fem år beskattas 25 % av vinsten.

Vid
tvängsavyttring och avyttring till fämansföretag gäller särskilda regien

Enligt
punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 36 § KL får avdrag för reaförluster i
princip göras endast från i-eavinster och endast i den omfattning som en vinst
skulle ha varit skattepliktig.

Enligt
de generella reglerna i 20 S andra stycket KL fär avdrag inte göras för den
skattskyldiges personliga levnadskostnaden 1 praxis har avdrag inte medgetts
för reaförlust som uppkommit i samband med avyttring av egendom som minskat i
värde pä grund av förslitning vid personligt bruk.

Realisationsvinstkommittén
behandlade i sitt slutbetänkande Beskattning av realisationsvinster (SOU
1975:53) frågan om en förändrad beskattning av vinst vid avyttring av övrig lös
egendom. Kommittén föreslog att i princip all lös egendom skulle göras dll
föremål för en tidsobegränsad reavinstbeskattning. Betänkandet
remissbehandlades men ledde inte till någon lagstiftning i fråga om lösöre m.m.

Det har tidigare funnits
starka invändningar mot att införa en utvidgad reavinstbeskattning av lösöre.
Invändningarna har främst gällt möjlighe-

473

tema
tiU en effekdv kontroll av sådana bestämmelsen Dessa problem påtalas Prop.
1989/90; 110 alltjämt.

Enligt
min mening har kridken mot en ddsobegränsad reavinstbeskattning inte längre
samma bärkraft. Skattereformen i stort medför en breddning av skattebasen.
Skattefria områden som lockar till skatteflykt godtas inte. Reformen innebär
också en allmän skärpning av kapitalbeskattningen. Samddigt kan det
konstateras att konst och andra värdeföremål i allt högre grad utnyttjas för
kapitalplaceringar Jag anser det därför väl motiverat att ta bort nuvarande
tidsgränser för beskattning och således införa "evig" reavinstbeskattning
av lösöre m.m. Beskattningen bör inte, som för närvarande, ske enligt en
fallande skala bestämd av innehavets längd. 1 stället bör hela vinsten vara
skattepliktig oavsett innehavstid.

6.9.2
Beskattningens närmare utformning

Mitt förslag:
Lösöre som används för personligt bruk reavinstbeskattas endast i den mån de
sammanlagda vinsterna under året överstiger 50 000 kn 1 sädana fall får 25 % av
försäljningspriset räknas som anskaffningskostnad. Övrigt lösöre m.m.
beskattas fuUt ut.

RINK:s förslag:
Överensstämmer i huvudsak med mitt. Dock föreslås att egendom med en förväntad
kortare livslängd än 50 år inte skall reavinstbeskattas. Vidare föresläs att
det årliga skattefria vinstbeloppet skall vara 20 000 kn

Remissinstanserna: Flera
remissinstanser anser att det schablonmässigt bestämda anskaffningsvärdet och
det skattefria beloppet för personligt lösöre bör vara högre. Några
remissinstanser pekar på tillämpningsproblem vid avgränsningar mellan oUka slag
av egendom.

Skälen för mitt förslag: I
likhet med RINK anser jag att reavinstbeskattningen av lösöre o.d. bör
inriktas på vinster som enhgt allmän rättsuppfattning är naturliga att
beskatta. Mindre vinster vid försäljning av vanligt bohag i ett hem bör inte
beskattas. Huvuddelen av de avyttringar som sker när dödsbon avvecklas bör
således vara skattefria. Smärre vinster vid försäljning av normala bilar, båtar
och smycken bör inte heller beskattas. Först mer betydande vinster skall
föranleda beskattning. Sådana vinster torde oftast vara hänförliga dll
försäljningar av konst, andkviteter och liknande värdeföremål. Vinster på rena
investeringsobjekt bör beskattas fullt ut.

En gräns bör därför dras
mellan rena kapitalplaceringar i lösöre och föremål som använts för personligt
bruk. Till den förra gruppen bör därvid även hänföras vissa nyttjanderätter som
inte beskattas på annat sätt (gruvrätter) och immateriella rättigheter som
copyrights m.m. Till samma grupp hör även optioner resp. terminer avseende
råvaror (avsnitt 6.5.8).

Med personligt lösöre
avses egendom som till övervägande del används av den skattskyldige eller hans
familj för nyttobruk eller som prydnadsföremål. Även samlarföremäl och liknande
föremål räknas ibland som personligt lösöre. Det är den faktiska användningen
som är avgörande för gränsdragningen. Lösöre kan användas för personligt bruk
även om det finns ett inslag

474

av
kapitalplacering. Om detta inslag dominerar skall egendomen emellertid Prop.
1989/90:110 inte anses som personligt lösöre. Det bör understrykas att enbart
det förhållandet att viss egendom är värdefull inte medför att den skall anses
som investeringsobjekt.

Rena
investeringsobjekt som ädelmetaller och diamanter som inte innefattats i
smycken kan inte sägas användas för personligt bruk. Andelar i konstkonsortier
o.d. hör till denna grupp. Gränsen mellan personligt lösöre och övrigt lösöre
är svårare att dra när det t.ex. gäller samlarföremäl. Här fär avgränsningen
göras från fall till faU. Även subjektiva omständigheter får vägas in vid denna
gränsdragning.

RINK
delar in personUgt lösöre i tvä undergrupper, dels personligt lösöre med en
förutsebar livslängd pä högst 50 år, dels personligt lösöre med längre
livslängd än 50 år (värdebeständigt lösöre). Personligt lösöre som inte är
vär-debeständigt undantas enligt RINK helt frän reavinstbeskattning.

Den
föreslagna uppdelningen av personligt lösöre i två kategorier kan antas ge
upphov till inte obetydliga tillämpningsproblem. Avgränsningen blir särskilt
svär när ett dödsbo avvecklas i ett sammanhang för en klumpsumma.

Jag
anser därför att personligt lösöre bör behandlas som en grupp utan avgränsning
med hänsyn till föremålens förväntade livslängd. Det innebär bl.a. att
skatteplikten omfattar större vinster som i en del fall kan uppkomma vid
försäljning av bilar, båtar och skepp. I gengäld anser jag att det av utredningen
föreslagna fribeloppet, 20 000 kn, bör höjas.

För
personligt lösöre föreslär jag tvä lättnadsregien

Vid
längre innehav av personligt lösöre saknas ofta uppgift om anskaffningskostnaden.
Det är därför, inte minst övergångsvis, angeläget att det finns en
schablonregel för att bestämma anskaffningskostnaden. En sådan schablonmässigt
bestämd anskaffningskostnad bör i enlighet med RINK:s förslag uppgå till 25 %
av försäljningssumman efter avdrag för försäljningskostnaderna. Det står
självfallet den skattskyldige fritt att i stället för schablonregeln utnyttja
det verkhga ingängsvärdet.

En
viss total ärlig vinst bör undgå reavinstbeskattning. Beloppet bör knytas till
vinstens storlek och inte dll storleken pä försäljningssumman. Beskattningen
blir härigenom mer rättvis och det uppkommer inga påtagliga tröskeleffekten
Genom att fribeloppet knyter an till den sammanlagda ärliga vinsten och inte
till vinsten per föremål blir det inte identifikadonsproblem då flera föremål
säljs samtidigt.

Som
nyss angetts anser jag att fribeloppet bör vara högre än 20 000 kn Jag föreslär
att det skattefria årliga yinstbeloppet bestäms till 50 000 kn Det innebär att
personligt lösöre för drygt 65 000 kn kan säljas utan några beskattningskonsekvenser
om ingängsvärdet beräknas enligt schablonregeln. Beloppsgränsen medför att de
flesta dödsbon kan avyttras utan inkomstskatt. Endast undantagsvis när
särskilt värdefull egendom säljs kommer skattepliktig vinst att uppkomma och
därmed också plikt att deklarera vinsten.

Den
höga beloppsgränsen innebär också att skattemyndigheterna kan inrikta sina
kontrollåtgärder på ett begränsat antal försäljningar som omfattar

större värden.

475

Jag delar RINK:s bedömning att det inte är motiverat att
införa särskilda Prop. 1989/90:110 lättnadsregler för försäljningar av
föremål som inte används för personligt bruk.

Det ligger i sakens natur att den skattskyldige i
kapitalplaceringsfallen oftast håller reda på den verkliga
anskaffningskostnaden. Det är därför mindre angeläget med en schablonregel för
ingångsvärdet i de fallen. En sådan regel skulle dessutom inte sällan vara
alltför gynnsam för den skattskyldige vid försäljning av investeringsobjekt
som är föremål för kraftig värdestegring. Detsamma gäller immateriella
rättigheter o.d. Schablonregeln bör därför omfatta endast personligt lösöre.

De nya bestämmelserna om försäljning av lösöre m.m. finns
i förslaget till 30 S SIL. Bestämmelserna tillämpas i de fall skattskyldighet
inträder efter utgången av år 1990. För avyttringar under 1990 med första
betalning efter årsskiftet kommer alltså de nya bestämmelserna att gälla under
förutsättning att vinsten var skattepliktig enligt de äldre reglerna.

De särskilda reglerna för avyttringar till fåmansföretag
från delägare m.fl. behandlas senare (avsnitt 8.12.1).

Det står de skattskyldiga fritt att utan beskattning
genomföra försäljningar fram till utgången av år 1990 av investeringsobjekt och
annan egendom som innehafts mer än fem än Med hänsyn härtill och dll den
förmånliga behandlingen av personligt lösöre i det nya systemet behövs det
inte någon särskild övergångsreglering för äldre innehav. En sådan reglering
skulle medföra betydande tillämpningsproblem och stort utrymme för
skatteanpassning och är även av dessa skäl olämplig.

6.9.3 Reaförluster

Mitt
förslag: Avdrag medges inte för reaförluster på egendom avsedd för personligt
bruk. För övrig lös egendom som inte är avsedd för personligt bruk medges avdrag
för 70 % av reaförlusten.

RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Stockholm, Svenska
Revisorsamfundet SRS och Svenska sparbanksföreningen förordar avdragsrätt för
reaförluster på personligt lösöre.

Skälen för
mitt förslag: I praxis har avdrag inte medgetts för reaförluster vid
försäljning av egendom som minskat i värde pä grund av förslitning vid
personligt bruk. Förslitningen har ansetts som en inte avdragsgiU personlig
levnadskostnad. Av samma skäl bör avdrag inte medges för reaförluster vid
försäljning av personligt lösöre. En annan ordning skulle föra med sig svåra
gränsdragningsproblem och ökat utrymme för skatteflykt.

Däremot är det mer tveksamt om förluster pä rena investeringsobjekt
skall vara avdragsgilla. Allmänna kontrollsynpunkter talar mot en avdragsrätt
eftersom det rör sig om egendom där avyttringar som har skett med vinst är
svåra att kontrollera medan de skattskyldiga torde vara särskilt benägna att
deklarera alla avdragsgilla förlusten

Likformighetsskäl talar dock för en avdragsrätt.
Reaförluster är avdrags-

476

s. 477 Kontrollera mot PDF

gilla till 70 % för andra
typer av investeringar Skatteplanering kan i viss utsträckning stävjas genom
att en reaförlust endast delvis görs avdragsgill. Jag föreslår därför, i likhet
med RINK, att reaförluster på lösöre m.m. som inte innehafts för personligt
bruk skall vara avdragsgilla till 70 % enligt huvudregeln för behandling av
reaförlusten En bestämmelse av denna innebörd har tagits in i 30 § SIL.

Prop. 1989/90:110

6.9.4 Benefika förvärv

Mitt
förslag: De nya beskattningsreglerna skall gälla generellt även för egendom som
förvärvats genom arv, gåva e.d. (benefika överlåtelser). Vid sädana
överlåtelser får mottagaren överta överlåtarens anskaffningsvärde.

RINK:s
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Förslaget har inte mött någon kritik.

Skälen för mitt förslag:
Det har tidigare nämnts att en förutsättning för att en försäljning av lösöre
o.d. skall reavinstbeskattas är att egendomen har förvärvats genom köp, byte
eller därmed jämförligt fång. Reavinstbeskattning kan också bli aktuell om
egendomen förvärvats genom gåva från make eller släkting eller genom bodelning
mellan makar resp. sambor (35 § 4mom. andra stycket KL).

Jag
anser i likhet med RINK att de nya beskattningsreglerna för lösöreförsäljningar
bör tillämpas generellt även efter benefika förvärv (arv, gåva och liknande
förvärv). De allmänna reglerna om ingångsvärde m.m. för egendom som avyttrats
efter att ha förvärvats genom arv, gåva eller liknande fång skall därvid vara
tillämpliga även för lösöre (jfr förslaget till 24 S 1 mom. tredje stycket
SIL). Det innebär att egendomen anses förvärvad genom närmast tidigare köp
eller byte. När genomsnittsmetoden i 27 § SIL skall tillämpas (30 8 fjärde
stycket SIL) skall mottagaren dllgodoräkna sig ett anskaffningsvärde som
motsvarar vad den tidigare ägaren med tillämpning av genomsnittsmetoden skulle
ha fått dra av om han sålt egendomen.

6.9.5
Tvångsavyttringar

Mitt
förslag: Särreglerna för tvångsavyttringar slopas.

RINK:s
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Förslaget har inte mött någon kridk.

Skälen
för mitt förslag: I 35 S 4 mom. tredje stycket KL finns bestämmelser om
skattefrihet vid tvångsavyttringar Motivet för särregeln är att den
skattskyldige genom tvångsförsäljningen betagits sin möjlighet att sälja skattefritt
efter fem ärs innehav. När beskattningen görs evig finns det inte skäl att
behälla särskilda regler för tvångsavyttringar De bör därför upphävas.

477

s. 478 Kontrollera mot PDF

6.10
Pensions-och försäkringssparandet Prop. 1989/90:110

6.10.1 Allmänna
utgångspunkter

RINK
har i sin analys av dagens skattesystem identifierat områden som inte är
neutralt behandlade. Man pekar på att reglerna för beskattning av försäkringssparandet
utgör ett sådant område. Dels beskattas sparande i pensionsförsäkring
(P-försäkring) inte alls under den tid som kapitalet ger avkastning hos
försäkringsföretaget, dels beskattas annat försäkringssparande (kapitalförsäkring,
K-försäkring) enligt särskilt gynnande regien Resonemanget utsträcks vad avser
pensionskapitalet även till den gynnade position som tryggande av
tjänstepension har oavsett i vilka former tryggandet sken

RINK
framhåller vidare att bristande neutralitet råder även i fråga om uttaget av
sociala avgiften

RINK
föreslår att beskattning skall ske mera likformigt än i dag genom att en s. k.
avkastningsskatt på pensionsmedel införs och genom förändringar av
K-försäkringskapitalets beskattning.

Med
hänsyn till att kapitalinkomster beskattas efter en skattesats på 30 % och att
också bolagsskattesatsen av URF föresläs vara 30 % menar RINK att även
avkastningsskatten borde vara 30 %. Med hänsyn dll bl.a. behovet av
sparstimulerande åtgärder, till att bolagens faktiska skattesats skulle understiga
30 % och till att försäkringskapital utomlands ofta är lågt beskattat stannar
RINK:s majoritet dock vid en lägre skattesats, nämligen 20 %.

Sä
gott som samtliga remissinstanser har kritiserat förslaget om beskattning av
pensionskapitalet. Det kan dock konstateras att huvudinriktningen i RINK:s
förslag beträffande omläggningen av skattesystemet godtagits av sä gott som
samtliga remissinstanser, vilket jag tidigare redovisat. Huvudkritiken mot
avkastningsskatten bottnar i farhågor beträffande hur skatten kommer att slå i
förhällande till de olika försäkringstyperna och tryggandeformerna. Dessutom
har man betänkligheter mot att villkoren för ett gynnat sparande försämras.
Farhågor för beskattningens inverkan på svenska livförsäkringsföretags konkurrenssituation
i förhållande dll utländska framförs också.

6.10.2 Livförsäkringssparandet

Enligt
direktiven skulle RINK utarbeta ett förslag till en kapitalbeskattning som var
neutral mellan olika former av sparande. Detta innebär att skattereglerna varken
skulle gynna vissa sparformer eller missgynna andra.

De
olika formerna av sparande kan delas in i två huvudkategorien Den första
kategorin är direkt sparande där spararen själv beskattas för avkastningen.
Direkt sparande är exempelvis fysiska personers sparande på bankräkning eller
i aktien Den andra kategorin är indirekt sparande där kapitalet förvaltas av
och - i förekommande fall - beskattas hos en förvaltare, exempelvis en
aktiefond.

Neutral
beskattning av direkt och indirekt sparande innebär att vid samma procentuella
avkastning före skatt skall spararens procentuella avkastning

efter skatt vara Uka stor
för båda kategorierna av sparande.

478

s. 479 Kontrollera mot PDF

Två huvudsakliga former av
indirekt sparande kan särskiljas; dels pen- Prop. 1989/90:110 sions- och
försäkringssparande, dels sparande i investmentföretag och i aktiefonden

Försäkringssparande
sker bl.a. i försäkringsföretag på individuell eller kollektiv bas. Sparandet
kan ske antingen i form av P-försäkring eller i form av K-försäkring. Denna
uppdelning av livförsäkringskapitalet i olika försäkringsformer är
skattemässigt betingad.

6.10.3 Individuellt
försäkringssparande

Sparande
i livförsäkring förvaltas av Uvförsäkringsföretag. Det kapital som ligger
samlat i sädana försäkringsföretag har ackumulerats under läng dd.

Kapitalet
kommer ursprungligen från inbetalade premien Dessa medel förvaltas under former
som i viss utsträckning är reglerade i lag.

En
försäkring innebär ett åtagande gentemot den försäkrade. Detta åtagande har
ett visst värde. Ett belopp motsvarande värdet av åtagandet skall enligt
försäkringsrörelselagen (1982:713, FRL) placeras i vissa angivna dllgångar med
hänsyn till kravet på trygghet för de försäkrade.

Försäkringsföretag
skall i balansräkningen under rubriken "Försäkringstekniska skulder"
ange värdet av ansvarigheten för löpande försäkringar Ett belopp som motsvarar
den försäkringstekniska skulden skall placeras i värdehandlingar främst i form
av obligationer utgivna av stat, kommuner m. fl. En viss del av beloppet (20 %)
tillhör den "fria sektorn" och tillåts vara placerad i andra
tillgångar än de nyss nämnda - dock inte i aktien Bolagen är skyldiga att
avsätta årsvinsten till återbäringsfonden som också redovisas som en skuldpost
i balansräkningen. Fri placeringsrätt råder avseende kapitalet i
äterbäringsfonden - dock med den inskränkningen att försäkringsbolag inte får
äga aktier motsvarande mer än 5 % av antalet röster i ett aktiebolag. Undantag
görs för vissa dotterbolag vars verksamhet är förenlig med försäkringsrörelse.

6.10.4 Skattereglerna

P-försäkring

Huvudprincipen
för beskattning av livförsäkringsföretag är att P-försäk-ringskapitalet skall
ses som en form av uppskjuten inkomst för försäkringstagaren.

Försäkringstagaren
får således avdrag vid inkomsttaxeringen för det kapital som han "sätter
in" i försäkringen. Detta kapital förvaltas utan beskattningskonsekvens
hos försäkringsföretagen. När utbetalningar från försäkringen sker utgör de
skattepliktig inkomst av tjänst hos mottagaren.

Den
del av livförsäkringsföretagets förvaltning som avser pensionskapital

undantas från beskattning. I deklarationen redovisar företagen sin totala

nettointäkt av fastighets- och kapitalförvaltning och fördelar denna på en

skattepliktig och en icke skattepliktig del. Fördelningsgrunden utgörs av för

säkringsstockens fördelning pä pensions- och kapitalförsäkring. Detta inne

bär att försäkringsföretagens samtliga intäkter och kostnader för P-försäk-

ringar ligger utanför beskattningsområdet medan K-försäkringssidan be- 479

skattas.

s. 480 Kontrollera mot PDF

K-försäkring Prop. 1989/90:110

För
K-försäkring medges försäkringstagaren - till skillnad frän vad som gäller för
P-försäkring- inte avdrag för inbetalt belopp vid inkomsttaxeringen. Utbetalade
belopp beskattas inte.

Jag
nämnde tidigare att avkastningen pä K-försäkringskapitalet beskattas hos
försäkringsföretaget. Beskattningen sker enligt en schablon.

Som
bruttointäkt tas upp intäkten av kapital- och fastighetsförvaltning samt vissa
särskilt uppräknade intäkter såsom vinst vid försäljning eller uppskrivning av
annan tillgång än inventarier eller anläggningstillgångar dvs. vinst vid
försäljning av omsättningstillgångar

Från
intäkterna får avdrag göras för bl.a. skuldränta och andra avdrag som medges
vid innehav av fastigheter enligt 25 S KL.

Vidare
medges ett procentavdrag om 5 % av resterande bruttointäkt.

Därjämte
medges ett antalsavdrag, eller "styckeavdrag". Antalsavdraget uppgår
till 3 promille av basbeloppet för taxeringsåret per varje direkt tecknad
personförsäkring.

Slutligen
finns den s. k. spärregeln som medger avdrag i syfte att förhindra att
skattekravet blir för stort. Den fungerar så att värdet av anstaltens tillgångar
(marknadsvärdet) jämförs med summan av de försäkringstekniska skulderna för
olika försäkringsslag uppräknade med olika procenttal. Om jämförelsen visar att
tillgångarnas värde understiger skulderna medges ytterligare avdrag med ett
belopp motsvarande fem gånger skillnaden.

Den
formella skattesatsen vid den statliga taxeringen uppgår till 50 %. Den
faktiska skattesatsen brukar uppskattas till ca 40 %.

6.10.5
Pensionssparandets fondering

Bakgrund

Försäkringssparandet
sker till mycket stor del inom ramen för avtal om tjänstepensionsförsäkring,
dvs. försäkringar på grund av anställningsavtal. Sädana kan finnas dels pä
grund av individuella anställningsavtal men också - vilket är det vanligaste -
på grund av kollektivavtal.

Huvuddelen
av det kollektiva pensionssparandet sker enligt ITP-planen (industrins och
handelns tilläggspension för tjänstemän). Planen grundar sig på en överenskommelse
mellan privattjänstemannakartellen (PTK) och Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF). ITP-planen kan tillämpas också av arbetsgivare utanför
arbetsgivarorganisation genom att de tecknars.k. häng-avtal. Arbetsgivare som
inte är bunden av kollektivavtal kan utfästa förmåner som helt överensstämmer
med ITP-planen och teckna försäkringsavtal med försäkringsbolaget SPP,
ömsesidigt (SPP) för att trygga utfästelserna.

Även
inom LO/SAF-området finns motsvarande avtal om pension - den särskilda
tilläggspensionen - STP. Den ingår som en del av kollektivavtalspaketet
benämnt AMF-försäkringarna. Även här finns möjlighet till hängavtal och
försäkringsavtal som sluts med AMF som försäkringsgivare.

Utfästelse
om tjänstepension kan också göras utan tryggande, dvs. utan

särskilt sparande. Detta är fallet för de flesta utfästelser om tjänstepension

inom stat och kommun. Även privata arbetsgivare kan emellertid göra pen- 480

sionsutfästelser utan att trygga dessa. I de fallen
erhålls avdrag för pensions- Prop. 1989/90:110 kostnader när pensionen
utbetalas - s.k. direktpension.

Fondering

Utfästa pensionsförmåner kan tryggas - säkerställas - på
vissa angivna sätt. För privatanställda som pensioneras enligt allmän
pensionsplan gäller i huvudsak de ovan nämnda avtalspensionerna. Där anges
tryggandeformerna i resp. pensionsplan. Kravet på säkerhet för utfästelsen
tillgodoses genom att pensionsordningarna innefattar högre eller mindre grad av
fondering av medel för att möta utbetalningskraven - för att utfästelserna skall
kunna infrias.

För statsanställda och kommunalt anställda sker inte något
särskilt tryggande. I detta sammanhang anses det vara ett tillräckligt
tryggande att staten eller kommun garanterar utfästa pensionen

Pensionsplanerna är uppbyggda på olika sätt beroende på
vilket reserve-ringssystem som används.

För folkpensionen tillämpas fördelningssystemet som bygger
pä att man för varje år tar ut så mycket pengar som behövs för att klara årets
utbetalningar ATP liknar ett fördelningssystem men avgifterna till ATP har
varit större än utbetalningarna för pensionen Därigenom har betydande
fonder-AP-fonderna-kunnat byggas upp. Inom ITP-planen tiWämpaspremiereservsystemet
som innebär att en premiereserv byggs upp för varje utfästelse. Premiereserven
utgör värdet av den samlade utbetalningsansvarigheten. Systemet innebär en
successiv avsättning - allteftersom pensionsborgenärens rätt till förmåner
inträder, dvs. allteftersom förmånerna tjänas in. ITP-planen innebär alltså en
viss form av individuell försäkring inom det kollektiva systemet. Inom STP
tillämpas det s.k. kapitaltäckningssystemet. Detta bygger på att de anslutna
arbetsgivarna kollektivt ansvarar för kostnaderna. Varje år beräknas
kapitalvärdet av alla framtida pensioner för den åldersgrupp som går i pension
under året. Uttag av detta värde sker sedan genom en premiesättning som
kollektivt fördelas mellan de anslutna arbetsgivarnas årslöne-summon

Skillnaden mellan de tre systemen är framför allt behovet
av fondering. Premiereservsystemet ger upphov till de största
kapitalbildningarna eftersom fonderingen där sker med utgångspunkt från längre
ddsperioder än inom kapitaltäckningssystemet. Fördelningssystemet kräver inte
någon fondbildning.

6.10.6 Kollektivt pensionssparande för avtalspension

Tryggande former

Tryggande kan ske genom försäkring i försäkringsföretag,
avsättning till

pensionsstiftelse och genom kontoavsättning - i förening med kreditförsäk

ring. Det är endast dessa tryggandeformer som medför avdragsrätt - inom

vissa ramar som anges av de kvantitativa villkoren i KL - för den kostnad

som avsättningen medför. Valet av tryggandeform är beroende dels av ar

betsgivarens egen bedömning av hur han anser att tryggandet lämpligen bör

ske men också - om allmän pensionsplan tillämpas - av vilka tryggandefor- 48]

mer som godtas enligt pensionsplanen.

31 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

Försäkring Prop. 1989/90:110

Om
tryggande sker i form av försäkring innebär det att arbetsgivaren köp,;r en
P-försäkring och betalar löpande premier. Det utbetalade beloppet läm nar då
arbetsgivarens förmögenhet och förvaltas hos försäkringsföretaget som också
övertar ett försäkringsansvan

Avsättning
tid pensionsstiftelse

Med
en pensionsstiftelse avses en av arbetsgivaren grundad stiftelse med
uteslutande ändamål att trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller
deras efterlevande. En stiftelse har inte rätt att själv utfästa pension. För
att avdrag skall få ske för avsättningen fordras att stiftelsen är en sådan pensionsstiftelse
som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (TrL).

Pensionsstiftelser
är inskränkt skattskyldiga. De är skattskyldiga endast för inkomst av
fastighet. Denna inskränkning i skattskyldigheten kan emellertid gå förlorad
om stiftelsen under längre tid inte bedrivit eller inte kan förväntas bedriva
verksamhet som skäligen svarar mot dess avkastning pä tillgångarna.

En
stiftelse kan ta emot såväl obeskattade som beskattade medel. Vanligast är
givetvis att arbetsgivarna avsätter medel inom det avdragsutrymme som gäller i
dag. Medlen förvaltas av stiftelsen som är en särskild juridisk person vid
sidan av arbetsgivaren.

När
en arbetstagare avgår med pension betalar arbetsgivaren ut denna pension med
avdragsrätt och vänder sig till stiftelsen med en begäran om gottgörelse för
den utbetalade pensionen. Gottgörelsen utbetalas till arbetsgivaren - för
vilken gottgörelsen utgör skattepliktig intäkt. Särskilda regler gäller för det
fallet att en stiftelse innehåller såväl beskattade som obeskattade medel.

Arbetsgivaren
har även rätt till gottgörelse för andra utgifter såsom köp av
pensionsförsäkring och vissa andra utgiften

Avsättning
på konto iföretaget

Arbetsgivaren
kan ta upp åtaganden enligt allmän pensionsplan som skuld under rubriken
"Avsatt till pensioner". Arbetsgivaren har rätt till avdrag för
avsättningen på kontot intill pensionsreserven - upp till värdet av den skuld
som pensionsutfästelserna innebän Avdrag medges dock endast om utfästelserna
är kreditförsäkrade. Avdragsrätt medges även för kostnader för förmåner som
utfästs utan att allmän pensionsplan dllämpas men som "ryms inom"
allmän pensionsplan.

När
arbetsgivaren betalar ut pension innebär detta att skulden för utfästa
pensioner sjunken Om inte några nya utfästelser görs - bortsett frän skulduppräkningen
- kommer därmed avsättningen pä kontot att överstiga värdet av kvarvarande
pensionsutfästelsen Detta överskott- "disponibla pensionsmedel" -
mäste återföras till beskattning med lägst en tiondel per år i 10 år,
"avtappning av disponibla pensionsmedel".

Sammanfattningsvis
är systemet tänkt att fungera sä att balans uppkom-

482

mer emellan de tre
tryggandeformerna försäkring, stiftelse och konto. I de fall arbetsgivaren
låtit försäkra sin utfästelse erhåller han avdrag vid premiebetalningen. I de
fall han pensionerar i egen regi fungerar de avdragsgilla resp. skattepliktiga
betalningsströmmarna sinsemellan sä att tryggandeformerna blir likvärdiga.

Dagens regelsystem medför
att pensionssparande gynnas kraftigt jämfört med sparande i K-försäkring. Defta
gäller i än högre grad jämfört med direkt sparande i bank, aktier eller
liknande. Sparande i K-försäkring är i sin tur i många fall skattemässigt
gynnat jämfört med sparande i bank men missgynnat jämfört med sparande i
exempelvis aktier som innehas i tvä är eller men De nuvarande reglerna är
sålunda inte neutrala mellan olika former av sparande.

Prop.
1989/90:110

6.10.7
Avkastningsskatt på pensionsmedel

Mitt
förslag: Livförsäkringsföretag skall vara skattskyldigt för avkastning av
pensionsförsäkringskapitalet.

Motsvarande
skall gälla för pensionsstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.

Avkastningsskatt
skall utgå även för arbetsgivare som avsatt medel på skuldkonto "Avsatt
till pensioner".

RINK:s
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Helt
övervägande negativt mottagande. Försäkringsinspektionen godtar skälen för
skatten (likformighet m.m.) men påpekar ett flertal risker, framför allt med
hänsyn till pågående Europa-anpassning. Inspektionen menar - som många andra -
aft förslaget påverkar sparandet i Sverige negadvt. Inspekdonen föreslår
slutligen att undantag görs för vissa smärre förvaltare som hanterar speciella
försäkringar (vissa mindre understödsföreningar som betalar ut endast
blygsamma pensionsbelopp).

Riksgäldskontoret tar inte
ställning till införandet av skatten, men påpekar att den innebär ett
incitament för kapitalet att söka sig dll lägavkastande tillgångar och därmed
störa marknadens funktion. Riksgäldskontoret föreslår en annan beskaftningsteknik
- nämligen beskattning även av värdehöjningen.

Riksbanken tillstyrker
likformigheten men tar också upp riskerna med förändrad placeriiigspolitik hos
förvaltarna.

Aktiefrämjandet
avstyrker med hänsyn till dagens låga sparkvot. Motsvarande synpunkter lämnas
av Finansbolagens Förening, SACOISR, FAR och-Grossistförbundet Svensk Handel.

LO anser aft skattesatsen
är för läg. TCO godtar beskattningen men endast på privat pensionsförsäkring.

Remissinstanser inom
försäkringsbranschen avstyrker och hänvisar dll långsiktighet, bundenhet,
trygghet. Branschorganisationernas liksom näringslivsorganisationers som
Näringslivets skattedelegation, SAF, Svenska livförsäkringsbolags riksförbund
och SPP inställning innebär sammanfattningsvis att man - liksom även TCO gjort
- poängterar den principiella skill-

483

nåden
mellan privat försäkring och kollektivavtalade tjänstepensioner att i Prop.
1989/90:110 sistnämnda förekommer ingen avkastning som kommer den enskilde till
del, utöver värdesäkringen. Branschen, särskilt Försäkringsbolaget
Pensionsga-ranU, ömsesidigt (FPG) och Pensionsregistreringsinstitutet (PRI)
påpekar också en hel del tekniska brister i RINK:s förslag- särskilt vad avser
beskattning av tryggandeformen skuldföring. I den delen anförs att det inte är
möjligt att avskilja en viss förmögenhetsmassa i företaget som
pensionskapital. RINK:s förslag grundar sig alltså pä ett artificiellt
avkastningsmått. Näringslivets skattedelegation och FPG påpekar att just detta
moment i skatten leder till att bolag utan avkastning eller med negativt
resultat ändå skulle betala avkastningsskatt. Vidare anför bl.a. SAF att
skatten slår oneutralt: på STP (kapitaltäckningssystem) blir belastningen inte
sä stor som t. ex. på ITP (premiereservsystem) och på statlig och kommunal
pension sker ingen beskattning alls (fördelningssystem). Vad gäller
kontoavsättning innebär en skatt en omedelbar fördyring för arbetsgivarna. I
fonderade system uppträder emellertid fördyringen inte genast utan först med
några års eftersläpning på grund av att skattekostnaden inledningsvis kan tas
ur överskottsmedel. Bl.a. SPP anför att effekten av skatten kan bli att
arbetsgivare övergår till direktutbetalningar av pension och avstår från
tryggande eller att man överger kontoavsättningssystemet.

Folksam godtar RINK:s motiv för en avkastningsskatt men
menar att förslaget missgynnar pensionssparandet och föreslår därför att
förslaget i denna del ses öven Folksam understryker dock att om en
avkastningsskatt över huvud taget skall ingå som en del i det framtida
pensionssparandet bör en sådan skatt inte beräknas på den del av avkastningen
som är nödvändig för de utfästa pensionerna - i regel 4 %.

Liknande synpunkter förekommer också hos en del övriga
instanser (bl.a. SPP): värdesäkringsdelen bör inte omfattas av
avkastningsskatt.

RSV menar att beskattningen av kontoavsättningar är för
komplicerad och föreslår en mera schabloniserad beskattning.

SPP nämner att en annan effekt av skatten är att premierna
behöver ökas eller att pensionerna minskas.

Skälen för mitt förslag: Utgångspunkten för mitt förslag
är att beskattningen skall vara neutral mellan privatpersoners direkta
sparande och försäkringssparande. Enligt min mening finns det inte anledning
att betrakta olika typer av pensionssparande som så avvikande från annat
sparande att pensionssparandet helt bör undgå beskattning under sparandetiden -
så som sker i dag. Inte heller anser jag att den skillnad som föreligger mellan
en rent privat individuell P-försäkring och en tjänstepensionsförsäkring bör
vara ett skäl för att undanta en viss del av pensionssparandet frän
beskattning. Skillnaden består framför allt i att tillväxten av
tjänstepensionskapitalet inte till fullo kommer den enskilde till del. Han är
tillförsäkrad en viss pension enligt ett pensionslöfte - en pensionsutfästelse.
Vad som kan tillkomma honom därutöver t. ex. genom en gynnsam avkastning
används framförallt till värdesäkring av pensionen men kommer i övrigt
arbetsgivaren till del genom en lägre premiesättning. I ett vidare perspektiv
kan även denna effekt betraktas som en sparandeeffekt - dock inte en effekt som
berör hushållssparandet.

Mänga remissinstanser har
för övrigt tagit upp frågan om förslagets effekt på sparandet. Även i den delen
anser jag det vikdgt att se frågan i ett vidare perspektiv. Utgångspunkten för
förändringen är att kapitalet inte beskattas alls i dag. Varje förslag till
beskattning innebär från den utgångspunkten en försämring. Man bör dock ta
hänsyn till att reformens huvudinriktning är spargynnande genom att direkt
sparande kommer att beskattas med en proportionell statlig skatt på 30 %,
vilket skall jämföras med att samma sparande i dag beskattas med den
marginalskattesats som gäller i det enskilda fallet. Reformen innebär sålunda
en rejäl sänkning av skatteuttaget på i dag skattemässigt missgynnade
sparformer - främst banksparande.

Jag håller med
remissinstanserna om att pensionssparandet bör särbehandlas. RINK föreslog en
lägre skattesats för detta sparande. Särbehandlingen bör inte sträcka sig så
långt som till skattefrihet. Enligt min mening är det också påkallat att göra
en viss skillnad mellan olika typer av pensionssparande i den meningen att
alla inte bör beskattas med samma skattesats. Jag återkommer senare till den
frågan.

Pensionssparande
i försäkring

Prop.
1989/90:110

Mitt
förslag: Livförsäkringsföretag skall vara skattskyldigt till avkastningsskatt.
Skatteunderlaget skall vara nettointäkten av företagets kapital- och
fastighetsförvaltning beräknad enligt reglerna för inkomstslaget
näringsverksamhet vid taxering enligt lagen om statlig inkomstskatt.

Avgångsbidragsförsäkring
(AGB) skall vara undantagen från beskattning.

RINK:s
förslag: Överensstämmer med mitt, utom såvitt avser AGB.

Remissinstanserna: Som
tidigare nämnts har en del remissinstanser påtalat risken för att företagen
ändrar sin placeringspolitik och övergår till att placera kapitalet i
tillgångar som inte ger hög direkt avkastning.

Skälen för mitt förslag:
Huvudinriktningen i förslaget är att det nu ifrågavarande indirekta sparandet
bör beskattas på samma sätt som direkt sparande. Därav följer att
livförsäkringsföretagen borde vara skattskyldiga under inkomst av kapital.

Livförsäkringsföretagen är
emellertid skyldiga att tillämpa de redovisningsprinciper som följer av
bokföringslagen och god redovisningssed, medan beskattningen inom
inkomstslaget kapital föreslås ske med tillämpning av kontantprincipen (avsnitt
6.2.6). Beskattning av livförsäkringsföretagen i inkomstslaget kapital skulle
också medföra att de skulle bli de enda juridiska personer vars inkomster
beskattades i detta inkomstslag.

Livförsäkringsföretagens
avkastning pä pensionskapitalet bör därför beskattas med tillämpning av
reglerna för inkomstslaget näringsverksamhet.

Remissynpunkterna om att
detta förslag skulle kunna medföra en förändrad placeringspolitik kan vara
befogade med hänsyn till att avkastningsskatten beräknas på realiserad
värdestegring. Enligt min mening är det dock troligt att denna förändring inte
kommer att bli alltför betydande med hänsyn till att FRL slår fast hur
kapitalet skall placeras - i varje fall till den del som

485

avser
bundna fonden Man bör också ta med i bilden den prisförändring som Prop.
1989/90:110 skulle komma att inträffa om placeringspolitiken inriktar sig på
lägavkastande tillgångar med stadig värdehöjning. Den alternativa nytta
förvaltaren kan ha av en sådan placering blir mindre om tillgången i fråga har
ett reellt sett för högt inköpspris. Jag har i och för sig förståelse för
riksgäldskontorets förslag om att beskattningen skulle omfatta även orealiserad
värdestegring. Detta skulle emellertid innebära ett alltför stort avsteg från
grundprincipen i övrigt beträffande vinstberäkning och skulle dessutom avvika
från vad som gäller för direktsparandet.

Här
finns anledning att ta upp ytterligare några frågor Den första gäller
livförsäkringsföretagens rätt att ta emot utdelning skattefritt resp. deras
rätt att ge och ta koncernbidrag med skattemässig verkan. Av de skäl jag nyss
nämnde är det angeläget att beskattningen så långt möjligt ger ett neutralt
utfall i förhållande till beskattningen av direktsparande. Det saknas därför
anledning att ge företagen rätt att ta emot skattefri utdelning eller ge och ta
koncernbidrag med skattemässig verkan. Det förhållandet att avkastningsskatten
är en i förhållande till dagens läge ny beskattning förändrar inte situationen.
Även i dag sker viss beskattning av livförsäkringskapitalet -
K-försäkringskapitalet - utan att företagen har denna rätt.

Jag
vill här dessutom ta upp den särskilda avgångsbidragsförsäkringen, AGB.

AGB
är en K-försäkring. Ursprungligen antogs antalsavdraget innebära att någon
faktisk beskattning inte skulle uppkomma. Det visade sig emellertid med tiden
att antalsavdraget inte var tillräckligt för att beskattning skulle undvikas.
Av det skälet bestämdes att den del av en försäkringsrörelses kapital- och
fastighetsförvaltning som belöper på AGB skulle behandlas som
P-försäkringskapital. Området för P-försäkringsbeskattningen utvidgades dä till
att avse även AGB - trots att den inte var en P-försäkring.

Inte
heller i det nya systemet bör denna försäkring beskattas.

Avsättning
på konto iföretag

Mitt förslag:
Beskattningsunderlaget utgörs av det bokförda värdet av pensionsskuld vid
ingången av beskattningsåret som är avsatt med avdragsrätt. Skatten utgör en
avdragsgill kostnad vid inkomsttaxeringen.

RINK:s förslag:
Arbetsgivare som avsatt medel på konto "Avsatt till pensioner" skall
vara skattskyldig för en del av ökningen av pensionsskulden. Beskattningsunderlaget
skall vara 125 % av den del av ökningen som avser dels uppräkning med hänsyn
till inflationen, dels uppräkning med tiUämpning av den försäkringstekniska
beräkningsräntan. Beskattningsunderlaget skall beskattas med en skattesats på
20 %. Påförd skatt skall utgöra avdragsgill kostnad vid arbetsgivarens
inkomstbeskattning.

Remissinstanserna: Utöver
den allmänt kritiska inställning som tidigare redovisats har en hel del
tekniska invändningar framförts. FPG har anfört att de avsatta pensionsmedlen
skulle träffas av en skatt som helt saknar sam-

486

band med den faktiska
avkastningen på pensionskapitalet. FPG anför som Prop. 1989/90:110 alternativ
att rörelsebeskattning i stället borde införas för livförsäkringsföretag - med
oförändrade regler för kontoavsättningarna. Därmed skulle den avkastning
företagen har utöver pensionsskuldökningen bli föremål för vanlig
inkomstbeskattning. I livförsäkringsföretagen skulle motsvarande inträffa för
den avkastning som går utöver ökningen av de försäkringstekniska skulderna. FPG
påpekar vidare att avkastningsskatten - om den införs -nödvändigtvis måste
begränsas till den avkastning som skett på medel avsatta med avdragsrätt. Det
gäller skuldföring som skett under rubriken "Avdragsgilla
pensionsåtaganden" och som skett med avdragsrätt enligt övergångsbestämmelserna
till 1975 års lagstiftning pä området. FPG anmärker vidare att uppräkningen av
pensionsskulden sker med hänsyn till många olika faktorer Det skulle i
fortsättningen inte vara fråga om att endast ge en bild av skuldens förändring,
utan om beräkningar som direkt kommer att ligga till grund för beskattning. PRI
menar att förslaget skulle innebära oöversdgliga praktiska svårigheter vad
gäller att ta fram ett korrekt beskattningsunderlag. Såväl FPG som PRI har
dessutom påpekat de särskilda svårigheter som kan uppkomma för skattskyldiga
som inte tillämpar FPG/PRI-systemet. RSV menar att skatten är komplicerad och
föreslår alternativt en schabloniserad beskattning med pensionsskulden som
underlag.

Skälen
för mitt förslag: För att uppnå likformighet mellan olika tryggandeformer bör
även avkastningen pä pensionssparande vid kontoavsättningar beskattas.
Kontoavsättningen är emellertid dll sin konstruktion av väsentligt annan
karaktär än annat pensionstryggande. Sålunda är det t.ex. inte möjligt att
avskilja en viss kapitalmassa som pensionskapital. Det avsatta beloppet blir
kvar bland arbetsgivarens övriga arbetande kapital i bolaget.

Innan
jag kommer in på hur mitt förslag närmare utformats skall jag redogöra för hur
kontoavsättningssystemet fungerar i stora drag.

Inom
det kollekdvavtalsreglerade området finns möjlighet att trygga ITP-planens
älderspensionsdel genom avsättning på konto i kombination med kreditförsäkring
hos FPG. Nuvärdet av pensionsutfästelserna beräknas av PRI. Systemet kallas
därför FPG/PRI-systemet.

Kontoavsättning
innebär att arbetsgivaren tar upp gjorda pensionsutfästelser vilka ännu inte
infriats som en skuld till de anställda. Därigenom kommer kostnaderna för
framdda pensionsbetalningar principiellt sett att bokföras när de uppkommer,
dvs. när de intjänas. I stället för att säkerställa de framtida
pensionsutbetalningarna genom att betala premier till ett försäkringsföretag -
exempelvis SPP - behåller arbetsgivaren medlen. Detta kan ses som att
arbetsgivaren lånar av de anställda. Räntan pä pensionsskulden betalas
emellertid inte ut löpande till de anställda, utan läggs till skulden för
utbetalning i form av pension. Skulden skrivs varje år upp med ett belopp
motsvarande förräntningen.

Uppräkningen
av pensionsskulden grundas inte på den faktiska avkastningen på de medel som
arbetsgivaren på detta sätt kan sägas ha lånat av innehavarna till
pensionsrätdgheterna. Systemet är i stället utformat så att uppräkning -
motsvarande bl.a. räntan på skulden inkl. inflationsuppräkning- varje år skall
ske enligt vad som meddelas av FPG/PRI i de fall avsätt-

ning gjorts enligt
FPG/PRI-systemet. Denna ränteuppräkning beräknas som Prop. 1989/90:110 en
procentsats som tar hänsyn dels till inflationen, dels vissa räntefaktoren I
uppräkningen ligger även en del andra hänsyn som inte kan hänföras till någon
avkastning.

Avkastningen
på de avdragsgilla pensionsavsättningarna beskattas inte enligt nuvarande
regien Företaget fär avdrag för ränteuppräkningen. Det innebär att inte heller
ränteuppräkningen av pensionsskulden beskattas.

Grunden
för den föreslagna beskattningen är givetvis inte någon fakdsk
kapitalavkastning. Beskattningsunderlaget måste i stället utgöras av den avkastning
som kan sägas ligga i tryggandeformen.

Detta
synsätt kräver dock att man kan finna ett godtagbart mått pä denna avkastning.
En lösning vore givetvis att använda skulduppräkningen - ränteuppräkningen -
så som RINK föreslagit. Remisskritiken av detta förslag har dock visat sig vara
befogad av många skäl bl.a. rent tekniska. Min slutsats är därför att RINK:s
alternadv dll beskattning är behäftat med alltför svåra problem, som delvis
sammanhänger med att RINK av likformighetsskäl försökt att konstruera en
inkomstskatt med skulduppräkningen som ett slags mått på en avkastning.
Situationer kan emellertid inträffa som innebär att ett sådant mått ger
felaktiga värden. Dessutom innebär förslaget ett hänsynstagande dll SPP:s
uppräkning som sedan korrigeras med 125 % - dvs. med en uppräkning som utgår
från att avkastningsskatten för SPP:s del verkligen slår igenom med 20 %.
Vidare uppkommer frågor om hur beskattningen bör gå till i fall där ett antal
pensionsutfästelser faller bort och nya utfästelser kommer dll.

Systemet
är alltså tekniskt komplicerat och en beskattning enligt RINK:s förslag skulle
medföra behov av tämligen exakta uppgifter om hur beräkningen av de skilda
delarna i skulduppräkningen har skett. Jag inser att detta kan innebära stora
problem redan i de fall att den skattskyldige dllämpar FPG/PRI-systemet och
alltså kan få hjälp av PRI. Det blir vidare ännu svårare för skattskyldiga med
kontotryggade pensioner utanför detta system att pä ett någorlunda enkelt sätt
skaffa sig tillräckliga uppgifter för en korrekt beräkning av underlaget. Det
finns således en stor risk för onödiga komplikationer.

Jag
anser sålunda att det förslag RINK lämnat i och för sig innebär den sakligt
sett mest tillfredsställande lösningen men enligt min mening kan de tekniska
problem som är förknippade med en sådan lösning komma att föranleda att
utfallet av beskattningen alltför mycket skulle avvika frän beskattningen av
de andra två tryggandeformerna.

Jag
anser därför att RINK:s förslag bör överges. I stället måste man enligt min
mening söka sig fram till ett motsvarande beskattningsresultat genom en
tämligen enkel schabloniserad beskattning så som RSV föreslagit. Grunden för
den beskattningen bör i stället för varje års uppräkning vara pensionsskuldens
bokförda värde vid ingången av varje beskattningsån Som FPG påpekat bör
beskattning träffa endast såvitt avser skuld som är avsatt med avdragsrätt.
FPG:s påpekande har fog även vid den från RINK avvikande lösningen. Underlaget
för skatten skall därför utgöras av värdet av den pensionsskuld som är avsatt
med avdragsrätt. Skuldbeloppet är lätt konstater-

bart och kan därmed utgöra
ett beskattningsunderlag som kan användas av alla med kontotryggad pension
oavsett om de har hjälp av PRI eller om de har kontotryggad pension utanför
detta system. Vidare underlättas hanteringen för PRI och slutligen undviks
ytterligare en del av de problem som t.ex. FPG tar upp i sitt remissyttrande.

Mitt förslag till
beskattning för pensionstryggande har visserligen vissa brister i systematiskt
hänseende men innebär samtidigt en betydande förenkling i förhållande till
RINK:s förslag.

Motiven för beskattningen
är fortfarande önskemålet om likformig beskattning. Därmed följer givetvis att
skattesatsen måste avvägas så att nettoresultatet av beskattningen blir detsamma
som RINK avsäg med sitt förslag-nämligen att tryggandeformen inte blir
annorlunda beskattad än andra tryggandeformen

Pensionsskuldens bokförda
värde innehåller moment som i och för sig inte kan sägas ha med en beräknad
avkastning att göra. Inte heller RINK tog med samtliga faktorer i sitt förslag
till skatteunderlag. Detta förhållande talar för att skattesatsen måste
avvägas med försiktighet.

Skatten kommer att
innebära en omedelbar kostnad för arbetsgivare med kontoavsättning, medan
effekterna i fråga om kapitalsamlingar med överskottsmedel kommer att bli
fullt ut märkbara först med några års eftersläpning. Jag anser dock inte detta
tala för någon särskild undantagsregel. Skatten innebär en omedelbar kostnad
för alla tryggandeformer och slår därmed lika för alla. Det är en annan sak att
vissa tryggandeformer kan ta ut skaften via överskottsmedel. Det förhällandet
visar inte att det ligger något systematiskt fel i denna typ av skattläggning.

Prop. 1989/90:110

6.10.8
Skattesats avseende pensionsmedel

Mitt förslag:
Skattesatsen skall vara 10 % för avkastning på tjänstepensionskapital och 15 %
för avkastning på övrigt pensionskapital. Dessa skattesatser skall gälla för
såväl försäkringsföretag som för pensionsstiftelsen Skattesatsen vid
kontotryggande skall vara 1,1 % av pensionsskuldens bokförda värde vid
beskattningsårets ingång.

RINK:s förslag:
Skattesatsen skall vara 20 % för avkastningen på pensionskapital. Någon
skillnad mellan olika former av pensionering görs inte.

Remissinstanserna: De flesta
remissinstanserna har avstyrkt beskattning och därmed inte tagit särskild
ställning till skattesatsen. LO har anfört att den är för låg. TCO har
efterlyst särbehandling av tjänstepensioneringen gentemot den privata
pensionsförsäkringen.

Skälen för mitt förslag:
Jag har tidigare sagt att strikt neutralitet i beskattningen mellan direkt
sparande och pensionssparande kräver att det sist nämnda sparandet beskattas
enligt samma regler och med samma skattesats som direkt sparande. Detta innebär
att försäkringssparandet egentligen skulle beskattas med en skattesats på 30 %.

Det finns emellertid
argument för att skatteuttaget på pensionssparandet bör vara lägre än vad som
följer av en strikt neutral beskattning. Det finns

489

dessutom skäl för
ytterligare en skillnad - nämligen mellan det sparande som Prop. 1989/90:110
sker i form av tjänstepensionsförsäkring och det som sker i "vanlig"
privat pensionsförsäkring. För det första bedömer jag det som särskilt
angeläget att i sparstimulerande syfte frångå kravet pä strikt neutral
beskattning och tillämpa en lägre skattesats än den generella inom
kapitalbeskattningen (30 %) pä avkastningen pä pensionssparande. Jag anser att
defta är befogat även pä grund av att detta är ett långsiktigt och bundet
sparande. Pensionssparandets särskilda villkor talar sammantaget för att en
lägre skattesats generellt sett bör tillämpas på pensionssparandet vilket RINK
också föreslagit (20 %).

Jag
menar dock - liksom några av remissinstanserna - att det måste göras en
uppdelning av pensionskapitalet som tar hänsyn dll skillnaden mellan olika
pensionsförsäkringar De skillnader som finns mellan tjänstepensionering och
övrig privat pension talar för att förstnämnda pension borde beskattas med en
ytterligare lägre skattesats. Den vikdgaste skillnaden är att den
tjänstepensionerade har rätt till ett visst pensionsbelopp enligt arbetsgivarens
utfästelse. Den enskilde fär dä denna pension jämte den värdetillväxt som utgör
värdesäkring. Försäkringsföretagets avkastning därutöver kommer däremot
arbetsgivaren till del i form av premiereduktion. För övrig privat pension är
den enskildes resultat tydligare knutet till avkastningen.

Förenklat
kan man säga att den som köper en privat pensionsförsäkring betalar en premie
och kan sedan fä ut huvuddelen av premien jämte all den avkastning som
kapitalet givit. Vid tjänstepension fär den enskilde enbart ut vad som faktiskt
är utfäst jämte värdesäkring.

En
tillkommande omständighet är att huvuddelen av tjänstepensionsområdet omfattar
kollektivavtalsreglerade pensioner - där det individuella inslaget och den
individuella möjligheten att påverka den egna pensionen inte finns. ITP-planen
har nyligen omförhandlats. Ett resultat av omförhandlingen har blivit att
ITP-planen öppnas för mera individuella lösningar i vissa löneskikt. En sådan
utveckling förändrar dock inte mitt principiella synsätt på
tjänstepensionsomrädet.

Jag
anser således att man bör göra skillnad mellan tjänstepension och övrig
pension. Det torde inte innebära några stora tekniska svårigheter för försäkringsföretagen
att göra denna uppdelning av sitt P-försäkringskapital. Det torde vara
tillräckligt att uppdelningen görs med utgångspunkt från vilka som är
betalningsansvariga eller premieaviserade.

Jag
menar att de skäl för en avvikande skattesats som RINK föreslog har sådan tyngd
att man bör sänka den högsta skattesatsen till hälften av 30 % -dvs. till 15 %.
Skattesatsen för tjänstepension bör vara ytterligare lägre. Mitt förslag är en
skattesats på 10 % pä tjänstepensionsomrädet.

1
detta sammanhang uppkommer frågan om hur egenföretagarens pension skall
behandlas. Det vore i och för sig rimligt att även dennes P-försäkring skulle
betraktas som tjänstepension, med hänsyn till pensionens anknytning till
förvärvsverksamhet. Egenföretagarens försäkring är dock identisk med den
vanliga försäkringsprodukten. Av tekniska skäl bedömer jag det därför inte
möjligt att pä ett tillfredsställande sätt avgöra om försäkringen i varje
enskilt fall är en sådan försäkring eller en vanlig privat P-försäkring. Det är

därför
inte möjligt att åstadkomma att egenföretagarens försäkring behand- Prop.
1989/90:110 las pä samma sätt som en tjänstepensionsförsäkring.

Egenföretagarna
bör dock kompenseras för detta genom ett differentierat uttag av särskild löneskatt,
vilket jag återkommer fill senare.

Förslaget
om en skattesats på 10 % innefattar även avkastning i pensionsstiftelsen

För
kontoavsättningarna bör likaså motsvarande gälla. Jag har dock tidigare
föreslagit en typ av beskattning av kontoavsättningarna som väsenthgt avviker
från beskattningen av livförsäkringsföretagen och pensionssdftel-serna. Det
innebär att skattesatsen för kontoavsättningarna måste avvägas på ett sådant
sätt att nettoresultatet blir detsamma som för nyssnämnda två kapitalförvaltare.

Avkastningsskatten
för dessa kapitalförvaltare skall träffa bl.a. den realiserade värdeökningen
av tillgångarna. Beräkningen av skattebasen skall ske med tillämpning av
reglerna för inkomstslaget näringsverksamhet.Den relevanta
kapitalavkastningsjämförelsen torde därför vara det mått som redovisas av
försäkringsbranschen exkl. orealiserad värdestegring. Denna avkastning sedd i
relation dll tillgångsmassan värderad enligt bokföringsmässiga grunder (lägsta
värdets princip) innebär att livförsäkringsföretagens årliga avkastning i
genomsnitt under de senaste fem åren kan uppskattas till knappt 11 %. En
avkastningsskatt pä 10 % skulle med detta betraktelsesätt innebära en
"kontoskatt" uppgående till 1,1 %, varvid hänsyn också tagits till
den beräknade avkastningen under år 1990.

Skattesatsen
avseende kontoavsättningarna bör därför vara 1,1 % av underlaget.

Jag
är medveten om att den valda beskattningsmetoden har den nackdelen att den
grundas på en uppskattning av den historiska utvecklingen. Av det skälet vill
jag här poängtera att utvecklingen på området kontinuerligt bör följas. Vid
större konstaterade förändringar av avkastningsutvecklingen bör denna
skattesats ändras.

1
gällande rätt finns exempel pä en likartad beskattningsteknik i form av den
schabloniserade intäktsberäkningen för utländska skadeförsäkringsföretag - som
senast ändrades just på grund av en framställning från branschen - där man
funnit att dåvarande nivå pä beskattningen kommit att ge ett oriktigt resultat.

6.10.9
Löneskatt

RINK
föreslog att s. k. grundavgift - skattedelen av de sociala avgifterna -

skulle utgå vid pensionsutbetalningar i de fall avsättning dll pension hade

kunnat ske med avdragsrätt. Anledningen var att man därigenom uppnådde

ett likformigt uttag av socialavgifter på pensionsområdet. Förslaget skulle

alltså innefatta grundavgift även för de pensioner som har tryggats med av

dragsrätt. Som jag tidigare redovisat har jag emellertid inte följt RINK:s hu

vudförslag till lösning av problemet med olikformigt socialavgiftsuttag i den

delen. I stället bör uttaget av grundavgift - som bör få den mera korrekta

beteckningen särskild löneskatt - ske vid intjänandet av pensionen och inte

vid utbetalandet, som RINK hade föreslagit. För det nu aktuella området 49

innebär
detta att avdragsgilla pensionsavsättningar bör beläggas med sådan Prop.
1989/90:110 löneskatt - såväl vid försäkringspremiebetalningar som avsättningar
till sdf-telse och konto.

Syftet
med mitt förslag till särskild löneskatt är att åstadkomma neutralitet även i
socialavgiftshänseende vad gäller alla förvärvsinkomsten Ett förslag pä det nu
aktuella området mäste därför omfatta ett sådant uttag såväl vid avsättning dll
tryggande som vid direktpensionsutbetalningar - dvs. vid utbetalning av
pensioner som inte föregåtts av särskilt tryggande.

Jag
vill här nämna att problemet med olikformigt avgiftsuttag varit aktuellt länge
i fråga om egenföretagarnas pensionen I dagens ordning gäller att en
egenföretagare för att kunna betala till sin egen pensionering först mäste ta
ut medel ur sin verksamhet och alltså betala fulla sociala avgifter på detta
uttag. Därefter kan han av det uttagna beloppet betala en försäkringspremie.
Motsvarande betalning hade kunnat ske utan socialavgiftsuttag om fråga varit om
ett anställningsförhållande, t. ex. om företagaren varit anställd i eget bolag
och bolaget hade betalat premien.

Jag
kommer senare att föreslå att egenföretagarens nu avsedda betalningar i det
reformerade systemet skall kunna göras med avdragsrätt i inkomstslaget näringsverksamhet
- med de beloppsbegränsningar som anges beträffande det allmänna avdraget.
Därmed kommer egenföretagaren i detta hänseende att bli likställd med den
anställde.

En
följd av mitt förslag beträffande löneskatt på förvärvsinkomster är att sådan
skatt skall utgå även för pensionsavsättningar som görs i takt med att
pensionsrätt tjänas in. Detta innebär i princip att det avdragsgilla beloppet i
förvärvskällan bör ligga till grund för löneskatten och i förekommande fall det
belopp som betalas ut i pension utan att ha föregåtts av tryggande.

Ett
sådant uttag på tjänstepensionsområdet kräver emellertid ytterligare
överväganden när det gäller den tekniska utformningen innan ett slutligt förslag
kan presenteras. Till bilden hör även behovet av att på ett lämpligt sätt
kompensera egenföretagarna för att deras pensionskapital egentligen borde
beskattas med den lägre skattesatsen som jag föreslagit för tjänstepension. Jag
avser att föreslå ett differenderat uttag av särskild löneskatt för dessa fall.
Jag återkommer således senare i är med författningsförslag om särskild
löneskatt på arbetsgivares kostnader för pensionstryggande eller - i fall då
pension direktutbetalas - pä motsvarande skatt pä pensionsbeloppet.

6.10.10
Beskattning av K-försäkringskapital

Mitt förslag: Den
särskilda beräkningsmetoden för beskattning av K-försäkring slopas, vad avser
det särskilda avdraget med viss procentsats av nettointäkten, antalsavdraget
och spärregeln. Någon särskild skattesats föreslås inte för detta kapital,
vilket innebär att bolagsskattesatsen - 30 % - blir tillämplig.

RINK:s
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: De
remissinstanser som yttrat sig i denna del har tillstyrkt förslaget.

492

Skälen för
mitt förslag: K-försäkringar har frän sparsynpunkt mänga likhe- Prop.
1989/90:110 ter med banksparande, bl. a. genom att såväl sparande i bank som i
K-försäkring sker med beskattade medel. Vid nuvarande regler liknar beskattningen
av sparande i K-försäkring också beskattningen av exempelvis banksparande.
Skillnaden är dock att den nuvarande beskattningen av K-försäkringar
innefattar vissa schabloniseringan

Sparande i K-försäkring bör av konkurrensskäl inte ha en
skattemässigt lika gynnad ställning som sparande i P-försäkring, eftersom
P-försäkringen är omgärdad av flera särskilda restriktioner. Det gäller bl.a.
årligt avdragsgillt sparbelopp och första tidpunkt för utbetalning, m.m.

Nämnda skäl talar för att avkastningen på K-försäkringar
bör beskattas med samma skattesats som direkt sparande. Jag har i det
föregående föreslagit en skattesats för direkt sparande på 30 %. Samma
skattesats bör gälla för avkastningen på K-försäkringskapital.
K-försäkringskapitalets avkastning beräknas och beskattas enligt reglerna i SIL
- vilket innebär att den ordinarie bolagsskattesatsen kommer att tillämpas,
dvs. 30 %. Eftersom livförsäkringsföretagen inte kommer att kunna göra
avsättningar till SURV kommer denna formella skattesats i stort också att bli
den faktiska skattesatsen.

Lagrådet har påpekat att det nya systemet för beskattning
av livförsäkringsrörelse innebär att endast vissa intäkter hos ett
livförsäkringsföretag är skattepliktig intäkt och att nettointäkten av den
skattepliktiga delen skall beräknas med tillämpning av reglerna för
näringsverksamhet. Lagrådet menar att en sådan reglering av beskattningen borde
kompletteras med en regel om hur man skall behandla de kostnader som är
gemensamma för såväl den skattepliktiga verksamheten som för den del av
rörelsen som inte föranleder skatteplikt.

För egen del kan jag hålla med lagrådet om att systemet i
detta avseende ser ut att vara bristfälligt. Emellertid bibehåller de nya
reglerna dagens ordning att den verksamhet som inte ger några skattepliktiga
intäkter inte heller skall föranleda några avdragsgilla kostnaden Sålunda är
t.ex. influtna försäkringspremier skattefria, medan å andra sidan
utbetalningar på grund av inträffade försäkringsfall inte är avdragsgilla.

De försäkringstekniska grunderna innefattar bl.a. grunder
för försäkringsföretagens premiesättning. Grunderna tar hänsyn till gemensamma
kostnader vid premiesättningen. I grundbunden försäkring bestäms nämligen
nivån pä premien med hänsyn till försäljningskostnader och övriga
driftkostnader, innefattande såväl direkta som gemensamma kostnaden Dessa
kostnader beaktas genom ett procentuellt påslag.

Driftkostnadstäckning sker alltså via - de skattefria -
premierna. Det saknas anledning att därutöver medge avdrag för kostnader som
är gemensamma.

493

6.10.11 Utländska
försäkringar

Prop. 1989/90:110

Mitt
förslag: Premie avseende försäkringssparande i utländskt försäkringsföretag
skall i vissa fall beskattas.

Skattesatsen skall
vara 15 % av premiebeloppet för premier avseende utländskt försäkringssparande
som i övrigt inte beskattas. För premier avseende försäkringssparande i
utländska försäkringsföretag - som beskattas i utlandet - skall skattesatsen
kunna sättas ned med hänsyn dll den skatt som utgår i utlandet. Nedsättning
skall - efter ansökan hos RSV - medges med halva eller hela skatten på premien.

RINK:s
förslag: Överensstämmer med mitt utom såvitt avser skattesatsen.

Remissinstanserna:
Försäkringsinspektionen anser att skatten är konkur-renshämmande gentemot
udandet och sätter den internationella harmoniseringen i fråga. i?5V påpekar
kontrollsvärigheten, vilken ytterligare poängteras av riksbanken. Motsvarande
synpunkter kommer frän alla som yttrat sig i denna del. Branschorganisationerna
anser att det pä grund av beskattningen av det inhemska försäkringssparandet
uppkommer risk för utflyttning av kapital till utlandet. En utflyttning som
beror på gynnsammare utländsk beskattning och som inte kan hindras- bl.a. på
grund av kontrollsvårigheterna.

Skälen för mitt förslag:
Jag har tidigare konstaterat att pensionssparande i utlandet ofta är
skattemässigt gynnat. I många fall liknar utländska system det som för
närvarande gäller i Sverige.

Genom mitt förslag om
avkastningsskatt på pensionsmedel förändras konkurrenssituationen gentemot
utlandet. Det skulle av skatteskäl i vissa fall kunna bli lönsamt att flytta
pensionssparande frän Sverige till utlandet. Den risken är mindre genom att de
skattesatser jag nu föreslagit ligger pä en relativt låg nivå. Man kan utgå
från att det under överskådlig tid kommer att finnas länder som inte har någon
beskattning alls av detta sparande. Man bör dock inte vid en internationell
jämförelse utgå frän dessa länder, utan i stället jämföra med vad som kan
tänkas vara ett slags genomsnittlig behandling av detta kapital utomlands. Jag
inser att det är svårt att finna något egentligt genomsnitt med hänsyn till att
de utländska försäkringslösningarna kan avvika från de svenska men jag anser
att det ändå finns fog för påståendet att det inte är en generell regel att
livförsäkringskapitalet inte beskattas i utlandet. Däremot är det dock regel
att kapitalet är mer eller mindre gynnat. Den skattesats jag tidigare
föreslagit och som kommer att bli den vanligaste jämförelsebasen år 15 %. Den
är vald bl.a. mot bakgrund av sådana hänsynstaganden.

Enligt svensk rätt är
försäkringar i utlandet skattemässigt K-försäkringar, vilket innebär att avdrag
inte medges för premierna och att utfallande belopp inte är skatteplikdga.
Detta gäller oavsett om försäkringen i och för sig uppfyller de svenska
kvalitativa villkoren för vad som får klassificeras som en P-försäkring. RSV
har rätt att efter ansökan genom dispens förklara att en utländsk försäkring
får betraktas som en P-försäkring. Jag föreslår inte några förändringar av
dessa regien

494

Den
lämpligaste lösningen för att uppnå konkurrensneutralitet gentemot Prop.
1989/90:110 utlandet torde vara att beskatta insättningar (premier) i
försäkringssparande i utlandet. Skattesatsen bör då avvägas så att det behållna
beloppet vid spar-periodens slut blir lika stort oavsett om sparandet sker i
Sverige eller i utlandet.

Vid
bestämmandet av den skattesats som bör gälla är det nödvändigt att göra ett
slags genomsnittsberäkning. Detta på grund av att det svenska försäkringssparande
som kan utgöra basen för beräkningarna beskattas med antingen 15 %
(P-försäkring) eller 30 % (K-försäkring). Någon jämförelse med den ytterligare
lägre skattesatsen för tjänstepension behöver inte göras, eftersom detta
sparande ligger inom Sverige. RINK:s bedömning var att skattesatsen egentligen
borde vara 24 % för att neutralitet skulle uppnås. RINK hade då utgått från vad
man räknade med skulle bli den effektiva skattesatsen med utgångspunkt i den
formella (20 %) jämte antaganden beträffande faktisk avkastning, spardd, m.m.
RINK föreslog 20 % som ett lämpligt genomsnitt med utgångspunkt från
förutsatta genomsnittsförhållanden.

Förutsättningarna
har inte ändrats genom mitt förslag om en lägre skattesats. Det är således
fortfarande nödvändigt att göra en beräkning med utgångspunkt i antagna
genomsnittsförhållanden. Därav följer att beräkningarna måste utföras med viss
försiktighet för att undvika en överbeskattning. Vid en sammanvägd bedömning av
de tvä skattesatserna för privat P-försäkring och K-försäkring torde
skattesatsen böra ligga några procentenheter över 15 %. Försiktigheten bjuder
då att skattesatsen bestäms till 15 %.

Skattesatsen
bör därför vara 15 % av sparbeloppet (premien). I de fall denna skattesats är
för låg kan den osäkerhet och de valutarisker som försäkringssparande i
utlandet kan vara förknippat med ses som en spärr mot alltför stora
överflyttningar från svenskt till utländskt sparande.

Skatten
pä premier avseende utländskt försäkringssparande föreslås vidare utgå enligt
samma skattesats oavsett om premien avser utländsk försäkring som i och för
sig skulle kunna klassificeras som P-försäkring eller K-försäkring. Frän
neutralitetssynpunkt kunde det eventuellt vara önskvärt att ta ut en högre
premieskatt på sparande som sker i konkurrens med svenska K-försäkringar än på
sparande som sker i konkurrens med svenska P-försäk-ringan Motivet skulle dä
vara att avkastning på K-försäkring föreslås bli beskattad med en högre
skattesats än avkastning pä P-försäkring. Effekten av den högre skattesatsen
för K-försäkring motverkas emellertid av att sparandetiden vanligen är längre
i P-försäkring än i K-försäkring. Det bör därför vara möjligt att upprätthälla
neutralitet mellan svenskt och utländskt försäkringssparande med samma
skattesats för premier avseende utländska försäkringar oavsett hur dessa
skulle komma att klassificeras.

I
de fall försäkringssparande i utlandet beskattas bör skatten på premier som
betalas till sådant försäkringssparande kunna sättas ned. Motivet är att
svenska skattskyldigas försäkringssparande i utlandet annars sammantaget skulle
kunna utsäftas för en hårdare beskattning än motsvarande försäkringssparande i
Sverige. Mitt förslag innefattar därför också en möjlighet att - efter ansökan
hos RSV - erhålla nedsättning av premieskatten. Nedsättningen skall göras med
hänsyn till annan beskattning av det utländska

försäkringssparandet
och avvägas så att det totala skatteuttaget blir detsamma som för
försäkringssparande i Sverige. Av förenklingsskäl föreslås att nedsättning
skall ske med antingen halva eller hela premieskatten.

Den föreslagna skatten är
inte avsedd att försvåra betalningar till utlandet. Avsikten är endast att
upprätthålla neutralitet mellan svenskt och utländskt försäkringssparande. Av
det skälet kommer skatten inte att stå i strid med Sveriges förpliktelser
gentemot andra länder och strider inte heller mot strävandena till
liberalisering avseende kapitalrörelser över gränserna.

Valutalagstiftningen

En
annan fråga som delvis har samband med en premieskatt är valutalagstiftningen.
1 den delen har utvecklingen gått mot ett successivt borttagande av
valutarestriktionerna. En 3 000-kronorsgräns för premier dll utländska livförsäkringsbolag
gäller för närvarande. Slopande av den begränsningen är en av de frågor som
övervägts i det förslag till lag om valutareglering, m.m. som nyligen
remitterats till lagrådet. I lagrådsremissen förutskickas att slopandet av
valutarestriktionerna också bör kunna omfatta förbudet mot premiebetalningar
till utlandet. Remissförslaget innebär dock att förbudet behålls till dess att
en premieskattelag träder i kraft, vilket enligt mitt förslag skall ske den 1
januari 1991.

Prop.
1989/90:110

6.10.12
Övergångsbestämmelser

Mitt förslag:
Särskilda övergångsregler föresläs i ett avseende som gäller brutet
räkenskapsår och vad gäller värdering av värdepappers-och fastighetsinnehav vid
övergängen till det nya systemet.

RINK;s förslag:
Överensstämmer med mitt i fallet med brutna räkenskapsån I övrigt föreslås
inga särskilda övergångsregien.

Remissinstanserna: De
remissinstanser som tagit upp frågan om övergången dll det nya systemet menar
att frånvaron av särskilda övergångsbestämmelser medför att förslaget kommer
innebära en otilläten retroaktiv beskattning.

Skälen för mitt förslag:
Förslaget innebär att avkastningen på pensionssparande kommer aft beskattas
med verkan från den 1 januari 1991. Avkastningen på allt pensionskapital som
finns samlat hos olika förvaltare eller hos arbetsgivare den 1 januari 1991
kommer att bli föremål för beskattning efter detta datum. För skattskyldiga med
brutet räkenskapsår föreslås emellerdd en särskild övergångsbestämmelse.
Lagrådet har påpekat att frånvaron av särskilda övergångsbestämmelser i det
remitterade förslaget har viss betydelse i fråga om värdet av lager vid
övergången till det nya systemet. Lagrådet har därför menat att den frågan
borde regleras i övergångsbestämmelserna. Jag delar lagrådets bedömning och
återkommer till frågan i specialmotiveringen.

Frågan om dllåten eller
otillåten retroaktivitet har även i andra beskattningssammanhang på senare tid
varit aktuell. Pensionskapital har satts in i

496

sparandet vid en tidpunkt då avkastningen var fri från
skatt. Av det skälet Prop. 1989/90:110 har det gjorts gällande att det
skulle föreligga hinder för att detta äldre kapitals avkastning skulle utgöra
underlag för beskattning. Min inställning är följande.

Förslaget strider inte mot retroaktivitetsförbudet i
regeringsformen eftersom det inte innebär beskattningav den avkastning som
ackumulerats skattefritt under årens lopp. Förslaget innebär att den
avkastning som uppkommer e//er ikraftträdandet kommer att utgöra
skatteunderlag. Det förhällandet att denna avkastning beskattas framöver
innebär inte något ingrepp i tidigare skattefrihet. Inte heller innebär det
något brott mot retroaktivitetsförbudet att det kan förekomma situationer där
det efter den 1 januari 1991 lämnas pensionsutfästelser som avser intjänande av
pensionsrätt under tid som ligger före ikraftträdandet. Det kapital som
avsätts på grund av en sådan utfästelse avsätts för övrigt först efter
ikraftträdandet.

Förslaget griper inte heller på något otillbörligt sätt in
i redan ingångna avtal. De kontrakt som ingåtts garanterar en försiktigt
beräknad avkastning, grundräntan eller kalkylräntan. Effekten av mitt förslag
kan inte bedömas bli så stor att denna garanterade avkastning kommer att
beröras.

6.10.13 Övriga frågor

Efterlevandepension

Mitt
förslag: Det skall vara möjligt för en försäkringstagare i ett homosexuellt
samlevnadsförhållande att genom försäkring ge efterlevandepension till sin
sambo utan att försäkringen därigenom klassas som en K-försäkring.

RINK:s förslag: Frågan var inte föremål för RlNK:s arbete.

Skälen för
mitt förslag: En P-försäkrings kvalitativa villkor i KL innebär att en
livförsäkring måste vara förenad med vissa villkor för att skattemässigt få
klassas som en P-försäkring. Detta gäller bl.a. kretsen av berättigade till
efterlevandepension. De förmånstagare till försäkringen som får sättas in avseende
efterlevandepension är begränsade till bl.a. familjekretsen i hetero-sexuella
samlevnadsförhällanden- antingen samlevnaden sker i äktenskapets form eller i
ett samboförhällande.

Om en homosexuell sammanboende vill tillförsäkra sin
homosexuella sambo efterlevandepension strider ett sådant förordnande således
mot villkoren i KL och försäkringen blir klassad som en K-försäkring. Detta
innebär att försäkring visserligen kan köpas men att avdragsrätt inte medges
för premien.

Detta förhållande har uppmärksammats i skilda sammanhang
bl.a. av Utredningen om homosexuellas situation i samhället. Den utredningen
föreslog i sitt betänkande (SOU 1984:63) Homosexuella och samhället en lösning
pä problemet innebärande att man i en särskild lag reglerade att olika
samlevnadsdefinitioner i lagstiftningen också skulle avse homosexuell samlevnad.
Den aktuella bestämmelsen i KL fanns med i det förslaget.

497

32 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

I propositionen
(1986/87:124) föreslog regeringen riksdagen att en sådan Prop. 1989/90:110
lag skulle antas. I regeringens förslag togs emellertid inte in någon ändring
av de kvalitativa villkoren för efterlevandepension. Lagen antogs av riksdagen
(lag 1987:813 om homosexuella sambor).

Jag
anser att det nu inte finns någon anledning att avvakta ytterligare i frågan
och föreslår därför att de kvalitativa villkoren skall få en sådan innebörd
att även en homosexuell sambo skall kunna sättas in som förmånstagare utan att
livförsäkringen därigenom måste klassas som en K-försäkring. Lagtekniskt kan
detta åstadkommas genom att den nyssnämnda lagen om homosexuella sambor
kompletteras med det aktuella lagrummet i KL.

Jag
vill avslutningsvis erinra om att förslaget endast tar sikte på de privata
P-försäkringarna och inte avser reglerna för den allmänna efterlevandepensionen.

498

7
Bostadsbeskattning

7.1 Privatbostad och näringsfastighet

Prop.
1989/90:110

Mitt
förslag: Vid inkomstbeskattningen klassificeras en fastighet antingen som
privatbostadsfastighet som redovisas i inkomstslaget kapital eller som näringsfastighet
som redovisas i inkomstslaget näringsverksamhet.

Småhus,
som är inrättade som en- eller tvåfamiljsbostäder, samt bostadshus på
jordbruksfastighet räknas som privatbostäder om de helt eller till övervägande
delen används för eller är avsedda för ägarens eller honom närstående personers
permanent- eller fritidsboende.

Även
tomtmark som är avsedd att bebyggas för sådana ändamål räknas som
privatbostadsfastighet.

Annan
fastighet än de nu nämnda är näringsfastighet.

Bostadsrätt
i s. k. äkta bostadsföretag räknas som privatbostad.

Privatbostad som
ingår i dödsbo fär hänföras till denna kategori under fyra kalenderår efter
dödsfallet.

RINK;s
förslag: Överensstämmer med mitt utom så till vida att ett innehav om högst tre
bostäder hos en och samma skattskyldig får behandlas som privatbostad och att
endast i Sverige belägen privatbostad får redovisas i inkomstslaget kapital.

Remissinstanserna: De
flesta av de remissinstanser som yttrat sig anser att huvudprincipen att en
fastighet skall anses antingen som privatbostad eller som näringsfastighet är
rikdg. Företrädare för jordägare motsätter sig dock att bostadshus på
jordbruksfastigheter bryts ut ur inkomstslaget näringsverksamhet. Härvid
åberopas bl. a. att kostnader för reparation och underhåll av bostaden inte
längre blir avdragsgilla. Även från andra håll kritiseras detta med tillägget
att kulturbyggnader som slott och herrgårdar inte längre kommer att kunna
hållas i gott och vårdat skick om avdragsmöjligheten försvinner

Från
framför allt företrädare för småföretagare påpekas att egenföretagare med
lokal i den egna bostaden kommer att missgynnas eftersom förslaget innebär att
vissa kostnader som de anser hänför sig till näringsverksamheten inte blir
avdragsgilla.

Ett
antal remissinstanser anser att gränsdragningen är oklar och måste preciseras
ytterligare. Sålunda anser några att begränsningen av det antal bostäder som
får räknas som privatbostad bör utgå. Vidare påpekas att även privatbostad som
är belägen i utlandet bör få redovisas i inkomstslaget kapital och således
inte hänföras till näringsfastighet.

Skälen
för mitt förslag: Syftet bakom förslaget att dela upp fastigheter och vissa
bostadsrätter mellan inkomstslagen kapital och näringsverksamhet är att uppnå
enkla, enhetliga och likformiga regler för inkomstbeskattningen. Enhetliga
regler tillämpas därefter inom resp. inkomstslag. Inom inkomstslaget
näringsverksamhet beskattas fastigheter med utgångspunkt från fak-

499

tiska inkomster och kostnader medan enklare och mera
schablonmässiga Prop. 1989/90:110 regler tillämpas inom inkomstslaget
kapital. Fastigheter och vissa bostadsrätter som redovisas i inkomstslaget
kapital benämns privatbostäder medan övriga fastigheter benämns
näringsfastigheten

Jag anser också att dessa principiella utgångspunkter kan
läggas till grund för de förändringar som föreslås inom de delar av
bostadsbeskattningen som närmare berörs i det följande.

Det bör således vara användningssättet av byggnaden på
fastigheten eller bostadsrätten som avgör om den skall hänföras till kategorin
privatbostad eller näringsfastighet.

Ett grundkrav för att en fastighet skall behandlas som
privatbostadsfastighet är att byggnaden på den helt eller till övervägande
delen används för permanent- eller fritidsboende av ägaren eller honom
närstående person. Med ägare avses även den som äger en andel i sådan
fastighet. Som privatbostad bör under dessa förutsättningar räknas även
bostadsrätter i s. k. äkta bostadsföretag (vanligen bostadsrättsföreningar).
Härmed avses enligt en definition i anvisningar från RSV (RSV Dt 1976:43) en
bostadsförening eller ett bostadsaktiebolag vars fastigheter inrymmer minst tre
bostadslägenheter och där minst 60 % av hela taxeringsvärdet för företagets
fastigheter belöper på bostadslägenheter som upplåtits till medlemmarna eller
delägarna med bostadsrätt eller hyresrätt.

Normalt torde det inte vara förenat med några större
svårigheter att göra den nämnda användningsavgränsningen. Den omständigheten
att en bostadsbyggnad hyrs ut behöver inte utgöra ett bevis för att den inte
är avsedd att användas för eget boende. Om det emellertid av omständigheterna
framgår att ägaren eller innehavaren inte har för avsikt att inom överskådlig
tid bosätta sig på fastigheten eller använda den för permanent boende eller för
fritidsändamål bör den inte behandlas som privatbostad.

Av definitionen följer att endast fysiska personer och
vissa dödsbon kan inneha privatbostäder Fastigheter som innehas av juridiska
personer redovisas alltid som näringsfastigheten Även de s. k. andelshusen
skall behandlas enligt de regler som föreslås för näringsverksamhet. Det får i
annat sammanhang övervägas om fysisk persons andel i sådant hus även framdeles
bör redovisas i detta inkomstslag. Enligt min mening hör denna fråga under
bo-stadsrättsvärderingskommitténs uppdrag (avsnitt 7.3).

Till gruppen privatbostad hänförs framför allt sedvanliga
egnahem och fritidshus. Även tomtmark som skall bebyggas för permanent- eller
fritidsboende bör hänföras hit om marken är avsedd för den skattskyldiges
eller honom närståendes egna boende. Mangårdsbyggnad med tillhörande tomt på
jordbruksfastighet räknas också som privatbostad.

Viss ledning för klassificering kan erhållas genom den
indelning av fastigheter som sker vid fastighetstaxeringen. Fastigheter
indelas då bl. a. i grupperna småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet samt
lantbruksenhet. Indelning sker även i undergrupper som t. ex. hyreshusenhet:
tomtmark, hyreshusenhet: huvudsakligen bostaden hyreshusenhet: bostäder och
lokaler, hyreshusenhet: kiosk m. m.

500

För det
stora flertalet skattskyldiga medför denna indelning att det blir Prop.
1989/90:110 enkelt att avgöra om fastigheten skall redovisas i inkomstslagen
kapital eller näringsverksamhet eftersom småhus som ägs av fysiska personer oftast
utgör privatbostadsfastigheter medan hyreshus och industrienheter utgör näringsfastigheten
Indelningen vid fastighetstaxeringen är dock inte bindande för uppdelningen
mellan privatbostadsfastighet och näringsfastighet vid inkomsttaxeringen. Sä
skall t. ex. för aktiebolagens del alla fastigheter - oavsett indelningen vid
fastighetstaxeringen - behandlas som näringsfastigheten

I många fall leder uppdelningen mellan privatbostad och
näringsfastighet till en inkomstskattemässig klyvning av en fastighet. Sålunda
föreslås mangårdsbyggnaden på en jordbruksfastighet som bebos av ägaren bli
beskattad i inkomstslaget kapital som privatbostad medan resterande del av
jordbruksfastigheten beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet. Likaså bör,
i fråga om en fastighet som vid fastighetstaxeringen uppdelats i t. ex. en
småhusenhet och en industrienhet, småhusenheten betraktas som en privatbostad
om huset helt eller till övervägande del används som bostad medan industrienheten
utgör näringsfastighet.

Vid en blandad användning av en byggnad eller bostadsrätt
bör det övervägande användningssättet vara avgörande för till vilket
inkomstslag den skall hänföras. Begreppet övervägande är hämtat frän
fastighetstaxeringslagens system. Enligt detta är bl. a. det sätt, på vilken
en byggnad till mer än hälften används, avgörande för i vilken byggnadstyp den
indelas. Enligt nuvarande inkomstskatteregler görs en uppdelning av
fastigheten i en bostadsdel och en rörelsedel om en villa delvis används i
ägarens rörelse. Även om en del av en byggnad eller bostadsrätt, som till mer
än hälften utgör privatbostad, används i näringsverksamhet bör den emellertid
enligt mitt förslag i sin helhet behandlas enligt de regler som gäller för
privatbostaden Avdrag för räntor och tomträttsavgäld medges således i
inkomstslaget kapital samddigt som avdrag för bl. a. värdeminskning inte
medges. Har exempelvis hela husfasaden reparerats eller målats om medges inte
avdrag för den del av kostnaderna som belöper på den del av byggnaden som
tagits i anspråk för näringsverksamheten. Intäkten från näringsverksamheten
redovisas enligt de regler som föreslås för det inkomstslaget. Här skall endast
nämnas att avdrag medges för kostnader som är omedelbart betingade av
näringsverksamheten som sådan. Jag har förut berört de regler som bör gälla i
detta avseende när övergång sker från näringsfastighet till reglerna som
föreslås för privatbostad (avsnitt 6.4.11).

Jag kan dock i detta sammanhang framhålla att jag delar
den remisskritik som går ut på att åtskilliga gränsdragningsproblem faller bort
om man slopar antalsbegränsningen i fråga om hur många privatbostäder en
skattskyldig får redovisa i inkomstslaget kapital. Den delen av förslaget bör
således inte genomföras. Detsamma gäller, med undantag för bostadsbyggnad pä
jordbruk, förslaget att redovisa privatbostad som är belägen i utlandet i
inkomstslaget näringsverksamhet. Sådan privatbostad bör därför också redovisas
under inkomst av kapital. Underlaget för fastighetsbeskattning av detta slag
av privatbostad bör vara 75 % av marknadsvärdet. En jordbruksfastighet i utlandet
bör dock i sin helhet redovisas under inkomstslaget näringsverksam-

het. Jag berör dessa frågor ytterligare i
specialmotiveringen till 5 S KL resp. Prop. 1989/90:110 fastighetsskattelagen
i samband med mina kommentarer till vad lagrådet anfört.

Jag vill här även nämna något om den nuvarande regeln i
punkt 3 av anvisningarna till 27 S KL om s. k. byggmästarsmitta. Enligt denna
anses en fastighet i vissa fall som omsättningstillgång hos fastighetsägaren
om denne eller dennes make driver byggnadsrörelse eller handel med fastigheten
Härifrån görs dock enligt andra stycket b nämnda anvisningspunkt undantag för
en- eller tvåfamiljsfastighet som uppenbarligen skall stadigvarande användas
som bostad för fastighetsägaren eller dennes make. Denna anvisningspunkt
föreslås nu överförd till punkt 4 av anvisningarna till 21 S KL samtidigt som
undantagsregeln under b slopas. Frågan om undantag får i fortsättningen sin
lösning genom den avgränsning som enligt 5 S KL föreslås gälla mellan privatbostad
och näringsfastighet, dvs. så länge en bostad är en privatbostad kan den inte
utgöra omsättningstillgång hos ägaren.

Avslutningsvis vill jag framhålla att det
närståendebegrepp som används i tillämpliga delar bör sammanfalla med den krets
som anges i mitt förslag till en ny anvisningspunkt 14 till 32 S KL. Detta
innebär att närståendekretsen inkluderar föräldrar, far- och morföräldrar,
make, avkomling eller avkomlings make samt syskon eller syskons make eller
avkomling. Med avkomling avses även styvbarn och fosterbarn. Bland denna
närståendekrets omnämns i anvisningspunkten även dödsbo vari den skattskyldige
eller någon av de andra nämnda personerna är delägare. Vid definitionen av
privatbostad blir dock det ledet inte tillämpligt eftersom dödsbo är en
juridisk person.

För att undvika att privatbostad som ingår i dödsbo
omedelbart måste redovisas i inkomstslaget näringsverksamhet bör emellertid
just den situationen särregleras. Privatbostadsreglerna bör i en sådan
situation fä tillämpas under fyra kalenderår efter dödsfallet. En förutsättning
för detta är naturligtvis att kraven i fråga om användning m. m. uppfylldes av
den avlidne. Under den angivna tiden bör dödsbodelägarna hinna skifta ut fastigheten.

7.2 Den löpande beskattningen av småhus

Mitt
förslag: Schablonbeskattningen av småhus (en- och tvåfamiljs-fastigheter)
slopas. Hyres- och andra intäkter, som enligt nuvarande regler hänförs till
inkomstslaget annan fastighet, beskattas i inkomstslaget kapital. Skatt för
innehavet tas ut enligt fastighetsskattelagen. Beskattningen av ägarens bostad
på ett jordbruk (normalt mangårdsbyggnaden) bryts ut ur inkomstslaget
näringsverksamhet. Skatt för innehavet tas ut enligt fastighetsskattelagen.

RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Inte någon remissinstans invänder mot att schablonintäkten tas bort.
Inställningen till förslaget om beskattningen av bostadsbyggnaden på jordbruk
har behandlats tidigare (avsnitt 7.1).

Skälen för mitt förslag: Innehav av ett småhus beskattas
enligt nuvarande

502

regler enligt en
schablonmetod. Som intäkt tas upp 1,5 % av fastighetens Prop. 1989/90:110
taxeringsvärde (prop. 1989/90:50, SkUlO, rskn 96, SFS 1989:1017). Dessutom tas
statlig fastighetsskatt ut. Tidigare gällde en progressiv skala vid
schablonbeskattningen. Denna avskaffades dock genom den nämnda lagstiftningen.
Syftet med ändringen var framför allt att justera villabeskattningen med
anledning av de höjda taxeringsvärden som förväntades bli följden av 1990 ärs
allmänna fastighetstaxering av småhus. Den ansågs emellertid även ligga i
linje med att RINK föreslagit att villabeskattningen borde ske enbart genom en
proportionell fasdghetsskatt.

Till
intäkt av jordbruksfastighet räknas enligt dagens regler bl. a. värde av
bostadsförmän. Bostadsförmånen värderas med ledning av hyrespriset på orten.
Saknas möjlighet att göra jämförelse med ortens pris skall värdet beräknas
efter annan lämplig grund. Grunderna för den värderingen anges i rekommendationer
som RSV utfärdar (RSV Dt 1989:18). Eftersom bostäder på jordbruksfastigheter
normalt ligger på landsbygden där det inte finns någon egentlig hyresmarknad
tillämpas rekommendationernas beräkningsgrunder pä det stora flertalet
jordbruk. Enligt rekommendationerna beräknas värdet schablonmässigt till viss
procent av det taxerade byggnadsvärdet enligt följande.

Intäktsprocent Taxerat byggnadsvärde (kr)

10 0-100 000

6 100 000-200 000

3 200 000-

Förmånsvärdet
får jämkas under vissa förutsättningar t. ex. om bostadsbyggnadsvärdet åsatts
under hänsynstagande till särskilda förhållanden -t. ex. K-märkt byggnad,
slottsbyggnad - eUer om bostadsbyggnad varit obeboelig eller under väsentlig
ombyggnad.

Jag
delar RINK:s uppfattning att innehav av privatbostadsfasdghet endast skall
beskattas enligt fastighetsskattelagen. Jag återkommer till nivån på
skatteuttaget.

Förslaget
att slopa intäktsbeskattningen av en- och tvåfamiljsfastigheter föranleder
ändringar av en rad materiella skatteregien

Bland
huvudbestämmelserna kan nämnas 5 S KL vari definieras vad som avses med
privatbostadsfastighet och privatbostad. Beskattningen av småhus sker enligt
beräkningsgrunder som anges i 3 § lagen om statlig fastighetsskatt. Reglerna
om avdrag för ränteutgifter återfinns i 3 § 2 mom. SIL, medan nya regler
införs i 3 § 3 mom. samma lag om beskattning av intäkt av bl. a. uthyrning av
privatbostad samt andrahandsupplåtelse av hyreslägenhet. Vidare anges i 53 § 3
mom. KL hur en privatbostad skall skattemässigt behandlas när den ingår i ett
dödsbo.

503

7.3 Den
löpande beskattningen av hyreshus

Prop.
1989/90:110

Mitt förslag: Schablonbeskattningen av allmännyttiga
bostadsföretag och s. k. äkta bostadsföretag (vanligen bostadsrättsföreningar)
behålls. Beskattning sker även enligt fastighetsskattelagen.

RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt såvitt avser
kommitténs förslag om den löpande beskattningen av bostads- och hyresrätt på
kort sikt. I det längre perspektivet föreslog RINK att också privatbostäder i
form av bostadsrätter skall beskattas enbart med fastighetsskatt samt redovisas
under inkomstslaget kapital på liknande sätt som småhus.

Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har
kommenterat förslaget i denna del. TCO tillstyrker att schablonbeskattningen
av bostadsrättsföreningar och allmännyttiga bostadsföretag behålls under de
närmaste åren. Enligt Sveriges fastighetsägareförbund måste skattereglerna
göras lika för alla hyreshus. Förbundet kräver att frågan om nya skatteregler
för allmännyttiga bostadsföretag behandlas omedelbart sä att reglerna kan
tillämpas fn o. m. den 1 januari 1991.

Skälen för
mitt förslag: Schablonmässig inkomstbeskattning tillämpas på, förutom villor,
även fastigheter som ägs av allmännyttiga bostadsföretag och äkta bostadsföretag.
Schablonbeskattningen innebär att 3 % av taxeringsvärdet redovisas som intäkt.
Avdrag medges för i huvudsak ränteutgiften För närvarande redovisas
schablonintäkten under inkomst av annan fastighet hos bostadsföretaget.

RINK har
förordat en på sikt likformig beskattning av bostadsrätter och villon Jag delar
denna uppfattning. Detta förutsätter emellertid ett nytt system för
fastighetstaxering av hus ägda av bostadsrättsföreningar. Det är en
huvuduppgift för bostadsrättsvärderingskommittén (din 1989:27) att utforma ett
sådant system. 1 avvaktan på förslagen från kommittén bör schablonbeskattning
av allmännyttiga bostadsföretag och bostadsrättsföreningar behållas. Vissa
justeringar bör dock göras beträffande fastighetsskatten (avsnitt 7.4).

Mitt förslag
om att juridiska personers inkomster i sin helhet skall hänföras till
inkomstslaget näringsverksamhet får återverkningar för schablon-beskattade
bostadsföretag vilka skall beskattas inom inkomstslaget näringsverksamhet
eftersom fastigheterna ägs av juridiska personen Det innebär emellertid i stort
sett endast att företagen skall ta upp viss procent av taxeringsvärdet som
intäkt och tillgodoföra sig ränteavdrag m. m. i det inkomstslaget. Rätten till
underskottsavdrag behandlas på samma sätt som i övrig näringsverksamhet
(avsnitt 8.5). Dessa bostadsföretag berörs däremot inte av regelsystemet för
näringsverksamhet i övrigt bl. a. såvitt avser SURV och värdei-ninskningsavdrag
m. m.

504

7.4
Fastighetsskatten

Prop. 1989/90:110

s. 505 Kontrollera mot PDF

Mitt förslag: Fastighetsskatten skall för småhus uppgå
till 1,5 % av taxeringsvärdet och för hyreshus till 2,5 % av taxeringsvärdet.

RINK:s förslag: Fastighetsskatten görs enhetlig för alla
hustyper och ägar-kategorier och bestäms dll 1,5 %.

Remissinstanserna: Sveriges Villaägareförbund och
Mäklarsamfundet\\\\ i första hand sänka eller slopa fastighetsskatten. Sveriges
fastighetsägareförbund menar att fastighetsskatten för privatägda
näringsfasdgheter måste avskaffas och för allmännytdga bostadsföretag höjas
dll 2,0 % om en enhethg beskattning av skilda investeringar och boendeformer
skall uppnås.

Plan- och bostadsverket anser att frågan om underlaget för
fastighetsskatten behöver utredas. Vidare anser verket att det av RINK
diskuterade förslaget om eft system med en rullande fastighetstaxering bör
genomföras.

Flera remissinstanser, bland dem SABO, Hyresgästernas
Riksförbund, HSB, Riksbyggen, SBC och Sveriges Villaägareförbund, anser att
taxeringsvärdet inte skall utgöra grund för fastighetsbeskattningen. I stället
föresläs alternativa värden såsom boendevärde, bruksvärde eller byggnadsvärde
för att bl. a. komma till rätta med de problem som höga taxeringsvärden i vissa
delar av landet och höga taxeringsvärden i nyproduktion medför Hyresgästernas
Riksförbund för även fram tanken på en differentierad fastighetsskatt. 1
attraktiva lägen skulle fastighetsskatten t. ex. kunna beräknas pä en större
andel av taxeringsvärdet än i mindre attraktiva lägen. Syftet är att åstadkomma
rättvisa boendekostnaden Näringslivets skattedelegadon anför att skattereformen
torde komma att påverka prisbildningen på fastigheten Omtaxering av en
fastighet bör därför få ske om det visas att taxeringsvärdet avsevärt
överstiger 75 % av fastighetens marknadspris. En sådan ny grund för omtaxering
skulle kunna begränsas till att gälla endast viss tid efter reformens
införande. Skattedelegationen föreslår att möjligheten skall gälla fram till
nästa allmänna fastighetstaxering.

Flera
remissinstanser anför att de ökade boendekostnaderna kan komma att medföra att
bostadsbidragen måste höjas. Det påpekas också att högre bostadsbidrag kan
medföra högre marginaleffekter.

Skälen
för mitt förslag

Beskattningsunderlaget

Kritik har vid remissbehandlingen frän flera håll
framförts mot att underlaget för fastighetsskatten utgörs av taxeringsvärdet.
Olika alternativa underlag har förespråkats såsom byggnadsvärdet, bruksvärde
eller något slag av boendevärde. Som skäl för att överge taxeringsvärdet som
bas för skatten anförs främst de regionala skillnader i skatteuttag som följer
av nuvarande ordning.

Jag kan i
och för sig ha förståelse för de synpunkter som framförts. Från
bostadspolitiska utgångspunkter kan det hävdas att taxeringsvärdet är

505

s. 506 Kontrollera mot PDF

mindre
lämpligt som underlag för fastighetsskatten. Även andra aspekter Prop.
1989/90:110 måste emellertid vägas in. Grundläggande för skattereformen är en
likformig kapitalbeskattning. Från den utgångspunkten framstår det som mycket
tveksamt att frikoppla beskattningen av bostäder från deras marknadsvärde.
Under alla förhållanden saknas i dag erforderligt underlag för att bedöma
effekterna i olika hänseenden av att basera fastighetsskatten pä något alternativt
underlag. I vart fall pä kort sikt bör därför underlaget för fastighetsskatten,
liksom hittills, utgöras av taxeringsvärdet. Jag är emellertid beredd att pröva
alternativa baser för skatten. En översyn av underlaget för fastighetsskatten
bör därför nu göras. Olika beskattningsunderlag och analyser av deras effekter
i regionalpolitiska, fördelningsmässiga och andra hänseenden bör belysas. I det
sammanhanget bör också analyseras om effekterna av de nya höjda
taxeringsvärdena och uttaget av fastighetsskatt övergångsvis i några fall kan
ge ett oskäligt beskattningsresultat. Jag återkommer vid en senare tidpunkt
till under vilka former det arbetet skall bedrivas.

Småhus

Nuvarande uttag av fastighetsskatt på småhus varierar
beroende bl. a. på om huset är schablon- eller konventionellt beskattat. För
ett schablonbeskattat småhus uppgår skattesatsen till 1,4 % av en tredjedel av
taxeringsvärdet medan skattesatsen är 2,0 % pä samma underlag om huset är
konventionellt beskattat. För ett småhus pä en lantbruksenhet tas 2,0 % ut
baserat på ett underlag av en tredjedel av bostadsbyggnadsvärdet och
tomtmarksvärdet.

Som jag ddigare har redovisat (avsnitt 7.3) vidtog
riksdagen i höstas en ändring beträffande beskattningen av egnahem som innebar
att den s. k. villaschablonen gjordes proportionell samtidigt som
intäktsprocenten sänktes till 1,5. Fasdghetsskatten berördes inte av ändringarna.
I samband med att villaschablonen nu föreslås bli slopad och i full
utsträckning ersättas med den statliga fastighetsskatten, måste skattesatsen
och underlaget för uttaget omprövas. Jag gör här följande bedömning.

Jag anser att det har stort värde om skattesats och
underlag bestäms så enhetligt och görs så enkla som möjligt. Dessa bör därför
få generell giltighet för samtliga slag av småhus. Den skattesats om 1,5 % som
RINK föreslog är enligt min mening välgrundad och i linje med RINK:s
utgångspunkt om en enhetlig kapitalbeskattning som jag också ansluter mig till.
Jag föreslår därför att skattesatsen skall uppgå till 1,5 % av taxeringsvärdet
för ett småhus. Som jag senare kommer att beröra behövs dock under en
övergångstid en lägre skattesats för vissa småhus.

Hyreshus

Även beträffande hyreshusen varierar
fastighetsskatteuttaget. Enligt riksdagens beslut i höstas (avsnitt 7.3)
baseras skatten pä 65 % av taxeringsvärdet för hyreshusenheter. För hyreshus pä
lantbruksenheter är dock underlaget hela bostadsbyggnads- och tomtmarksvärdet.
Skattesatsen uppgår till 1,4 % för schablonta.xerade hyreshus och till 2,5 %
för övriga.

Fastighetsskatten
är avdragsgill för privatägda hyresfastigheter, vilket ger

en lägre belastning efter skatt. Vid en sådan jämförelse bör man dock beakta 506

s. 507 Kontrollera mot PDF

att den
hyreshöjning som skall täcka fasdghetsskatten, och som genom Prop.
1989/90:110 bruksvärdeprövningen styrs av allmännyttiga bostadsföretags kostnad
för fastighetsskatten, är skattepliktig för privatägda hyreshus. En hyreshöjning
som motsvarar fastighetsskatten leder för deras del inte till någon sänkt inkomstskatt.

Dessutom bör här också beaktas att vissa förslag som jag
lagt fram i annat sammanhang leder dll ökad skatt för enskilt ägda hyreshus.
Jag syftar på förslaget om särskild löneskatt för all inkomst av passiv
näringsverksamhet, dit i regel enskilt ägda hyreshus hänförs (avsnitt 5.6)
liksom regeln om att underskott för näringsverksamhet i regel endast får
kvittas mot framtida överskott i förvärvskällan (avsnitt 8.10.3). Kostnaderna
ökar därför mer för privatägda hyreshus än för hyreshus i allmännyttan.

Från likformighetssynpunkt är den gällande
differentieringen av fasdghetsskatten på hyreshus inte tillfredsställande. Ett
enhetligt skatteuttag bör i stället införas.

Det hade naturligtvis varit av visst värde om det
procentuella uttaget hade kunnat göras enhetligt för både småhus och hyreshus.
Fasdghetsskatten hade då blivit den samma oberoende av såväl hustyp som
ägarkategori. Som jag angav i prop. 1989/90:50 s. 79 läg emellertid den
genomsnittliga taxeringsvärdehöjningen för hyreshusen vid 1988 års
fastighetstaxering på en betydligt lägre nivå än den frän vilken dåvarande
fastighetsskatteuttag var beräknad. Visserligen innebar riksdagens beslut i
höstas en höjning av underlaget för hyreshusens fastighetsskatt, men den var
främst tillkommen som en konsekvens av det höjda löpande skatteuttag som då
beslutades för de egna hemmen. Som en jämförelse kan nämnas att det
genomsnittliga taxeringsvärdet per m' för småhus för närvarande är ungefär
dubbelt så högt jämfört med hyreshus av årgångar fram till och med år 1974. Det
är därför motiverat med ett högre uttag av fastighetsskatt för hyreshus än för
småhus. Som jag strax kommer att beröra föresläs att fastighetsskatten skall
nedsättas för senare årgångar Reduktionen är i flera avseenden mer omfattande
för hyreshus än för småhus.

Jag föreslår att fastighetsskatteuttaget för samtliga
kategorier hyreshus skall vara enhetlig. Som framgår av mitt förslag om
övergångsregler kommer dock höjningen av bostadsutgifterna att mildras
väsentligt för senare är-gångan

Förslagen föranleder ändringar i 3 S
fastighetsskattelagen.

7.5 Reduktion av fastighetsskatten

7.5.1 Initialt reducerad fastighetsskatt för nyproduktion

Mitt förslag: De ökade bostadsutgifterna för nyproduktion
fr. o. m. år 1991 mildras genom att det för bostadsfastigheter, dvs. småhus och
hyreshus som huvudsakligen består av bostäder, inte tas ut någon fastighetsskatt
under de första fem åren efter byggandet samt genom att det endast tas ut halv
fastighetsskatt under de följande fem åren.

507

s. 508 Kontrollera mot PDF

RINK:s förslag: Överer.stämmer med mitt. Prop. 1989/90:110

Remissinstanserna: Plan- och bostadsverket anser att
reduceringsreglerna inte bör införas och anför bl. a. följande.
Bostadsfastigheter som får räntebidrag bör generellt undantas från
fastighetsskatt. När den garanterade räntan överstiger bruttoräntan på
bostadslån och bottenlän bör fastighetsskatt tas ut med mellanskillnaden mellan
den garanterade räntan och bruttoräntan. Detta bör ske upp till den nivå där
denna mellanskillnad motsvarar den av RINK föreslagna "normala"
fasdghetsskatten, dvs. 1,5 % av taxeringsvärdet. Upptrappningen av den
garanterade räntan bör således ske tills full fastighetsskatt tas ut. För bostadsfastigheter
utan räntebidrag bör full fasdghetsskatt tas ut. En sådan modell skulle göra
det enklare att upprätthålla paritet mellan årgångar och neutralitet mellan
upplåtelseformer än genom den av RINK föreslagna modellen.

HSB anser att förslaget om en reducerad fastighetsskatt
under de första tio åren bör genomföras som en självständig bostadspolitisk
åtgärd i syfte att skapa bättre boendekostnadsparitet inom bostadsbeståndet.
Reduktionen skall dock inte utgöra en kompensation för höjd byggmoms. Om
byggmom-sen höjs kvarstår den nuvarande, mycket allvarliga, paritetsbristen
oförändrad eller t. o. m. förvärrad. HSB anser också att reduktionen mäste
avse fastighetsskatten även vid ombyggnader eftersom dessa drabbas av minst
lika stora paritetsbrister som nyproduktionen.

Hyresgästernas Riksförbund anser att den föreslagna
reduceringen är otillräcklig men vill inte motsätta sig förslag i denna
riktning. Förbundet ställer sig också tveksamt till redukdonens tekniska
konstruktion. Reduktionen borde vara utdragen under en längre tid samtidigt som
upptrappningen av den garanterade räntan borde begränsas för att fullt ut
medverka till att förbättra pariteten. Förbundet anför vidare att de problem
som finns i nyproduktionen förekommer i samma utsträckning vid ombyggnad
varför en eventuell reduktion måste användas också i sådana fall.

Riksbyggen finner den föreslagna reduktionen välmotiverad,
men anser att det vore ännu bättre om man kunde stanna för en flexibel
uttagsprocent som kunde anpassas efter kostnadsutvecklingen och kanske också
efter regionala skillnaden

SABO anser att förslaget om reduktion av fastighetsskatten
på ett positivt sätt medverkar till att sänka hyresnivån i nyproduktionen.
Förslaget leder emellertid till betydande problem vad gäller hyresutvecklingen
åren efter produktionsåret. SABO anser att problemen kan lösas om
fastighetsskatten kopplas dll bostadssubventionssystemet och skatteuttaget
relateras dll bo-värdet i fastigheten. Vidare förutsätter SABO att fastigheter
som väsentligt byggs om behandlas analogt med nyproducerade fastigheten

Sveriges ViUaägareförbund menar att det är felaktigt att
införa en skatt som för att den inte skall få helt oacceptabla konsekvenser
måste sättas ur spel under decennier

Skälen för mitt förslag; De förslag som jag i andra
sammanhang lagt fram om basbreddningar avseende mervärdeskatten skulle,
tillsammans med här föreslagna ändringar i fastighetsskatten och begränsningar
av skattelättnaden för ränteutgiften leda till en mycket kraftig ökning av
utgifterna i nypro-

508

ducerade
bostäder. Frän bostadspolitisk- och fördelningspolitisk synpunkt skulle detta
inte vara acceptabelt. Utgiftsökningen mäste därför mildras. Detta sker
lämpligen genom en äldersdifferentierad fastighetsskatt som blir permanent till
sin karaktän Det ligger också i linje med de ursprungliga intentionerna för
fastighetsskatten, nämligen att utjämna bostadsutgifterna.

Jag
föreslår därför att ökningen av bostadsutgifterna begränsas genom att
fastighetsskatten fär en permanent åldersdifferentiering för småhus och hyreshus
med början fn o. m. år 1991. Av statsfinansiella skäl bör nedsättningen vara
begränsad och därför vara inriktad på de år då problemen är som mest påtagliga,
dvs. under de första fem till tio åren. Detta åstadkoms genom att något uttag
av fastighetsskatt för nyproducerade bostäder inte görs under de första fem
åren samt genom att fastighetsskatten nedsätts till hälften under år 6 - 10.

Förslaget
föranleder att ett nytt andra stycke införs i 3 S fastighetsskattelagen.

Prop.
1989/90:110

7.5.2 Övergångsregler för hyreshus

Mitt
förslag: Höjningen av bostadsutgifterna för hyreshus mildras genom
övergångsregler som innebär att det för bostadshyreshus inte tas ut någon
fastighetsskatt för årgång 1977 - 1990 samt halv fastighetsskatt för årgång
1973 - 1976 under år 1991, att det inte tas ut någon fastighetsskatt för årgång
1979 - 1990 samt halv fastighetsskatt för årgång 1975 - 1978 under år 1992,
att det inte tas ut någon fastighetsskatt för årgång 1981 -1990 samt halv
fastighetsskatt för årgång 1977 -1980 under är 1993 osv. till dess att
övergångsreglerna för de totalt berörda 18 årgångarna är avvecklade efter nio
ån

RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Plan- och bostadsverket anser att reduceringsreglerna inte bör införas och
argumenterar för en annan lösning (avsnitt 7.5).

HSB anser
det i och för sig vara angeläget att utredningen försöker finna metoder för en
mjukare övergång till de skärpta boendekostnaderna dll följd av höjd
fastighetsskatt och försämrade räntebidrag. HSB har förordat ett alternativt
sätt att bestämma underlaget för den löpande beskattningen samt framför
invändningar mot den föreslagna konstruktionen av räntebidragen. Om en reform
kan genomföras enligt HSB:s synpunkter minskar behovet av särskilda
övergångsregien

Hyresgästernas
Riksförbund tillstyrker kommitténs förslag om att rabatten på fastighetskatten
ges en retroaktiv verkan. Utformningen av detta förslag måste dock granskas
ytterligare. Förbundet anser det angeläget att systemet jämnas ut så att inte
oönskade marginaleffekter uppstån

SABO anser
det värdefullt att utredningen sökt finna former för att minska
övergångsproblem i samband med höjning av fastighetsskatten, särskilt i de
senast byggda årgångarna hyreshus. Emellertid anser SABO att fas-

509

tighetsbeskattningen
skall baseras på ett bovärde. Skatteuttaget bör i förhållande till nuvarande
beskattning vara lägre i det yngre beståndet än i det äldre. Kommitténs förslag
kommer att skapa samma tröskeleffekter som rabatterna vid nyproduktionen. SABO
motsätter sig därför förslaget till konstruktion av övergångsregler för
hyreshus. RINK har inte i sina beräkningar tagit hänsyn till övergångsreglernas
kostnadsökande effekt efter är 1991. SABO anser det nödvändigt att belysa dessa
effekten

Skälen för
mitt förslag: Förslaget om en reducerad fasdghetsskatt för framtida
nyproduktion av bostäder är ett permanent inslag i fastighetsskatten som
syftar till att uppmuntra nyproduktion och därigenom bidra till en allmänt
lägre hyres- och bostadskostnadsnivå.

Utöver
dessa mera långsiktiga aspekter uppkommer övergängsproblem genom att
utgiftsökningen den 1 januari 1991 skulle bli särskilt stor för vissa delar av
bostadsbeståndet. Eftersom dessa problem utgör övergångsproblem bör de dämpas
genom temporära och inte genom permanenta åtgärden

Mot denna
bakgrund föreslås att tekniken med borttagande av fastighetsskatten för de
senaste årgångarna tillämpas även som en övergångsåtgärd för befintliga
bostadshyreshus. Därvid uppnås en förhållandevis jämn utgiftsökning om det år
1991 inte tas ut någon fastighetsskatt för årgång 1977 - 1990 och endast halv
fastighetskatt för årgång 1973 - 1976. Därmed omfattas totalt 18 årgångar av
dessa övergångsregler. Med årgång avser jag det vid fastighetstaxeringen
beräknade värdeåret.

För att
undvika en alltför lång övergångsperiod bör nedsättningen av fastighetsskatten
elimineras för två årgångar per ån Eftersom halv fastighetsskatt tas ut för
fyra årgångar kommer därmed berörda fastigheter att få halv fastighetsskatt
under en period om två ån När en sådan tidsgräns passeras beräknas
bostadsutgifterna öka med 3 - 6 %.

Förslaget
innebär således att dessa särskilda övergångsregler för hyreshus avvecklas
successivt.

Prop.
1989/90:110

7.5.3 Övergångsregler för småhus

Mitt
förslag: Höjningen av bostadsutgifterna för småhus mildras genom
övergångsregler som innebär att fastighetsskatten nedsätts till 1,2 % av
taxeringsvärdet är 1991 och 1992 samt genom att det tas ut halv fastighetsskatt
för årgång 1986 - 1990 under är 1991, för årgång 1987 - 1990 under år 1992, för
årgång 1988 - 1990 under år 1993, för årgång 1989 - 1990 under år 1994 samt för
årgång 1990 under år 1995.

RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Plan- och bostadsverket argumenterar för en annan lösning (se de föregående
avsnitten). Övriga remissinstanser har inte särskilt kommenterat RINK:s förslag
i denna del. RSV ifrågasätter dock om övergångsbestämmelserna behöver omfatta
så långa tider som föreslagits.

Skälen för mitt förslag: För småhus ökade det löpande
skatteuttaget i form av fastighetsskatt och schablonintäkt frän år 1989 till år
1990 i första hand genom höjda taxeringsvärden. Denna ökning av
taxeringsvärdena skulle

510

dock ha
uppkommit även utan en skattereform och kan ses som en normali- Prop.
1989/90:110 sering jämfört med läget med taxeringsvärden som ligger långt under
normen om aft de skall utgöra 75 % av marknadsvärdet.

Trots detta krävs särskilda övergångsregler även för
småhus för att mildra effekterna av höjda taxeringsvärden och den i höstas av
riksdagen beslutade utvidgade mervärdeskatten pä energi, vatten/avlopp och
sophämtning.

De sänkta skattesatserna reducerar skattelättnaden för
ränteutgifter från normalt 40 % till 30 %. Detta kan också ses som en ökning av
bostadskostnaderna som emellertid balanseras direkt av sänkt skatt eftersom
räntor förblir fullt avdragsgilla för det stora flertalet skattskyldiga.

Övergångsreglerna för småhus bör inte inriktas endast på
de senaste årgångarna såsom för hyreshus eftersom taxeringsvärdena för
småhusen ökar för alla årgångan Ett ytterligare skäl för annorlunda
övergångsregler är att den "kostnadsökning" som uppkommer för egnahem
genom att skattelättnaden för ränteutgifter reduceras från 40 % till 30 % i första
hand beror på storleken på lånen och att många äldre egnahem har stora lån som
en följd av i första hand ägarbyten. En viss extra lättnad för de senaste
årgångarna är dock motiverad även för småhus med hänsyn till att
taxeringsvärdena väntas öka särskilt kraftigt för dessa årgångar samt med
hänsyn till att nyproducerade villor i allmänhet är förenade med hög
skuldsättning.

Sammantaget talar dessa omständigheter för att ökningen av
fastighetsskatten för småhus till den långsiktiga nivån om 1,5 % av
taxeringsvärdet bör ske successivt och inte omedelbart den 1 januari 1991.
Samddigt är det angeläget att en sådan generell nedsättning av
fastighetsskatten inte utsträcks över en alltför läng övergångsperiod av
statsfinansiella skäl.

Mot denna bakgrund föreslår jag att fastighetsskatten för
småhus nedsätts temporärt till 1,2% för år 1991 och 1992. Detta innebär att den
av likformighetsskäl motiverade nivån om 1,5 % gäller först fn o. m. år 1993.

För att ytterligare begränsa utgiftsökningen för de
senaste årgångarna av de skäl som angivits, föreslår jag också att endast halv
fastighetsskatt skall tas ut för årgång 1986-1990 under är 1991, för årgång
1987 - 1990 under år 1992 osv., varvid dessa övergångsregler avvecklas efter
fem år. För årgång

1990 uppgår därmed fastighetsskatten
till 0,6 % av taxeringsvärdet under år

1991 och 1992, till 0,75 % av
taxeringsvärdet under år 1993 -1995 samt till 1,5 % av taxeringsvärdet fn o. m.
år 1996. Med årgång avser jag här liksom beträffande hyreshusen det vid
fastighetstaxeringen beräknade värdeäret.

511

7.6
Beskattning av intäkt vid uthyrning av privatbostäder m. m.

Prop.
1989/90:110

s. 512 Kontrollera mot PDF

Mitt
förslag: Intäkt av uthyrning m. m. av privatbostad, som inte är att hänföra
till näringsverksamhet, beskattas som intäkt av kapital till den del den
överstiger 4 000 kn Vid uthyrning av ägt småhus medges härutöver avdrag med 20
% av bruttointäkten. Vid andrahandsuthyr-ning av hyreslägenhet, där intäkten
också skall beskattas i inkomstslaget kapital till den del den överstiger 4
000 kn, eller vid uthyrning av bostadsrätt medges i stället för nyss nämnda
procentavdrag avdrag för den del av den egna hyran eller föreningsavgiften som
belöper pä det som hyrts ut. Dessa avdrag avses täcka kostnader för underhäll
och reparation m. m. 1 övrigt medges avdrag i huvudsak enbart för ränton 4
000-kronorsavdraget medges inte vid uthyrning till den skattskyldiges eller
denne närståendes arbets- eller uppdragsgivare. I de fallen medges skäligt
avdrag.

RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Flera remissinstanser anser att det skattefria beloppet bör vara minst 8 000
kr. RSV anför att inkomstredovisning av uthyrning inte låter sig inordnas i det
förenklade deklarationsförfarandet. Antalet förenklade självdeklarationer
kommer därför att minska om förslaget genomförs. Därtill kommer
kontrollsvårigheterna. RSV föreslår därför att den nuvarande gränsen på 8 000
kn behälls. En del remissinstanser föreslår att det avdragsgilla beloppet
indexregleras. Det anförs från flera håll att utbudet på bostadsmarknaden
kommer att minska om förslaget genomförs. Vidare påpekas risken för att en
svart marknad uppstån Från bl. a. Sveriges Turistråd framförs att de ändrade
uthyrningsreglerna kommer att försämra villkoren för fritidsboende.

Skälen för
mitt förslag: För närvarande gäller helt olikartade regler för beskattning av
skilda slag av bostäder som uthyrs. Ett schablonbeskattat småhus - villa eller
fritidshus - kan hyras ut till stadigvarande bostad utan att hyresintäkten
beskattas. Däremot bryts schablonen och beskattas intäkten konventionellt om
ett småhus i förvärvssyfte brukar användas för tillfällig uthyrning i icke
ringa omfattning. Detsamma gäller om fastigheten används för odling e. d. och
inbringar t. ex. intäkter från försäljning av trädgårdsprodukter eller
avverkad skog. Avgörande för att uthyrning etc. skall anses som ringa och
schablonbeskattningen inte skall brytas är vissa beloppsgränser, nämligen att
intäkterna får uppgå till högst 8 000 kn eller överstiga detta belopp men inte
2 % av fastighetens taxeringsvärde.

En bostad som innehas med bostadsrätt kan hyras ut upp
till halva året utan skattekonsekvensen Om den hyrs ut helt eller till
övervägande delen under större delen av året blir hyresintäkten däremot
skattepliktig i inkomstslaget kapital. Avdrag får då göras för avgift till
bostadsrättsföreningen, som inte är att anse som kapitaltillskott, ränta på
skuld för lägenheten till annan än föreningen samt för övriga kostnader som har
samband med uthyrningen,

512

s. 513 Kontrollera mot PDF

exempelvis kostnader för reparation och underhåll under
uthyrningstiden. Prop. 1989/90:110

Om en hyreslägenhet upplåtes i andra hand kan den i regel
hyras ut hela året utan att intäkten beskattas. Frågan är oreglerad i
skattelagstiftningen men beskattning torde komma i fråga endast om uthyrningen
anses yrkesmässigt bedriven.

De nu beskrivna reglerna har som RINK utförligt redogör
för kritiserats av flera utredningar under årens lopp. Jag delar RINK:s
uppfattning att likformiga och enkla regler bör införas och att samtliga typer
av inkomster frän uthyrning i de nämnda fallen bör omfattas av beskattning.

Inkomst av uthyrning av småhus som sker i rörelseliknande
former och som således enligt de regler som gäller i dag beskattas
konventionellt, bör för framtiden beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet.
Uthyrningsinkomster i andra fall bör beskattas i inkomstslaget kapital. Detta
inkluderar även intäkt vid andrahandsupplåtelse av hyreslägenhet. För att
beskattning skall ske bör det vara fråga om fall där den skattskyldige
verkligen uppburit vederlag antingen kontant eller i någon annan form. Jag vill
här hänvisa till vad RINK anför om att det inte skall anses som hyra om en
hyresgäst åtar sig att svara för sin egen elförbrukning, telefon eller annat
som har ett omedelbart samband med det egna boendet. Åtar sig en hyresgäst att
utföra arbeten på fastigheten, såsom ommålning, reparationer eller andra
liknande åtgärder, bör värdet av detta dock beskattas hos uthyraren.

Jag instämmer även i förslaget att det inte bör föranleda
några skattekonsekvenser om ägaren låter någon närstående bo i privatbostaden
utan att betinga sig någon särskild ersättning. I konsekvens med att ägarens
egna nyttjande av bostaden inte skall förmånsbeskattas bör inte heller den
nämnda upplåtelsesituationen föranleda beskattning.

Även de föreslagna avdragsbestämmelserna bör enligt min
mening genomföras. Jag har inte funnit skäl att ge dem en generösare
utformning än den som RINK föreslagit. För att underlätta utformningen av
avdragsreglerna och för att undvika alltför markanta tröskeleffekter bör
krontalsavdraget utformas som ett grundavdrag och som RINK föreslär bestämmas
till 4 000 kr. Samtidigt föreslås att den koppling till viss del av
taxeringsvärdet som för närvarande gäller avskaffas.

Vid uthyrning av ägt småhus bör därutöver avdrag medges
med 20 % av hyresintäkten. Vid annan uthyrning bör däremot avdrag medges med
den del av den egna hyran eller avgiften som belöper på vad som hyrts ut. Avdraget
bör gälla för hela privatbostaden resp. hyreslägenheten. Vid eventuellt
delägande får således en proportionering ske. Beloppet 4 000 kn får inte dras
av vid uthyrning till den skattskyldiges eller denne närståendes arbetsgivare
eller uppdragsgivare eftersom sådana hyresinkomster ofta har inslag av lön
eller arvode. I stället medges i de fallen avdrag med skäligt belopp för de
kostnader som den skattskyldige haft pä grund av upplåtelsen.

De nu nämnda avdragen får anses täcka såväl kostnader som
normalt förorsakas av en uthyrning som eventuella utgifter för reparation och
underhåll för att avhjälpa brist eller skada som har uppkommit under
uthyrningstiden. Jag vill avslutningsvis erinra om att uthyrning inte inverkar
på skyldigheten

att i
förekommande fall betala fastighetsskatt.

513 De nya bestämmelserna återfinns i 3 S 3 mom. SIL.

33 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

s. 514 Kontrollera mot PDF

8 Företagsbeskattning Prop. 1989/90: no

8.1 Allmänt

Med företagsbeskattning avses vanligen beskattningen av
aktiebolags, ekonomiska föreningars och andra juridiska personers inkomst av
rörelse, jordbruksfastighet och - konventionellt beskattad - annan fastighet.
Dessa företag betalar en pä nettovinsten baserad statlig inkomstskatt
(bolagsskatten). Bolagsskatten är i huvudsak utformad efter ett nominalistiskt
synsätt. Flertalet av företagen som betalar bolagsskatt är sedan år 1984 också
skattskyldiga till vinstdelningsskatt. Vinstdelningsskatten beräknas på en
real, inflations-justerad, vinst över en viss nivå.

I begreppet företagsbeskattning inryms också
inkomstbeskattning av enskilda näringsidkare. Enskilda näringsidkare betalar
såväl kommunal som statlig inkomstskatt.

I den översyn av skattesystemet som gjorts av de fyra
skatteutredningarna har företagsbeskattningsfrågorna hanterats av i första hand
URF. Beträffande beskattningen av enskilda näringsidkare grundas URF:s förslag
i viss utsträckning på vad som redovisas i RlNK;s betänkande.

En huvuduppgift för URF har varit att föreslå ändringar av
företagsbeskattningen som leder till att inlåsningen av kapital minskar
samtidigt som mer likvärdiga skattemässiga villkor kan ges för olika typer av
finansieringsformen En viktig strävan har varit att åstadkomma en anpassning
till den internationella utvecklingen på skatteområdet. URF anser att inkomstbeskattningen
bör utformas efter i huvudsak nominalistiska principen Alternativa
skattemodeller som behandlas men avvisas är en övergäng frän inkomstskatt till
utgiftsskatt, en s.k. cash-flowskatt, och en inkomstskatt enligt real metod.
Det mål som uppställs är en ny företagsbeskattning med kraftigt sänkt
bolagsskattesats och avsevärt begränsade reserveringsmöjligheten En låg
bolagskatteniva är i sin tur en förutsättning för att balansera full avdragsrätt
för nominella räntor med en beskattning av nominella kapitalvinsten

Den av URF föreslagna bolagsskattesatsen, 30 %, är
anpassad till de av RINK föreslagna skattesatserna för arbets- och
kapitalinkomsten URF:s diskussioner kring bolagsskattenivån leder fram till att
avkastningen på eget kapital i aktiebolag skall dubbelbeskattas. Kommittén
föreslår i konsekvens härmed att de lättnader i dubbelbeskattningen på utdelad
vinst som finns i dagens system, rätten till Annellavdrag och det 70-procentiga
utdelningsavdraget på icke börsnoterade aktier, tas bort liksom avdragsrätten
för insatsutdelning i ekonomiska föreningar.

Den totala inkomstbeskattningen för aktiebolag m.fl. bör
enligt kommittén behållas ungefär på den nivå som följer av nuvarande regien
Den kraftiga breddningen av skattebasen och motsvarande sänkning av
skattesatsen kommer emellertid att medföra en omfördelning och utjämning av det
totala skatteuttaget. En sådan effekt är att skatteuttaget kommer att öka för
företag som av strukturella skäl har ett litet eget kapital.

Remissinstanserna är positiva till kommitténs förslag i
stort. En reforme

ring av företagsskattesystemet med den föreslagna inriktningen anses nöd

vändig. Från flera håll framförs det värdefulla i att ansluta till en
fortgående S14

s. 515 Kontrollera mot PDF

internationell utveckling. En i det närmaste total
uppslutning finns kring för- Prop. 1989/90:110 slaget att ha en
nominalistisk beskattningsmetod.

Förslaget har emellertid inte helt undgått kritik av mer
övergripande slag. En sådan punkt gäller kravet att regelsystemet skall präglas
av enkla, begripliga och lätthanterliga regien Denna inställning betonas
kanske framför allt från skatteförvaltningens sida. I frågan om
dubbelbeskattningen av aktiebolagens vinster uttalar några remissinstanser att
dubbelbeskattningen bör avskaffas. En annan principiell fråga som
uppmärksammas gäller sambandet mellan redovisning och beskattning. Här framförs
kritik mot att kommittén inte närmare övervägt frågan om skattereglernas
koppling till redovisningen. Tanken på en framtida översyn av den frågan tas
också upp.

Beträffande egenföretagarnas beskattning uttrycker många
remissinstanser kritik och oro över att enskilda näringsidkare skall få en
mindre gynnsam beskattningssituation än aktiebolagen.

För egen del anser jag att företagsbeskattningen liksom nu
bör grundas pä en nettovinstbeskattning. I fråga om valet mellan en
nominalistisk. metod och en real metod talar redan det skälet att real
beskattning knappast förekommer i omvärlden mot en sådan lösning. Ett annat
skäl är att beskattningen i hushållssektorn föreslås ske enligt nominalistiska
principer (avsnitt 3). Jag anser därför att även företagsbeskattningen bör
utformas efter sådana grunden En konsekvens av mitt ställningstagande i fråga
om valet av beskattningsmetod är att vinstdelningsskatten bör tas bort. Hänsyn
till inflationen måste därför tas på annat sätt. Detta sker i mitt förslag
bl.a. genom fastställandet av skattesatsen och utformningen av
reserveringsmöjlighe-terna.

Vidare delar jag URF:s uppfattning att det sammanlagda
uttaget av inkomstskatt frän företagssektorn bör vara i stort sett oförändrat.
Reglerna för fastställande av den skattepliktiga inkomsten och skattesatsens
storlek bör inte ändras på ett sådant sätt att de för företagssektorn i dess
helhet innebär en lindring eller ökning av skattebelastningen i förhållande till
vad som följer av nuvarande regien Omläggningen av systemet kommer att medföra
en omfördelning och utjämning av det totala skatteuttaget. De
reserveringsmöjligheter som föresläs i det följande kommer bl.a. att leda till
att skatteuttaget för företag som av strukturella skäl har ett litet eget
kapital kommer att öka. Särskilt gäller detta de finansiella företagen, bl.a.
bankerna. Det övergripande resultatet bör dock bli en minskad spridning i
skattebelastningen eftersom de finansiella företagen i dagens system sett över
en längre period har haft en läg skattebelastning i förhällande till
icke-finansiella företag.

I lagrådsremissen togs fasta pä URF:s förslag att avskaffa
olika former av lättnader i den ekonomiska dubbelbeskattningen. Det gäller
Annellavdra-get, avdraget för utdelning på medlemsinsatser i kooperativa
föreningar och avdraget för utdelning i icke börsnoterade aktiebolag
(70-procentsavdraget). Bakgrunden till förslaget var att utdelade vinstmedel i
fortsättningen kommer att träffas av ett betydligt lägre skatteuttag till
följd av sänkta skattesatser i såväl företagsledet som ägarledet.

Det finns enligt min mening anledning att ta upp saken pä
nytt. Annellav-

draget och
avdraget för insatsutdelning i kooperativa föreningar ger en be-

515

s. 516 Kontrollera mot PDF

gränsad lättnad i dubbelbeskattningen i och med att de är
knutna till storie- Prop. 1989/90:110 ken av det fullbeskattade kapital som
ägarna av företagen skjutit till. I ekonomiskt avseende är denna form av
liittnad motiverad även i ett skattesystem med låga skattesatser. 1 frånvaro av
lättnader uppkommer nämligen en diskriminering av sädana investeringar som
finansieras med nyemission (tillskjutet kapital) i förhållande till
investeringar som finansieras med kvar-hallna vinstmedel eller med lånat kapital.

1 förhållande till investeringar med kvarhållen vinst
diskrimineras visserligen inte nyemissioner på företagsnivå. Skattekilarna är
identiska för de olika finansieringsformerna. Däremot föreligger en
diskriminering när man också beaktar utformningen av ägarbeskattningen,
eftersom den effektiva beskattningen av realisationsvinster är lindrigare än
beskattningen av utdelningsinkomster. Det senare är en följd av att det av
olika skäl inte ar önskvärt att beskatta värdestegringsvinster pä aktier när dessa
uppkommer Utan först när de realiseras.

Olikabehandlingen av kvarhållen vinst och utdelad vinst i
ägarledet ger i frånvaro av lättnader på utdelad vinst på företagsnivå en
totalt sett lägre skattebelastning på kvarhållen vinst än på utdelad vinst.
Detta bidrar till att låsa in kapital i befintliga företag med risk för
samhällsekonomiska effektivitetsförlusten

Beräkningar visar att ett behållande av Annellavdraget i
det nya systemet skulle ge en balans mellan skatten på nyemissioner och
kvarhållen vinst. Detta innebär också att inlåsningen av kapital begränsas.

Annellavdraget har-genom knytningen till
nyemissioner-fördelen framför andra mer generella lättnader i
dubbelbeskattningen att den till en förhållandevis låg statsfinansiell kostnad
ger en ökad effektivitet i samhällets kapitalallokering. Jag föreslår att
Annellavdraget behålls i sin nuvarande utformning.

De skäl som jag anfört för att behålla Annellavdraget i
det framtida företagsskattesystemet är tillämpliga även för avdragsrätten för
insatsutdelning i kooperativa föreningan Beträffande 70-procentsavdraget är
läget annorlunda. Denna lättnad haren mer generell utformning än
Annellavdraget och är inte kopplad till tillskjutet kapital. För de fåmansägda
aktiebolagen innebär 70-procentsavdraget att det i dagens skattesystem
föreligger en skattemässig balans n-iellan ägaruttag i form av lön och i form
av utdelning. 1 det nya systemet - med dess generellt sänkta skattesatser -
uppnås balansen utan något utdelningsavdrag. Tvärtom är det nödvändigt att
genom särskilda regler begränsa uttag av arbetsinkomster från fåmansägda
aktiebolag i form av lågbeskattad utdelning. Jag vill i sammanhanget också
erinra om att denna kategori av aktiebolag har samma tillgång till
Annellavdraget som andra aktiebolag. Mot den här angivna bakgrunden anser jag
att 70-procentsavdraget kan slopas.

Ställningstagandet att den nya företagsbeskattningen bör
ha en kraftigt sänkt bolagsskattesats kopplad till begränsade
reserveringsmöjligheter gjordes i prop. 1989/90:50. Samtidigt föreslogs att
redan fno.m. inkomståret 1989 ta ett första steg mot en ändrad
företagsbeskattning. Syftet var att få en

injukare
övergång till det nya systemet. Förslaget innebar att skattesatsen

516

för bl.a. aktiebolag sänktes från 52 % till4() %.
Parallellt med detta slopades Prop. 1989/90:110 rätten till avdrag för
avsättning till allmän investeringsfond samtidigt som utrymmet för
lagernedskrivning begränsades. Som nämnts anslöt sig riksdagen till min
bedömning och godtog med någon smärre justering regeringsförslagen (SkUlO,
rskr 96).

Det förslag som nu kommer att redovisas närmare bygger
alltså i hög grad

på URF:s betänkande. Det innebär bl.a. att den koppling som för närva

rande finns mellan redovisning och beskattning behålls i det nya systemet.

Frågan har uppmärksammats alltmer under senare tid. Den har emellertid

inte kunnat behandlas mer ingående under detta lagstiftningsarbete. Det '
■ ' '

kan därför finnas anledning att i belysning av det nya
systemet senare ta upp frågan.

I andra hänseenden görs stora förändringar i systemet.
Risken finns att särskilt helt nya inslag kan uppfattas som besvärliga till en
början. Några av förändringarna innebär å andra sidan påtagliga förenklingar
Det gäller bl.a. avskaffandet av vinstdelningsskatten. Även förslaget att föra
samman vissa inkomstslag bör verka i den riktningen. Jag vill i det här
sammanhanget också erinra om den systematiska översyn som skall göras senare
(avsnitt 2).

I fråga om bl. a. aktiebolagen har några viktiga steg
redan tagits. Beslutet att slopa möjligheten att göra ytterligare avsättningar
till allmän investeringsfond innebär i praktiken att systemet redan börjat
avvecklas. Även beträffande avskrivning på skeppskontrakt och möjligheter till
primäravdrag på byggnader har URF:s förslag att slopa dessa avdragsmöjligheter
redan genomförts. Övriga förslag bör genomföras först till 1992 års taxering.

Enskilda näringsidkare berördes inte av de begränsningar
av lagerned-skrivningsrätten som beslutades under hösten. Skälet var att fysiska
personer inte fick del av någon större skattesatssänkning under inkomståret
1989. Den skattesatssänkning som genomförts för inkomståret 1990 förutsätter
inte heller några större begränsningar av reserveringsmöjligheterna för enskilda
näringsidkare. Den enda justering som bör göras är att i enlighet med ■URF:s
förslag ta bort möjligheten att göra avsättning till allmän investeringsreserv
redan fno.m. 1991 års taxering. En sådan åtgärd bör av administrativa hänsyn
och rättviseskäl omfatta i princip samtliga enskilda näringsidkare. Med hänsyn
till möjligheten att ha brutet räkenskapsår-t.ex. räkenskapsår som löper ut
den 30 april 1990 - bör bestämmelsen att avskaffa rätten till avsättning till
allmän investeringsreserv kunna tillämpas redan fno.m. nämnda dag.

1 fråga om den framtida beskattningen av enskilda
näringsidkare ställdes utredarna inför särskilda svårigheter. En strävan har
varit att skapa regler som ger en rimlig neutralitet både i förhållande till
beskattningen av fysiska personer - lika beskattning av arbetsinkomster - och
beskattningen av aktiebolag - lika beskattning av kapitalinkomsten En brist
man har velat komma till råtta med är den möjlighet som egenföretagarna har i
förhållande till löntagare att utnyttja skattekrediter för konsumtion. Av
detta skäl föreslår URF att egenföretagarna - till skillnad från dagens system
- skall få mer begränsade reserveringsmöjligheter än aktiebolagen. För att få
tillgång till mer omfattande reserveringsmöjligheter krävs att
näringsverksamheten på ett

mer påtagligt sätt skiljs från den privata ekonomin. Prop. 1989/90:110

Många remissinstanser anser att enskilda näringsidkare får
alltför begränsade möjligheter till inkomstutjämning. Det är viktigt att inte
reserveringsmöjligheterna begränsas mer än nödvändigt. Enligt min uppfattning
bör det också vara möjligt att utforma något generösare regler inom ramen för
vad som är godtagbart från neutralitetssynpunkt. De regler som i det följande
föreslås för egenföretagarna har därför pä vissa punkter fått en delvis ändrad
utformning i förhållande till URF:s förslag.

En egenföretagare kan om han så vill utveckla sin
verksamhet inom ramen för ett aktiebolag. Enligt URF finns det skäl att ge
egenföretagarna tillgång till ytterligare en företagsform som ger samma
expansionsmöjligheter som ett aktiebolag. URF pekar här på två alternativ.
Enmanshandelsbolaget -med beskattning enligt aktiebolagsreglerna - och särskild
redovisningsmetod (SRM).

Under hösten har bedrivits ett utredningsarbete kring
dessa frågon Inom justitiedepartementet har man studerat möjligheterna att
tillåta handelsbolag med bara en fysisk person som bolagsman. Samtidigt har
jordbruksdepartementet utrett frågan om att tillåta familjejordbruk i
aktiebolags- eller handelsbolagsform vid tillämpningen av
jordförvärvslagstiftningen (Ds 1989:64).

SRM har utretts av en särskild utredare (SOU 1989:94).
Liksom tidigare s.k. staketmodeller bygger förslaget på att näringsverksamheten
beskattas skilt från privatekonomin. Förslaget har tagits fram på mycket kort
tid men det innehåller ändå nya tekniska lösningar på olika problem.

Även om skattesatsen innanför "staketet" är
densamma som för aktiebolag avviker SRM-reglerna från aktiebolagsreglerna.
Bl.a. skall en viss del av avkastningen på kapitalet i verksamheten
enkelbeskattas och fastighetsvinster beskattas enligt särskilda regien En
annan skillnad är att en del av den näringsskatt som tas ut anses som förtida
uttag av egenavgiften Ändringar i avgiftsnivån pareras i SRM genom en
tillkommande skatt eller skattereduktion vid uttagstillfället.

Den föreslagna modellen medför den principiella fördelen
att den ger egenföretagare möjlighet att expandera verksamheten på likartade
villkor som aktiebolag utan att bolagsformen behöver väljas. Ett problem med modellen
är emellertid att den visserligen kan ge lämpliga ekonomiska effekter i ett
visst typfall men att effekterna kan bli helt annorlunda om förutsättningarna
varieras. Bl.a. leder den föreslagna enkelbeskattningen av en viss del av
näringsinkomsten till att enskild näringsverksamhet med stort eget kapital
gynnas särskilt, såväl i förhållande till motsvarande verksamhet i ett aktiebolag
som i förhållande till enskild näringsverksamhet där det egna kapitalet inte är
lika stort. Därtill kommer modellens komplexitet, de nya tekniska lösningarna
och de därav följande tillämpningsproblemen.

Det har inte varit möjligt att på den korta tid som stått
till buds komma med ett förslag som behåller modellens fördelar utan att
medföra de nämnda problemen. Det föreligger inte nu förutsättningar att
genomföra en lagstiftning på grundval av det lämnade SRM-förslaget.
SRM-modellen bör emellertid utredas vidare. Målet för utredningsarbetet är att
kunna erbjuda egen-

518

s. 519 Kontrollera mot PDF

företagare möjlighet att arbeta på samma skattemässiga
villkor som aktiebo- Prop. 1989/90:110 lag utan att behöva använda sig av någon
form av bolag. Utredningsarbetet bör sättas igång så snart som möjligt. På
grund av det samband som finns mellan SRM och handelsbolagsbeskattningen bör
arbetet också omfatta frågan om handelsbolaget skall göras till skattesubjekt
och den närmare utformningen av en sådan beskattning.

8.2 Bolagsskattesatsen och en ny generell
reserveringsmöjlighet (surv)

8.2.1 Allmänna utgångspunkter

Mitt
förslag: Bolagsskattesatsen sänks till 30 %. Den generella rätten till
nedskrivning pä lager tas bort. En särskild skatteutjämningsreserv införs som
baseras på företagens beskattade egna kapital (K-surv). Avdrag för avsättning
medges med högst 30 %. För företag med litet eget kapital medges en alternativ
reserveringsmöjlighet på maximalt 15 % av lönesumman (L-surv).

URF:s
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. URF föreslår dock att avsättning
till L-surv skall medges med maximalt 10 %. Som ett stöd för små och nystartade
företag föreslås en extra avsättningsmöjlighet på 20 % av lönesumman upp till
25 basbelopp.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan
erinran. RSV instämmer i principen med en reservering baserad pä eget kapital
men är starkt kritiskt till den föreslagna utformningen av K-surven. Även /CF
motsätter sig att den föreslagna metoden genomförs. Båda dessa
reiriissinstanser pekar på möjligheten att i stället för att genomföra
förslaget sänka skattesatsen ytterligare. Remissinstanser som företräder
näringslivet anser att reserveringsmöjligheterna försmå, nystartade företag bör
utvidgas.

Skälen för
mitt förslag: Utgångspunkten för skattereformen är som redan slagits fast att
åstadkomma en kraftig sänkning av skattesatsen vilket möjliggörs genom en
omfattande basbreddning. De allmänna motiven för en sådan omläggning, bl.a.
behovet av en internationell harmonisering och önskvärdheten av att minska
inlåsningen av kapital, har redovisats tidigare. Ett annat skäl är att en
kraftig sänkning av skattesatsen krävs för att det skall vara möjligt att även
fortsättningsvis basera skattesystemet på i huvudsak nominalistiska principer.

En
skattesats på 30 % utgör mot denna bakgrund något av en övre gräns. Förslaget
om full beskattning av nominellt beräknade reavinster är sålunda knappast
förenligt med en högre skattesats. Vidare ger en skattesats på 30 % en rimlig
balans mellan skatten på vinster och skatten pä arbete i företagsledet, då
arbetsgivaravgiften utgör ca 27 % av lönen inkl. avgift. Jag anser att URF:s
förslag om en skattesats på 30 % bör genomföras.

519

s. 520 Kontrollera mot PDF

En kraftig sänkning av skattesatsen förutsätter bl.a. att
systemet med in- Prop. 1989/90:110 vesteringsfonder avskaffas. Även den
generella rätten till nedskrivning på lager bör tas bort. Den mest långtgående
åtgärden skulle vara att avskaffa alla typer av reserver utan att ersätta
dessa. I likhet med URF anser jag emellertid att det finns ett antal skäl att
behålla vissa reserveringar i det framtida företagsskattesystemet.

1 föregående avsnitt har jag föreslagit att Annellavdraget
skall behållas. Detta reducerar - på ett tillväxtpolitiskt fördelaktigt sätt -
dubbelbeskattningen av avkastningen på eget kapital. Trots detta kvarstår en
diskriminering av eget kapital - av såväl kvarhållen vinst som nyemitterat
kapital - i förhållande till lånat kapital. En reserv knuten till det egna
kapitalet åstadkommer en utjämning av kostnaderna för finansiering med eget
och främmande kapital utöver vad som följer av skattesatssänkningen och de behållna
Annellavdragen.

Det finns också skäl att i frånvaro av öppen
förlustutjämning bakåt göra det möjligt för företagen att genom reserveringar
åstadkomma en viss kvittning av förluster mot tidigare års vinsten

Slutligen visar gjorda simuleringar att det är möjligt att
inrymma vissa reserveringsmöjligheter i det nya systemet inom ramen för ett
oförändrat skatteuttag på företagen.

Som URF framhållit har en reserv knuten till eget kapital
en klar förtjänst framför tillgångsspecifika reserver, exempelvis knutna till
lagertillgångan Från neutralitetssynpunkt är lagerreserver-vad avser
skattebelastningen på en marginell investering - enbart motiverade i det fall
lagret har egenfinan-sierats.

För anläggningstillgångar gäller motsvarande förhållande.
Skattemässiga avskrivningsmöjligheter som går utöver ekonomiskt korrekta
avskrivningar kan vara motiverade om investeringen är egenfinansierad men
däremot inte vid länefinansiering. Med tillgångsspecifika reserver är det inte
heller möjligt att koppla utnyttjandet till finansieringsformen, en koppling
som automatiskt uppkommer med en reserv knuten till det egna kapitalet.

Mekanismen för utjämning av finansieringskostnaderna för
eget och främmande kapital vid en reserv baserad på det egna kapitalet kan
illustreras genom ett räkneexempel. Bakgrunden ges av den grundläggande
asymmetri som finns i ett inkomstskattesystem med avdragsrätt för nominella
räntor och där ersättningen till det egna kapitalet ej är avdragsgill på samma
sätt.

Skattesatsen och reserveringsprocenten antas båda vara 30
%. Om företaget lånefinansierar en inventarieanskaffning på 100 minskar
underlaget för reserven första året med 30- skillnaden mellan lånebeloppet och
det skattemässiga restvärdet vid utgången av anskaffningsåret (70). Detta ger
en skatteeffekt på 2.7 (0,3x0,3x30) som bidrar till att motverka värdet av
avdragsrätten för läneräntan.

Vid egenfinansiering är situationen följande. En
inventarieanskaffning på 100 finansierad med kvarhållen vinst medger en
survavsättning på 21 (K-surv pä inventariets restvärde). I förhållande till lånefallet
ger detta en extra skattekredit på 9 (6,3 + 2,7). Denna extra skattekredit på
9 % av anskaffningskostnaden är oberoende av om tillgångarna kan skrivas av
eller ej.

520

s. 521 Kontrollera mot PDF

En reserv baserad pä det egna kapitalet har delvis samma
funktion som Prop. 1989/90:110 ett inflationsavdrag på det egna kapitalet, t
och med att ägarnas förränt-ningskrav i nominella termer ökar med inflationen
kommer också det partiella avdraget att öka med stigande inflation. Detta
innebär att reserven ger ett visst inflationsskydd. Förutsättningen är dock att
företagets vinstläge är sådant att maximala avsättningar till reserven alltid
kan göras.

Konsultföretag och andra tjänsteföretag har ett begränsat
eget kapital och investeringsverksamheten är i stor utsträckning knuten till de
anställda. Utgifterna för dessa investeringar är omedelbart avdragsgilla trots
att en perio-disering skulle kunna motiveras med tanke på varaktigheten. För
dessa företag är en möjlighet till reservering motiverad enbart av behovet av
förlustutjämning.

En reserv knuten till det egna kapitalet, K-surv, ger en
naturlig möjlighet till förlustutjämning bakåt. Företag som av branschspecifika
skäl har ett litet eget kapital i förhållande till omsättningen kan ha ett
behov av förlustutjämning som inte tillfredsställande kan uppfyllas genom
dettaslag av reserv. För dessa företag bör reserveringssystemet innehålla en
reserv knuten till en alternativ bas. Lönesumman är här ett naturligt och
enkelt komplement (L-surv). Därmed fångas de arbetskraftsintensiva företagen
med ett lågt eget kapital in,

URF diskuterar olika kombinationer av de två reserverna,
parallell användning utan begränsningar, rena alternativ där endast ett får
användas samt parallell användning med begränsningsregien En svaghet med lösningen
med parallell användning är att - givet ett visst totalt reserveringsut-rymme -
procentsatsen för K-surven måste sättas relativt lågt. URF föreslår, bl.a. med
hänsyn till detta, att parallell användning av reserverna inte skulle medges.

Jag ansluter mig till den av URF föreslagna lösningen med
rena alternativ. Det innebär alltså att företagetfär välja mellan att göra
avsättning till K-surv ■ eller "till L-surv. 1 fråga om företag i
koncerner - och företag mellan vilka intressegemenskap råder - bör reglerna
utformas så att alla företagen hänvisas till att tillämpa samma
reserveringsform.

Hur de olika reserverna skall dimensioneras beror på vilken
avvägning som görs med hänsyn till dels de dubbla motiven - utjämning mellan
egen-och lånefinansierade investeringar och förlustutjämningsfunktionen - dels
statsfinansiella hänsyn. För att bl.a. utröna den senare frågan genomförde URF
simuleringar som baserades på data för icke-finansiella bolag under perioden
1981-1986. Vid en kombination på K-surv 30/L-surv 15 skulle genomsnittsföretaget
föredra K-surven. Den kapitalbaserade reservens överlägsenhet var mest
markerad för industriföretagen. Även det genomsnittliga varuhandelsföretaget
hade emellertid en väsentligt större K-survbas. Däremot var L-survbasen
väsentligt större för tjänstesektorerna. Det relativa behovet av
förlustutjämning var störst i de branscher som skulle föredra L-surv.

Som tidigare framgått föreslär URF bl.a. att reserveringar
medges med

30 % på
utgående eget kapital alternativt 10 % av lönesumman. Jag ansluter

mig i
huvudsak till URF:s bedömning vad gäller dimensioneringen av de

olika
reserveringsmöjligheterna. Sålunda bör avsättning om 30 % av ut-

521

s. 522 Kontrollera mot PDF

gående eget kapital medges. Däremot anser jag det
motiverat att förändra dimensioneringen av den alternativa reserven på
lönesumman. Av förlustut-jämningsskäl är det motiverat att något justera upp
procentsatsen för avsättning till L-surv. 15 % framstår som en lämplig nivå.

För att ge bättre expansionsförutsättningar för små,
nystartade företag, övervägde URF olika slag av MlNI-reserver, knutna antingen
till det egna kapitalet eller till lönesumman. URF föreslår en MINI-reserv knuten
till lönesumman (MINI-L-surv). Till grund för MINI-L-surven skulla ligga alla
typer av löneuttag, således även t.ex. ägarens löneuttag i fåmansägda aktiebolag.

Jag delar URF:s bedömning vad gäller de svårigheter som
föreligger att ge en MINI-reserv knuten till det egna kapitalet en
tillfredsställande utformning. Av flera skäl anser jag emellertid också - till
skillnad från URF - det vara omotiverat med den av kommittén föreslagna
MINT-L-surven knuten till lönesumman. Denna MINI-reserv innebär i likhet med en
MINI-K-surv-låt vara i mindre omfattning-en teknisk komplikation. Den
föreslagna höjningen av procentsatsen för L-surven innebär också att behovet
av en extra reserveringsmöjlighet minskan Vid en lönesumma på 150 000 kn per anställd
innebär mitt förslag - i förhållande till de regler URF föreslår - att
företaget förlorar en skattekredit på knappt 7 000 kn Stimulanseffekten av ett
räntefritt lån på 7 000 kr. för var och en de första fem anställda torde vara
mycket begränsad.

Mitt förslag skall också ses i relation till de allmänna
villkor som gäller för nystartade företag. Beskattningen torde inte utgöra det
största problemet under startfasen. Under de första åren med stora avdragsgilla
kostnader -bl.a. möjliga genom generöst utformade avskrivningsregler och
direktavdrag för investeringar i kunskapskapital - är i allmänhet den
skattepliktiga vinsten liten. Vidare ger den föreslagna skattesatsen om 30 % -
som i ett internationellt perspektiv är låg - goda förutsättningar för
expansion med lågbeskattat eget kapital.

Sammanfattningsvis
anser jag det saknas tillräckliga motiv för den av URF föreslagna
MINI-L-surven.

Prop. 1989/90:110

8.2.2
Underlagen för K-surv och L-surv m.m.

Mitt förslag: Underlaget för K-surven är företagets egna
kapital vid beskattningsårets utgång. Tillgångarna värderas till skattemässiga
värden. Från underlaget undantas vissa tillgångar, bl.a. aktier i dotterbolag
och andra näringsbetingade aktier. Aktier i utländska dotterbolag får dock
medräknas till 65 %. Företag i koncerner skall använda samma metod för
reservering, dVs. antingen K-surv eller L-surv. För koncernföretag med negativt
kapitalunderlag beräknas en intäkt. Möjlighet finns att kvitta ett negativt
underlag mot ett positivt underlag i ett annat företag. Underlaget för L-surv
är vad som under året betalats i lön till arbetstagarna.

522

s. 523 Kontrollera mot PDF

URF:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. För att
företag i Prop. 1989/90:110 koncerner inte skall få göra större sammanlagt
avdrag ån om verksamheten bedrivits i ett enda företag föreslås gemensamma
beräkningsregien

Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att
reglerna om K-surv på vissa punkter är alltför komplicerade. Det gäller främst
den samtidiga beräkningen av skatt och K-survavsättning men också de gemensamma
beräkningsreglerna för koncernföretag. RSV har särskilt framhållit att
möjligheterna till kontroll när gemensamt underlag skall beräknas är mycket
begränsade. Flera näringslivsorganisationer framför synpunkter på regeln att
aktier i dotterbolag skall reducera moderbolagets kapitalunderlag även till den
del anskaffningskostnaden överstiger dotterbolagets kapitalunderlag.

Skälen för mitt förslag: Underlaget för avsättning till
K-surv skall vara företagets på visst sätt definierade egna kapital. Några
remissinstanser har påpekat att underlaget för K-surven av förenklingsskäl bör
beräknas på tillgångarnas bokförda värden. Jag delar inte denna uppfattning.
Till grund för reserven bör ligga sådana förändringar i det egna kapitalet som
haft skattemässig verkan. Underlaget bör inte omfatta det värde som svarar mot
en icke skattepliktig uppskrivning av en tillgäng. Å andra sidan bör det värde
som svarar mot en icke avdragsgill nedskrivning av en tillgång inte minska
underlaget. Det innebär knappast någon förenkling att utgå från de bokförda
värdena eftersom de skattemässiga värdena på tillgångarna fortlöpande
aktualiseras vid inkomsttaxeringen. I likhet m.ed URF anser jag att underlaget
för reserven skall vara det beskattade egna kapitalet.

Vid äldre fastighetsinnehav är anskaffningsvärdet lågt.
Det kan också vara svårt att säkert fastställa det skattemässiga restvärdet.
Fastigheter som förvärvats före ingången av 1991 bör därför som ett alternativ
få värderas till viss del av taxeringsvärdet. Lantbruksenheter- för vilka
allmän fastighetstaxering skedde 1981 - bör få tas upp till 100 % av
taxeringsvärdet. Övriga fastighetstyper har varit föremål för allmän
fastighetstaxering vid senare tidpunkten Dessa fastigheter bör därför inte få
tas upp till hela taxeringsvärdet utan till del därav.

Den nu föreslagna alternativregeln bör kompletteras för
att undvika att det blir omotiverat förmånligt att använda taxeringsvärdet. En
sådan situation - som inte diskuterades i lagrådsremissen - är då en fastighet
varit föremål för stora värdeminskningsavdrag och liknande avdrag under senare
tid. Enligt min mening bör en lämplig avvägning nås om den del av taxeringsvärdet
som får användas skall minskas med avdrag som medgetts under en tioårsperiod
före övergången till det nya systemet. En reducering bör endast komma i fråga
om avdragen ett är överstigit 10% av taxeringsvärdet enligt alternativregeln.

Taxeringsvärdet kan i vissa fall kan innefatta tillgångar
som skrivs av enligt inventariereglerna. Det innebär att sädana inventarier
skulle beaktas dubbelt vid bestämmandet av kapitalunderlaget om inga undantag
görs.

Det är svårt att med ledning av en fastighets
taxeringsvärde utreda hur stor del av taxeringsvärdet som belöper på
inventarier. Av det särskilda delvärde som bestäms för byggnad framgår inte i
vilken utsträckning som värdet grundas pä byggnadstillbehön En ytterligare
komplikation är att det för vissa

s. 524 Kontrollera mot PDF

byggnadsinventarier - industritillbehören - inte bestäms
något värde. Prop. 1989/90:110

Enligt min mening saknas möjlighet att på grundval av
fastighetstaxe

ringen avgöra hur stor del av en fastighets byggnadsvärde som belöper på

inventarien I normalfallet bör därför viss del av taxeringsvärdet - eventuellt

efter justering - kunna tillämpas. Det bör dock vara möjligt att avvika från

detta värde om det är uppenbart att en inte oväsentlig del av taxeringsvärdet

är att hänföra till inventarien Jag föreslår därför att värdet enligt
alternativ

regeln skall kunna jämkas till skälig nivå om inte den del av marknadsvärdet

på fastigheten som kan anses hänförligt till byggnader, mark och markan

läggningar överstiger 75 % av värdet enligt alternativregeln. ■'■

En särskild fråga är om avsättning till K-surv skall
baseras på det ingående eller utgående egna kapitalet. Det är ur
tillväxtsynpunkt önskvärt att årets vinst inräknas i underlaget för K-surv.
Eftersom det är det beskattade egna kapitalet som skall ligga till grund för
survavsättning bör emellertid årets inkomstskatt räknas som en skuld vid
bestämmande av underlaget. Detta försvårar beräkningen av reserven eftersom
årets skattekostnad i sin tur år beroende av årets survavsättning.
Remissinstanserna har lämnat olika ändringsförslag. Bl.a. föreslås att
beräkningen skall avse förhållandena vid årets ingång. Andra förslag som förts
fram är att schabloniserade beräkningar skall användas.

För egen del anser jag att fördelarna med att beräkna
avsättning till K-surv på det utgående egna kapitalet överväger. Försök att
förenkla beräkningen har visat att det inte innebär några förbättringar att
utgå från förhållandena vid årets ingång. Att helt bortse frän årets
skattekostnad ger ett materiellt resultat som inte är acceptabelt.

En bättre modell är att pä samma sätt som i URF-förslaget
utgå frän förhållandena vid beskattningsårets utgång och beakta
skattekostnaden schablonmässigt. Det kan ske genom att den till beskattning
redovisade inkoms-- ten före återföring av föregäende ärs survavsättning och
före avdrag för årets avsättning reduceras med 30 %. Kapitalunderlaget minskas
sedan med det på så sätt beräknade schablonavdraget varefter survavsättning
görs med maximalt 30 %. Metoden ger i princip samma resultat som URF:s förslag.
Jag anser därför att skattekostnaden bör beräknas schablonmässigt vid
surv-beräkningen.

I princip bör alla typer av tillgångar och skulder beaktas
vid beräkning av underlaget för K-surven. Aktier i dotterbolag intar dock en
särställning. Det finns två skäl att särbehandla dessa. När ett moderföretag
tecknar aktier i sitt dotterföretag ökar dotterföretagets kapitalunderlag. Om
moderföretaget skulle få räkna in värdet av aktierna i sitt kapitalunderlag
skulle samma kapital komma att räknas dubbelt i och med att det skulle ingå i
underlaget i båda bolagen.

Vidare är utdelning från dotterföretag till moderföretag i
allmänhet skattefri - den ingår också i moderbolagets underlag. Ett motiv för
K-surven är att dubbelbeskattningen av avkastning pä eget kapital skall
mildras. När avkastningen på kapitalet är skattefri och ett belopp motsvarande
detta kapital ingår i dotterbolagets underlag är det därför inte motiverat att
låta detta ingå även i moderbolagets underlag.

524

s. 525 Kontrollera mot PDF

URF
föreslår att från survunderlaget skall undantas aktier i ett företag Prop.
1989/90:110 som inte har rätt till survavsättning om röstetalet för aktierna
uppgår till minst 25 %. De företag som enligt mitt förslag skall undantas från
rätt till survavsättning är sådana företag för vilka särskilda regler gäller
vid inkomstberäkningen, bl.a. investmentföretag och förvaltningsföretag. För
investmentföretag föreslås - som jag återkommer till (avsnitt 8.8.1) - regler
som innebär en principiell skattefrihet. För förvaltningsföretagen föreslås i
princip ingen ändring av gällande regler (avsnitt 8.7.3). Dessa företag är
inte skattepliktiga för utdelningsinkomster i den män dessa vidareutdelas. Om
aktier i investmentföretag och förvaltningsföretag skulle få räknas med i underlaget
skulle i vissa fall - trots att avkastningen inte beskattas i det aktieägande
företaget - såväl erhållen utdelning som aktier ingå i detta företags
kapitalunderlag. Jag anser att den av URF föreslagna lösningen bör väljas.

Med anledning av den refererade dubbelräkningseffekten kan
töjande sä-gas:Betraktar man bolagssektorn som helhet är denna sektors totala
egen-kapital avgörande för hur stort det sammantagna survunderlaget bör vara.
Innehas aktierna av juridiska personer innebär en nyemission endast att det
totala egenkapitalet omfördelas inom bolagssektorn, I sådant fall bör även det
totala survunderlaget vara oförändrat. Det fordras alltså i princip att nytt
kapital tillskjutes av fysiska personer för att det totala survunderlaget skall
öka.

Vad nu sagts gäller även om aktier förvärvas på annat sätt
än genom en nyemission. Vid uppköp kommer visserligen det företag som förvärvas
att ha ett oförändrat underlag men å andra sidan fär säljaren av aktierna en ökning
av sitt survunderlag med ett belopp motsvarande försäljningspriset på aktierna
- minus skatten på försäljningsvinsten. För det förvärvande företaget minskar
kapitalunderlaget med ett belopp motsvarande anskaffningsvärdet på aktierna.
För bolagssektorn som helhet är det totala egenkapitalet oförändrat. År det
fysiska personer som säljer aktierna kommer bolagssektorns totala egenkapital
att minska och därmed också survunderlaget.

Köpeskillingen för aktier kan till viss del motsvara
betalning för övervärden i bolaget. Dessa övervärden återfinns inte i
dotterföretagets balansräkning och ingår därmed inte i dess kapitalunderlag.
Aktieförvärvet medför att moderbolagets kapitalunderlag minskar med
anskaffningskostnaden för aktierna utan att ett kapitalunderlag av motsvarande
storlek finns i dotterföretaget. De synpunkter som framförts går ut på att
anskaffningskostnaden för aktierna bör fä räknas som tillgång till den del den
inte motsvaras av det egna kapitalet i dotterföretaget.

Den minskning av kapitalunderlaget som blir följden av ett
aktieförvärv kommer att motsvaras av att det säljande företagets
kapitalunderlag ökan Det kan förväntas att skatteeffekten hos köpare och
säljare via förändringar i kapitalunderlaget kommer att beaktas vid
fastställande av köpeskillingen. Det är därför motiverat att även i detta fall
utan några särskilda begränsningsregler exkludera ett belopp motsvarande
anskaffningsvärdet från det aktieägande företagets kapitalunderlag.

Enligt URF:s förslag exkluderas inte bara svenska utan
också utländska

aktier
från K-survunderlaget. Förslaget har rönt kritik i några avseenden.

525

s. 526 Kontrollera mot PDF

Ett av motiven till att exkludera aktier från underlaget -
önskvärdheten av Prop. 1989/90:110 att undvika dubbelräkning - har inte ansetts
tillämpligt för utländska aktien Skilda förutsättningar för prissättningen på
svenska och utländska företag har bedömts innebära en diskriminering av
utlandsförvärv. Det har vidare framhållits att ett exkluderande av utländska
aktier kan ge svenska företag anledning att förlägga förvärv av utländska
företag till dotterföretag i utlandet.

I lagrådsremissen föreslogs ingen ändring i förhållande
till URF:s förslag. Där anfördes bl.a. att man i utlandet har gjort en annan
avvägning mellan skattebas och skattesats än i Sverige och att denna annorlunda
avvägning inte motiverade en anpassning av de svenska skattereglerna. Enligt
min mening finns anledning att revidera bedömningen i lagrådsremissen.

Till att börja med kan konstateras att ett fullständigt
inkluderande av utländska aktier i underlaget skulle innebära en favorisering
av expansion i utlandet. Förvärv av eller nytillskott till utländska företag
skulle nämligen inte medföra någon förlust av K-survunderlag i det köpande
företaget och detta till skillnad från vad som kommer att gälla vid expansion i
Sverige.

Neutralitetsskäl kan emellertid anföras också mot
lösningen att utländska aktier helt exkluderas från K-survunderlaget. Av
betydelse är här den prisskillnad som kan uppkomma vid förvärv av svenska och
utländska företag. Prisskillnaden är avhångig prissättningen på företag i
Sverige i det nya skattesystemet med K-surv. Det är svårt att med någon större
exakthet uttala sig om prissättningen men följande bör beaktas.

Prissättningen på ett svenskt företag är beroende av i
vilken utsträckning en svensk köpare av ett svenskt företag kan kompensera sig
för förlusten av K-survunderlag i anslutning till uppköpet. Ett exempel kan
illustrera. Det köpta företaget antas ha ett eget kapital om 100 och en maximal
K-surv om 30. Om köpeskillingen är fulla 100 leder köpet till en upplösning av
K-surv i det köpande företaget om 30, vilket ger en förlorad skattekredit om 9.
Frågan är vilken kompensation det köpande företaget kan få genom att köpeskillingen
sätts lägre än 100 (för motsvarande utländska företag antas marknadspriset
vara 100). Till bilden hör samtidigt att det även i utländska företag finns
latenta skatteskulder, om än av annan karaktär än i Sverige.

Det är osannolikt att priset skulle sättas så lågt som
till 91. Förekomst av potentiella köpare utan rätt till survavsättning, fysiska
personer eller utländska köpare, talar för att priset kommer att ligga över
91. I takt med en internationalisering av den svenska ekonomin kan
prisbildningen pä svenska företag i viss utsträckning komma att influeras av
utländska aktören Även utländska köpare kommer emellertid till viss del att
beakta den latenta skatteskulden i det uppköpta företaget. Detta talar för att
priset även för dessa kommer att ligga under 100.

Det resonemang som förts hittills har fokuserats på
effekterna vid uppköpstillfället. Ser man i stället till effekterna över hela
livslängden för de alternativa placeringarna beror lönsamhetsskillnaden på den
årliga extra höjningen av finansieringskostnader som uppkommer vid expansion i
utlandet. Denna lönsamhetsskillnad är mindre än den skillnad som kan finnas i
likviditetseffekt vid uppköpet. Skillnaden i lönsamhet reduceras vidare om
vins-

526

s. 527 Kontrollera mot PDF

terna i
det utländska företaget tas hem i form av skattefri utdelning. Vins- Prop.
1989/90:110 terna kommer i så fall att öka det svenska moderföretagets
K-survunderlag och minska de svenska skattebetalningarna. Denna möjlighet
motiverar i sig att det svenska och utländska företaget prissätts olika. En
ytterligare aspekt är att en av survens funktioner är att mildra dubbelbeskattningen
av avkastningen på eget kapital och att det argumentet för att inkludera
aktierna i K-survunderlaget inte kan göras gällande om vinsterna kan tas hem i
form av skattefri utdelning.

Det är förenat med stora svårigheter att kvantitativt
sammanväga de faktorer som refererats ovan. Enligt min mening bör dock
merparten av de utländska aktierna räknas in i underlaget. Jag har stannat för
att 65 % är en lämplig nivå.

Inkluderandet av utländska aktier i underlaget utgör ett
motiv för företagen att förvärva svenska företag via ett utländskt
dotterföretag. Har ett svenskt företag aktier i ett utländskt dotterföretag som
i sin tur äger aktier i ett svenskt företag bör därför särskilda regler gälla
för beräkning av kapitalunderlaget om de svenska företagen ingår i samma
koncern e.d.

Verksamhet i flera länder kan ske i olika formen Ett
svenskt aktiebolag kan driva verksamhet utomlands antingen direkt eller genom
ett i det landet bildat dotterbolag. Verksamhet i filialform används i många
fall när det är fråga om ett tidsbegränsat engagemang. Internationell
dubbelbeskattning lindras eller undviks antingen tned tillämpning av
avräkningsmetoden eller undantagandemetoden. Den senare innebär att filialens
resultat inte skall påverka beskattningen i Sverige. Från systematisk.synpunkt
borde i sådant fall verksamheten i filialen egentligen inte påverka i
kapitalunderlaget. Av tillämpningsskäl anser jag emellertid att den utländska
verksamheten - både tillgångar och skulder - skall påverka kapitalunderlaget
oavsett vilken metod som används för att undvika internationell
dubbelbeskattning.

Det kan förekomma att kapitalunderlaget i ett företag är
negativt. Ett negativt underlag bör nonualt inte föranleda någon skattemässig
åtgärd. För koncernföretag är emellertid förhållandena annorlunda. Ett negativt
kapitalunderlag kan uppkomma genom att aktier som undantas från underlaget har
lånefinansierats. Detta lån kan användas för att finansiera en nyemission i ett
annat bolag som därigenom får ett ökat kapitalunderlag. Skulle det negativa
underlaget inte beaktas skulle det vara möjligt att öka underlaget i det andra
bolaget trots att det inte är fråga om beskattat eget kapital och trots att
bolagssektorns totalkapital inte ökat. Reglerna bör därför utformas så att
möjligheten till survavsättning inte påverkas av om verksamheten drivs i ett
företag eller uppdelas på flera. För att undvika att företag i en koncern sammantaget
får för stora avsättningsmöjligheter bör även negativa underlag beaktas.

URF:s förslag innebär att negativa underlag beskattas om
företagen sammantaget gjort för stor avsättning. Överstiger koncernens totala
avdrag 30 % av koncernens sammantagna underlag skall företag med negativt
underlag påföras en skattepliktig intäkt med ett belopp som betingas av avvikelsen.
Bl.a. skatteförvaltningen är kritisk mot denna lösning. I praktiken skulle en
kontroll på den här punkten fordra en fullständig överblick över hela koncer-

s. 528 Kontrollera mot PDF

nen. Stora
adminstrativa svårigheter kan också förutses. Det är därför ange- Prop. 1989/90:110
läget att försöka göra hanteringen enklare.

En förenkling uppnås om prövningen av taxeringen i ett
företag i normala

fall är oberoende av vilka yrkanden som andra koncernföretag framställt.

Utgångspunkten kan i stället vara att ett företag med ett negativt kapitalun

derlag alltid skall ta upp en intäkt beräknad på det negativa underlaget.

URF:s förslag innebar att intäkten skulle motsvara 30 % av det negativa un

derlaget. I lagrådsremissen föreslogs i princip samma lösning. Effekten av

förslaget är att företaget i princip får en "omvänd" K-surv eftersom
intäkten

återförs följande är som ett avdrag. För företaget kommer kostnaden att ut

göras av räntan på skattebetalningen. Skattebetalningen medför dock en lik

viditetsminskning. Beskattning bör kunna undvikas om ett företag med posi

tivt kapitalunderlag överför detta till företaget med negativt kapitalunder

lag. En sådan överföring av kapitalunderlag bör ge en motsvarande minsk-

ning av det givande företagets kapitalunderlag.

När det gäller innehav som motsvarar mer än 90 % av
röstetalet - vilket ger möjlighet till resultatutjämning genom koncernbidrag -
bör en sådan överföring av kapitalunderlag fungera tillfredsställande. Vid
mindre innehav kan aktieägaren inte fritt besluta att överföra positivt
underlag till ett annat företag i koncernen även om innehavet ger aktieägaren
ett bestämmande inflytande i företaget. 1 sådana fall kan förslaget i
lagrådsremissen medföra oönskade likviditetseffekten Detta undviks om ett
företag med negadvt underlag i stället skall ta upp en intäkt motsvarande
räntan på den skattebetalning som skulle ha gjorts enligt
lagrådsremissförslaget. En sådan intäkt bör inte vara avdragsgill följande ån
Intäkten bör motsvara 30 % av det negativa underlaget multiplicerat med 70 % av
statslåneräntan vid beskattningsårets utgång.

I vissa situationer kan en koncern totalt sett komma att
redovisa ett negativt underlag. Eftersom skälet till att negativa underlag
skall beskattas är att förhindra att koncernen som helhet kan göra större
avsättning jämfört med ett enskilt företag finns det inte anledning att
beskatta negativa underlag i vidare mån än de motsvaras av positiva underlag
inom koncernen. Beskattning kan undvikas om man behandlar ett belopp
motsvarande det negativa underlaget beräknat för koncernen som helhet som ett
positivt underlag. Detta positiva underlag ger aldrig möjlighet till
survavsättning utan kommer endast att förhindra beskattning av negativa
underlag.

528

Mitt förslag att förvaltningsföretag inte skall ha rätt
till avdrag för survavsättning innebär att det företag som väljer att placera
sin aktieportfölj - som vid direktinnehav skulle ha fått räknats in i
underlaget - i ett förvaltningsföretag får ett minskat kapitalunderlag om
innehavet av aktier i förvaltningsföretaget motsvarar 25 % eller mer av
röstetalet. Förvaltningsföretaget är inte skattskyldigt för utdelning på dessa
aktier i den mån vidareutdelning sker. Däremot kommer utdelning från
förvaltningsföretaget att beskattas i moderföretaget om förvaltningsföretaget i
mer än ringa omfattning äger sådana aktier på vilka utdelning skulle ha varit
skattepliktig om moderföretaget direkt hade ägt aktierna. I sådant fall
innebär förslaget således att trots att utdelningen är skattepliktig får
aktierna inte räknas med i kapitalunderlaget.

s. 529 Kontrollera mot PDF

Vad jag nu beskrivit kan man komma till rätta med genom
att beräkna Prop. 1989/90:110 ett kapitalunderlag i förvaltningsföretag. Är
detta underlag positivt bör det kunna utnyttjas av andra företag genom att det
överförs till ett annat företag för att täcka ett negativt kapitalunderlag. Ett
negativt underlag bör beskattas enligt vanliga regien 1 annat fall skulle en
koncerns totala survunderlag kunna öka om ett förvaltningsföretag
lånefinansierar förvärv av nyemitterade aktier i andra koncernföretag

För investmentföretagen är situationen något annorlunda.
De regler jag senare kommer att föreslå (avsnitt 8.8.1) innebär en principiell
skattefrihet för investmentföretag. Det finns därför inte skäl att medge att
tillgångar och skulder i ett investmentföretag får beaktas vid beräkning av
koncernens totala avsättningsmöjligheten Även ett investmentföretag kan på
samma sätt som förvaltningsföretag ta upp lån som används för att finansiera
nyemission i ett dotterföretag. Den extra skattekredit som dotterföretaget får
genom den ökade n-iöjligheten till survavsättning motverkas emellertid av att
invest-mentföretagets kostnader för upplåningen minskar möjligheten till utdelning.
Det innebär i sin tur en framtida förlust av konsumtionsmöjlighet för
aktieägarna.

I likhet med URF anser jag att underlaget för den
lönebaserade reserven (L-surv) bör bestämmas på samma sätt som för dagens
resultatutjämningsfond, dvs. på vad som under beskattningsåret erlagts i lön
till arbetstagarna. Det förhållandet att avsättning kan beräknas pä två
alternativa underlag innebär att särskilda regler måste finnas för koncerner
sä att alla företag hänvisas till att tillämpa samma reserveringsform.

Reglerna om avsättning till skatteutjämningsreserven bör
tas in i en särskild lag.

8.3 Värdering av lager

8.3.1 Värdering av lager i allmänhet

Mitt förslag: Lager får värderas antingen enligt lägsta
värdets princip, som denna definieras i 14 S bokföringslagen (1976:125), BFL,
eller till 97 % av det totala anskaffningsvärdet. Lager skall även
fortsättningsvis värderas enligt FIFU-metoden.

URF:s förslag: Överensstämmer med mitt men med en
möjlighet att värdera lagtet till 95 % av det totala anskaffningsvärdet.

Remissinstanserna: Remissinstanserna är positiva till att
lagervärderingsreglerna knyts till reglerna i BFL. Från olika
näringslivsorganisationer förs fram önskemål om mer förmanliga
värderingsregler.

Skälen för mift förslag: Med lager förstås i
skattesammanhang tillgångar som är avsedda för ontsättning eller förbrukning
(punkt 2 av anvisningarna

529

34 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

s. 530 Kontrollera mot PDF

till 41 S
KL). Huvudregeln är att den i räkenskaperna gjorda värderingen Prop.
1989/90:110 accepteras vid beskattningen. En värdering under den i KL angivna
nivån godtas dock inte.

Lager beskattas enligt bokföringsmässiga grunder. Vinst på
varorna tas fram till beskattning först när varorna säljs- eller förbrukas.
Vinsten utgörs av skillnaden mellan vad som erhålls vid försäljningen och
lagervärdet av de sålda varorna. Har lagret under innehavstiden skrivits ned
återförs nedskrivningen till beskattning och vinsten ökar i motsvarande mån.

För närvarande gäller att nedskrivning får ske med högst
50 % av det lägsta av anskaffnings- och återanskaffningsvärdet. Har avdrag gjorts
för avsättningtill resultatutjämningsfond begränsas nedskrivningen till högst
35 % av samn-ia värde. Det finns dessutom vissa alternativa lagervärderingsregler-supplementärregel
1 och 11 och en regel för prisfallsrisk-och särskilda regler för värdering av
fastigheten värdepapper m,m. 1 och med att ett första steg mot en ny
företagsbeskattning togs hösten 1989 begränsades rätten till lagernedskrivning
för bl.a, aktiebolag (prop. 1989/90:50, SKU 10, SFS 1989:1021). Ändringen
innebär att nedskrivning får ske med högst 40 "/o av det lägsta tillåtna
väldet. Motsvarande begränsning gjordes beträffande övriga
lagerväideringsregler med undantag för supplementärregel 11.

Det belopp med vilket lagret skrivits ned skall i
räkenskaperna i princip redovisas öppet son-i en lagerreserv. Före nedskrivning
får ett schablonmässigt avdrag för inkurans göras med 5 %. Större
inkuransavdrag kan tillåtas om det finns skiil till det.

Som jag tidigare nämnt föreslås att den generella rätten
till nedskrivning slopas. När detta genomförs måste ställning tas till hur
värderingsreglerna skall utformas mer i detalj. URF:s förslag innebär att BFL:s
regler för värdering av lager skall ligga till grund även vid beskattningen.
Värderingen av lager och andra omsättningstillgångar regleras i 14 S BFL.
Reglerna innebär att lagret skall värderas till det lägsta av
anskaffningsvärdet och verkligt värde - lägsta värdets princip. Som verkligt
värde anses nettoförsäljningsvärdet. Om anledning finns får verkliga värdet
bestämmas som återanskaffningsvärdet efter avdrag för inkurans. Vidare gäller
att en värdering över anskaffningsvärdet får ske i speciella fall. I BFL finns
därutöver inga bestämmelser om värderingen av lager.

Värderingsreglerna i BFL är alltså förhållandevis korta
och enkla. Reglerna i KL är betydligt mer komplicerade.

Till att börja med kompletteras huvudregeln om 50 %
nedskrivning av tvä supplementärreglen Den ena - supplementärregel I - syftar
till att ge företagen en möjlighet att vid en lagerminskning behålla en uppbyggd
lagerreserv. Tekniskt sker detta genom att värderingen av lagret får grundas på
genomsnittsvärdet för lagret de två senaste åren. I och med att rätten till
generell nedskrivning slopas finns det inte skäl att behålla denna regel.

Den andra supplementärregeln - supplementärregel II - innebär att s.k. rå- och
stapelvaior får tas upp till 70 % av det lägsta marknadspriset för varorna
under de närmast föregående nio beskattningsåren. Det innebär att varor som
anskaffats för t.ex. 200 och som vid bokslutet har ett högre återanskaffningsvärde
får tas upp till 70 om det lägsta marknadspriset för den ak-

530

s. 531 Kontrollera mot PDF

tuella typen av varor under den närmast föregående
nioårsperioden varit Prop. 1989/90:110 100.

Supplementärregel 11 omfattar varor som erfarenhetsmässigt
svänger kraftigt i pris. Regeln har samma syfte som den generella bestämmelsen
om nedskrivning för prisfallsrisk som innebär att "det lägre värde pä
lagret godtas som den skattskyldige med hänsyn till föreliggande risk för
prisfall visar vara påkallat". Av detta följer att bedömningen om det är
motiverat att behålla supplementärregel 11 och den generella bestämmelsen om
nedskrivning för prisfallsrisk bör göras i ett sammanhang.

Den generella bestämmelsen om nedskrivning för
prisfallsrisk tillämpas sällan. Skälet är att eventuella prisfallsrisker i de
allra flesta fall täcks av en nedskrivning med 50 % enligt huvudregeln. Tas
möjligheten till nedskrivning enligt huvudregeln bort - samtidigt som
bestämmelsen om nedskrivning för prisfallsrisk behålls - förändras situationen.
Man kan räkna med att det ofta skulle göras gällande ätten risk för framtida
prisfall föreliggersom motiverar att lagret värderas till lägre belopp än som
svarar mot det lägsta av anskaffnings- och återanskaffningsvärdena. Det ligger
i sakens natur att det skulle vara mycket svårt för skattemyndigheterna att
bedöma förekomsten och omfattningen av en sädan eventuell prisfallsrisk.

Redan hanteringsmässiga skäl talar därför för att
bestämmelsen om prisfallsrisk inte behälls i det nya systemet. Ett mer
avgörande skäl för att slopa bestämmelsen är att någon motsvarighet inte
förekommer i BFL. Något krav på att i vissa fall värdera lager under lägsta
värdet finns inte dän Utgångspunkten bör vara att man i ett basbreddat system
med låg skattesats inte skall ge möjlighet till en mer försiktig värdering än
som föreskrivs i BFL.

Slutsatsen är att bestämmelsen om nedskrivning för
prisfallsrisk bör slopas. Detsamma gäller i fråga om supplementärregel II.

Terminologin i KL och BFL överensstämmer inte helt. Ett
exempel är definitionen av lägsta värdet i punkt 2 av anvisningarna till 41 S
KL och i 14 S BFL. Enligt KL gäller att lagret skall tas upp till det lägsta av
anskaffningsvärdet och återanskaffningsvärdet. Från detta värde får i normalfallet
göras ett schablonmässigt avdrag för inkurans med fem procent. Enligt BFL får
lagret inte tas upp till högre värde än det lägsta av anskaffningsvärdet eller
verkliga värdet pä balans- dagen. Som verkliga värdet anses nettoförsäljningvärdet
eller - om det finns särskilda skäl till det - återanskaffningsvärdet efter
avdrag för eventuell inkurans.

BFL innehåller inga schablonregler för bestämmande av
inkurans. Vidare beaktas inte inkuransen om värderingen grundas på
anskaffningsvärdet. I redovisningspraxis har dock en anpassning skett till de
nuvarande skattereglerna så att lagrets värde i balansräkningen
schablonmässigt reduceras med skattemässigt tillåten inkurans (jfr FAR:s
rekommendation nr 2 om varulagervärdering och lagerreserv).

Det schablonmässiga inkuransavdraget ger en lägre
värdering av lagret än vid en direkt tillämpning av bestämmelserna i 14 S BFL.
Enligt URF:s bedömning talar tillämpningsskäl för att man vid beskattningen
bör tillåta att hänsyn tas till inkurans på ett schablonmässigt sätt. URF
föreslår därför att

reglerna
bör utformas så att lagret får värderas antingen strikt enligt lägsta

531

s. 532 Kontrollera mot PDF

värdets princip-som denna definieras i 14 S BFL-eller till
95 % av lagrets Prop. 1989/90:110 totala anskaffningsvärde.

Som redan har nämnts bör utgångspunkten vara att lagret
inte skall värderas försiktigare än vad som följer av lägsta värdets princip.
Det bör vidare krävas mycket starka skäl oin man skall göra avsteg från denna
princip. 1 likhet med URF vill jag därför inte föreslå någon generell rätt för
företagen att göra en schablonmässig nedskrivning på lagrets lägsta värde
enligt BFL. Det är dock lämpligt att ha ett visst schablonmässigt inslag i
värderingen för att förebygga de praktiska problem som kan uppkomma vid en
strikt värdering enligt BFL. För att tillgodose detta syfte anser jag att 97 %
av det samlade anskaffiiingsvärdet är en rimlig nivå.

Den föreslagna alternativregeln tar alltså sikte på
lagrets totala anskaffningsvärde. Om vissa varor eller varugrupper har
värderats till anskaffningsvärde och andra till verkligt värde kan regeln ändå
tillämpas. Anskaffningsvärdet för de varor som värderats till verkligt värde
skall då ingå i basen -det san-ilade anskaffningsvärdet - för den
schablonmässiga värderingen. Självfallet skall de varor som på bokslutsdagen
inte kan anses ingå i lagret inte heller påverka basen för det samlade
anskaffningsvärdet.

Sammanfattningsvis bör alltså lagret värderas antingen
strikt enligt lägsta värdets princip eller till 97 % av det samlade anskaffningsvärdet.
I likhet med URF anser jag anskaffningsvärdet även fortsättningsvis bör
bestämmas enligt FIFU-metoden (först in - först ut). Vid värderingen skall man
alltså anta att de varor som finns i lagtet är de som anskaffats senast.

De lagändringar som mitt förslag medför har tagits in i
punkt 2 av anvisningarna till 24 S KL.

8.3.2 Den skattemässiga behandlingen av djur

Mitt
förslag: Lager av djur i jordbruk och i renskötsel får tas upp till lägst 85
procent av den genomsnittliga produktionskostnaden. Djuren behöver aldrig tas
upp till högre belopp än allmänna saluvärdet. Djur i jordbruk och renskötsel
skall alltid anses som lagen

URF:s
förslag: Något förslag som gäller rätt till nedskrivning av lager av djur läggs
inte fram. Lager av djur skall värderas på samma sätt som annat lager. Frågan
oni klassificeringen av djur har inte närmare diskuterats av utredningen.

Remissinstanserna:
LRF har anfört att gränsdragningen mellan inventariedjur och on-isättningsdjur
i det nya skattesystemet måste upprätthållas efter strikta redovisningmässiga
principer. Svenska Samernas Riksförbund har ifrågasatt om renar skall utgöra
omsättningstillgångar.

Skälen för
milt förslag: En grundläggande fråga vid den skattemässiga värderingen av djur
är hur djuren skall klassificeras. Av 10 S första stycket jordbruksbokföringslagen
(1979:141. JBFL), som gäller för enskild person som driver jordbruk, framgår
att djur är att anse som omsättningstillgång. Detta

532

s. 533 Kontrollera mot PDF

gäller oavsett om en del djur rent företagsekonomiskt
utgör anläggningstill- Prop. 1989/90:110 gångan t.ex. mjölkkor och avelstjuran
För aktiebolag och handelsbolag .som driver jordbruk saknas motsvarande
bestämmelse i BFL, Även i dessa fall redovisas djuren regelmässigt som lager, I
fråga om djur i rörelse gäller generellt att endast de djur som är avsedda för
omsättning behandlas som lager iTiedan andra djur behandlas som inventarier
(stamdjur).

Vid redovisning av inkomst av jordbruksfastighet enligt
kontantprincipen hade indelningen i stamdjur och omsättningsdjur stor
betydelse. Försäljning av hela eller större delen av en stamdjursbesättning
hänfördes till realisation. Om innehavstiden översteg fem år var ersättningen
skattefri. 1 konsekvens med detta fick avdrag för utgifter för den första
anskaffningen av stamdjur inte göras. Försäljning av omsättningsdjur
beskattades däremot alltid som inkomst av jordbruksfastighet.

Genom lagstiftning 1951 infördes en rätt för jordbrukare
att redovisa inkomst av jordbruk enligt bokföringsmässiga grunder. Hela
djurbeståndet skulle därvid hänföras till varulager Nar riksdagen 1972
beslutade om obligatorisk övergång från kontantprincipen till
bokföringsmässiga grunder för redovisning av jordbruksinkomst innebar detta att
en djurbesättning inte längre behövde delas upp på stamdjur och omsättningsdjun
Trots att det vid flera tillfällen yrkats i motioner att den gamla uppdelningen
mellan stamdjur och omsättningsdjur skall väckas till liv igen har detta inte
lett till att den enhetliga hanteringen frångåtts.

Fno.m. 1979 års taxering beräknas inkomst av renskötsel
enligt bokföringsmässiga grunden Vid lagstiftningsarbetet (prop. 1975/76:107)
ansågs det ligga närmast till hands att knyta an lagervärderingen av djur i
renskötsel till vad som gällde inotu jordbruket.

Vid lagervärderingen följer djur i jordbruk och renskötsel
inte helt de vanliga värderingsreglerna. Lägsta värdets princip tillämpas
inte. Inkuransavdrag medges inte hellen Värderingen av djur bygger på
schablonen Detta hänger samman med svårigheterna att beräkna uppfödningskostnaderna
i varje enskilt fall. Fr.o.m. 1981 års taxering utgör den genomsnittliga produktionskostnaden
grunden vid värderingen. Lagret får inte tas upp till lägre belopp än 50 % av
denna produktionskostnad för djur av det slag och den ålderssammansättning som
det är fråga om. RSV fastställer årligen föreskrifter för beräkning av
produktionskostnaden. Har någon produktionskostnad inte fastställts, t.ex. i
fråga om särskilt dyrbara avelsdjur, får djuret tas upp lägst till 50 % av det
lägsta av anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet. Genom lagstiftning våren
1987 (prop. 1986/87:132, SkU46, SFS 1987:337) infördes en kompletterande regel
som innebär att djuren aldrig skall behöva tas upp till högre belopp än
allmänna saluvärdet. Detta skall beräknas kollektivt för samliga djur för
vilka produktionskostnad fastställts. Några särskilda lagregler för värdering
av djur i annan rörelse än renskötselrörelse finns inte.

Genom URF:s förslag om slopad lagernedskrivning har frågan
om djurens

klassificering
aktualiserats pä nytt. URF har dock inte tagit upp frågan om

hur djur i
näringsverksamhet skall rubriceras i det framtida skattesystemet.

LRF hävdar mot bakgrund av att det framtida
inkomstskattesystemet inte

533

s. 534 Kontrollera mot PDF

godkänner
konsolidering via en försiktig lagervärdering att gränsdragningen Prop.
1989/90:110 mellan inventariedjur och omsättningsdjur måste upprätthållas efter
strikta redovisningsmässiga principen Enligt LRF finns det egentligen inte
några beaktansvärda problem vid gränsdragningen. LRF anser att frågan lagtekniskt
kan lösas på det sättet att 10 S första stycket JBFL kan upphävas.

För egen del får jag anföra följande. Djur i jordbruk har
sedan lång tid behandlats som lager. I det nuvarande skattesystemet är det av
mindre vikt till vilket tillgångsslag djuren hänförs. I det nya skattesystemet
där den generella rätten till lagernedskrivning har tagits bort ökar intresset
att hänföra djur till anläggningstillgångar och på så sätt få rätt till total
avskrivning på fem ån

Frågan är dock om det finns tillräcklig anledning att nu
ändra på djurens skattemässiga klassificering. Rent företagsekonomiskt år det
visserligen korrekt att hänföra vissa djur till inventarien Sa kan exempelvis
mjölkkor och avelsdjur anses vara produktionsmedel i jordbruksdriften och inte
i första hand avsedda för omsättning eller förbrukning. Starka praktiska skäl
talar emellertid för att alla djur i jordbruk och renskötsel behandlas på samma
sätt. Under kontantprincipens tid hörde nämligen triål om gränsdragningen
mellan stamdjur och omsättningsdjur till de vanligare målen i
skattedoinsto-larna.

Jag föreslår därför att den klassificering av djur som
gäller i det nuvarande skattesystemet skall gälla även i framtiden. För djur i
jordbruk och renskötsel slås detta fast genom en uttrycklig bestämmelse i
punkt 2 fjärde stycket andra meningen av anvisningarna till 24 S i KL.
Bestämmelsen innebär även ett klargörande för aktiebolagens och handelsbolagens
del jämfört med nuvarande läge. Genom sammanslagningen till ett inkomstslag,
inkomst av näringsverksamhet, leder visserligen mitt ställningstagande i
rubriceringsfrågan till att djur kommer att följa olika regler i samma
inkomstslag beroende på om de ingår i ett jordbruk eller annan verksamhet. Jag
bedömer det dock som viktigare att få en enkel hantering och slippa problem i
samband med övergång från ett tillgångsslag till ett annat.

Mot bakgrund av min inställning i klassificeringsfrågan är
jag dock beredd att föreslå en alternativ värderingsregel för djur i jordbruk
och renskötsel i stället för de regler som föreslagits för lagervärdering i
alliuänhet. Enligt mitt förslag fär lager av djur tas upp till lägst 85 % av
den genomsnittliga produktionskostnaden. Djuren behöver dock aldrig tas
upptill högre belopp än som motsvarar djurens sammanlagda allmänna saluvärde, I
de fall någon produktionskostnad inte är fastställd, t.ex. i fråga om särskilt
dyrbara avelsdjun får djuret tas upp till lägst 85 % av det lägsta av
anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet (se punkt 2 fjärde stycket av anvisningarna
till 24 S KL).

534

8.4
Avskrivningsregler

Prop.
1989/90:110

s. 535 Kontrollera mot PDF

Mitt
förslag: Nuvarande avskrivningsregler behålls. Avskrivningsrätten för befarat
prisfall efter balansdagen på kontraherade inte leve-rade inventarier tas bort.
De särskilda reglerna i inkomstslaget annan fastighet om avskrivning på
maskinell utrustning avskaffas. Värdeminskningsavdrag på markanläggningar
beräknas på hela anskaffningsvärdet i stället för på 75 % av värdet.
Nuvärdeavskrivning och periodiseringsfonder införs inte.

URF:s
förslag: Överensstämmer med mitt bortsett från nuvärdeavskrivning och
periodiseringsfonder.

Remissinstanserna:
Förslaget om bibehållande av de generella avskrivningsreglerna godtas eller
lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna. Några remissinstanser
avstyrker förslaget att avskaffa de särskilda reglerna för maskinell
utrustning.

Företrädarna
för näringslivet är i huvudsak positiva till förslaget om nuvärdeavdrag och
periodiseringsfond. RSV avstyrker förslaget. Verket hänvisar till risker för
skatteplanering och skatteundandragande och påtalar även reglernas komplexitet
och framhåller att det är ett från omvärlden avvikande och oprövat system. Åven
kammarrätterna i Stockholm och Göteborg är negativa. Riksbanken anser systemet
med periodiseringsfonder tungrott och befarar en skatteundandragande handel med
fonderna. Även riksgäldskontoret pekar på administrativa svårigheter och
kostnader. BFN avstyrker förslaget med hänvisning till kravet på
redovisningsmässig och skattemässig överensstämmelse. KF är också skeptiskt och
framhåller redovisningsproblem. Redovisningssvårigheter påpekas även av FAR
m.fl. Från några håll framförs önskemål om att området för nuvärdeavskrivning
vidgas till att avse även byggnader resp. skepp och luftfartyg. Flera
remissinstanser anser att metoden bör vara tillgänglig även för egenföretagare.
Vidare framställs önskemål om en höjning av nuvärdeavdraget. Någon pekar pä
att utformningen av reglerna snedvrider konkurrensen inom leasingbranschen.

Bakgrunden
till mitt förslag: Utgifterna för anskaffning av inventarier fördelas genom
ett avskrivningsförfarande och varje enskilt beskattningsår belastas därigenom
lued viss del av anskaffningsutgiften. Patent, goodwill och andra immateriella
rättigheter skrivs av pä samma sätt. Korttidsinventarier -inventarier med en
ekonomisk livslängd på upp till tre är- och inventarier av mindre värde fär
omkostnadsföras direkt.

Värdeminskningsavdragen
för inventarier kan beräknas enligt två olika metoder, räkenskapsenlig
avskrivning och restvärdemetod.

En
förutsättning för att räkenskapsenlig avskrivning skall få tillämpas är att
företaget har ordnad bokföring som avslutas med årsbokslut och att värdeminskningsavdragen
överensstämmer med avskrivningarna i räkenskaperna.

Huvudregeln
innebär att avdrag för avskrivning fär göras med maximalt 30 % av
inventariernas restvärde. Avskrivningen görs alltså kollektivt pä

535

s. 536 Kontrollera mot PDF

hela inventariebeståndet. Underlaget utgör summan av det
ingående balans- Prop. 1989/90:110 värdet pä de inventarier som finns vid
årets början och anskaffningsutgiften för under aret anskaffade inventarier som
finns kvar vid årets slut. Inventarier som anskaffats och sålts under
beskattningsåret går inte in i avskrivningsförfarandet utan kostnadsförs och
intäktsförs direkt.

1 fråga om avyttring av inventarier som anskaffats före
beskattningsårets ingång fär nettometoden användas. Den innebär att den
beskattningsbara inkomsten inte påverkas på annat sätt än att underlaget för
framtida ordinarie inventarieavskrivningar reduceras med försäljningsintäkten
- under förutsättning att företaget har inventarier med ett skattemässigt
restvärde som inte understiger den erhållna försäljningsintäkten.
Avskrivningarna pä kvarvarande inventarier blir därigenom lägre i framtiden.
Beskattningen av försäljningsvinsten skjuts alltså upp. Motsvarande gäller
ocksä försäkringsersättning för förlorade inventarien

När huvudtegeln tillämpas kommer viss del av
anskaffningsutgiften för inventarierna att förbli oavskriven. Möjlighet finns
därför att tillämpa kom-pletteringsiegeln. Den innebär att inventarierna får
skrivas av med 20 % av anskaffningsutgiften per ån

Restvärdemetoden är en förenklad variant av
räkenskapsenlig avskrivning. Skillnaden ar i första hand att det inte finns
något krav på överensstämmelse mellan skattemässigt och bokföringsmässigt
restvärde. Maximalt vär-den-iinskningsavdrag är 25 %.

En lägre värdering av inventarieinnehavet än som följer av
huvudregeln och kompletteringsregeln ar tillåten oni den skattskyldige kan visa
att en sådan nedvärdering är företagsekonomiskt motiverad (punkt 4 sjunde
stycket av anvisningarna till 29 S KL). Rätten till värdeminskningsavdrag
inträder i princip nar inventarierna har levererats till köparen. 1 vissa fall
kan dock avdrag medges redan på kontraktsstadiet. Avdrag för avskrivning av
värdet på rättigheter till leverans av maskiner och andra för stadigvarande
bruk avsedda inventarier får nämligen göras om det kan visas att inköpspriset
för tillgångar av samma slag på balansdagen understiger det avtalade priset
eller om det görs sannolikt att sådant prisfall kon-imer att inträffa innan
tillgångarna levereras (punkt 2 sista stycket av anvisningarna till 41 § KL).
Har sådan kontraktsavskrivning skett skall anskaffningsvärdet minskas med motsvarande
belopp och värdeminskningsavdrag beräknas på det reducerade beloppet.

Utöver de allmänna reglerna i KL fanns tidigare särskilda
bestämmelser för avskrivning på kontrakt avseende skepp och luftfartyg. Avdrag
för avskrivning på ej fullgjorda köpekontrakt medgavs generellt med totalt
högst 30 % av det avtalade priset. Åven en sådan avskrivning reducerar det framtida
avskrivningsunderlaget. De särskilda reglerna om kontraktsavskrivning slopades
med i princip omedelbar verkan i samband med det första steget mot en ny
företagsbeskattningen (prop. 1989/90:50, SkU 10, SFS 1989:1023). Övergångsvis
tillämpas de upphävda reglerna t. o. m. 1991 års taxering.

Värdeminskningsavdrag för byggnader bestäms med hänsyn
till byggnadens antagna användningstid. När det gäller rörelsebyggnader är de
årliga avdragen 2-5 % av anskaffningsvärdet (RSV Dt 1974:30). Vidare medgavs

536

s. 537 Kontrollera mot PDF

tidigare -
inom avskrivningsplanen - primäravdrag med 2 % per är under Prop. 1989/90:110
de fem första beskattningsåren efter färdigställandet. Genom lagstiftningen
hösten 1989 togs också möjligheten till primäravdrag bort. Reglerna om primäravdrag
fick också tillämpas i inkomstslaget annan fastighet i den mån fastigheten
användes för rörelseändamål e.d. Används fastigheten för annat är
värdeminskningsavdraget begränsat till 1,5-1,75 % (punkt 2 av anvisningarna
till 25 S KL). Värmepannor, hissmaskinerier m.m. och annan sådan maskinell
utrustning får dock brytas ut och skrivas av i snabbare takt än byggnaden i
övrigt.

För markanläggningar får avdrag för värdeminskning göras
med 5 % om året beräknat pä 75 % av anskaffningsvärdet. Avdrag för
värdeminskning på skogsvägar och täckdiken pä jordbruksfastighet får göras med
10 % per år beräknat på ett oreducerat anskaffningsvärde.

Skälen för mitt förslag:

Inventarier

Investeringar i inventarier behandlas förhållandevis
generöst i förhållande till investeringar i byggnader och lagen För en
marginell investering ger kombinationen av överavskrivning och full avdragsrätt
för nominella räntor t. o. m. en subventionering. Denna är särskilt markerad
vid hög inflation. I en skattereform som syftar till basbreddning, en ökad
neutralitet i behandlingen av investeringar i olika slag av realkapital och en
eliminering av sådan skattekonsolidering som är knuten till specifika
tillgångsslag kan därför i princip övervägas en begränsning av
värdeminskningsavdragen.

En möjlig begränsning skulle vara en mer restriktiv
utformning av reglerna för räkenskapsenlig avskrivning. 1 dag saknar det
betydelse när under beskattningsåret inventarierna anskaffats. Även för de
inventarier som anskaffats den 31 december får maximal avskrivning med 30 %
ske. Regeln kan sägas bygga på en presumtion att alla inventarier anskaffas vid
beskattningsårets början och den utgör därför ett starkt incitament till
handel med avskrivningsunderlag strax före utgången av beskattningsåret.

En förändring som innebär att den faktiska innehavstiden
beaktas skapar praktiska problem eftersom den förutsätter en proportionering av
utgiften för varje enskild anskaffning. Ett annat alternativ skulle vara att
presumera att anskaffningarna är jämnt fördelade över aret. En sådan presumtion
skulle motivera en generell halvering av avdraget under det första innehavsåret.

Med en regel av det slaget skulle vissa komplikationer
följa. En särredo-visning för förstaårsinventarier skulle krävas. En sådan
särredovisning förutsätts dock ske redan i dag vid tillämpning av
kompletteringsregeln - inte bara för ett års utan för fem års anskaffningan
Halveringen av 30-procentsscha-blonen skulle emellertid också kunna innebära
att de skattemässigt tillåtna avskrivningarna för inventarier kom att
understiga vad som är ekonomiskt tnotiverat. Problemet uppkommer i första hand
i företag där inventarieanskaffningarna inte sker med jämn fördelning över
åren utan koncentreras till vissa ån En halvering av förstaårsavskrivningen
skulle därför kunna leda till

s. 538 Kontrollera mot PDF

en mer frekvent tillämpning av bestämmelsen i punkt 4
sjunde stycket av Prop. 1989/90:110 anvisningarna till 29 S KL (jfr
föreslagna punkt 13 sjunde stycket av anvisningarna till 23 S KL).

Skäl av ekonomisk art kan också anföras mot en förändring
av dagens regien Värdenedgången av inventarier tycks trendmässigt ha ökat. En
accelererad teknisk utveckling har förkortat den ekonomiska livslängden. Det
finns alltså vissa skål att förmoda att inslaget av överavskrivning vid dagens
värderingsregler har minskat. Å andra sidan saknas empirisk grund för att
påstå att överavskrivning inte skulle föreligga. Intresset för handel med
avskrivningsunderlag kommer vidare att minska i ett system med lägre formell
skattesats. Vid en internationell jämförelse framgår också att de svenska reglerna
inte på något markant sätt avviker från de i omvärlden.

Det element av överavskrivning som finns kvar vid
oförändrade regler är en följd av att schabloner tned nödvändighet tenderar att
bli generöst utformade. En omläggning till ett system med skattemässiga
värdeminskningsavdrag, som bättre än dagens uppskattar ekonomiskt korrekta
avskrivningar, skulle medföra ökad komplexitet och tillämpningsproblem. Till
bilden hör slutligen ocksä att momentet av "överavskrivning"
sannolikt är väl så stort i vissa "immateriella investeringar" - FoU,
marknadsföring, utbildning m.m. Sådana investeringar kostnadsförs normalt
direkt.

Övervägande skål talar enligt min mening för att dagens
avskrivningsregler för inventarier behålls. Däremot krävs för att underlätta
övergången till det nya systemet särskilda spärregler för att motverka
skattemässigt betingade inventarieanskaffningan Jag återkommer till den frågan
senare (avsnitt 8.13.4). En smärre justering bör dock göras. I likhet med mitt
förslag beträffande lager (avsnitt 8.3.1) bör i det nya systemet något utrymme
för reservering för prisfallsrisk inte heller finnas för inventarier.
Avskrivningsrätten för befarat prisfall efter balansdagen på kontraherade -
ännu inte levererade -inventarier bör därför tas bort (nuvarande punkt 2 av
anvisningarna sista stycket till 41 S KL).

Avskrivningsreglerna för inventarier resp.
kontraktsavskrivning finns i de föreslagna anvisningspunkterna 12- 15 till 23 S
resp. 2 till 24 S KL.

Byggnader

Åven för byggnader föreligger vissa skäl att förändra
värdeminskningsavdra-gen i åtstramande riktning och därigenom uppnå en ytterligare
breddning av skattebasen. URF har sålunda övervägt en koncentration av avdragen
till den senare delen av byggnadernas ekonomiska livslängd. Olika argument kan
anföras för en sådan senareläggning, åtminstone för vissa slag av byggnaden

Det förekommer att vissa byggnader under tiden närmast
efter anskaff

ningen inte är föremål för någon värdeminskning. Vidare skulle en senare

läggning minska den likviditetspåfrestning som uppkommer vid avyttring av

fastigheter genom att man undviker återläggning av avdrag. Det kan också

hävdas att om dagens regler lämnas oförändrade för sädana byggnader vilkas

värde stiger under ett antal år efter uppförandet kommer intresset för detta

slag av tillgångar - med stora dolda reserver - att öka i ett system där de ,-

s. 539 Kontrollera mot PDF

öppna
reserveringarna har begränsats kraftigt. Resultatet skulle kunna bli Prop.
1989/90:110 en felaktig resursanvändning.

I princip är det inte motiverat att medge avdrag för den
tid en byggnad inte minskar i värde. Ett problem är dock att det saknas systematiska
studier av i vilken utsträckning så är fallet. I vad mån intresset för dolda
reserver i fastigheter kommer att öka i det nya systemet kan diskuteras.
Begränsningen av reserveringsmöjligheter talar möjligen för att så komn-ier
att bli fallet. Den sänkta skattesatsen minskar dock generellt intresset för
att skapa reserver.

Mot en senareläggning kan följande anföras. För det första
uppkommer gränsdragningsproblem i det fall man arbetar med en schablonmässig begränsning
till exempelvis kontors- och bostadsbyggnader. Systemet kan inte tillämpas
generellt eftersom det finns ett stort antal byggnader utanför storstadsområdena
och/eller med en specifik användning - där en andrahands-marknad i stort sett
saknas-och där dagens regler på ett rimligt sätt uppskattar den ekonomiska
värdeminskningen. En senareläggning skulle därutöver innebära en avvikelse frän
vad som i allmänhet gäller i utlandet. Mot den nu redovisade bakgrunden talar
enligt min mening övervägande skäl mot en generell senareläggning av värdeminskningsavdragen.
Till bilden hör att slopandet av primäravdragen innebär ett mindre steg i
denna riktning.

I det nya systemet bör enhetliga avskrivningsregler gälla
för olika typer av byggnaden De särskilda reglerna om avskrivning på maskinell
utrustning i inkomstslaget annan fastighet bör därför slopas. Värmepannor,
hissmaskinerier och annan maskinell utrustning bör alltså i fortsättningen
alltid ingå i byggnadens avskrivningsunderlag. Utgifter vid utbyte av sådan
utrustning kan dras av omedelbart som reparationsavdrag.

Under hänvisning till att den tekniska utvecklingen
medfört att bl. a. bostadsbyggnaders ekonomiska livslängd blivit allt kortare
har vid remissbehandlingen framställts önskemål om en snabbare avskrivning.
Med de av mig föreslagna generella reglerna blir detta fortsättningsvis en ren
tillUmp-ningsfräga även för sådana byggnaden De generella avskrivningsreglerna
innebär att bl. a. sådana omständigheter som teknikens utveckling skall beaktas.

Avskrivningsreglerna för byggnader finns i de föreslagna
anvisningspunkterna 6 och 15 till 23 S KL.

Markanläggningar

539

Som framgått är avdrag för värdeminskning på
markanläggningar begränsat till 75 % av anskaffningsvärdet. I förarbetena till
1969 års lagstiftning motiverades denna begränsning med att vissa
markanläggningar har ett bestående värde. Den tekniska utvecklingen och
strukturrationaliseringar inom näringslivet torde ha bidragit till att i varje
fall vissa typer av markanläggningar fått en mer begränsad ekonomisk
varaktighet än tidigare (jfr SkU 1980/81:25 s. 118). Värdeminskningsavdrag bör
därför få beräknas på ett oreducerat underlag, dvs. på hela anskaffningsvärdet.
1 övrigt anser jag inte att det finns skäl att göra några justeringar i
reglerna om markanläggningar. Avskrivningsreglerna för markanläggningar finns i
anvisningspunkterna 7 och 15 till 23 S KL.

s. 540 Kontrollera mot PDF

Nuvärdeuvskriviung och periodiseringsfonder Prop. 1989/90:110

Nuvarande system med investeringsfonder är - bortsett från
ränteförluster på spärrkontomedel i riksbanken - likvärdigt med omedelbar
avskrivning av hela anskaffningsutgiften för en investering. Detta är en extrem
form för accelererad avskrivning som kraftigt förbättrar utfallet av en
investeringskalkyl. Ett frisläpp av fonden innebär också ett betydande likviditetstillskott.

Ur såväl lönsamhets- som likviditetssynvinkel har
fondsystemet haft vissa positiva effekten Dessa överväger dock inte nackdelarna
av den högre skattesats som krävs vid fondsystemet vid ett givet krav på
skatteintäkter frän bolagssektorn. URF har undersökt om det inom ramen för det
nya. basbred-dade systemet finns utrymme att ta till vara en del av effekterna
av ett fondsystem. Att behålla lönsamhetsfördelen i form av accelererad
avskrivning utöver den som ligger i de reguljära avskrivningsreglerna för
inventarier förkastas dock av neutralitetsskäl. URF föreslår i stället - vid
sidan av de generella avskrivningsreglerna - ett system med nuvärdeavskrivning
kompletterat med s. k. periodiseringsfonden

Innan jag går in på skälen för mitt ställningstagande
lämnar jag en närmare redogörelse för förslaget.

.Nuvärdeavskrivning - eller snarare nuvärdeavdrag - utgör
en form av partiell direktavskrivning. En viss procentandel av
anskaffningsutgiften får dras av omedelbart. Tillgången anses därefter sakna
skattemässigt restvärde. Den procentandel som skall tillämpas bestäms genom en
diskontering av de framtida avskrivningarna med en viss ränta.

URF begränsar alternativet med nuvärdeavskrivning till
andra inventarier än skepp och luftfartyg och föreslär att diskonteringen skall
avse de skattemässiga avskrivningarna och att nuvärdeavdraget bestäms till 84
% av inventarievärdet. Företaget får för varje nyanskaffat inventarium utan
begränsningar välja om värdeminskningsavdrag skall beräknas enligt de reguljära
reglerna eller enligt nuvärdemetoden.

För att begränsa möjligheterna till skatteplanering
tillåts inte nuvärdeavskrivning med vissa undantag i de fall inventarierna
hyrs ut - leasing.

Nuvärdeavdraget är bestämt så att valet mellan de
reguljära reglerna och nuvärdeavskrivning - vid "normalinflation" vid
en given realränta - i princip är skattemässigt likvärdigt för företaget. Detta
förutsätter emellertid att företaget redovisar sådan vinst att nuvärdeavdraget
i sin helhet kan utnyttjas det år avdraget görs. Överstiger nuvärdeavdraget
årets skattepliktiga vinst -före avdraget - uppkommer ett underskott som ger en
skatteeffekt först det år underskottet kan utnyttjas. För att systemet med
nuvärdeavskrivning skall få den avsedda effekten föreslär URF att det
kompletteras med periodiseringsfonden

Ett
företag föreslås fä göra avdrag för avsättning till periodiseringsfond

med högst hälften av den redovisade vinsten före skatt och survavsättning.

Fondavsättningen minskar årets beskattningsbara vinst. En förutsättning för

avdrag är att en inbetalning görs till räntelöst spärrkonto. För att hindra att

företagen rutinmässigt gör avsättning till periodiseringsfond i stället för att

betala skatt föresläs inbetalningskvoten vara något högre än bolagsskattesat

sen eller 33 1/3 %. Det innebär att avdrag kan medges med tre gånger det 540

s. 541 Kontrollera mot PDF

inbetalade beloppet. Prop. 1989/90:110

Den skattemässiga effekten av ett uttag från kontot är att
motsvarande del av fonden - tre gånger uttagsbeloppet - återförs till
beskattning. URF föreslår att en intäkt om 20 % av det återförda beloppet tas
ut om uttaget inte görs i samband med en nuvärdeavskrivning.
Periodiseringsfonden föreslås också återföras - med tillägg - vid överlåtelse
av kontomedel, likvidation, konkurs m. m.

För att motverka handel med periodiseringsfonderna
föreslås fonden återföras till beskattning - med tillägg - i de fall det
bestämmande inflytandet över företaget förvärvats av någon som inte hade ett
sådant inflytande vid avsättningstillfället. Detta nödvändiggör i sin tur en
dispensniöjlighet.

URF anger tre skäl för nuvärdeavskrivning.
Förräntningskravet pä investeringar blir oberoende av företagets förväntningar
om den framtida inflationen. Vidare anses den ge positiva effekter på
företagens risktagande och på företagens likviditet.

För egen del vill jag anföra följande. Skattebelastningen
på investeringar i maskiner och byggnader är på ett komplicerat sätt beroende
av den inflationstakt som investeraren förväntar sig skall råda under
investeringens livslängd. Skattebelastningen stiger med ökande inflation genom
att de framtida skattemässiga avskrivningarnas lealvärde urholkas. Vid hög
inflation är den nominella räntan med vilken företaget diskonterar värdet av
framtida avskrivningar högre än vid låg inflation. Detta ger ett med
inflationen sjunkande nuvärde hos avskrivningarna. Urholkningen av
avskrivningarnas värde innebär i sin tur att företagets nettokostnad för en
investering - anskaffningsutgiften reducerad med det skattemässiga värdet av
avskrivningar- stiger med inflationen. Detta driver upp förräntningskravet -
kapitalkostnaden.

Vad som nu sagts gäller för investeringar som finansieras
med eget kapital. Vid lånefinansiering motverkas urholkningen av rätten till
avdrag för med inflationen stigande nominella ränton Denna motverkande kraft är
så stark att - de reala - förräntningskraven på investeringar sjunker med
stigande inflation.

Vid egenfinansierade investeringar ger nuvärdeavskrivning
förräntnings-krav som är oberoende av inflationstakten. Detta beror på att
metoden eliminerar inflationens urholkande inverkan på värdet av framtida
avskriv-ningan Detta resultat gäller oavsett vilken nivå som väljs på
nuvärdeavskrivningen. Däremot spelar den valda nivån en roll för om utfallet
blir förmånligare ur incitamentssynpunkt än de reguljära reglerna.

Vid lånefinansiering varierar förräntningskraven negativt
med inflationstakten vid en given realränta. Detsamma gäller vid tillämpning
av de reguljära reglerna. Denna negativa inflationskänslighet är dock mer
markerad vid nuvärdeavskrivning än vid reguljära avskrivningar. Detta beror på
att det ökande skattemässiga värdet av fulla ränteavdrag inte motverkas av
någon urholkning av avskrivningarnas värde. Nuvärdeavskrivning förstärker såväl
subventioneringen av lånefinansierade investeringar vid hög inflation som den
negativa inflationskänsligheten.

Sammanfattningsvis kan nuvärdeavskrivning reducera
effekten av infla-

541

s. 542 Kontrollera mot PDF

tion vid finansiering med eget kapital. Motsvarande gäller
emellertid vid fi- Prop. 1989/90:110 nansiering med lånat kapital, vilket
försvagar detta skäl för nuvärdeavskrivning.

Ett system med nuvärdeavskrivningar sänker
förräntningskraven på investeringar vid hög inflation jämfört med dagens
30-regel - under förutsättning att nivån sätts tillräckligt högt. Stora
svårigheter föreligger dock att bestämma en från allmän synpunkt lämplig nivå.
Nuvärdeavskrivning enligt URF:s förslag med en fast nivå på 84 % är vald för
att ge balans mellan nuvärdeavskrivning och ordinära avskrivningar med
utgångspunkt frän en viss räntesats. Vid en högre räntesats blir
nuvärdeavskrivning mer förmånlig vilket rubbar balansen. Ur
stabiliseringssynpunkt är det olämpligt att en högre ränta i detta avseende ger
incitament till ökade investeringar.

Det finns också en förlustrisk förkiuppad med
nuväideavskrivning. I och med att det skattemässiga restvärdet är noll träffas
försäljningsintäkten vid en förtida försäljning i princip av full beskattning.
Om investeringen visar sig vara en felsatsning och tillgången säljs leder
nuvärdeavskrivningen till en skatteskärpning. Metoden ger alltså en
inlåsningseffekt. Generellt sett är förlusterna vid nuvärdeavskrivning klart
större vid investeringar i byggnader än i maskiner. Bl. a. detta har föranlett
URF att undanta byggnader frän metodens tillämpning.

Likviditetens betydelse som en viktig faktor för att
bestämma företagens investeringar torde allmänt sett ha minskat i takt med
avregleringen av kapitalmarknaden. I princip är det i dag möjligt att till en
given kostnad låna upp de belopp som är erforderliga för finansiering. Till
bilden hör att likviditetseffekten av det föreslagna systemet är relativt
begränsad. I förhållande till metoden med räkenskapsenlig avskrivning och med
beaktande av bortfallet av survunderlag kan likviditetseffekten beräknas till
ca 10 % av anskaffningsutgiften för det nuvärdeavskrivna inventariet.

I den allmänna diskussionen har det hävdats att det av
psykologiska skäl finns ett behov för företagen att kunna använda internt
genererade medel för särskilt riskfyllda projekt. Trots avregleringen av
kapitalmarknaden kan det också finnas projekt som inte är möjliga att
underkasta en marknadsprövning från långivare och aktieägare. För sådana
projekt är det nödvändigt att ställa lägre förräntningskrav än marknadens. Ett
lägre förräntnings-krav på investeringsprojekt än det marknaden ställer innebär
definitions-mässigt en inlåsning av kapital i befintliga företag. Metoden med
nuvärdeavskrivning förefaller därmed stå i strid med kravet att eliminera inlåsning.

Av det anförda framgår att nuväideavskrivning bör kunna ge
positiva effekter genom att göra förräntningskravet oberoende av
inflationsförväntningar. Det är emellertid enligt min bedömning osäkert om
metoden skulle ge några mer påtagligt positiva effekter på företagens
risktagande och likviditet.

Ett system med nuvärdeavskrivning och periodiseringsfonder
skulle utgöra ett komplicerande inslag i beskattningen för såväl företag som
skattemyndigheten Systemet skulle även innebära nackdelar i form av redovisningsproblem
och svårigheter för externa bedömare att värdera företag, särskilt i ett
internationellt perspektiv.

Ur samhällelig synpunkt skulle förslaget kunna ge negativa
effekter ge-

542

s. 543 Kontrollera mot PDF

nom att
utgöra ett incitament till skatteplanering. RSV är starkt kritiskt och Prop.
1989/90:110

anser
URF:s spärregler för såväl nuvärdeavskrivning och periodiseringsfond

otillräckliga.
Mitt förslag till sänkt skattesats för företagen kan visserligen

sägas
utgöra en återhållande faktor men en inte i sig tillräcklig åtgärd mot

skatteplanering.

Även riksbanken ger uttryck för farhågor för en
skatteundandragande handel med periodiseringsfonden Mot bakgrund av den
skatteplaneringsverksamhet som riktar sig mot investeringsfonderna och även
den rent brottsliga verksamhet som pä senare tid kommit i dagen beträffande
fondsystemet ser jag mycket allvarligt på dessa farhågor.

De nu påtalade bristerna i förslaget har inte kunnat lösas
inom ramen för den beredning av lagstiftningsärendet som skett inom finansdepartementet.
Mot bakgrund av de förtjänster som förslaget trots allt rymmer bör ett system
med nuvärdeavskrivning och periodiseringsfonder bli föremål för fortsatt
övervägande i syfte att om möjligt undanröja de tidigare nämnda bristerna.

8.5 Inkomstberäkning och förvärvskällor

Mitt
förslag: All beskattning i aktiebolag m. fl. juridiska personer skall ske i ett
enda inkomstslag- näringsverksamhet. Beskattningen i inkomstslaget skall ske
enligt bokföringsmässiga grunden Ingen uppdelning görs på olika förvärvskällon
Underskott i förvärvskällan får dras av vid beräkningen av inkomst av
förvärvskällan närmast följande beskattningsår. Inkomst på grund av avyttring
av aktier och aktieanknutna finansiella instrument beräknas för sig. Avdrag
för underskott fär göras vid motsvarande beräkning närmast följande beskattningsår.
Begränsningarna i rätten att kvitta underskott av rederirörelse och
luftfartsrörelse respektive underskott av verksamhet i utlandet avskaffas.

LIRF:s förslag: Överensstämmer med mitt med undantag för
utformningen av särreglerna för avyttring av finansiella instrument.

Remissinstanserna: Förslaget har inte mötts av någon
kritik.

Skälen för
mitt förslag: Den som bedriver näringsverksamhet - näringsidkare - är
bokföringskyldig enligt BFL. Med en näringsidkare avses enligt förarbetena till
BFL "var och en som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk
art". Ett aktiebolag är alltid bokföringsskyldigt även om det inte bedriver
näringsverksamhet.

Det finns
ingen direkt koppling mellan reglerna om bokföringsskyldighet och
skattereglerna. För en viss verksamhet kan bokföringsskyldighet föreligga
enligt BFL trots att inkomsten av verksamheten inte skall beräknas enligt
bokföringsmässiga grunder.

För att en inkomst skall vara skattepliktig skall den
kunna hänföras till något av de sex inkomstslag som anges i 17 S KL.
Inkomstslagen är jordbruksfastighet, annan fastighet, rörelse, tjänst,
tillfällig förvärvsverksamhet

543

s. 544 Kontrollera mot PDF

och kapital. Ett aktiebolag kan ha inkomster av alla dessa
inkomstslag utom Prop. 1989/90:110 tjänst.

I alla inkomstslag utom tjänst kan beskattning ske i flera
förvärvskällon Ett aktiebolag kan exempelvis ha två rörelsegrenar som är så
artskilda att de beskattas som olika förvärvskällon Uppdelningen i
förvärvskällor var viktig så länge bolagen beskattades kommunalt men saknar
numera i stort sett betydelse för aktiebolagens del.

Mellan inkomstslagen jordbruksfastighet, annan fastighet -
konventionellt beskattad - och rörelse finns vissa skillnader vad gäller de
materiella reglema. Behovet av säriegler är emellertid inte så stort att det
motiverar att uppdelningen på inkomstslag behålls. Har ett aktiebolag i dag
inkomst i mer än ett av dessa inkomstslag bör inkomsterna i fortsättningen
beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet. Beskattningen i detta inkomstslag
bör ske enligt bokföringsmässiga grunden

Frågan år därefter om det för aktiebolagens del finns
behov av att redovisa kapitalinkomster och reavinster i ett särskilt
inkomstslag. Ett aktiebolag beskattas enligt bokföringsmässiga grunder för
rörelseinkomsten och enligt kontantprincipen för kapitalinkomster och
reavinsten För bolag med brutet räkenskapsår är det en komplikation att
rörelseinkomsterna beskattas per räkenskapsår men kapitalinkomster och
reavinster per kalenderån Det är angelaget att försöka undvika sådana
komplikationen All beskattning i ett aktiebolag bör därför ske i inkomstslaget
näringsverksamhet. Ett aktiebolag som bedriver såväl en traditionell rörelse
som förvaltning av kapital skall alltså - liksom ett aktiebolag som enbart
bedriver kapitalförvaltning - beskattas enbart för inkomst av
näringsverksamhet.

I utredningen diskuteras behovet av särskilda
inkomstberäkningsregler samt frågan om en uppdelning i flera förvärvskällor
inom inkomstslaget näringsverksamhet. Fysiska personer och andra aktiebolag än
börsbolag kan infe fritt kvitta underskott av rederirörelse och
luftfartsrörelse mot annan inkomst. Det som motiverat begränsningsregeln är i
första hand möjligheten att - t. o. m. redan på kontraktsstadiet -
skattemässigt skriva av fartyg och luftfartyg i väsentligt snabbare takt än som
svarar n-iot den faktiska värdenedgången. Rätten till kontraktsavskrivning har
nyligen slopats (prop. 1989/90:50, SkU 10, SFS 1989:1023). Därmed föreligger
inte längre samma behov att behålla begränsningsregeln vad gäller rederi- och
luftfartsrörelse. Förslaget godtas av remissinstanserna.

Begränsningen i möjligheterna att kvitta underskott av
fastighet och rörelse i utlandet föreslås också avskaffad av URF. Regeln har motiverats
av kontrollskäl. Enligt utredningen ligger det i sakens natur att avdrag för
uppgivna kostnader kan vägras om det finns brister i verifikationsmaterialet.
RSV har förordat att kvittningsförbudet behålls för de fall det inte finns en
överenskommelse mellan Sverige och annat land om undvikande av dubbelbeskattning.

För egen del vill jag anföra följande. I prop. 1985/86:131
om den skattemässiga behandlingen av kostnader vid viss verksamhet i utlandet
redovisades (s. 13) att Sverige genom ett omfattande internationellt samarbete
har försökt komma till rätta med de kontrollproblem som uppstår då verksamhet

544

s. 545 Kontrollera mot PDF

bedrivs utomlands. De framsteg på detta område som gjorts
under senare Prop. 1989/90:110 år, främst tillkomsten av flera dubbelbeskattningsavtal
och Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden
(se prop. 1989/90:14). kommer på sikt att medföra väsentligt ökade möjligheter
att kontrollera utlandsverksamhet. Det finns därför enligt min mening inte
längre tillräckliga skäl att behålla denna begränsningsregel. Av detta följer
att den till denna regel kopplade dispensregeln i punkt 21 av anvisningarna
till 29 S KL också slopas.

I nuvarande system gäller vidare en begränsning för
reaförlusten Reaförluster får kvittas bara mot reavinster. Regeln gäller lika
för fysiska personer och aktiebolag. Särskilt i fråga om vinster och förluster
på aktier och andra finansiella instrument finns det skäl som talar för att ha
likartade regler för båda kategorierna skattskyldiga.

URF föreslår att den portföljnietod för beskattning vid
försäljning av marknadsnoterade aktier som RINK utarbetat bör tillämpas också
inom bolagssektorn för företagens innehav av kapitalplaceringsaktier.

Som tidigare redovisats bör portföljmetoden inte genomföras
(avsnitt 6.5). Aktievinstberäkningen bör i stället ske enligt
genomsnittsmetoden. En fördel med portföljmetoden var att det inte skulle bli
möjligt att skjuta upp beskattningen genom att lealisera förlustaktier och
behålla aktier som stigit i värde. För reaförluster i hushållsektorn föreslås
nu att avdragsrätten begränsas till 70 % utom vid kvittning mot reavinster på
samma slag av egendom med vissa undantag.

En konsekvens av att portföljmetoden inte införs bör även
för bolagssektorns del vara att begränsa möjligheterna att kvitta förluster
vid avyttring av kapitalplaceringsaktier. Även andra typer av aktieanknutna
finansiella instrument som innehas i kapitalplaceringssyfte bör behandlas på
samma sätt. Inkomst på grund av avyttring av detta slag av finansiella
instrument bör därför beräknas för sig. Undantag från en inskränkning i
kvittningsrätten mot andra inkomster av näringsverksamheten bör göras för
innehav som betingas av näringsverksamheten.

Särskilda regler i fråga om en begränsning i rätten till
kvittning förutsätter dock inte att innehavet klassificeras som en särskild
förvärvskälla. Det gör heller knappast den omständigheten att vissa
verksaiuheter - t. ex. försäkringsrörelse - beskattas enligt delvis
schablonartade regien Sådana avvikelser bör kunna hanteras inom ramen för en
och samma förvärvskälla. Inkomstslaget näringsverksamhet bör därför utgöra en
förvärvskälla.

Företagsbeskattningen bygger för närvarande till stor del
på bokföringen. Viktiga undantag föreligger dock. Avyttringar av fastigheter
och aktier m. m. som utgör anläggningstillgångar behandlas således enligt
reavinstreglerna, som inte är baserade pä bokföringen. I det nya systetnet
kommer avyttringar av tillgångar av detta slag att behandlas i inkomstslaget
näringsverksamhet. Inkomstberäkningen kon-iiuer dock att ske enligt
reavinstreglerna för inkomstslaget kapital. En konsekvens härav är att
behandlingen i bokföringen av tillgångar av det aktuella slaget även i det nya
systemet kommer att sakna betydelse för beskattningen.

1 nuvarande system får i regel underskott i en
förvärvskälla kvittas mot

545

35 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

s. 546 Kontrollera mot PDF

överskott
i annan förvärvskälla samma år. Uppkommer underskott avseende Prop.
1989/90:110 hela deklarationen får förlusten i stället sparas för att utnyttjas
mot inkomster under senare år. Aktiebolag och ekonomiska föreningar kan få
utnyttja en skattemässig förlust under en följande tioårsperiod.

Behovet av förlustutjämning ökar allmänt sett i ett
basbreddat system. Detta i kombination med att K-surv i vissa fall inte kan
ersätta en möjlighet att kvitta förluster mot tidigare års vinster talar för
att den nuvarande perioden för förlustutjämning förlängs. Den ekonomiskt
riktiga kvittningsperio-den är företagets livslängd. Dentidsbegränsning som nu
gäller bör därför tas bort.

Enligt min mening bör den enklaste tekniken för
förlustutjämning i det föreslagna systemet vara att underskott i förvärvskällan
får dras av vid beräkningen av inkomst av förvärvskällan närmast följande beskattningsår.
Visar förvärvskällan underskott under flera beskattningsår i följd ackumuleras
underskotten. Om underskott uppkommer då inkomst beräknas vid avyttring av
aktier och aktieanknutna finansiella instrument bör motsvarande metod
användas.

Förslaget innebär att ett underskott för ett
beskattningsår - till skillnad från i dag- kommer att ingå som en post vid
beräkningen av förvärvskällans inkomst närmast följande beskattningsår Det ter
sig naturligt att underskottets storlek skall beslutas som en del av
inkomsttaxeringen för det beskattningsår som förvärvskällan resulterade i
underskott. Då uppkommer bl.a. den fördelen att, när det är påkallat,
förvärvskällan blir föremål för en närmare granskning vid den årliga
taxeringen på samma sätt som förvärvskällor som visar överskott. En sädan
lösning ryms ocksä inom det nya taxeringsförfarandet som har föreslagits i
prop. 1989/90:74.

När rätten till förlustutjänming infördes ansågs det
nödvändigt att i största möjliga utsträckning förhindra att den skulle
missbrukas. Reglerna skulle vara sädana att bolag och föreningar utiin andra
"värden" än en skattemässig rätt till förlustavdrag skulle hindras
frän att bli föremål för handel. Därför föreslogs att förlustavdrag inte skulle
få utnyttjas fritt efter ägarskiften.

Reglerna om förlustutjämning finns i lagen (1960:63) om
förlustavdrag. Förlustavdragsreglerna innehåller flera spärregler (jfr SOU
1989:34 s. 258 ff.). Särskilda regler finns för fåmansföretag. Den s.k.
skalbolagsregeln tar sikte på flermansägda bolag utan egentlig verksamhet eller
reella tillgångar. Ytterligare två spärregler finns. URF inledde ett arbete med
att konstruera en generell spärregel för såväl fåmans- som flermansföretag.
Arbetet inriktades på att skärpa skalbolagsregeln. Bl.a. diskuterades om en ny
skalbolags-regel skulle kunna omfatta även fåmansföretagen. På grund av
tidsbrist hann kommittén inte utarbeta några förslag till lagändringar.

Enligt min bedömning behövs särskilda spärregler även i
det nya systemet. Det har under det fortsatta lagstiftningsarbetet inte funnits
utrymme att vi-darebearbeta URF:s redovisade underlag. Spärregler som i dag
finns i förlustavdragslagen bör därför inarbetas i SIL.

De lagändringar som mitt förslag föranleder har placerats
i 21-24 SS KL, 1 S 3 mom., 2 S 5 mom. och 14-16 mom. SIL.

546

8.6
Fondavsättningar

Prop. 1989/90:110

s. 547 Kontrollera mot PDF

Mitt
förslag: Reglerna om ateranskaffiiingsfond för fastighet, särskild fartygsfond
och särskild nyanskaffningsfond slopas. Nuvarande elds-vadefonder ersätts med
ersättningsfonder. Dessa får användas inte enbart da skattepliktig ersättning
erhållits för egendom som skadats genom brand eller annan olyckshändelse utan
också i vissa tvångssituationer och liknande.

URF:s förslag: Överensstämmer i princip i-iied mitt.

Remissin.stan,serna:
Förslaget tillstyrks i huvudsak. Från några näringslivsorganisationer förordas
att någon form av återanskaffningsfond för fastighet skall finnas även i det
nya systemet. Bl.a. Sveriges Fiskares Riksförbund och Sveriges Redareförening
motsätter sig a sin sida att fartygsfonderna avskaffas.

Skälen för
mitt förslag: I dagens skattesystem har företagen möjlighet att göra
avsättningar till olika typer av fonder vid sidan av de allmänna investeringsfonderna.
Syftet med dessa fonder är att gcira det möjligt för företaget att undvika ett
besvärande skatteuttag om vissa tillgångar realiseras och åter-investering
därefter sker i samma slag av tillgångar.

De olika
fondlagarna bygger i huvudsak på samma teknik. Den skattepliktiga vinst som
uppkommer när en viss tillgäng realiseras får sättas av till en särskild fond.
För att avsättningen skall vara avdragsgill kriivs i vissa fall (vad gäller
återanskaffningsfond för fastighet och särskild fartygsfond) att den
skattskyldige genom en garantiförbindelse länmar säkerhet för den skatt som
belöper på vinsten. Fonden skall tas i anspråk för investeringar i samma slags
tillgångar inom tre år. Tidsrymden kan efter dispens förlängas med tre ån När
fonden tas i anspråk för en viss tillgång reduceras tillgängens avskrivningsunderlag.

Har en
rörelsefastighet avyttrats får ett belopp motsvarande den skattepliktiga
reavinsten sättas av till återanskaffningsfond för fastighet. Bestämmelser om
detta finns i lagen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning
till fond för återanskaffning av fastighet. Fonden skall tas i anspråk för
byggnadsinvesteringar i rörelsen.

På
motsvarande sätt kan enligt bestämmelserna i lagen (1954:40) om särskild
fartygsfond vinsten vid avyttring av ett fartyg eller luftfartyg sättas av till
en särskild fond.

Enligt
lagen (1967:96) om särskild nyanskaffningsfond kan ett företag som avyttrar
hela sin rörelse eller del av den efter tillstånd av regeringen få avdrag för
avsättning till särskild nyanskaffningsfond. Tillstånd förutsätter bl. a. att
det är fråga om en strukturrationalisering som är önskvärd från allman
synpunkt. Fonden skall tas i anspråk för investeringar i den återstående
verksamheten eller i en ny verksamhet.

Lagen
(1981:296) om eldsvadefonden EFL. ersatte 1959 års förordning om särskilda
investeringsfonder för förlorade inventarier och lagertillgångar. Avsättning
till eldsvådefond kan "öras av ett företai; som bedriver rörelse.

547

s. 548 Kontrollera mot PDF

jordbruk
eller (konventionellt beskattad) annan fastighet och son-i i samband Prop. 1989/90:110
med brand eller annan olyckshändelse fått ersättning för inventarier, byggnader,
markanläggningar eller lager. En eldsvådefond finns för vart och ett av
tillgångsslagen. Fonden skall tas i anspråk för investeringar i den typ av
tillgångar som fonden är avsedd för.

En annan teknik att skjuta upp beskattningen är den som
används i lagen (1978:970) om uppskov med beskattningav realisationsvinst,
UppskL. Uppskovet innebär att reavinsten för en avyttrad fastighet beskattas
först när en fastighet som anskaffats i stället för den avyttrade fastigheten
(ersättningsfastighet) i sin tur avyttras. Anskaffningen skall ske inom fyra
är. Tidsrymden kan förlängas med tre år. Reavinsten förden avyttrade
fastigheten (uppskovsbeloppet) beskattas genom att beloppet beaktas vid
beräkningen av reavinst (eller reaförlust) vid avyttringen av
ersättningsfastigheten.

Uppskov lued beskattningen kan medges bäde vid
tvångsmässiga avyttringar och i vissa fall av frivilliga avyttringar. Uppskov
på grund av tvångs-mässig avyttring kan avse alla typer av fastigheter och
ägargruppen 1 begreppet tvångsavyttriiig inbegrips i första hand olika former
av mer eller mindre tvångsn-iässiga övertaganden av eller förfoganden över en
fastighet (expropriation 111. ni.).

För egen del vill jag anföra följande. Med den inriktning
av företagsbeskattningen som nu föreslås är det angeläget att begränsa
förekomsten av skattekrediter och komplicerande inslag som de olika
uppskovsinstituten medför. Samtidigt måste hänsyn tas till den risk för inlåsniiigseffekter
som ett slopande av uppskovsmöjligheten kan medföra.

Med en skattesats för aktiebolag pa 30 % bör risken för
inlåsning vid avyttring av tillgångar bli relativt begränsad. 1 praktiken
kommer den effektiva skattesatsen på nominell vinst att bli mindre än 30 %
genom att den realiserade vinsten ökar företagets survunderlag. Vid full
avsättning till K-surv på (den beskattade) reavinsten sjunker den effektiva
skatten till ca 23 %. Det är värt att notera att så blir fallet även om den
försaida tillgången inte omedelbart ersätts. Det ökade survunderlaget utgörs i
detta fall typiskt sett av en monetär tillgäng (kassa, bankniedel).

K-surv kommer alltså delvis att fylla samma funktion som
de fonder som finns i dag. Del finns mot denna bakgrund inte tillräckliga skäl
att behålla reglerna om fartygsfonder, särskilda nyanskaffningsfonder och
återanskaff-ningsfonder för fastighet. Dessa fonder bör alltså slopas.

Eldsvådefonderna har en speciell karaktär. Det typiska för
eldsvådefonderna är att avsättningen göts i en force majeuresituation. 1
likhet med URF anser jag att det även i det nya systemet bör finnas en
möjlighet att skjuta upp beskattningen i sådana extraordinära fall.

Fonderna bör vidare kunna användas även av företag som av
tvång eller liknande måste avyttra sin fastighet. Vissa av de fall som nu
omfattas av UppskL bör därför arbetas in i den nya lagen. Det gäller
avyttringar vid (eller under hot av) expropriation e.d.. avyttringar som utgör
led i åtgärder för jordbrukets och skogsbrukets yttre rationalisering,
avyttringar som föranleds av att fastigheten inte längre kan bebos på grund av
flygbuller samt fall där reavinsten föranletts av en inskränkning i
förfoganderätten till fastighe-

548

s. 549 Kontrollera mot PDF

ten enligt
t. ex. naturvärdslagen (1964:822). Däremot bör avsättning inte Prop.
1989/90:110 medges generellt vid alla typer av fastighetsreglering enligt 5
kap. fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL, och inte heller vid frivilliga
upplåtelser av nyttjanderätt eller servitutsrätt på obegränsad tid.

Eldsvådefonder bör även kunna användas av enskilda
näringsidkare. Vinst vid avyttring av fysisk persons näringsfastighet utgör
inkomst av kapital. För att göra det möjligt för en fysisk person att avsätta
till fond även i expropriationsfallen har i punkt 1 andra stycket av
anvisningarna till 22 S KL införts en bestämmelse om expropriationsersättning
och liknande. Sådan ersättning utgör intäkt av näringsverksamhet om den
skattskyldige begär det.

Med hänsyn till det utvidgade tilläiupningsområdet är det lämpligt
att fonderna i fortsättningen benämns ersättningsfonder. Mitt förslag innebär
att det kommer att finnas en ersättningsfond för inventarier, en för byggnader
och markanläggningar, en för mark samt en för lager av djur i jordbruk och
renskötsel. Med hänsyn till att lagernedskrivningen avskaffas för annat lager
finns det inte tillräckliga skäl att ha en särskild fond för lagertillgängar i
allmänhet.

De olika ersättningsfonderna bör - på samma sätt som
dagens eldsvådefonder - användas för samma typ av tillgäng som avsättningen
avsett. En ersättningsfond för inventarier bör alltså inte få användas för
investering i en byggnad eftersom avskrivningstiden för byggnader är väsentligt
längre än för inventarier. Ett undantag från huvudregeln bör emellertid kunna
göras i det motsatta fallet. En ersättningsfond för byggnader och
markanläggningar bör alltså kunna användas för investeringar i inventarien Ett
annat undantag bör göras i fråga om nedskrivning av djurlagen Såväl en
ersättningsfond för inventarier som en ersättningsfond för byggnader och
markanläggningar bör få användas för sådan nedskrivning.

Reglerna om ersättningsfonder bör tas in i en särskild
lag.

8.7 Koncernbeskattning m. m. 8.7.1 Kedjebeskattningen

Mitt förslag: Inga grundläggande förändringar av
kedjebeskattnings-reglerna görs. Utdelning på näringsbetingade aktier bör
liksom nu inte träffas av skatt medan utdelning på andra aktier bör beskattas.
Utdelning på aktier som utgör omsättningstillgångar blir även i fortsättningen
skattepliktig. Frågan om skattefrihet för utdelning för företag som bedriver
bankrörelse m.m. och skadeförsäkringsrörelse skall i fortsättningen följa de
allmänna reglerna om skattefrihet på näringsbetingade aktien Reglerna om
skattefrihet för utdelning på näringsbetingade aktier utvidgas till att gälla
också utdelningar som tillfaller ömsesidiga skadeförsäkringsföretag och
sparbanken

549

s. 550 Kontrollera mot PDF

URF:s förslag: Överesstämmer med mitt. Prop. 1989/90:110

Remi.ssin.stanscrna: Förslaget till ändrade regler bemöts
positivt eller lämnas utan erinran. De kritiska synpunkter som framförs gäller
främst bibehållen skatteplikt för utdelning på omsättningsaktien Bl. a.
Näringslivets skattedelegation och Sveriges advokatsamfund anser att det inte
finns skäl att behålla skatteplikten.

Skälen för mitt förslag: Ekonomisk dubbelbeskattning
innebär att beskattning sker i både företagsledet och ägarledet. Skatt kan
också tas ut flera gånger inom företagsektorn innan utdelningen beskattas hos
den slutlige ägaren. I sådana fall talar man om kedjebeskattning.

Kedjebeskattning gäller inte generellt (7 S 8 mom. SIL).
Det har ansetts rimligt att inte beskatta ett aktiebolag eller en ekonomisk
förening som tar emot utdelning om aktieinnehavet utgör ett alternativ till den
verksamhet som företaget självt bedriver - vad som i det följande sägs om
aktier gäller också andelan Skattefrihet för utdelningen har däremot inte
ansetts motiverad om innehavet har karaktär av ren kapitalplacering.

Mellan de tvä ytterlighetsfallen finns fall där
anknytningen mellan verksamheten i ägarföretaget och det utdelande företaget
är svagare. 1 det nuvarande systemet har gränsen för skattefrihet
schablonmässigt satts vid ett innehav motsvarande 25 % av röstetalet i det
utdelande företaget. Utdelningen kan dock bli skattefri även vid lägre
röstetal. En förutsättning för skattefrihet är då att "det görs sannolikt
att innehavet av aktien,,, betingas av jordbruk, skogsbruk eller rörelse som
bedrivs av företaget eller av företag som med hänsyn till
äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå det
nära." Är utdelningen skattefri enligt dessa bestämmelser brukar man tala
om rörelsebetingade aktier. En lämpligare benämning på sådana aktier ar -
framför allt efter en hopslagning av inkomstslagen ~ näringsbetingade aktien

Införandet av nya bolagsskatteregler motiverar i sig inte
några grundläggande ändringar av kedjebeskattiiingsreglerna. Utdelning på
näringsbetingade aktier bör således inte träffas av skatt medan utdelning pä
andra aktier bör beskattas. Gränsen mellan de båda kategorierna av aktier bör
dras på samma sätt som för närvarande.

Gällande regler om skattefrihet för utdelning på
näringsbetingade aktier innefattar inte aktier som i skattehänseende utgör
omsättningstillgångan Utdelning på sådana aktier är alltid skattepliktig. Det
innebär bl. a. att ett företag som bedriver t. ex. byggnadsrörelse är
skattskyldigt för utdelning på aktier i ett fastighetsförvaltande dotterbolag
så snart någon fastighet skulle ha behandlats som omsättningstillgång om den
ägts direkt av moderföretaget. Skattefria reavinster i dotterbolaget kan alltså
inte delas ut utan beskattning. Klassificeringen av aktierna som
omsättningstillgångar gör samtidigt att aktierna kan ligga till grund för en
skattemässig konsolidering i byggnadsföretaget. Även ett värdepappershandlande
företag som förvärvar 25 % eller mer av röstetalet i ett aktiebolag beskattas
alltså för utdelning från bolaget.

Det kan i och för sig diskuteras om det i det nya
bolagsskattesysteniet finns

anledning att i alla lägen beskatta utdelning på
omsättningsaktier. I det nya

systemet har distinktionen mellan omsättningstillgånaar
och anlägoningstill-

550

s. 551 Kontrollera mot PDF

gängar
mindre betydelse än tidigare genom att nedskrivning som konsolide- Prop.
1989/90:110 ringsmöjlighet tas bort och reavinstbeskattning fortsättningsvis
sker i näringsverksamheten (jfr avsnitt 8.3 och 8.5). Mot detta står att det
framstår som naturligt att beskatta hela handelslagret enhetligt oavsett
storleken av aktieinnehavet i individuella bolag. Till bilden hör också att
beskattningen av utdelningen motsvaras av en möjlighet att skriva ned värdet på
aktierna Om detta värde - till följd av utdelningen eller av annat skäl -
sjunker under anskaffningsvärdet (jfr dock punkt 2 femte stycket av
anvisningarna till 24 S KL, nuvarande punkt 3 sista stycket av anvisningarna
till 41 S KL). 1 likhet med URF anser jag att övervägande skäl talar för att
behålla principen om skatteplikt för utdelning på aktier som utgör
omsättningstillgångan För byggnadsföretagens del innebär bibehållandet av de
s.k. byggsmittereglerna (avsnitt 8.8.4) inom bolagssektorn att ett
byggnadsrörelsedrivande moderbolag även fortsättningsvis är skattskyldigt för
utdelning från fastighetsförvaltande dotterbolag.

Även för s. k. förvaltningsföretag och investmentföretag
finns regler som eliminerar kedjebeskattning. Jag behandlar dem i senare
avsnitt (8.7.3 resp. 8.8.1).

De nu gällande reglerna om skattefrihet för utdelning på
rörelsebetingade aktier gäller inte för företag som bedriver bank - eller annan
penningrörelse eller försäkringsrörelse - eller som bedriver sädan rörelse vid
sidan av annan verksamhet. För sådana företag är utdelning på aktier som
innehas som ett led i organisationen av företagets verksamhet skattefri. Den verksamhet
till vilken aktierna "hör" får inte avse förvaltning av fastighet,
värdepapper m. m. I fråga om foretag som bedriver försäkringsrörelse krävs för
skattefrihet att det är fråga om skadeförsäkringsrörelse i aktiebolagsform och
att aktierna innehas som ett led i organisationen av denna rörelse.

Särreglerna för företag som bedriver bank- eller annan
penningrörelse eller försäkringsrörelse har ifrågasatts vid flera tillfällen.
Kravet på organisatoriskt samband har i praxis inte ställs särskilt högt vid
tillämpningen av särregeln för banker m.fl. (RÅ 1987 ref. 7). Det är t. o. ni.
tveksamt om man generellt kan säga att förutsättningarna för skattefrihet är
större enligt regeln om näringsbetingade aktier än enligt särregeln.

Enligt URF finns det knappast något skäl att vid
utdelningsbeskattningen behandla företag på olika sätt beroende på arten av
deras verksamhet. Jag delar denna bedömning och föreslår därför att särregeln
för banker m. fl. slopas liksom motsvarande regel för skadeförsäkringsbolag. I
stället bör reglerna om skattefrihet för utdelning på näringsbetingade aktier
tillämpas även på företag som bedriver bank- eller annan penningrörelse eller
skadeförsäkringsrörelse.

Som framgått gäller möjligheten att ta emot utdelning
skattefritt endast

aktiebolag
och ekonomiska föreningar. Syftet med bestämmelserna i 7 S

8 mom. SIL
har primärt varit att undanta vinster frän kedjebeskattning.

Detta
talar för att rätten till skattefrihet för utdelning på näringsbetingade

aktier
inte bör utvidgas till att gälla även ömsesidiga skadeförsäkringsföretag

och
sparbanker eftersom denna typ av företag saknar ägare. Å andra sidan

förefaller
det omotiverat att skattereglerna skall avhålla sådana företag från

551

s. 552 Kontrollera mot PDF

att lägga vissa funktioner i ett dotterbolag eller från
att samverka med andra Prop. 1989/90:110 i gemensamägda bolag.

I likhet med URF anser jag att det senare argumentet väger
tyngre. Reglerna om skattefrihet för utdelning pä näringsbetingade aktier bör
därför utvidgas till att gälla också utdelning som tillfaller ömsesidiga
skadeförsäkringsbolag och sparbanker.

Bolagsbildning förekommer också i stiftelser och ideella
föreningan Beskattningen av stiftelser och ideella föreningar ses över i
särskild ordning (dir. 1988:6. jfr avsnitt 8.9) och i det sammanhanget
aktualiseras ocksä utdelningsbeskattningen. Hypoteksinstitutens framtida
organisation och verksamheter har utretts. Betänkandet (SOU 1989:103)
Hypoteksinstituten i framtiden har just remissbehandlats. Vilka regler som
skall gälla för hypoteksinstitutens utdelningar får prövas när klarhet
föreligger beträffande den framtida oiganisationen av hypoteksrörelsen. Jag tar
därför inte ställning till frågan om det finns skäl att ytterligare utvidga
kretsen av företag som skall kunna fä ta emot skattefri utdelning.

Den vid remissbehandlingen väckta frågan om skattefrihet
för livförsäkringsföretag för utdelning på näringsbetingade aktier behandlade
jag i samband med mitt förslag om avkastningsskatt på pensionsmedel (avsnitt
6.10).

8.7.2 Koncernbidrag

Mitt förslag: Nuvarande regler behålls i allt väsentligt.
Möjlighet införs att ge koncernbidrag i koncerner där moderföretaget är en
sparbank. Koncernbidrag skall kunna ges även i de fall ett dotterföretag är en
ekonomisk förening. Spärregeln för koncernbidrag från fastighetsförvaltande
fåmansföretag avskaffas. 1 dagens system ställs vissa krav på såväl givarens
sotii mottagarens verksamhet. Villkoret omformuleras så att varken givare
eller mottagare får vara livförsäkringsföretag, schablonbeskattat bostadsföretag,
förvaltningsföretag eller investmentföretag.

LIRF:s förslag: Överenstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget bemöts positivt eller lämnas
utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Varje företag inom en koncern
utgör ett särskilt skattesubjekt. Koncernen som sädan beskattas inte. På olika
sätt tas dock hänsyn till koncernförhållandet. Det mest tydliga exemplet på
detta är reglerna om öppna koncernbidrag.

Koncernbidrag
innebär en renodlad vinstöverföring och resultatutjämning

mellan två koncernföretag. 1 2 S 3 tiioni. SIL anges de förutsättningar som

skall vara uppfyllda för att koncernbidrag skall fa lämnas med skattemässig

verkan. Moderföretaget skall vara ett aktiebolag, en ekonomisk förening el

ler ett ömsesidigt skadeförsäkringsföretag. Dotterföretaget skall vara ett ak

tiebolag. Den huvudsakliga verksamheten för båda företagen skall avse

jordbruksfastighet, annan fastighet eller annan rörelse än livförsäkringsrö

relse. Ingetdera av företagen får vara förvaltningsföretag enligt 7 S 8 mom. 552

s. 553 Kontrollera mot PDF

SIL. Vidareställsett antal ytterligare krav, bl. a. att en
90-procentig ägarge- Prop. 1989/90:110 menskap förelegat mellan företagen
under hela beskattningsåret.

Den allmänna omläggningen av bolagsbeskattningen
föranleder inga principiella ändringar i koncernbidragsreglerna. 1 några
hänseenden finns det dock anledning att justera reglerna.

Bestämmelserna om koncernbidrag innehåller spärregler för
att hindra kringgående av kedjebeskattningsreglerna. Spärrarna blir aktuella
att till-lämpa om ett dotterföretag lämnar koncernbidrag till sitt moderföretag
eller till ett systerbolag. En förutsättning för avdrag för koncernbidrag till
moderföretaget är att detta företag skulle ha kunnat ta emot utdelning
skattefritt från dotterföretaget. Koncernbidrag mellan systerföretag godtas om
moderföretaget är ett förvaltningsföretag eller moderföretaget inte beskattas
för utdelning från det företag som lämnar koncernbidraget eller är
skattskyldigt för utdelning från det företag som tar emot koncernbidraget.

Mitt förslag att sparbanker inte skall beskattas för
utdelning pä näringsbetingade aktier (avsnitt 8.7.1) bör kompletteras med
regler som gör det möjligt att ge koncernbidrag i koncerner där moderföretaget
är en sparbank.

Det förekommer - om än inte särskilt ofta - att en
ekonomisk förening är dotterföretag i en koncern. Innehavet av andelar i en
sädan förening kan vara så koncentrerat att mer än 90 % av innehavet faller pä
en juridisk person (jfr SkU 1987/88:30 s.25). För närvarande gäller att
koncernbidrag inte kan ges mellan företagen i en sådan koncern eftersom
dotterföretaget inte är ett aktiebolag. Jag föreslär att den begränsningen
slopas sä att det blir möjligt att ge koncernbidrag även i de fall att
dotterföretaget är en ekonomisk förening.

En annan spärregel gäller koncernbidrag från
fastighetsförvaltande fåmansföretag. Bakgrunden till den regeln är att man
velat förhindra att de begränsningar som gäller för löneuttag i
fastighetsförvaltande företag kringgås. Spärregeln gör det omöjligt att via
koncernbidrag föra över vinster från fastighetsförvaltningen till ett
fåmansföretag som bedriver annan verksamhet.

Med de förslag jag nu lägger fram beträffande beskattning
av lön och utdelning från fåmansföretag (avsnitt 6.8) ger det i princip inga
skattemässiga fördelar att ta ut ett överskott från ett fastighetsförvaltande
företag som lön i stället för som utdelning. De skäl som motiverat spärregeln
gäller inte längre. Jag föreslår därför att spärregeln tas bort.

Ett av villkoren för att få tillämpa koncernbidragsreglerna
är att den huvudsakliga verksamheten för såväl givare som mottagare avser
jordbruksfastighet, annan fastighet eller annan rörelse än
livförsäkringsrörelse. 1 det nya systemet bör villkoret i stället formuleras så
att varken givare eller mottagare får vara (jfr avsnitt 6.10.)
livförsäkringsföretag, schablonbeskattat bostadsföretag eller (jfr avsnitt
8.7.3 och 8.8.1) förvaltningsföretag eller investmentföretag.

553

8.7.3
Förvaltningsföretag

Prop.
1989/90:110

Mitt
förslag: Reglerna om när ett moderföretag i en koncern skall betraktas som
förvaltningsföretag justeras. Enligt praxis skall ett moderföretag som utför
gemensamma funktioner för rörelsedrivande koncernföretags räkning anses som
rörelsedrivande. Förslaget innebär att man skall bortse från i vad mån någon
"egen" verksamhet bedrivs i moderföretaget utan i stället se till
förhållandena i hela koncernen. Detta innebär att man beaktar dotterbolagens
verksamhet vid prövningen av om moderföretaget "uteslutande eller så gott
som uteslutande" förvaltar värdepapper eller därmed likartad lös egendom.

URF:s förslag: Överensstämmer tned mitt.

Remissinstanserna: Förslaget bemöts i huvudsak positivt
eller lämnas utan erinran. Sveriges advokatsamfund anser inte att det finns
något behov av ändrad gränsdragning och att nuvarande system ger företagen en
välmotiverad valrätt. Ett par remissinstanser anser att det behövs
preciseringar beträffande vilka kriterier som skall vara avgörande.

Skälen för mitt förslag: Med förvaltningsföretag avses i
skattesammanhang ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som uteslutande
eller sä gott som uteslutande förvaltar värdepapper eller likartad lös egendom
(7 S 8 mom. tredje stycket SIL). En särforni av förvaltningsföretag är investmentföretag.
Skattereglerna för investmentföretag återkommer jag till senare (avsnitt
8.8.1).

För förvaltningsföretag tillämpas särskilda regler vid
utdelningsbeskattningen. Utdelning som företaget har uppburit ett
beskattningsår är inte skattepliktig i den mån den motsvaras av utdelning som
företaget har beslutat för samma beskattningsån Förvaltningsföretag kan inte få
Annellavdrag och inte heller ge eller ta emot koncernbidrag.

Även i det
nya bolagsskattesystemet bör det finnas utrymme för en aktieförvaltning i bolagsform
utan kedjebeskattningseffekter. Ett bolag som förvaltar poster i t. ex.
börsaktier bör på samma villkor som i dag kunna vida-reutdela mottagen
utdelning utan att utdelningen träffas av skatt i bolaget. Detta förutsätter
att dagens regler om skattefrihet för vidareutdelad utdelning behålls.
Förvaltningsföretag bör inte heller i det nya systemet kunna ge eller ta emot
koncernbidrag, få Annellavdrag eller göra avsättning till surv.

I stort sett finns det - vid sidan av investmentföretagen
- två typer av förvaltningsföretag. Det är för det första fråga om koncerner
där innehavet av aktier i rörelsedrivande och fastighetsförvaltande dotterbolag
har samlats i ett bolag. I den mån moderföretaget inte anses som
rörelsedrivande beskattas företaget enligt reglerna för förvaltningsföretag.
Det andra typfallet är det där privatpersoner eller andra väljer att lägga sina
aktieinnehav i ett bolag och bolaget inte - vad gäller spridning av ägandet
ni. ni. - uppfyller villkoren för att klassificeras som ett investmentföretag.

Till de nuvarande bestämmelserna om förvaltningsföretag är
två dispensregler knutna. Enligt den ena kan RSV - nämnden för rättsärenden -
medge

554

att ett
företag som inte utgör ett förvaltningsföretag skall beskattas som ett Prop.
1989/90:110 sådant företag under förutsättning att verksamheten "till inte
oväsentlig del" består i förvaltning av värdepapper eller därmed likartad
lös egendom. Ansökningar om dispens enligt denna regel är sällsynta. Den andra
dispensregeln tar sikte på sådana moderföretag som ombesörjer vissa gemensamma
funktioner för koncernens räkning. Regeln innebär att RSV kan medge att
företaget inte skall behandlas som ett förvaltningsföretag. En sådan dispens
innebär att moderföretaget utan krav på vidareutdelning kan ta emot utdelningar
från dotterbolagen skattefritt. Dispensen innebär också att företaget även i
andra avseenden - vad gäller Annellavdrag, koncernbidrag m. m. -behandlas som
rörelsedrivande.

Tidigare förekom hos RSV ett stort antal ansökningar
enligt den sist nämnda dispensregeln. Situationen förändrades emellertid genom
rättsfallet RÅ 1986 ref. 72. Regeringsrätten konstaterade där att en sådan
koncernge-mensam verksamhet som utgör en förutsättning för bifall enligt den
dispensregeln i sig konstituerar rörelse.

Det finns anledning att i det här sammanhanget överväga
vissa justeringar i de nuvarande reglerna. Enligt den praxis som lagts fast
genom 1986 års rättsfall skall ett moderföretag som utför gemensamma funktioner
för koncernföretagens räkning anses som rörelsedrivande. Dessa funktioner kan
vara mycket begränsade och kräver kanske inte mer än en enstaka anställd.
Saknas å andra sidan dessa funktioner torde företaget beskattas som ett förvaltningsföretag.
I det enskilda fallet kan klassificeringen som rörelsedrivande företag eller
förvaltningsföretag ha mycket stora ekonomiska konsekvenser. Ett moderföretag
som känner praxis anpassar sig därför så att de önskade skatteeffekterna kan
uppnås. Normalt har moderföretaget inget att förlora på att bli beskattat som
ett rörelsedrivande företag. Har företaget vid sidan av aktierna i
dotterbolagen en större börsportfölj kan emellertid skattefriheten för
vidareutdelad utdelning väga sä tungt att företaget hellre väljer
förvaltningsföretagsalternativet.

Jag delar URF:s bedömning att det från allmän synpunkt
förefaller mer lämpligt att bortse från i vad man någon "egen"
verksamhet bedrivs i moderföretaget utan i stället se till förhållandena i
hela koncernen. Den nuvarande valmöjligheten som i vissa fall kan föreligga
mellan beskattning som förvaltningsföretag och rörelsedrivande företag är
enligt min mening inte motiverad. Dotterbolagens verksamhet bör beaktas vid
prövningen av om moderföretaget "uteslutande eller så gott som
uteslutande" förvaltar värdepapper eller därmed likartad lös egendom.
Bedriver dotterbolaget t. ex. industriell verksamhet av viss omfattning kommer
företaget att beskattas enligt de regler som gällt om moderföretaget självt
hade bedrivit verksamheten. Mitt förslag innebär i princip att moderföretag i
koncerner regelmässigt kommer att beskattas enligt vanliga regler - och inte
enligt reglerna för förvaltningsföretag - även om moderföretaget inte utför
några koncerngemensamma funktioner.

Förslaget innebär att gränsdragningen mellan förvaltningsföretag
och övriga företag kommer att göras pä ett något annorlunda sätt än vad som nu
är fallet. Ett par remissinstanser har efterlyst en precisering av de kriterier
som

s. 556 Kontrollera mot PDF

skall vara avgörande för gränsdragningen. Detta låter sig
av naturliga skäl Prop. 1989/90:110 inte göras. Enligt min mening torde en
precisering i praktiken dessutom inte behövas. Det bör knappast föranleda några
svårigheter att avgörandet sker på koncernnivå i stället för som för närvarande
på företagsnivå.

På grund av de nu föreslagna reglerna och förslaget till
utvidgade möjligheterna att ge koncernbidrag (avsnitt 8.7.2) finns det inte
längre anledning att dispensvägen ge ett företag rätt att inte behandlas som
förvaltningsföretag. Den andra dispensregeln har tillämpats ytterst sällan.
Båda dispensmöjligheterna bör därför slopas.

8.7.4 Överlåtelser av egendom inom koncerner m. m.

Mitt
förslag: Uppkommer förlust vid överlåtelser inom en koncern -eller mellan
företag som står under gemensam ledning - av andra anläggningstillgångar än
organisationsaktier och -andelar skall förlusten inte vara avdragsgill. Vid en
följande extern avyttring skall beskattning ske som om företagen utgjort en
skattskyldig. 1 fråga om organisationsaktier och -andelar skall liksom för
närvarande uppskovsregeln gälla genetellt. Avdragsrätten för avsättning till
internvinstkonto slopas.

LIRF:s förslag: Överenstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Endast ett fåtal remissinstanser berör förslaget. Bl. a. Näringslivets
skattedelegation anser att internvinstkontona skall behållas och utvidgas till
att omfatta även koncerninterna transaktioner inom landet. Man anser ocksä att
koncerninterna fastighetsöverlåtelser skall behandlas på samma sätt som
överlåtelser av organisationsaktier.

Skälen för
mitt förslag: I skatteförfattningarna finns bara ett fåtal bestämmelser som
reglerar beskattningen vid överlåtelser av tillgångar mellan företag i samma
koncern eller mellan företag som på annat sätt är närstående till varandra.
Flera frågor har i stället fått lösas genom praxis.

Som
framhålls av URF finns det i och för sig skäl för att en avyttring av lager
eller andra rörelsetillgångar till underpris generellt bör utlösa en beskattning
- uttagsbeskattning - hos överlåtaren. Praxis är emellertid pä denna punkt generös.
I stor utsträckning godtas att tillgångar vid företags-ombildningar överförs
från ett företag till ett annat till skattemässiga restvärden även om
marknadsvärdena är betydligt högre. Vissa förutsättningar skall dock vara
uppfyllda. Tillgångarna fär inte föras ut ur bolagssektorn. Det fär inte vara
fråga om omsättningstillgångar som hos förvärvaren skiftar karaktär till
anläggningstillgångar Vidare förutsätts normalt att det finns en hög grad av
ägargemenskap mellan de båda företagen. Det torde också förutsättas att vid en
övergripande bedömning förfarandet inte - direkt eller indirekt - medför någon
otillbörlig skatteförmån. Vid remissbehandlingen har önskemål framförts om en
lagreglering av vissa omstruktureringssituationer. Ett sådant arbete faller
emellertid utanför ramen för detta lagstift-ningsprojekt.

556

s. 557 Kontrollera mot PDF

Åven egendom som för närvarande reavinstbeskattas -
fastigheter, aktier Prop. 1989/90:110 m.m.- kan avyttras till underpris. Någon
beskattning av "förtäckt reavinst" förekommer nämligen inte i det
nuvarande systemet. I mitt förslag till nytt bolagsskattesysteni finns ingen
egendom som beskattas enligt särskilda reavinstregler utan reavinster
beskattas i näringsverksamheten. De problem i den nuvarande
koncernbeskattningen som hänger samman med reavinstreglerna faller delvis bort
i det nya systemet. 1 lagrädsremissen föreslogs att en nuvarande regel i 2 S 4
mom. SIL om skatteeffekterna vid utdelning av fastigheter, aktier m. ni.
skulle tas bort. En sådan utdelning skulle enligt lagrådsremissen i
fortsättningen komma att uttagsbeskattas hos det utdelande bolaget.

Lagrådet har ifrågasatt lämpligheten av utformningen av
den förelagna uttagsbeskattningsregeln (punkt 1 tredje stycket till 22 S KL).
Lagrådet framhåller att det i hittillsvarande praxis ansetts möjligt att medge
undantag från principen om uttagsbeskattning i vissa omstruktureringsfall o.d.
Enligt lagrådet är det angeläget att denna möjlighet finns kvar i det nya
systemet. Lagrådet förordar att bestämmelsen kompletteras med en undantagsregel
som gör det möjligt att underlåta uttagsbeskattning när särskilda skäl påkallar
det.

Avsikten med den föreslagna regeln har inte varit att
uttagsbeskattning undantagslöst skall ske. Liksom lagrådet anser jag att
uttagsbeskattning även fortsättningsvis bör kunna underlåtas i enlighet med
nuvarande praxis. Denna möjlighet bör komma till uttryck i lagtexten. Reglerna
bör även i övrigt ges en något annorlunda utformning än i det lemitterade
förslaget (punkt 1 fjärde och femte styckena av anvisningarna till 22 S KL och
specialmotiveringen).

Lagrådet ifrågasätter också förslaget att slopa den
nyssnämnda bestämmelsen i 2 S 10 mom. SIL som upprätthåller kontinuiteten i
beskattningen i de fall då tillgångar som faller under reavinstreglerna delas
ut till ett företag som är frikallat från skattskyldighet för utdelningen, I
likhet med lagrådet anser jag att en motsvarande bestämmelse behövs för de fall
då utdelning sker till en mottagare som inte är skattskyldig för utdelningen
och utdelningen inte föranleder uttagsbeskattning hos det utdelande företaget.
Bestämmelsen finns i tolfte stycket.

Vid min behandling av allmänna frågor kring
inkoinstbeiäkningen (avsnitt 8.5) diskuterade jag bl. a. i vilken
utsträckningen icke realiserad värdenedgång på anläggningstillgångar skulle
beaktas vid beskattningen. Min slutsats var att starka tillämpningsskal talar
för att i fråga om anläggningstillgångar i form av fastigheten aktier m, m,
upprätthålla kravet på att värdenedgången skall ha realiserats.

Enbart ett formellt krav på att värdenedgången skall ha
realiserats kan kringgås genom att egendomen avyttras till ett annat företag i
samma företagsgrupp. En förlust vid en sådan avyttring bör därför inte vara
avdragsgill. Avdrag bör därför medges först när egendomen säljs till en köpare
utanför gruppen.

1 2 S 4 mom. SIL finns nu en uppskovsregel. Den innebär
att koncerninterna avvttringar av organisationsaktier och -andelar inte
utlöser någon be-

557

s. 558 Kontrollera mot PDF

skattning eller någon avdragsgill reaförlust. Det fötetag
sotn förvärvar ak- Prop. 1989/90:110 tien eller andelen övertar den tidigare
ägarens anskaffningskostnad och anskaffningstidpunkt. För förlustfallen blir
bestämmelsen överflödig i och med att regleringen görs mer geneiell.
Bestämmelsen har dock alltjämt en funktion att fylla i de fall da aktierna
eller andelarna avyttras med vinst. 1 och för sig kan en beskattning vid den
koncerninterna avyttringen undvikas genom att avräkningspriset sätts till
anskaffningspriset - om förutsättningarna i övrigt är sådana att en överföring
till underpris godtas utan skatteeffekter. En sådan låsning till
anskaffningspriset anser jag emellertid vara olämplig. För att behålla
uppskovsregeln talar också att en vinst vid avyttringen i annat fall skulle
träffas av full 30-procentig skatt i och med att koncernen som helhet inte får
några ökade möjligheter att göra avsättningar till surv. Enligt min mening
talar övervägande skäl för att regeln bibehålls.

En utvidgning av tillämpningsområdet för uppskovsregeln
till att även omfatta fastigheter bör däremot inte komma i fråga. Vid
koncerninterna överlåtelser av fastigheter kan man inte - till skillnad från
sådana överlåtelser av organisationsaktier - presumera att överlåtelsen
betingas av onistrukture-ringskäl. Till bilden hör också att en koncernintern
realisation av en värdestegring på en fastighet höjer koncernens samlade
survunderlag.

I 2 S 4 mom. SIL finns också bestämmelser som reglerar
beskattningen vid utskiftning av egendom. 1 lagrädsremissen föreslogs ingen
ändring av bestämmelserna. Genom den generella regleringen av
skattekonsekvenserna vid uttag blir bestämmelserna i princip obehövliga. En
undantagsbestämmelse för vissa fusionsfall kan likväl för tydlighets skull
anses behövlig. En bestämmelse om detta bör tas in i tionde stycket.

1 de nuvarande anvisningarna till 22. 25 och 29 SS KL
finns likalydande felprisregler som gör det möjligt att justera ned
avskrivningsunderlaget för sädana byggnader och inventarier som har förvärvats
till för högt pris. 1 det nya systemet minskar givetvis behovet av en sådan
regel. Undantagsvis kan emellertid sä ändå bli fallet. Felprisregeln bör därför
behälls.

Av annan karaktär är bestämmelserna om internvinstkonto i
punkt 15 av anvisningarna till 29 S KL. Genom en avsättning till
internvinstkonto kan beskattningen av vinsten vid en varuförsäljning till ett
utländskt koncernföretag skjutas upp till dess att detta företag har salt
varorna vidare.

URF:s förslag att slopa reglerna om intervinstkonto har
väckt visst motstånd. Önskemål har också framförts om en utvidgning av
tillämpningsområdet till att omfatta även överlåtelser inom landet. Dessa
regler har i första hand motiverats med att koncernen inte skall komma i ett
sämre läge vid en försäljning till ett utländskt koncernföretag än vid en motsvarande
försäljning till ett svenskt koncernföretag. En vinst vid en varuförsäljning
till ett svenskt koncernföretag kan - för koncernen som helhet - i viss
utsträckning neutraliseras genom att det köpande företaget skriver ned det
köpta lagret. Denna möjlighet har normalt inte det utländska företaget.

För den fortsatta diskussionen kan det vara av intresse
att - om än schematiskt - redovisa effekterna enligt nuvarande regler av en
lagerförsäljning mellan svenska koncernföretag. Förutsättningarna är att det
säljande företaget har köpt eller tillverkat lagret(för 100) och att företaget
säljer det vidare

558

antingen
nästa beskattningsår eller redan under anskaffningsåret.

I det
första fallet kan det företag som anskaffat lagret skriva ned det med 40 %. Säljs
lagret vidare året därpå till ett pris över anskaffningspriset kan det köpande
företaget reservera bort 40 % av internvinsten (om lagret fortfarande är osålt
vid årsskiftet). Skatten med anledning av internförsäljningen blir då (60 % x
40 % =) 24 % av internvinsten.

I det
andra fallet kan ett vinstpålägg om 67 % elimineras genom en nedskrivning hos
det köpande företaget (40 % av 167 = 67). Detta skall emellertid inte tolkas
så att den koncerninterna försäljningen inte "kostar" koncernen
något. Om försäljningen inte ägt rum skulle lagret nämligen kunnat skrivas ned
(från 100 till 60) på grundval av anskaffningskostnaden vilket då hade lett
till att koncernens skattekostnad minskat (just i det här fallet med 16 vilket
motsvarar 16/67 = 24 % av internvinsten).

Slutsatsen
av vad som nu sagts är att en internvinst vid en försäljning mellan svenska
koncernföretag redan enligt dagens system ger en omedelbar skatteeffekt.
Skatteeffekten i det nya systemet är - med beaktande av det köpande företagets
möjligheter till avdrag för survavsättning - begränsad (23 % av internvinsten)
och motiverar inte någon utvidgning av reglerna till försäljningar mellan
svenska koncernföretag. I stället bör reglerna om internvinstkonto vid
försäljningar till utländska koncernföretag slopas. För den lösningen talar
bl.a. - vid sidan av det låga skatteuttaget i Sverige - att någon
reservupplösning inte längre kommer att aktualiseras vid en försäljning till
utländska koncernföretag.

Prop. 1989/90:110

s. 559 Kontrollera mot PDF

8.8 Särskilda branscher

8.8.1 Investmentföretag och aktiefonder

Mitt förslag: För investmentföretag och alla slags
aktiefonder skall gälla följande regler:

1. reavinster och reaförluster pä
aktier skattefria resp. ej avdragsgilla

2. schablonintäkt 2 % för
investmentföretag och 1,5 % för aktiefonder av aktiernas m.m. marknadsvärde
vid beskattningsårets ingång

3. intäktsräntor skattepliktiga -
förvaltningskostnader och utgiftsräntor avdragsgilla

4. mottagen utdelning skattepliktig

5. lämnad utdelning avdragsgill, dock
ej sa att skattemässigt underskott uppkommen

URF:s
förslag: Överensstämmer med mitt med den skillnaden att URF föreslår särregler
i form av bibehållen skattefrihet för allemansfonder och bibehållen
skattefrihet för räntor och utdelningar för aktiesparfonder samt att URF inte
föreslår någon differentiering av schablonintäkten.

Remissinstanserna: Förslaget bemöts i huvudsak positivt
eller lämnas utan

559

s. 560 Kontrollera mot PDF

erinran. De kritiska synpunkter som framförs gäller främst
schablonintäk- Prop. 1989/90:110 ten. Kammarrätten i Stockholm anser inte att
det finns tillräckliga skäl för en sådan åtgärd. .Svenska sparbanksföreningen
och Fondbolagens Förening påtalar att schablonintäkten missgynnar aktiefonder i
jämförelse med investmentföretag. Svenska bankföreningen anser att
schablonintäkten inte skall beräknas på räntebärande värdepapper samt att
aktiefonder med preniieme-del för s. k. unit-linked-försäkringar helt skall
undantas.

Bakgrunden till mitt förslag: Med nuvarande definition
tillhör investmentföretagen den större gruppen förvaltningsföretag, dvs.
företag - aktiebolag och ekonomiska föreningar- sotn uteslutande eller så gott
som uteslutande förvaltar värdepapper eller likartad lös egendom (7 S 8 mom.
tredje stycket SIL). Vad som är speciellt för ett investmentföretag är dels att
det har ett välfördelat innehav av värdepapper och därigenom erbjuder ägarna
riskspridning, dels att det ägs av ett stort antal fysiska personer.
Investmentföretagen har ibland - vid sidan av en portfölj med börsaktier- egna
rörelsedrivande dotterbolag. Sådana brukar betecknas som "blandade"
investmentföretag.

Kravet på ett stort antal fysiska personer utesluter inte
juridiska personer i ågarkretsen. Inte heller ställs några krav pä den
storleksmässiga relationen mellan ägarna. Flera av investmentföretagen domineras
ägarmässigt av juridiska personen I praktiken medför kravet på ett stort antal
fysiska personer att samtliga investmentföretag är aktiebolag vars aktier är
inregistrerade på Stockholms fondbörs eller föremål för motsvarande notering.

Investmentföretagen förekommer till skillnad från
aktiefonderna ofta som innehavare av stora niinoritetsposter i enskilda
företag. Det är väl känt att investmentföretagen utgör ett viktigt instrument
för vissa ägares möjligheter att kontrollera andra företagsgruppen Denna faktor
har bl. a. utgjort ett av skälen till varför det ansetts att investmentföretag
inte skall ha samma skattesituation som aktiefonder.

Investmentföretagen kan skattefritt fondera 20 % av
uppburen utdelning. De är nämligen befriade från skattskyldighet för utdelning
om de under samma beskattningsår delar ut ett belopp som motsvarar 80 %> av
utdelningsbeloppet (7 S 8 mom. tredje stycket SIL). Motivet för detta
fonde-ringsprivilegium var ursprungligen att investmentföretagen tar vissa
risker i samband med omstruktureringar inom näringslivet och att det gör det
lättare för företagen att hålla en jämn egen utdelning. Därefter harsom
ytterligare skäl anförts att orealiserade förluster på aktieportföljen
skattemässigt inte kan utnyttjas och att realiserade förluster bara kan
utnyttjas mot realiserade vinster.

Investmentföretagen reavinstbeskattas enligt samma regler
soiTi gäller för fysiska personer. Vid försäljning av yngre aktier (kortare
innehavstid än två år) beskattas hela vinsten. Vid försäljning av äldre aktier
beskattas numera 50 % av vinsten. Eventuell förlust är alltid avdragsgill till
bara 50 %.

Investmentföretagetis skatteregler har tidigare utretts av
bl. a. kapital-vinstkonimittén (SOU 1986:37). Kapitalvinstkommittén ansåg inte
att de skäl som för aktiefondernas del motiverade en skattefrihet ägde samma
relevans för investmentföretag. En skattebefrielse skulle öka bolagens
niöjlighe-

560

s. 561 Kontrollera mot PDF

ter att förvärva kontrollposter i andra företag och
därigenom skulle dessas Prop. 1989/90:110 roll som maktinstrument inotn
näringslivet stärkas. Kapitalvinstkommittén pekade också på att det för ett
investmentföretag - i motsats till vad som gäller för en aktiefond - inte kan
bli aktuellt med en inlösen av andelarna -aktierna - med åtföljande krav på utförsäljning
av aktieinnehavet.

I synen på investmentföretagen avviker ägarutredningen
(SOU 1988:38) från kapitalvinstkommittén. Utifrån en kartläggning av senare års
förändringar i ägarstrukturen konstateras att dessa företags ställning
försvagats medan det korsvisa ägandet mellan rörelsedrivande bolag förstärkts.
Ur samhällsekonomisk effektivitetssynpunkt kunde denna förskjutning vara
mindre önskvärd i och med att den externa kontrollen av företagen försvagas.

Med aktiefond avses enligt 1 S aktiefondslagen (1974:931)
en fond som huvudsakligen består av aktier eller andra värdepapper. En
aktiefond är inte en juridisk person men väl ett särskilt skattesubjekt. Fonden
skall ha uppkommit genom kapitaltillskott från allmänheten och ägas endast av
dem som tillskjutit kapitalet.

Avkastning pä tillgångar i fonden utgör intäkt av kapital
för fonden. Fonden får göra avdrag för egen utdelning dll fondandelsägarna (2
S 10 mom. SIL). Avdragsrätt föreligger oavsett hur vinstmedel uppkommit hos
fonden. Avdraget skall anses belöpa på det räkenskapsår som utdelningen hänför
sig till även om utdelningen utbetalas till andelsägarna först under
nästföljande räkenskapsår. Reavinster på yngre aktier beskattas fullt ut.
Aktiefonder är sedan är 1979 inte skattskyldiga för reavinster på s. k. äldre
aktier (7 S 12 mom. SIL). Skattesatsen är numera liksom för aktiebolag 40 % (10
a S SIL). Aktiefonderna är till skillnad från aktiebolag inte skattskyldiga
till vinstdelningskatt. Andelsägarna beskattas för utdelning och är också skattskyldiga
för vinst vid försäljning eller inlösen av andelarna på samma sätt som vid
försäljning av aktien

Skattereglerna för aktiefonder har motiverats av att
skattebelastningen inte skall bli störte än vid direkt ägande. Vidare skulle en
oinskränkt skattskyldighet kunna leda till svårigheter när det gäller att
värdera andelarna med hänsyn till den betydande latenta skatteskuld som i ett
sådant fall skulle åvila fonderna. En fullständig befrielse från
reavinstbeskattning skulle å andra sidan medföra att aktiefonder kom i ett
gynnsammare läge än enskilda aktieägare. Kapitalvinstkommittén föreslog vissa
justeringar av aktiefondsreglerna, bl. a. att skattskyldighet för reavinster
på yngre aktier skulle tas bort.

En grundläggande princip är att fondens medel skall
placeras så att riskerna för förluster fördelas på ett så lämpligt sätt som
möjligt. En aktiefond får därför inte inneha värdepapper från en och samma
utfärdare i vidare mån än att dessa totalt representerar 10 % av fondens värde.
I en aktiefond får inte heller ingå mer än 5 % av röstvärdet för samtliga
aktier i ett och samma aktiebolag. 1 en inom finansdepartementets
finansmarknadsavdelning upprättad promemoria (Ds 1989:71) En ny aktiefondslag
föreslås bl. a. en allmän anpassning till en avreglerad kreditmarknad, en
anpassning till EG, minskad detaljstyrning av fonderna samt en viss utvidgning
av placeringsmöjligheterna till att under vissa förutsättningar omfatta även
optioner och

561

36 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

s. 562 Kontrollera mot PDF

terminskontrakt.
Promemorian har nyligen remissbehandlats. Min avsikt är Prop. 1989/90:110
att senare i år lägga fram ett förslag på grundval av promemorian och vad som
framkommit vid remissbehandlingen.

Reglerna om aktiesparfonderna finns i lagen (1978:428) om
aktiesparfonder. Verksamheten omfattas i huvudsak av 1974 ärs aktiefondslag.
Aktiesparfonder tillåts dock i princip endast att förvärva svenska aktier
inregistrerade vid Stockholms fondbörs. Utdelning till delägarna är inte
tilläten. Andelsägarna beskattas vid inlösen av fondandelar på samma sätt som
delägare i vanliga aktiefonder. Vissa särbestämmelser finns dock för
bestämmande av ingångsvärdet. Vid allemanssparandets införande upphörde
möjligheten till nya insättningar 1 promemorian En ny aktiefondslag föreslås
aktiesparfonderna fä möjlighet att onibildas till aktiefonder eller
alternativt skifta ut sina tillgångan

Aktiesparfonder är inte skattskyldiga för avkastningen på
tillgångarna i fonden [3 S första stycket lagen (1978:423) om skattelättnader
för vissa sparformer]. Reavinstbeskattning sker enligt samma regler som för
vanliga aktiefonder. Dock kan en aktiesparfond - på grund av
utdelningsförbudet - inte undgå beskattning av reavinster på yngre aktier genom
vidareutdelning.

Reglerna om allemansfonderna finns i lagen (1983:890) om
allemanssparande. Åven deras verksamhet grundar sig i stort på 1974 ärs
aktiefondslag. De får placera förvaltade medel även i olika typer av
statspappen Det sammanlagda värdet av dessa får dock inte överstiga 25 % av
fondförmögenheten. I likhet med övriga aktiefonder får allemansfonderna inte
inneha värdepapper från en och samme utfärdare motsvarande mer än 10 % av
fondens värde. Allemansfonderna far inte heller lämna utdelning.

Allemansfonderna är liksom aktiesparfonderna inte
skattskyldiga för utdelnings- och ränteinkomsten Allemansfonderna är även helt
befriade från reavinstbeskattning av aktier och andra värdepappen Fonden är
skattskyldig endast för inkomst av annan fastighet och inkomst av rörelse (7 S
6 mom. SIL). Andelsägarna i allemansfonderna är helt befriade från
skattskyldighet för vinst vid inlösen av fondandelarna.

Genom lagstiftning hösten 1989 har fn o. m. den 1 februari
1990 ytterligare en form av aktiefonder introducerats (prop. 1989/90:34, NU14,
SFS 1989:1079). I dessa fonder skall försäkringsföretag placera premiemedel avseende
en samtidigt införd ny form av livförsäkringar, livförsäkringar med
aktieföndsanknytning (unit linked-försäkringar). Även försäkringspremiefonderna
omfattas i huvudsak av regleringen i aktiefondslagen. Utdelning från fonderna
får - bortsett från kostnadstäckning - endast användas till förvärv av nya
fondandelar eller för utbetalning enligt försäkringsvillkoren. För
försäkringstagaren behandlas försäkringen skattemässigt på samma sätt som andra
livförsäkringar Genom att utdelningen beskattas hos försäkringsföretaget
enligt antingen K- eller P-försäkringsreglerna blir sparande genom livförsäkring
med fondanknytning skattemässigt likställt med sparande i konventionell
livförsäkring.

Skälen för mitt förslag: Investmentföretag och aktiefonder
utgör tvä slag

av
mellanhandsägare. Frågan gäller i vilken utsträckning sådana över huvud

taget
skall beskattas. Här finns olika möjliga synsätt. Mellanhänderna kan

562

s. 563 Kontrollera mot PDF

för det första ses enbart som förvaltare av de slutliga
finansiärernas spa- Prop. 1989/90:110 rande. Med ett sådant synsätt finns skäl
att eliminera all kedjebeskattning. I praktiken skulle detta innebära att all
mottagen utdelning och alla realiserade kapitalvinster skulle vara skattefria.
Ä andra sidan är det nödvändigt att med en eller annan metod beskatta
avkastningen på de inkomster mellanhanden erhåller, så att inte indirekt
ägande får en förmånligare behandling än direkt ägande.

Med ett annat synsätt ifrågasätts själva utgångspunkten
för ovanstående lösning, nämligen att mellanhanden ses som en ren
kapitalförvaltare. Exempelvis har kapitalvinstkommittén framhållit att
investmentföretagen spelar en aktiv roll pä kapitalmarknaden och i ekonomin
genom att agera gentemot företagen och delta i bl. a. olika
onistruktureringsbeslut. I detta avseende skiljer de sig från exempelvis
aktiefonden Aktiefondernas agerande pä marknaden är mer passivt.

För kapitalvinstkommittén utgjorde investmentföretagens
karaktär av "monitorer" med aktiv kontroll av företagen ett argument
mot lättnader i beskattningen. Ägarutredningen fäste å sin sida stort avseende
vid att investmentföretagens inflytande försvagats under senare är och
föreslog att förändringar i investmentföretagens beskattning borde övervägas.

Enligt dagens regler beskattas en reavinst på äldre aktier
till 50 %. Vid en skattesats på 48 % - inkl. vinstdelningsskatt - ger detta en
beskattning av den nominella vinsten på 24 %. En full nominell beskattning som
jag föreslagit vid juridiska personers aktieförsäljningar skulle innebära en
beskattning på 30 %. Till bilden hör ocksä den nyligen beslutade höjningen av
skatteplikten från 40 till 50 % av reavinsten. En full nominell beskattning
torde försvaga investmentföretagens möjligheter att spela en aktiv roll på
aktiemarknaden och gentemot de ägda företagen. Omstruktureringar av aktieportföljen
skulle bli mer kostsamma.

För vanliga aktiefonder och för aktiesparfonder - med
fondernas skattefrihet vid försäljning av äldre aktier- skulle skatteskärpningen
bli ännu krafti-gare än för investmentföretagen. Än mer skulle detta givetvis
gälla allemansfonderna. En isolerad skattefrihet för aktiefondernas reavinster
skulle å andra sidan skapa en obalans i förhållande till investmentföretagen.

Mellan direkt och indirekt ägande föreligger i dag olika
slag av bristande neutralitet. Direkt ägande är sålunda förmånligare än
indirekt ägande via sådana mellanhänder som beskattas i ett eller annat
avseende. Å andra sidan är vissa former av indirekt ägande - genom
aktiesparfonder och särskilt allemansfonder- förmånligare behandlat än direkt
ägande.

Till de nämnda bristerna på neutralitet bidrar också den
olikartade behandlingen av utdelningsinkomster och realisationsvinster i olika
led.

Av betydelse för mitt ställningstagande är mitt förslag
till ny aktiebeskattning för fysiska personer (avsnitt 6.3 och 6.5). Jag avser
i första hand den större likabehandling mellan beskattningen av
utdelningsinkomster och reavinster som mitt förslag innebän En mer lika behandling
av direkt och indirekt sparande uppnås också genom mitt förslag till
beskattningen av avkastningen på indirekt sparande. Ett visst avsteg från
strikt likformighet görs

dock i
syfte att åstadkomma en sparstimulans dels genom att avkastningen

563

s. 564 Kontrollera mot PDF

på
pensionssparande beskattas med 10 % för tjänstepensioner och med Prop.
1989/90:110 15 % för övrigt pensionssparande, dels genom att allemanssparandet,
såväl i bank som i allemansfond, beskattas med samma 20 %.

I lagrädsremissen ansågs de skärpningar - i förhållande
till nuläget - beträffande beskattningen av delägarna i allemansfonderna
utgöra anledning att behålla nuvarande principiella skattefrihet för själva
allemansfonderna för att uppnå en tillräcklig stimulans av denna sparform. Det
finns anledning att ompröva ställningstagandet. För andelar i allemansfonderna
innebär mitt förslag- trots skärpningen i jämförelse med nuvarande fullständiga
skattefrihet - särskilt gynnsamma vinstberäkningsregler. Endast två
tredjedelar av en vinst blir skattepliktig och två tredjedelar av en förlust
avdragsgill (avsnitt 6.3.4 och 6.5.5). För andelar i andra aktiefonder är en
vinst eller en förlust i sin helhet skattepliktig resp. avdragsgill. Denna
särbehandling av sparandet i allemansfonderna utgör en avsevärd stimulans av
denna sparform. Enligt min mening finns det inte tillräckliga skäl att dessutom
särbehandla själva allemansfonderna. Det finns heller inte tillräckliga skäl
att behandla aktiesparfonderna eller försäkringspremiefonderna annorlunda än
vanliga aktiefonder. Alla slags aktiefonder bör beskattas enhetligt.

Mot denna bakgrund bör enligt min mening följande krav
ställas på beskattningen av olika mellanhänder. För det första kräver
neutralitet mellan direkt och indirekt ägande att beskattningen hos mellanhanden
i princip elimineras. För det andra bör skattereglerna utformas så att det
inte blir förmånligare med indirekt än i-iied direkt ägande. För det tredje
bör olika mellanhänder beskattas på ett och samma sätt. För det fjärde bör
beskattningen av mellanhänder möjliggöra omplaceringar av aktieinnehavet.

Gemensamt för de olika modeller som övervägts är en
skattefrihet för utdelningar, antingen genom en fortuell skattefrihet för
mottagen utdelning eller genom skatteplikt för mottagen utdelning och
avdragsrätt för lämnad utdelning. Vidare antas intäktsräntor vara
skattepliktiga och utgiftsräntor avdragsgilla. Den senare regeln är nödvändig
så att avkastningen på sparandet hos mellanhanden blir föremål för beskattning
- liksom hos den slutlige ägaren.

För att möjliggöra mellanhandens omplaceringar i
aktieportföljen är det emellertid nödvändigt att införa lättnader i
reavinstbeskattningen, t. ex. genom någon form av avdrag. En sådan lösning kan
av naturliga skäl inte eliminera kostnaden för omplaceringar.

Mot den bakgrunden förefaller enligt min mening en
skattefrihet för reavinster hos mellanhandsägare motiverad. Denna skattefrihet
ger emellertid en förmän för indirekt ägande jämfört med direkt ägande - en s.
k. sparbösseeffekt - och strider därmed mot det andra av de krav som ställts
upp.

Skillnaden i årlig avkastning till det indirekta ägandets
fördel är beroende av nominell värdeförändring och omsättningstakt hos
aktieportföljen vid di-rektägande. Vid en omsättningshastighet på 10 - 15 % vid
direktägande och 6 %-12 % värdeförändring ger sparbösseeffekten en
genomsnittlig skillnad på ca 0,5 procentenheters årlig avkastning till det
indirekta ägndets förmån.

En sådan skillnad skulle öka intresset för indirekt
ägande. För aktiesparande genom investmentbolag blir visserligen skillnaden i
avkastning inte be-

564

s. 565 Kontrollera mot PDF

stående,
då man får räkna med en anpassning uppåt i aktiekursen som gör Prop.
1989/90:110

att
avkastningen efter skatt på marginalen är lika med vad som gäller vid

direkt
ägande. Sparbösseeffekten kapitaliseras i ett högre marknadsvärde

för
aktierna. För aktiefonderna däremot påverkas inte andelarnas värde.

Gemensamt
är dock att andelen indirekt aktieägande ökar på det direkta

ägandets
bekostnad.

Vid skattefrihet för reavinster pä aktier hos
mellanhänderna krävs kompenserande åtgärder med syfte att likställa indirekt
och direkt ägande. Ett enkelt alternativ är någon form av schablonbeskattning
av aktieinnehavet. Nivån på denna schablonbeskattning bör väljas så att
sparbösseeffekten elimineras. En skatt på ca 0,5 % av aktiernas marknadsvärde
skulle motverka denna effekt. För att underlätta beräkningen av skattepliktig
inkomst bör skatten utformas som en skattepliktig schablonintäkt. Med en
skattesats på 30 % blir motsvarande schablonintäkt ca 1,5 %, Jag återkommer
strax till behovet av en differentiering av schablonintäkten. Underlaget för
schablonintäkten bör utgöras av marknadsvärdet vid beskattningsårets ingång på
aktier och - vid reavinstbeskattningen - andra med aktier jämställda värdepapper
(jfr avsnitt 6.5.5).

Mottagna utdelningar och räntor bör vara skattepliktiga
och lämnad utdelning avdragsgill. I princip bör också avdragsrätt föreligga
för utgiftsräntor och förvaltningskostnader. Av praktiska skäl bör
förvaltningskostnaderna vara avdragsgilla i sin helhet, alltså även till den
del kostnaderna avser t. ex. omplaceringar i aktieportföljen.

Så här långt överensstämmer mina förslag med de förslag
som URF lagt fram. Med den här utformningen av reglerna skulle emellertid
effekterna bli olika för investmentföretag och aktiefonden Det finns därför
anledning att överväga vissa kompletteringan

Investmentföretagen skulle genom upplåning till 15 % av
aktievärdet och vid 10 % ränta kunna skaffa sig avdragsgilla räntor som kan
kvittas mot schablonintäkten. Aktiefonderna-som inte får ta upp lån-saknar
denna möjlighet. Skattereglerna skulle alltså ge incitament till viss belåning
hos investmentföretagen och därmed till viss expansion. Förslaget skulle i den
delen ensidigt gynna investmentföretagen i förhällande till aktiefonderna.
Denna bristande neutralitet har ocksä framhållits vid remissbehandlingen. En i
och för sig tänkbar lösning skulle vara att tillåta en viss skuldsättning för
aktiefonderna. En sådan ändring skulle dock strida mot aktiefondernas syfte
och inger även i övrigt betänkligheten I lagrådsremissen valdes en lösning i
form av en begränsning av avdragsrätten för ränton Utgiftsräntor föreslogs vara
avdragsgilla endast till den del de överstiger schablonintäkten.

Lösningen i lagrädsremissen tog främst sikte pä
neutralitet i beskattningen mellan investmentföretag och aktiefonden
Neutralitetskravet mellan obelånat direktägande och indirekt ägande
tillgodosågs också. Däremot tillfredsställde lösningen inte kravet på
neutralitet mellan belånat direktägande och indirekt belånat ägande. Den s.k.
investmentföretagsrabatten (till den del den är skattebetingad) skulle i detta
fall - låt vara reducerad - finnas kvan En enligt min mening mer lämplig
avvägning mellan de skilda neutralitetsaspekterna skulle vara att i stället
för att begränsa avdragsrätten för utgifts-

565

s. 566 Kontrollera mot PDF

räntor
differentiera schablonintäkten mellan investmentföretag och aktie- Prop.
1989/90:110 fonder. En lämplig avvägning skulle innebära 2 % för
investmenföretag och 1,5 % för aktiefonder.

En annan möjlighet att eliminera skatten även på
schablonintäkten är att dela ut reavinster upp till ett belopp motsvarande
schablonintäkten. Detta medför emellertid att avkastningen för den slutlige
ägaren reduceras genom att en del av reavinsterna på de indirekt ägda aktierna
blir föremål för omedelbar utdelningsbeskattning hos honom. Om reavinster
svarande mot 1,5 % av aktievärdet delas ut "flyttas"
förmögenhetsbeskattningen på 0,5 % till den slutlige ägaren genom att utdelningar
beskattas med 30 %. Härigenom uppnås neutralitet i förhållande till
direktägande.

Möjligheten att lämna utdelning gäller som framgått inte
för allemansfonder eller aktiesparfonder Ett sätt att uppnå neutralitet är att
möjlighet att lämna utdelning införs för fonderna. För aktiefondernas del
skulle problemet enligt min mening få en lämplig lösning om förslaget att
tillåta dessa att ombildas till aktiefonder genomförs. Som framgått har
förslaget just remissbehandlats. Ett sludigt ställningstagande får därför
anstå tills senare i ån Den principiella skattefriheten för investmentföretag
och aktiefonder gör vidare att det saknas motiv för att ge dessa möjlighet
till survavsättning.

De av mig föreslagna reglerna uppfyller på ett rimligt
sätt de olika krav som bör ställas på beskattning av mellanhanden
Kedjebeskattningen är i princip eliminerad, mellanhanden har möjlighet till
skattefria omplaceringar av sitt aktieinnehav och reglerna ger i kombination
med de regler som föreslagits beträffande beskattningen av fysiska personers
aktieinnehav en rimlig balans vid behandlingen av direkt och indirekt
aktieägande. Reglerna är också relativt enkla. Priset för enkelheten ligger i
det schablonmässiga inslaget. Förändringar av de förutsättningar som
schablonen grundas på kan i princip aktualisera justeringar. Behovet av stabila
skatteregler gör emellertid att det först vid avsevärda förändringar bör
framstå som motiverat med sådana justeringar av de föreslagna procentsatserna.

De föreslagna reglerna innebär - till skillnad frän vad
fallet är för investmentföretagen - en skatteskärpning för aktiefonderna.
Detta är en följd av att aktiefonderna enligt dagens skatteregler behandlas
förmånligare än investmentföretagen bl. a. avseende reavinstbeskattningen av
äldre aktien

Med de nya reglerna skulle även aktiefonderna kunna sänka
skatten genom ökad utdelning. Relativt sett torde dock en enhetlig tillämpning
av de föreslagna reglerna på såväl investmentföretag som aktiefonder innebära
en mer neutral skattemässig behandling av de två slagen av mellanhanden

De nya reglerna om investnientföretags och aktiefonders
beskattning finns i 2 S 10 mom. SIL.

8.8.2 Banker och andra flnansiella institut

Mitt förslag: Den nya modellen för beskattning av företag
tillämpas generellt och omfattar även banker, fondkommissionsbolag, kreditaktiebolag
och finansbolag. Innehavet av fordringar och värdepap-

566

s. 567 Kontrollera mot PDF

per -
lagret - skall värderas enligt generella regien Lagret får inte tas upp till
lägre värde än det lägsta av anskaffningsvärdet eller det verkliga värdet,
lägsta värdets princip. I den mån en fordran är osäker t. ex. på grund av en s.
k. länderrisk får detta beaktas inom ramen för denna regel. Rätt till
survavsättriing skall tillkomma även dessa företag.

Prop.
1989/90:110

URF:s förslag:
Överensstämmer med mitt med den skillnaden att URF föreslår en alternativ
värderingsregel. Enligt denna fär de finansiella företagens fordringar pä
allmänheten exkl. utlåning till staten och kommuner tas upp till 99 % av det
samlade anskaffningsvärdet.

Remissinstanserna:
Förslagets allmänna uppläggning bedöms genomgående positivt eller lämnas utan
erinran. Den kritik som framförs gäller främst att de finansiella företagens
behov av reserveringar för risker inte beaktats tillräckligt. Förslaget anses
allvarligt missgynna företag inom den finansiella sektorn. Riksbanken
ifrågasätter dock detta. Bankinspektionen anser sig inte kunna bortse ifrån
att negativa effekter kan uppkomma för de finansiella företagen.

Bland de
önskemål om en längre gående nedskrivningsrätt som förs fram märks - att
nedskrivning för potentiella, framtida förlustrisker bör få göras från det
lägsta värdet för alla fordringar - att 2 - 3 % nedskrivning är motiverad -
att nedskrivning frän lägsta värdet bör medges även för aktier och valutor- att
även s. k. off-balance-sheet-poster bör ingå i underlaget för en schablonmässig
nedskrivningsrätt.

Vidare påpekas från de finansiella företagens sida att
survunderlaget måste anpassas till de särskilda riskförhållanden som gäller
inom den finansiella sektorn. K-surven uppfyller inte detta krav eftersom
dessa företag har ett litet eget kapital. Bankinspektionen föreslår att
avsättning skall få beräknas på ett underlag motsvarande kapitalbasen.
Riksbanken pekar pä att utrymmet för bokslutsdispositioner generellt sett blir
mindre för finansiella än icke-finansiella företag.

Bakgrunden
till mitt förslag: Reglerna i 14 § BFL om värdering av omsättningstillgångar
är i huvudsak tillämpliga på de finansiella företagen. Det innebär att lägsta värdets
princip gällen Lagret får inte tas upp till högre värde än som motsvarar det
lägsta av anskaffningsvärdet och verkliga värdet.

Bankernas
innehav av statsobligationer får dock enligt 4 kap. 4 % bankrörelselagen
(1987:617) i vissa fall värderas över verkliga värdet, men inte över
anskaffningsvärdet.

Vid
beskattningen gäller inte de allmänna nedskrivningsreglerna (punkt 2 av
anvisningarna till 41 S KL). I stället gäller att lager i form av aktier,
obligationer, lånefordringar och liknande tillgångar - värdepapper - inte
"får tas upp till lägre värde än vad som med hänsyn till risk för prisfall
m. m. framstår som skäligt" (punkt 3 av anvisningarna till 41 S KL).

RSV har utfärdat anvisningar för värdering av lager hos
banker och andra finansiella företag (RSV Dt 1984:23).

För banker gäller att lånefordringar får skrivas ned med
högst 4,5 % av

567

s. 568 Kontrollera mot PDF

beviljat
belopp. Har lånen bundits till en fast ränta för minst ett år finns alter-
Prop. 1989/90:110 nativregler. Är bindningstiden högst fyra år får lånen tas
upp till lägst marknadsvärdet. Är bindningstiden längre fär länen värderas
enligt vad som gäller för obligationen

Svenska obligationer fär lägst tas upp till 85 % av
antingen summa anskaffningsvärden eller summa marknadsvärden. Med obligationer
jämställs bl. a. statsskuldväxlar, kapitalmarknadsreversen bankcertifikat och
förlagslän.

Utländska obligationer och valutor får tas upp till lägst
70 % av antingen summa anskaffningsvärden eller summa marknadsvärden.
Nedskrivningar på fordringar hos utländska bankföretag och bankirer fär ske med
högst 30 % av beviljat belopp i utländsk valuta och med högst 15 % av beviljat
belopp i svensk valuta.

Aktier i ett visst företag fär tas upp till summa
anskaffningsvärden eller lägst 60 % av summa marknadsvärden. Övriga värdepapper
får tas upp till summa anskaffningsvärden eller lägst 95 % av summa
marknadsvärden.

För garantiförbindelser godtas en reservering om 2 % av
utestående garantiförbindelsen

Finansbolagen har i princip samma reserveringsmöjligheter
som bankerna. Under åberopande av att de anses ha en mer riskfylld verksamhet
har de dock getts möjligheter till större nedskrivningar av sina lånefordringar
än bankerna. Kontokortsfordringar får skrivas ned med 6 % på utestående belopp
och övriga lånefordringar - inkl. factoring - får skrivas ned med 5,5 % pä
beviljat belopp. Lånefordringar som har säkerhet i fastighetsinteckning inom 75
% av uppskattat värde får skrivas ned med 4 %. Värdepapper får tas upp till
lägst 95 % av antingen summa anskaffningsvärden eller summa marknadsvärden på
balansdagen.

Fondkommissionsbolagen fär göra nedskrivningar med 4,5 %
på beviljat belopp pä lånefordringar som uppkommit i samband med
fondkommissio-närsverksamheten. Vidare får handelslager av aktier tas upp till
lägst anskaffningsvärdet eller 60 % av summa marknadsvärden pä balansdagen.
För övriga värdepapper gäller samma regler som för finansbolagen.

Av anvisningarna framgår att värderingen i räkenskaperna
bör godtas om denna inte leder till ett lägre sammanlagt värde på tillgångarna
än som svarar mot summan av de lägsta värden som följer av anvisningarna.

Nedskrivningar av finansiella tillgångar förekommer i
bankernas redovisning i form av tre olika värderegleringskonton; för utlåning,
valuta och obligationer. Dessa är inte helt "rena" i den meningen
att de alltid kan jämställas med lagerreserven i ett icke-finansiellt företag.
I viss utsträckning tycks även företagsekonomiskt motiverad nedskrivning ingå.
En särskild oklarhet gäller i detta avseende värderegleringskontot för
obligationer och statspappen Bankernas värderegleringskonton uppgår till
sammanlagt 64 triiljarder kr. i boksluten för år 1988. Detta ger - trots de
nämnda oklarheterna - ändå en ungefärlig bild av storieken på förekommande
skattekonsolidering.

Förekomsten av värderegleringskonton ger bankerna stora
möjligheter till resultatreglering. Detta har tidigare gett en förhållandevis
låg effektiv skattebelastning. Genom vinstdelningskatten och - för år 1989 -
den särskilda

568

s. 569 Kontrollera mot PDF

vinstskatten har den bilden förändrats markant. Detta var
huvudskälet till Prop. 1989/90:110 att de finansiella företagen undantogs
från den begränsning i rätten till lagernedskrivning som gjordes i
höstas (prop. 1989/90:50, SkUlO, SFS 1989:1021). Däremot omfattas de
finansiella företagen av sänkningen av bolagsskatten (SFS 1989:1016).

Finansbolag och fondkommissionsbolag har också goda
möjligheter att reglera resultatet. Den effektiva skattebelastningen på
företagsnivå varierar dock beroende pä givna och mottagna koncernbidrag.

I jämförelse med icke-finansiella företag utmärks de
finansiella företagen av att de har större delen av sina tillgångar placerade
monetärt. Risker är knutna till kreditgivningen, såväl den inhemska som
utlåningen till utlandet-s. k. länderrisker.

Bankernas verksamhet innebär också ränterisker, kursrisker
och valutarisken Därutöver finns likviditetsrisker - bristande
omsättningsbarhet - och administrativa risken Även övriga finansiella företag
är exponerade för en del av dessa risker beroende pä verksamhetens inriktning.

Bankerna har ett lågt beskattat eget kapital. Däremot har
de byggt upp stora obeskattade reserver genom avsättningar till
värderegleringskonton. Dessa är i dag ca fyra gånger så stora som det
beskattade egna kapitalet.

Banker och liknande institut har att uppfylla
säkerhetskrav i form av kapi-taltäckningsreglen Mot krav på kapitaltäckning för
olika slag av placeringar, differentierade efter risken, skall svara en
kapitalbas. Intill nyligen utgjordes kapitalbasen dels av det egna kapitalet
definierat som det beskattade egna kapitalet, dels av förlagslån och
obeskattade reserver.

För bankaktiebolag utgörs det egna kapitalet av det
beskattade egna kapitalet. För sparbankerna betraktas de egna fonderna som
eget kapital. Föreningsbankernas medlemsinsatskapital och övrigt beskattat
eget kapital räknas som eget kapital.

Genom lagstiftning hösten 1989 har nya skärpta
kapitaltäckningsregler införts (prop. 1989/90:43, NU15, SFS 1989:1086-1096).
De nya reglerna trädde i kraft den 1 februari 1990 och omfattar banker och
andra kreditinstitut. De nya skärpta kapitalkraven skall vara uppfyllda vid
utgången av år 1992. Den nya lagstiftningen grundar sig pä förslag frän
kapitaltäckningsgruppen (Ds 1988:70) som i sin tur går tillbaka pä ett förslag
av den s. k. Baselkomniittén, ett samarbetsorgan för centralbankerna inom
10-gruppen.

Enligt de nya reglerna skall kapitalbasen vid varje
tidpunkt utgöra 8 % av placeringarnas värde och renodlas till att uteslutande
bestå av inbetalt kapital. Kapitalbasen skall bestå av primärt och
supplementärt kapital. Det primära skall utgöra minst hälften av kapitalbasen.

Till primärt kapital räknas beskattat eget kapital. Vidare
får 70 % av vär-deregleringskontona räknas till primärt kapital.
Värderegleringskonton räknas med utan begränsning till det beskattade egna
kapitalets storlek. För finansbolagen räknas 70 % av överavskrivningar på
uthyrd egendom till primärt kapital.

Till supplementärt kapital räknas förlagslån. Dessa måste
löpa på minst

fem är för
att till nominellt belopp räknas in i kapitalbasen. Förlagsbevis eller

andra
skuldförbindelser med återstående löptid understigande fem år fär tas

569

upp till begränsat belopp enligt vissa närmare regien
Förlagslånen får till- Prop. 1989/90:110 sammans inte överstiga hälften av
primärkapitalet. Bankinspektionen kan bestämma att ytterligare reserver/nya
instrument får räknas in i kapitalbasen.

De nya reglerna innebär skärpningar jämfört med gällande
regler vad avser kapitaltäckningskravet. Samtidigt innebär de att kapitalbasen
utvidgas.

Skälen för mitt förslag: Det är angeläget att den nya
modellen för beskattning av företag, så långt möjligt, kan tillämpas
generellt. Det innebär bl. a. att reglerna om avsättning till
skatteutjämningsreserv bör tillämpas för de finansiella företagen.

Mitt förslag i denna del omfattar de företag som lyder
under kapitaltäckningsregler, dvs. banker, finansbolag, fondkommissionsbolag
och kreditaktiebolag. Hypoteksinstituten omfattas också av de nya
kapitaltäckningsreg-lerna. Sveriges allmänna hypoteksbank. Konungarikets
Sveriges stadshypo-tekskassa och hypoteksföreningarna tillhör den kategori
skattskyldiga som för närvarande beskattas efter 40 %. De har möjlighet att
göra avdragsgilla avsättningar till reserv- eller säkerhetsfond upp till en
viss nivå (2 S 8 mom. SIL). URF har inte tagit ställning till frågan om surv
skall tillämpas på de ifrågavarande instituten med hänvisning till den pågående
översynen av hy-potekslagstiftningen m. m. Betänkandet (SOU 1989:103) Hypoteksinstituten
i framtiden har just remissbehandlats. Jag anser att den fortsatta beredningen
i det lagstiftningsärendet bör avvaktas.

Statens bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB) har- liksom
hypoteksinstituten - rätt till avdrag för avsättning till reservfond upp till
en viss nivå. Frågan om SBAB:s framtida beskattning bör avgöras i samband med
att ställning tas till hypoteksinstitutens beskattning. Avdragsrätten för SBAB
bör därför tills vidare inte ändras. Med hänsyn härtill bör inte heller SBAB fä
rätt till survavsättning.

Jag föreslår att bankers m.fl. innehav av fordringar och
värdepapper skall värderas enligt generella regler - punkt 2 av anvisningarna
till 24 S KL. Detta innebär att tillgångarna inte får tas upp till lägre värde
än det högsta värde som är tillåtet enligt BFL. I den mån en fordran är osäker
t. ex. på grund av en s. k. länderrisk får detta beaktas inom ramen för denna
regel.

I fråga om varulager i allmänhet föreslär URF en
alternativ värderings-grund. Enligt denna får varulager tas upp till lägst 95 %
av det samlade anskaffningsvärdet. Även i fråga om banker m. fl. föreslås en
alternativ värderingsregel. Enligt denna får de finansiella företagens
fordringar på allmänheten exkl. utlåning till staten och kommuner tas upp till
99 % av det samlade anskaffningsvärdet. I posten utlåning till allmänheten
ingår all utlåning utom utlåning till andra finansinstitut. Företagscertifikat
räknas som värdepappen

Vid behandlingen av värderingen av lager i allmänhet har
jag godtagit en alternativ schablonvärdering dll 97 % av det samlade
anskaffningsvärdet (avsnitt 8.3.1). Detta mindre avsteg ifrån den strikta
tillämpningen av lägsta värdets princip enligt BFL motiverades av hänsyn till
den praktiska tillämpningen.

För de nu aktuella företagen är läget något annorlunda.
Kreditinstituten torde ha skyldighet att alltid skriva ned värdet pä
individuella fordringar som

s. 571 Kontrollera mot PDF

inte kan väntas inflyta med fullt belopp. Någon
schablonmässig värdering Prop. 1989/90:110 eller kollektiv värdering blir
alltså inte aktuell för dessa företag. Av det anförda följer att en
schablonregel - som utgår ifrån anskaffningsvärdet - är obehövlig för
kreditinstituten. Denna uppfattning bestyrks av vad som framkommit vid
remissbehandlingen.

Från de finansiella företagens sida framhålls ett särskilt
reserveringsbehov för de risker som är förknippade med verksamheten. En
reserveringsmöjlighet bör - framhålls det - utgå från lägsta värdet. Enligt
min mening saknas det dock anledning att medge riskrelaterad nedskrivning för
framtida - potentiella - risken dvs. vid sidan av det hänsynstagande till alla
förekommande förlustrisker som följer av värderingen enligt lägsta värdets
princip enligt BFL. Risktagandet bör i stället återspeglas i det egna
kapitalets storlek. Kapitaltäckningsreglerna utgör därvid eft centralt
styrinstrument.

Som framgått av min redogörelse för bakgrunden till mitt
förslag har nya kapitaltäckningsregler nyligen antagits. Mift nu framlagda
förslag föranleder att kapitaltäckningsreglerna behöver justeras. Jag avser att
senare i är återkomma med ett förslag om detta.

8.8.3 Skadeförsäkringsföretag

Mitt förslag: 1 likhet med förslaget beträffande
finansiella företag slopas möjligheten för skadeförsäkringsföretag att bygga
upp obeskattade värderegleringsreserven Avdragsrätten för avsättningar till
såväl regleringsfond för trafikförsäkring som utjämningsfond slopas.
Vär-deregleringsreserver återföras till beskattning vid övergången till det nya
systemet.

En
närmare granskning görs av grunderna för avsättning till säkerhetsfond för att
få klarhet om denna rymmer inslag av skattekonsolidering. Min avsikt är att
skadeförsäkringsbolagen efter den företagna granskningen skall få möjlighet
till survavsättningan Granskningen skall även omfatta konsekvenserna av en
återföring till beskattning av regleringsfond för trafikförsäkring och
utjämningsfond.

URF:s förslag: Överensstämmer i stort sett med mitt.

Remissinstanserna:
Förslaget till ändrade regler bemöts positivt eller lämnas utan erinran. De
kritiska synpunkter som framförs gäller främst den övergångsvisa äterföringen
till beskattning av regleringsfond för trafikförsäkring och utjämningsfond.
Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam framhåller att i fråga om
ömsesidiga bolag utjämningsfonden tillhör försäkringstagarna och är avsedda för
att reducera behovet av omedelbara premieförändringar vid resultatsvängningar i
försäkringsrörelsen. Folksam framhåller att den föreslagna avskattningen skulle
innebära en mycket stor påfrestning för dess konsolideringskapital. Folksam
påtalar vidare att förslaget försämrar de ömsesidiga försäkringsbolagens
konkurrensmöjlighet. Folksam förutsätter att diskussioner med berörda
försäkringsbolag kommer till stånd. En möjlig lösning skulle vara att
utjämningsfonden får överföras

571

s. 572 Kontrollera mot PDF

till reservfonden. Försäkringsinspektionen och Svenska
försäkringsbolags Prop. 1989/90:110 riksförbund anser att en reserv grundad på
det egna kapitalet är otillräcklig för skadeförsäkringsbolagen. Inspektionen
förordar att 70 % av säkerhetsreserven också får inga i underlaget för surv.
RSV ifrågasätter om möjlighet till survavsättning alls bör medges med hänsyn
till rätten till avsättning till säkerhetsreserv. Svenska försäkringsbolags
riksförbund förutsätter att genomsnittsmetoden liksom hitintills skall få
tillämpas på försäkringsföretagens lager av värdepapper i stället för
FIFU-metoden.

Bakgrunden till mitt förslag: Skadeförsäkringsföretag
beskattas för överskott av försäkringsrörelsen (2 S 6 mom. SIL). Det är alltså
fråga om en nettovinstbeskattning. Vid beräkning av överskottet värderas
lagret i form av värdepapper m. m. enligt samma principer som för de
finansiella företagen (avsnitt 8.8.2).

Det som skapar särskilda svårigheter vid vinstberäkningen
är inte lagervärderingen utan de avsättningar till olika typer av fonder som
görs för att täcka förpliktelserna enligt försäkringsavtalen. Utgångspunkten
för dessa avsättningar är den av försäkringsinspektionen fastställda
normalplanen.

I normalplanen föreskrivs hur uppskattningar av förväntade
skadeutfall skall göras för de olika försäkringsområdena. Den slutgiltiga
skaderegleringen kan i vissa fall göras läng tid efter skadans inträffande.
Normalplanen innebär därför att hänsyn skall tas till utgiftsstegringar på
grund av lönehöjningar, inflation m. m. Bedömningen av utgiftsstegringarnas
storlek görs av respektive försäkringsbolag. Normalplanen syftar till att
försäkringsbolagen gör tillräckligt stora avsättningar så att förpliktelserna
kan fullgöras.

Summan av avsättningarna motsvarar vad som brukar kallas
för försäkringstekniska skulden De försäkringstekniska skulderna utgörs av
följande posten

Premiereserven är den del av premieinkomsterna vid
bokslutet som hänför sig till kommande år och utgör värdet av företagets
ansvarighet för kommande - ännu inte inträffade - försäkringsfall pä grund av
löpande försäk-ringan

Ersättningsreserven utgör det beräknade värdet av ännu
inte utbetalda försäkringsersättningar avseende redan inträffade skador
Ersättningsreserven skall även täcka inträffade men ännu ej inrapporterade
skador.

Skadebehandlingsreserven är reserveringen för de
förvaltningskostnader, som skadorna i ersättningsreserven kan medföra.

Härtill kommer reservering för tilldelad återbäring som
inte förfallit till betalning, i den män sådan återbäring förekommer inom
skadeförsäkring.

Utöver dessa försäkringstekniskt motiverade avsättningar
har försäkringsföretagen möjligheter att göra andra reserveringar med
skattemässig verkan. Svårigheter att förutse kostnaderna för förväntat
skadeutfall har lett dll att försäkringsföretagen har fått extra
reserveringsmöjligheter genom säkerhetsreserven. Den utgör ett komplement till
de försäkringstekniska skulderna och syftar också till att utjämna ett
skadeförsäkringsföretags stora resultatvariationer frän år till ån

Maximala avsättningar till säkerhetsreserven enligt
normalplanen beräknas genom att premieinkomsten för egen räkning inom de olika
verksam-

572

s. 573 Kontrollera mot PDF

hetsgrenarna
multipliceras med vissa fastställda procentsatsen I dag ligger Prop.
1989/90:110

denna procentsats för flera av de viktigaste försäkringsgrenarna på 50 %. .,;.

För premier pä återförsäkringskontrakt ligger
procentsatsen på 200 %. Det

finns vissa återförsäkringskontrakt där procentsatsen kan uppgå till

1 000 %. Maximal avsättning till säkerhetsreserven torde, enligt försäk

ringsinspektionens bedömning, ofta innebära att ett bolag kan ha tvä svåra i

förlustår i följd och fortfarande fullgöra sina förpliktelser mot försäkringsta

garna.

Avsättning till utjämningsfonden är en annan reservering
med skattemässig verkan. Den kan utnyttjas för att utjämna resultatet mellan
goda och dåliga år. Avsättning får göras endast när det uppstått en vinst pä
själva försäkringsrörelsen. Vinsten skall beräknas på ett särskilt och frän
redovisningsmässig synpunkt främmande sätt. Den största skillnaden jämfört med
den normala vinstberäkningen är det mycket försiktiga antagandet om en förräntning
pä 4 % pä de försäkringstekniska skulderna. Fonden fär tas i anspråk endast
för att täcka förluster pä försäkringsrörelsen. Utjämningsfonderna uppgick
tillsammanlagt ca 2 miljarder kr. vid utgången av år 1986.

Avsättning till regleringsfond för trafikförsäkring är
obligatorisk. Avsätt

ning och ianspråktagande regleras i trafikförsäkringsförordningen

(1976:359). Regleringsfonden får användas endast för att täcka förluster

inom trafikförsäkring. Regleringsfonderna uppgick till sammanlagt ca 1,4

miljarder kn vid utgången av år 1986. .,

Värderegleringsreserven är skillnaden mellan
placeringstillgångarnas bokförda värde enligt lägsta värdets princip och
utnyttjat lägsta skattemässiga värde enligt RSV:s anvisningan De sammanlagda
avsättningarna uppgick vid utgången av år 1986 till ca 4,8 miljarder kr.

Säkerhetsreserven bör inte innehålla några
skattekonsoliderande moment. Förutsättningen är dock att
försäkringsinspektionens normalplan fortlöpande revideras och anpassas till
den faktiska skadeutvecklingen. Vidare kan hävdas att vid maximal avsättning
till säkerhetsreserven är utjämningsfonden att betrakta som en skattemässig
konsolidering. Fonden får dock användas bara för täckande av förlust pä själva
försäkringsrörelsen.

Det finns en viss dubblering av möjligheterna till
reserveringan Avsättning kan göras till regleringsfond för trafikförsäkring
och vidare kan 50 % av trafikförsäkringspremierna avsättas till
säkerhetsreserven. Reglerna för avsättningar och ianspråktagande är dock av
tvingande natun Det är således inte någon skattemässig konsolidering i vanlig
bemärkelse.

Avsättning till säkerhetsreserven har markant ökat under
perioden 1983-

1986. Sammanlagt uppgick säkerhetsreserverna till ca 12,5 miljarder kn vid

utgången av år 1986. Försäkringsföretagen har likväl under år 1986 endast

utnyttjat drygt 50 % av luaximal avsättning till säkerhetsreserven. Försäk- i

ringsföretagen har i princip haft möjligheter att fullt ut
reglera sina resultat. Försäkringsföretag i aktiebolagsform får dock ibland
skatta fram ett resultat som motsvarar utdelningarna.

De goda möjligheterna till reserveringar leder till en låg
effektiv skattebelastning.

Det främsta särdraget i försäkringsverksanihet ligger i
svårigheten att för-

573

s. 574 Kontrollera mot PDF

utsäga framdda skadeutfall och kostnaderna för dessa,
vilket kan leda till Prop. 1989/90:110 stora oförutsedda variationer i
årsresultaten. Mot bakgrund av dessa särdrag har försäkringsföretagen vid sidan
av avsättningar av försäkringsteknisk karaktär, fått gynnsamma
resultatreglerande möjligheter.

Försäkringsrörelselagen (1982:713) föreskriver att
försäkringsverksamhet kan bedrivas i två former - ömsesidiga bolag och
försäkringsaktiebolag.

De ömsesidiga ägs av sina försäkringstagare.
Försäkringstagarna är både fordringsägare och ansvariga för bolagets
förpliktelser. Ansvaret begränsas ofta beloppsmässigt till några årspremien
Eventuella överskott skall i princip tilldelas försäkringstagarna i form av
återbäring eller lägre premien Reglerna för försäkringsaktiebolagen finns i
försäkringsrörelselagen som till stor del är samordnad med aktiebolagslagen.

Vissa industrikoncerner har interna försäkringsbolag, s.
k. captivebolag. Ett sådant bolag försäkrar industriföretagets/koncernens
risken

En försäkringskoncern som tillhandahäller både liv- och
sakförsäkringar skall enligt försäkringsrörelselagen delas upp i två separata
bolag. Försäkringsföretagens kapitalförvaltning kan också vara placerad i ett
separat bolag. Indelningsgrunden för denna verksamhetsgren finns dock inte
reglerad i försäkringsrörelselagen.

Den svenska lagstiftningen tillåter inte finansiella
koncerner bestående av både bankverksamhet och försäkringsrörelse. Denna typ av
koncerner finns utomlands.

Ett ömsesidigt försäkringsföretag är - till skillnad från
ett försäkringsaktiebolag- skattskyldigt för alla utdelningsinkomster. En
förutsättning för avdrag för koncernbidrag frän dotterföretag till
moderföretag är att moderföretaget skulle ha kunnat ta emot utdelning
skattefritt från dotterföretaget. Ett öinsesidigt skadeförsäkringsbolag kan
därför få avdrag för ett lämnat koncernbidrag men kan - enligt nuvarande regler
- aldrig vara mottagare av ett avdragsgillt koncernbidrag (2 S 3 mom. första
stycket d SIL, jfr avsnitt 8,7.1-2).

En industrikoncern som äger ett skadeförsäkringsbolag kan
genom att lämna koncernbidrag däremot kvitta sitt överskott mot ett underskott
i skadeförsäkringsrörelsen som uppkommit till följd av stora reserveringar.

Skälen för mitt förslag: I linje med mitt förslag för
banker m.fl. finansiella företag bör möjligheten att bygga upp en obeskattad
värderegleringsreserv slopas även för skadeförsäkringsföretagen.

1 fråga om värderingen av lager av värdepapper vill jag
med anledning av vad som förekommit under remissbehandlingen understryka att
den s. k. FIFU-metoden (först in - först ut) redan nu gäller vid den
skattemässiga värderingen (punkt 3 av anvisningarna till 41 S KL). Mitt
förslag innebär alltså ingen ändring i det avseendet.

Avsättningar till såväl regleringsfond för
trafikförsäkring som utjämningsfond bygger pä en resultatberäkning som varken
stämmer överens med "normal" resultatberäkning eller med ett på rent
försäkringstekniska grunder beräknat resultat. Vidare finns element av
dubbelreservering i regleringsfonden för trafikförsäkring. Avdragsrätten för
avsättning till dessa fonder bör slopas.

574

Lagrådet
har fäst uppmärksamheten på att i den mån det fortsättningsvis Prop.
1989/90:110 kommer att finnas förskrifter om avsättning till bl.a.
regleringsfonder krävs en reglering för att undvika att avsättningar för vilka
avdrag inte medgetts beskattas vid en upplösning. Försäkringsinspektionen har i
sitt remissvar över URF:s förslag utfäst att i särskild ordning ta upp frågan
om ändring i trafikförsäkringsförordningen (1976:359) där
avsättningsskyldigheten till regleringsfond och dennas användning regleras.
Jag utgår ifrån att inspektionen gör detta under våren 1990 och avser att
senare i år återkomma till bl.a. frågan om att avskaffa
avsättningsskyldigheten.

Förslaget medför en viss breddning av skattebasen för
skadeförsäkringsföretagen. En kvarstående oklarhet gäller dock eventuella
inslag av skattekonsolidering i säkerhetsreserven.

URF föreslär att en närmare granskning görs av grunderna
för denna avsättning. Skadeförsäkringsföretagen föresläs likväl fä möjlighet
till survavsättning. Mot bakgrund av oklarheter kring säkerhetsreserven
föresläs att förslaget efter den förordade granskningen omprövas i den delen.

En sådan granskning har ännu inte kunnat komma till stånd.
Försäkringsinspektionen framhåller i sitt remissvar att den föreslagna
granskningen utgör ett naturligt led i inspektionens normala tillsynsverksamhet
samt att en redan tidigare planerad översyn till följd av skattereformen
behöver göras mer allsidig än som ursprungligen avsetts. Bl. a. bör enligt
inspektionen striktare regler övervägas för säkerhetsreserven med hänsyn till
möjligheten till survavsättning.

Enligt min mening talar kravet pä enhetlighet i
skattereglerna för att survavsättning skall fä göras även av
skadeförsäkringsföretag. Mot den bakgrunden förefaller inspektionens förslag
välmotiverat. Regeringen har därför samma dag som lagrädsremissen beslutades
gett försäkringsinspektionen i uppdrag att redovisa grunderna för avsättning
till säkerhetsreserv med angivande av värderingen av enskilda försäkringsslag.

Översiktliga beräkningar har gjorts dels beträffande
effekterna av en avskattning i samband med övergången till de nya
skattereglerna, dels beträffande den löpande beskattningen enligt de nya
reglerna för några av de större skadeförsäkringsföretagen.

Den löpande beskattningen ökar något genom att
avdragsrätten slopas för avsättningar till utjämningsfond och regleringsfond
för trafikförsäkring samt att värderegleringsreserven slopas. Det är dock svårt
att bedöma hur mycket skattebelastningen ökar eftersom många
skadeförsäkringsföretag har möjlighet till ytterligare avsättningar till
säkerhetsreserven. Skadeförsäkringsföretagen torde följaktligen även med de
nya skattereglerna till stor del kunna reglera resultaten.

Effekterna av URF:s förslag till avskattning av de
upplösta reserverna torde bli mycket varierande från bolag till bolag. Det
finns företag med ett beskattat eget kapital som är fyra gånger så högt som de
upplösta reserverna. I detta fall skulle en möjlighet till survavsättning helt
och hållet eliminera avskattningen. För andra företag uppgår det beskattade
egna kapitalet till endast 3 % av de upplösta reserverna. I sådana fall blir
avskattningen av de upplösta reserverna stor eftersom möjligheten till
survavsättning är liten på

grund av lågt beskattat eget kapital. I det avseendet har
remisskritiken varit Prop. 1989/90:110 hård. I lagrädsremissen anfördes att
frågan borde övervägas ytterligare. Regeringen har därför gett
försäkringsinspektionen i uppdrag att även utreda konsekvenserna för
försäkringsföretagen av de föreslagna avskattningsreg-lerna. De båda uppdragen
skall redovisas senast den 15 maj 1990.

Med hänvisning till det anförda begränsar jag mitt förslag
till att nu endast avse slopad avdragsrätt för avsättning till
värderegleringsreserv, utjämningsfond och regleringsfond för trafikförsäkring
samt avskattning av värderegleringsreserv vid övergången. Jag avser att
snarast möjligt återkomma med förslag i survfrågan och i fråga om övriga
övergångsvisa avskattningsfrågor samt till frågan om slopad
avsättningsskyldighet till regleringsfond för trafikförsäkring.

8.8.4 Byggnadsföretag m. m.

Mitt
förslag: Rätten till schablonmässig nedskrivning pä omsättningsfastigheter
avskaffas. Pågående arbeten till fast pris får dock - som ett alternativ till
en värdering enligt BFL:s regler - tas upp till lägst 97 % av nedlagda
kostnader. Möjligheten att vid värderingen beakta medelvärdena av de två
närmast föregående beskattningsåren samt basbeloppsavdraget i konsultrörelse
avskaffas.

LIRF:s förslag: Överensstämmer med mitt med den skillnaden
att pågående arbeten till fast pris får tas upp till lägst 95 % av nedlagda
direkta kostnader och att den nuvarande omedelbara avdragsrätten för indirekta
kostnader för sådana pågående arbeten behålls.

Remissinstanserna: Förslaget godtas i huvudsak eller
lämnas utan erinran. Från några håll förs fram önskemål om mer förmånliga
värderingsregien Andra tillstyrker begränsningen i nedskrivningsrätten under
förbehåll att uppkomna förluster därutöver skall få belasta resultatet i
enlighet med god redovisningssed. BFN framhåller att från redovisningsmässiga
utgångspunkter bör värdet pä alla omsättningstillgångar inkludera även de
indirekta kostnaderna.

Skälen för mitt förslag: De allmänna värderingsreglerna i
KL är inte tilllämpliga på lager i form av fastigheter (omsättningsfastigheter).
I stället gäller enligt punkt 3 tredje stycket av anvisningarna till 41 S KL
att sädana fastigheter får tas upp till lägst 85 % av anskaffningsvärdet,
eller 90 % om den skattskyldige samtidigt gjort avsättning till
resultatutjämningsfond. I anskaffningsvärdet räknas in såväl direkta som
indirekta kostnader.

I ett första steg mot en ny företagsbeskattning
begränsades rätten till schablonmässig nedskrivning på dessa tillgångar för
bl. a. aktiebolag (prop. 1989/90:50, SkU 10, SFS 1989:1021). Begränsningen, som
gjordes i en särskild lag, innebär att omsättningsfastigheter fär tas upp till
lägst 90 % av anskaffningsvärdet, resp. 95 % om företaget samtidigt gjort
avsättning till re-sultatutjämniiigsfond.

En betydande del av byggnadsföretagens tillgångar består
av pågående ar-

576

beten, dvs. ännu inte avslutade projekt. Med
byggnadsföretag avses här Prop. 1989/90:110 företag som bedriver byggnads-,
hantverks- eller anläggningsrörelse eller konsultrörelse. Vid beskattningen
skiljer man på pågående arbeten som utförs till fast pris resp. på löpande
räkning. Det normala är att arbetet vid den skattemässiga bedömningen anses som
ett arbete till fast pris. Skattereglerna för fast pris-arbeten knyter an till
de regler som gäller för omsättningsfastigheter. En aktivering av arbetena
skall ske i bokslutet. Arbetena får enligt punkt 3 a av anvisningarna till 41 S
KL tas upp till lägst 85 % av nedlagda kostnader - 90 % för de aktiebolag och
andra företag som omfattas av höstens lagstiftning. Till skillnad mot vad som
gäller för omsättningsfastigheter får de indirekta kostnaderna dras av direkt.
Den skattemässiga konsolideringen kan alltså uppgå till högst summan av
nedlagda indirekta kostnader och 15 % - eller 10 % - av de direkta kostnaderna.

I fråga om arbeten som utförs pä löpande räkning gäller
andra regien Direkta och indirekta kostnader för sädana arbeten dras av
löpande. Resultatredovisningen sker i takt med faktureringen.

I det här sammanhanget bör nämnas att pågående arbeten
förekommer även i konsultrörelse. I sädan verksamhet ersätts rätten till
nedskrivning av de direkta kostnaderna med ett avdrag om ett basbelopp.
Indirekta kostnader behöver inte aktiveras.

Det kan också nämnas att enskilda näringsidkare med en
omsättning normalt understigande 20 basbelopp får tillämpa reglerna för
löpande räkning även på arbeten till fast pris.

Jag har tidigare redovisat förslaget till värdering av
lager i allmänhet i det nya systemet (avsnitt 8.3.1). Omläggningen av
skattesystemet innebär att alla slag av skattemässig konsolidering tas bort vid
värdering av lager och liknande tillgångar Mot denna bakgrund finns det inte
någon anledning att i det nya systemet behälla möjligheten till nedskrivning av
omsättningsfastigheter. Värderingen bör göras strikt enligt BFL:s regien

I fråga om pågående arbeten är dock förhållandena något
annorlunda. Det verkliga värdet pä bokslutsdagen kan vara svårt att beräkna.
Enligt gällande regler är indirekta kostnader vid pågående arbeten direkt
avdragsgilla. En utgångspunkt för den nya företagsbeskattningen är att man i
ett basbreddat system med låg skattesats inte bör ha möjlighet till en mer
försiktig värdering av lager än som föreskrivs i BFL. Detta talar för att den
skattemässiga behandlingen av indirekta kostnader vid pågående arbeten bör
grundas pä redovisningsmässiga överväganden. I sitt remissvar framhåller BFN
att frän redovisningsmässiga utgångspunkter bör värdet av alla omsättningstillgångar
inkludera även indirekta kostnaden Jag föreslår därför att de allmänna
värderingsreglerna för lager bör gälla också för pågående arbeten till fast
pris. Detta innebär bl.a. ätten schablonmässig värdering-motsvarande den för
lager i allmänhet - kan accepteras.

Förslaget till ändrade skatteregler för indirekta
kostnader vid pågående arbeten kan medföra vissa tillämpningsproblem av
övergångskaraktär för såväl företagen som för skattemyndigheterna. För att
mildra dessa svårigheter och ge rimlig tid för omställningen bör möjligheten
att få direkt avdrag för samtliga indirekta kostnader behållas för kostnader
som lagts ned under rä-

577

37 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

kenskapsår som taxeras är
1992 eller tidigare. Motsvarande övergångsregler bör införas i fråga om
pågående arbeten i konsultrörelse. Kopplingen till de allmänna värderingsreglerna
medför ocksä att möjligheten att beakta medelvärdena för de tvä föregäende
beskattningsåren och basbeloppsavdraget i konsultrörelse bör avskaffas.

Den lagändring som mitt
förslag medför har tagits in i punkt 3 av anvisningarna till 24 S och i
övergångsbestämmelserna till KL.

Ytterligare en fråga skall
här tas upp. Den gäller de nuvarande s.k. byggsmittereglerna, som flyttas till
punkterna 3-5 av anvisningarna till 21 S KL. En fastighet som fått karaktär av
omsättningstillgång behåller med nuvarande regler sin karaktär i samma ägares
hand. I lagrädsremissen föreslogs att reglerna skulle begränsas till att gälla
endast för enskilda näringsidkare och handelsbolag. Fortsatta överväganden har
lett fram till att reglerna behövs även inom bolagssektorn. I annat fall
skulle nu smittade fastigheter kunna säljas enligt de mer förmänliga
reavinstreglerna som gäller under en övergångsperiod. Ett annat skäl mot
förslaget i lagrädsremissen är att en byggmästares aktier i ett
fastighetsförvaltande bolag i vissa fall skulle kunna förlora sin karaktär av
omsättningstillgångar och vid en avyttring beskattas i kapital i stället för i
näringsverksamhet. Byggsmittereglerna bör därför även i fortsättningen vara
generellt tillämpliga.

Prop. 1989/90:110

8.9 Särskilda företagsformer

Mitt förslag:
Enhetliga regler för aktiebolag och andra proportionellt beskattade subjekt
skall gälla i fråga om skattesatsens storlek och principerna för
inkomstberäkningen. Bl. a. förvaltningsföretag och investmentföretag får dock inte
tillgång till surv. Avdragsrätten för utdelning på medlemsinsatser i
kooperativa föreningar behålls.

URF:s
förslag: Överensstämmer med mitt utom vad gäller bibehållandet av avdragsrätten
för utdelning på medlemsinsatsen

Remissinstanserna: De
flesta som yttrat sig är positiva till kommitténs förslag. Näringslivets
skattedelegation framhåller att det är viktigt att samma beskattningsregler
gäller oavsett i vilken typ av juridisk person som verksamheten bedrivs.
Förslaget att slopa avdragsrätten för utdelning på medlemsinsatser har
kritiserats av bl. a. LRF, Svenska Revisorsamfundet SRS, TCO och kooperativa
rådet.

Skälen för mitt förslag: I
det första steget av skattereformen sänktes den statliga inkomstskatten för de
flesta företagsformer frän 52 till 40 % (prop. 1989/90:50, SkU 10. SFS
1989:1016). För familjestiftelser uppgår skattesatsen alltjämt till 52 % medan
livförsäkringsanstalter betalar 50 % i statlig inkomstskatt såvitt angår deras
försäkringsrörelsen Den av kommittén föreslagna skattesänkningen till 30 % bör
nu genomföras för alla företagsformer som utgör självständiga skattesubjekt.

För
aktiebolagens del är avsikten att all verksamhet skall beskattas i en

578

förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet. En sädan
lösning förutsät- Prop. 1989/90:110 ter att man i vissa fall ändå beskattar del
av verksamheten - t. ex. aktieförsäljningar- enligt särskilda regien Principen
om en förvärvskälla bör tillämpas även för andra juridiska personen Inkomsten
bör alltså beräknas enligt enhetliga regler oavsett om det är fråga om vad som
med den nuvarande terminologin betecknas som inkomst av fastighet, rörelse
eller kapital.

Allmännyttiga stiftelser, ideella föreningar m. fl. gynnas
i dagens system genom att de är skattebefriade för vissa inkomsten För att
åstadkomma att dessa subjekt fär samma ställning i det nya systemet föreslår
URF att man i förekommande fall fär fördela inkomsten pä en skattepliktig och
en skattefri del. Vilken lösning som skall väljas på sikt får bedömas av
Stiftelse- och föreningsskattekommittén (Fi 1988:03) som för närvarande
utreder beskattningsreglerna för stiftelser och ideella föreningar (din
1988:6).

Några remissinstanser påpekar att URF:s förslag behöver
kompletteras såvitt avser beskattningen av ideella föreningan Till följd av att
föreningarnas verksamhet slås samman till en förvärvskälla kan vissa icke
avsedda effekter uppkomma.

Ideella föreningar är enligt 7 S 5 mom. SIL helt
frikallade från skattskyldighet för inkomst av fastighet och inkomst av
rörelse som till huvudsaklig del härrör från verksamhet som har naturlig
anknytning dll föreningens allmännyttiga ändamål eller av hävd utnyttjas som
finansieringskälla för ideellt arbete. Är övriga inkomster av rörelse och
fastighet så stora att inkomsterna med naturlig anknytning etc. inte utgör den
huvudsakliga delen är däremot hela inkomsten av fastighet och rörelse
skattepliktig. För närvarande är den skattepliktiga verksamheten ofta avgränsad
till en särskild förvärvskälla. En sammanslagning av förvärvskällorna fär i
sädana fall till följd att föreningar som i dag redovisar sina skattepliktiga
fastighets- och rörelseinkomster i en särskild förvärvskälla riskerar att
förlora skattefriheten för inkomsterna med naturlig anknytning etc. Omvänt kan
föreningar som i dag redovisar skattepliktig verksamhet i en särskild
förvärvskälla bli skattebefriade om den ideella verksamheten efter
sammanslagningen utgör den huvudsaklig delen.

I avvaktan på stiftelse- och föreningsskattekommitténs
förslag bör enligt min mening inga ändringar företas i fråga om
skattskyldighetens omfattning för stiftelser och ideella föreningar.

Ekonomiska föreningar är enligt BFL alltid
bokföringsskyldiga oavsett vilken verksamhet som bedrivs. Detsamma gäller
enligt annan lagstiftning för t. ex. sparbanken I dessa fall är det inte
särskilt ingripande att föreskriva att all inkomst - inkl. t. ex. reavinster
och andra kapitalinkomster - skall beskattas enligt bokföringsmässiga grunder.
Jag anser att man bör gå längre än sä och generellt tillämpa bokföringsmässiga
grunder i fråga om juridiska personer som beskattas för inkomst av
näringsverksamhet. Detta innebär att bl. a. stiftelser och ideella föreningar
kommer att beskattas enligt bokföringsmässiga grunder även om verksamheten
avser ren kapitalförvaltning.

Ett väsentligt inslag i det nya skattesystemet är den nya
reserven baserad på det egna kapitalet (K-surv). Surv bidrar till att reducera
skillnaden i beskattningen mellan eget och lånat kapital. Samtidigt ger en
rätt till survavsättning en möjlighet till skattemässig utjämning av
resultaten mellan olika år.

579

Survavsättning
bör få göras av ekonomiska föreningar (inkl. sambruksföreningar), sparbanker,
mark- och regleringssamfälligheter, samt utländska juridiska personer såvitt
gäller svenska filialer.

Med hänsyn
till att syftet med surv är att dämpa effekterna av dubbelbeskattningen av
eget kapital bör den inte få användas för sädan kapitalförval-tande verksamhet
som bedrivs av förvaltningsföretag (avsnitt 8.7.3) eller investmentföretag och
aktiefonder (avsnitt 8.8.1) eftersom dubbelbeskattningen där undviks på annat
sätt. Som jag nyss nämnde utreds för närvarande stiftelsers och ideella
föreningars skattemässiga förhållanden. För stiftelser pågår också
överväganden om den civilrättsliga regleringen (jfr Ds Ju 1987:14), En central
fråga i det sammanhanget är i vilken utsträckning stiftelser skall få bedriva
rörelse. Det finns därför inte skäl att nu ge stiftelser och ideella föreningar
tillgång till surv.

Enligt URF
bör allmännyttiga bostadsföretag, bostadsföreningar och bostadsaktiebolag inte
ha rätt till surv. Jag delar denna bedömning. I övriga avseenden hänvisar jag
till vad jag tidigare anfört i avsnitt 7.3.

Enligt
gällande skatteregler har kooperativa föreningar rätt till avdrag för utdelning
på medlemsinsatser (2 S 8 mom. SIL). Syftet med avdraget är att lindra
dubbelbeskattningen inom den kooperativa sektorn. För aktiebolagen ger
Annellavdraget möjlighet till lindring av dubbelbeskattningen. Det är
väsentligt att all affärsverksamhet behandlas så likformigt som möjligt. Eftersom
jag ovan föreslagit att Annellavdraget behålls för aktiebolagen bör också
rätten till avdrag för utdelning på medlemsinsatser i kooperativa föreningar
finnas kvar.

Prop. 1989/90:110

8.10 Beskattning av enskild näringsverksamhet

8.10.1 Reserveringsmöjligheter m. m.

Mitt
förslag: Egenföretagare får rätt att göra avsättning till surv med antingen 30
% på ingående eget kapital utan begränsning och med 20 % av årets lönesumma
eller med 15 % av inkomsten för beskattningsåret. Investeringsreserverna och
uppfinnarkontona avskaffas. Skogs- och upphovsmannakontona behålls. Ränta på
kontomedel beskattas genom en särskild källskatt på 15 %. Fartygs-,
återanskaff-nings- och nyanskaffningsfonderna avskaffas också för enskilda näringsidkare.
Även enskilda näringsidkare ges möjlighet att använda ersättningsfonderna.

URF:s
förslag: Egenföretagarna får rätt att göra avsättning till surv med 30 % av
utgående eget kapital och med 20 % av lönesumman upp till 25 basbelopp. Den
totala reserven får inte överstiga 8 basbelopp. Upphovsmannakontona tas bort.
Ränta på skogskonto beskattas genom en särskild källskatt på 20 %. I övriga
delar överensstämmer förslaget med mitt.

Remissinstanserna:
Näringslivsorganisationerna anser att den föreslagna begränsningen av
reserveringsmöjligheterna till 8 basbelopp missgynnar

580

egenföretagarna
gentemot bolagen. Utrymmet för avsättningar i de minsta Prop. 1989/90:110
och nystartade företagen är för begränsat. Därför föreslås att egenföretagarens
inkomst skall få ingå i survunderlaget. Företrädare för upphovsmän och
uppfinnare, fiske- och rederinäring anser att upphovs- och uppfinnarkontona
respektive fartygsfonderna bör behällas.

Skälen för mitt förslag: När det gäller egenföretagarnas
reserveringsmöjligheter uppkommer som kommittén redovisat svåra
avvägningsproblem. En utgångspunkt är att all näringsverksamhet, oavsett
företagsform, skall behandlas lika. Samtidigt måste skatteneutralitet
eftersträvas mellan egenföretagare och löntagare. Till bilden hör ocksä att
egenföretagarna ofta har ett ringa eller t. o. m. negativt eget kapital och fä
anställda.

Som jag tidigare redovisat bör egenföretagarnas
reserveringsmöjligheter ges en något generösare inriktning än vad URF föreslån
Avsättning till K-surv bör för egenföretagare fä göras med 30 % av det ingående
egna kapitalet. Eftersom försäljningar av näringsfastigheter skall redovisas i
inkomstslaget kapital (avsnitt 6.4.11) bör dessa ingå i survunderlaget endast
till 70 %. Den lönebaserade reserveringsmöjligheten bör som URF föreslår
begränsas till 20 % av årets lönesumma. Någon övre gräns för avsättningarnas
storlek bör inte gälla.

Nystartade företag har ofta inget eller litet
survgrundande kapital. Arbetet utförs huvudsakligen av egenföretagaren själv.
Det gäller också för fria yrkesutövare m. fl. En kombinerad K- och L-surv
tillgodoser inte alltid sådana egenföretagares behov av inkomstutjämning. En
möjlighet att göra en reservering grundad på den egna inkomsten, såsom genom
den nuvarande resultatutjämningsfonden, bör därför vara ett alternativ till de
nämnda reserveringsmöjligheterna. En sädan inkomstbaserad reserv, I-surv, bör
fä uppgå till högst 15 % av årets inkomst. I-surv fyller också funktionen att
förenkla beskattningen för företagare med liten volym på sin verksamhet.

Det nya skattesystemet innehåller sänkta skattesatser och
en minskad progressivitet samt en generöst utformad generell
reserveringsmöjlighet. Det bör endast i rena undantagsfall komma i fråga aft
därutöver införa reserveringsmöjligheten

I det nuvarande systemet har vissa näringsidkare getts
rätt att på ett mer omfattande sätt skattemässigt jämna ut sina inkomsten
Enligt särskild lagstiftning kan nämligen skogsägare, upphovsmän och
uppfinnare fördela sina inkomster över en längre period. Vidare har
yrkesfiskare möjlighet att under en sjuårsperiod fördela sina inkomster av
yrkesmässigt fiske inom ramen för systemet med allmän investeringsreserv.

Att skogen sköts rationellt och avverkningarna hålls uppe
utgör skäl för att behälla skogskontona. Även upphovsmannakontona bör finnas
kvar. Med hänsyn till den latenta skatte- och avgiftsskuld som är knuten till
avsättningen pä skogs- och upphovsmannakontona bör endast 50 % av kontobehållningen
fä tillgodoräknas survunderlaget.

Skogskonton m. m. ger förmåner utöver att utjämna
inkomsten Skatten

uppskjuts
tills uttag sker från skogskontot, vilket ger räntefri skattekredit vid

nuvarande
regien URF gör jämförelser med de skattemässiga favörer som

gäller för
pensionsföräkringssparande och föreslår att räntan skall beskattas

581

med
en ärlig källskatt om 20 %. För att skogskonto skall få den positiva effekt
för skogsvärden som är avsikten med kontot bör ocksä en avvägning göras
gentemot alternativet att låta skogen stå kvar pä rot. Med hänsyn tagen till
rimliga antaganden om inflation och ränta och med beaktande av andra faktorer
såsom ändringar i survunderlag, fastighetstaxeringsvärden och skogsvärdsavgift
framstår en skattesats på 15 % som en lämplig avvägning. Samma regler bör gälla
för ränta på upphovsmannakonto.

Räntan pä skogskonto och
upphovsmannakonto bör således beskattas med 15 %. Det bör ankomma pä den
kontoförande banken att för kontohavarens räkning betala en årlig definitiv
källskatt. De lagregler mitt förslag medför bör tas in i en särskild lag.
Vidare krävs följdändringar i skogskontolagen (1954:142) och lagen (1979:611)
om upphovsmannakonto.

Yrkesfiskarna har i sitt
remissyttrande avstyrkt URF:s förslag vad gäller slopandet av
investeringsreserv och fartygsfond. Vid försäljning av ett fartyg uppkommer
ofta en stor skattepliktig vinst, som enligt nuvarande bestämmelser kan sättas
av till särskild fartygsfond för investering i ett nytt fartyg. Jag har följt
URF:s förslag vad gäller slopande av avsättningsmöjligheten för bolagen
(avsnitt 8.6). Med hänsyn till den allmänna inriktningen pä reformen med bl.
a. sänkta skattesatser och enhetligare regler bör fartygsfonderna tas bort
även för enskilda näringsidkare. Detsamma bör gälla beträffande
återanskaffningsfond för fastighet, särskild nyanskaffningsfond och
uppfinnarkonto. Jag har redan tidigare tagit ställning för att avskaffa investeringsreserverna
(avsnitt 8.1) och för att enskilda näringsidkare skall ges möjlighet aft
använda ersättningsfonderna (avsnitt 8.6).

Prop. 1989/90:110

s. 582 Kontrollera mot PDF

8.10.2
Räntebalansproblemet

Mitt förslag: Om
K-survunderiaget är negativt skall ett belopp motsvarande underlaget
multiplicerat med statslåneräntan redovisas som intäkt av näringsverksamhet och
som avdrag i inkomstslaget kapital (räntefördelning). Vid beräkning av
underlaget undantas dock dels ett belopp om 50 000 kn, dels föregående ärs
ackumulerade underskott i förvärvskällan. Särskilda övergångsregler gäller t.
o. m. 1999 års taxering för det negativa kapitalunderlag som finns vid övergången
till det nya systemet. Vidare skall t. o. m. 1995 ärs taxering räntesatsen för
räntefördelning inte vara hela statslåneräntan.

RINK:s förslag: Om
survunderlaget understiger noll skall ett belopp beräknat som mellanskillnaden
multiplicerad med statsläneräntan redovisas som avdrag i inkomstslaget kapital
och som intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet (räntekorrektion).

Remissinstanserna: RSV
anser att förslaget om räntekorrekdon kommer att ge upphov till en rad
hanteringsproblem. I många fall kommer räntekorrektionen att avse endast
mindre belopp. Även frän näringslivets sida är man negativ till förslaget.
Kritik riktas mot att reglerna inte tar hänsyn till att ett negativt underlag
kan uppkomma av andra skäl än att verksamheten belas-

582

s. 583 Kontrollera mot PDF

täts med privata län.
Vidare anser man att särskilda regler mäste införas för Prop. 1989/90:110
att lindra övergången till det nya systemet.

Skälen för mitt förslag: Överskott i inkomstslaget näringsverksamhet
utgör förvärvsinkomst och beläggs därmed med socialavgifter och progressiv
inkomstskatt. Det innebär enligt mitt förslag ett sammanlagt skatteuttag pä
mellan 44 och 63 % vid en kommunalskatt på 30,8 %. Ränteinkomster liksom
ränteutgifter ger således en skatteeffekt på 44 - 63 % i inkomstslaget
näringsverksamhet. I inkomstslaget kapital blir skatteeffekten däremot endast
30 %.

Vid
frånvaro av särskilda regler skulle denna skillnad i skatteuttag skapa
snedvridningar samt ge utrymme för skatteplanering. Ränteinkomster och andra
kapitalinkomster skulle företrädesvis redovisas i inkomstslaget kapital.
Ränteutgifter skulle däremot i största möjliga utsträckning redovisas i
inkomstslaget näringsverksamhet.

Den
förslagna skatteutjämningsreserven ger emellertid en motverkande effekt då den
baseras på skattemässigt eget kapital inom näringsverksamheten. Överflyttning
av t. ex. banksparande till inkomstslaget näringsverksamhet medför ett högre
eget kapital och därmed en högre, skattemässigt förmånligare surv. För
skattskyldiga som inte betalar statlig inkomstskatt balanserar surven därmed
ungefär den nackdel som uppkommer för den skattskyldige genom det högre
skatteuttaget för ränteinkomster inom näringsverksamhet.

Överflyttning
av ränteutgifter och därmed sammanhängande lån från inkomstslaget kapital till
inkomstslaget näringsverksamhet ger på motsvarande sätt en nackdel genom en
lägre surv som för flertalet skattskyldiga ungefär balanserar fördelen av att
ränteutgifterna ger en större sammanlagd skattelättnad i inkomstslaget
näringsverksamhet.

Denna
balanserande effekt uppkommer emellerdd inte om survunderlaget är negativt,
dvs. när skulderna inom näringsverksamheten överstiger tillgångarnas
skattemässiga restvärde.

Före
1984 års taxering, dä underskott av kapital vid taxeringen till statlig
inkomstskatt var fullt kvittningsbart mot inkomster av andra förvärvskällor,
var det mindre betydelsefullt i vilken förvärvskälla skulderna drogs av. Det
förekom dock att län som tagits för förvärv av fritidsfastigheter utanför hemortskommunen
hänfördes till inkomstslaget kapital sä att de vid kommunaltaxeringen skulle
kunna dras av mot inkomsten av tjänst. Sedan reglerna om beräkning av underlag
för tilläggsbelopp infördes märks en ökad benägenhet att ha belåningen i
näringsverksamheten. I det nya skattesystemet, med fastighetsskatt i stället
för schablonbeskattning samt med sänkt skattesats för kapitalbeskattning och
begränsning av avdragsrätten för utgiftsräntor, uppkommer ännu starkare
incitament till att förlägga ränteutgifterna till näringsverksamheten.

Några
remissinstanser gör gällande att det enbart är fråga om ett kontrollproblem.
Endast lån hänförliga dll näringsverksamheten skall redovisas i denna och
missbruk kan stävjas genom kontroll vid taxeringen. Enligt min mening är det
inte bara fråga om kontrollresursen Pengar är svära att öron-märka. En
företagare kan ha belånat sin privatbostad och satsat kapitalet i

583

s. 584 Kontrollera mot PDF

näringsverksamheten. Han kan under flera år ha minimerat
sina uttag för att Prop. 1989/90:110 klara investeringarna under ett
uppbyggnadsskede. När han ett senare är har stora privata utgifter gör han ett
uttag av för tillfället likvida medel. Uttaget har kanske föregåtts av en
höjning av företagets checkkredit. Isolerat kan det nya länet anses sakna
samband med rörelsen. Sett i ett längre perspektiv kan det betraktas som en
återbetalning av tidigare insatt kapital. På motsvarande sätt är det i
praktiken möjligt att flytta över lån frän privatekonomin till
näringsverksamhet även vid en utvidgad kontroll. Den skattskyldige kan t.ex.
lånefinansiera reparationer och investeringar utan att amortera i takt med
förslitningen och därigenom göra förhållandevis stora uttag från näringsverksamheten
utan att detta kan underkännas skattemässigt. Dessa uttag kan användas för att
amortera egna eller makes lån inom privatekonomi eller kan sparas för att
reducera länebehovet vid senare inköp av t.ex. privatbostad, privatbil eller
aktien Det är således både teoretiskt och praktiskt mycket svårt att bestämma
och upprätthålla en viss fördelning av lånen mellan en egenföretagares privata
ekonomi och dennes ekonomi i hans näringsverksamhet. Det är ocksä önskvärt att
skapa skattemässig neutralitet mellan olika finansieringsformer. Utan
räntebalans skulle det ofta bli betydligt fördelaktigare att finansiera en
investering genom län i stället för med tillskott av eget kapital.
Räntefördelning kan bidra till ökad neutralitet mellan finansieringsalternativen.

Mot bakgrund av vad som nu anförts bör någon form av
räntefördelning införas. I fråga om den närmare utformningen av sådana regler
finns det dock anledning att överväga vissa förändringar i förhållande till
RINK:s förslag.

Reglerna om räntefördelning blir med nödvändighet
komplicerade. Problem vid den framtida tillämpningen är oundvikliga. Det är
därför viktigt att ta till vara de möjligheter som finns att begränsa dessa
effekter av förslaget. Ett sätt är att undanta de egenföretagare som har små
negativa underlag från att träffas av räntefördelningen. Räntefördelning bör
därför inte göras när kapitalunderskottet understiger 50 000 kn Tekniskt bör
regeln utformas som ett fribelopp. Räntefördelning bör således träffa endast
den del av det negativa kapitalet som överstiger 50 000 kn Har den
skattskyldige negativt kapital i flera förvärvskällor skall dock det
sammanlagda fribeloppet inte fä överstiga 50 000 kn

Ett kapitalunderskott kan ha olika orsaken En anledning
kan vara att lån tagits för privat konsumtion eller privata placeringar
Underskott kan också bero på att län tagits för investeringar i verksamheten
eller för att täcka driftförluster i ett uppbyggnadsskede. Att fastigheter kan
belånas utöver de värden som ligger till grund vid inkomsttaxeringen kan ocksä
ge upphov till underskott. Enligt min mening bör från räntefördelning undantas
kapitalunderskott som motsvaras av ett ackumulerat underskott vid taxeringen
till statlig inkomstskatt.

Bestämmelserna om räntefördelning bör tas in i punkt 16 av
anvisningarna dll 22 S KL och 3 S 4 mom. SIL.

Det har hittills inte haft någon betydelse vid taxeringen
om en enskild näringsidkare haft ett negativt eget kapital. Förslaget om
räntefördelning kan

584

s. 585 Kontrollera mot PDF

innebära
vissa övergängsproblem. Den skattskyldige bör därför få skälig tid Prop.
1989/90:110

att
stärka det egna kapitalet. Jag föreslär att man t. o. m. 1999 ärs taxering

skall
bortse från det negativa kapital som finns vid övergången till det nya

systemet
- normalt per den 1 januari 1991. Med negativt kapital avses här -

liksom
i fortvarighetstillståndet - negativa värden som överstiger fribeloppet

50
000 kn

T.o.m.
beskattningsåret 1998 kommer således endast "nya" kapitalunderskott
att träffas av räntefördelning. Det belopp som övergångsvis skall undantas
från räntefördelningen - övergångsposten - bör behandlas som en tillgångspost
vid beräkning av underlaget för K-surv. Därmed uppnås bättre räntebalans för
kapitaluppbyggnad också i sådana företag som vid övergången till det nya
systemet har ett stort negativt kapital.

Innebörden
av den föreslagna övergångsbestämmelsen kan illustreras med ett exempel. Anta
att det negativa kapitalunderlaget, beräknat pä sätt anges i lagen om
skatteutjämningsreserv (avsnitt 8.2.2), är 500 000 kr. vid övergängen dll det
nya skattesystemet årsskiftet 1990-1991. Övergängspos-ten är då 450 000 kn

Vid
1992 års taxering kan någon räntefördelning eller K-survavsättning inte komma i
fråga eftersom årets kapitalförändringar eller förluster fär betydelse först
vid följande ärs taxering. Det är alltid kapitalunderlaget vid beskattningsårets
ingång som beräkningarna skall grundas pä.

Anta
vidare att företaget har stärkt sitt kapitalunderlag med 100 000 kn under år
1991. Vid 1993 års taxering blir dä underlaget för K-survavsättning
kapitalunderlaget den 1 januari 1992 på minus 400 000 kn ökat med
över-gängsposten 450 000 kn En survavsättning kan därför göras med 15 000 kn
(30 % av 50 000 kn).

Anta
i stället att företagets kapitalunderskott ökar beskattningsåret 1991 med 150
000 kn, varav 60 000 kn beror på ett underskott vilket inte kan kvittas mot
inkomst av tjänst. Kapitalunderlaget den 1 januari 1992 uppgår således till
minus 650 000 kr. Detta negativa belopp skall minskas med över-gängsposten (450
000 kn), underskottet vid 1992 ärs taxering i förvärvskällan (60 000 kn) och
fribeloppet om 50 000 kn Underlaget för räntefördelning blir således (-650 000
-h 450 000 -I- 60 000 -I- 50 000 =) 90 000 kn vid 1993 års taxering.

Övergängsposten
skall således t. o. m. taxeringen år 1999 behandlas som en tillgångspost redan
vid beräkning av survunderlaget. Övergångsposten kan övertas av ett dödsbo så
länge detta inte taxeras som handelsbolag. Den kan också övertas efter benefikt
förvärv förutsatt att den nye ägaren övertar samtliga tillgångar i
förvärvskällan till skattemässiga restvärden.

Bestämmelsen
bör tas in som punkt 6 av övergångsbestämmelserna till lagen om
skatteutjämningsreserv.

För
att ytterligare lindra effekten av räntefördelningen föreslär jag ocksä en
annan övergångsbestämmelse. Underlaget för räntefördelningen bör vid 1993 -
1995 års taxeringar multipliceras med endast 55, 70 resp. 85 % av
statslåneräntan. Bestämmelsen har placerats som punkt 12 av övergångsbestämmelserna
till lagen om ändring i KL.

De
föreslagna övergångsbestämmelserna bör på ett godtagbart sätt lösa

585 det problem kring vederlagsreverser som bl. a. LRF
tagit upp. När exempel-

s. 586 Kontrollera mot PDF

vis en jordbruksfastighet
överlåts till någon närstående utställs inte sällan Prop. 1989/90:110

vederlagsreverser till
överlåtaren eller syskonen. Behandlas överlåtelsen

som arv eller gåva
påverkar skuldförbindelsen inte avskrivningsunderlaget.

Den nye ägaren övertar i
stället förre ägarens oavskrivna restvärde. Om

skulden redovisas i
näringsverksamheten minskar det egna kapitalet. Ofta

löper reverserna med läg
eller ingen ränta. Även vederlagsreverserna är

främst ett övergängsproblem.
I framtiden kan räntefördelningsreglerna

beaktas vid
generationsskiften.

Jag
har nyss berört varför fasdgheter som utgör anläggningstillgångar bör få tas
upp till endast 70 % av sitt skattemässiga restvärde - alternativt 70 % av viss
procent av taxeringsvärdet för 1991. Bestämmelsen finns intagen i 6 § lagen om
skatteutjämningsreserv. Reduceringen av fastighetens värde påverkar storleken
av kapitalunderiaget respektive räntefördelningen. För delägare i handelsbolag
skall motsvarande reducering göras såvitt gäller räntefördelning enligt punkt
16 tredje stycket av anvisningarna till 22 S KL. En del av räntefördelningen
kan således bero pä att fastigheter tagits upp tdl 70 % av sitt värde men de
därpå belöpande skulderna dll sitt fulla belopp. Det finns därför anledning att
justera ränteavdragsbegränsningen i inkomstslaget kapital (3 § 2 mom. andra
stycket SIL). Om gränsen på 100 000 kn för full avdragsrätt överskrids genom
räntefördelning därför att det skett en 30-procentig reducering av fastighetsvärdena
bör gränsen höjas i motsvarande mån. Detsamma bör gälla även beträffande
bostadsrätter och andra tillgångar som omfattas av denämnda
reduceringsreglerna.

Med
de ovan föreslagna ändringarna bör räntebalansen fungera i det nya
skattesystemet. Räntefördelningen möjliggör de föreslagna sänkningarna av
skattesatserna i kapital- och bolagsbeskattningen. Den upprätthåller en godtagbar
neutralitet mellan enskilda företagare och löntagare.

8.10.3
Indelning i förvärvskällor och underskottsavdrag

Mitt
förslag: Näringsverksamhet som bedrivs av enskilda näringsidkare indelas i
förvärvskällon Vid indelningen tas hänsyn till om den skattskyldige i inte
oväsentlig omfattning arbetat i verksamheten (aktiv verksamhet) eller ej
(passiv verksamhet). Aktiva verksamheter bildar en förvärvskälla även om de är
av sinsemellan olikartat slag. Passiva verksamheter kan däremot bilda skilda
förvärvskällon Utomlands självständigt bedriven näringsverksamhet hänförs
alldd till passiv verksamhet.

Underskott
i förvärvskälla får dras av vid beräkningen av inkomst av förvärvskällan
närmast följande beskattningsår. Underskott vid en förvärvskällas upphörande
behandlas som reaförlust. Detta innebär att 70 % av underskottet får dras av
frän intäkt av kapital.

Underskott
av akdv litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet får om den
skattskyldige så önskar i stället dras av vid beräkning av inkomst av tjänst.
Ett villkor för avdrag är att den skattskyldige redovisat intäkter av någon
betydenhet från verksamheten.

586

s. 587 Kontrollera mot PDF

RINK:s
förslag: Indelningen i förvärvskällor sker på i huvudsak samma Prop.
1989/90:110 sätt som enligt nuvarande regler för rörelse. I övrigt
överensstämmer RINK:s förslag i princip med mitt. RINK har dock inte föreslagit
någon särskild regel för kulturell verksamhet.

Remissinstanserna: Indelningen i förvärvskällor och de
därtill kopplade begränsade kvittningsmöjligheterna kritiseras av många
remissinstanser därför att förslaget anses missgynna egenföretagare i
förhällande till bolag. I stället föreslås att förvärvskälleindelningen
avskaffas även för enskilda näringsidkare, alternativt att möjlighet skall
finnas att kvitta underskott av förvärvskälla mot överskott av andra
förvärvskällor inom inkomstslaget, eller t. o. m. mot överskott i andra
inkomstslag. RSV ifrågasätter om det inte skulle räcka med en uppdelning på två
förvärvskällor- aktiv resp. passiv förvärvskälla.

Skälen för mitt förslag: Enligt gällande regler beräknas
inkomsten inom de olika inkomstslagen särskilt för varje förvärvskälla.
Beträffande jordbruksfastighet och annan fastighet bildar varje fastighet, del
av fastighet eller komplex av fastigheter som utgör förvaltningsenhet en
förvärvskälla. I fråga om rörelse är varje förvärvsverksamhet som är att anse
som självständig rörelse en förvärvskälla. Om rörelse bedrivs huvudsakligen
med den skattskyldiges egen arbetskraft anses i allmänhet en förvärvskälla
föreligga. Är verksamheterna till arten helt olika och utan något egentligt
inre sammanhang är det som regel fråga om skilda förvärvskällon För att ett
inre sammanhang skall anses föreligga är det inte tillräckligt att ledningen är
gemensam. Dessutom krävs viss gemensamhet i övrigt, exempelvis gemensamhet i
verksamhetsart eller i driftkostnaden Fastighet i utlandet och utomlands
självständigt bedriven rörelse utgör en förvärvskälla som beskattas i
inkomstslaget kapital.

Från och med 1988 års taxering har
förvärvskälleindelningen ingen betydelse för den kommunala taxeringen.
Samtliga fysiska personer beskattas i hemortskommunen oavsett var
förvärvskällan är belägen. Förvärvskälleindelningen har däremot betydelse vid
statstaxeringen genom att underskott i en förvärvskälla inte får räknas av frän
överskott i en annan förvärvskälla vid beräkningen av underlag för
tilläggsbelopp. Vidare får vid beräkning av underlag för socialavgifter
utjämning av underskott eller överskott inte ske mellan olika förvärvskällon

RINK föreslär att enskild näringsverksamhet skall indelas
i förvärvskällor i huvudsaklig överensstämmelse med de nuvarande reglerna för
rörelse. En viss uppmjukning av de nuvarande reglerna sker dock genom att
skilda verksamheter får bilda en gemensam förvärvskälla om de har naturlig
anknytning till varandra. Vidare föresläs att förvärvskällorna skall hänföras
till antingen aktiv eller passiv näringsverksamhet. Denna indelning får
betydelse bl. a. i socialavgiftshänseende.

RINK föreslår vidare att underskott i förvärvskälla i
inkomstslaget näringsverksamhet får kvittas mot framtida överskott i
förvärvskällan avseende såväl inkomstskatt som sociala avgifter utan
tidsbegränsning. Ackumulerade underskott som utgör en definitiv förlust när
förvärvskällan upphör dras av efter 70-procentig kvotering i inkomstslaget
kapital. Förslaget

587

s. 588 Kontrollera mot PDF

innebär att kvittning av
underskott i en förvärvskälla mot överskott i en an- Prop. 1989/90:110 nan
förvärvskälla inte tillåts.

URF
har från sina utgångspunkter inte haft något att erinra mot RINK:s förslag.

För
egen del gör jag följande bedömning.

Någon
spärr mot kvittning mellan olika verksamheter behövs knappast i de fall den
skattskyldige arbetat i dem i inte oväsentlig omfattning. Aktiva verksamheter
bör därför - om det inte är fråga om verksamhet i handelsbolag - bilda en
gemensam förvärvskälla. Om kvittning fick ske mellan aktiv och passiv
verksamhet eller mellan olika passiva verksamheter skulle emellertid utrymmet
för skatteplanering bli alltför stort. Varje passiv verksamhet bör därför
utgöra en förvärvskälla.

Den
omständigheten att samtliga aktiva verksamheter bildar en gemensam
förvärvskälla innebär inte att gränsen mellan näringsverksamhet och hobby
förskjuts. En verksamhet av hobbykaraktär får således givetvis inte ingå i en
förvärvskälla.

Fastighet
i utlandet och utomlands självständigt bedriven näringsverksamhet bör hänföras
till inkomstslaget näringsverksamhet. Eftersom sädana inkomster inte ger
förmåner enligt socialförsäkringssystemet bör verksamheterna hänföras till
passiv verksamhet. En sådan verksamhet kan dock ingå i aktiv verksamhet om den
har sädan anknytning till annan verksamhet att verksamheterna behandlas som en
verksamhet som utgör aktiv näringsverksamhet.

Av
det tidigare sagda följer att kvittning av överskott och underskott mellan
olika förvärvskällor inte bör tillåtas. I stället bör förlustutjämning ske på
sä sätt att underskott av en förvärvskälla dras av vid beräkningen av inkomsten
av förvärvskällan det följande beskattningsåret. Visar förvärvskällan underskott
under flera beskattningsår i följd ackumuleras underskotten.

Jag
har tidigare i fråga om aktiebolagens förlustutjämningsmöjligheter föreslagit
att beslut om underskottens storlek skall fattas som en del av inkomsttaxeringen
(avsnitt 8.5). Det bör även gälla för nu behandlade underskott.

Föreligger
underskott vid förvärvskällans upphörande bör underskottet behandlas som
reaförlust. Innebörden av detta är att 70 % av underskottet fär dras av frän
intäkt av kapital. I den mån den nämnda procentandelen av underskottet
härigenom inte går i kvittning mot kapitalintäkt medges skattereduktion med 30
% av kvarstående belopp enligt de generella reglerna för inkomstslaget kapital.

Jag
vill här också ta upp en särskild fråga. Det är inte ovanligt att författare,
konstnärer och andra kulturarbetare kombinerar verksamhet som i det nya
systemet blir hänförlig till näringsverksamhet med arbetsanställning som skall
hänföras till tjänst. Det är enligt min mening rimligt att i sådana fall
underskott av näringsverksamheten får dras av mot intäkt av tjänst. En förutsättning
för avdrag bör dock vara att den skattskyldige redovisat intäkter av någon
betydenhet frän verksamheten. Bedömningen bör avse en period av fyra år
inklusive det aktuella beskattningsåret.

De
lagändringar som mitt förslag medför har tagits in i 18 §, 26 S och 33 % 3 mom.
KL samt i 3 S 13 mom. SIL.

588

Ytterligare
en fråga skall här tas upp. Av skäl som jag nämnt tidigare (avsnitt 6.10.9)
bör en ändring göras beträffande företagares rätt att göra avdrag för
pensionsförsäkring. Avdraget bör göras i förvärvskällan och beräknas som
hittills enligt bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 46 S KL. Denna
lagändring har tagits in i punkt 21 av anvisningarna till 23 § KL.

8.10.4 Beskattningsår

Prop. 1989/90:110

Mitt
förslag: Rätten till brutet räkenskapsår avskaffas för enskilda näringsidkare,
dödsbon och juridiska personer som förvaltar samfällighet och vars inkomst
beskattas hos delägarna samt för sädana handelsbolag där fysisk person eller
dödsbo skall beskattas för bolagets inkomster. En dispensmöjlighet införs för
vissa speciella fall.

URF:s förslag: Samma som mitt bortsett från förslaget
beträffande handelsbolag och möjligheten till dispens.

Remissinstanserna: RSV finner det angeläget att förslaget
genomförs. Remissinstanserna frän näringslivet är kritiska. De anför att
belastningen pä de bokförings- och revisionsbyråer som anlitas av
egenföretagare blir stor under bokslutsperioden. Man framhåller även att
förslaget hindrar att enskilda näringsidkare använder ett räkenskapsår som är
anpassat till verksamhetens art.

Skälen för mitt förslag: Näringsidkare är som regel
bokföringsskyldiga enligt BFL. Räkenskapsåret utgörs av kalenderåret eller
annan period av tolv månader (brutet räkenskapsår). Ett brutet räkenskapsår
skall omfatta tiden den 1 maj - den 30 april, den 1 juli - den 30 juni eller
den 1 september -den 31 augusti. Regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer har möjlighet att medge att annan period av tolv månader får utgöra
räkenskapsån Den som är bokföringsskyldig för flera rörelser skall använda
samma räkenskapsår för dessa. Detsamma gäller beträffande koncernen Även här
finns en dispensmöjlighet.

Enskild
person eller dödsbo som äger eller brukar en jordbruksfastighet är inte
bokföringsskyldig enligt BFL. Däremot föreligger skyldighet att som underlag
för taxeringen föra räkenskaper enligt JBFL. Bestämmelserna i JBFL om
räkenskapsår överensstämmer med dem i BFL förutom att det inte finns någon
möjlighet till dispens att ha annan tolvmånadersperiod som räkenskapsår.

Med
taxeringsår avses enligt 3 S KL (lydelse enligt prop. 1989/90:74) det
kalenderår under vilket taxering sker i första instans. Beskattningsåret utgör
det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret eller, vid brutet räkenskapsår,
det räkenskapsår som gått ut närmast före taxeringsåret.

Enskilda
näringsidkare kommer normalt vid sidan av näringsverksamheten att redovisa
inkomst eller underskott av kapital i det nya systemet. Det blir härvid viktigt
att tillgångar och skulder liksom inkomst- och utgiftsräntor fördelas korrekt
mellan näringsverksamheten och privatekonomin. Detta gör det angeläget att
redovisningsperioden för näringsverksamheten och pri-

589

vatekonomin
överensstämmen Räkenskapsåret för enskild näringsverksam- Prop. 1989/90:110 het
bör därför utgöras av kalenderår Detsamma bör gälla för näringsverksamhet som
bedrivs av dödsbo och av juridisk person som förvaltar samfällighet och vars
inkomst beskattas hos delägarna och i fråga om handelsbolag om det finns fysisk
person eller dödsbo som skall beskattas för bolagets inkomst. Härigenom kommer
all näringsverksamhet som skall beskattas kommunalt att ha kalenderår som
beskattningsån

1
speciella situationer kan ett krav på kalenderår te sig alltför ingripande. Jag
syftar närmast pä fall där ett handelsbolag med en mycket begränsad verksamhet
ingår i en större koncern. Kalenderärskravet kan dä leda till att hela
koncernen fär gä över från brutet år till kalenderår Om inte andra skäl talar
emot det bör handelsbolaget i ett fall som detta kunna få tillämpa brutet
räkenskapsår liksom de övriga koncernföretagen. För att uppnå detta bör den
dispensregel som nu tar sikte enbart på brutna räkenskapsår kompletteras så
att dispens kan ges även från det nytillkomna kravet pä kalenderår för vissa
bokföringsskyldiga.

Vid
remissbehandlingen har framhållits att ett krav pä kalenderår som räkenskapsår
för enskild näringsverksamhet leder till ökad belastning för bokföringsbyråer
m. fl. Ett kalenderårskrav även för handelsbolag (utom för handelsbolag med
enbart aktiebolag m. fl. som delägare) innebär en ytterligare koncentration av
arbetet. Effekterna bör i och för sig vara förhållandevis begränsade. En klar
majoritet av de företagare det gäller har redan i dag kalenderår som
räkenskapsån Arbetet kommer också i viss mån att underlättas om de extra
komplikationer som följer av olika beskattningsår för näringsverksamheten och
privatekonomin försvinner Det är ändå angeläget att pröva vad som kan göras för
att ge de berörda en möjlighet att fördela arbetet över en något längre period.

Enligt
en huvudregel skall självdeklaration lämnas senast den 15 februari under
taxeringsåret. Vissa skattskyldiga får dock lämna självdeklaration senast den
31 mars under taxeringsåret. Detta gäller bl. a. den som närmast föregående år
varit skyldig föra räkenskaper om räkenskapsåret slutat senare än den 31
augusti året före taxeringsåret. Om någon visar att han pä grund av särskilda
omständigheter år förhindrad att lämna självdeklaration inom föreskriven tid
får han beviljas anstånd. Anstånd får inte utan att det finns synnerliga skäl
medges längre än till utgången av maj månad under taxeringsåret. Den som i
varaktigt bedriven rörelse biträder deklarationsskyldiga med att upprätta
självdeklaration kan få tillstånd att enligt tidsplan lämna deklaration under
tiden den 1 april - den 31 maj under taxeringsåret. Någon materiell ändring av
dessa regler föresläs inte i prop. 1989/90:74 om ny taxeringslag m. m.

Jag
har frän RSV inhämtat att det finns möjligheter att tillämpa gällande
bestämmelser mer generöst i syfte att underlätta arbetet för bokföringsbyråer
m. fl. Det finns enligt min mening ocksä utrymme att något flytta fram den
nuvarande sluttidpunkten för deklarationer som skall lämnas enligt tidsplan.
Jag avser att återkomma i den frågan i samband med ändringar i deklarations-
och uppgiftsskyldigheten som aktualiseras till följd av skattereformen. Med
mer generösa anståndsregler bör de olägenheter som remissinstanserna pekat pä
begränsas avsevärt.

590

8.10.5 Bil med blandad
användning m. m.

Prop. 1989/90:110

Mitt förslag: En
egenföretagare som även för privat bruk disponerar en bil som ingår i hans
näringsverksamhet skall påföras bilförmän enligt samma regler som gäller för
löntagare. En egenföretagare som i näringsverksamheten använder en egen bil som
inte tillhör verksamheten får avdrag med högst 12 kn per mil. I fråga om
avdrag för kostnader för resor till och från arbetet skaU samma regler gälla
för egenföretagare som för löntagare.

RINK:s
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Tre remissinstanser har kommenterat förslaget. De avstyrker förslaget med
hänvisning till att det bryter mot de principer för beskattning av enskild
näringsverksamhet som hittills gällt.

Skälen
för förslag: I gällande rätt saknas regler om hur sädana kostnader som delvis
är av privat natur, delvis kostnader i en förvärvskälla skall fördelas. Enligt
praxis medges avdrag för bilkostnader i rörelsen endast för bilar som är
nödvändiga för driften, dvs. om bilen betraktas som eft rörelseinventarium. De
totala kostnaderna skall dä fördelas mellan den privata och den yrkesmässiga
användningen i förhällande till körsträckan för vardera ändamålet.
Egenföretagaren fär således avdrag för de bilkostnader som direkt betingas av
rörelsen. Bilens övriga kostnader under året utgör egenföretagarens privata
icke avdragsgilla levnadskostnaden Om rörelsens nytta av bilen är obetydlig
medges i stället avdrag för inbesparade transportkostnaden

Kan
den totala körsträckans fördelning mellan privat körning och körning i
förvärvsverksamheten inte visas brukar kostnaderna för den privata körningen
uppskattas till eft skäligt belopp.

Jag
har tidigare föreslagit att bilförmän vid inkomst av tjänst skall värderas till
0,8 basbelopp med tillägg av 20 % av nybilspriset, dock att värdet inte får
översdga 42% eller understiga 35 % av nybilspriset (avsnitt 5.3.2.1). Fn o. m.
innevarande är är avdraget för körning med egen bil i tjänsten 12 kn per mil
(prop. 1989/90:50, SkUlO, SFS 1989:1017).

En
anpassning av enskilda näringsidkares avdragsrätt för bil i näringsverksamheten
till vad som gäller för löntagare är påkallad med hänsyn till målen om
likformiga, enhetliga och rättvisa skatteregien En sådan förändring bör kunna
innebära att reglerna blir enklare att tillämpa.

Någon
ändring beträffande grunderna för en bedömning av frågan när en bil kan anses
utgöra en tillgång i näringsverksamhet bör inte göras. Frågan får avgöras med
utgångspunkt från det allmänna stadgandet i 20 S KL på vilken gällande praxis
grundas. För att en bil skall kunna inräknas i avskrivningsunderlaget krävs
således att den kan anses nödvändig för näringsverksamheten. En sådan bil
utgör en tillgång i verksamheten för vilken värdeminskningsavdrag medges och
det skattemässig restvärdet inräknas i survunderlaget.

Metoden
att fördela de faktiska kostnaderna för en näringsverksamhetsbil efter
körsträckan i förvärvsverksamheten resp. privat bör emellertid inte

591

längre
användas med hänsyn till föreslagna och genomförda förändringar av- Prop.
1989/90:110 seende löntagare. 1 stället bör näringsidkaren redovisa ett
förmånsvärde i inkomstslaget näringsverksamhet beräknat på samma sätt som en
löntagares bilförmän.

En näringsidkare som inte redovisar sin bil som ett
inventarium i näringsverksamheten bör fä avdrag för körningar i näringsverksamheten
med 12 kr. per mil. En förutsättning är att inga driftkostnader belastat
verksamheten. Liksom enligt nuvarande regler skall den skattskyldige kunna
redovisa underlaget för avdraget genom körjournal eller pä annat lämpligt
sätt.

För närvarande gäller att reglerna för avdrag för
kostnader för resor till och från arbetet är gemensamma i fråga om
inkomstslagen jordbruksfastighet, rörelse och tjänst. Även i det nya systemet
bör samma regler tillämpas.

De lagändringar som mitt förslag föranleder har tagits in
i punkt 1 sista stycket av anvisningarna till 22 § KL resp. punkt 32 av
anvisningarna till 23 § KL.

8.11 Handelsbolag

8.11.1 Allmänna utgångspunkter

Ett handelsbolag är en juridisk person som kan förvärva
tillgångar och ådra sig skulden Handelsbolaget är däremot inte skattesubjekt
vid inkomstbeskattningen. Handelsbolagets inkomster beskattas i stället hos
delägarna.

Frågan om att göra handelsbolaget till skattesubjekt har
varit aktuell länge. En modell för en sådan beskattning lades fram av FSK (SOU
1986:44). FSK:s s. k. staketmetod byggde bl. a. på att inkomster i bolaget
skulle träffas av en läg beskattning - 10 % om det bara fanns fysiska personer
som delägare - och att uttag skulle vara avdragsgilla. Modellen följde mycket
nära det tidigare förslaget till staketmetod för enskild näringsverksamhet
(SOU 1984:70).

Den modell som URF presenterat skiljer sig i viktiga
hänseenden från det tidigare förslaget. Ett handelsbolag skall enligt URF:s
förslag i allt väsentligt beskattas efter de regler som gäller för aktiebolag.
Skattesatsen är densamma och uttagna vinstmedel beskattas hos delägarna som
lön eller som utdelning.

URF:s förslag beträffande handelsbolagen var inte
komplett. Bl. a. saknades övergångsbestämmelser. Av den anledningen har
åtskilliga remissinstanser avstått från att ta ställning till förslaget. De
som har tagit ställning har i allmänhet tillstyrkt att handelsbolaget görs dll
skattesubjekt enligt i huvudsak den modell som URF föreslagit.

URF har vidare föreslagit vissa ändringar i den
civilrättsliga lagstiftningen.

Görs handelsbolaget till skattesubjekt är det viktigt att det inte råder något

tvivel om att det föreligger ett handelsbolag och inte ett enkelt bolag. URF

har därför - liksom tidigare FSK - föreslagit att registreringen i handelsre

gistret skall konstituera handelsbolaget. Att rättsverkningar knyts till regist

reringen innebär samtidigt att gränsdragningen mellan handelsbolag och

enkla bolag förskjuts. Genom att avstå från registrering kan ett enkelt bolag

bedriva näringsverksamhet. Detta är inte möjligt enligt lagen (1980:1102) 592

om handelsbolag och enkla bolag, HBL.

URF har också tagit upp
frågan om att ändra HBL i syfte att göra det möjligt för en enskild
näringsidkare att bilda ett s. k. enmanshandelsbolag. Det alternativet skulle
kunna te sig attraktivt för en enskild näringsidkare som vill få tillgång till
de expansionsmöjligheter som finns i ett aktiebolag utan att behöva iaktta de
formaliteter och krav pä bundet kapital som följer av en aktiebolagsbildning. 1
en promemoria som upprättats inom justitiedepartementet i oktober 1989 har
lagtekniska aspekter på enmanshandelsbolaget belysts. Promemorian - som också
innehåller URF:s förslag i registreringsdelen - har mottagits ganska väl vid
remissbehandlingen. På en del håll har emellerdd uttalats skepsis mot
införandet av enmanshandelsbolag.

URF ställde förslaget om
enmanshandelsbolag mot förslaget om särskild redovisningsmetod (SRM). Som
framgått av vad jag tidigare anfört (avsnitt 8.1) anser jag att modellen med SRM
bör utredas vidare. Med de beröringspunkter som finns mellan beskattningen av
enskilda näringsidkare och handelsbolag är det naturligt att man i
utredningsarbetet också kommer in på handelsbolagens beskattning. Ett sådan
fortsatt utredningsarbete är ocksä nödvändigt eftersom URF inte hann med att
fullständigt belysa modellen med handelsbolaget som skattesubjekt. Även de
civilrättsliga frågorna bör tas upp i det fortsatta arbetet.

Av vad jag nu sagt följer
att det inte nu kan komma i fråga att göra handelsbolaget till skattesubjekt.
Vad det dä gäller är att anpassa dagens regler om delägarbeskattning till det
nya inkomstskattesystem som skall tillämpas fn o. m. 1992 års taxering.

Prop. 1989/90:110

8.11.2
Nya regler för fortsatt delägarbeskattning

Mitt förslag: All
verksamhet i handelsbolag- utom reavinster vid avyttring av näringsfastigheter
och bostadsrätter m. m. - beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet. Avdrag
för avsättning till surv görs vid beräkning av handelsbolagets inkomst.
Räntefördelningen görs däremot pä delägarnivå på grundval av det justerade
ingångsvärde som gäller i reavinstsystemet. Delägarbeskattningen av vissa äldre
dödsbon behålls.

Skälen för mitt förslag: I
det nya skattesystemet beskattas alla inkomster i ett aktiebolag i
inkomstslaget näringsverksamhet. Reavinster och kapitalinkomster beskattas
inte längre enligt särskilda regler. Beskattningen sker helt och hållet enligt
bokföringsmässiga grunden Någon kontantprincip förekommer inte. För fysiska
personer sker beskattning av reavinster och kapitalinkomster i det nya
inkomstslaget kapital. Kontantprincipen behälls för deras del.

Reglerna för fysiska och
juridiska personer skiljer sig alltså i det hänseendet åt. Det gäller också
för surven och den till surven kopplade räntefördelningen. Räntefördelning
förekommer bara för fysiska personer och dödsbon.

Att
skatteregler för fysiska och juridiska personer inte är desamma ger

593

38
Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

upphov
till problem. Vid utformningen av nya skatteregler för handelsbolag Prop.
1989/90:110 måste man ta hänsyn till att det bland delägarna kan finnas såväl
fysiska som juridiska personen Det leder oundvikligen till särregler och
svårigheter vid tillämpningen. Mot denna bakgrund är det nödvändigt att
förenkla reglerna där det går att göra. Ett visst mätt av schabloniseringar
måste ocksä godtas.

Jag har tidigare (avsnitt 8.10.4) föreslagit att
handelsbolag där det ingår fysiska personer och dödsbon som delägare skall ha
kalenderår som räkenskapsår. Förslaget skall ses mot bakgrund av motsvarande
krav för enskilda näringsidkare och behovet av en fast avstämningstidpunkt
gentemot privatekonomin vid tillämpningen av reglerna om surv och
räntefördelning.

I det nya systemet gäller särskilda regler for beräkning
av kapitalinkomst. Bl. a. finns ett tak för fullt avdrag för nettoutgiftsränton
Regler av detta slag kan inte utan vidare tillämpas på delägarna i ett
handelsbolag. Vill man få ett helt likvärdigt resultat förutsätter detta att
inte bara-som i dag-bolagets inkomst utan ocksä olika poster som ligger till
grund för inkomstberäkningen fördelas pä delägarna. Sädana regler ter sig
alltför komplicerade. En komplicerande faktor är ocksä att principerna för
inkomstberäkningen -kontantprincip och bokföringsmässiga grunder - är olika för
fysiska och juridiska personer. Till detta kommer de svårigheter som en
särbehandling av tillgångar och skulder i kapitalförvaltningen skulle leda till
vid tillämpning av survreglerna och av reglerna om räntefördelning.

Det skulle innebära en avsevärd förenkling att beskatta
även handelsbolagets kapitalinkomster i inkomstslaget näringsverksamhet. Jag
anser att den ändringen bör kunna göras, särskilt som det är just utövandet av
näringsverksamhet som konstituerar handelsbolaget. Konsekvensen blir bl. a.
att ränteintäkter och utdelning träffas av full inkomstskatt och - enligt
reglerna för passiv näringsverksamhet - särskild löneskatt och att
ränteutgifter blir fullt avdragsgilla i näringsverksamheten. Vinster på t. ex.
kapitalplacerings-aktier blir också beskattade i näringsverksamheten. Däremot
beskattas vinster vid avyttring av näringsfastigheten bostadsrätter m. m. i
kapital (avsnitt 6.4.11).

Enligt lagrådsremissen skulle vidare beskattning ske i
kapital vid avyttring av näringsbetingade aktier m. m. i ett handelsbolag.
Reglerna var alltså i det hänseendet desamma som för enskilda näringsidkare
(jfr avsnitt 6.5.16). Under innehavstiden skulle däremot gälla avvikande
regler för handelsbolag i och med att räntor på län för förvärv av aktierna
fick dras av i näringsverksamheten. I och för sig kan den förmånen i viss
utsträckning balanseras genom att aktierna utesluts från survunderlaget.
Regler av det slaget blir emellertid approximativa och de kan slå fel i olika
situationen Mot den lösning som föreslogs i lagrådsremissen talar också att
reglerna för beskattning av vinster i fåmansägda aktiebolag - med beskattning i
såväl kapital som tjänst-blir mycket svära att tillämpa om aktierna innehas
genom ett handelsbolag, särskilt om det under handelsbolagets innehav av
aktierna skett växlingar i delägarkretsen.

Av de skäl som jag angett har jag kommit till att en mer
hållbar lösning är att beskatta näringsbetingade aktier m.m. fullt ut i
inkomstslaget näringsverksamhet. Jag föreslår att förslaget i lagrådsremissen
ändras på den punk-

ten. De nya reglerna bör dock inte tillämpas förrän vid
1993 års taxering. Prop. 1989/90:110 Avyttringar under år 1991 (1992 års
taxering) bör beskattas i kapital (se vidare övergångsbestämmelserna). Därmed
kan berörda handelsbolag avvakta det fortsatta utredningsarbetet innan
ställning tas till behovet av eventuella omstruktureringsåtgärder. För
kapitalplaceringsaktier m.m. bör de nya reglerna gälla redan fr.o.m. 1992 års
taxering.

Vad gäller reaförluster gäller olika regler för fysiska
personer och för aktiebolag och andra juridiska personer som avses i 10 a S
SIL. För fysiska personer kvoteras vissa förluster till 70 % (avsnitt 6.5.4).
För aktiebolag m. fl. gäller att förlusterna avseende kapitalplaceringsaktier
m. m. sparas och utnyttjas mot framtida vinster vid avyttringar av samma slags
tillgångar (avsnitt 8.5).

I lagrådsremissen föreslogs att en sädan sparanderegel
skulle tillämpas sä snart det bland handelsbolagsdelägarna fanns en juridisk
person som vid direktinnehav skulle ha berörts av regeln. Den lösningen är
emellerdd förenad med vissa nackdelan En sparanderegel är svår att tillämpa på
bolagsnivä eftersom handelsbolaget inte taxeras. Den kan också leda till
handel med andelar i handelsbolag med ännu inte utnyttjade förlusten En
konsekvent tilllämpning av regeln innebär ocksä att rätten att utnyttja gamla
förluster faller bort om de juridiska personerna avyttrar sina andelar till
fysiska personen Mot denna bakgrund föreslår jag i stället att handelsbolagets
reaförluster behandlas på samma sätt som reaförlusterna hos en fysisk person.
Det innebär alltså att förlusten i vissa fall kvoteras till 70 % vid beräkning
av inkomsten av näringsverksamheten. Kvoteringen bör gälla oavsett om det bland
delägarna finns enbart fysiska personer, enbart juridiska personer eller om
delägarkretsen är blandad.

Vad gäller surven finns det två huvudalternativ.
Avsättning till surv kan göras antingen på bolagsnivä - och beräknas på
bolagets skattemässiga egna kapital - eller pä delägarnivå. Survavsättning på
delägarnivå förutsätter att delägarens skattemässiga kapitalbehållning kan
fastställas åriigen. Detta är inte utan vidare möjligt eftersom det bl. a.
förutsätter att differensen mellan handelsbolagets (civilrättsliga) egna
kapital och handelsbolagets skattemässiga kapital (värderat enligt
survreglerna) fördelas på delägarna på något sätt. Jag anser att övervägande
skäl talar för att göra survavsättningen pä bolagsnivä. För den lösningen talar
också att en eventuell övergång till att behandla handelsbolaget som
skattesubjekt bör underlättas om surven finns i bolaget och inte hos delägarna.

Tekniskt skulle man kunna beräkna ett underlag för
räntefördelning pä bolagsnivå. En fördel med den lösningen är att
survberäkningen kan göras samlat. Det finns emellertid ocksä nackdelar, bl. a.
att räntefördelning skulle kunna undvikas om mot en negativ kapitalbehållning
hos en fysisk person - som egentligen skulle föranleda räntefördelning- svarar
en posidv kapitalbehållning hos en juridisk person.

Enligt min mening finns det i stället anledning att knyta
an till 1988 ärs reavinstregler för andelar i handelsbolag. Enligt dessa regler
skall andelens justerade ingångsvärde (omkostnadsbeloppet) beräknas ärligen.
Det justerade ingångsvärdet bör kunna användas som underlag för räntefördel-

595

ningen.
Det förutsätter emellertid att de särskilda regler för värderingen av
fastigheter, bostadsrätter m. m. som gäller för fysiska personer vid tillämpning
av survreglerna fär slå igenom. Vid beräkning av underlaget för räntefördelning
bör därför det justerade ingångsvärdet reduceras om bolaget innehar
fastigheter, bostadsrätter m. m. som inte är omsättningstillgångan

Utöver vad
jag här har tagit upp bör några större ingrepp i delägarbeskattningen inte
behöva göras. 1988 års regler för reavinstbeskattning av andelar i handelsbolag
kan t. ex. behällas.

Det finns
inte heller någon anledning att nu ändra principen om delägarbeskattning av
vissa äldre dödsbon. Det innebär bl. a. att delägarna i boet kan träffas av
räntefördelning. Underlaget för räntefördelning bör bestämmas för boet och
inte - som hos handelsbolagen - pä delägarnivå. Däremot bör de
handelsbolagsbeskattade dödsbona inte fä göra avdrag för avsättning till surv och
vidare bör kapitalinkomster hällas utanför näringsverksamheten och beskattas
enligt de nya reglerna i SIL. Dessa båda ändringar i förhällande till
förslaget i lagrådsremissen innebär att övergängen till delägarbeskattning i
stort sett inte påverkar reglerna för inkomstberäkningen i dödsboet. Vad
gäller begränsningen av avdragsrätten för räntor (avsnitt 6.3.2) bör
kvoteringen till 70 % tillämpas på boets nettoutgiftsräntor över 10 000 kn

Av min
redogörelse framgår att den nya regleringen - även med de föreslagna
förenklingarna - blir förhållandevis komplicerad. Som jag tidigare nämnt skall
emellertid handelsbolagens beskattning utredas vidare (avsnitt 8.1). I den mån
det arbetet inte skulle leda fram till att handelsbolagen görs till
skattesubjekt får de här föreslagna reglerna naturligtvis omprövas.

Mina
förslag till nya regler finns i 53 S 3 mom. och i punkterna 1, 2 och 16 av
anvisningarna till 22 S och punkterna 1 och 33 av anvisningarna till 23 S KL, 3
S 2 mom, SIL samt 11 S lagen om skatteutjämningsreserv.

Prop. 1989/90:110

8.12 Beskattning av fåmansföretag m.m.

8.12.1
De särskilda fåmansföretagsreglerna

Mitt
förslag: De särskilda fåmansföretagsreglerna behålls. I likhet med förslaget om
beskattning av överutdelning från fåmansföretag beskattas förmånerna som en
särskild intäktspost i inkomstslaget tjänst utan uttag av sociala avgiften rätt
till schablonavdrag eller grundavdrag. Någon avdragsrätt för företaget
föreligger inte.

Företagsledaren
skall beskattas för hela anskaffningsvärdet vid fä-mansföretagets förvärv frän
utomstående av lös egendom som uteslutande eller så gott som uteslutande är
avsedd för företagsledarens eller närståendes privata bruk. Undantag görs för
förvärv av bil som beskattas som bilförmån. I konsekvens med detta har företaget
avdragsrätt för bilkostnaderna.

En
delägare eller närstående som till företaget säljer in egendom som avses i 30 S
SIL beskattas för hela köpeskillingen som intäkt av tjänst om egendomen inte är
till nytta för företaget.

596

s. 597 Kontrollera mot PDF

Utköp av egendom till
underpris skall inte föranleda beskattning av företagsledaren om denne tidigare
beskattats för anskaffningsvärdet. Har en delägare förvärvat egendom frän
företaget till ett pris som understiger marknadsvärdet skall företaget
beskattas för skillnaden mellan marknadsvärdet och vederlaget.
Uttagsbeskattning sker inte i de fall företagsledaren beskattats vid företagets
förvärv av egendomen. Vidare sker uttagsbeskattning när ett fämansföretag
lämnat företagsledare lån med fördelaktig ränta.

Särskilda vinstberäkningsregler
skall gälla vid delägares eller närståendes införsäljning av egendom till
företaget. Överstiger det avtalade priset marknadsvärdet, skall som
försäljningspris vid reavinstbeskattningen gälla marknadsvärdet. Skillnaden
mellan försäljningspris och marknadsvärde förmånsbeskattas. Schablonreglerna
vid försäljning av fastighet och bostadsrätt fär inte tillämpas vid beräkning
av vinsten om inte fastigheten eller bostadsrätten helt eller till huvudsaklig
del skall användas i företagets näringsverksamhet.

Prop. 1989/90:110

FSK:s förslag:
Överensstämmer i huvudsak med mitt i fråga om stoppreglernas innehåll.

Remissinstanserna
(avseende FSK:s förslag): Övervägande antalet remissinstanser är positiva till
kommitténs förslag. Från näringslivshåll invänds att förmåner av ifrågavarande
slag bör beskattas lika oavsett om de utgår till företagsledare och delägare i
fämansföretag eller till anställda i andra företag. I fråga om hyresersättning
för lokalupplåtelse till företaget hävdas att bestämmelsen även bör omfatta
delägare. Beträffande de s. k. förbjudna lånen påpekas från bl. a. RSV och
kammarrätten i Stockholm att en viss tidsgräns bör uppställas för att
återbetalning av sådana lån skall godtas och utesluta beskattning. LO och TCO
menar att alla län bör jämställas med löneuttag.

Skälen till mitt förslag:
1976 ärs särregler för fåmansföretag (de s. k. stoppreglerna) infördes i syfte
att förhindra att företagsledare och delägare i sädana företag skaffade sig
obehöriga skatteförmåner genom olika transaktioner mellan bolaget och sig
själva. Reglerna utformades så att den för aktiebolagen gällande
dubbelbeskattningseffekten inte eliminerades. Behovet av sädana regler kvarstår
även efter en omläggning av skattesystemet.

Beskattning av de ifrågavarande
förmånerna sker i dag i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. Detta
inkomstslag finns inte i det nya systemet. Beskattning av förmånerna mäste
därför ske i något av inkomstslagen tjänst eller kapital.

I
fråga om överutdelning m.m. frän fämansföretag har jag föreslagit att
beskattning skall ske som en särskild intäktspost i inkomstslaget tjänst utan
uttag av socialavgifter, rätt till schablonavdrag eller grundavdrag (avsnitt
6.8). Bestämmelserna tas in i SIL. De fämansföretagsregler som jag nu be
handlar hör systematiskt inte hemma i SIL utan i KL. De bör därför föras in som
en särskild punkt i anvisningarna till 32 S KL, som behandlar inkomst av
tjänst. Bestämmelserna har flyttats över med i stort sett oförändrat innehåll.

597

s. 598 Kontrollera mot PDF

Ändringarna
består främst i att systematiska brister i regelsystemet av- Prop.
1989/90:110 hjälpts.

Den nuvarande bestämmelsen som reglerar ett fåmansföretags
förvärv av egendom som uteslutande eller så gott som uteslutande är avsedd för
företagsledarens privata bruk kan enligt min mening inte ersättas av en regel
om att beskattning av anskaffningsvärdet skall ske som för vanliga löneuttag.
Av förarbetena till 1976 ärs fämansföretagslagstiftning (SOU 1975:54, prop.
1975/76:79) framgår att bestämmelsen skall tillämpas endast vid företagets
förvärv av lös egendom från utomstående. Detta bör klart framgå av lagtexten.

När det gäller frågan om förvärv av bit för
företagsledarens privata bruk delar jag FSK:s uppfattning att det nya systemet
för beskattning av bilförmåner som trädde i kraft den 1 januari 1987 (prop.
1986/87:46, SkU 9, rskr, 73, SFS 1986:1199) bör medföra att bilar undantas frän
tillämpning av den nyss nämnda bestämmelsen. Vid behandlingen av beskattningen
av naturaförmåner har jag föreslagit att delvis nya beskattningsregler införs
för bilförmån. Dessa ändringar påverkar dock inte min bedömning att en
undantagsregel för förvärv av bilar i fämansföretag bör införas. Vidare bör som
jag tidigare anfört den särskilda värderingsregeln för företagsledare i
fämansföretag avseende bilförmån slopas. Som en konsekvens av att
undantagsregeln införs bör företaget fä rätt till värdeminskningsavdrag på
anskaffningsvärdet.

Om en till företagsledaren närstående person, som inte
själv är anställd eller delägare i företaget, får utnyttja bil för privat bruk
bör företagsledaren beskattas för förmånen. Genom sitt bestämmande inflytande
är det han som har gjort det möjligt för den närstående att utan motprestation
använda företagets bil för privat bruk.

Frän några remissinstanser har hävdats att det föreligger
en omotiverad olikhet i beskattningen beroende på om fåmansföretaget köper en
villafastighet eller en bostadsrätt som tjänstebostad ät företagsledaren.
Enligt min mening är förvärv av en bostadsrätt åt företagsledaren eller honom
närstående person just en sådan åtgärd som inte är betingad av företagets
verksamhet och därför skall föranleda beskattning av företagsledaren. Den
omständigheten att villafastigheter inte behandlas på samma sätt är inte
tillräckligt för att undanta bostadsrätter från denna beskattning.

Bestämmelsen bör inte tillämpas om företaget anskaffar en
omsättningstillgång för företagsledarens privata bruk. I ett sådant fall bör i
stället vanliga regler om uttagsbeskattning gälla.

Om en delägare i ett fåmansföretag avyttrar lös egendom
tdl företagel som inte är till nytta för företagets verksamhet
reavinstbeskattas delägaren i dag enligt 35 S 4 mom. KL för hela
köpeskillingen. Enligt mitt tidigare framlagda förslag skall reavinster
beskattas i inkomstslaget kapital med en skattesats på 30 % (avsnitt 6). För
att förhindra transaktioner av detta slag anser jag att det inte är
tillräckligt att hela köpeskillingen beskattas med denna skattesats.
Bestämmelsen bör därför föras ihop med de övriga stoppreglerna och hela
beloppet beskattas på samma sätt som föresläs för överutdelning från fämansföretag.

Den nuvarande regeln om beskattning v\d felaktig
prissättning vid överlä-

598

s. 599 Kontrollera mot PDF

telse
av egendom mellan fåmansföretag och delägarna kolliderar med be- Prop.
1989/90:110 stämmelserna om bäde företagets förvärv av egendom för
företagsledarens privata bruk och delägares införsäljning av onyttig lös
egendom. I praxis (RÅ 1985 1:52) har bestämmelsen om felaktig prissättning inte
ansetts tilllämplig när företagsledare vederlagsfritt tagit ut egendom från
företaget om företagets förvärv av samma egendom medfört att företagsledaren
beskattats för anskaffningskostnaden. Jag delar FSK:s uppfattning att denna
praxis bör komma till uttryck i lagtexten. Inte heller bör en delägares
införsäljning av onyttig lös egendom till överpris föranleda beskattning enligt
bestämmelsen om felaktig prissättning. Regeln att hela köpeskillingen skall
tas upp som skattepliktig intäkt får anses tillräcklig. Felaktig prissättning
vid införsäljning av fast egendom och bostadsrätter återkommer jag till
senare.

Har
delägaren i efterhand korrigerat en felaktig prissättning genom att t. ex.
återbetala mellanskillnaden till företaget, bör detta inte medföra att
transaktionen bedöms enligt någon stoppregel om rättelsen sker inom samma tid
som tillämpas för att rättelse av taxering skall anses ha skett frivilligt och
skattetillägg därför inte påförs. Däremot bör inte ett villkor aft avtalet
mellan företaget och delägaren är beroende av taxeringsmyndigheternas
godkännande beaktas. Transaktionen skall bedömas som om den fullföljts.

FSK:s
förslag om ändrad definition av begreppet fåmansföretag medför bl. a. att
bestämmelsen angående felaktig prissättning inte blir tillämplig på fåmansägda
handelsbolag. För en viss situation anser jag emellertid att felprisregeln bör
tillämpas även på fåmansägda handelsbolag.

Vad
jag syftar på är utköp frän ett fåmansägt handelsbolag av fastigheter och
bostadsrätter e.d. som vinstbeskattas enligt de förmänliga reglerna för
privatbostäder Förvärvar ett handelsbolag - eller ett aktiebolag - en jordbruksfastighet,
vilket kan komma att bli möjligt i framtiden, skall mangårdsbyggnaden ingå i
näringsverksamheten. Detta medför bl. a. att bolaget fär rätt att göra
reparationsavdrag. Tar delägaren sedan ut byggnaden ur bolaget och säljer den,
behöver han endast betala 9 % skatt på försäljningssumman om byggnaden efter
uttaget räknas som privatbostad. Det bör göras klart att uttaget inte utan
skatteeffekter kan ske till underpris. Bestämmelsen bör utformas på det sättet
att uttag från fåmansägt handelsbolag till underpris av fastigheter och
bostadsrätter e.d. som är sä inrättade att de kan användas för privat boende
också beskattas enligt regeln om felaktig prissättning.

Beträffande
beskattning vid företagsledares etter företagsledare närstående persons
upplåtelse av lokal tdl fåmansföretag gör jag föjande bedömning.

Mitt
förslag om beskattning vid uthyrning av privatbostäder (avsnitt 7.6) innebär
att beskattning sker på samma sätt i inkomstslaget kapital, oavsett om
uthyrningen avser hela eller del av året. Från hyresintäkten medges avdrag med
4 000 kn samt därutöver vid uthyrning av småhus 20 % av hyresintäkten och vid
annan uthyrning för den del av den egna hyran eller avgiften som belöper på den
uthyrda delen. Om bostaden eller del därav hyrs ut till arbetsgivare eller
uppdragsgivare medges inte 4 000-kronorsavdraget. I det fallet medges skäligt
avdrag.

Bakgrunden
till den nuvarande bestämmelsen om beskattning vid företagsledares upplåtelse
av lokal som ägs eller disponeras av honom till få-

599

s. 600 Kontrollera mot PDF

mansföretaget
var att man ville förhindra att företagsledaren genom att ut- Prop. 1989/90:110
nyttja schablonbeskattningen av en- och tväfamiljsfasdgheter skattefritt skulle
kunna tillgodogöra sig ersättningen. Bestämmelsen är enligt min mening
fortfarande befogad. Det gäller även när särskilda bestämmelser nu införs för
beskattning av anställdas ersättningar frän arbetsgivaren för lokal-upplåtelse
och trots de nya reglerna om beskattning av uthyrningsinkomsten Företagsledaren
skulle annars få möjlighet att ta ut ersättning från företaget som lägre
beskattad kapitalinkomst, trots att den egentligen borde beskattas som tjänst.
Hela hyresersättningen skall därför redovisas i inkomstslaget tjänst.

Upplåtarens
avdragsrätt för kostnader för uthyrningen bör begränsas tiU de direkta
merkostnaderna som föranletts av företagets utnyttjande av lokalen.

I
fråga om företagets avdragsrätt för lokalkostnaden anser jag i likhet med FSK
att denna bör motsvara utgivet belopp om detta är marknadsmässigt. Med
marknadsmässig ersättning förstås vad företaget skulle ha fått betala till en
utomstående för en motsvarande lokal.

Bestämmelsen
angående hyresersättning bör även fortsättningsvis gälla för fåmansägda
handelsbolag. Motivet till bestämmelsen hänger inte i första hand samman med
upprätthållandet av dubbelbeskattningen. I det här sammanhanget bör enligt min
mening inte göras någon skillnad mellan en upplåtelse till aktiebolag och
handelsbolag.

Bestämmelsen
om beskattning till följd av överträdelse av tåneförbudet i aktiebolagslagen
(1975:1385) år inte någon fåmansföretagsregel utan beskattning sker vid
förbjudna lån frän alla aktiebolag. Bestämmelsen bör därför brytas ut och
placeras i en egen anvisningspunkt, punkt 15 av anvisningarna till 32 S KL.
Innebörden av begreppet lån i aktiebolagslagen och KL bör vara detsamma och det
skall i normalfallet vara fråga om ett penninglån för att beskattning skall
ske. I förtydligande syfte bör detta framgå av lagtexten.

Grundprincipen
när det gäller beskattning av transaktioner som täcks av låneförbudet är att
det är fråga om uttag för gott av medel från företaget. Uttaget bör således
jämställas med lön. Frågan om en återbetalning av lånet skall utesluta beskattning
mäste bedömas mycket restriktivt. En omständighet som kan föranleda att
beskattning inte skall ske är att länet återbetalats före utgången av
låntagarens beskattningsår. Ett krav bör dock vara att det är fråga om en
definitiv återbetalning och inte ett s. k. rullande lån.

Enligt
reglerna som jag tidigare föreslagit för beskattning av råntefria eller
lågförräntade lån från arbetsgivare skall förmånen beskattas i inkomstslaget
tjänst och beläggas med socialavgifter samtidigt som ett mot förmånen svarande
belopp fär dras av enligt allmänna regler om avdrag för räntekostnader
(avsnitt 5.3.2.1). Vidare slopas det skattefria beloppet om 2 000 kn liksom de
särskilda reglerna om räntetillägg i 10 S 6 mom. SIL.

De
nya reglerna är enligt min mening inte dllräckliga för att avhålla företagsledare
i fåmansföretag från att utnyttja sin speciella ställning och därigenom skaffa
ett lån med fördelaktig ränta. Bestämmelsen om beskattning av företagsledare
eller närstående person som fär en sådan förmån bör därför

600

s. 601 Kontrollera mot PDF

behållas. Beskattning bör ske i inkomstslaget tjänst pä
samma sätt som vid Prop. 1989/90:110 överutdelning m. m. frän fämansföretag.
Företaget ä sin sida bör uttagsbeskattas.

Vid delägares införsäljning av en fastighet till
fåmansföretaget gäller för närvarande att reavinstberäkningen inte får göras
enligt de regler som normalt gäller vid fastighetsförsäljningan Regler
motsvarande de som gäller för beräkning av reaförlust skall i stället
tillämpas. RSV kan medge dispens om försäljningen sker av organisatoriska eller
andra synnerliga skäl. Enligt RSV:s praxis gäller i princip att undantag medges
om den införsålda fasdgheten helt eller till huvudsaklig del skall användas i
företagets rörelse.

Åven med de av mig föreslagna beskattningsreglerna för
fysiska personers avyttring av privatbostäder och näringsfastigheter (avsnitt
6.4.7 och 6.4.11) finns behov av att inte tillåta en schablonmässig beräkning
av reavinsten vid införsäljning av fastighet som inte skall användas i
företagets näringsverksamhet. Motivet är liksom tidigare att förhindra att
delägaren genom sådana onödiga införsäljningar tar ut medel från företaget pä
ett från skattesynpunkt fördelaktigt sätt, trots att delägaren genom företaget
har samma tillgång till fastigheten som före försäljningen. Jag delar FSK;s
uppfattning att RSV:s praxis - som innebär att införsäljningar av fastigheter
som helt eller huvudsakligen skall användas i företagets näringsverksamhet
beskattas enligt de vanliga reavinstreglerna - lagfästs. Detta innebär att
schablonberäkning av vinsten får göras vid sädana "nyttiga"
införsäljningar RSV bör få möjlighet att medge schablonberäkning om det finns
synnerliga skäl.

För att förhindra att en delägare i samband med
införsäljningen genom överprissättning för fastigheten tar ut medel frän
företaget, som beskattas enligt den av mig föreslagna skattesatsen på 30 % för
kapitalinkomster, bör överpriset beskattas som intäkt av tjänst.

Beräkning av reavinst för bostadsrätter skall i enlighet
med vad jag tidigare anfört (avsnitt 6.4.10) ske på i princip samma sätt som
beräkningen av reavinst för fastigheten Beräkningen av vinsten kan antingen
ske enligt en grundregel eller enligt en schablonregel. Mot denna bakgrund
anser jag att beskattningen av en delägares införsäljning av en bostadsrätt
fill fåmansföretaget bör behandlas på samma sätt som en motsvarande
fastighetsinförsälj-ning.

Bakgrunden till nuvarande bestämmelser att fämansföretag
endast har avdragsrätt för utbetalat tandem är att det ansetts
otillfredställande att fåmansföretag skulle få en skattekredit genom att göra
reserveringar för tantiem och liknande skulden Syftet med bestämmelsen är att
företagets avdrag och mottagarens skattepliktiga intäkt skall hänföra sig till
samma än FSK föreslär att avdragsrätt införs för avsättning om tantiemet
betalas ut inom två månader från räkenskapsårets utgång. I likhet med RSV anser
jag att förslaget - trots vissa fördelar - skulle innebära en sådan tungrodd
administration att det inte bör genomföras.

601

8.12.2 Begreppsdeflnitioner

Prop. 1989/90:110

Mitt förslag:
Definidonen av fämansföretag skall inte omfatta handelsbolag. För de fall en
viss bestämmelse skall omfatta även handelsbolag införs en definition av
begreppet fåmansägt handelsbolag som i princip överensstämmer med definitionen
av fåmansföretag. För handelsbolagen är det andelsinnehavet eller
bolagsavtalet som avgör om ett väsentligt inflytande föreliggen Det skall av
lagtexten framgå att aktiernas röstvärde skall beaktas vid bedömningen av om
ett företag är ett fämansföretag. Det skall vidare av lagtexten framgå att
bolag vars aktier är inregistrerade vid Stockholms fondbörs eller är föremål
för OTC-notering inte skall räknas som fåmansföretag. Detta bör ske genom att
hänvisning görs till begreppet aktiemarknadsbolag enligt lagen (1985:571) om
värdepappersmarknaden. Likaså skall som fåmansföretag inte räknas
bostadsrättsföreningar och renodlade bostadsaktiebolag.

FSK:s
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser är positiva till förslagen. Frän några håll anförs
att inga företag vars aktier är föremål för omsättning pä aktiemarknaden eller
för inofficiella noteringar bör betraktas som fämansföretag. Några
länsskattemyndigheter anser att subsidiärdefinitionen av fåmansföretagsbegreppet
bör ändras sä att den kan tillämpas på sådana bolag som t.ex. Praktikertjänst
AB, där verksamheten är uppdelad pä flera avgränsade rörelsegrenan Från några
håll efterlyses en närmare definition av företagsledarbegreppet i lagtexten.

Skälen för mitt förslag:
Vid tillkomsten av lagstiftningen om fåmansföretag framhölls att det avgörande
för om ett fåmansföretag skulle anses föreligga var att en person eller ett
fåtal personer hade ett dominerande eller väsentligt inflytande i företaget. Av
lagtexten kom emellertid inte klart att framgå att aktiernas röstvärde skall
beaktas vid bedömningen om ett sådant inflytande föreliggen Praxis (RÅ 1986
ref. 47) har dock tolkat bestämmelsen så att de ägda eller innehavda aktiernas
röstvärde skall beaktas. Jag delar kommitténs uppfattning att detta bör komma
till klart uttryck i lagtexten.

Bolag som är
inregistrerade vid Stockholms fondbörs eller är föremål för OTC-notering fär
anses vara underkastade sådan insyn och kontroll att det inte föreligger samma
risk för missbruk som i mer renodlade fåmansföretag. I praxis har också ett
OTC-noterat företag inte bedömts som ett fåmansföretag ( RÅ 1986 ref. 165).
Jag anser i likhet med kommittén att det av lagtexten bör framgå att
definitionen av fåmansföretag inte omfattar sådana bolag. Detta bör uttryckas
genom en hänvisning till begreppet aktiemarknadsbolag i lagen om
värdepappersmarknaden. För övriga bolag som är föremål för omsättning pä
marknaden och för vilka inofficiella noteringar föreligger är jag inte beredd att
föreslå något generellt undantag. I dessa fall får en bedömning göras i varje
enskilt fall.

Beskattningen
av handelsbolagens vinster är inte uppdelad i tvä led utan

602

all
beskattning sker direkt. Ägarnas uttag av kontanter ur handelsbolaget påverkar
alltså inte beskattningen. Handelsbolagens ställning inom
fåmans-företagslagstiftningen har ifrågasatts frän många häll, bl. a. eftersom
ett av syftena med denna lagstiftning var att förhindra ägarna av aktiebolag
att tillgodogöra sig bolagets vinstmedel pä ett sådant sätt att beskattningen
vid uttagstillfället kringgås. Jag delar den uppfattningen att handelsbolagen
inte generellt skall anses som fåmansföretag. De bör därför undantas frän
definitionen. Om en bestämmelse skall tillämpas pä ett handelsbolag bör detta
i stället uttryckligen anges. Till följd av detta måste en särskild definition
av vad som avses med ett fåmansägt handelsbolag införas. Definitionen bör ansluta
till definitionen av fåmansföretag. Frågan om ett dominerande inflytande föreligger
i sådana handelsbolag skall avgöras med ledning av andelsinnehavet eller
bolagsav';alet.

Beträffande
definitionen av företagsledarbegreppet delar jag FSK:s uppfattning att en
närmare konkret utformning i lagtexten knappast är möjlig utan att en samlad
bedömning av alla föreliggande omständigheter måste göras. Härvid kan
jämförelse bl. a. göras med vad som gäller vid bedömningen vid
inkomstuppdelning i familjeföretag beträffande förhållandet mellan företagsledare
och medhjälpande make.

Bestämmelserna
om beskattning av förmåner från fåmansföretag har tagits in i punkt 14 av
anvisningarna till 32 S KL. Till punkt 15 av anvisningarna till 32 S KL har
flyttats bestämmelserna om beskattning vid överträdelse av låneförbudet.
Bestämmelserna om reavinstberäkning vid delägares införsäljning av egendom har
tagits in i 24 § 6 mom. SIL. I 2 S 13 mom. SIL har införts bestämmelser som tar
sikte på fåmansföretaget.

Prop. 1989/90:110

8.12.3 Inkomstuppdelning i familjeföretag

Mitt förslag: Den nuvarande 400-timmarsgränsen för att
medhjälpande make själv skall beskattas för ersättning för sin arbetsinsats
liksom bestämmelsen angående arbete utfört i makarnas gemensamma bostad
slopas. Avgörande skall i stället vara den faktiska arbetsinsatsen och
ersättningens marknadsmässighet i förhällande till det utförda arbetet.
16-årsgränsen för att barn själva skall beskattas för lön för sitt arbete i
föräldrarnas verksamhet behålls.

Beträffande
ersättningar från fåmansägt handelsbolag dll medhjälpande make och barn, som
också är delägare i bolaget, skall bestämmelsen om inkomstuppdelning gälla för
all inkomst - bortsett från skälig ränta pä insatt kapital.

FSK:s förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
I stort sett samtliga remissinstanser är positiva till att 400-timmarsgränsen
slopas. Företrädare för näringslivet föreslär att 16-ärs-gränsen slopas eller i
vart fall sänks till 15 är. Några remissinstanser anser att bestämmelsen
angående inkomstuppdelning i fåmansägda handelsbolag där make och barn ocksä är
delägare är obehövlig.

603

Skälen för mitt förslag: Makar som tillsammans har ett
företag eller bedri- Prop. 1989/90:110 ver näringsverksamhet behandlas i
beskattningshänseende olika när det gäller möjligheten att fördela resultatet
mellan sig beroende pä om verksamheten anses utövad gemensamt eller om den ene
maken betraktas som medhjälpare. Anses verksamheten bedriven av båda makarna
gemensamt eller anses - i fåmansföretag - båda makarna som företagsledare,
godtas i princip den av makarna gjorda inkomstuppdelningen. I medhjälparfallen
är det den medhjälpande makens faktiska arbetsinsats som är avgörande för
möjligheten till inkomstuppdelning. Denna princip är enligt min mening en
riktig utgångspunkt för reglernas uppbyggnad. En medhjälpande make har ungefär
samma ställning som en utomstående som anställts i företaget och har inte det
ansvar som följer av företagsledande uppgiften Beträffande gränsdragningen
mellan gemensam verksamhet och medhjälparfall anser jag att departementchefens
uttalande i prop. 1975/76:77 s. 67 f. fortfarande är vägledande både i
direktägd verksamhet och i fämansföretag där båda makarna är verksamma.

När en av makarna anses som medhjälpare krävs för
inkomstuppdelning att den medhjälpande makens arbetsinsats uppgått till minst
400 timmar under beskattningsåret. Denna timgräns infördes för att möjliggöra
en kontroll av medhjälpande makens arbetsinsats. 400-timmarsgränsen har
alltsedan den infördes kritiserats starkt. Den har ansetts leda till effekter
som inte kan accepteras från rättvise- och jämställdhetssynpunkt. Skäl kan i
och för sig anföras för att behälla 400-timmarsgränsen om denna är effektiv
från kontrollsynpunkt. Av de enkätsvar som redovisats i FSK:s betänkande och
av inkomna remissvar framkommer emellertid att sä inte är fallet. 400-timmarsgränsen
bör därför slopas. Avgörande för inkomstuppdelningen skall i stället vara den
medhjälpande makens faktiska arbetsinsats och ersättningens marknadsmässighet.
Liksom ddigare bör telefonpassning och representation i bostaden inte beaktas.

Regeln om ålderskravet för att barn själva skall bli
beskattade är fortfarande motiverad av kontrollskäl. Några mer bärande skäl
för att sänka åldersgränsen föreligger inte enligt min mening.

Bestämmelserna om inkomstuppdelning gäller ocksä lön från
handelsbolag till företagsledarens make och barn som är delägare i
handelsbolaget. Bestämmelserna har ansetts vara tillämpliga endast vid
fördelning av arbetsinkomster (RÅ 83 1:18 och RÅ 1986 ref. 111). Praxis
möjliggör alltså en inkomstuppdelning i fåmansägda handelsbolag som inte
godtas när det gäller fämansaktiebolag. Bestämmelserna om inkomstuppdelning bör
inte - såvitt gäller inkomst som make och barn får som delägare i
handelsbolaget - begränsas till att avse endast ersättning för utfört arbete.
Om det belopp sädana delägare fått från bolaget överstiger marknadsmässig
ersättning för utfört arbete och skälig ränta pä insatt kapital, skall därför
företagsledaren beskattas för den överskjutande delen.

Bestämmelserna om inkomstuppdelning har tagits in i punkt
13 av anvisningarna till 32 S KL.

604

8.13
Övergången till det nya systemet 8.13.1.
Avskattning av lagerreserver m.m.

Prop. 1989/90:110

Mitt förslag:
Lagerreserver, avsättning till internvinstkonto och resultatutjämningsfond
återförs till beskattning till den nya skattesatsen under längst fyra än
Formellt återförs reserverna till beskattning vid 1992 ärs taxering. Vid denna
taxering beslutas ett uppskovsbelopp som utgör skillnaden mellan de upplösta
reserverna och årets survavsättning. Beloppet utgör en intäkt som skall
återföras till beskattning med minst 25 % per är vid taxeringarna åren 1992-
1995. Något särskilt avdrag - rabatt - om uppskovsbeloppet återförs i snabbare
takt utgår inte. Fysiska personer behöver inte ta upp någon del av uppskovsbeloppet
vid 1992 års taxering. För enskilda näringsidkare skall intäkten beläggas med
särskild löneskatt och inte bli förmänsgrundande om den skattskyldige inte
yrkar annat. För näringsidkare som i samband med övergängen går över dll att
driva verksamheten i aktiebolag föreslås en möjlighet att återföra
uppskovsbeloppet i bolaget.

URF:s förslag:
Överensstämmer i huvudsak med mitt. De särskilda av-skattningsreglerna föreslås
även omfatta skadeförsäkringsföretagens regleringsfonder för trafikförsäkring
och utjämningsfonden Avsättning till internvinstkonto omfattas däremot inte.
Återföring föreslås ske under fem ån För uppskov krävs i princip maximal
survavsättning. Återföring skall ske med minst 30 %, 20 %, 20 %, 20 % och 10 %
under taxeringsåren 1992-1996, Vid snabbare återföring utgår rabatt med
maximalt 13,5 % av återfört belopp. För en fysisk person som skjuter upp
återföringen till 1993 års taxering utgår ett tillägg om 10 % av det uppskjutna
beloppet.

Remissinstanserna: Förslaget
godtas i stort. RSV anser att en avvecklingsperiod om tre är är tillräcklig.
Verket hävdar att kravet pä maximal survavsättning vid 1992 ärs taxering är
okontrollerbart. Från näringslivets sida framhålls att reglerna av
likviditetsskäl bör få en generösare utformning. Näringslivets
skattedelegation understryker att avskattningsperiodens längd inte fär
begränsas, att en höjning av rabatten bör övervägas för att nå åsyftad effekt
samt att anstånd bör medges med inbetalning av den skatt som belöper på
reservupplösningen.

Skälen för mitt förslag:
Av flera skäl är det angeläget att de nya reglerna kan tillämpas fullt ut så
snart som möjligt. Förslaget att de gamla reserverna skall skattas av till den
nya, lägre skattesatsen möjliggör också en förhällan-devis kort
avskattningsperiod. Här bör också beaktas att företagen, lät vara i varierande
omfattning, har möjlighet att föra över en del av gamla reserver till surv.

Uppskov med beskattningen
bör medges vid återföring av resultatutjämningsfond samt reserver i lager och
pågående arbeten. Avsättning till internvinstkonto omfattades inte av
förslaget i lagrådsremissen. Med hänsyn till att sådana avsättningar i vissa
fall kan uppgå till betydande belopp anser jag

605

dock att
uppskov bör medges även vid upplösning av sådana reserven Prop. 1989/90; 110

Jag har tidigare föreslagit att skadeförsäkringsföretagens
avdragsrätt för avsättning till regleringsfonder för trafikförsäkring och
utjämningsfonder avskaffas. Avskattningsfrågan bör dock utredas vidare (jfr
avsnitt 8.8.3). Jag avstår därför frän att nu lägga fram något förslag om hur
dessa fonder skall återföras till beskattning.

Bl. a. aktiebolagens möjligheter till reserveringar i
lager m.m. har begränsats genom lagsdftning under hösten 1989 (prop. 1989/90:50,
SkUlO, SFS 1989:1021). Detta innebär att likviditetseffekterna vid
avskattningen minskar något. Avskattningsperioden bör därför kunna förkortas
till fyra ån Förekomsten av rabatter skulle medföra att företagen likväl skulle
fä möjligheter att genom lageruppbyggnad eller ökade nedskrivningar uppnå betydande
skattevinsten Jag föreslår därför att rabatter inte skall utgå. I gengäld
behöver några spärregler för lagerreservuppbyggnad inte införas.

Avskattningsregler utan rabatter medför en budgetförstärkning
i förhällande till URF:s förslag. Reglerna blir ocksä enklare att tillämpa då
något krav pä maximal survavsättning inte behöver införas. Mot bakgrund av
detta bör uppskovsbeloppet fördelas jämnt över perioden så att minst 25 % per
är återförs vid taxeringarna 1992 - 1995.

De återförda beloppen bör beaktas vid debiteringen av
preliminärskatt. Jag avser att senare återkomma till de frågor som aktualiseras
i det sammanhanget.

För aktiebolagens del kommer den skattepliktiga intäkten
att beskattas med skattesatsen 30 %. För enskild näringsverksamhet skulle
likviditetspåfrestningen bh större än för akdebolag om intäkten både grundar
egenavgifter och träffas av full inkomstskatt. Det finns därför skäl att inte
ta ut fulla egenavgifter utan enbart skattedelen - den särskilda löneskatten.
En skattskyldig som önskar det bör dock ha möjlighet att låta intäkten bli
förmånsgrundande. I sådana fall skall fulla egenavgifter tas ut.

Dessa regler är avsedda att gälla för de enskilda
näringsidkare som efter skattereformen väljer att driva verksamheten vidare i
samma företagsform. Näringsidkare som vid eller efter övergängen byter
företagsform och går över till aktiebolag bör få en möjlighet att lösa upp de
gamla reserverna i aktiebolaget. Avskattningen kan dä ske till en skattesats om
30 %.

URF föreslär att någon obligatorisk avskattning inte skall
ske för fysiska personer redan vid 1992 ärs taxering. I stället får motsvarande
högre belopp tas upp till beskattning vid 1993 års taxering med ett tillägg om
10 %. Utnyttjas den möjligheten skall - om uppskovsbeloppet vid 1992 ärs
taxering fastställs till 100 - vid 1993 ärs taxering tas upp 52,5 (25 - 10 %
av 25 + 25) och vid 1994 och 1995 ärs taxeringar vardera 25.

Bakgrunden till URF:s förslag i denna del är att de skattskyldiga
skall få viss tid pä sig att ta ställning till i vilken företagsform
avskattningen av reserverna skall göras och hur verksamheten skall bedrivas
fortsättningsvis. Det argumentet för en senareläggning av avskattningen gäller
alltjämt, särskilt som frågan om SRM och handelsbolagens beskattning skall
utredas vidare. URF:s förslag bör därför genomföras. Med hänsyn till bl. a. att
avskattnings-

tiden
begränsats från fem till fyra är finns det inte tillräckliga skäl att räkna

606

upp det senarelagda
avskattningsbeloppet med ett 10-procentigt tillägg. Det innebär - för att knyta
an till det tidigare exemplet - att den sammanlagda intäkten vid 1992 och 1993
års taxeringar blir 50 oavsett hur avskattningen fördelas mellan dessa ån

Även för de enskilda
näringsidkarna gäller att surven kan absorbera en stor del av
avskattningsbeloppet. Likviditetseffekterna blir i de flesta fall begränsade.
Har näringsidkaren ett stort och maximalt nedskrivet lager kan effekten
emellertid bli mer kännban Jordbrukare med djurbesättningar hör ofta till denna
kategori. Jag vill därför erinra om att mitt förslag (avsnitt 8.3.2) att djur
skall fä värderas till 85 % av den genomsnittliga produktionskostnaden leder
till att storleken av de lagerreserver som skall återföras till beskattning
minskar högst betydligt.

Prop. 1989/90:110

8.13.2
Regler för banker m.fl.

Mitt förslag: De
finansiella företagens obeskattade reserver - värderegleringskonton m.m. -
återförs i sin helhet till beskattning vid 1992 ärs taxering. Skatten som
belöper på uppskovsbeloppet debiteras under en fyraårsperiod taxeringsåren
1992 - 1995 med 25 % resp. år. Någon rabatt utgår inte.

URF:s förslag: Obeskattade
reserver återförs under tre än Uppskovsbeloppet fastställs vid 1992 ärs
taxering och tas upp till beskattning med minst 25, 25 resp. 50 % under
taxeringsåren 1992- 1994. Rabatt utgår med högst 32 % av det återförda
beloppet.

Remissinstanserna:
Riksbanken och bankinspektionen anser att förslaget är bra från
kapitaltäckningssynpunkt. Bankinspektionen anser dock att avskattningen - i
vart fall när det gäller banker som är beroende av internationell rating - bör
ske med ett engångsbelopp. Från de finansiella företagens sida är man kritisk
mot förslaget. De anser att avskattningen leder dll försämrad konsolideringsgrad
även om soliditeten förbättras. Rabatten bör vara generösare. Som ett
alternativ till rabatt bör en längre avskattningsperiod få tillämpas.

Skälen för mitt förslag:
De särskilda villkor som gäller för vissa företag i den finansiella sektorn har
redovisats tidigare (avsnitt 8.8.2). För i första hand bankerna gäller att de
fyller viktiga samhällsfunktioner och dessutom är de föremål för en löpande
värdering av olika internationella ratinginstitut.

För banken finansbolag,
kreditaktiebolag, fondkommissionsbolag m.fl. gäller fno.m den 1 februari 1990
skärpta kapitaltäckningskrav (prop. 1989/90:43. NU15, SFS 1989:1086-1095).
Kapitalkraven har anpassats dll den internationella nivå som föreslagits av den
s.k. Baselkommittén, ett samarbetsorgan inom 10-gruppen, dll vilken Sverige hön

De nyss föreslagna
reglerna med ett uppskovsbelopp som intäktsförs under ett antal är är mindre
lämpliga för företag med internationellt anpassade kapitaltäckningskrav. Jag
delar därför bankinspektionens uppfattning att avskattningen lämpligast bör
ske med ett engångsbelopp så att de upplösta re-

607

serverna efter avdrag för
avsättning dll surv omedelbart kan tas upp till beskattning och pä en gäng kan
föras över till eget kapital. Den likviditets- och lönsamhetspäfrestning som
engångsavskattningen kan innebära bör lösas genom att skattebeloppet får
erläggas under ett antal är.

Den här beskriva tekniken
bör tillämpas inte bara på bankerna. Skillnaderna mellan bankerna och andra
institut pä de finansiella marknaderna tenderar alltmer att suddas ut. Jag
anser därför att gemensamma bestämmelser bör gälla för alla nu aktuella företag
som kommer att lyda under kapitaltäckningsregler Däremot anser jag inte att
t.ex. dotterföretag - givetvis förutsatt att dessa inte själva lyder under
kapitaltäckningskrav - till sädana företag bör omfattas av reglerna.

URF diskuterar ett
alternativ där skatten pä det skattepliktiga beloppet skulle fastställas vid
1992 ärs taxering och att avskattningen därmed skulle göras till en uppbördsfräga
(SOU 1989:34 not 3 s. 346). Nackdelen med metoden är enligt URF att en sådan
regel fordrar kompletterande bestämmelser för avräkning av förluster under
avskattningsperioden. När det gäller de finansiella företagen anser jag inte
att några avräkningsregler för förluster behövs.

Av tekniska skäl anser jag
att ett uppskovsbelopp bör bestämmas även för banker m.fl. Beloppet skall sedan
omedelbart återföras till beskattning. Skatten på uppskovsbeloppet debiteras
sedan som om den belöpte på beskattningsår som taxeras 1992 - 1995.
Likviditetseffekterna blir därmed desamma som för icke finansiella företag.

Prop.
1989/90:110

8.13.3
Förlustavdrag m.m.

Mitt förslag:
Gamla outnyttjade förluster enligt lagen (1960:63) om förlustavdrag får av
juridiska personer dras av vid den första taxeringen i det nya systemet.
Uppkommer underskott får detta föras vidare enligt de nya reglerna. Fysiska
personer fär motsvarande avdrag antingen från sin taxerade förvärvsinkomst
eller från inkomst av kapital. För alla skattskyldiga gäller att reaförluster
som inte kunnat utnyttjas och vissa förluster i rederirörelse m.m. förs över i
det nya systemet pä i huvudsak oförändrade premisser.

URF:s
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Inga invändningar har framförts mot förslaget.

Skälen för mitt förslag:
Jag har tidigare föreslagit att alla aktiebolags inkomster skall beskattas i
en enda förvärvskälla och att begränsningarna i rätten att räkna av t.ex.
underskott av rörelse i utlandet och rederirörelse m.m. från annan inkomst
avskaffas. Underskott skall få dras av vid taxeringen för det närmast följande
taxeringsåret (avsnitt 8.5). Juridiska personer utom dödsbon bör vid övergången
få föra över sina gamla förluster till det nya systemet och räkna av dessa mot
inkomsten av näringsverksamhet. I de fall nuvarande regler innebär
begränsningar i rätten att kvitta underskott mot andra slags inkomster bör
motsvarande gälla för gamla underskott även i det

608

nya
systemet.

Enskilda
näringsidkares gamla outnyttjade förluster får dras av antingen mot
förvärvsinkomst eller mot inkomst av kapital.

Övergångsreglerna
flnns i lagen om upphävande av lagen (1960:63) om förlustavdrag, i punkterna 5
och 6 av övergångsbestämmelserna till KL och i punkterna 6 och 13 av övergångsbestämmelserna
till SIL.

Prop. 1989/90:110

8.13.4 Spärregler

Mitt
förslag: Rätten till avdrag för värdeminskning på inventarier och andra
tillgångar som skrivs av enligt inventariereglerna halveras vid 1991 års
taxering till vinstdelningsskatt och särskild vinstskatt. Begränsningen gäller
endast anskaffningar efter den 26 januari 1990. Undantag görs för sådana
anskaffningar som grundas på skriftligt avtal som ingåtts senast nämnda dag.
En möjlighet dll dispens införs för vissa omstruktureringssituationen

Skälen för mitt förslag: URF föreslår - i syfte att
begränsa skattemässigt betingade lagerreservuppbyggnader inför övergången - att
särskilda spärrregler införs. Jag har tidigare redogjort för skälen till att
sådana regler inte bör införas för lager (avsnitt 8.13.1).

För att underlätta övergången till det nya skattesystemet
togs under hösten 1989 ett första steg mot en ny företagsbeskattning (prop.
1989/90:50, SkUlO, SFS 1989:1016 - 1023). Bolagsskattesatsen sänktes från 52 %
fill 40 % för aktiebolag och flertalet andra juridiska personen Parallellt med
detta togs rätten till avdrag för avsättning till allmän investeringsfond bort
samtidigt som utrymmet för lagernedskrivning begränsades. Som framgått innebär
mitt här framlagda förslag att bolagsskattesatsen vid 1992 års taxering sänks
till 30 % och att vinstdelningsskatten avskaffas.

Sänkningen
av bolagsskattesatsen mellan inkomståren 1990 och 1991 blir alltså 10
procentenheten För företag som betalar vinstdelningsskatt kommer skillnaden i
skattesats att bli betydligt större. Det rör sig om en sänkning från ungefär 48
% till 30 %. För företag med brutna räkenskapsår som betalar särskild
vinstskatt kan skattesatsen vid 1991 ärs taxering uppgå till ungefär 57 %. Så
stora skillnader i skattesats mellan inkomståren 1990 och 1991 ger företagen
ett incitament att tidigarelägga avdrag i en omfattning som annars inte skulle
ha varit företagsekonomiskt modverad. Ett verksamt inslag i en sådan
skatteplanering skulle vara att anskaffa inventarier och utnyttja rätten till
värdeminskningsavdrag.

Det är
från allmän synpunkt inte önskvärt att skatteomläggningen driver fram en
efterfrågan på avskrivningsunderlag. Särskilda regler bör därför införas för
att begränsa de skattemässiga vinsterna av sådana avdrag vid 1991 års taxering.
Reglerna bör ta sikte på värdeminskningsavdrag pä inventarier och andra
tillgångar för vilka samma avdragsregler är tillämpliga. Åtgärden bör endast
bli tillämplig vid taxeringen dll vinstdelningsskaft och fill särskild
vinstskatt. Reglerna bör utformas så att skatteeffekten av ett värdeminsk-

609

39 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

ningsavdrag
vid 1991 års taxering blir ungefär samma oavsett om företaget betalar
vinstdelningsskatt eller inte.

Det är bakgrunden till att regeringen i anslutning till
att lagrädsremissen beslutades lämnade en skrivelse till riksdagen (skn
1989/90:84) med meddelande om kommande lagstiftning på grundval av förslaget i
lagrådsremissen. Syftet med att lämna en sådan skrivelse var att nya regler
skulle kunna till-lämpas på inventarieanskaffningar m.m. som skett efter den 26
januari 1990.

Innebörden
av förslaget är att rätten till värdeminskningsavdrag halveras vid 1991 ärs
taxering till vinstdelningsskatt och särskild vinstskatt. Med hänsyn till den
tekniska utformningen av vinstdelningsskatten och den särskilda vinstskatten
bör begränsningen göras i form av att en del av det värdeminskningsavdrag som
medgetts vid taxeringen till statlig inkomstskatt återförs till beskattning.

De nya
reglerna bör alltså endast avse inventarier och andra tillgångar som anskaffats
efter den 26 januari 1990. Undantag bör göras om en sädan anskaffning grundas
pa ett skriftlig avtal som ingåtts senast nämnda dag. I övrigt innebär
förslaget i lagrådsremissen att alla inventarieanskaffningar omfattas av
begränsningen. Till grund för förslaget ligger bedömningen att en regel tned
längre gående undantag riskerar att bli verkningslös. Förslaget bör dock
modifieras på en punkt. Det kan finnas anledning att undanta inventarieanskaffningar
m.m. som görs till följd av strukturrationaliseringar En möjlighet för
länsskattemyndigheten att befria från tillämpningen av begränsningsregeln bör
därför införas för sådana fall.

Prop. 1989/90:110

s. 610 Kontrollera mot PDF

8.14 Avdragsrätt för bidrag till FoU m.m.

Mitt
förslag: Bemyndigandet för regeringen - eller myndighet regeringen bestämmer -
att förordna om avdragsrätt för bidrag till viss forskning, visst
utvecklingsarbete eller viss museiverksamhet avskaffas. Avdragsrätten för
bidrag till forskning och utveckling skall fortsättningsvis följa endast av de
generella reglerna. Nuvarande avdragsrätt för bidrag till Stiftelsen Sveriges
Tekniska Museum lagregleras. Bemyndigandet för regeringen - eller myndighet
regeringen bestämmer - till föreskriftsrätt i fråga om avdragsrätt för framtida
utgifter för använt kärnbränsle m.m. avskaffas.

URF:s förslag: URF föreslär att bemyndigandena behålls.

Remissinstanserna: Frågan har inte berörts vid
remissbehandlingen.

Skälen för
mitt förslag: I KL finns ett bemyndigande för regeringen - eller myndighet
regeringen bestämmer - att för viss tid förordna att bidrag till viss
forskning, visst utvecklingsarbete eller viss museiverksamhet skall anses som
avdragsgill driftkostnad i den skattskyldiges rörelse (punkt 18 andra stycket av
anvisningarna till 29 S). Samma gäller i jord- och skogsbruk (punkt 1 åttonde
stycket av anvisningarna till 22 S KL).

Bemyndigandet
som ursprungligen avsåg endast forskning och utveckling (FoU) tillkom genom
lagstiftning år 1970 (Ds Fi 1970:1, prop. 1970:135,

610

s. 611 Kontrollera mot PDF

BeU 59,
SFS 1970:651). Genom lagstiftning är 1984 utvidgades bemyndigan- Prop.
1989/90:110 det till att omfatta även bidrag till viss museiverksamhet (prop.
1983/84:107 bil. 5, KrU 24, SFS 1984:715). Avsikten med utvidgningen var aft
fillskapa avdragsrätt för bidrag till Tekniska Museet.

Regeringen har med stöd av bemyndigandet utfärdat
föreskrifter av angivet slag. Nu gällande föreskrifter finns i förordningen
(1975:127) om avdrag för bidrag till viss forskning m.m.
(forskningsförordningen, ändrad senast genom SFS 1988:1154). Förordningen
gäller t.o.m. 1991 ärs taxering.

Lagrådet framhåller att det är fullt klart att
bemyndigandet strider mot innehållet i 8 kap 3, 5 och 7 SS regeringsformen.
Bestämmelserna innebär att riksdagen har exklusiv normgivningskompetens pä
skatteområdet och att denna inte kan delegeras. Det ursprungliga bemyndigandet
infördes före nya regeringsformen och stred inte mot dä gällande krav på
normgivning. På grund av punkt 6 i övergångsbestämmelserna till regeringsformen
gäller bemyndigandet utan hinder av att det inte tillkommit i den ordning som
skulle ha iakttagits vid tillämpning av regeringsformen och det får utnyttjas
även efter ikraftträdandet av regeringsformen tills riksdagen bestämmer annorlunda.

1 lagrådsremissen föreslogs att bemyndigandet skulle
behållas och avse det utvidgade inkomstslaget näringsverksamhet (punkt 24 andra
stycket av anvisningarna till 23 § KL). Som lagrådet framhåller innebär detta
att regeringsformens krav pä normgivning kommer att gälla och att
bemyndigandet blir olagligt. Föreskrifter av det slag som finns i
forskningsförordningen mäste alltså ges i form av lag.

Fråga uppkommer därför om att lagreglera avdragsrätten för
bidrag till de institut som nu finns i forskningsförordningen. Det kan
emellertid ifrågasättas om det - bortsett för Tekniska Museet - finns något
egentligt behov av en sådan åtgärd.

Samtidigt som bemyndigandet tillkom utvidgades
avdragsrätten för FoU-kostnader generellt genom uttryckliga bestämmelser i KL
(punkt 18 första stycket av anvisningarna till 29 S och punkt 1 åttonde stycket
till 22 §). För avdragsrätt krävs numer att FoU:n "har eller kan antas få
betydelse för den skattskyldiges rörelse" resp. jord- eller skogsbruk.
Avdragsrätt föreligger även för kostnader för att få information om sådan FoU.
Avdragsrätten avser såväl egen FoU-verksamhet (intern FoU) som kostnader för
anskaffning av FoU-resultat frän utomstående (extern FoU). Till extern FoU hör
bl.a. bidrag till utvecklingsbolag och forskningsinstitut.

Vad som krävs för avdragsrätt är inte mer än att företaget
har ett rimligt intresse av FoU-arbetet i näringsverksamheten. Avdragsrätt
föreligger däremot inte för sådan FoU som normalt helt faller utanför
näringsverksamheten (prop. 1970:135 s. 33). Med FoU avses såväl målinriktad
forskning som grundforskning samt utvecklingsarbete (prop. s. 28 och 30).
FoU-arbetet behöver inte vara rent vetenskapligt eller teoretiskt. Som exempel
på forskningsarbeten har i förarbetena nämnts - förutom teknisk FoU på
industrins, jord- och skogsbrukets områden - även andra slag av forskning som
kommersiell och företagsekonomisk forskning, forskning om arbetspsykologi,

arbetshygien
och arbetsskydd, personalvård, informationsteknisk forskning

611

s. 612 Kontrollera mot PDF

och forskning rörande miljövård. Prop. 1989/90:110

Bakgrunden till lagstiftningsingripandet var att praxis
ansågs vara alltför restriktiv i fråga om främst bidrag till FoU. Avdrag för
sådana bidrag medgavs tidigare i princip endast för vetenskapligt FoU-arbete
som hade en mer direkt eller påtaglig betydelse för bidragsgivarens
intäktsförvärv. Den generella utvidgningen av avdragsrätten genom 1970 års
lagstiftning har gett åsyftat resultat. Detta bekräftas av utgången i ett
antal förhandsbesked (RÅ 1973 A 118, RÅ 1976 ref. 105 och RÅ 1987 not. 440).

Avsikten med bemyndigandet i fråga om FoU-bidrag har inte
varit att tillskapa en avdragsrätt som inte följer av den generella regeln
utan att förenkla förfarandet, undvika tvister och göra det enklare för en
bidragsgivare att överblicka skattekonsekvenserna (prop. s. 36). Mot bakgrund
härav och med hänsyn till nuvarande mer generösa praxis anser jag att det inte
längre är behövligt att särreglera avdragsrätten för bidrag till vissa
FoU-institut. I de fall FoU:n i fråga har eller kan antas få någon betydelse
för bidragsgivarens näringsverksamhet kommer avdrag även fortsättningsvis att
medges.

I fråga om avdragsrätten för bidrag till Stiftelsen
Sveriges Tekniska Museum är läget annorlunda. Avdragsrätt för bidrag till
Tekniska Museet torde normalt inte komma i fråga utan en uttrycklig reglering.
Enligt min uppfattning har Tekniska Museet en sådan anknytning till och
betydelse för bl.a. industriföretagen att bidragen även fortsättningsvis bör
vara avdragsgilla. Avdragsrätten bör gälla i näringsverksamhet. Föreskrifter om
detta bör ges i form av en särskild lag.

Lagrådet har också tagit upp ett annat bemyndigande. Det
gäller bemyndigandet för regeringen - eller myndighet regeringen bestämmer -
att utfärda årliga föreskrifter för beräkning av avdrag för belopp som företag
som driver kärnkraftsanläggning avsatt i räkenskaperna för beskattningsåret för
att täcka företagets utgifter för framtida hantering av utbränt kärnbränsle
(punkt 1 b av anvisningarna till 41 S KL).

Bemyndigandet infördes genom lagstiftning år 1978 (prop.
1978/79:39, SkU 18, SFS 1978:974) och gavs något ändrad lydelse genom
lagstiftning år 1981 (prop. 1980/81:90 bil.l, NU 60, SFS 1981:670). RSV
utfärdar åriigen föreskrifter för avdragets beräkning (senast RSFS 1989:17).

I lagrådsremissen föreslogs att bemyndigandet skulle
behållas (punkt 5 av anvisningarna till 24 S KL). Som lagrådet framhåller bör
bemyndigandet upphävas eftersom det inte uppfyller regeringsformens nyss nämda
krav pä normgivning. RSV kan fortsättningsvis utfärda rekommendationer i ämnet.

612

s. 613 Kontrollera mot PDF

9.
Kompletterande åtgärder och ekonomiska Prop.
1989/90: no

effekter

9.1 Inledning

För att skattereformen skall ge ett tillfredsställande
resultat krävs kompletterande fördelnings- och bostadspolitiska åtgärden Jag
har samrått med cheferna för social-, utbildnings-, jordbruks- och
bostadsdepartementen samt statsrådet Persson, som har föreslagit eller avser
att föreslå de åtgärder som jag kortfattat redogör för nedan.

I detta avsnitt redovisar jag budget- och fördelningseffekter
av de av mig föreslagna skatteändringarna i kombination med de fördelnings- och
bostadspolitiska åtgärderna. Redovisningen av de bostadspolitiska åtgärder som
har ett direkt samband med skattereformen är något mera utförlig då förslag
inom detta område kommer att läggas fram senare än inom andra områden.

De refererade fördelnitigs- och bostadspolitiska
åtgärderna kan ses som en del av skattereformen då åtgärderna finansieras genom
basbreddningar för olika skatter och då utfallet för barnfamiljer, pensionärer
och studerande inte vore fördelningspolitiskt tillfredsställande utan dessa
åtgärden

Skattereformen innebär att skattereglerna i större
utsträckning utformas med utgångspunkt från skattesystemets fundamentala
uppgifter, nämligen att finansiera offentliga utgifter och att skapa
fördelningseffekten Andra mål får därmed i större utsträckning tillgodoses
genom åtgärder utanför skattesystemet.

9.2 Bostadspolitiska åtgärder

9.2.1 Beskattning, subventionering och flnansiering

Systemen för fastighets- och kapitalinkomstbeskattning har
ett nära samband med de statliga systemen för finansiering och subventionering
av bostaden Det är kombinationen av dessa fyra regelsystem som bestämmer bostadsutgifternas
totala nivå efter skatteeffekten De av mig förslagna skatteändringarna leder
till ökade bostadsutgifter genom ändrad fastighetsbeskattning, breddat
underlag för mervärdeskatt, införande av miljöskatter samt reducerad
skattelättnad för ränteutgiften Den senare effekten balanseras dock av en
motsvarande skattelättnad för löneinkomster och innebär således ingen
tillkommande likviditetsbelastning. Förändringen av kapitalinkomstbeskattningen
kräver justeringar av de statliga räntebidragen för bostäder med hänsyn till
målet om neutralitet mellan skilda ägar- och upplåtelseformen Den i många fall
kraftiga ökning av bostadsutgifterna som följer av dessa förändringar är rimlig
med hänsyn till de betydande skattesänkningarna år 1991 men kräver samtidigt
en justering av bostads- och barnbidragen för att ge godtagbara
fördelningseffekter för ekonomiskt svaga gruppen

613

s. 614 Kontrollera mot PDF

9.2.2 Räntebidrag och
räntelån Prop. 1989/90:110

Vid
nuvarande regler utgår räntebidrag för skillnaden mellan en beräknad ränta och
en s. k. garanterad ränta. Den garanterade räntan för egnahem uppgår till 4,9 %
under det första året och upptrappas med 0,5 % per än Vid en räntenivå på t.ex.
12 % utgår således räntebidrag med 7,1 % det första året så att räntan efter
bidrag i princip överensstämmer med den garanterade räntan pä 4,9 %. Den
ränteutgift som återstår efter räntebidraget är avdragsgill och ger därmed en
skattelättnad pä 1,47 procentenheter vid skattesatsen 30 %. Nettoräntan efter
bidrag och skatt för egnahem uppgår därmed till 3,43 % under det första året.

Den
garanterade räntan för hyres- och bostadsrätt har satts lägre än den
garanterade räntan för egnahem eftersom motsvarande skattelättnad inte
uppkommer för hyres- och bostadsrätt. Skillnaden mellan de garanterade räntorna
är anpassad i utgångspunkt frän att det också förekommer en schablonintäkt för
egnahem.

RINK
föreslog att schablonintäkten skall avskaffas för egnahem samt att
ränteutgifter för egnahem liksom alla andra ränteutgifter utanför näringsverksamhet
skall ge en skattelättnad pä normalt 30 %. Målet om neutralitet mellan dispositionsformerna
kräver dä att skillnaden mellan de garanterade räntorna för å ena sidan egnahem
och å andra sidan hyres- och bostadsrätt reduceras med hänsyn till de sänkta
skattesatserna. RINK förslog därför att reglerna för räntebidrag skall vara oförändade
för egnahem medan reglerna för räntebidrag till hyres- och bostadsrätt justeras
så att den garanterade räntan för hyres- och bostadsrätt uppgår till 70 % av
den garanterade räntan för egnahem. Därmed uppnås samma ränta efter skatt och
bidrag för hyres- och bostadsrätt som för egnahem med räntebidrag. Om denna
balans skall upprätthällas vid en oförändrad årlig upptrappning för egnahem
med 0,5 procentenheter krävs en årlig upptrappning av den garanterade räntan
för hyres- och bostadsrätt med 0,35 procentenheten

De
av RINK föreslagna förändringarna av räntebidragen innebär justeringar inom
ramen för nuvarande räntebidragssystem. Frågan om hur systemen för bostadsstöd
kan justeras på ett mera genomgripande sätt med hänsyn till de nya
skattereglerna har utretts av boendekostnadsutredningen (BKU). I betänkandet,
SOU 1989:71 Ny bostadsfinansiering, föresläs att nuvarande räntebidrag ersätts
med s. k. räntelän. Det bostadsstöd som vid nuvarande regler lämnas i form av
räntebidrag skall enligt utredningens förslag i stället ges i form av län som
återbetalas av fastighetsägaren vid ett senare tillfälle. Statens utgifter för
räntebidrag skulle därmed reduceras avsevärt utan att orsaka omedelbara
utgiftsökningar för berörda bostäder i samband med avskaffandet av
räntebidragen.

Det
förslagna systemet med räntelån och dess samverkan med de nya skat

tereglerna har analyserats ytterligare inom bostads- och finansdepartemen

ten med utgångspunkt bl. a. i de synpunkter som framförts vid remissbe

handlingen av samtliga utredningsförslag. Därvid framkom att ytterligare

överväganden krävs, bl. a. avseende frågan om statliga och kommunala ga

rantier för lånen, frågan om kreditinstitutens upplåning vid räntelån samt

frågan om hur befintliga lån kan läggas om till räntelän. Det har därvid visat 614

sig vara praktiskt
omöjligt att genomföra en sådan omläggning redan år Prop. 1989/90:110 1991.
De av mig föreslagna förändringarna av skattereglerna utgår därför frän att
systemet med räntebidrag skall vara kvar under är 1991. Därmed aktualiseras
frågan om hur reglerna för räntebidrag skall justeras är 1991 med hänsyn till
de nya skattereglerna.

De
sänkta skattesatserna och de kompletterande fördelningspolitiska åtgärderna
bör enligt min mening delvis finansieras genom sänkta offentliga utgiften
RlNK:s förslag skiille leda till en reducering av utgifterna för räntebidragen
med ca 3,8 miljarder kn för hyres- och bostadsrätt är 1991 utöver den justering
som genomfördes i samband med skatteändringarna för år 1990. Räntebidragen
skulle reduceras särskilt mycket i de senaste årgångarna av fastigheter,
vilket skulle leda till betydande utgiftshöjningar för årgångar där
bostadsutgifterna redan är förhållandevis höga. Mitt förslag om slopad
fastighetsskatt för de senaste årgångarna av hyres- och bostadsrättshus
motverkar sädana utgiftsökningar men utgiftsökningarna skulle ändå bli alltför
stora för senare årgångar Förutsättningarna har ocksä ändrats jämfört med när
RINK utarbetade sitt förslag genom de ökningar av den sammanlagda
energibeskattningen som följer av införande av miljöskatter enligt MIA:s
förslag samt genom den utvidgade uttagsbeskattning för fastighetsskötsel i
egen regi som jag föreslagit tidigare denna dag.

Sänkningen
av räntebidragen bör därför begränsas jämfört med RlNK:s förslag. En mindre
reduktion av räntebidragen än i RINK:s förslag leder ä andra sidan till
ytterligare finansieringskrav samtidigt som skattereformens finansiering genom
sänkta offentliga utgifter skulle reduceras.

En
rimlig avvägning är därför att räntebidragen för hyres- och bostadsrätt
reduceras med 1,8 miljarder kn år 1991 i stället för med 3,8 miljarder kn som i
RINK:s förslag samt att den ärliga upptrappningen av den garanterade räntan för
hyres- och bostadsrätt justeras till 0,35 procentenheter om nuvarande
räntebidragssystem med en fast upptrappning skulle vara kvar även efter år
1991. Det sålunda justerade beloppet för reducerade räntebidrag år 1991 och
den, vid kvarvarande räntebidrag, något större budgetförstärkningen år 1992 och
1993 inräknas som en del av finansieringen av skattereformen och läggs ut som
reducerade räntebidrag för hyres- och bostadsrätt i min redovisning av
skattereformens fördelningseffekten

Den
garanterade räntan för nyproducerade egnahem bör, vid en kvarvarande s. k.
räntetrappa, åtminstone inte understiga den nuvarande nivån pä 4,9 %. Den
garanterade räntan för nyproduktion av hyres- och bostadsrätt bör pä samma sätt
åtminstone inte understiga 70 % av denna nivå.

Jag
har i denna fråga samrätt med chefen för bostadsdepartementet. Jag har därvid
erfarit att han avser att i annat sammanhang framlägga preciserade förslag om
justering av räntebidragen för år 1991.

9.2.3
Mervärdeskatt och investeringsbidrag

Utgifterna
för nyproducerade bostäder är höga jämfört med utgifterna för

äldre årgångar Den av mig förslagna höjningen av mervärdeskatten för byg

gande frän reducerad till normal skattesats skulle, vid i övrigt oförändrade

regler, öka denna skillnad. En kvarvarande reducerad skattesats strider j-,

emellertid mot målen om en enhetlig och likformig
mervärdeskatt och skulle Prop. 1989/90:110 därtill leda till en betydande
budgetförsvagning jämfört med skatteutredningarnas förslag.

Stora ökningar av bostadsutgifterna för nyproducerade
bostäder innebär dock sä stora nackdelar att effekterna av den höjda
mervärdeskatten för byggande bör elimineras för permanentbostäder åtminstone
är 1991. Detta bör ske genom ett investeringsbidrag för ny- och ombyggnad av
permanentbostäder motsvarande den höjda mervärdeskatten för byggande på det
sätt som förslogs av BKL'. Vid min bedömning av skattereformens budgeteffekter
avstår jag därför frän att medräkna den höjda mervärdeskatten för ny-och
ombyggnad av permanentbostäden

Jag har i denna fråga samrätt med chefen för bostadsdepartementet.
Jag har därvid erfarit att han avser att i annat sammanhang återkomma med förslag
om investeringsbidrag.

9.2.4 Höjda bostadsbidrag

De förändringar av skatter och räntebidrag som genomförts
för år 1990 leder i kombination med de nu redovisade förändringarna till
förhållandevis stora och varierande ökningar av bostadsutgifterna. Den helt
dominerande delen av hushällen fär skattesänkningar som, tillsammans med
höjningen av barnbidraget, skapar ett ekonomiskt utrymme även för en
förhållandevis stor ökning av bostadsutgifterna.

Hushåll som erhåller bostadsbidrag och som har
bostadsutgifter som understiger de s.k. övre hyresgränserna fän vid gällande
regler, automatisk kompensation för mellan 60 och 80 % av hyreshöjningen,
vilket mildrar effekterna för en ekonomiskt svag grupp. Denna automatiska
ökning av bostadsbidragen måste beaktas i finansieringskalkylen..

För att undvika att de höjda bostadsutgifterna leder till
oacceptabla effekter för hushåll med låga inkomster föreslog BKU en höjning av
bostadsbidraget i kombination med en omläggning av reglerna. BKU:s förslag
innebär en särskilt stor ökning av bidragen för hushåll med mycket höga
bostadsutgiften

En sådan förändring av bostadsbidraget är angelägen av
fördelnings- och bostadspolitiska skäl med hänsyn till de ökade
bostadsutgifterna. I mina beräkningar av skattereformens budgeteffekter har
jag därför räknat med en sammanlagd höjning av utgifterna för bostadsbidragen
pä 1,5 miljarder kn I detta belopp ingår effekterna av att de genom
skattereformen höjda bostadsutgifterna automatiskt leder till höjda
bostadsbidrag. Resterande utrymme kan användas för en förändring av
bostadsbidragen, t.ex. pä det saft som föreslås av BKU. Förslag i denna del
kommer att redovisas av chefen för bostadsdepartementet i annat sammanhang.

9.3 Kompletterande fördelningspolitiska åtgärder

9.3.1 Inledning

Som nämnts ovan har jag erfarit att cheferna för social-,
utbildnings- och

jordbruksdepartementen samt statsrådet Persson föreslagit eller avser att fö- 616

reslå
kompletterande fördelningspolitiska åtgärder i samband med skattere- Prop,
1989/90:110 formen. Min redogörelse här gäller i huvudsak åtgärdernas
budgeteffekter för den konsoliderade offentliga sektorn samt åtgärdernas
fördelningseffekter i kombination med de av mig föreslagna skatteändringarna.

9.3.2 Förbättringar för pensionärerna

För att inte de sämst ställda pensionärerna skall fä sänkt
standard genom höjningen av de indirekta skatterna 1991 krävs en höjning av
pensionstillskottet med 4 % av basbeloppet samt en höjning av de övre
hyresgränserna för det kommunala bostadsbidraget (KBT) med 200 kn samt vissa
andra justeringar av KBT. Chefen för socialdepartementet avser att föreslå
dessa åtgärder samt vissa höjningar av handikappersättning och värdbidrag. 1
kombination med de höjningar av KBT som uppkommer automatiskt vid nuvarande
regler genom de höjningar av bostadskostnaderna som orsakas av skattereformen
leder dessa åtgärder till en budgetförsvagning med 1,6 miljarder kn för den
konsoliderade offentliga sektorn. Detta måste beaktas vid en bedömning av
skattereformens totala budgeteffekten

9.3.3. Förändring av inkomst efter skatt för pensionärer

En ökning av pensionstillskottet med 4 % av basbeloppet
ger i kombination med de av mig föreslagna förändringarna av skattesatser,
extra avdrag och grundavdrag de förändringar av inkomsten efter skatt frän 1990
till 1991 som redovisas i tabell 9.1. Resultaten avser pensionärer som enbart
har pensions-inkomster och beaktar inte effekterna av automatiska och andra
förändringar av KBT. Pensionärer som erhåller KBT och har en bostadsutgift som
understiger den övre hyregränsen får därtill automatisk kompensation för i
genomsnitt 90 % av de höjda bostadsutgifterna, vilket ger en ytterligare
förbättring för en ekonomiskt svag grupp. Genom höjningen av de övre hyresgränserna
för KBT uppkommer en sädan ytterligare förbättring även för ■ pensionärer
med KBT som nu har en hyra som överstiger de övre hyresgränserna.

De i tabell 9.1 angivna förändringarna av reala inkomster
efter skatt från

1990 till 1991 utgår frän en ökning av de genomsnittliga priserna frän 1990

till 1991 med 7,7 % motsvarande en underliggande inflation på 4,1 % och ,

prisökningar
genom skattereformen på 3,5 %.

Förändringen av pensionärernas inkomster från 1989 till
1991 redovisas på samma sätt i tabell 9.2.

617

ON CTn m CN r » -I 7-< r Tf r-i CM CN On Tf

-rf t-- o\

m \o o\

o ON 00

"
M

.= C

c 1)

E'c

o
.u

c
-.o

"/ lo - in r-- P-- > '
rn o 1 I ly- o (N c* r* rO " t

0\ Tf 00

» o r 00 r iri m

ON 1 ' en

-a u

c o

a c E.2

I-
Ui

O c c v

ON Tj- 00
m 1-5

- \o fn
00 (N - - 00 r

rJ rn On

00 00 00 On 00
ON \0 On ' u-i 00 O

C4 t to

m lO 0\ On

00 -r

(N 00 nO On

-- (N r~)

i/~i \D
r-< r \r \C \0 (Ti oo

rmoomoo
--rm mm-inoN ' 'mro

-H (S

r- r Tf lo

m r W-) o m o (N m o o r- cN m ■<* lo

= i

1:2

cN r no Ti- o

On On TT
OJ

00 r-

IT) fN u-i

o Tt r-

fvj

■ V~l nO

:0 " Os Os

t: c o
. I.: c :o

00 00 r- On

m m r On (N

Tt Tj-
t 00 r r m Vi Vi

00 r fN

00 o (N

o On

O c m

5 ;0

. ä o. u

E.2

k* c/1 O C

0\ -
fTi p(

m m m Kj

in NO oo Tf

r.NO - in
o ON I

o in Tf
»n i '

tn oo On (N

m 00 nd O

fsj -rt

Ö O

.b: c

o c o.

oooNrmoo onovino

r<-) I Tt o On TT
OOm r--

■mm' 'On onow-, r

mminoo -Tfooo

r- r Tf in Tf oo sO

(N 0 o ■ O 00

CN m Tf » n

fe o- n
Q,

MO c "O

oooo oooo

ooo(N' \Oooor

ncooono (NTfin

TT. ro- rornNO

' OJ (N rj

oooo

§ o o o Tf o o CN 00 '*

» -H r-- vo rsi

m m Tf \o

o » n in "n in o ' (N rn

in in in
in

oooo

real ökn
kr.

♦J

å s E-S

o . u:

c o ..

o o - NO rn 00 00 m (N T< CN CS m in T-"

\0 nO "■
O O

Tf Tt
r- r-. Tf

O O 00 m
in

NO O NO On fS

Tf \0 -sD m tS NO

NO m
"

m nO NO

o r- 00 -"T o in ON m

r-( CN

O no r O ON 00 ON ON r- - (N in r- r- --

in r r m -o (N no in
m NO o m

SO 00 " Tf

■ Tf in r- Tf r-) ON 00

00 00 r~- o NO m - m '
(N m in

c _

E-c o j 1-:

c :0 J

NO r- \o cN 00 Tf no
Tf no 00

O no 00 m 00 no no r- O -

- T-l 00 o

- I 00 CS
r

T-H rn 00 r--

On m t--- CS

' t cN rs
m

00 o On '-H

m O -H
T3-r-j ' CS '

G I-

.S.e

£0.5

' ' CS .in

o ON 00
CS o ON

r-- r Tf m On.

On On m -

1 ' m r--

1-H 1 « in r~ 00

ti. 4 9n

E-c

o .

c :0

"* - m r-- ON

CS CN --I On ON

nO nO Tf 00
nO NO nO r- On t

CS - » I- r-

r- 00 On 00
Tf O SO O - t CS CS

21 s
'C

s .

r m - r-j in

Ov ' - P~- ' '

Tf no r-

■ no o m

r-) - r ■

On m 00 nO O (N Tf

o r Tf

o c Os 00

« n 00 r-- O

OJO

.t: c

E c

o j t-:

G :0

<N Tf CS r in

\0 CN Tf -
0\

no r- 00 O » n

On (N m H

r- O 00 O
Tf » n

o Tf On m CS CS CS m

r- o ON no r-
00 ' m Tf m 00 00 00 m 00 m - NO 00

o 2

m O-"5

n Q, e

MO 5

.S E c .c ;:

.:£

*t75

-I

0000 oooo

00 o CS Tf

NO 00 On o

.Tf r- o Tf

o in in in » n o" ri rn" ''

OOOO OOOO nO 00
o <N

(N ' in

r- o m NO

CS CS (S

m in in in in""r- 00

oooo oooo o - o o

Cl Tf 00
Tf

r- no CS

m m Tf no

oooo

9.3.4 Höjt
barnbidrag och avvecklade livsmedelssubventioner Prop. 1989/90:110

Chefen för socialdepartementet hur tidigare denna dag
föreslagit en höjning av barnbidraget med hänsyn till de genom skattereformen
höjda bostadskostnaderna och med hänsyn till att många barnföräldrar som
arbetar deltid får en förhållandevis begränsad skattelättnad. Statsrådet
Persson kommer senare denna dag att föreslå en motsvarande höjning av
studiebidraget för barn i gymnasieskolan. För att till barnfamiljer koncentrera
det stöd som nu utgår i form av livsmedelssubventioner avser chefen för
jordbruksdepartementet att föreslå att livsmedelssubventionerna avvecklas och
att besparingen används i samband med höjningen av barnbidraget. Barnbidraget
föreslås därmed bli höjt från 6 720 kn per är 1990 till 9 000 kn år 1991 och
10 020 kn fr.o.m. år 1992. Med hänsyn tagen till delfinansieringen genom sänkta
livsmedelssubventioner beräknas budgetförsvagningen uppgå till 3,8 miljarder
kn för genomsnittet av 1991, 1992 och 1993, vilket mäste beaktas vid en
bedömning av skattereformens totala budgeteffekten

9.3.5 Ökade studiemedel och reducerade subventioner

Studerande påverkas av skattereformens finansiering bl.a.
genom höjda indirekta skatter utan att fä en motsvarande
inkomstskattesänkning. Statsrådet Persson avser därför att föreslå åtgärder
för studerande med studiemedel från och med år 1991. Ändringen av
kapitalbeskattningen föranleder därtill justeringar i det nya och det gamla
studiemedelssystemet. Dessa justeringar finansierar åtgärderna för studerande
med studiemedel pä kort sikt. En viss budgetförstärkning uppkommer pä lång
sikt, vilket beaktas i min bedömning av skattereformens totala budgeteffekten

9.4 Sammanställning av budgeteffekter

9.4.1 Inledning

1 detta avsnitt redovisar jag skattereformens
budgeteffekter för den konsoliderade offentliga sektorn, dvs. för staten,
kommunerna och socialförsäkringssektorn. Beräkningarna avser budgeteffekter av
de nu föreslagna förändringarna fno.m. år 1991 jämfört med ett läge med
oförändrade regien Budgeteffekterna av skatteändringarna frän är 1989 till är
1990 har tidigare redovisats i prop. 1989/90:50.

Budgetutfallet blir olika för olika år, bl.a. som en följd
av särskilda övergångsregler inom ett antal områden. Inom dessa områden
redovisar jag, på samma sätt som RINK, de beräknade budgeteffekterna för åren
1991, 1992 och 1993 samt på lång sikt. Redovisningen på lång sikt gäller
budgeteffekterna exkl. alla övergångsregler och -effekten 1 samtliga fall
baseras beräkningarna på 1991 ärs prognostiserade förhållanden. Beloppen
redovisas i 1991 års penningvärde.

Jag kommenterar i första hand de kortsiktiga
budgeteffekterna som avser genomsnittet av resultaten för åren 1991, 1992 och
1993 och som redovisas i den första kolumnen i följande tabellen

Beräkningarna baseras i huvudsak på antaganden om
oförändrade förhål- 20

landen
avseende resursanvändning och priser m.m. Jag har emellertid tagit hänsyn till
att förändring av en skatt i många fall påverkar underlaget för andra skatter,
t.ex. genom att en ökning av socialavgifterna reducerar basen för
inkomstskatten samt att en ändring av en punktskatt påverkar basen för
mervärdeskatten. I finansierings- liksom i fördelningsberäkningarna har jag
antagit att den ökade beskattningen av bl.a. olika löneförmåner övervältras på
löntagarna, dvs, arbetsgivarens kostnad antas vara oförändrad. Särskilt på kort
sikt kan en del av skatteökningen bäras av arbetsgivarna, vilket i sä fall ger
en större budgetförstärkning genom inkomstskatt och socialavgiften Å andra
sidan uppkommer en budgetförsvagning bl. a. genom sänkt bolagsskatt samt genom
ökade utgifter för offentligt anställda.

Prop.
1989/90:110

s. 621 Kontrollera mot PDF

9.4.2 Skattebortfall genom ändrade skattesatser m.m.

Budgeteffekterna av ändrade skattesatser och grundavdrag
m.m. redovisas i tabell 9.3.

Tabell 9.3 Budgeteffekter av ändrade skattesatser m.m.,
miljarder kr.

Kort sikt

Annat resultat

genomsnitt 1991-1993

(1991/1992/1993)

lång sikt

Sänkt
statlig skatt utöver effekt

av
indexreglering

-53,4 .

Övergång till separat kapitalbeskattning Ulan
grundavdrag

-2,9

Schablonavdrag höjs från 3 000 till 4 000 kn

-1,2

Förhöjt grundavdrag för låg- och mellaninkomsttagare

-4,6

Extra
avdrag ersätts med särskilt

grundavdrag för pensionärer utöver förhöjt grundavdrag

-H,0

(-(-l,7/-H,7/-0,4)

-0,4

Kvotering av avdrag för pensionspremier upphör

-0,7

SUMMA

-56,0

,
(-55,3/-55,3/-57,4)

-57,4

Skattebortfallet
genom sänkta skattesatser utöver skattebortfallet vid indexreglering uppgår
till 53,4 miljarder kn, vilket redovisas pä den första raden i tabell 9.3.
Beloppet har framräknats pä följande sätt. Övergång från nuvarande grund- och
tilläggsbelopp till en statlig skatt pä 20 % av underlaget för grundbelopp
överstigande 170 000 kn - motsvarande en taxerad inkomst pä 180 000 kr. - ger
ett skattebortfall pä 59,6 miljarder kn vid i övrigt oförändrade skatteregien
Liksom vid förändringen av skattereglerna för år 1990 finansieras emellertid
endast skattebortfall utöver det skattebortfall som skulle ha uppkommit vid
indexreglerade skatteskalon Detta är motiverat med hänsyn till att inflationen
i annat fall skulle leda till en automatisk ök-

621

s. 622 Kontrollera mot PDF

ning av skatteuttaget. Fno.m. 1991 undviks denna effekt
genom indexregle- Prop. 1989/90:110 ring av skiktgräns och grundavdrag.

Indexreglering av skiktgräns och grundavdrag enligt de av
mig nu föreslagna reglerna med utgångspunkt frän en underiiggande inflation
frän 1990 ull 1991 på 4,1 % skulle gett ett skattebortfaU pä 6,2 miljarder kn
Därmed återstår 53,4 miljarder kn, som skall finansieras.

Övergången till separat kapitalbeskattning utan
grundavdrag och med en skattesats pä 30 % beräknas ge en budgetförstärkning på
2,9 miljarder kn Förklaringen är att underskotten för egnahem och det nuvarande
inkomstslaget kapital är väsentligt högre än motsvarande överskott. Detta
beror i sin tur pä att ränteutgifter är fullt avdragsgilla medan bl. a.
realisadonsvinster beskattas i en mera begränsad utsträckning vid nuvarande
regien

Det av fördelningspolitiska skäl förhöjda grundavdraget
för låg- och mellaninkomsttagare ger ett skattebortfall på 4,6 miljarder kr.

Övergången från nuvarande extra avdrag dll ett särskilt
grundavdrag för pensionärer beräknas ge en budgetförstärkning med i genomsnitt
1,0 miljarder kr. för är 1991-1993 och med 1,7 miljarder kn för år 1991 och
1992. Fno.m. år 1993 avtrappas den särskilda grundavdraget endast mot pensionsinkomster,
varvid det i stället uppkommer en budgetförsvagning pä 0,4 miljarder kn Trots
att denna delpost ger en budgetförstärkning är 1991 blir det totala
grundavdraget för pensionärer större än summan av nuvarande grundavdrag och
extra avdrag redan detta ån Förklaringen är att även pensionärer gynnas av det
förhöjda grundavdraget för låg- och mellaninkomsttagare. När anknytningen till
kapitalinkomster och förmögenhet upphör år 1993 ger detta en ytterligare ökning
av pensionärernas grundavdrag.

Skattesänkningarna år 1990 finansieras delvis genom att
avdrag endast medges för 75 % av pensionspremien Då denna kvotering upphör år
1991 uppkommer ett tillkommande finansieringskrav på 0,7 miljarder kn

Sammantaget ger de sänkta skattesatserna och övriga här
beaktade förändringar ett skattebortfall pä i genomsnitt 56,0 miljarder kn för
åren 1991-1993.

Skattebortfallet begränsas av att de sänkta skattesatserna
reducerar skattelättnaden för i första hand underskottsavdrag i det nya
inkomstslaget kapital avseende egnahem, bostadsrätter och aktieplaceringan De i
tabell 9,3 beaktade skatteändringarna reducerar skattelättnaden för dessa
underskottsavdrag med 6,9 miljarder kn Den totala skattelättnaden för
inkomster före underskottsavdrag i det nya inkomstslaget kapital uppgår
således till 62,9 miljarder kn Det reducerade värdet av dessa
underskottsavdrag finansierar således cirka 1/10 den totala skattesänkningen
för inkomster före underskottsavdrag.

9.4.3 Budgeteffekter inom olika inkomstslag m.m.

De beräknade budgeteffekterna av basbreddningar inom
inkomstslaget tjänst m.m. redovisas i tabell 9.4.

622

s. 623 Kontrollera mot PDF

Tabell 9.4 Budgeteffekter för inkomstslaget tjänst m.m.,
miljarder kr. Prop. 1989/90:110

Kort sikt

Annat resultat

genomsnitt 1991-1993

(1991/1992/1993)

lång sikt

Inkomstslaget tjänst utvidgas till allmän uppsamlingspost

0,1

Höjt
värde för bilförmån

1,1

Skärpt beskattning av måltidssubventioner

2,3

Skärpt beskattning av förmånliga lån från
arbetsgivare

0,3

Slopad skattefrihet för förmåner upp till 600 kn

0,3

Beskattning
av AGB, AGS, TFA m.fl. försäkringsförmåner

0,3

0,7

Beskattning av vissa kostnadsersättningar

0,4

Skärpt traktamentsbeskatt-ning

2,5

Skärpta regler avseende per

sonalvård, värdering till

marknadspris, förmåner för

anställda i trafik- och reseby

råföretag, bär- och svamp-

och kottplockning, utländska

forskare, ny sexmånadersre

gel m.m. 0,3

Slopade skattereduktioner

för hemmamake 0,1

Socialavgifter för överskju

tande ersättning vid bilresor i

tjänsten 0,4

Minskad skattereduktion för

fackföreningsavgifter 0,6

SUMMA 8,7 9,1

Den sammanlagda budgetförstärkningen på 8,7 miljarder kn
fördelas mellan en ökning av inkomstskatten med 5,6 miljarder kn och en ökning
av skattedelen av socialavgifterna med 3,1 miljarder kr.

Övergången till likformig beskattning medför att
skattebetingade löneförmåner i många fall ersätts med kontantlön. Vid en
oförändrad kostnad för arbetsgivaren påverkar detta inte beräkningarna eftersom
den ökade kon-tantlönen då blir föremål för socialavgifter och inkomstskatt.

För att bedöma hur skatteuttaget ändras inom ett visst
område måste man

beakta inte bara effekten av basbreddningarna som redovisas i tabell 9.4-9.6

utan äVen effekten av de sänkta skattesatserna som redovisas i tabell 9.3.

Som exempel kan nämnas att det samlade skatteuttaget för bilförmån ökar 623

tucd mindre än det belopp pä 1,1 miljarder kn som
redovisas i tabell 9.4 ef- Prop. 1989/90:110 tersom sänkningen av
skattesatserna leder till lägre skatt för 30 % av nybilspriset, som utgör
skattepliktig inkomst vid 1990 ärs regien För närmare beskrivning av förslagen
som anges i tabell 9.4 hänvisar jag till vad jag anfört tidigare i avsnitt 5.

Budgeteffekterna av de föreslagna förändringarna för
inkomstslaget kapital redovisas i tabell 9.5.

Tabell 9.5
Budgeteffekter för inkomstslaget kapital m.m., miljarder kr.

Kort sikt

Annat
resultat

genomsnitt 1991-1993 (1991/1992/1993)

lång sikt

Reducerad
skattelättnad för un-deiskottsavdrag

6,9

Slopat
extra avdrag för kapitalin

komster 1,6

Beskattning av allemanssparande och sparobligationer

Full reavinstbeskattning av aktier o.dvl.

Beskattning av pensionsfonder

Slopad schablonintäkt och ökad fastighetsskatt för småhus

Ökad reavinstbeskattning av egnahem och fritidshus

Höjd fastighetsskatt för hyres-och bostadsrätt

Reducerade räntebidrag

Ökad reavinstskatt för bostadsrätt

Skärp beskattning vid uthyrning av privatbostad

Kvoterat avdrag för nettoränteutgifter utöver 100 000 kr.

1,6

(1,5/1,6/1,7)

5,0

5.1

(6,2/5,1/3,9)

2,4

(2,0/1,8/3,4)

2,0

(1,7/2,0/2,2)

2,4

(2,3/2,4/2,4)

2,0

(1,8/2,0/2,3)

0,2

(0,2/0,2/0,3)

0,9

0,5

2,2

3,2

1,6

2,5

4,0 3,8

0,4

Övriga
skärpningar av kapitalbe

skattningen som skärpt reavinst

beskattning av skuldebrev, optio

ner. terminer och övrig lös egen

dom samt generell kvotering av

reaförluster 0,3

SUMMA 30,9

(30,9/30,3/31,4)

32,9

De
föreslagna reglerna för reavinstbeskattning av allemansfonder, fastigheter och
bostadsrätter inkluderar övergångsregler som ger en mindre budgetförstärkning
på kort än på läng sikt.

Beskattningen av pensionsfonder beräknas ge en över tiden
sjunkande

624

budgeteffekt då skatteuttaget i fonderna leder till en
allt större reduktion av Prop. 1989/90:110 underlaget för inkomstskatt som
en följd av övervältring i form av i första hand lägre lönen

För närmare beskrivning av de förslag som anges i tabell
9.5 hänvisar jag till vad jag anfört tidigare i avsnitt 6 och 7.

I tabell 9.6 redovisas budgeteffekterna för inkomstslaget
näringsverksamhet m.m.

Tabell 9.6 Budgeteffekter avseende näringsverksamhet,
särskild löneskatt m.m., miljarder kr.

Kort sikt

genomsnitt 1991-1993

Annat resultat

(1991/1992/1993)

lång sikt

Nominell
reavinstbeskattning av näringsfastigheter

1.0

(0,8/1.0/1,2)

2,0

Begränsade
avdrag för personbil och traktamente inom enskild näringsverksamhet

Avskattning inom enskild näringsverksamhet, ränteeffekt

Begränsade avdrag för underskott i näringsverksamhet

Slopat grundavdrag för passiv näringsverksamhet

Räntefördelning

Övriga förändringar inom näringsverksamhet som
beskattning av mangårdsbyggnader som privatbostad, ej klyvning av byggnad vid
blandad användning m.m.

Särskild löneskatt för passiv näringsverksamhet samt för
lön och aktiv näringsverksamhet efter 65 år

Särskild löneskatt på arbetsgivares pensionspremier

SUMMA

0,6

0,2

(1,8/1,5/1,3)

0,2 O

0,3

1,4

4,0

9,2 (9,3/9,2/9,2)

.0,5

1,0

10,0

Budgeteffekterna
avseende näringsverksamhet är särskilt svära att bedöma, bl. a. som en följd av
bristande statistiskt underlag samt osäkerhet om hur näringsidkarna kommer att
utnyttja de nya reserveringsmöjligheterna.

Regeln om
att underskott i näringsverksamhet i princip endast får kvittas mot framtida
överskott i samma förvärvskälla ger en förhållandevis stor budgetförstärkning
år 1991 medan den långsiktiga effekten blir mera begränsad.

För
närmare beskrivning av de olika förslagen som anges i tabell 9.6 hänvisar jag
till vad jag anfört tidigare i avsnitt 8.

625

40 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

Budgeteffekterna av mina förslag avseende indirekta skatter
redovisas i Prop. 1989/90:110 tabell 9.7.

Tabell
9.7 Budgeteffekter avseende indirekta skatter, miljarder kr.

Kort sikt

Annat
resultat

genomsnitt

1991-1993 (1991/1992/1993)

Mervärdeskatt

2,0

Byggnadsverksamhet minus investeringsbidrag

Uttagsbeskattning för fastighets-

skötsel
m.m. i egen regi

1.0

Fastighetsförvaltning

0.8

Fjärrvärme

1,8

Tillkommer genom helårseffekt för övrig energi

1,7

Persontransporter

2,0

Nöjen
exkl. bio

0,1

Teletjänster

1,0

Frisör
och skönhetsvård

0,7

lang sikt

Övriga
basbreddningar för mervärdeskatten

Miljö- och övriga punktskalier

Koldioxidskatt (nettoeffekt av koldioxidskatt och med 50 %
reducerade energiskatter)

Svavelskatt

Slopade punktskatter

SUMMA

0,4

3,1

0,5

-0,7

(0,0/0,0/-2,0)

-2,0

14,4

(15,1/15,1/13,1)

12,6

För
närmare beskrivning av de olika förslagen som anges i tabell 9.7 hänvisar jag
till vad jag anfört i propositionen om reformerad mervärdeskatt m.m.

9.4.4 Budgeteffekter avseende reformerad beskattning av
Juridiska personer

De av mig föreslagna förändringarna jämförda med URF:s
förslag om beskattning av aktiebolag och andra juridiska personer innebär
vissa budgetförstärkningar. I några avseenden har de finansieringsberäkningar
som redovisats av tJRF uppdaterats med hänsyn till utvecklingen efter är 1986,
som utgjorde slutar för URF:s bedömning.

De av mig
framlagda förslagen avseende inkomstbeskattningen av juridiska personer
beräknas ge ett visst bidrag till finansieringen av de sänkta

626

skattesatserna för hushållens arbete och sparande. I
tabell 9.8 redovisar jag Prop. 1989/90:110 storleken pä detta
finansieringsbidrag och dess fördelning mellan icke-finansiella företag (exkl.
fastighetsförvaltning) och övriga företag, där den största enskilda gruppen
utgörs av banker och liknande institutioner. Finansieringsbidraget redovisas
ocksä uppdelat på förändring av den löpande beskattningen och ränta på de
avskattningsbelopp som uppkommer vid övergången genom väsentligt reducerade
skattemässiga reserveringar. Avskattningsbe-loppen har därvid nuvärdeberäknats
med hänsyn till den föreslagna fyraåriga avskattningsperioden.

Tabell 9.8 Budgeteffekter genom reformerad beskattning av
juridiska personer, miljarder kr.

Löpande skatt Avskattning Summa

Icke-finansiella företag -1,8 1,0 -0,8

Övriga företag 0,9 1,1 2,0

Summa -0.9 2.1 1.2

Riksdagen har tidigare i är beslutat om ett borttagande av
den särskilda omsättningsskatten på vissa värdepapper på penning- och
obligationsmarknaderna. Jag kommer senare i dag att föreslå en halvering av
omsättningsskatten pä aktien Sammantaget beräknas detta ge ett inkomstbortfall
på 0,8 miljarder kn Detta inkomstbortfall finansieras i sin helhet genom
särskilda skärpningar av företagsbeskattningen jämfört med URF:s förslag,
nämligen genom borttagande av den schablonmässiga värderingen av lager i form
av utlåning till allmänheten för banker m.d., slopad avskattningsrabatt för
dessa företag samt till viss del genom slopad avskattningsrabatt för icke-finansiella
företag. Skattebortfallet frän ändrad omsättningsskatt liksom finansieringen
av denna genom en på detta sätt skärpt företagsbeskattning jämfört med URF:s
förslag ligger utanför tabell 9.8 och övriga här redovisade tabellen Den
totala skatteökningen för företagen uppgår således till 0.8 miljarder kr.
utöver de 1,2 miljarder kn, som redovisas i ovanstående tabell.

Avskattningen av tidigare skattemässiga reserveringar
beaktas således i form av en ränta pä de nuvärdeberäknade avskattningsbeloppen
vid dessa finansieringskalkylen Denna ränteeffekt avviker givetvis från
likviditetseffekten för företag och offentlig sektor. Likviditetsmässigt kan
finansieringsbidragen för inkomståren 1991-1994 beräknas till i genomsnitt 6,6
miljarder kn, där 2,9 miljarder kr. avser icke-finansiella företag medan resterande
3,7 miljarder kn avser övriga företag.

Intäkterna från denna avskattning bör användas för
nedskrivning av statsskulden för att varaktigt uppnå den i
finansieringskalkylen beaktade ränteeffekten samt med tanke på att
avskattningen kan väntas reducera företagens finansiella nettosparande.

9.4.5 Dynamiska effekter

RINK beaktade i sina finansierings- och
fördelningskalkyler att skatterefor

men kan väntas öka de totala inkomsterna och därmed underlaget för olika 627

skatter
genom ett ökat utbud av produktiva resurser och genom en samhälls- Prop.
1989/90:110 ekonomiskt mera effektiv användning av befintliga resurser. Pä kort
sikt räknade RINK med en produktionsökning motsvarande en ökning av arbetsinkomsterna
med 1 % medan beräkningarna pä lång sikt baserades på en ökning av
arbetsinkomsterna med 4 %.

RINK anförde därvid att sådana s. k. dynamiska effekter
bör beaktas vid en utvärdering av reformens finansierings- och
fördelningseffekter eftersom reformens fördelar i annat fall underskattas på
ett systematiskt sätt. Skattereformen framstår då som ett s. k. nollsummespel
där vissa förlorar vad andra vinnen RINK baserade sin bedömning av
skattereformens dynamiska effekter på ett flertal studier som utförts av
framstående forskare inom området och som publicerades som bilagor till
betänkandet.

Jag delar RINK:s bedömning att skattereformens fördelar
undervärderas om hänsyn inte tas till att skattereformen reducerar
skatteystemets snedvridande effekter och stimulerar till ett ökat arbetsutbud
och ett ökat sparande jämfört med ett läge med oförändrade skatteregler.
Samtidigt finns det starka skäl för restriktivitet när det gäller att som
finansiering inräkna effekter som är osäkra.

En allmän skärpning av finansieringen jämfört med
skatteutredningarnas förslag skapar emellertid betydande problem. Utredningarna
har för sin finansiering utnyttjat möjliga basbreddningar i osedvanligt stor
uträckning. Tillkommande finansiering genom allmänt höjda skattesatser jämfört
med utredningarnas förslag strider mot reformens huvudinriktning med sänkta
skattesatser i kombination med breddade skattebasen En skärpt finansiering
skulle också förstärka de övergångsproblem som ändå kan uppkomma för många
hushåll som av olika skäl betalat läg skatt i förhållande till sin inkomst vid
de tidigare skattereglerna.

Vid en samlad bedömning finner jag att skattereformens
fördelaktiga effekter för utbudet och användningen av produktiva resurser bör
beaktas i finansieringsberäkningarna med samma nominella belopp som i RINK,
dvs. med 5 miljarder kn avseende genomsnittlig budgetförstärkning för åren
1991-1993. Eftersom RINK:s beräkningar avsåg 1989 års förhållanden medan mina
beräkningar avser 1991 ärs förhållanden innebär detta en viss skärpning jämfört
med RlNK:s förslag. Jag vill ocksä betona att dessa dynamiska effekter inte
endast avser ökat arbetsutbud. Huvuddelen av effekten pä skattebasen kan mycket
väl uppkomma genom en samhällsekonomiskt mera adekvat användning av befintliga
resurser samt genom att skattebasen i mindre utsträckning urholkas genom
skatteanpassning, skatteplanering och skattefusk. De senare effekterna kan vara
betydande med hänsyn till att jämförelsealternativet är oförändrade
skatteregler vid en allt mera interna-tionaliserad kapital- och arbetsmarknad.

9.4.6 Sammanställning av budgeteffekter

En sammanställning av samtliga här diskuterade
budgeteffekter ger följande resultat.

628

Tabell 9.9 Sammanställning
av budgeteffekter miljarder kr.

Prop. 1989/90:110

Kort sikt genomsnitt

Annat resultat

läng

1991-1993

(1991/1992/1993)

sikt

Budgetjörs
vagningar

Skattebortfall
genom sänkta

skattesatser
m.m. för inkomster

före
underskottsavdrag

(56,0-1-6.9)

62,9

(62,2/62,2/64,3)

64,3

Höjt
pensionstillskott och höjd

KBT

1,6

Ändrade
studiemedel

0,0

0,8

Höjda
bostadsbidrag

1,5

Höjda
barnbidrag utöver slopade

livsmedelssubventioner

3,8

(2,5/4,5/4,5)

4,5

SUMMA

69,8

(67,8/69,8/71,9)

72,7

Budgetjörstärkningar

Arbetsinkomster

8,7

9,1

Kapitalinkomster

30,9

(30,9/30,-3/31,4)

32,9

Enskild
näringsverksamhet och

särskild
löneskatt

9,2

(9,3/9,2/9,2)

10,0

Indirekta
skatter

14,4

(15,1/15,1/13,1)

12,6

Aktiebolag
och andra juridiska

personer

1,2

-0,9

Dynamiska
effekter

5,0

(2,5/5,0/7,5)

20,0

SUMMA

69,4

(67,7/69,5/71,1)

83,7

9.5
Fördelning mellan stat och kommun

Som
jag nämnt tidigare gäller finansieringsberäkningarna de samlade effekterna för
den konsoliderade offentliga sektorn. RINK förslog att åtgärder skall vidtas sä
att skattereformen ger ett balanserat utfall för stat och kommun. I annat fall
skulle budgeteffekten av de sänkta statliga skattesatserna belasta staten medan
en betydande del av budgetförstärkningen genom basbreddningar skulle tillfalla
kommunerna.

Som framhölls i anslutning
till förslaget om inkomstskatten för år 1990 (prop. 1989/90:50) instämmer jag i
RINK:s uppfattning att skattereformen bör ge ett budgetmässigt neutralt utfall
i förhåUandet mellan stat och kommun. Därvid bör givetvis samma beräkningar
användas som i här redovisade finanseringskalkylen bl.a. avseende skattebaser
och basbreddningar, genom att jämförelsen vid frånvaro av en skattereform avser
indexreglering av skiktgräns och grundavdrag samt genom att dynamiska effekter
beaktas.

629

Förslag som upprätthäller sådan neutralitet kommer att
läggas fram i kom- Prop. 1989/90:110 pletteringspropositionen. RINK föreslog
också åtgärder för att motverka höjningar av uttaget av kommunalskatt när den
statliga inkomstskatten i princip slopas för förvärvsinkomster för en helt
övervägande del av medborgarna. Bl.a. i detta syfte avser regeringen att i
kompletteringsproposition föreslå ett förbud mot kommunala skattehöjningar för
åren 1991 och 1992.

9.6 Budgetmässig behandling av intäkt från avskattning

Jag har tidigare redogjort för den avskattning som
uppkommer genom företagens reducerade reserveringsmöjligheten Jag har också
berört att intäkterna frän denna avskattning skall användas för nedskrivning
av statsskulden för att varaktigt uppnå den i finansieringskalkylen beaktade
ränteeffekten samt med tanke på att avskattningen kan väntas reducera
företagens finansiella nettosparande. Jag skall nu ta upp en budgetteknisk
fråga i detta sammanhang.

Intäkterna från avskattningen av juridiska personers
reserver bör redovisas över en ny inkomsttitel benämnd Avskattning av
företagens reserver. Regeringen bör uppdra ät riksskatteverket att ombesörja
att inflytande medel ställs till riksgäldskontorets förfogande i syfte att
minska statsskulden.

De reducerade reserveringsmöjligheterna leder också till
en viss avskattning för enskilda näringsidkare och handelsbolag. Intäkterna
frän denna avskattning utgör dock i huvudsak kommunal inkomstskatt och kan
därför inte användas för att reducera statsskulden. Av detta skäl samt av
förenklingsskäl föreslår jag inga särskilda regler för den budgetmässiga
behandlingen av intäkterna från avskattningen av enskilda näringsidkare och
handelsbolag.

9.7 Fördelningseffekter

9.7.1 Horisontell rättvisa

En viktigt mäl för den av mig förslagna skattereformen är
att skatteuttaget i väsentligt större utsträckning skall baseras pä den
skattskyldiges faktiska inkomst i ekonomisk mening, dvs. att den horisontella
rättvisan förbättras. En sådan förbättrad fördelningspolitisk träffsäkerhet
uppnäs bl.a. genom en mera likformig beskattning av kontantlön och olika typer
av löneförmåner. Därmed fär skattskyldiga med samma faktiska inkomst i större
utsträckning betala samma skatt oberoende av om arbetsinsatsen ersätts genom
kontantlön eller genom olika typer av löneförmånen Den mera likformiga beskattningen
av kapitalinkomster innebär på samma sätt att individer och hushåll med samma
faktiska kapitalinkomst får betala en mera likartad skatt oberoende av om
sparandet sker direkt i hushällen eller indirekt i t.ex. företag och pensionsfonder
oberoende av om ersättningen utgår i form av utdelning, ränta eller extra
intäkt vid försäljning av tillgången och oberoende av hur kapitalinkomsterna
fördelas inom hushållet.

Förutom dessa steg i riktning mot en mera likformig
beskattning av olika typer av arbets- och kapitalinkomster föreslår jag också
ett flertal särskilda

åtgärder för att förebygga skatteplanering och skattefusk,
vilket också skall

630

förbättra
den fördelningspolitiska träffsäkerheten. Som exempel kan näm- Prop.
1989/90:110 nas att avdragen för reaförluster, underskott och ränteutgifter
begränsas på olika sätt.

Sammantaget innebär dessa åtgärder att personer som vid
nuvarande regler betalar låg skatt i förhållande till sin inkomst, t.ex. som
en följd av omfattande skattefria förmåner eller skatteplanering, tenderar att
få höjd skatt. Personer som endast har kontantlön och små avdrag tenderar att
få sänkt skatt. Ekonomiskt svaga grupper skyddas genom särskilda förbättringar
för barnfamiljer, pensionärer och studerande samt genom det förhöjda grundavdraget
för läg- och mellaninkomsttagare.

9.7.2 Utvärdering av fördelningseffekter

En isolerad sänkning av marginalskatterna är inte
fördelningspolitiskt acceptabel eftersom personer med höga inkomster skulle
gynnas i alltför stor utsträckning. Den av mig föreslagna sänkningen av
marginalskatterna kombineras därför med långtgående åtgärder som förbättrar
den fördelningspolitiska träffsäkerheten samtidigt som stödet till ekonomiskt
svaga grupper utökas.

Fördelningseffekterna av en isolerad
marginalskattesänkning kan i viss mån belysas genom beräkning av
skatteändringarna för olika inkomstnivåen En sådan redovisning är emellertid
irrelevant för den nu föreslagna skattereformen eftersom effekterna av övriga
åtgärder dä inte beaktas. I detta liksom i många andra avseenden måste
skattereformen inkl. kompletterande fördelningspolitiska åtgärder ses som en
helhet.

Inom finansdepartementet har därför skattereformens
fördelningseffekter utvärderats genom omfattande beräkningar som beaktar inte
bara de sänkta skattesatserna utan ocksä kompletterande fördelningspolidska
åtgärder samt den samlade finansieringen genom basbreddningar för olika skatten
Beräkningarna baseras på statistiska uppgifter om ca 9 000 hushåll från
statistiska centralbyråns inkomstfördelningsundersökning år 1987, varvid inkomstförhållanden
m.m. franiskrivits till år 1991.

En central fördelningspolitisk fråga är hur skattereformen
som helhet påverkar ekonomisk standard för olika personer. Ekonomisk standard
bestäms i första hand av hushållets och inte av den enskilde individens
ekonomiska förhållanden. De skatteändringar som nu föresläs kompletteras ocksä
med åtgärder som direkt riktar sig till hushållen som höjda bostads- och barnbidrag.
Även andra av mig föreslagna åtgärden som t.ex. beskattning av barns
kapitalinkomster, fär konsekvenser för hushällens ekonomi. Endast genom
beräkningar på hushållsnivä är det möjligt att på ett adekvat sätt belysa effekterna
av skattereformen. Beräkningarna avser därför den förändring av hushållets
disponibla inkomst, dvs. inkomst efter skatt och bidrag, som uppkommer genom
skattereformen jämfört med ett läge med oförändrade regien

Vid dessa
beräkningar har huvuddelen av den kortsiktiga finansiering av

skattesänkningar och kompletterande fördelningspolitiska åtgärder som an

ges i tabell 9.3-9.8 fördelats ut som en sänkning av hushållens disponibla in

komst i första hand genom att regeländringarna beaktats explicit och i andra rrTi

hand genom att budgetförstärkningarna fördelats ut
schablonmässigt med Prop. 1989/90:110 utgångspunkt från olika statistiska
uppgiften

Beräkningar av denna typ är osäkra då de baseras pä en
urvalsundersökning, varvid statistiska slumpfel introduceras, I små grupper
samt i extremgrupper är slumpfelen av särskilt stor betydelse. Beräkningarna
är ofullständiga då de i huvudsak baseras på antaganden om oförändrade
förhållanden avseende resursanvändning, priser, löner och ränton Av
skattereformen orsakade dynamiska effekter i form av effektivitetsvinster och
andra orsaker till ökad produktion beaktas därför på ett högst schablonmässigt
sätt genom att jag, i likhet med RINK, inkluderar en allmän ökning av
arbetsinkomsterna med en procent. Som jag tidigare betonat skall detta ses som
en metod att beakta alla orsaker till ökad total produktion och förutsätter
således inte att arbetstiden ökar med en procent.

En annan felkälla är att beräkningarna baseras på de data
som är tillgängliga i den aktuella urvalsundersökningen som avser
förhållandena under ett enstaka än Begränsningar i det statistiska underlaget,
som t.ex. avsaknaden av uppgifter huruvida personer i urvalet har vissa
löneförmåner, leder till att de föreslagna regeländringarna i flera fall måste
beaktas pä ett högst schablonmässigt sätt.

En ytterligare mera allmän brist är att resultaten avser
genomsnittlig förändring av den disponibla inkomsten för resp. grupp medan
skillnaderna inom gruppen kan vara betydande. Denna brist motverkas dock av att
hushällen uppdelas i grupper på flera olika sätt, vilket belyser
fördelningseffekterna ur olika perspektiv.

Resultaten bör tolkas med stor försiktighet med hänsyn
till dessa begränsningar Trots dessa brister torde den här typen av
beräkningar utgöra bästa möjliga tillgängliga metod för utvärdering av
skattereformens fördelningseffekten

Beräkningarna avser effekter av de av mig redovisade
förändringarna fno.m. år 1991 jämfört med ett läge utan förändringar förutom en
justering av 1990 års skatteskala med hänsyn till inflationen. Liksom i
finansieringskalkylen redovisas i första hand resultatet avseende genomsnittet
för åren 1991, 1992 och 1993.

För att belysa fördelningseffekterna av den sammantagna
skattereformen redovisas också effekterna av nu föreslagna förändringar i
kombination med de förändringar som genomförts för är 1990.
Jämförelsealternativet är därvid 1989 års regler förutom en justering av 1989
års skatteskala med hänsyn till inflationen.

I beräkningarna beaktas inte bara de förändrade
skattereglerna utan också höjningarna av barnbidraget 1991 och 1992 till 9000
resp. 10020 kn per är, höjda bostadsbidrag dll hushåll med barn enligt BKU:s
förslag samt införande av bostadsbidrag till hushåll utan barn. Höjningen av
barnbidraget frän 1989 till 1990 inräknas dock ej då denna höjning inte har
något direkt samband med skattereformen och inte heller ingår i den tidigare
redovisade finansieringskalkylen.

För att belysa fördelningseffekterna på ett mångsidigt
sätt indelas hushål

len efter socioekonomisk grupp, ekonomisk standard, bruttoinkomst, för

mögenhet, hushållstyp, boendeform och region, ""

9.7.3
Uppdelning efter socioekonomisk grupp Prop. 1989/90:110

De
först redovisade resultaten avser förändring av real disponibel inkomst när
hushåll i åldersgruppen 20-64 år uppdelas efter socioekonomisk grupp. Varje
hushåll klassificeras därvid med hänsyn till hushällsföreständarens ålder och
arbetsförhållanden. Hushållsföreståndaren är den person i hushåUet som har
högst förvärvsinkomst.

I
kolumn 2 i tabell 9.10 redovisar jag den förändring av den reala disponibla
inkomsten som beräknas följa i genomsnitt för åren 1991, 1992 och 1993 av de nu
redovisade förändringarna. Effekterna av dessa förändringar i kombination med
de förändringar som genomförts redan är 1990 redovisas i kolumn 3.

Tabell 9.10 Förändring av real disponibel inkomst genom
skattereformen för olika so-cioekonomiska grupper, 20-64 år.

Grupp (1)

Nu redovisade förändringar

(2)

Sammantagen

skauereform

(3)

Icke facklärda arbetare Facklärda arbetare Lägre
tjänstemän Tjänstemän på mellannivå Högre tjänstmän Övriga

SAMTLIGA

3,1 % 3,3 % 2,3 % 2,5 % 2,0% 0,5 %

2,3 %

3,6% 3,5% 2,6% 2,7% 2,4% 0,1 %

2,5%

Som
framgår av den sista raden beräknas nu redovisade förändringar öka den
disponibla inkomsten med i genomsnitt 2,3 % för samtliga hushåll. Detta beror
på att en mindre del av finansieringen inte belastar hushållen vid dessa
beräkningar samt att arbetsinkomsterna före skatt antas öka med en procent. Som
framgår av kolumn 3 ökar den genomsnitdiga inkomsten något mer om även
regeländringarna är 1990 beaktas.

Ökningen
av den disponibla inkomsten är ganska jämnt fördelad över de olika
socioekonomiska grupperna. Ett anmärkningsvärt resultat är att högre
tjänstemän, motsvarande yrken med krav på minst sex års utbildning efter
grundskola, fär en något mindre ökning av den disponibla inkomsten än arbetare
och övriga tjänstmän. Detta förklaras av att högre tjänstmän har förhållandevis
omfattande läg- eller obeskattade pensions-, bil- och andra löneförmåner samt
av att denna grupp också har förhållandevis stora aktieinnehav och
ränteutgiften Beskattning av pensionsfonder och uttag av särskild löneskatt för
pensionspremier har särskilt stor betydelse eftersom högre tjänstemän normalt
erhåller betydande kompletterande pensionsförmåner som blir föremål för skärpt
beskattning.

Utfallet
för gruppen högre tjänstemän visar att mitt förslag om en väsent

ligt mera likformig beskattning med restriktiva avdragsregler i kombination

med ett förhöjt grundavdrag för läg- och mellaninkomsttagare och andra

kompletterande fördelningspolitiska åtgärder skapar fördelningseffekter

som uppväger effekterna av de kraftiga marginalskattesänkningarna för

denna grupp höginkomsttagare. Därmed framgår ocksä att olikformighe- 633

terna i de
tidigare skattereglerna skapat betydande negativa fördelningseffekter.

Prop. 1989/90:110

9.7.4 Uppdelning efter ekonomisk standard

I detta delavsnitt redovisar jag det beräknade utfallet av
skattereformen när hushällen i stället uppdelas i grupper efter ekonomisk
standard mätt som den disponibla inkomsten dvs. inkomst efter skatt och bidrag,
i förhållande dll hushållets storlek.' Inkomstmått av denna typ dominerar inom
såväl svensk som internationell forskning om fördelningsfrågor eftersom man
därigenom beaktar hushållets samlade inkomster och skatter samtidigt som man
uppnår jämförbarhet mellan hushåll av olika storlek.

I tabell 9.11 redovisar jag skattereformens utfall när
hushällen uppdelas i tio lika stora grupper - s.k. deciler - efter ekonomisk
standard. Den lägsta decilen utgörs således av de 10 % av hushällen som har
lägst ekonomisk standard. Decil 3-7 utgörs av hushåll med normal ekonomisk
standard medan hushåll med högst ekonomisk standard återfinns i de högsta
decilerna.

Tabell
9.11 Forändring av real disponibel inkomst genom skattereformen när hushållen
uppdelas i deciler efter ekonomisk standard, 20-64 år.

Decil

(1)

Genomsnittlig disponibel inkomst för en ensamstående utan
barn i resp. decilgrupp, kr (2)

Sysselsättningsgrad

(3)

Nu redovisade förändringar

(4)

Sammantagen skattereform

(5)

l;a
decilen

39 400

2:a
decilen

68 500

3:e
decilen

79 200

4:e
decilen

89 100

5:e
decilen

97 700

6;e
decilen

106 500

7:e
decilen

115 400

8:e
decilen

126 900

9:e
decilen

142 700

10:e
decilen

210 300

De två
högsta

percentilerna

320 800

SAMTLIGA

104 500

44% 62% 73% 81 % 86%

1.5 %

2.6 %

3,0 %

2,8%

2,3 %

0,0% 1,8 %

2,5 % 2,8 % 2,7 %

90% 92% 94% 93% 95%

2.3 %

2,9 %

3.4 %

3,1 %

0,3%

2,9% 3,6% 4.2% 3,8 % 0.2 %

94%

-6.6 %

-7,8 %

81 %

2.3%

2,5 %

Ökningen
av den disponibla inkomsten är ganska jämnt fördelad över de olika decilerna
förutom att den lägsta och den högsta decilen får en mera begränsad
förbättring. Som framgår av kolumn 3 arbetar vuxna som ingår i hushåll i den
första decilen endast 44 % av heldd i genomsnitt, vilket kan jämföras med 81 %
för samtliga hushåll. Förklaringen är att den första decilen till stor del
består av personer som endast tillfälligtvis har låga inkomster

(1)
Hushållets storlek mäts i antal konsumentenheter enligt socialstyrelsens definition.
En ensamstående vuxen motsvarar 1,15 konsumtionsenheter medan ett gift/sammanboende
par motsvarar 1,9 konsumentenheten Barn i åldrarna 0-3, 4-10 och 11-år
motsvarar 0,55, 0,65 resp. 0,75 konsumdonsenheten

634

och som därför endast tillfälligtvis befinner sig i den
lägsta decilen vid statis- Prop. 1989/90:110 tiska uppdelningar av detta
slag.

Som exempel på hushåll i den lägsta decilen kan nämnas
hushåll som har låg redovisad arbetstid som en följd av studier,
värnpliktstjänstgöring, barnledighet samt utlandsarbete eller annan vistelse
utomlands under delar av året. I gruppen ingår också personer som har låga
redovisade inkomster på grund av explicita eller implicita reservcringar inom
egna företag. Av hushällen i den första decilen klassificeras således 64 % som
"övriga" avseende socioekonomisk grupp, dvs, hushällen klassificeras
varken som arbete eller tjänstemän.

Den lägsta decilen är således mycket heterogen De låga
redovisade inkomsterna kan ofta vara förknippade med en normal eller t.o.m.
hög konsumtion som en följd av framgångsrik skatteplanering eller skattefusk.
Som jag nämnt tidigare är uppdelningen efter socioekonomisk mera rättvisande i
detta avseende eftersom en tillfälligt läg inkomst inte påverkar denna klassificering.

Ett hushåll med mera varaktigt låg inkomst som beror på en
förhållandevis läg timlön hamnar normalt inte i den lägsta decilen även om
familjen har barn. Som exempel kan nämnas att ett hushåll med två vuxna, ett
barn i åldern 0-3 år och ett barn i åldern 4-9 år, och som har löner på
sammanlagt 18 000 kn år 1990 hamnar i den andra decilen. Det stora flertalet
personer med låg timlön och normal arbetstid hamnar därför i den andra eller i
högre deciler enligt tabell 9.11.

Den högsta decilen får en förhållandevis liten förbättring.
Detta kan förklaras av att den skärpta beskattningen av löneförmåner,
pensionsfonder och aktier samt den reducerade skattelättanden för ränteutgifter
får en förhållandevis stor betydelse för denna decil. De tvä högsta
percentilerna, dvs. de två procent av hushållen som har högst ekonomisk
standard, får t.o.m sankt disponibel inkomst genom skattereformen. Den
statistiska osäkerheten är dock särskilt stor när beräkningen baseras på
endast tvä procent av urvalet.

9.7.5 Uppdelning efter bruttoinkomst

I tabell 9.12 redovisas fördelningseffekterna av
skattereformen när hushällen i stället uppdelas i deciler efter hushållets
bruttoinkomst i förhällande till hushållets storlek. Bruttoinkomsten mäts
därvid som summan av lön, företa-garinkomst, inflationskorrigerad inkomst av
kapital och inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet samt transfereringan

Vid denna uppdelning får alla deciler utom den första höjd
real disponibel inkomst. Som diskuterats ovan består den första decilen till
stor del av hus-häll som endast tillfälligtvis har låga inkomster medan hushåll
med läg timlön och normal arbetstid hamnar i högre decilen
Sysselsättningsgraden i den lägsta decilen är ännu lägre vid denna uppdelning
efter bruttoinkomst än vid uppdelning efter ekonomisk standard i tabell 9.11.

Förutom
för den första decilen är ökningen av den disponibla inkomsten

ganska jämnt fördelad även vid denna uppdelning. Den högsta decilen får

en förhållandevis liten förbättring ocksä vid denna uppdelning. Även detta -ror

Prop. 1989/90:110

Tabell 9.12 Förändring av real disponibel inkomst genom
skattereformen när hushållen uppdelas efter bruttoinkomst i förhållande till
hushållets storlek, 20-64 år.

Decil

Genomsnittlig disponibel inkomst för en ensamstående
utan barn i

Sysselsättningsgrad

Nu redovisade förändringar

Sammantagen skattereform

(1)

resp. decilgn (2)

jpp, kr

(3)

(4)

(5)

l:a decilen 2:a decilen 3:e decilen 4:e decilen 5:e
decilen

41 700 69 300 80 600 88 800 97 500

40 % 63 %

74 % 82% 86%

-0,5 % 2,2% 2,5 % 2,5% 2,1 %

-2,2 % 1,2% 1,8 % 2,3% 2,3%

6:e decilen 7:e decilen 8:e decilen 9:c decilen 10:e
decilen

106 600 114 500 124 900 138 600 197 800

90%

93 %

94 %

95 %

1,9% 2,6% 3,2% 3,6% 1,5 %

2,6% 3,3 % 3,8% 4,5 % 1,7%

De två högsta percentilerna

309 200

94%

-4,2 %

-4,7 %

SAMTLIGA

104 500

81 %

2,3 %

2,5%

resultat visar att de föreslagna mera likformiga reglerna
för inkomstberäkning och avdrag har särskilt stor betydelse för de hushåll som
har de högsta inkomsterna. Bäde tabell 9.11 och tabell 9.12 visar att de två
procent som har de allra högsta inkomsterna får betala sina egna
skattelättnaden

9.7.6 Uppdelning efter förmögenhet

Nuvarande kapitalinkomstbeskattning har bidragit till
stora förmögenhetsskillnader genom att kapitalinkomster varit lågt beskattade
samtidigt som ränteutgifter varit avdragsgilla mot en ofta hög marginalskatt.
En fördelningspolitiskt intressant fråga är därför vilket utfall
skattereformen ger för hushåll med ohka förmögenhet. Resultaten i detta
avseende redovisas i tabell 9.13.

Tabell 9.13 Förändring av real disponibel inkomst genom
skattereformen när hushållen uppdelas efter förmögenhet, 20-64 år.

Förmögenhet,kr. (1)

Nu redovisade förändringar

(2)

Sammantagen

skattereform

(3)

0 - 200 000 200 000- 400 000 400 000 - 600 000
600 000 - 800 000 800 000 - 1 000 000

3,0% 2,8% 2,1 % 2,0% 1,6%

3,3% 3,0% 2,3 % 2,3% 1,5 %

1 000
000 -

-6,4 %

-7,7 %

SAMTLIGA

2,3 %

2,5 %

636

Som
framgår av tabellen ökar den disponibla inkomsten mest för hushåll Prop,
1989/90:110 med förhållandevis små förmögenheter medan de allra rikaste
hushållen får sänkt disponibel inkomst. Skattereformen och då särskilt
övergången till en mera likformig beskattning av kapitalinkomster bidrar
således till en jämare förmögenhetsfördelning.

9.7.7 Uppdelning efter hushållstyp

Resultaten vid en uppdelning av hushållen efter
hushållstyp redovisas i tabell 9.14.

Tabell 9.14 Förändring av real disponibel inkomst genom
skattereformen för olika hushållstyper, 20-64 år. (Resultat inom parentes
avser barnbidrag på 9000 kr.)

Grupp Nu redovisade Sammantagen

förändringar skattereform

(1) (2) (3)

Ensamstående

2,4%
6,1 % 6,3%

1,9%

2,5 %
2,4 % 3,7 %

O barn 1,9(1,9)%

Ibarn 6,2(5,7)%

minst 2 barn 7,0 (6,0) %

Gifta/samboende

0 barn 1,5(1,5)%

1 barn 2,5 (2,2) %

2 barn 2,9 (2,3) % minst 3 barn 4,4 (3,4) %

SAMTLIGA 2,3(2,1)% 2,5%

Som framgår av tabellen leder skattereformen till en
förhållandevis stor förbättring för hushåll med barn och särskilt för hushåll
med flera barn avseende det genomsnittliga utfallet för 1991, 1992 och 1993.
Detta beror på den kraftiga ökningen av barnbidraget i kombination med höjda
bostadsbidrag. Även vid det lägre barnbidraget på 9000 kn år 1991 får hushåll
med barn ett något bättre utfall än hushåll utan barn.

9.7.8 Uppdelning efter boendeform

Tabell 9.15 Förändring av real disponibel inkomst genom
skattereformen när hushållen uppdelas efter boendeform, 20-64 år.

Nu
redovisade

Sammantagen

förändringar

skattereform

(2)

(3)

3,0%

3,5 %

2,6%

3,5 %

1,8%

1,5 %

-1,1 %

-1,5 %

Grupp

(1)________________

Hyreslägenhet Bostadsrätt Egnahem Övriga

SAMTLIGA 2,3 % 2,5 %

Hushåll i egnahem får i genomsnitt en något lägre ökning
av den disponibla

inkomsten än övriga hushåll. En förklaring är att de höjda taxeringsvärdena

år 1990 inräknas som en del av skattereformen och dess finansiering trots 537

att taxeringsvärdena skulle ha ökat även vid frånvaro av
en skattereform. Prop. 1989/90:110 Minskningen av skattelättnaden för
ränteavdrag till 30 % fär ocksä ett förhållandevis stort genomslag för hushåll
i egnahem eftersom denna grupp har förhållandevis stora lån.

9.7.9 Uppdelning efter region

Tabell 9.16 Förändring av real disponibel inkomst genom
skattereformen när hushållen uppdelas efter region, 20-64 år.

H-region (1)

Nu redovisade förändringar

(2)

Sammantagen

skattereform

(3)

Storstockholm Göteborg Malmö Större städer

2,0 % 2,4 % 2,4 %

2,3 % 2,6 % 2,5 %

Södra mellanbygden Norra tätbygden Norra glesbygden

2,4 % 2.8 % 2,4 %

2,5 % 3,0% 2,3 %

SAMTLIGA

2,3 %

2,5 %

Som framgår av tabellen ger skattereformen en likartad
ökning av den disponibla inkomsten i olika regionen Inkomstökningen är störst
i tätbebyggda områden i norra Sverige.

9.7.10 Annan förändring av arbetsinkomst före skatt

Vid ovan redovisade resultat beaktas att skattereformen
leder till en högre total produktion genom effektivitetsvinster och ett större
utbud av arbete och kapital genom antagandet att arbetsinkomsterna före skatt
ökar med en procent. 1 detta delavsnitt redovisas resultat vid alternativa
antaganden för förändringen av arbetsinkomsterna före skatt.

1 tabell 9.17 redovisas fördelningseffekterna när
arbetsinkomsterna före skatt antas vara oförändrade. Som nämnts ovan ger detta
dock en missvisande bild av skattereformen, eftersom man därmed bortser från
det produktionstillskott som uppkommer genom att skattereformen leder till en
mera välfungerande ekonomi.

Som framgår av en jämförelse mellan tabell 9.17 och 9.11
är den genomsnittliga inkomstökningen betydligt lägre när arbetsinkomsterna
före skatt antas vara oförändrade.

1 tabell 9.18 redovisas slutligen utfallet när arbetsinkomsterna
före skatt i stället ökar med fyra procent. Som diskuteras närmare av RINK kan
detta vara ett rimligt antagande avseende storleken pä produktionstillskottet
på lång sikt genom ett ökat utbud och en samhällsekonomiskt mera effektiv användning
av arbete och kapital.

638

s. 639 Kontrollera mot PDF

Prop.
1989/90:110

Tabell 9.17 Förändring av real disponibeJ inkomst genom
skattereformen när hushållen uppdelas i deciler efter ekonomisk standard, 20-64
år, ingen ökning av arbetsinkomster före skatt.

Decil

Genomsnitt!

ig
disponibel

Sysselsätt-

Nu redovisade

Sammantagen

inkomst för t

;n
ensam-

ningsgrad

förändringar

skattereform

stående utan

barn i

resp. decilgrupp, kr

(1)

(2)

(3)

(4)

(5)

l:a
decilen

39 400

44%

0,9%

-0,5 %

2;a
decilen

68 500

62%

2,1 %

1,2 %

3:e
decilen

79 200

73%

2,4 %

1,9 %

4:e
decilen

89 100

81 %

2,1 %

5.e
decilen

97 700

86%

1,6%

2,0%

6:e
decilen

106 500

90%

1,5 %

2,2 %

7:e
decilen

115 400

92%

2,1 %

2,8 %

8:e
decilen

126 900

94%

2,6%

3,5 %

9:e
decilen

142 700

93%

2,3%

3,1 %

10:e
decilen

210 300

95%

-0,5 %

-0,6 %

De två
högsta

percentilerna

320 800

94%

-7,2 %

-8,4 %

SAMTLIGA

104 500

81 %

1,6%

1,8 %

Tabell 9.18 Förändring av real disponibel inkomst genom
skattereformen när hushållen uppdelas i deciler efter ekonomisk standard, 20-64
år, 4 % ökning av arbetsinkomster före skatt.

Decil

Genomsnittl inkomst för t stående utan

ig
disponibel in ensam-barn i

Sysselsättningsgrad

Nu redovisade förändringar

Sammantagen skattereform

(1)

resp. decilgrupp, kr (2)

(3)

(4)

(5)

l:a decilen 2:a decilen 3:e decilen 4:e decilen 5:e
decilen

39 400 68 500 79 200 89 100 97 700

44% 62% 73% 81 % 86%

3.2 %

4.3 %

4,9 %

4,5 %

1,7% 3,5 % 4,5 % 4,9% 4,9%

6:e decilen 7;e decilen 8:e decilen 9:e decilen 10:e
decilen

106 -500 115 400 126 900 142 700 210 300

90% 92% 94% 93% 95%

4.6 %

5,3%

5.7 %

5,3%

2,4 %

5,3 % 6,0% 6,5 % 6,0 % 2,3 %

De två högsta percentilerna

320 800

94%

-4,7 %

-5,9 %

SAMTLIGA

104 500

81 %

4,5 %

4,7 %

Som framgår av tabellen
kan skattereformen leda till betydande förbättringar på lång sikt för samtliga
decilen Som framgår av tabell 9.9 beräknas skattereformen ge en
nettobudgetförstärkning på 11 miljarder kn på läng sikt, vilket därtill skapar
utrymme för en ökning av offentliga utgifter eller för sänkta skatten Dessa
resultat avspeglar det förhållandet att den totala produktionens storlek
bestämmer utrymmet för privat och offentlig konsum-

639

s. 640 Kontrollera mot PDF

tion. Skattereformen kan
väntas leda dll förbättringar genom en ökning av Prop. 1989/90:110 det
totala utrymmet för privat och offentlig konsumtion.

9.7.11
Avslutning

Sammanfattningsvis
visar dessa beräkningar att de nu föreslagna förändringarna, liksom den
samlade skattereformen, ger en förhållandevis jämnt fördelad ökning av den
disponibla inkomsten när hushållen uppdelas pä olika sätt. Skillnaderna i
utfall för olika socioekonomiska grupper och för olika inkomstgrupper är mycket
begränsade, särskilt jämfört med vad som skulle ha varit fallet vid en isolerad
marginalskattesänkning.

Det
jämna utfallet beror på att sänkningen av marginalskatterna kombineras med
långtgående åtgärder som skapar motverkande fördelningseffekter, främst genom
övergäng dll en väsentligt mera likformig beskattning med restriktiva
avdragsregler, genom det förhöjda grundavdraget för låg- och mellaninkomsttagare
samt genom kompletterande fördelningspohtiska åtgärden

9.8 Vissa andra ekonomiska effekter

Som
framgår av ovanstående redovisning är skattereformen finansierad på kort sikt
när hänsyn tas till skattereformens dynamiska effekter pä ett förhållandevis
försiktigt sätt. Skattereformen innebär emellertid en överflyttning av
skatteuttaget från hushällssektorn till företagen genom en breddad bas för
socialavgifter, genom införande av särskild löneskatt för bl.a. pensionspremier
samt genom beskattning av pensionsfonden Skattereformen beräknas därför ge ett
betydande tillskott dll hushållens disponibla inkomst år 1991 vid i övrigt
oförändrade förhållanden samtidigt som företagens kostnader ökan

9.9 Utvärdering av skattereformen

Den
föreslagna skattereformen är mycket omfattande och kommer att påverka
hushällens och företagens ekonomiska situation och förändra ekonomins
funktionssätt pä ett i många avseenden genomgripande sätt. Konsekvenserna av
reformen måste därför följas noggrannt. Det gäller särskilt effekterna pä
inkomst- och förmögenhetsfördelningen men också effekterna på
arbetskraftsutbud, sparande, ekonomisk dllväxt etc.

Skattereformen
bör därför följas upp med en bred utvärdering av reformens effekten Därtill bör
dataunderlaget för utvärdering av reformens effekter förbättras, både genom
särskilda undersökningar samt genom förbättring av den reguljära statistiken.

640

s. 641 Kontrollera mot PDF

10 Avslutande synpunkter Prop. 1989/90:no

Jag har i denna proposition redovisat mina förslag till
hur ett reformerat inkomstskattesystem enligt min mening bör utformas. Jag
kommer senare denna dag att lämna motsvarande redogörelse för de indirekta
skatternas område. Sammantaget är detta 1991 års skattereform. Det är min
övertygelse att det nya skattesystemet ger en god grund för ökad ekonomisk
tillväxt och för säkerställandet av det svenska välfärdssamhället.

Skattereformen innebär genomgripande förändringar för
enskilda, företag och andra sammanslutningar, kort sagt för hela det svenska
samhället. Förväntningar knyts till att reformen i ett antal väsentliga
hänseenden skall positivt påverka samhällsekonomin samtidigt som den skall
bidra till att de fördelningspolitiska målen uppfylls. Det är därför väsentligt
att reformen följs upp och att dess effekter analyseras ingående. Jag har
tidigare nämnt att en brett upplagd ekonomisk utvärdering bör komma till stånd.

Reformen har emellertid också särskilda effekter inom
vissa avgränsade sektorer av samhällslivet. Även dessa bör bli föremål för
uppföljning. Detta gäller t.ex. de ideella folkrörelserna såsom idrottsrörelsen
och handikapprörelsen. Många av de regelförändringar som jag redovisar
påverkar deras betingelser - vissa positivt medan andra har negativa effekter
i form av ökade kostnaden Enligt min mening bör därför skattereformens effekter
för folkrörelserna följas upp med särskild uppmärksamhet. Skulle det vid en
sådan genomgång visa sig att icke avsedda effekter uppkommer bör självfallet
motverkande åtgärder vidtas. Dessa bör redovisas senast i budgetpropositionen.
Samtidigt vill jag framhålla att man mäste se till helhetsbilden när man bedömer
utfallet.

Inom vissa områden krävs kompletteringar av de förslag jag
redovisat eller ytterligare utredningsarbete. Jag har berört dessa områden
under resp. avsnitt och får därför hänvisa till vad jag i dessa delar tidigare
anfört.

641

41 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

s. 642 Kontrollera mot PDF

11 Upprättade lagförslag Prop. 1989/90: no

I enlighet med vad jag nu anfört har inom
flnansdepartementet upprättats förslag till

1.
lag om ändring
i kommunalskattelagen (1928:370),

2.
lag om ändring
i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3.
lag om ändring
i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

4.
lag om ändring
i uppbördslagen (1953:272),

5.
lag om
skatteutjämningsreserv,

6.
lag om
återföring av obeskattade reserver,

7.
lag om ändring
i lagen (1989:1046) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

8.
lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

9.
lag om ändring
i lagen (1981:691) om socialavgiften

10. lag om särskild löneskatt,

11. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande

inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

12. lag om avkastningsskatt pä
pensionsmedel,

13. lag om skatt på vissa
premiebetalningar,

14. lag om ersättningsfonder,

15. lag om ändring i lagen (1967:94) om
avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning,

16. lag om ändring i bokföringslagen
(1976:125),

17. lag om ändring i
jordbruksbokföringslagen (1979:141),

18. lag om ändring i lagen (1982:1193)
om skattereduktion för fackföreningsavgift,

19. lag om nedsättning av vissa
underhållsbidrag,

20. lag om ändring i utsökningsbalken,

21. lag om ändring i lagen (1984:947)
om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige,

22. lag om ändring i lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring,

23. lagom ändring i lagen (1989:1023)
om upphävande av lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt
m. m. ,

24. lag om ändring i
utsökningsregisterlagen (1986:617),

25. lag om ändring i lagen (1987:813)
om homosexuella sambor,

26. lag om ändring i lagen (1988:847)
om skattelättnader för allemanssparande och ungdomsbosparande,

27. lag om skatt på ränta på
skogskontomedel m.m.,

28. lag om ändring i skogskontolagen
(1954:142),

29. lag om ändring i lagen (1986:492)
om tillfälliga regler för insättning på skogskonto,

30.
lag om ändring
i lagen (1979:611) om upphovsmannakonto,

31.
lag om
upphävande av lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst,

32.
lag om
upphävande av lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt,

33.
lag om
upphävande av lagen (1960:63) om förlustavdrag,

34.
lag om
upphävande av lagen (1982:336) om avdrag för utdelning på

642

s. 643 Kontrollera mot PDF

icke börsnoterade akder, Prop. 1989/90:110

35. lag om upphävande av lagen (1979:609) om allmän investeringsfond,

36. lag om upphävande av lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv,

37. lag om upphävande av vissa fondförfattningar, m. m.,

38. lag om upphävande av lagen (1954:40) om särskild fartygsfond,

39. lag om upphävande av lagen (1967:96) om särskild nyanskaffningsfond,

40. lag om upphävande av lagen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen
för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet,

41. lag om upphävande av lagen (1981:296) om eldsvådefonder,

42. lag om upphävande av förordningen (1960:659) angående beskattning av
ränta å svenska statens sparobligationer,

43. lag om upphävande av lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa
sparformer,

44. lag om upphävande av lagen (1972:128) om skattefrihet vid premiering
av sparande,

45. lag om upphävande av lagen (1982:2) om uppfinnarkonto,

46. lag om upphävande av lagen (1989:1021) om särskilda regler för nedskrivning
av lager m.m.,

47. lag om avdrag för bidrag till Stiftelsen Sveriges Tekniska Museum.

Förslagen
under punkterna 16, 19. 20, 24 och 25 har upprättats i samråd med chefen för
justitiedepartementet.

Förslaget
under punkterna 79, 11 och 22 har upprättats i samråd med chefen för socialdepartementet.

Förslagen
under punkterna 15, 42 och 47 är enligt min mening inte av sådan beskaffenhet
att lagrådets hörande erfordras. Yttrande över dessa förslag har därför inte
inhämtats.

643

s. 644 Kontrollera mot PDF

12 Specialmotivering Prop. 1989/90:110

12.1 Kommunalskattelagen (1928:370)

3 §

Andra och tredje styckeiui motsvaras av första och andra
styckena av de nuvarande anvisningarna till paragrafen. För skattskyldig sotn
är bokföringsskyldig enligt BFL kotntner beskattningsåret att utgöras av
kalenderår om inte den skattskyldige erhållit medgivande enligt 12 S andra
stycket BFL att tillätnpa brutet räkenskapsår. För den som är skyldig att föra
räkenskaper enligt JBFL kommer beskattningsåret undantagslöst att sammanfalla
med kalenderår.

Nuvarande fjärde stycket i anvisningarna behövs inte i det
nya systemet. Nuvarande tredje och fetnte styckena av anvisningarna har inte
heller tagits upp i den nya lydelsen av paragrafen. Detta innebär inte någon
ändring i sak.

Det nu föreliggande förslaget till ändringar i 3 S skiljer
sig från det i lagrådsremissen.

4 i)

Till bestiinunelsen har av redaktionella skäl överförts en
bestämmelse från 64 § med en hänvisning till en definition i
fastighetstaxeringslagen om vem sotn anses likställd med ägare.

5 §

Bestämmelsen, som ar ny (förutvarande 5 S har tidigare
upphävts), innehåller en definition som iir avsedd att särskilja
privatbostadsfastighet från näringsfastighet. Den motiveras utförligt i den
allmänna motiveringen (avsnitt 7).

Lagrådet har föreslagit att begreppet privatbostad i paragrafens
första stycke i dess lydelse enligt lagrådsremissen byts ut tnot ordet
privatbostadsfastighet. 1 de följande styckena i förslaget får nämligen
begreppet privatbostad en annan och vidare innebörd där det talas om
privatbostad i form av stnåhus och bostadsrättslägenhet. En
privatbostadsfastighet skulle således enligt lagrådets förslag till definition
vara småhus med tnark som utgör småhusenhet, stuåhus tried tillhörande
totntmark pä lantbruksenhet samt även innefatta småhus pä annans tnark under
förutsättning att småhuset är en privatbostad. Diirmed ingär i definitionen
också småhus som egentligen är lös egendom. Detta överensstämtner även med det
synsätt soiu görs i fastighets-taxeringssatnmanhang. Likaså är termerna småhus,
småhusenhet och lantbruksenhet hämtade frän fastighetstaxeringen. Definitionen
har andråts i klargörande syfte pä i huvudsak det sätt som framgår av lagrådets
yttrande.

Sotn privatbostad räknas också enligt paragrafens/yVV/Y/c
stycke bostads

rättslägenhet under vissa förutsättningar Det förhållandet att de enskilda

bostadsrättsiägenheterna i ett flerfamiljshus är privatbostad för resp. inne

havare innebär inte att bostadsrättsföreningens fastighet av denna anledning

skall ha karaktären privatbostadsfastighet. Ett bostadsföretags fastighet är

alltid att betrakta som näringsfastighet. 644

s. 645 Kontrollera mot PDF

Anknytningen
till begreppet lantbruksenhet innebär att det endast är i Prop. 1989/90:110
Sverige belägna bostäder pä jordbruksfastighet som bryts ut ur näringsverksamheten
för att utgöra privatbostad. En i utlandet belägen jordbruksfastighet bör
därför i sin helhet betraktas som näringsfastighet vid beskattning här i
Sverige.

Bedömningen av om en bostad utgör privatbostad eller ingär
i näringsverksamhet bör ske för varje kalenderår med hänsyn till förhållandena
vid utgången av året. I förhållande till iagrädsretnissen har därför den
ändringen vidtagits i paragrafens sista stycke, att orden
"beskattningsårets utgång" utbytts mot "kalenderårets
utgång". Om, vilket undantagsvis kan förekomma, en fysisk person eller ett
dödsbo tillämpar brutet räkenskapsår för närings-verksatnhet kan således en
bostad kotntna att inga i näringsverksamheten för den del av räkenskapsåret som
hänför sig till ett visst kalenderår men inte för den del av räkenskapsåret som
hänför sig till det närmast föregäende eller följande kalenderåret.

Vidare har tillagts att det är förhållandena på
överlåtelsedagen som skall vara avgörande i det fall bostaden överlåtits under
året. Såsom lagrådet har anfört kan det i vissa fall uppstå svårigheter vid
avgörande av om bostaden vid överlåtelsetidpunkten varit att anse som
privatbostad eller inte. Enligt förslaget är det nämligen tillräckligt att
bostaden är avsedd för permanent-eller fritidsboende för
ägaren/nyttjanderättshavaren eller honom närstående för att bostaden skall
räknas soin privatbostad. Den omständigheten att bostaden varit uthyrd under
längre tid hindrar i och för sig inte att bostaden alltjämt räknas som
privatbostad, otn upplätaren avser att längre fram använda den som permanent-
eller fritidsbostad för egen räkning eller för närstående. Omständigheterna i
det enskilda fallet bör fä avgöra om bostaden skall räknas som privatbostad
eller inte i en sädan situation. En schablonregel sotri föreslås i 25 och 26 §S
SIL vid realisationsvinstbeskattningen för näringsfastigheter och
bostadsrätter i näringsverksamhet innebär dessutom att effekterna av eventuella
tillämpningssvårigheter blir mindre framträdande. Det permanentbostadsbegrepp
som används för att avgöra om den mest för-tnånliga schablonregeln fär användas
vid realisationsvinstbeskattningen är inte synonymt ined begreppet privatbostad
enligt denna paragraf.

17 §

Som framgått av avsnitt 2 skall det vid beskattningen till
kommunal inkomstskatt endast finnas två inkomstslag: inkomst av
näringsverksamhet och inkomst av tjänst.

18 §

Som framgår nedan skiljer sig det nu föreliggande
förslaget på några punkter från förslaget i lagrådsreitiissen. I övrigt har
paragrafen - frånsett en ändring av redaktionell natur- utformats enligt
lagrådets förslag.

Enligt
första meningen i föista stycket skall för inkomst av näringsverk

samhet inkotnsten av varje förvärvskälla beräknas för sig. Detta innebär

ingen ändring i förhållande till gällande ordning. Reglerna om indelning i

förvärvskällor har däremot fått en annan utformning än den nuvarande. Vid ,,.

64j

s. 646 Kontrollera mot PDF

bedömning av om en skattskyldigs verksamheter utgör en
eller flera för- Prop. 1989/90:110 värvskällor görs skillnad mellan aktiv
och passiv näringsverksamhet.

Enligt andra stycket bildar verksamheter som utgör aktiv
näringsverksamhet tillsammans en förvärvskälla. Från denna regel anges två
undantag.

Det första undantaget - sotn inte tagits upp i
lagrädsremissen - avser aktiv verksamhet som tidigare utgjort passiv verksamhet.
Finns det i en sädan verksamhet ackumulerade underskott frän den passiva tiden
utgör verksamheten alltid en särskild förvärvskälla. Bestämmelsen motiveras av
att förbudet att kvitta underskott i en förvärvskälla mot överskott i en annan
förvärvskälla annars skulle kunna kringgås.

Det andra undantaget avser litterär, konstnärlig eller
därmed jämförlig verksatnhet. Regeln har betydelse för möjligheten att dra av
underskott av sådan verksamhet från intäkt av tjänst (33 § 3 mom.).

1 fråga om passiv näringsverksamhet bildar enligt tredje
stycket varje verksamhet en förvärvskälla för sig.

1 fjärde stycket anges till att börja med att verksamheter
som har naturiig anknytning till varandra behandlas som en enda verksamhet. Med
verksamhet förstås summan av aktiviteter av en enhetlig beskaffenhet, t. ex.
detaljhandel i en viss bransch, industriell tillverkning av visst slag,
jordbruk, fiske, fastighetsförvaltning. Som exempel pä verksamheter som har
naturlig anknytning till varandra kan nämnas aktivt bedrivet jordbruk
kombinerat med upplåtelse av avverkningsrätt till skog, utarrendering av en
grustäkt och uthyrning av fritidsbostäder. Om en skattskyldig som bedriver
konsultverksamhet investerar i en andel i ett skepp eller ett leasingobjekt
föreligger däremot skilda förvärvskällon

En verksamhet utgör aktiv näringsverksamhet om den
skattskyldige i inte oväsentlig omfattning arbetat i verksamheten. I det
motsatta fallet utgör verksamheten passiv näringsverksamhet. Kravet pä
aktivitet innebär i normalfallet att den skattskyldige skall ha ägnat
sysslorna i verksamheten minst en tredjedel av den tid som åtgår för en vanlig
anställning på heltid. Detta krav fär i vissa fall jämkas med hänsyn till
omständigheterna. En person som vid sidan av en anställning bedriver
näringsverksamhet som i huvudsak baseras på hans egen arbetskraft får således
regelmässigt anses uppfylla aktivitetskravet. Detta gäller däretnot inte
beträffande verksamhet med en betydande balansomslutning. 1 fråga om t. ex.
förvaltning av egna fastigheter bör således arbetsinsatsen motsvara minst en
tredjedel av arbetstiden i en heltidsanställning för att verksamheten skall
vara att hänföra till aktiv närings-verksatnhet. Självständig näringsverksamhet
i utlandet utgör alltid passiv näringsverksamhet.

Femte
stycket avser förvärvskälleindelningen för verksamhet i handelsbo

lag. Här görs i förhällande till lagrädsremissen vissa preciseringan Någon

sammanslagning skall aldrig ske av näringsverksamhet som bedrivs i han

delsbolaget och av delägaren själv. Verksamheterna skall hos delägaren re

dovisas i skilda förvärvskällon Det gäller även om delägaren deltar i handels

bolagets verksamhet och verksamheten därför för hans del klassificeras som

aktiv näringsverksamhet samtidigt som han utanför bolaget bedriver aktiv

näringsverksamhet. I det fallet beskattas alltså delägaren för mer än en för

värvskälla avseende aktiv näringsverksamhet. Denna situation uppkommer 646

s. 647 Kontrollera mot PDF

också om en skattskyldig aktivt deltar i näringsverksamhet
i flera handelsbo- Prop. 1989/90:110 lag. Bedriver ett handelsbolag flera
olika verksamheter skall dessa hos delägaren redovisas i en eller flera
förvärvskällor beroende pä om verksamheterna har en naturlig anknytning till
varandra eller inte.

Aktiva verksamheter som utgör en gemensam förvärvskälla
kommer att bilda flera verksamheter om den skattskyldige blir passiv i en eller
flera av verksamheterna. 1 sädana fall fär de nybildade förvärvskällorna
behandlas som förgreningar av den ursprungliga förvärvskällan. Någon särskild
bestämmelse med denna innebörd har inte ansetts nödvändig. Det anförda innebär
bl. a. följande.

Någon uttagsbeskattning sker inte i samband med
förändringen i förvärvskälleindelning utan kontinuitet kommer att gälla i
fråga om skattemässiga restvärden m. m, I fråga om t. ex. en byggnad fortsätter
således avskrivningsplanen från den ursprungliga förvärvskällan att löpa i den
nybildade förvärvskälla som byggnaden är hänförlig till. Avskrivningsunderlaget
för inventarier och liknande tillgångar fär fördelas på de nybildade
förvärvskällorna på grundval av anskaffningsvärdena och innehavstiderna. Om
detta inte låter sig göras får fördelningen ske efter skälig grund.

Kan det inte utredas hur skulderna i den ursprungliga
förvärvskällan fördelar sig pä de nybildade förvärvskällorna kan fördelningen
ske på grundval av tillgångsvärdena (jfr 44 %).

En ersättningsfond får hänföras till den nybildade
förvärvskälla som innefattar den verksamhet som avsättningen är hänförlig
till. Detsamma gäller beträffande garantiavsättningar och andra avsättningar
för framtida utgiften En survavsättning eller övergängspost bör i allmänhet
fördelas på grundval av kapitalunderlagen enligt survlagen i de nybildade
förvärvskällorna. Ett underskott i den ursprungliga förvärvskällan bör i första
hand hänföras till den verksamhet där underskottet uppkommit. Är detta inte
möjligt fär fördelning ske efter skälig grund.

Det kan även inträffa att t. ex. passiva verksamheter som
var för sig utgör en förvärvskälla övergår till att bilda en gemensam
förvärvskälla till följd av att den skattskyldige ökar sin aktivitet i
verksatnheterna. Inte heller i sådana fall är avsikten att det skall ske något
brott i den skattemässiga kontinuiteten.

19 >>

I första stycket a/if/ra/ef/cc finns en regel som innebär
att reavinst är skattefri i andra fall än som särskilt anges. Den framstår som
en rest av det äldre synsättet att reavinster endast var skattepliktiga vid
korttidsinnehav. Den bör därför utgå.

I fjärde ledet finns en regel om att vissa ersättningar är
skattepliktiga endast om de grundas på en förvärvsinkomst överstigande 6 000
kr. Den be-loppsmässiga begränsningen saknar aktualitet och kan utgå. En
konsekvensändring med anledning av att det nuvarande femte ledet slopas vidtas
också.

I femte ledet finns bestämmelser om skattefrihet för s. k.
schabloniserad

dagersättning
från trygghetsförsäkring vid arbetsskada. Med anledning av

att
skattefriheten slopas enligt förslaget, faller ledet bort.

647

s. 648 Kontrollera mot PDF

heten slopas utgår även dessa bestämmelsen Prop. 1989/90:110

1 näst sista ledet finns en regel om att ränta som täcks
av räntebidrag inte fär dras av. Med hänsyn till att bestämmelserna om
räntebidrag flyttas justeras bestämmelsen och utvidgas till att omfatta även
den regel som nu finns i punkt 6 av anvisningarna till 25 § att avdrag inte fär
göras när räntan motsvaras av eftergift av ränta eller amortering.

I sista ledet finns bestämmelser om att kapitalförlust
endast fär dras av som reaförlust enligt 36 §. Bestämmelsen jämkas, eftersom
reglerna om avdrag för sådana förluster kommer att regleras i olika sammanhang,
såvitt gäller fysiska personers privatekonomi i samband med beskattningen av
inkomst av kapital i SIL.

21 §

Bestämtnelsen innehåller en definition av begreppet
näringsverksamhet. Med näringsverksamhet avses yrkesmässig självständigt
bedriven förvärvsverksamhet. Definitionen ansluter till kraven i gällande rätt
för att rörelse skall föreligga. Den rättspraxis sotn utbildats på området
belyser således frågan om när näringsverksatnhet skall anses föreligga.

Det nya inkomstslaget näringsverksatnhet motsvarar de
nuvarande inkomstslagen jordbruksfastighet, annan fastighet (konventionellt
beskattad) och rörelse (se avsnitt 8.5). Till inkomstslaget har ocksä förts
utomlands bedriven näringsverksatnhet (se avsnitt 8.5).

Även när en yrkestnässig självständigt bedriven
förvärvsverksamhet inte föreligger räknas innehav av näringsfastighet till
näringsverksamhet. Vinst vid avyttring av en sådan fastighet beskattas som
intäkt av kapital enligt reglerna i SIL.

Även innehav och avyttring av rätt till avverkning av skog
hänförs till näringsverksamhet. Genom bestämmelsen blir de nuvarande
bestämmelserna i punkt 3 andra stycket och punkt 5 sista stycket av
anvisningarna till 21 § saint i punkt 5 av anvisningarna till 28 § obehövliga.
En privatbostadsfastighet eller privatbostad kan inte ingå i
näringsverksamhet.

Sammanslagningen av inkomstslagen jordbruksfastighet,
annan fastighet (konventionellt beskattad) och rörelse till inkomstslaget
näringsverksamhet medför att de nuvarande bestämmelserna som går ut på att
särskilja de olika inkomstslagen från varandra blir obehövliga. Detta gäller
t.ex. bestämmelserna i punkterna 2 och 3 av anvisningarna till 21 §.

Med hänsyn till att verksamhet som bedrivs utomlands generellt
räknas till näringsverksamhet i det nya systemet blir de nuvarande
bestämmelserna om sädan verksamhet obehövliga. Detta gäller 38 §2 mom., 39 §2
mom., punkt 6 av anvisningarna till 28 §, punkt 21 av anvisningarna till 29 §
och punkt 4 av anvisningarna till 38 §.

22 - 24 §§

Paragraferna har karaktär av introduktion till
bestämmelserna i anvisningarna.

648

s. 649 Kontrollera mot PDF

I nuvarande j/7//;(?/erfe/har gjorts vissa
konsekvensändringan Prop. 1989/90:110

Ändringen i nuvarande nionde ledet är av samma slag som i
fjärde ledet.

Genotn tilläggen i det nya tjugonde ledet undantas frän
beskattning hittelön, ersättning som någon fått för att han räddat person
eller egendom i fara och ersättning som staten utbetalat till privatpersoner
för insatser som bidragit till avslöjande eller gripande av brottslingan Den
sistnämnda ersättningen är även enligt dagens praxis skattefri.

Med hittelön bör i förevarande sammanhang avses en
belöning som en privatperson erhållit för att han möjliggjort för ägaren till
borttappad egendom att återfå denna. En förutsättning för att ersättning.av nu
nämnt slag skall vara skattefri bör vara att den handling som ligger till grund
för belöningen inte skett i tjänsten eller i ett uppdrag eller haft samband med
tjänst eller uppdrag.

Genom ett nytt tjugoförsta led undantas från skatteplikt
ersättning till den som lämnat eget organ, blod eller egen modersmjölk. En
förutsättning för skattefrihet är dock att ersättningen inte påtagligt
överstiger vad som är brukligt i sädana fall.

Genom ett nytt tjugoandra led föresläs undantag frän
skatteplikt för tävlingsvinster i vissa fall. Med tävlingsvinst i detta
sammanhang avses t. ex. vinst i idrottstävlingar och andra typer av priser som
avser någon form av prestation. Däremot omfattas givetvis inte sådana vinster
som avses i lagen (1928:376) om skatt på lotterivinsten Sådana tävlingsvinster
som utgår till anställda med anledning av någon prestation som är att hänföra
till tjänsten eller uppdrag omfattas inte heller av förslaget. Sådana vinster
är alltid skattepliktiga i sin helhet. En förutsättning för skattefrihet
enligt den föreslagna bestämmelsen är att vinsten utgår i annan form än kontant
eller därmed likställd ersättning. Vidare gäller, om vinsten avser annat än
minnesföremål, att värdet inte fär överstiga 1 % av basbeloppet, avrundat till
närmaste hundratal kn (för närvarande 300 kn).

Bestämmelserna i tjugofjärde ledet om skattefrihet i vissa
fall för intäkter av försäljning av bär, svampar och kottar slopas enligt
förslaget.

Som ett nytt tjugosjunde led har tagits in bestämmelser om
skattefrihet för räntebidrag och vissa andra bostadspolitiska stödformen som
närmare anges i en ny anvisningspunkt, 3. Motsvarande regler finns nu i punkt 7
av anvisningarna till 24 §.

Paragrafens
sista stycke innehåller en hänvisning till punkt 16 av anvisningarna till 21 §
och punkt 11 av anvisningarna till 28 § för vissa försäkringsbelopp som utgår
till lantbrukare, skogsbrukare, yrkesfiskare, renskötare m.fl. Förslaget
beträffande försäkringsförmåner i inkomstslaget tjänst samt förslaget
beträffande näringsverksamhet medför vissa justeringar i dessa bestämmelsen se
specialmotiveringen till 32 § 3 a mom. och punkt 12 av anvisningarna till 22
§. Med anledning av den författningsreglering som föreslås, görs en hänvisning
i fortsättningen endast vad beträffar utfallande belopp från AGS (32 § 3 a mom.
och punkt 12 av anvisningarna till 22 §).

20 §

I andra stycket tredje ledet finns regler att kostnader
motsvarande skattefria intäkter vid plockning av bär, svamp och kottar inte får
dras av. När skattefri-

649

s. 650 Kontrollera mot PDF

25 § Prop. 1989/90:110

1 paragrafen finns bestämmelser om beräkning av inkomsten
av en förvärvskälla. Paragrafen har sin motsvarighet i nuvarande 23, 26 och 30
§§.

26 §

1 första stycket - som ändrats i förhällande till
lagrädsremissen - anges att underskott vid beräkningen av inkomst av en
förvärvskälla får, med de begränsningar som anges i anvisningarna, dras av i
förvärvskällan närmast följande beskattningsån

I andra stycket föreskrivs att avdrag enligt första stycket
inte medges i den mån avdrag enligt 33 § 3 mom. har medgetts. Enligt det nämnda
momentet föreligger rätt till avdrag för underskott av litterär, konstnärlig
eller därmed jämförlig verksamhet frän intäkt av tjänst.

1 tredje stycket hänvisas beträffande underskott vid
förvärvskällans upphörande till bestämmelserna 3 § 13 mom. SIL. Enligt dessa
bestämmelser räknas underskott vid förvärvskällans upphörande som
realisationsförlust.

27 §

Av bestämmelsen framgår att summan av inkomsterna av olika
förvärvskällor inom inkomstslaget näringsverksamhet utgör inkomst av
näringsverksamhet. En förvärvskälla som visar underskott skall dock inte
beaktas.

31 §

I paragrafen behandlas vad som är att hänföra till inkomst
av tjänst och - i andra stycket - vad som är att likställa med tjänst. De
föreslagna ändringarna behandlas i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.2 och
innebär en viss utvidgning av inkomstslaget tjänst.

Lagrådet har inte haft något att erinra i sak mot
förslaget i denna del men förordat en annan utformning av paragrafens första
stycke än den som föreslagits i lagrädsremissen. Stadgandet har utformats i
enlighet med lagrådets förslag.

Den föreslagna lydelsen syftar bl.a. till att klargöra att
det inte behöver vara fråga om enbart tillfälligt bedriven verksamhet för att
beskattning skall kunna bli aktuell i inkomstslaget tjänst. Även mer varaktig
verksamhet t.ex. av hobbykaraktär skall alltså bli föremål för beskattning, om
verksamheten ger överskott. Dessa överskott får anses utgöra inkomster av egen
verksamhet eller arbetsinkomster i mer vidsträckt mening. Även annan inkomstgivande
verksamhet kan bli föremål för beskattning. Det bör dock allmänt sett vara
fråga om ersättning för någon form av prestation.

En förutsättning för beskattning i inkomstslaget tjänst är
att verksamheten inte uppfyller de kriterier som gäller för inkomstslaget
näringsverksamhet. Det fär inte heller vara fråga om inkomst av kapital.

Exemplifieringen av vad som kan betraktas som tillfälligt
uppdrag fär närmast anses tynga lagtexten och utgår, utan att någon saklig
ändring avses därmed.

650

s. 651 Kontrollera mot PDF

32 §
1 mom. Prop. 1989/90:110

Ändringarna i första stycket a är ett uttryck för att i
princip alla kostnadsersättningar, även i statlig och kommunal tjänst, skall
tas upp som intäkt. Häri innefattas således ocksä traktamenten och
kostnadsersättning för vård av person i enskilt familjehem. Avdrag för
motsvarande kostnader regleras i punkt 4 av anvisningarna till 32 § och
punkterna 3 -3 c av anvisningarna till

33 S.

Som behandlas i den allmänna motiveringen och som närmare
regleras i 3 S 12 mom. SIL skall utdelning frän och vinst vid försäljning av
aktier i fåmansföretag i vissa fall tas upp som inkomst av tjänst. En erinran
om detta har tagits in i en ny punkt, h, i första stycket. Likaså har i en ny
punkt, i, tagits in en erinran om att sädana förmåner och ersättningar som
anges i punkterna 14 och 15 av anvisningarna till 32 § skall beskattas som
inkomst av tjänst.

Momentets tredje stycke behandlar ersättningar som utges
på grund av kollektiv avgångsbidragsförsäkring och liknande anordningar. Sådana
ersättningar räknas endast delvis som intäkt av tjänst på sätt närmare anges i
punkt 11 av anvisningarna. Med anledning av att skatteplikt enligt förslaget
skall gälla för utfallande belopp i sin helhet, faller stycket bort.

Sista stycket har jämkats med hänsyn till de nya reglerna
för beskattning av fastighet.

32 § 3 mom.

Nuvarande lydelse av momentets första stycke angeratt
statliga kostnadsersättningar inte skall tas upp som intäkt. Stycket innehåller
vidare exemplifieringar av sådana ersättningan Det anges dessutom att avdrag
inte medges för underskott, om ersättningarna inte täcker därmed avsedda
utgiften I andra stycket anges, att bestämmelserna gäller också för kommunala
ersättningar och för ersättningar frän Nordiska ministerrådet och SIPRI. Vidare
finns en regel om att RSV kan förklara att dessa principer skall gälla även
ersättningar från annan offentlig institution.

Enligt förslaget skall särbehandlingen av offentligt
anställdas kostnadser

sättningar slopas. Förslaget inkluderar även kostnadsersättning får vård av

person i enskilt familjehem. Motsvarande gäller sådan ersättning som bekos

tats av Nordiska ministerrådet i samband med arbete inom ramen för det

nordiska tjänstemannautbytet. Förslaget innebär i princip att särreglerna

bortfaller liksom RSV:s dispensmöjlighet. För kostnadsersättningar från

SIPRI föreslås dock en fortsatt skattefrihet. Således bör även sädan av

SIPRI anvisad kostnadsersättning som avser tillägg för ökade levnadskost

nader, förmån av fri bostad eller bostadskostnadsersättning samt ersättning

för barns skolavgifter vara skattefri. Till skillnad mot i lagrådsremissen före

slås att ocksä utlandstillägg och därmed likställd förmån för utom riket sta

tionerad personal vid utrikesförvaltningen samt för personal i svensk bi

ståndsverksamhet förblir skattefri. Den därav föranledda ändringen av lag

texten med enbart en exemplifiering av med utlandstillägg likställda förmå

ner innebär i sak ingen förändring. Härmed skall således även i fortsätt

ningen avses fri bostad med uppvärmning och belysning, bostadskostnadser- 651

s. 652 Kontrollera mot PDF

sättning eller däremot svarande förmän, bidrag för resa
till Sverige för se- Prop. 1989/90:110 inester, barntillägg,
utbildningsbidrag, barnresebidrag, ersättning för hållande av bil och
flyttningsbidrag. I övrigt görs några språkliga ändringan

32 § 3 a mom.

Momentet föreskriver skattefrihet för förmän av fri
grupplivförsäkring och fri gruppsjukförsäkring i inkomstslaget tjänst.

Lagrådet avstyrker förslaget i lagrädsremissen om
beskattning av förmån av fri grupplivförsäkring. Sotn framgår av den allmänna
motiveringen bör förslaget i lagrädsremissen inte genomföras i denna del. Med
anledning härav kvarstår reglerna om grupplivförsäkring oförändrade. I fråga om
fri gruppsjukförsäkring skall premieförmänen även i fortsättningen vara
före-niål för s.k. tyst kvittning. Däremot skall utfallande belopp pä grund av
gruppsjukförsäkring beskattas, vilket anges genom ett tillägg till paragrafen.
Förslaget föranleder också, vilket antytts i kommentaren till 19 § sista
stycket, vissa justeringar i de regler som gäller för näringsverksamhet, se
punkt 12 av anvisningarna till 22 §. Se vidare avsnitt 5.3.2.2.

32 § 3 e mom.

I momentet anges att personalvårdsförmäner inte skall tas
upp som intäkt samt förutsättningarna för att förmåner skall kunna hänföras
till personal-värd.

Dessa förutsättningar skärps sä till vida att det klargörs
att det skall röra sig om enklare åtgärder av mindre värde som syftar till att
skapa trivsel i arbetet eller liknande eller utgår på grund av sedvänja inom
det yrke eller den verksamhet som det är fråga om, för att personalvårdsförmån
skall anses föreligga. Exempel pä typiska personalvårdsförmäner finns i punkt 3
b av anvisningarna. Förmåner av denna typ får anses uppfylla kraven på enklare
åtgärder av mindre värde.

32 § 3 f mom.

I detta moment finns den s.k. 600-kronorsregeln. till
följd av att regeln slopas enligt förslaget, upphör momentet att gälla.

32 § 4 mom.

Momentets/Ö/-5W stycke anger att kostnadsersättningar i
enskild tjänst skall tas upp som intäkt. Av 1 mom. och kommentarerna till detta
framgår att denna princip föreslås gälla generellt. Se vidare kommentarerna
till 3 mom. Första stycket tas därför bort. I andra stycket görs några
språkliga ändringar.

33 § 1 mom.

Till följd av att privat- och offentliganställda likställs
när det gäller kostnadsersättningar enligt förslaget slopas förbudet i andra
stycket mot avdrag för kostnader för resor i tjänsten som varit förenade med
övernattning för den

som fått statlig ersättning härför

652

s. 653 Kontrollera mot PDF

I det nya
iredje stycket regleras frågan om vilka kostnader som fär dras av Prop.
1989/90:110 frän intäkter i en självständigt bedriven verksamhet som på grund
av bristande vinstsyfte skall beskattas i inkomstslaget tjänst
(hobbyverksamhet).

För varaktigt bedriven verksamhet av detta slag kommer
gränsen gentemot inkomstslaget näringsverksamhet att i regel motsvara den
nuvarande gränsdragningen mellan hobbyverksamhet och rörelse. Beträffande denna
gränsdragning bör ledning således kunna sökas i nuvarande praxis.

1 andra meningen anges förutsättningarna för
kostnadsavdrag från dessa inkomster.

Som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.2)
innebär förslaget i denna del att inkomster av hobbyverksamhet i praktiken
behandlas som om verksamheten utgjort särskild förvärvskälla inom inkomstslaget
tjänst. Syftet härmed är i första hand att möjliggöra delvis andra regler för
kostnadsavdrag än vad som gäller för övriga tjänsteinkomster. Särskilda avdragsregler
för kostnader som hänför sig till hobbyverksamhet behövs för att undvika vissa
konsekvenser som annars kan uppkomma pä grund av att kontantprincipen gäller i
inkomstslaget. Avdrag skall därför i de nu avsedda fallen fä göras inte bara
för beskattningsårets utgifter utan även för underskott som hänför sig till
året före beskattningsåret. I första hand skall beskattningsårets utgifter dras
av från inkomsterna. Föreligger därefter överskott får detta kvittas mot
föregående års underskott. Avdragskall dock aldrig få göras med belopp som
överstiger intäkterna för beskattningsåret. Det skall således inte vara möjligt
att kunna kvitta ett underskott av en hobbyverksamhet mot andra
tjänsteinkomsten Inte heller skall underskott i en hobbyverksamhet fä kvittas
tnot överskott i en annan, utan varje hobbyverksamhet skall ses separat vilket
klargörs i den föreslagna bestämmelsen.

En förutsättning för avdrag för utgifter i inkomstslaget
tjänst är att det rör sig om kostnader för intäktens förvärvande. Man bör
därvid när det gäller självständigt bedriven verksamhet av ifrågavarande slag
se till verksamheten i sin helhet under beskattningsåret. Även utgifter som
uppkommit efter det inkomsten erhållits men under samma beskattningsår bör
således kunna berättiga till avdrag om det är fråga om kostnader som kan anses
hänförliga till verksamheten.

Här avses bl.a. det fallet att startavgifter och
transportkostnader och liknande för en travhäst betalts för flera olika
tävlingar varav endast någon tävling medfört inkomster i form av prispengan
Även startavgifter in. m. i de tävlingar som inte gett inkomster bör dä
betraktas som kostnader i sammanhanget. Om en hästägare i en verksamhet som
inte bedömts som näringsverksamhet har tvä travhästar och båda används i en verksamhet
som, om den utgjorde näringsverksamhet, skulle betraktats som en förvärvskälla
bör utgifter och intäkter under året för båda hästarna beaktas.

Kontantprincipen
medför att det i regel endast är möjligt att fä avdrag för

utgifter som betalts under beskattningsåret, även om kostnaden vid bokfö

ringsmässiga grunder egentligen skulle anses ha belöpt på en annan period.

Värdeminskningsavdrag - närmast avseende förslitning - tilläts emellertid i

viss utsträckning inom inkomstslaget tjänst, trots kontantprincipen. Den

praxis som i dag gäller härvidlag bör kunna tillämpas även pä verksamhet av

hobbykaraktän 653

s. 654 Kontrollera mot PDF

Här skall ytteriigare två frågor beröras som tagits upp av
ett par remissin- Prop. 1989/90:110 stanser.

Den ena gäller hur beskattning av intäkter vid försäljning
av tillgångar som använts i en hobbyverksamhet skall ske. Problemet gäller
närmast om beskattning skall ske i inkomstslaget tjänst eller i inkomstslaget
kapital. Här kan framhållas att vinst vid försäljning av personligt lösöre beskattas
normalt enligt reavinstreglerna i inkomstslaget kapital. Detta bör i regel
gälla även egendom som använts i en hobbyverksamhet. I vissa fall kan dock bedömningen
bli annorlunda. Så bör exempelvis bli fallet om försäljningsvinsten till
övervägande del fär anses härröra frän den skattskyldiges egen arbetsinsats.
Om verksamheten går ut pä att tillverka vissa produkter, exempelvis
hemslöjdsföremäl, och det inte är fråga om näringsverksamhet bör
försäljningsintäkterna tas upp till beskattning under inkomst av tjänst. Detsamma
bör gälla om den skattskyldige t. ex. renoverat en bil och vinsten vid en
försäljning till övervägande del härrör från den skattskyldiges arbetsinsats.

Det kan i detta sammanhang också erinras om att avkastning
av lös egendom i vissa fall beskattas i inkomstslaget kapital.

Den andra frågan gäller behandlingen av
försäkringsersättningar Här bör allmänna principer för beskattning av
försäkringsersättningar bli gällande och några särlösningar för hobbyfallen
torde inte behövas.

Förslaget syftar inte till någon förändring vad gäller
avdrag för kostnader för intäkternas förvärvande beträffande inkomster av
verksamhet som inte kan anses självständigt bedriven och som skall beskattas i
inkomst av tjänst.

Utgifter av det slag som åsyftas i förevarande stadgande
bör inte ingå i schablonavdraget under inkomst av tjänst (33 § 2 mom. KL).

I tredje stycket av den gamla lydelsen finns en
bestämmelse om att avdrag för ränta på studieskuld dras av under inkomst av
kapital. Med hänsyn till att kapitalinkomster inte beskattas enligt KL krävs en
justering av bestämmelsen, som föresläs bilda ett nytt fjärde stycke.

33 § 2 mom.

Ändringarna i andra momentet avser dels höjningen av
schablonavdraget och dels vissa ändringar beträffande vilka kostnader som inte
skall räknas in schablonavdraget (jfr specialmotiveringen till 33 § 1 mom.
tredje stycket).

33 § 3 mom.

I momentet anges att underskott av en förvärvskälla som är
hänförlig till aktiv näringsverksamhet avseende litterär, konstnärlig eller
därmed jämförlig verksamhet fär dras av frän intäkt av tjänst. Avdragsrätten
avser inte underskott från tidigare beskattningsår som ökat underskottet det
aktuella beskattningsåret.

Ett villkor för avdragsrätten är att den skattskyldige
redovisat intäkter

frän verksamheten av någon betydenhet. Villkoret avser den period som

omfattas av det aktuella beskattningsåret och de tre föregående beskatt

ningsåren. Hur intäkterna fördelar sig under denna period saknar betydelse.

Det saknar också betydelse om intäkterna hänförts till näringsverksamhet ca

eller tjänst.

s. 655 Kontrollera mot PDF

För att
avdrag skall komma i fråga måste givetvis verksamheten uppfylla Prop.
1989/90:110 kraven för att näringsverksamhet skall föreligga. Det mäste således
vara fråga om en yrkesmässig självständigt bedriven förvärvsverksamhet.

34 §

I paragrafens andra stycke anges att underskott i
inkomstslaget tjänst fär dras

av mot överskott i inkomstslaget närmast följande beskattningsår. Uppstår

underskott även sistnämnda år fär detta i sin tur utnyttjas nästföljande är,

etc. >

41 §

Av paragrafen framgår bl. a. att inkomst av
näringsverksamhet skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunden

42 §

1 denna paragraf finns grundläggande bestämmelser om hur
olika förmåner i tjänsten skall värderas vid beskattningen.

1 andra stycket anges, att värdet av produkter, varor och
andra naturaförmånen som ingår i lön eller annan inkomst, beräknas efter
ortens pris. Vad som avses med ortens pris utvecklas närmare i punkt 1 av
anvisningarna.

För att särskilt lyfta fram principen om att det är
marknadsvärdet som skall gälla utan tillämpning av någon typ av
försiktighetsprincip, vidtas den åtgärden att uttrycket "efter ortens
pris" byts ut mot "marknadsvärdet". Vidare sker vissa
justeringar i punkt 1 av anvisningarna.

En annan förändringar att begreppet naturaförmän byts ut
mot "förmån". Detta utgör en anpassning till förslagen vad beträffar
bl.a. lagen om allmän försäkring och lagen om socialavgiften Innebörden av
förslaget är ett klargörande av att förmåner som avser annat än kontant lön
eller därmed likställd ersättning, likaledes utgör lön och skall värderas
marknadsmässigt.

1 övrigt hänvisas till avsnitt 5.3.2.1

46 § 2 mom.

Bestämmelserna i första stycket 4 om avdrag för
underhällsbidrag till icke hemmavarande barn slopas, vilket medför en justering
av andra stycket.

I tredje stycket klargörs att avdrag för
pensionsförsäkringspremier enligt detta moment bara fär ske i den män avdrag
inte kan göras i förvärvskälla. För näringsidkare skall avdraget ske i
förvärvskällan.

47 !

Ändringen av indelningen i inkomstslag och upphävandet av
46 a § föranleder justeringar i första stycket.

Med förvärvsinkomst avses inkomst av tjänst och inkomst av
näringsverksamhet (jfr 1 § 2 mom. SIL).

48 § 2 mom.

I stadgandet regleras den nya utformningen av
grundavdraget (avsnitt 4.1). -c

Grundavdraget fär inte överstiga inkomsterna av tjänst och
aktiv närings-

s. 656 Kontrollera mot PDF

verksamhet. Härvid medräknas inte sädan utdelning från
fåmansföretag el- Prop. 1989/90:110 ler realisationsvinst vid försäljning av
aktier i sådant företag som skall tas upp som intäkt av tjänst och inte heller
sådana förmåner och ersättningar m.m. som anges i punkterna 14 och 15 av
anvisningarna till 32 §.

48 § 3 mom.

Skattskyldig fysisk person som varit bosatt här i riket
endast under en del av beskattningsåret har enligt nuvarande regler rätt till
grundavdrag med en tolftedel för varje kalendermånad eller del därav som han
varit bosatt hän Inte heller i fortsättningen bör den som bott i Sverige bara
en del av året få fullt grundavdrag. Att för sädana skattskyldiga differentiera
grundavdraget med hänsyn till årsinkomsten i enlighet med vad som föreslås
gälla för andra skattskyldiga enligt 2 mom. skulle emellertid bli mycket
komplicerat. Av enkelhetsskäl bör därför i stället gälla att skattskyldig som
bott i riket endast en del av året skall få grundavdrag med en tolftedel av
grundnivån för avdraget.

48 § 4 mom.

Folkpensionärer medges i stället för grundavdrag ett
särskilt grundavdrag. Regeln om det särskilda grundavdraget har pä lagrådets
inrådan flyttats frän andra momentet till ett nytt fjärde moment, för att det
skall framgå att det särskilda grundavdraget skall medges enligt samma regler
oavsett om pensionärens bosättning i Sverige varat hela eller del av
beskattningsåret. I momentet görs en hänvisning till punkt 1 av anvisningarna
till 48 §. som innehåller bestämmelserna om detta avdrag.

49 §

Eftersom grundavdrag i princip skall medges endast mot
arbetsinkomster, skall dödsbo inte längre kunna fä grundavdrag för senare år än
dödsfallsåret. Bestämmelsen utgår därfön

Bestämmelserna om extra avdrag pä grund av existensminimum
och sjukdomskostnader upphävs. Vidare tas bestämmelserna om extra avdrag för
folkpensionärer bort. 1 övrigt anges hur beskattningsbar inkomst skall bestämmas.
Pä lagrådets inrådan har 1-3 mom. ersatts med en ny gemensam bestämmelse utan
uppdelning i moment. Den förändringen har gjorts i förhållande till lagrådets
förslag att begreppet/örvdM.jinkomst använts för att markera skillnaden mot
kapitalinkomst. Med kommunalt grundavdrag avses naturligtvis också särskilt
kommunalt grundavdrag.

52 § 1 mom.

Ändringen är en följd av att reglerna om extra avdrag för
existensminimum och sjukdoniskostnader upphör samt förslaget beträffande
pensionärernas beskattning.

656

s. 657 Kontrollera mot PDF

53 §1 mom. Prop. 1989/90:110

Den som inte är bosatt här i riket är skattskyldig här för
bl. a. inkomst av fastighet här och inkomst av rörelse, som bedrivs frän fast
driftställe här. Sammanslagningen av inkomstslagen föranleder en justering av
dessa bestämmelsen Regelns utformning innebär att skattskyldighet föreligger
för medgivna värdeminskningsavdrag m. m. och för avdrag för värdehöjande
reparationer och underhäll som skall tas upp som intäkt när fastighet här i
riket avyttras eller avskattning eljest skall ske (punkterna 5 och 6 av anvisningarna
till 22 S KL). Motsvarande gäller i fråga om bostadsrätter här i riket.

Vidare gäller att den som inte är bosatt här i riket är
skattskyldig för pension enligt AFL endast till den del denna överstiger 10
000 kn Denna regel justeras med hänsyn till den nu ändrade utformningen av
grundavdraget.

Vidare upphävs bestämmelserna i näst sista ledet om
skatteplikt för försäljning av egendom. Skatteplikten kommer i vissa fall att
följa av bestämmelsen i första ledet. I övrigt är det fråga om inkomster som
skall beskattas som inkomst av kapital och regleras i 6 § SIL.

Jämfört med lagrådsremissen har bestämmelserna i nuvarande
sista ledet behållits men flyttats inom momentet. Bestämmelserna kommer i
fortsättningen att ta sikte på dels inkomster när ett handelsbolag avyttrar
aktien andelar och andra finansiella instrument i svenska företag, dels
inkomster vid avyttring av aktier m.m. i svenska fämansföretag som enligt 3§ 12
mom. tredje stycket SIL skall tas upp som intäkt av tjänst. Ett tillägg har
gjorts beträffande konvertibla vinstandelsbevis resp. optioner och terminer som
omfattar den egendom som avses i det aktuella ledet i momentet.

53 § 2 mom.

Bestämmelserna om taxering av delägare i s.k. gruvbolag i
momentets sista mening har utgått. Som FSK konstaterade i sitt betänkande om
staketmetod för beskattning av handelsbolag finns det numera inte någon
anledning att ha kvar de särskilda bestämmelserna otn gruvbolag (se närmare SOU
1986:44 s. 217).

53 § 3 mom.

Endast fysiska personer kan inneha en privatbostad. När
det gäller dödsbon tillämpas för dödsfallsåret vad som hade gällt för den
avlidne. Enligt iredje stycket upphör en fastighet som vid dödsfallet var
privatbostad att behandlas som privatbostad först dä sä läng tid förflutit att
taxering som handelsbolag kommer i fråga om förutsättningarna att räknas som
privatbostad dessförinnan inte har upphört. Bestämmelserna innebär att
fastigheten inte därefter kan behandlas som privatbostad oavsett om dödsboet pä
grund av beloppsgränserna eller dispens även i fortsättningen skall beskattas.
Vidare bör påpekas att privatbostadskriteriet i detta fall får anses uppfyllt
om egendomen används eller är avsedd att användas som permanent- eller
fritidsbostad av någon av dödsbodelägarna eller dessa sädana närstående som
avses i punkt 14 sista stycket av anvisningarna till 32 § KL. Likaså bör
egendomen anses som privatbostad om den av dödsbo som inte är handelsbolag
upplåts som

42 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

s. 658 Kontrollera mot PDF

bostad ät
fysisk person vilken använder egendomen på sådant sätt att den i Prop.
1989/90:110 dennes ägo hade varit att betrakta som privatbostad. 1 stycket
finns bestämmelserom handelsbolagsbeskattade dödsbon. Till skillnad från
handelsbolagen skall dessa dödsbon - liksom fysiska personer och dödsbon som
är skattesubjekt - beskattas för kiipitalinkomst enligt reglerna i SIL. Detta
följer av den nya andra meningen i stycket.

54 ii

Bestämmelsen i första stycket e upphävs, eftersom den
avser inkomst av kapital. En motsvarande bestämmelse finns i 7 S 9 mom. SIL.

64 §

Bestämmelsen har flyttats till 4 S.

Anvisningar

((7/ 19 §

punkt I

Eljte stycket innehåller en bestämmelse som anger att
trots att det föreligger viss rätt till avdrag till barns underhåll enligt 46 §
2 mom. första stycket 4 så är sådant underhållsbidrag inte skattepliktig
inkomst. När avdragsrätten upphör blir bestämmelsen onödig.

punkt 3

Till anvisningspunkten som är ny har flyttats
bestämmelserna från punkt 7 av anvisningarna till 24 § om räntebidrag och annat
bostadsstöd som inte skall tas upp som intäkt. 1 sammanhanget har reglerna
kompletterats med en uppräkning av ytterligare stödformen

ull 20 i)

Ändringarna utgör konsekvensändringar med anledning av
förslagen beträffande det nya inkomstslaget näringsverkamhet.

till 21 .<>

punkt 1

Anvisningspunkten motsvarar nuvarande 28 S andra stycket.

punkt 2

Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 5 av
anvisningarna till 27 S. Som en konsekvens av att definitionen av begreppet
fämansföretag ändrats har lagts till att punkten även omfattar delägare i
fåmansägt handelsbolag.

punkt 3

Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 2 av
anvisningarna till 27 §. Konsekvensen av att en fastighetsavyttring avser
omsättningstillgäng i tomt-

s. 659 Kontrollera mot PDF

rörelse är att vederlaget skall tas upp som intäkt av
näringsverksamhet. I pj-Qn 1989/90'110 nuvarande andra stycket har en redan
inaktuell bestämmelse för kommuns upplåtelse av tomträtt tagits bort. Sjätte
stycket av den nuvarande anvisningspunkten har tagits bort eftersom
nedskrivningsmöjligheterna (utöver nedskrivning till lägsta värdet enligt BFL)
för fastigheter försvinner Nuvarande sjunde stycket sista meningen, som i
lagrädsremissen föreslogs upphävd, har ansetts behövlig med hänsyn till
nedskrivningsmöjligheten till lägsta värdet.

punkt 4

Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 3 av
anvisningarna till 27 §. Konsekvensen av att en avyttring av fastighet, aktie
eller andel avser omsättningstillgång i byggnadsrörelse eller handel med
fastigheter är att vederlaget skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet.
Till följd av förändringen av definitionen av fåmansföretag har på de två
ställen där detta begrepp använts lagts till orden fåmansägt handelsbolag.
Nuvarande andra stycket b behövs inte eftersom privatbostad inte kan ingå i näringsverksamhet
i det nya systemet. Genom uttrycket "beroende pä omständigheterna" i
sista stycket slås fast att någon valrätt inte föreliggen

punkt 5

Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 4 av
anvisningarna till 27 §. Nuvarande andra stycket c och tredje stycket har
ansetts obehövliga eftersom nedskrivning (utöver nedskrivning till lägsta
värdet enligt BFL) av fastighet som utgör omsättningstillgång inte längre
skall fä göras. Bestämmelserna har därför utgått. En bestämmelse i 24 § 1 mom.
tredje stycket SIL upprätthäller kontinuiteten i beskattningen genom att
arvtagare m. fl. som ingångsvärde erhåller det bokförda värdet.

tid 22 §

punkt 1

Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 1 första och
andra styckena av anvisningarna till 28 §.

1 första stycket har nuvarande sjätte och sjunde
meningarna tagits bort. Någon ändring i sak avses inte med detta. Även den
nuvarande ättonde meningen har tagits bort. Detta har gjorts med hänsyn till
att de tidigare bestämmelserna om avgångsvederlag i 54-60 §§ rennäringskungörelsen
(1971:438) har upphört att gälla (SFS 1982:839).

Lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på
skeppskontrakt har upphävts. Med anledning härav har nuvarande andra meningen
i andra stycket tagits bort. Som ny andra mening har införts en bestämmelse om
ersättning som erhållits i samband med sådan expropriation m.m. som avses i 2 §
andra och tredje styckena lagen (1990:000) om ersättningsfonden Sädan
ersättning utgör intäkt av näringsverksamhet om en fysisk person eller ett
dödsbo begär det.

Tredje stycket är nytt i förhällande till lagrädsremissen.
Om det inte är

659 fråga
om ett aktiebolag eller en annan juridisk person som avses i 10 a § SIL

s. 660 Kontrollera mot PDF

sker beskattning vid icke yrkesmässig avyttring av
fastigheter och av aktier, Prop. 1989/90:110 andelar m.m. samt av vissa
förpliktelser inte i näringsverksamhet utan som inkomst av kapital enligt SIL.
Detta gäller dock inte näringsbetingade andelar i kooperativa föreningan
Sädana andelar ingär i underlaget för K-surv. 1 fråga om handelsbolag sker
beskattning generellt i näringsverksamhet utom såvitt gäller icke yrkesmässig
avyttring av fastigheter och bostadsrätter i s.k. äkta bostadsrättsföreningar
o.d. I sistnämnda hänseende gäller samma regler som för fysiska personer, dvs.
beskattning sker i kapital.

1 fjärde och femte styckena finns bestämmelser om uttag ur
en förvärvskälla (tredje stycket i lagrädsremissen). Bestämmelserna har fått
en något annan utfomming än i lagrädsremissen bl.a. för att inotn bolagssektorn
omfatta även egendom i fråga om vilken vinstberäkning sker enligt reavinstreglerna.

Om ett uttag görs skall beskattning (uttagsbeskattning)
ske för marknadsvärdet av den uttagna tillgängen eller tjänsten.
Uttagsbeskattning skall t.ex. ske om den skattskyldige skänkt eller till underpris
avyttrat en tillgäng till någon närstående eller fört över en tillgäng till en
annan förvärvskälla.

Sotn en följd av att tnangärdsbyggnader brutits ut till
privatbostadsfastighet (5S) har reglerna om undantag frän uttagsbeskattning
beträffande bränsle frän egen fastighet i nuvarande anvisningspunkterna 4 och 5
till 21 S inte behållits i det nya systemet.

Uttag föreligger inte otn en näringsidkare för egen
räkning vid sidan om sin näringsverksamhet använder sitt yrkeskunnande. Som
exempel kan nämnas en revisor som upprättar sin egen deklaration, en frisör
som rakar och kammar sig själv eller en målare som målar om sin bostad. Uttag
föreligger inte heller i sädana fall dä en näringsidkare vederlagsfritt utför
eget arbete ät annan. En helt annan sak är att i vissa sådana fall beskattning
för ett dolt vederlag, t.ex. en gentjänst, kan aktualiseras. Det kan här nämnas
att enligt en särskild föreskrift i punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna
till 21 § skall byggnadsarbete för egen räkning i vissa fall medföra
uttagsbeskatttning. Detta hänger samman tned att den egna arbetsinsatsen inte
medför att fastigheten erhåller karaktär av omsättningstillgäng (prop.
1980/81:68 s. 163 ff). Vidare kan arbete för egen räkning utgöra omsättning i
mervärdeskattehän-seende (punkt 2 av anvisningarna till 2 S
mervärdeskattelagen).

1 fråga om uttag av tjänst har det ansetts motiverat att
endast uttag i mer än ringa omfattning skall föranleda beskattning. En
näringsidkare som "privat" utnyttjar t.ex. en inaskin som ingär i näringsverksamheten
skall alltså inte uttagsbeskattas i alla lägen.

En enskild näringsidkares förmån av fri bil
uttagsbeskattas inte till marknadsvärde utan enligt bestämmelserna i punkt 2
av anvisningarna till 42 § (se avsnitt 8.10.5).

1 enlighet med vad lagrådet förordat har bestämmelserna
kompletterats med en undantagsregel som gör det möjligt att i vissa
omstruktureringsfall underlåta uttagsbeskattning (jfr avsnitt 8.7.4).

Av bestämmelserna i anvisningspunkten följer att vederlag
vid avyttring av fastigheter och bostadsrätter med undantag för de tidigare
nämnda expropriationsfallen utgör intäkt av näringsverksamhet endast om
tillgängen är omsättningstillgäng. För andra än delägare i handelsbolag gäller
detsamma

660

s. 661 Kontrollera mot PDF

för vederlag vid avyttring av aktier, andra andelar än
näringsbetingade ande- Prop. 1989/90:110 lar i kooperativa föreningar och
liknande tillgångar.

punkt 2

Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 2 första
stycket av anvisningarna till 28 S, punkt 9 av anvisningarna till 21 § och punkt
2 a av anvisningarna till 24 S. Enligt de nya reglerna räknas ränta pä
bankmedel i en näringsverksamhet och ränta pä kundfordringar som intäkt av
näringsverksamhet. Även ränta och utdelning pä värdepapper som är
omsättningstill-gängar utgör intäkt av näringsverksamhet. Den nuvarande
bestämmelsen om rabatter och pristillägg behälls. Ränta och utdelning pä
värdepapper som inte är omsättningstillgångar hänförs till inkomstslaget
kapital i SIL. Till skillnad frän förslaget i lagrådsreinissen utgör dock ränta
och utdelning på näringsbetingade andelar i kooperativa föreningar intäkt av
näringsverksamhet. 1 fråga om handelsbolag utgör- liksom för t. ex.
aktiebolag- all ränta, utdelning och lotterivinst intäkt av näringsverksamhet.

punkt 3

Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 2 andra
stycket av anvisningarna till 28 S.

punkt 4

Anvisningspunkten inotsvarar nuvarande bestäinmelse om
återföring till beskattning av värdeminskningsavdrag i punkt I fjärde stycket
av anvisningarna till 28 S. Det nuvarande uttrycket
"värdeminskningsavdrag som belöper pä tid före avyttringen" har
ersatts med "medgivna värdeminskningsavdrag". Detta uttryck är
entydigt eftersom i det nya systemet även underskott fastställs vid taxeringen.
Bestämmelsen ger med den nuvarande utformningen ett felaktigt resultat i de
fall värdeminskningsavdragen har bokförts. 1 den nya lydelsen anges därför att
återföring skall ske endast i sådana fall då avdrag inte har gjorts i
räkenskaperna.

punkt 5

Enligt nuvarande bestämmelser i punkt 2 a fjärde stycket
av anvisningarna till 36 § skall vid beräkning av reavinst på grund av
avyttring av en fastighet omkostnadsbeloppet minskas med värdeminskningsavdrag
m. m. Enligt bestämmelserna i första stycket skall i stället medgivna
värdeminskningsavdrag m. m. tas upp som intäkt av näringsverksamhet (jfr
begränsningsregeln i fetnte stycket). Detsamma gäller beträffande avdrag för
värdehöjande reparation och underhäll under de senaste fem beskattningsåren.
Den sistnämnda regeln avser dock endast fysiska personer och dödsbon. Med medgivna
värdeminskningsavdrag avses endast verkliga värdeminskningsavdrag och inte
sådana fiktiva avdrag som anges i punkt 6 ättonde stycket av anvisningarna
till r S och punkt 7 sjunde stycket av anvisningarna till 23 §.

1 andra stycket finns en bestämmelse avseende avyttring av
bostadsrätt och liknande so.n motsvarar bestämmelsen i första stycket sista
meningen.

Av Iredje stycket framgår att vid avyttring av en del av
en fastighet beräk- 661

s. 662 Kontrollera mot PDF

ningen av det belopp som skall tas upp som intäkt enligt
första stycket skall Prop. 1989/90:110 grundas pä förhållandena på den
avyttrade fastighetsdelen. Någon proportionering på grundval av vederlaget och
värdet av hela fastigheten får således inte göras (jämför 25 § 6 mom. SIL och
nuvarande bestämmelser i punkt 2 a trettonde - nittonde styckena av
anvisningarna till 36 §).

I/zÄriic .y/Jc/te/jämställs vissa marköverföringar och
allframtidsupplåtelser mot engångsersättning med avyttring.

Femte stycket innehåller en regel som innebår att avdrag
för värdeminskning m.m. inte skall tas upp som intäkt i den mån en faktisk
värdenedgång skett.

Sjätte stycket innehåller en bestämning av begreppet
värdehöjande reparation och underhäll.

I sjunde stycket finns bestämmelser om hur stor del av ianspräktaget
belopp som skall tas upp som intäkt enligt första och tredje - sjätte styckena
i de fall avdrag erhållits enligt 2 § andra och tredje styckena lagen om ersättningsfonden

I ättonde stycket finns en bestämmelse som saknar
motsvarighet i lagrädsremissen. Regeln tar sikte på det fallet att en
näringsfastighet eller en bostadsrätt e. d. som inte är privatbostad genom
arv, testamente, bodelning eller gåva övergår till ny ägare och hos denne utgör
privatbostadsfastighet eller privatbostad. Regeln gäller också om egendomen i
fråga utgör omsättningstillgäng. I sådana fall är bestämmelsen dock endast
tillämplig om äganderättsövergången sker genom arv, testamente eller bodelning
med anledning av makes död.

punkt 6

I anvisningspunkten regleras den återföring av
värdeminskningsavdrag m.m. och avdrag för värdehöjande reparation och underhåll
som skall ske när en näringsfastighet eller bostadsrättslägenhet e. d. ändrar
karaktär till privatbostadsfastighet eller privatbostad.

punkt 7

I anvisningspunkten har tagits in de nuvarande
bestämmelserna i punkt 2 andra stycket av anvisningarna till 38 S såvitt gäller
näringsidkare.

punkt 8

Bestämmelserna har sin motsvarighet i de regler som nu
gäller för arrendato-rer enligt nuvarande punkt 4 andra stycket av anvisningarna
till 21 §. Bestämmelserna i den nya anvisningspunkten blir generellt
tillämpliga i inkomstslaget näringsverksamhet.

punkt 9

Anvisningspunkten motsvarar nuvarande bestämmelser om
näringsbidrag i punkt 2 av anvisningarna till 19 §. En särregel rörande
markanläggningar har utgått i konsekvens med de ändrade bestämmelserna i den
nya punkten 7 av anvisningarna till 23 S.

662

s. 663 Kontrollera mot PDF

punkt 10 Prop. 1989/90:110

Anvisningspunkten motsvarar nuvarande bestämmelser om
statligt avgångsvederlag till jordbrukare i punkt 12 av anvisningarna till 21
S.

punkt 11

Anvisningspunkten motsvarar nuvarande bestämmelser i punkt
14 av anvisningarna till 21 S, punkt 9 av anvisningarna till 24 S och punkt 9
av anvisningarna till 28 S. Ändringen är av samma slag som i 19 § första
stycket fjärde ledet och innebär att beloppsgränsen för när vissa ersättningar,
som grundas pä inkomst som hänför sig till näringsverksamhet, blir
skattepliktiga tas bort.

punkt 12

1 anvisningspunkten har efter vissa ändringar nuvarande
bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna till 21 S och punkt 11 av
anvisningarna till 28 § sammanförts. Ändringarna utgör en konsekvens av
ändringarna i 19 § femte ledet och i 32 S 3 a mom. Se i övrigt avsnitt 5.3.2.2.

punkt 13

Anvisningspunkten motsvarar nuvarande bestämmelser om
egenavgifter i punkt 15 av anvisningarna till 21 S och punkt 10 av
anvisningarna till 28 S.

punkt 14

Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 6 av
anvisningarna till 18 %.

punkt 15

Till denna anvisningspunkt har överförts nuvarande
bestämmelser om gottgörelse frän pensions- och personalstiftelse i 28 S
fjärde-ättonde styckena. Jämför även bestämmelserna i nuvarande punkt 4 tredje
och fjärde styckena av anvisningarna till 21 S samt punkt 8 av anvisningarna
till 24 S.

punkt 16

I anvisningspunkten finns regler om räntefördelning.
Räntefördelning görs pä förvärvskällenivå. Underlaget för räntefördelningen är
det negativa kapitalunderlag som beräknats för förvärvskällan. Som framgår av
första stycket beräknas kapitalunderlaget enligt 4 och 6 §§ lagen om
skatteutjämningsreserv.

Underlaget för räntefördelning skall multipliceras med ett
belopp motsvarande statslåneräntan vid beskattningsårets ingång.
Statslåneräntan fastställs av riksgäldsdirektören och motsvarar marknadsräntan
pä statens tioåriga obligationslän. Riksgäldskontoret avläser varje bankdag
säljräntan på obligationslänen. Räntenoteringarna fno.m. fredag t.o.m. torsdag
sammanvägs till en genomsnittsränta - statsläneräntan - baserad på det
faktiska antalet bankdagar under perioden. Publicering av statsläneräntan sker
på fredagar. Det är således den statslåneränta som publicerats närmast efter
ett årsskifte som motsvarar statslåneräntan vid beskattningsårets ingång.

Räntefördelning görs för fysiska personer och dödsbon. För
delägare i 663

s. 664 Kontrollera mot PDF

handelsbolagsbeskattade
dödsbon och i handelsbolag gäller särskilda regien Prop. 1989/90:110

Reglerna för handelsbolagsbeskattade dödsbon framgår av
andra stycket. Underlaget för räntefördelning beräknas för boet enligt de
regler som gäller för beräkning av kapitalunderlag för fysiska personer.
Intäkten fördelas sedan på delägarna efter storleken av varje delägares andel
i boets inkomst.

En annan lösning har valts för handelsbolagen. Enligt
bestämmelserna i iredje stycket skall räntefördelningen göras på delägarnivå.
Räntefördelningen baseras på det justerade ingångsvärde som gäller vid
tillämpningen av reavinstreglerna i 28 § SIL (tidigare punkt 2 d av
anvisningarna till 36 §). Dessa regler infördes 1988 (prop. 1988/89:55, SkU 16,
SFS 1988:1518-1519).

Det justerade ingängsvärdet för en andel motsvarar det
aktuella omkostnadsbeloppet. Den skattskyldige skall i självdeklarationen
lämna de uppgifter som behövs för att beräkna det justerade ingängsvärdet (i
prop. 1989/90:74 intaget i 2 kap. 13 § lagen om självdeklaration och
kontrolluppgifter). Detta för att skapa bättre förutsättningar för att göra en
korrekt reavinstberäkning när andelen avyttras.

I stora drag kan det justerade ingängsvärdet sägas
motsvara den del av handelsbolagets skattemässiga kapitalbehållning som belöper
på delägaren. Flertalet av de avvikelser som finns är till delägarens fördel.
Kopplingen till det justerade ingängsvärdet - och därmed till
övergångsbestämmelserna i 1988 ärs lagstiftning-gör bl.a. att delägarna i stor
utsträckning har justerade ingångsvärden nära noll trots att
kapitalbehållningen egentligen är negativ.

Det justerade ingängsvärdet kan inte användas utan vidare
som underlag för räntefördelningen otn handelsbolaget har fastigheter som inte
utgör omsättningstillgångan Hos en enskild näringsidkare skall sådana
fastigheter i princip tas upp till 70 % av det skattemässiga restvärdet vid
beräkning av kapitalunderlaget. Det innebär att det justerade ingångsvärdet
relativt sett kommer att vara för högt för delägare i bolag med sädana
fastigheter eftersom någon motsvarande reducering inte görs vid beräkning av
det värdet. För att uppnå ett mer likvärdigt resultat har därför tagits in en
regel otn att en reducering skall göras vid beräkning av delägarens underlag
för räntefördelning. Vad nu sagts gäller också i fråga om bostadsrätter m.m.
som avses i 26 § 1 mom. SIL.

Tillämpningen av regeln kan illustreras med ett exempel.
Anta att det justerade ingångsvärdet är 100 och att delägarens andel av
bolagets inkomst är en femtedel. Handelsbolaget har fastigheter (som inte utgör
anläggningstillgångar) med ett skattemässigt restvärde om 2 000. Underlaget
för räntefördelning kan dä beräknas till (100 - 1/5 av 30 % av 2 000=) -20.
Mer komplicerade fall kan också tänkas där fastigheterna ägs av ett
handelsbolag längre ner i en kedja av handelsbolag. Avgörande är även i sådana
fall hur stor del av det fastighetsägande handelsbolagets inkomst som belöper
pä den skattskyldige.

I stycket regleras slutligen i vilken förvärvskälla intäkten
skall tas upp i de fall inkomst frän handelsbolaget skall redovisas i flera
förvärvskällor. I första hand skall intäkten tas upp i aktiv näringsverksamhet.
Någon särskild reglering har inte ansetts behövlig för de fall att det
förekommer enbart förvärvskällor av samma slag (aktiv näringsverksamhet resp.
passiv näringsverksamhet).

664

Hela underlaget för räntefördelning skall inte ligga till
grund för intäkten Prop. 1989/90:110 enligt första stycket, I fjärde stycket
ges två undantag.

Först undantas ett belopp om 50 000 kr (fribelopp). Har
den skattskyldige flera förvärvskällor med negativa underlag fär det
sammanlagda fribeloppet inte uppgå till mer än 50 000 kronon

Vidare bortses från eventuellt underskott i förvärvskällan
vid beskattningsårets ingång. Denna bestämmelse tillämpas inte för delägare i
handelsbolagsbeskattade dödsbon eftersom räntefördelningen där görs hos boet
och inte hos de skattskyldiga delägarna.

Av femte stycket framgår att ett mot intäkten svarande
avdrag får göras i inkomstslaget kapital enligt bestämmelserna i 3 § 4 mom.
SIL.

//// 23 §

punkt 1

I anvisningspunkten anges några vanliga typer av kostnader
i näringsverksamhet. Vissa ändringar har gjorts i förhållande till
lagrådsremissen. För handelsbolagen gäller generellt - liksom för t.ex.
aktiebolagen - att ränteutgifter dras av i näringsverksamheten.

punkt 2

Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 7 av
anvisningarna till 21 § och punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 29 §.
Tillämpningsområdet har utvidgats till att avse även inventarier o.d. och
tjänsten Jämför punkt 1 fjärde och femte styckena av anvisningarna till 22 §.

punkt 3

Anvisningspunkten motsvarar nuvarade punkt 1 andra stycket
av anvisningarna till 22 § och punkt 17 av anvisningarna till 29 §. Av
nuvarande punkt 4 första och andra stycket av anvisningarna till 25 § framgår
att bestämmelserna i nuvarande punkt 17 av anvisningarna till 29 § är
tillämpliga på annan fastighet i vissa fall. I inkomstslaget jordbruksfastighet
omfattas endast ekonomibyggnad av reparationsbestämmelsen. Det vidgade
reparationsbegreppet blir nu generellt tillämpligt i näringsverksamhet.

punkt 4

Första stycket innehåller den nuvarande bestämmelsen om
avdrag för ränta i visst fall i punkt 5 av anvisningarna till 39 §. Hänvisningen
har ändrats till att avse bestämmelserna om statligt bidrag i den nya punkten 3
av anvisningarna till 19 §. Till denna anvisningspunkt har förts över de
nuvarande bestämmelserna i punkt 7 av anvisningarna till 24 §. De nuvarande
bestämmelserna i punkt 6 andra stycket av anvisningarna till 25 § har flyttats
till 20 §.

Anvisningspunktens andra stycke motsvarar nuvarande
bestämmelser om förbud mot omedelbart avdrag för kostnader för reparation och
underhäll i vissa fall i 25 § 2 mom. första stycket b.

Bestämmelserna
i tredje stycket har förts över frän nuvarande punkt 8

andra stycket av anvisningarna till 25 §. Möjligheten att fördela avdrag för f.

reparation och underhäll pä tre år har tagits bort. Prop. 1989/90:110

Bestämmelsen i fjärde stycket har förts över frän
nuvarande punkt 8 tredje stycket av anvisningarna till 25 §.

punkt 5

Anvisningspunkten motsvarar nuvarande 25 § 2 mom. första
stycket c.

punkt 6

I anvisningspunkten finns bestämmelser om avdrag för
värdeminskning av byggnad. Nuvarande bestämmelser finns i punkt 3 av
anvisningarna till 22 §, punkt 2 a av anvisningarna till 25 § och punkt 7 av
anvisningarna till 29 §. Avskrivningsreglerna har samordnats för alla
näringsfastigheten Härvid har de i punkt 2 a av anvisningarna till 25 § angivna
procentsatserna för värdeminskningsavdrag tagits bort. Av lagtexten framgår
endast principen för hur procentsatsen skall bestämmas. Vidare innebär
samordningen att den möjlighet som i dag finns enligt punkt 2 b första stycket
av anvisningarna till 25 § till snabbare avskrivning av värmepannor,
hissmaskineri och jämförlig maskinell utrustning har tagits bort. Dessa
tillgängsslag kommer i det nya systemet att ingå i anskaffningsvärdet för
byggnaden och fär skrivas av efter den procentsats som gäller för byggnaden (se
avsnitt 8.4).

Av den nya lydelsen i andra stycket framgår att
byggnadsinventarier inte kan förekomma beträffande byggnader som är avsedda för
bostadsändamål.

Nuvarande bestämmelser om att anskaffningsvärdet för
byggnad skall minskas med ianspräktaget belopp i samband med utnyttjande av
investeringsreserv e.d. eller näringsbidrag har tagits bort. Motsvarande
bestämmelser finns i 7 § lagen (1990:000) om ersättningsfonder och punkt 9 av
anvisningarna till 22 S.

Har en näringsfastighet eller del därav utgjort
privatbostad gäller de allmänna reglerna för bestämmande av anskaffningsvärde
för byggnad pä fastigheten eller fastighetsdelen. Av de i sak oförändrade
bestämmelserna i första stycket framgår att den avskrivningsplan som upprättats
nar fastigheten eller fastighetsdelen ändrat karaktär skall anses ha löpt från
den tidpunkt då byggnaden förvärvades. Enligt de nya bestämmelserna i åttonde
stycket skall avdrag för värdeminskning av byggnad anses ha medgetts med 1,5
procent av anskaffningsvärdet för varje beskattningsår som fastigheten eller
fastighetsdelen utgjort privatbostad.

punkt 7

I anvisningspunkten finns bestämmelser om avdrag för
värdeminskning av markanläggning. Motsvarande bestämmelser finns i dag i punkt
4 av anvisningarna till 22 § och punkt 16 av anvisningarna till 29 §.

Enligt gällande rätt saknas begreppet markanläggning inom
inkomstslaget

annan fastighet. Utgifter för sädana anordningar har fått inräknas i byggna

dens anskaffningsvärde. Reglerna för avskrivning av markanläggningar får

dock tillämpas på konventionellt beskattad fastighet som används för annat

ändamål än bostadsändamål (se punkt 4 andra stycket av de nuvarande an

visningarna till 25 %). Sammanslagningen till ett inkomstslag innebär att av- 555

skrivning
för markanläggning på en fastighet medges oavsett användnings- Prop.
1989/90:110 sätt. Vidare har den materiella ändringen gjorts att hela
anskaffningsvärdet för markanläggningen utgör avskrivningsunderlag (se avsnitt
8.4).

De nuvarande bestämmelserna om att ianspräktaget belopp i
samband med utnyttjande av investeringsreserv e.d. skall reducera
anskaffningsvärdet för markanläggningen har tagits bort. Jämför kommentaren
till anvisningspunkt 6.

Sjunde stycket utgör en motsvarighet till ättonde stycket
i anvisningspunkt 6. Jämför kommentaren till den anvisningspunkten.

punkt 8

Anvisningspunktens/örifrt stycke motsvarar punkt 1 tredje
stycket av anvisningarna till 22 § och punkt 1 tredje stycket av anvisningarna
till 29 §. Bestämmelsen i andra stycket är hämtad från nuvarande punkt 1
första stycket av anvisningarna till 22 §.

punkt 9

I anvisningspunkten finns bestämmelser om avdrag på grund
av avyttring av skog på jordbruksfastighet. Nuvarande bestämmelser finns i
punkt 7 av anvisningarna till 22 §. I den nya lydelsen har den allmänt använda
termen skogsavdrag införts. Det nya systemet med ett inkomstslag har inte
medfört att avdragsrätten utvidgats till skog på alla näringsfastigheten

Enligt den nuvarande bestämmelsen i punkt 1 fjärde stycket
av anvisningarna till 22 § får värdet av en jordbruksfastighets egna produkter
som använts för fastighetens fortsatta drift föras av som driftkostnad men
skall då samtidigt tas upp som intäkt. Denna bestämmelse har inte förts över
till det nya systemet. Som en konsekvens härav har inte heller den nuvarande bestämmelsen
i punkt 7 första stycket sista meningen av anvisningarna till 22 § om att
intäkt på grund av tillgodogörande av skogsprodukter i förvärvskällan grundar
rätt till skogsavdrag förts öven

I sista stycket har den ändringen gjorts att det lägsta
avdragsbeloppet höjts från 5 000 kn till 15 000 kr. resp. från 1 000 kn till 3
000 kn Beloppen har varit oförändrade sedan reglerna infördes 1979.

punkt 10

Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 8 av
anvisningarna till 22 §. Ändringen i sjätte stycket föranleds av att reglerna
för beräkning av realisationsvinst flyttas frän KL till SIL.

punkt 11

Bestämmelser om avdrag för substansminskning har utan
sakliga ändringar överförts från nuvarande punkt 9 av anvisningarna till 22 §,
punkt 10 av anvisningarna till 25 § och punkt 8 av anvisningarna till 29 §.
Som en konsekvens av att definitionen av begreppet fåmansföretag ändrats har i
fjärde stycket lagts till orden fåmansägda handelsbolag.

667

s. 668 Kontrollera mot PDF

punkt 12 Prop. 1989/90:110

I anvisningspunkten finns bestämmelser om avdrag för
värdeminskning av inventarien De nuvarande bestämmelserna finns i punkt 5 av
anvisningarna till 22 §, punkt 3 av anvisningarna till 25 S och punkt 3 av
anvisningarna till 29 §. Ändringen i tredje stycket har gjorts mot bakgrund av
att FAL upphävs. Sista stycket utgör en motsvarighet till åttonde stycket i
anvisningspunkt 6. Bestämmelsen har utformats i enlighet med lagrådets förslag.
Jämför kommentaren till den anvisningspunkten. Bestämtnelsen i nuvarande punkt
3 andra stycket av anvisningarna till 29 § angående fåmansföretags förvärv av
inventarier har upphävts. En bestämmelse med motsvarande innehåll har införts
i 2 § 13 mom. första stycket SIL.

punkt 13

Till anvisningspunkten har nuvarande bestämmelser i punkt
4 av anvisningarna till 29 § flyttats. Jämför även nuvarande punkt 5 av
anvisningarna till 22 § och punkt 3 av anvisningarna til 25 §. Nuvarande
bestämmelser i tredje stycket sista meningen om investeringsreserv e. d. har
tagits bort. Jämför specialmotiveringen till anvisningspunkt 6.

punkt 14

Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 5 av
anvisningarna till 29 §. Jämför även nuvarande punkt 5 av anvisningarna till 22
§ och punkt 3 av anvisningarna till 25 §.

punkt 15

Anvisningspunkten har sin motsvarighet i nuvarande punkt 6
av anvisningarna till 22 §. Första stycket av den nuvarande anvisningspunkten
har utgått utan att någon ändring i sak har åsyftats. Den generella regleringen
av näringsverksamhet får till följd att beskattningssituationen för
nyttjanderättshavaren eller fastighetsägaren inte längre är beroende av
fastighetens karaktän

punkt 16

Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 6 av
anvisningarna till 29 §. Jämför nuvarande punkt 5 tredje stycket av
anvisningarna till 22 S.

punkt 17

Anvisningspunkten innehåller avskrivningsregler för
utgifter för anslutningsavgift och anläggningsbidrag. Bestämmelserna, som för
närvarande finns i punkt 11 av anvisningarna till 22 §, punkt 2 b första
stycket av anvisningarna till 25 § och punkt 20 av anvisningarna till 29 §,
har samordnats för alla näringsfastigheter.

punkt
18

Av punkt 1
andra stycket av anvisningarna till 22 § framgår att ersättning vid
expropriation och liknande förfarande i visst fall utgör intäkt av näringsverk-

668

s. 669 Kontrollera mot PDF

samhet. I
den aktuella anvisningspunkten anges att avdrag fär göras för fas- Prop.
1989/90:110 tighetens anskaffningsvärde bestämt enligt 24 och 25 S§ SIL.

punkt 19

Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 2 a av
anvisningarna till 22 § och punkt 9 a av anvisningarna till 29 S.

punkterna 20 a - 20 e

Till dessa anvisningspunkter har nuvarande bestämmelser i
punkterna 2 a-2 e av anvisningarna till 29 S överförts. Pä grund av den ändrade
definitionen av fåmansföretagsbegreppet har bestämmelserna om fåmansföretags
avsättning till personalstiftelse lagts till orden fåmansägt handelsbolag.
Jämför även bestämmelserna i nuvarande punkt 1 femte och sjätte styckena av anvisningarna
till 22 § samt punkt 7 av anvisningarna till 25 §.

punkt 21

Av anvisningspunkten framgår att avdrag för avgift för
pensionsförsäkring skall göras i förvärvskällan i det nya systemet (se avsnitt
8.10.3).

punkt 22

Till denna anvisningspunkt har flyttats bestänunelserna i
nuvarande punkt 10 av anvisningarna till 29 S.

punkt 23

Anvisningspunkten har sin motsvarighet i punkt 2 första
stycket av anvisningarna till 22 S och punkt 9 av anvisningarna till 29 §.
Jämför också vad som sägs om statlig fastighetsskatt i nuvarande 25 § 1 mom.
och om speciella skatter i 29 § 1 mom.

punkt 24

Anvisningspunkten motsvarar nuvarande bestämmelser om
avdragsrätt för kostnader för FoU i punkt 18 första stycket av anvisningarna
till 29 §, till vilken anvisningspunkt nuvarande punkt I åttonde stycket av
anvisningarna till 22 S hänvisar. Bemyndigandet i andra stycket har slopats (se
avsnitt 8.14).

punkt 25

Anvisningspunkten motsvarar nuvarande bestämmelser om
avdrag för bidrag till regional utvecklingsfond i punkt 18 a av anvisningarna
till 29 §.

punkt 26

Anvisningspunkten motsvarar nuvarande bestämmelser om
avdrag i efterhand för utgifter före rörelsens påbörjande i punkt 18 b av
anvisningarna till 29 §.

Enligt det
nuvarande tredje stycket får avdraget fördelas på flera beskatt

ningsår om det inte helt kan utnyttjas vid taxeringen för det första beskatt- 669

s. 670 Kontrollera mot PDF

ningsåret.
Denna bestämmelse behövs inte i det nya systemet med rullande Prop.
1989/90:110 underskottsavdrag och har därför utgått.

punkt 27

Anvisningspunkten motsvarar nuvarande bestämmelser i punkt
11 av anvisningarna till 29 S otn avdrag pä grund av att rörelse bedrivits i
den skattskyldiges bostad. Bestämmelsen i det nuvarande första stycket avser
arbetsrum i bostaden. Bestämmelsen i det nya första stycket har en mer generell
karaktär och gäller del av privatbostad eller annan bostad som särskilt
inrättats för näringsverksatnhet. I bestämmelsen anges vilka typer av kostnader
som avdrag medges för (se avsnitt 7.1).

I andra stycket har gjorts en konsekvensändring. Sista
stycket i den nuvarande anvisningspunkten behövs inte i det nya systemet på
grund av gränsdragningen i 5 § mellan näringsfastighet och privatbostad.

punkt 28

Anvisningspunkten motsvarar nuvarande bestämmelser om
avdrag för resor i vissa fall i punkt 12 av anvisningarna till 29 §.

punkt 29

Anvisningspunkten motsvarar nuvarande bestämmelser om
avdrag för ökade levnadskostnader för yrkesfiskare i punkt 19 av anvisningarna
till 29 §. En ändring görs av innebörd att avdrag inte medges för förrättningar
som inte varit förenade med övernattning. Det nuvarande uttryckliga bemyndigandet
för riksskatteverket att fastställa belopp som avses i bestämmelserna slopas.
Även i fortsättningen bör det dock ankomma på RSV att utfärda rekommendationer
om belopp som avser förrättningar med övernattning.

punkt 30

Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 1 sjunde
stycket av anvisningarna till 22 § och punkt 20 av anvisningarna till 29 %.

punkt 31

Bestämmelserna har förts över frän nuvarande punkt 5 av
anvisningarna till 25 §. Försäkringar av ifrågavarande slag torde inte längre
meddelas.

punkt 32

I anvisningspunkten finns en bestämmelse om avdrag när en
skattskyldig har använt en privat innehavd bil i näringsverksamhet (se avsnitt
8.10.5).

punkt 33

I anvisningspunkten - som ändrats i förhällande till
lagrådsremissen - regle

ras avdragsrätten för reaförlusten För handelsbolagens del begränsas avdra

get för vissa reaförluster till 70 %. Samma kvotering gäller alltså som för

fysiska personer och dödsbon trots att avdraget görs i näringsverksamheten. 670

s. 671 Kontrollera mot PDF

Kvoteringen
gäller oavsett vilka som är delägare i handelsbolaget. Hänvis- Prop.
1989/90:110 ningen till kapitalförlustreglerna i 20 § innebär att någon
kvotering inte skall göras om förlusten avser näringsbetingade aktier m. m.

ttll 24 §

punkt 1

Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 1 av
anvisningarna till 41 §.

1 det nya systemet är de nuvarande bestämmelserna i första
stycket avseende skepp och skeppsbygge onödiga. De har därför tagits bort.

Nuvarande andra stycket behövs inte i det nya systemet.

Enligt gällande regler finns det i vissa fall en möjlighet
att underlåta sädan justering av det bokförda resultatet som avses i andra
stycket. Detta förutsätter att den skattskyldige genotn dispositioner i
bokslutet avseende lagen pågående arbeten, fordringspost eller skuldpost eller
genom större avskrivningar på anläggningstillgångar än som skett skulle ha
kunnat redovisa ett lägre resultat. 1 det nya systemet bör möjligheten att
underlåta justering knytas - utöver till utrymme för större avskrivningar på
anläggningstill-gängar - till outnyttjat utrymme för avsättning till surv.
Andra stycket har ändrats i enlighet härmed.

Bestämmelsen i fjärde stycket angående fåmansföretags
avdrag för tantiem till företagsledare har flyttats till 2 § 13 mom. SIL.

Nionde stycket har tillkommit efter lagrädsremissen.
Bestämmelsen behövs - som lagrådet framhåller - för att säkerställa att
utgifter och intäkter inte dras av två gånger eller lämnas obeskattade dä
egendom som tidigare beskattats i inkomstslaget kapital pä grund av ändrade
förhållanden skall beskattas i näringsverksamhet. Ett exempel kan vara att en
fastighet ändrar karaktär från privatbostadsfastighet till näringsfastighet.
Regeln tar sikte pä såväl s.k. ärsskiftesbetalningar som andra intäkter och
utgiften

Även bestämmelserna i tionde stycket har tillkommit efter
lagrädsremissen. Genom bestämmelserna i stycket blir vissa
inkomstberäkningsregler i SIL avseende inkomstslaget kapital tillämpliga vid
beräkning av inkomst av näringsverksamhet.

punkt 2

Enligt 14 S första stycket BFL tas omsättningstillgäng upp
till högst anskaffningsvärdet. Är tillgångens verkliga värde på balansdagen
lägre än anskaffningsvärdet får tillgången dock inte tas upp över det verkliga
värdet. I andra stycket av den nämnda paragrafen finns regler om bestämmande av
det verkliga värdet. Detta värde anses i första hand utgöras av
försäljningsvärdet efter avdrag för beräknad försäljningskostnad. Om rörelsens
förhållanden, tillgångens beskaffenhet eller andra omständigheter ger anledning
till det får det verkliga värdet dock bestämmas till återanskaffningsvärdet, i
förekommande fall med avdrag för inkurans, eller till annat värde som är
förenligt med god redovisningssed.

I första stycket av anvisningspunkten föreskrivs att lager
inte får tas upp

till lägre värde än det högsta värde som är tillåtet
enligt de nyss redovisade

671

s. 672 Kontrollera mot PDF

bestämmelserna
i BFL (se avsnitt 8.3.1). Denna bestämmelse och bestäm- Prop. 1989/90:110
melsen i tredje stycket ersätter de nuvarande bestämmelserna i punkt 2 tredje
och fjärde samt sjätte-tolfte styckena av anvisningarna till 41 § och punkt 3
första-femte styckena av de nämnda anvisningarna.

Andra stycket överensstämmer med punkt 2 andra stycket av
anvisningarna Ull 41 §.

En värdering av varulager enligt bestämmelserna i första
stycket sker i princip tillgång för tillgäng. I tredje stycket har tagits in en
alternativ metod som utgår frän det samlade anskaffningsvärdet för hela
varulagret. Varulager i allmänhet får enligt bestämmelserna i stycket tas upp
till lägst 97 % av det nämnda värdet. Undantag görs för lager av fastigheter
och liknande tillgångar och lager äv värdepapper.

Fjärde stycket motsvarar punkt 2 femte stycket av
anvisningarna till 41 §. Procenttalet har ändrats från 50 till 85. 1 stycket
har införts en uttrycklig bestämmelse som anger hur djur i jordbruk och
renskötsel skall klassificeras (se avsnitt 8.3.2).

Femte stycket motsvarar punkt 2 sista stycket av
anvisningarna till 41 §. Enligt de nuvarande bestämmelserna fär nedskrivning av
värdet pä rättigheter till leverans av lagertillgängar och avskrivning av
värdet pä rättigheter till leverans av inventarier ske för såväl faktiskt som
befarat prisfall. Möjligheten till reservering för prisfallsrisk har tagits
bort.

Sjätte stycket överensstämmer ined nuvarande punkt 3
sjätte stycket av anvisningarna till 41 §.

punkt 3

Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 3 a av
anvisningarna till 41 §.

I fjärde stycket ges regler för värdering av pågående
arbeten som utförs till fast pris och för vilka slutredovisning inte har skett.
För närvarande gäller att indirekta kostnader är direkt avdragsgilla som
omkostnader det år de uppkommer. Genom den nu föreslagna regleringen skall
värderingen i stället göras pä samma sätt som för lager i allmänhet. Detta
innebär att pågående arbeten inte får tas upp till ett lägre värde än det
högsta tillåtna värdet enligt 14 § BFL. Nedskrivning får göras till det
verkliga värdet om detta är lägre än anskaffningsvärdet. Såvitt gäller
byggnads-, hantverks- eller anläggningsrörelse ges samma alternativa regel som
för lager vilket medför att värdering fär ske till 97 % av samtliga aktiverade
utgifter (motsvarande det samlade anskaffningsvärdet). För konsultrörelse ges
inte samma valmöjlighet utan där skall värderingen ske strikt med utgångspunkt
i BFL:s regien Sista meningen är oförändrad i förhällande till dagens regien
För övergängen finns regler i punkt 18 av övergångsbestämmelserna till KL.

Basbeloppsregeln i det nämnda stycket och
supplementärregeln i det nuvarande sjätte stycket har tagits bort.

punkt 4

Anvisningspunkten motsvarar nuvarande punkt 1 a av
anvisningarna till

41 §. Nuvarande andra stycket har tagits bort. RSV har
rätt att lämna re- fjj

kommendationer i den män detta är behövligt.

s. 673 Kontrollera mot PDF

punkts Prop. 1989/90:110

Anvisningspunkten överensstämmer med nuvarande punkt 1 b
av anvisningarna till 41 S. Bemyndigandet i första stycket har slopats (se
avsnitt 8.14).

tid 26 §

Anvisningspunkterna motsvarar 3 § tredje och fjärde
styckena FAL. Ändringarna föranleds av att förlustavdragssystemet ersätts av
en ordning med rullande underskottsavdrag. Den i lagrädsremissen intagna
anvisningspunkten 3, som motsvarade II § FAL, har utgått då bestämmelsen blir obehövlig med den nya
taxeringslagen.

tid 31 §

punkt 1

Ändringarna utgör redaktionella ändringar med anledning av
förslaget beträffande det nya inkomstslaget näringsverksamhet.

tdl 32 §

punkt 3

I bestämmelsen finns exemplifieringar av förmåner som
skall tas upp som intäkt av tjänst. I/ör.s/«.s7yc/te; görs-förutom vissa
redaktionella ändringaren justering för att markera att skattepliktig förmän i
princip föreligger om arbetsgivaren tillhandahäller ett försäkringsskydd utan
att ha tecknat försäkring, något som ibland kan vara fallet t. ex. för
statligt anställda. Av den särskilda regleringen i 32 § 3 a mom. - som kvarstår
oförändrad vad gäller premieförmän eller intjänad förmån för exempelvis
tjänstegrupplivförsäkring -följer dock att någon förmänsbeskattning inte sken
Slopandet av hänvisningen till punkt 8 av anvisningarna motiveras av förslaget
om upphävande av skattefriheten för sädana reseförmäner som avses där.

Beträffande ändringarna i andra meningen i första stycket
bör anmärkas, att de främst innebär en anpassning till förslaget vad beträffar
näringsverksamhet. Den som är anställd i t.ex. jordbruk eller annan
näringsverksamhet skall alltså även i fortsättningen ta upp värde av eventuell
bostadsförmån.

punkt 4

Denna anvisningspunkt innehåller bestämmelser som anger de
principiella skillnader som hittills funnits i den skattemässiga behandlingen
av kostnadsersättningar i statlig resp. enskild tjänst. Vidare finns bl. a.
närmare regler till ledning för tillämpningen när det inte råder full klarhet
eller utredning om avdragsgilla kostnader.

Mot
bakgrund av förslaget om likställdhet mellan privat och offentligt an

ställda utgår det nuvarande andrastycket, samtidigt som anvisningspunkten

omarbetas något. Den nuvarande hänvisningen i traktamentsfrägor till

punkt 3 av anvisningarna till 33 § kompletteras med en ny punkt, 3 a, och

med hänsyn till de nya reglerna om avdrag för kostnader för resa med egen

bil i en ny punkt, 3 c. 673

43 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

s. 674 Kontrollera mot PDF

punkterna
5 och 7 Prop. 1989/90:110

Punkterna innehåller bl. a. definitioner beträffande av
staten anvisade resekostnads- och traktamentsersättningar samt vissa
kostnadsersättningar. Eftersom särbehandlingen av de statliga ersättningarna
upphör blir bestämmelserna onödiga. Reglerna om skattefrihet för
flyttningskostnader behälls men överförs till 32 S 4 mom. Likaså kvarstår
skattefriheten för kostnadsersättningar till forskare hos SIPRI och för utom
riket stationerad personal vid utrikesförvaltningen och svensk
biståndsverksamhet men dessa regler överförs till 32 S 3 mom.

punkt 8

Andra stycket innehåller bestämmelser om skattefrihet för
vissa reseförmäner. Denna skattefrihet slopas enligt förslaget. 1
fortsättningen bör gälla, att vanliga skatterättsliga principer skall tillämpas
vid bedömningen av om en resa är en tjänsteresa eller en skattepliktig förmän.
Skattefriheten omfattar således enligt förslaget endast vad som kan utgöra
sedvanlig personalrabatt enligt punkt 3 b av anvisningarna till 32 §.

punkt 10

I anvisningspunkten tas in bestämmelser om att råntefria
eller lågförräntade lån skall tas upp som intäkt av tjänst. Pä tagrådets
initiativ klargörs i första stycket att det skall röra sig om län frän
arbetsgivaren eller uppdragsgivaren. Vidare klargörs, likaledes efter
synpunkter från lagrådet, att statsläneräntan bör anses som jämförelseränta vid
bedömningen av om skatteplikt föreligger och att förmånen i det enskilda fallet
bestar i skillnaden mellan jämförelseräntan, dvs. statsläneräntan i slutet av
november månad året före beskattningsåret med tillägg av en procentenhet, och
den avtalade räntan.

Av kontantprincipen följen att skatteplikten inträder när
ränteförmånen åtnjuts, dvs. löpande under kredittiden. Genom att förmånen blir
föremål för beskattning på samma sätt som andra förmåner behövs inte någon
särreglering för att markera att förmånen skall beskattas hos den anställde,
även om den tillfaller någon närstående till honom. Detta följen som lagrådet
anmärkt, av allmänna principen I lagrädets förslag till lydelse av anvisningspunkten
har emellertid närståendefallet särskilt reglerats i det förslå stycket. Som
nyss nämnts och mot bakgrund av vad lagrådet anmärkt i sitt yttrande, kan det
inte anses påkallat att särskilt reglera närståendefallen vad beträffar
ränteförmånen

Om förmånen utges av någon annan än arbetsgivare eller
uppdragsgivare, men tillfaller den skattskyldige pä grund av hans tjänst är
förmånen likaledes skattepliktig, vilket klargörs i andra stycket.

Lagrådet framhåller att bestämmelserna fär anses omfatta
även den situationen att arbetsgivaren lämnar ett lån först när
anställningsförhållandet upphört. Mot den bakgrunden föreslär lagrådet att det
i andra stycket införs en regel av innebörd att med lån från arbetsgivare eller
uppdragsgivare skall likställas lån som kan anses ha samband med tidigare
anställning eller uppdrag.

Bestämmelserna får anses omfatta även den av lagrådet
beskrivna situa- 674

s. 675 Kontrollera mot PDF

tionen. Att sä är fallet får emellertid anses följa av
allmänna principer vad Prop. 1989/90'110 gäller förmänsbeskattningen. Det
finns därför inte något behov av att särskilt reglera den angivna situationen
just vad beträffar ränteförmånen Det av lagrådet förordade tillägget i denna
del bör därför inte genomföras.

I sitt yttrande påpekar lagrådet som en följd av det
föreslagna systemet att det inte är någon helt aktuell statslåneränta som
bildar grunden för förmånen och att statsläneräntan följaktligen kan vara
sänkt redan när ett lån upptas. Att sä är fallet har som lagrådet anmärker
samband med önskemålet att kunna förutse konsekvenserna av sådana lån som
avses. Ett annat syfte är att förmånen skall kunna beaktas på ett
tillförlitligt sätt vid beräkning av preliminär skatt och underlag för
socialavgiften Om en betydande sänkning av statslåneräntan skulle inträffa vid
en senare tidpunkt än i slutet av november månad året före beskattningsåret
kan, t. ex. vid större lån, det inte uteslutas att den föreslagna regleringen
kan ge upphov till oskäliga konsekvensen En generell jämkningsmöjlighet införs
dock inte för sådana situationen Visar det sig emellertid i den praktiska
tillämpningen uppstå klart oskäliga konsekvenser av någon omfattning till
följd av dessa regler, kan det dock finnas anledning att ta upp frågan till
förnyat övervägande.

Som framgår av sista meningen i första stycket skall det
belopp som motsvarar ränteförmånen anses som en betald ränteutgift. Detta innebär
att de föreslagna reglerna i 3 § 4 mom. SIL om avdrag i inkomstslaget kapital
blir tillämpliga.

Den föreslagna regleringen gäller inte för ränteförmåner i
fåmansföretag, vilket anges genom hänvisningen i tredje stycket.

I övrigt görs några redaktionella ändringan

punkt 11

Anvisningspunkten, som närmare reglerar den partiella
skattefriheten för vissa avgångsbidrag och -ersättningar upphör att gälla
eftersom skattefriheten upphön

punkt 12

Ändringen är av samma slag som i 19 § första stycket
fjärde ledet och innebär att beloppsgränsen för när vissa ersättningar som
grundas på förvärvsinkomst blir skattepliktiga tas bort.

punkt 12 a

Andringen innebär att vissa restituerade avgifter m. m.
som tidigare har beskattats i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet i
stället hänförs till inkomst av tjänst.

punkt 13

Kravet pä att medhjälpande make skall ha arbetat minst 400
timmar i företa

get under beskattningsåret för att själv beskattas för den ersättning han upp

burit har slopats. Likaså har bestämmelsen som reglerar när arbete som ut

förts i makarnas gemensamma bostad får medräknas tagits bort. I stället gäl

ler som förutsättning för att medhjälpande make själv skall beskattas för den 675

s. 676 Kontrollera mot PDF

uppburna
ersättningen att denna är marknadsmässig. Som en konsekvens av Prop.
1989/90:110 att 400-timinarsgränsen tagits bort har också reglerna om hur
beskattning skall ske när den inedhjälpande maken varit verksam i företaget
endast under del av året slopats. Anvisningspunkten skall ocksä tillämpas
beträffande inkotnstuppdelning i fåmansägt handelsbolag, varför detta begrepp
har lagts till i lagtexten.

Frågan otn beskattning av inkomster från handelsbolag till
företagsledarens make och barn, som ocksä är delägare i bolaget, regleras i
sista stycket av anvisningspunkten. Som framgår av den allmänna motiveringen
(se avsnitt 8.12.3) skall dessa bestätnmelser inte vara begränsade till att
avse endast ersättning för utfört arbete. Den föreslagna lagtexten har
utformats i enlighet härmed.

punkt 14

1 denna nya anvisningspunkt har - med ett undantag - de
stoppregler som tidigare fanns i 35 S 1 a mom. och 4 mom. KL förts in.
Undantaget gäller bestämmelsen om överträdelse av läneförbudet. Denna
bestämmelse har tagits in i punkt 15. Beskattningskall ske i inkomstslaget
tjänst i stället för som tidigare i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet
(se avsnitt 8.12.1).

I första stycket har den ändringen gjorts att stycket
endast avser företagets förvärv av lös egendom från utomstående. Stycket skall
alltså inte tillämpas samtidigt som andra stycket, som reglerar delägares
införsäljning av lös egendom som är onyttig för företaget. Vidare har bilar
uttryckligen undantagits frän tillämpningen av första stycket.

Andra - fjärde styckena har- bortsett frän en smärre
jämkning- utformats i enlighet med vad lagrådet har föreslagit i sitt yttrande.

Andra stycket behandlar delägares eller delägare
närstående persons avyttring av egendom till fåmansföretaget. Sker avyttringen
till ett pris som överstiger marknadsvärdet beskattas det överskjutande
beloppet som intäkt av tjänst hos överlätaren. Resterande del av vederlaget
beaktas vid beräkningen av reavinst enligt 24 S 6 mom. SIL. Avser
införsäljningen sädan egendotn som avses i 30 S SIL och som inte är till nytta
för företaget beskattas överlätaren för hela köpeskillingen utan avdrag för
något omkostnadsbelopp.

I Iredje stycket anges genom en hänvisning till 26 § 1
mom. första stycket SIL att endast äkta bostadsrätter omfattas av andra
stycket. Vidare anges att andra stycket är tillämpligt ocksä på sådan andel
eller aktie som avses i andra stycket av nämnda moment i SIL.

1 fjärde stycket regleras delägares eller delägare
närstående persons förvärv av egendom från ett fämansföretag till pris som
understiger egendomens marknadsvärde. I sädana fall skall ett belopp
motsvarande skillnaden beskattas som intäkt av tjänst hos förvärvaren. Denna
beskattningskonsekvens inträder även vid förvärv frän handelsbolag om den
förvärvade egendomen omfattar hus eller lägenhet som i och med förvärvet blir
eller kan antas komma att bli privatbostad eller tomtmark som avses bli bebyggd
med sädan bostad. Vidare har angetts att om en företagsledare beskattats enligt
första stycket vid företagets förvärv av egendomen skall han inte beskattas
enligt fjärde stycket om han förvärvar egendomen från företaget till ett pris

s. 677 Kontrollera mot PDF

som understiger marknadspriset. Har företaget under
innehavstiden lagt ned Prop. 1989/90:110 kostnader som medfört förbättring
av egendomen skall motsvarande belopp beskattas hos företagsledaren enligt de
regler som gäller för utdelning från fämansföretag.

Bestämmelsen \ femte stycket, som behandlar hyra eller
annan ersättning som företagsledare eller företagsledare närstående uppbär frän
ett fämansföretag för upplåtelse av lokal, motsvarar nuvarande andra stycket
av 35 § 1 a mom. Bestämmelsen omfattar även fåmansägt handelsbolag.

1 sjätte stycket anges att företagsledare eller
företagsledare närstående person som erhållit ett län till fördelaktig ränta
frän företaget skall beskattas för förmånen som inkomst av tjänst. Pä lagrådets
initiativ har beträffande schablonen för bestämmande av marknadsräntan
anknytning gjorts till statsläneräntan pä samma sätt som i punkt 10 av
anvisningarna till 32 %. Jämför kommentaren till denna anvisningspunkt.

Bestämmelsen i sjunde stycket motsvarar nuvarande 35 § 1 a
mom. femte stycket som reglerar beskattningen när ett fämansföretag skrivit ned
län som lämnats till företagsledare eller företagsledare närstående person.

I åttonde - trettonde styckena definieras begreppen
fämansföretag, fåmansägt handelsbolag, företagsledare i fåmansföretag och
fåmansägt handelsbolag samt närstående.

Handelsbolag har tagits bort från definitionen av
begreppet fämansföretag i åttonde stycket. Definitionen har ocksä ändrats sä
att det i lagtexten direkt anges att avgörande för om ett företag skall anses
som ett fämansföretag är att en fysisk person eller ett fätal fysiska personer
äger sä mänga aktier eller andelar att vederbörande därigenom har mer än
hälften av rösterna i företaget. Har ett bolags aktier olika röstvärde innebär
detta att bolaget kan komma att betraktas som ett fämansföretag trots att
bolagets aktier är spridda pä ett stort antal ägare om röststarka aktier finns
samlade hos ett fätal fysiska personen

Företag som enligt lagen (1985:571) om
värdepappersmarknaden är s. k. aktiemarknadsbolag skall inte anses som
fämansföretag även om mer än hälften av aktierna kontrolleras av ett fätal
fysiska personer. I lagtexten har ett nionde stycke med denna innebörd förts
in. Utanför kretsen av aktiemarknadsbolag faller bolag vars aktier visserligen
är föremål för omsättning pä kapitalmarknaden men för vilka endast inofficiella
noteringar föreliggen Utöver aktiemarknadsbolagen undantas i nionde stycket
sädana bostadsföreningar och bostadsaktiebolag som avses i 2 § 7 mom. första
stycket SIL.

Förslaget att ta bort handelsbolagen ur
fåmansföretagsdefinitionen har medfört att ändringar mäste göras i ett antal
föreskrifter utanför den egentliga fämansföretagslagstiftningens område där
uttrycket fåmansföretag används. Avsikten med dessa ändringar är att uppnå en
oförändrad innebörd av ifrågavarande bestämmelsen Reglerna skall alltså äga
tillämpning pä handelsbolag i samma utsträckning som tidigare. Ordet
fämansföretag har ersatts med orden fämansföretag och fåmansägda handelsbolag.
Ändringar av detta slag har i KL skett av punkterna 2 och 4 av anvisningarna
till 21 §, punkten 20 av anvisningarna till 23 § samt punkten 11 av
anvisningarna till

23 S.

677

s. 678 Kontrollera mot PDF

I ett tionde stycke har införts en definition av begreppet
fåmansägt han- Prop. 1989/90:110 delsbolag. Avgörande för frågan om ett
handelsbolag skall betraktas som fåmansägt är enligt huvudregeln i a att av
bolagsmännen en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer har ett
bestämmande inflytande i bolaget. Genom bolagsavtalet finns det frihet att
frångå huvudprincipen att varje bolagsman har lika rätt att vidta åtgärder i
förvaltningen av handelsbolagets angelägenheten Den eller de bolagsmän som
äger mer än hälften av insatskapitalet kan därför antas genom bolagsavtalet ha
tillförsäkrat sig ett bestämmande inflytande. Finns det endast ett fätal
bolagsmän i bolaget är handelsbolaget naturligtvis ocksä utan ett sådant
bolagsavtal ett fåmansägt handelsbolag. I b finns en kompletterande bestämmelse
om handelsbolag vars verksamhet är uppdelad pä verksamhetsgrenan

Elfte stycket motsvarar i huvudsak bestämmelsen i
nuvarande 35 § 1 a mom. sjunde stycket angående vem som skall anses som ägare
till aktie eller andel i ett fämansföretag. Rösträtt kan i vissa fall enligt 3
kap. 15 § aktiebolagslagen tillkomma annan än ägaren. I sådana fall skall den,
som i akdebo-ken blivit införd som nyttjanderättshavare eller innehavare av
avkomsträtt och som alltså äger rösta för aktien, anses inneha aktien pä ett
med ägande jämförligt sätt. I den män ett bulvanförhällande har tillskapats för
att försöka förhindra att företaget skall anses som ett fämansföretag skall
vid prövningen om företaget ägs av ett fåtal personer i sådan omfattning att
företaget är ett fåmansföretag de av bulvanen ägda aktierna anses innehavda av
huvudmannen.

I definitionen av begreppet företagsledare i tolfte
stycket har ordet "fåmansföretag" ersatts av orden
"fämansföretag och fåmansägda handelsbolag". I övrigt har bestämmelsen
flyttats över från 35 § 1 a mom. åttonde stycket utan ändrad lydelse.

Definitionen i 35 § 1 a mom. nionde stycket av begreppet
närstående har flyttats till trettonde stycket i oförändrad lydelse.

punkt 15

Bestämmelsen angående lån som tagits i strid mot
låneförbudet i aktiebolagslagen har på förslag av lagrådet brutits ut till en
egen anvisningspunkt eftersom den inte är begränsad till enbart fämansföretag
utan omfattar alla aktiebolag. Sädana lån skall beskattas som inkomst av tjänst
hos låntagaren. Föreligger synnerliga skäl, t. ex. i vissa fall om
återbetalning av hela beloppet skett under beskattningsåret, kan dock
beskattning underlåtas. Normala varukrediter innebär inte någon överträdelse av
läneförbudet och utlöser således inte någon beskattning. Om kreditvillkoren är
ovanhgt fördelaktiga kan det dock finnas anledning att behandla krediten som
ett maskerat penninglän, vilket bör föranleda beskattning.

tid 33 §

punkt 3

I nuvarande anvisningspunkts första stycke hänvisas till
reglerna om skattefria ersättningar i punkt 4 andra stycket av anvisningarna
till 32 §. Dessa regler föreslås bli upphävda i följd varav även hänvisningen
utgån

678

s. 679 Kontrollera mot PDF

I fråga om avdrag för preliminär skatt hänvisas till
specialmotiveringen till PfOD 1989/90'1 10 10 § uppbördslagen (1953:272).

Anvisningspunkten innehåller i övrigt regler om avdrag för
kostnader vid tjänsteresa inom och utom riket. Dessa behandlas utförligt i den
allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.3.1 och 2).

I förtydligande syfte har på lagrådets förslag
bestämmelserna om kostnadsökning under förrättning pä utrikes ort tagits in i
ett nytt sista stycke.

Uttrycket tjänst i de nuvarande reglerna har bytts ut mot
det mera alltäckande uttrycket arbete. För att inte uttrycket "i ett och
samma arbete" skall föranleda missförstånd har på lagrädets inrådan i
sjätte stycket uttrycket "i en och samma anställning" använts.

1 femte stycket tas in bestämmelser om vad som bör gälla
vid tjänsteresa dä traktamente inte uppbärs.

1 sjunde stycket behandlas avdrag för logikostnader. Av
utformningen följer att något schablonavdrag härvid inte medges skattskyldiga
som inte erhåller ersättning för övernattningskostnader från arbetsgivaren.

Bestämmelserna i nionde stycket om reduktion av avdraget
vid kostförmän har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.3.1).

punkt 3 a

Som närmare har utvecklats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 5.3.3.3), är inga andra materiella inskränkningar av förutsättningarna
för avdrag vid tillfällig anställning och dubbel bosättning avsedda än de som
följer av den föreslagna avständsbegränsningen. Även de utvidgningar som
föresläs samt förslagen otn tidsbegränsning av avdragen och hur beräkningen av
avdragen bör gä till har behandlats i den allmänna motiveringen.

I fetnte stycket anges att avdrag medges under längst
vissa angivna tider. Om avdrag medgetts under en inledande tremånadersperiod
enligt bestämmelserna i anvisningarna i punkt 3, bör tidsgränserna räknas frän
vistelsens början. Femte stycket har på lagrådets inrådan ändrats så att detta
framgår av lagtexten.

I sjunde stycket klargörs att reduktion av avdraget för
ökade levnadskostnader vid kostförmån även gäller de situationer som behandlas
i denna anvisningspunkt.

punkt 3 b

Anvisningspunkten innehåller bestämmelser om avdrag för
hemresekostnader och har behandlats närmare i den allmänna motiveringen
(5.3.3.4).

punkt 3 c

I denna anvisningspunkt införs en bestämmelse som
behandlar det fallet att

den anställde använt egen bil i tjänsten och själv fått stå för kostnaden eller

fått ersättning av sin arbetsgivare för denna. Regeln, som föreskriver att av

drag för kostnaden i sådant fall medges med 12 kn per körd mil i tjänsten,

infördes redan i den första etappen av skattereformen såsom ett sista stycke

av punkt 3 av anvisningarna till 33 % KL. Den ändring som nu företas inne

bär, att regeln flyttas till en egen anvisningspunkt, 3 c. En motsvarande be- -in

s. 680 Kontrollera mot PDF

stämmelse
föresläs nu gälla ocksä i näringsverksamhet i vissa fall, punkt 32 Prop.
1989/90:110 av anvisningarna till 23 § KL (avsnitt 8.10.5).

tid 39 §

punkt 3

Uthyrning av bostadsrätt regleras i 3 § 3 mom. SIL, dit
oCkså bestämmelserna i andra stycket flyttas.

tid 41 §

punkt 4

I anvisningspunkten finns regler om beskattningstidpunkten
när inte bokföringsmässiga grunder skall tillämpas utan i stället
kontantprincipen, dvs. vid beskattning enligt KL i fråga om inkomstslaget
tjänst. Genom hänvisning blir dock reglerna tillämpliga även beträffande
inkomst av kapital i den män inte särskilda regler ges. De särskilda bestämmelser
som hänför sig till inkomst av kapital eller annan fastighet har utgått.

Enligt nuvarande regler får inkomster och utgifter
hänföras till det år som de belöper på även om de uppbärs resp. betalas en
kortare tid före eller efter årsskiftet. Dessa regler har nu preciserats och
samtidigt har de uttryckligen gjorts obligatoriska.

tiU 41 a §

punkterna 1, 2 och 4

I dessa anvisningspunkter finns bestämmelser om
beskattning av andel av samfällighet, utdelning från samfällighet samt
kapitalavkastning av samfällighet.

För fastigheten som schablonbeskattas enligt nuvarande 24
§ 2 mom. KL och 2 § 7 mom. SIL, innebär reglerna att deras andelar av
samfällighets taxeringsvärde skall inräknas i underlaget för
intäktsberäkningen när samfälligheten utgör en särskild taxeringsenhet. Vidare
skall utdelning och kapitalavkastning av samfällighet tas upp som inkomst av
kapital, i sistnämnda fall dock endast om avkastningen överstiger 300 kn

Mitt förslag till omläggning av bostadsbeskattningen
innebär att andel av samfällighet som utgör särskild taxeringsenhet bör ingå i
underlaget för beräkning av fastighetsskatt för sädan fastighet som utgör
privatbostad. I fråga om sådana bostadsföreningar och bostadsföretag som avses
i 2 § 7 mom. SIL bör andelen inräknas i underlaget för beräkning av
schablonintäkten.

Bestämmelserna om beskattning av utdelningar och
kapitalavkastning för de nämnda fastigheterna flyttas till 3 § 3 mom. SIL
beträffande berörda privatbostäder och till 2 S 7 mom. SIL beträffande
bostadsföretagen.

tid 42 §

punkt 1

I anvisningspunkten ges vägledning för värderingen av
naturaförmånen 680

s. 681 Kontrollera mot PDF

Utöver
språkliga ändringar görs vissa justeringar i andra stycket som har Prop.
1989/90:110 samband med förslaget vad beträffar 42 §.

I tydlighetens intresse bör anmärkas, att vad som sägs i
första stycket om hyrespriset på orten har generell giltighet. För jordbrukare
i allmänhet, som äger och brukar en jordbruksfastighet, gäller enligt andra
delar i förslaget att mangärdsbyggnaden bryts ut och endast blir föremål för
statlig fastighetsskatt. För denna kategori skall alltså något värde av
bostadsförmän inte tas upp.

punkt 2

Anvisningspunkten innehåller regler om värdering av förmån
av fri bil. De delvis nya regler som föreslås kommenteras relativt utförligt i
den allmänna motiveringen, avsnitt 5.3.2.1. Enligt den \ första stycket
föres\agna huvudregeln värderas förmån av fri bil som inte är äldre än tre är
till 80 % av basbeloppet med tillägg av 20 % av nybilspriset i slutet av året
före beskattningsåret för senaste årsmodell av förmänsbilen. Salufördes inte
den aktuella bilmodellen vid den tidpunkten vårderas förmånen på samma sätt
men utifrån ett uppskattat nybilspris för motsvarande modell. Nybilspriser
anges i av RSV upprättad förteckning. Genom en ny sista mening i stycket anges
att det värde som framkommer vid en beräkning enligt de redovisade reglerna
emellertid inte får överstiga 42 % eller undersdga 35 % av sådant nybilspris
som avses i stycket. I sådana situationer skall alltså förmänsvärdet justeras
och tas upp så att det motsvarar de nyssnämnda procentsatserna.

Om förmänsbilens årsmodell är äldre än tre är skall
förmånsvärdet nedsättas till 85 % av det värde som framkommer vid en beräkning
enligt första stycket. De särskilda spärreglerna (42 resp. 35 % av
nybilspriset) skall alltså endast användas i förekommande fall vid den
beräkning som görs enligt första stycket. Därefter skall värdet sättas ned med
15 %. De nu föreslagna reglerna återfinns i andra stycket.

Om förmånsbilens årsmodell är sex är eller äldre skall
enligt tredje stycket förmänsvärdet tas upp till 85 % av det värde som
framkommer vid en beräkning enligt de regler som gäller för årsmodeller yngre
än 3 år varvid ett uppskattat nybilspris fastställs av RSV för dessa fall.
Detta pris baseras pä 85 % av det genomsnittliga nybilspriset hos de vanligaste
bilmodellerna. Alternativt får - om nybilspris fortfarande kan beräknas för
förmånsbilen enligt vad som anges i första stycket - förmånsvärdet tas upp till
85 % av det värde som gäller för årsmodeller yngre än tre ån I sådana
situationer har alltså den skattskyldige valfrihet.

Som berörts i den allmänna motiveringen skall
förmånsvärdet nedsättas med 1/5 om den skattskyldige bekostar allt drivmedel
för det privata nyttjandet. Nedsättningen skall ske med 1/5 oavsett efter
vilket stycke i anvisningspunkten förmånsvärdet har beräknats. Den föreslagna
reduceringsregeln återfinns \ femte stycket.

Nuvarande sista stycket har utgått.

Reglerna i anvisningspunkten om extrautrustning kvarstän
Det kan anmärkas, att även jämkningsreglerna i princip (punkt 4 av
anvisningarna till 42 §) kvarstår oförändrade. I fråga om jämkning m.m.
hänvisas till den allmänna motiveringen, bl.a. vad gäller förmänsbilar som är
sex år eller äldre.

s. 682 Kontrollera mot PDF

punkt 3 Prop. 1989/90:110

Anvisningspunkten innehåller regler för värdering av
kostförmän.

Enligt förslaget skall förmånsvärdet i fortsättningen vara
lika med det genomsnittspris som anges i första stycket.

Det nuvarande andra stycket i anvisningspunkten bortfaller
såsom onödigt. Som framgår av den allmänna motiveringen, avsnitt 5.3.2.1,
genomförs inte förslaget i lagrädsremissen om beskattning av kostförmän vid
enstaka tillfälle.

I anslutning till vad som anförs i den allmänna
motiveringen om vad som bör gälla när t. ex. personalrestauranger genom
stordriftfördelar kan ta ut ett pris som understiger genomsnittspriset, påpekar
lagrådet att "kontrollmöjligheterna i ett system med beskattning av
förmån av fri kost är praktiskt taget obefintliga". Kontrollproblemen
skall emellertid inte överdrivas. En personalrestaurang utgör normalt inte en
integrerad del av arbetsgivarens verksamhet och torde därför särredovisas. Om
restaurangen är inrymd i arbetsgivarens egna lokaler krävs givetvis att en
marknadsmässig hyreskostnad belöper på utnyttjandet. - Lagrådet förordar att
det bör komma till uttryck i anvisningspunkten att förmån av delvis
subventionerad kost är skattepliktig. Detta fär i och för sig anses följa av
vad som i princip gäller för närvarande. Lagrädets förslag till utformning av
reglerna är emellertid klargörande och bör därför genomföras.

tdl 46 §

punkt 6

I anvisningspunkten görs endast redaktionella ändringan

ttll 48 §

punkt 1

Anvisningspunkten innehåller bestämmelserna om det
särskilda grundavdraget för pensionären I anvisningspunktens andra stycke
anges hur det maximala avdragsbeloppet skall bestämmas för olika kategorier av
skattskyldiga. Därvid skiljs i princip mellan skattskyldiga, som uppbär
folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och
övriga skattskyldiga. Utgångspunkten för avdragsberäkningen är för den förra
kategorin 1,325 basbelopp och för den senare 1,5 basbelopp. Vidare görs i
tredje stycket en begränsning som innebär att det särskilda grundavdraget inte
får överstiga faktisk uppburen folkpension samt uppburet pensionstillskott
enligt 2 % lagen (1969:205) om pensionstillskott eller - i fråga om förtidspensionärer
- hälften av pensionstillskott enligt 2 a § samma lag. Lagtexten har pä
lagrådets inrådan förtydligats på denna punkt.

Som
folkpension skall vid avdragsberäkningen även tilläggspension be

handlas i den män den enligt lagen om pensionstillskott föranlett avräkning

s. 683 Kontrollera mot PDF

av pensionstillskott. För att detta skall framgå
har/örsto.sfyc/cer justerats pä Prop. 1989/90:110 sätt lagrådet föreslagit.

I fjärde och femte styckena ges föreskrifter om
avtrappning av det särskilda grundavdraget. Avtrappningen skall börja vid den
nivå - 1,325 resp. 1,5 basbelopp - som i det enskilda fallet motsvarar
utgångspunkten för avdragsberäkningen. Lagtexten har ändrats i enlighet med
lagrådets förslag sä att detta framgår Begreppet pension definieras i
anvisningspunkten 1 till 31 §. För att bestämmelserna inte skall få stötande
effekter avtrappas det särskilda grundavdraget mot taxerad inkomst för
skattskyldiga som blir folkpensionärer under beskattningsåret. Vid 1992 och
1993 års taxeringar gäller särskilda övergångsregler i punkt 29 av
övergångsbestämmelserna om avtrappning av det särskilda grundavdraget mot
inkomst av kapital, inkomst av passiv näringsverksamhet och förmögenhet,

punkt 3 och 4

Bestämmelserna motsvarar de nuvarande punkterna 1 och 2 av
anvisningarna till 49 § och reglerar rätten till grundavdrag i de fall den
skattskyldige avlidit under beskattningsåret. Bestämmelserna har pä lagrädets
inrådan förtydligats sä att rätten till särskilt grundavdrag inte oriktigt
begränsas i de avsedda fallen.

tid 50 §

punkt 1

Anvisningspunkten slopas som en konsekvens av att 50 § 2
mom. upphör att gälla.

tiU 52 §

Begreppen inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse har
ersatts av begreppet näringsverksamhet. Dessutom har motsvarande ändringar
gjorts som i punkt 13 av anvisningarna till 32 § i fråga om
400-timinarsgränsens slopande.

tiU53 §

punkt 3

I anvisningspunkten görs endast redaktionella ändringan

tiU 54
§

punkt 3

Förutsättningarna för skattefrihet enligt den nya
sexmånadersregeln i denna punkt är dels att anställningen och vistelsen
utomlands varat minst sex månader och dels att inkomsten hänförlig till
tjänstgöringen i utlandet beskattats i verksamhetslandet. Regeln är tillämplig
i fråga om anställning hos såväl svensk som utländsk arbetsgivare och såväl i
enskild som offentlig tjänst. Regeln gäller för person bosatt i Sverige som
utsänts eller som anställts pä platsen. Kravet pä en vistelse i utlandet som
omfattar minst sex månader innebär

683

s. 684 Kontrollera mot PDF

att
arbetet utomlands måste fordra en närvaro i utlandet på minst denna tid
Prop. 1989/90:110 för att skattebefrielse skall erhållas.

Skattebefrielse erhålls dock endast för den del av inkomsten
som tagits till beskattning i utlandet. Skatteuttagets storlek har därvid ingen
betydelse men det skall vara fråga om en direkt skatt på inkomsten av
tjänstgöringen. Det uppställs inget krav pä vistelse i ett och samma land utan
anställningen och vistelsen kan omfatta tjänstgöring i flera landen Det krävs
dock i sådant fall att inkomsten tagits till beskattning i resp. land för att
skattebefrielse skall erhållas för hela inkomsten. Har utlandstjänstgöringen
omfattat tvä länder men har endast det ena landet beskattat inkomsten som
uppburits där beskattas inkomsten frän det andra landet i Sverige.

Kravet pä faktisk beskattning i tjänstgöringslandet har
uttryckts med orden "i den män inkomsten beskattats". Detta innebär
att skattefriheten endast avser den del av inkomsten som har beskattats i
tjänstgöringslandet. För att inte orsaka tillämpningsproblem i de fall
beskattningsunderlaget i det andra landet är annorlunda än det svenska bör
beskattningen av kontant lön också anses innefatta beskattning av sådana
förmåner, t.ex. fri bil, fri bostad, som åtnjutits i verksamhetslandet under
samma period som lönen avsen

Undantag från kravet på beskattning i verksamhetslandet
görs för det fall att anställningen och vistelsen i utlandet varat minst ett är
i samma land. Dessutom krävs att inkomsten av anställningen blivit
skattebefriad antingen pä grund av att bestämmelser för beskattning av
löneinkomst till utländska medborgare saknas eller att inkomsten undantagits
frän beskattning genom bestämmelser i verksamhetslandets interna lagstiftning
eller i proceduravtal eller genom särskilt beslut av myndighet i landet i
fråga.

I övergångsbestämmelserna till ettårsregeln (SFS 1985:362)
föreskrivs att de äldre bestämmelserna i 54 S och punkt 3 av anvisningarna till
denna paragraf fortfarande skall gälla i fråga om anställning utomlands som
har påbörjats före ikraftträdande. Genom förslaget upphör möjligheten att
tillämpa dessa regler i och med utgången av är 1992.

tiU 65 §

punkt 1

Till följd av 400-timmarsgränsens slopande har
bestämmelserna som rör medhjälpande make i enskild näringsverksamhet som endast
varit verksam del av beskattningsåret tagits bort.

Övergångsbestämmelser

punkt 1

De nya reglerna träder i kraft den 1 juli 1990 och
tillämpas första gängen vid 1992 ärs taxering i den mån inte annat följer av
övergångsbestämmelserna.

punkt 2

Av övergångsbestämmelserna till ändringarna i 12 § BFL
resp. 8 § JBFL föl

jer - i fråga om de som är bokföringsskyldiga eller skyldiga att föra räkenska- 684

s. 685 Kontrollera mot PDF

per enligt resp. lag - att ett beskattningsår för vilket
taxering sker år 1992 Prop. 1989/90:110 inte kan avse tid före den 1 juli 1990.
För de som är bokföringsskyldiga enligt BFL införs dock en dispensmöjlighet.
Enligt första meningen tillämpas äldre regler i 3 § med anvisningar vid 1992
ärs taxering. Genom bestämmelsen i andra meningen kan för övriga skattskyldiga
(sådana som inte är bokföringsskyldiga eller redovisningsskyldiga enligt BFL
resp. JBFL) 1992 års taxering inte avse tid före den 1 juli 1990.

punkt 3

Här regleras det fallet att en verksamhet redovisats
enligt kontantprincipen före övergängen. I det nya systemet kommer
redovisningen att ske enligt bokföringsmässiga grunder i den män beskattning
skall ske enligt KL. Av bestämmelserna i punkten framgår att några ingående
balansposter inte skall tas upp vid inkomstberäkningen för det första
beskattningsåret i den nya ordningen bortsett från s. k. årsskiftesbetalningan
Regleringen har när det gäller annan fastighet sin motsvarighet i de nuvarande
bestämmelserna i punkt 10 första stycket av anvisningarna till 24 § och punkt 9
första stycket av anvisningarna till 25 §.

En verksamhet med redovisning för kalenderår vid 1991 års
taxering kan vid 1992 ärs taxering eller i undantagsfall 1993 års taxering
komma att ingå i näringsverksamhet med räkenskapsår som omfattar en del av år
1990. I fjärde stycket av punkten har tagits in en bestämmelse som syftar till
att i sädana fall inte dubbel redovisning av intäkter och utgifter skall ske.

punkt 4

Underskott av näringsverksamhet och tjänst dras i det nya
systemet av från intäkterna i förvärvskällan det närmast följande
beskattningsåret. Förluster frän tid före övergängen får dras av från inkomster
efter övergängen pä sätt som anges i övergångsbestämmelserna till lagen om
upphävande av lagen (1960:63) om förlustavdrag. Till följd härav skall den nya
regleringen om avdrag för underskott inte tillämpas vid 1992 ärs taxering.

punkt 5

Enligt nuvarande regler i 39 § 2 mom. fär avdrag för
underskott som uppkommit pä fastighet eller rörelse i utlandet utnyttjas mot
inkomst av samma slag under en sexärsperiod. Ett sådant underskott fär
utnyttjas på oförändrade villkor i det nya systemet med den skillnaden att det
utnyttjade underskottet fn o. m. 1992 års taxering kominer att reducera den
skattskyldiges inkomst av näringsverksamhet.

punkt 6

I nuvarande 46 § 1 mom. finns en motvarande regel för
underskott av rederirörelse m. m. Samma princip tillämpas för sådana
underskott som för underskott av verksamhet i utlandet.

685

s. 686 Kontrollera mot PDF

Genom
bestämmelsen i andra stycket bibehålls beträffande gamla rede- Prop.
1989/90:110 riunderskott dispensmöjligheten vid 1992 och senare ärs taxeringan

punkt 7

Enligt nuvarande bestämmelser i punkt 4 av anvisningarna
till 27 § gäller följande. Förvärvar skattskyldig genom arv m. m. värdepapper,
fastighet eller liknande tillgäng som har utgjort omsättningstillgång i den
avlidnes rörelse anses tillgängen utgöra omsättningstillgäng även hos den
skattskyldige (första stycket). Detta gäller dock, såvitt nu är aktuellt, endast
om förvärvet avser tillgäng som är nedskriven vid förvärvet och den
skattskyldige avstår från att begära avskattning (andra stycket c). Med
avskattning avses att den skattskyldige tar upp nedskrivningens belopp som
intäkt av rörelse för det år dä förvärvet ägde rum (tredje stycket). Någon
motsvarighet dll reglerna i andra stycket c och tredje stycket behövs inte i
det nya systemet. Reglerna erfordras dock vid 1992 ärs taxering.

punkt 8

Enligt punkt 5 av anvisningarna till 22 § skall bl.a.
värdeminskningsavdrag avseende byggnad och substansminskningsavdrag tas upp som
intäkt när en fastighet avyttras. Denna bestämmelse gäller ocksä avdrag av
detta slag som utförts före den nya lagens ikraftträdande. Enligt punkt 4 av
övergångsbestämmelserna till SIL gäller att vid avyttringar fram till utgången
av är 1999 har den skattskyldige rätt att beräkna omkostnadsbeloppet som om
avyttringen skett den 31 december 1990. Vid beräkning av omkostnadsbeloppet
enligt denna övergångsbestämmelse kommer värdeminskningsavdrag m.m. som utförts
före den nya lagens ikraftträdande att beaktas. Av övergångsbestämmelsen
framgår att värdeminskningsavdrag m.m. som pä detta sätt påverkat
omkostnadsbeloppet inte dessutom skall återföras till beskattning enligt punkt
5 av anvisningarna till 22 §.

Av det sagda följer att värdeminskningsavdrag m.m. som
gjorts efter den 1 januari 1991 och som alltså inte omfattas av
omkostnadsbeloppsberäkningen skall tas upp som intäkt enligt punkt 5 av
anvisningarna till 22 §. I anvisningspunkten talas om "ersättningsfond
e.d.". Formuleringen omfattar bl.a. de allmänna investeringsfonderna (jfr
punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen om skatteutjämningsreserv).

punkt 9

Punkt 6 av anvisningarna till 22 § innebär att avdrag för
värdeminskning av byggnad och markanläggning, skogsavdrag, avdrag för
substansminskning samt belopp varmed byggnad eller markanläggning på
fastigheten har skrivits av i samband med ianspråktagande av ersättningsfond
e.d. skall tas upp som intäkt när en fastighet övergår från att vara en
näringsfastighet till att vara en privatbostadsfastighet. Den nya
gränsdragningen mellan privatbostadsfastigheter och näringsfastigheter i 5 §
innebär att vissa fastigheter -t.ex. mangärdsbyggnader pä jordbruksfastigheter
- byter karaktär i och med den nya lagens ikraftträdande.

Övergångsbestämmelsen innebär att om en
privatbostadsfastighet avytt- 686

s. 687 Kontrollera mot PDF

ras under
tiden den 1 januari 1991-den 31 december 1999och förhållandena Prop.
1989/90:110 är sådana att värdeminskningsavdrag m.m. som avses i punkt 5 av
anvisningarna till 22 § gjorts före den 1 januari 1991 skall avyttringen
medföra att nu avsedda avdrag tas upp som intäkt enligt den nämnda
anvisningspunkten.

Om den skattskyldige väljer att beräkna omkostnadsbeloppet
enligt punkt 4 i övergångsbestämmelserna till SIL skall avskattning av detta
slag inte ske. Värdeminskningsavdrag m.m. som gjorts före den 1 januari 1991
kommer att beaktas vid omkostnadsbeloppets beräkning.

Bestämmelsen har justerats i enlighet med vad lagrådet
föreslagit.

punkt 10

Enligt punkt 6 av anvisningarna till 22 § skall belopp för
vilket avdrag för värdehöjande reparationer och underhåll av byggnad eller
markanläggning som medgetts under de fem beskattningsår som närmast föregått
det aktuella beskattningsåret tas upp som intäkt om en näringsfastighet
övergår till privatbostad. Av skäl som närmare utvecklats i specialmotiveringen
till punkt 9 av övergångsbestämmelserna bör belopp som egentligen skulle beskattas
i samband med övergängen tas upp när privatbostaden avyttras.

Den nu aktuella bestämmelsen innebär att om en
privatbostadsfastighet av detta slag avyttras skall avdrag för värdehöjande
reparationer och underhäll som gjorts före den 1 januari 1991 och som inte är
äldre än fem är tas upp som intäkt.

punkt 11

Här regleras det fallet att en fastighet erhåller karaktär
av privatbostadsfastighet vid övergängen till det nya systemet. Fastigheten
skall dä redovisas i inkomstslaget kapital vid 1992 ärs taxering. Har
fastigheten ingått i verksamhet för vilken räkenskapsåret började löpa före
utgången av år 1990 skall enligt andra stycket fastigheten vid 1992 ärs
taxering även redovisas i inkomstslaget näringsverksamhet för den del av
räkenskapsåret som föregått den nämnda tidpunkten. Någon avskattning enligt
punkt 6 av anvisningarna till 22 § skall inte ske. I tredje stycket finns en
regel om återföring av lagerreserv som tar sikte pä förnödenheter som t.ex.
olja. Bestämmelserna i första-tredje styckena gäller enligt sista stycket även
del av fastighet.

punkt 12

Det är först vid 1996 års taxering som underlaget för
räntefördelning skall multipliceras med hela statslåneräntan. Vid 1993 ärs
taxering multipliceras underlaget med 55 % av statslåneräntan, vid 1994 års
taxering med 70 % av statsläneräntan och vid 1995 års taxering med 85 % av
statslåneräntan.

punkt 13

Enligt punkt 6 av övergångsbestämmelserna till lagen om
skatteutjämnings

reserv skall vid beräkning av kapitalunderlaget för fysiska personer och

dödsbon tas hänsyn till ett negativt kapitalunderlag vid övergången. Reg

lerna gäller vid 1992-1999 ärs taxering och de leder i förekommande fall till

att räntefördelningen blir mindre och till att möjligheterna att göra avsätt- 687

s. 688 Kontrollera mot PDF

ning till surv ökar. För handelsbolagens del gäller enligt
den här kommente- Prop. 1989/90:110 rade punkten motsvarande (däremot ökar inte
survunderlaget eftersom det skulle komma också delägare som är juridiska
personer till godo). Med hänsyn till de möjligheter som finns att genom uttag
framkalla ett negativt underlag för räntefördelning inför övergången har
införts en regel för det fall att uttagen under beskattningsår som taxerats
1991 överstigit såväl den skattemässiga nettoinkomsten från bolaget som hans
andel av bolagets (civilrättsliga) resultat. Det kan tilläggas att reglerna i
punkten inte är tillämpliga pä handelsbolagsbeskattade dödsbon.

punkt 14

Enligt nuvarande regler i punkt 2 b av anvisningarna till
25 § fär avdrag för värdeminskning av värmepannor m. m. göras enligt särskild
avskrivningsplan efter en högre procentsats än för byggnaden i övrigt. I det
nya systemet finns inte denna möjlighet. De äldre reglerna skall tillämpas om
anskaffningen skett före ikraftträdandet av de nya reglerna. Bestämmelsen har
i förhållande till lagrådsremissen kompletterats med ett klarläggande att
utran-geringsavdrag och reparationsavdrag inte samtidigt kan komma i fråga.

punkterna 15-17

Av bestämmelserna framgår att äldre föreskrifter skall
tillämpas på dels markanläggning som har anskaffats före ikraftträdandet, dels
vissa utgifter som en nyttjanderättshavare haft före den nämnda tidpunkten och
dels utgifter för anslutningsavgift och anläggningsbidrag före samma tidpunkt.
Bestämmelserna föranleds bl. a. av att den nuvarande regleringen i ifrågavarande
hänseende skiljer sig mellan inkomstslagen.

punkt 18

Genom reglerna i punkt 3 fjärde stycket av anvisningarna
till 24 § KL ges nya bestämmelser angående värdering av pågående arbeten som
utförs till fast pris för vilka slutavräkning inte har skett. Reglerna innebär
att samtliga indirekta kostnader inte längre fär omkostnadsföras det är de
uppkommen De nya reglerna tillämpas första gången för arbeten som utförts under
det räkenskapsår som taxeras är 1993. Indirekta kostnader som medfört avdrag
vid tidigare taxeringar behöver inte aktiveras.

punkt 19

Enligt äldre bestämmelser i punkt 8 första stycket av
anvisningarna till 25 § fär kostnad för reparation och underhäll av fastighet
fritt fördelas över en treårsperiod av den skattskyldige. Någon motsvarande
bestämmelse har inte tagits in i de nya reglerna om beräkning av inkomst av
näringsverksamhet. Den aktuella punkten reglerar den övergängssituation som
uppkommer dll följd härav.

688

s. 689 Kontrollera mot PDF

punkt 20 Prop. 1989/90:110

I nuvarande punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till
28 § KL finns bestämmelser som innebär att som skattemässigt ingående
lagervärde för en fastighet som anskaffats före rörelsens påbörjande får
användas det s.k. reavinsttaket vid den tidpunkten. Någon omedelbar
beskattning sker dock inte enligt dagens regien I det nya systemet föranleder
ett sådant karaktärsbyte uttagsbeskattning eller - om så begärs - bibehållet
anskaffningsvärde - enligt 3 § 1 mom. tredje stycket SIL. Enligt punkten skall
dock i fråga om fasdgheter som skiftat karaktär före utgången av är 1990
bestämmelserna i anvisningspunkten gälla.

punkt 21

För handelsbolag som förvaltar kapital inträffar en
förändring vid 1992 ärs taxering i och med att kapitalplaceringsaktier m.m.
hänförs till inkomstslaget näringsverksamhet (jfr punkterna 1 och 2 av
anvisningarna till 22 §). De ändrade skattereglerna motiverar att delägarna
inför övergången får ta ut tillgångar som avses i nuvarande 35 § 3 och 4 mom.
till lägre pris än marknadspris utan att beskattning sker enligt de t.o.m.
1991 ärs taxering gällande särskilda fåmansföretagsreglerna i 35 § 1 a mom.
tredje stycket.

punkt 22

Enligt punkt 1 tredje stycket sista meningen av
anvisningarna till 22 § beskattas vinst vid avyttring av aktier e.d. i
handelsbolag i inkomstslaget näringsverksamhet. Vid avyttring under är 1991
sker dock beskattning i inkomstslaget kapital under förutsättning att
innehavet av tillgångarna betingats av handelsbolagets näringsverksamhet.
Detta gäller även om beskattningen - pä grund av att hela köpeskillingen inte
är känd vid avyttringstillfället - i undantagsfall sker senare än vid 1992 ärs
taxering (jfr 24 § 4 mom. SIL). Sker avyttringen redan under är 1990 beskattas
vinsten i förekommande fall med tillämpning av punkterna 2 och 3 av
övergångsbestämmelserna till SIL.

punkt 23

Vinst vid avyttring av aktier m.m. i ett handelsbolag
beskattas i dag i regel i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet.
Beskattningen sker fno.m. 1992 års taxering i stället i inkomstslaget
näringsverksamhet (en undantagsregel finns i punkt 22 av
övergångsbestämmelserna). För enskilda näringsidkare gäller motsvarande i fråga
om andelar i kooperativa föreningan Mot bakgrund av den nya bestämmelsen om
karaktärsbyte i 3 § 1 mom. tredje stycket SIL finns det ett behov att klarlägga
att skiftet av inkomstslag inte innebär att anskaffningsvärdet för tillgången
ändras. Utgångspunkten för en framtida vinstberäkning - liksom för beräkningen
av kapitalunderlaget enligt lagen om skatteutjämningsreserv - är således den en
gång erlagda köpeskillingen.

689

44 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

s. 690 Kontrollera mot PDF

punkt 24 Prop. 1989/90:110

Vid reavinstbeskattning tillämpas för närvarande den s.k.
första kronans princip. Den innebär att skattskyldigheten inträder först när
köpeskillingen betalas eller blir tillgänglig för lyftning. I punkt 4 a av
anvisningarna till 41 § KL finns undantag frän denna princip för vissa fall dä
den den skattskyldige flyttar frän Sverige. Enligt anvisningspunkten skall i
dessa fall skattskyldigheten inträda vid tidpunkten för avyttringen. Enligt
punkterna 2 och 3 i över-gängsbestämmelserna till SIL skall första kronans
princip övergångsvis gälla om avyttringen skett före utgången av är 1990. Här
anges därför att de upphävda bestämmelserna i anvisningspunkten 4 a till 41 S
KL fortfarande skall gälla vid sädana avyttringar som avses i dessa
övergångsbestämmelser till SIL.

punkt 25

Den nya obligatoriska ärsskiftesregeln i punkt 4 av
anvisningarna till 41 § skall tillämpas första gängen vid 1992 ärs taxering.
Bestämmelsen innebär bl.a. att en intäkt som uppburits i början av är 1991 och
som avser 1990 inte skall beskattas vid 1992 ärs taxering. Eftersom den
skattskyldige vid 1991 ärs taxering - enligt då gällande regler - inte behövde
redovisa en intäkt av detta slag skulle denna helt undgå beskattning.
Övergångsbestämmelsen - som också gäller utgifter kring årsskiftet 1990-1991 -
innebär i detta fall att inkomsten blir beskattad vid 1992 ärs taxering utan
hinder av de nya reglerna. Övergångsbestämmelsen har utformats i enlighet med
vad lagrådet föreslagit-punkt 26

Äldre bestämmelser om skattefrihet för viss del av
avgångsbidrag och av-gängsersättningar tillämpas om anställningen har upphört
före ikraftträdandet.

punkt 27

Övergångsregeln innebär att kostnadsersättningar som
utbetalas efter den 1 januari 1991 men som avser tid dessförinnan ocksä är
skattefria.

punkt 28

De nya reglerna om beskattning av avtalsgruppsjukpenning
(AGS) tillämpas inte om försäkringsfallet har inträffat före ikraftträdandet.

punkt 29

Regler om avtrappning av det särskilda grundavdraget för
folkpensionärer mot inkomst av passiv näringsverksamhet, inkomst av kapital och
förmögenhet för taxeringsåren 1992 och 1993 har tagits in i denna punkt.

punkt 30

Punkten innehåller en övergångsregel avseende tidigare
meddelade över

gångsbestämmelser till föreskrifter i lagen. 690

s. 691 Kontrollera mot PDF

12.2 Lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt Prop. 1989/90:110

1 § 1 mom.

Momentet motsvarar - med en redaktionell ändring -
nuvarande 1 § första stycket.

1 § 2 mom.

I momentet klargörs att fysiska personer och dödsbon skall
betala statlig inkomstskatt dels för förvärvsinkomst, dels för kapitalinkomst.

I § 3 mom.

I momentet anges att andra juridiska personer än dödsbon
skall betala statlig inkomstskatt för inkomst av näringsverksamhet.

1 § 4 och 5 mom.

Momenten motsvarar nuvarande 1 § andra och tredje
styckena.

2 § 1 mom.

Första stycket har utökats med de hänvisningar som nu
finns i 3 § första stycket. I förhällande till lagrädsremissen har
hänvisningarna begränsats något genom att hänvisning nu inte görs till 17 §
och vissa upphävda lagrum.

Nuvarande andra stycket har utgått eftersom
vinstdelningsskatten skall upphöra.

Andra stycket motsvarar nuvarande 3 § andra stycket.

Fjärde-ättonde styckena innehåller bestämmelser som
ersätter och kompletterar de bestämmelser i KL vartill hänvisning sker i
första och andra styckena. Av tredje stycket framgår att bestämmelserna i
fjärde-ättonde styckena endast gäller för juridiska personer utom dödsbon.

I fjärde stycket behandlas frågan om beskattningsår för
juridiska personer utom dödsbon. Bestämmelserna innebär ingen ändring i sak.
Tidigare reglerades frågan enbart genom hänvisning till 3 § KL. Eftersom
fysiska personer och dödsbon fortsättningsvis inte skall få tillämpa brutet
räkenskapsår utan dispens behövs ett särskilt stadgande i SIL. Huvudregeln i
första meningen -att beskattningsåret utgörs av det räkenskapsår som slutat
närmast före taxeringsåret - gäller för juridiska personer som är
bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen. Resten av stycket är tillämpligt för
juridiska personer som inte är bokföringsskyldiga - huvudsakligen stiftelser
och föreningar som inte driver näringsverksamhet.

I femte stycket anges att all inkomst hänförs dll en enda
förvärvskälla. Av 1 § 3 mom. följer att denna förvärvskälla är hänförlig till
inkomstslaget näringsverksamhet.

Genom bestämmelsen i sjätte stycket hänförs i fråga om
juridiska personer löpande kapitalavkastning, reavinst och skattepliktig
lotterivinst till intäkt av näringsverksamhet. Det är här fråga om intäkter som
för fysiska personer och dödsbon är hänförliga till inkomst av kapital.

Bestämmelserna i sjunde stycket utgör en motsvarighet pä
kostnadssidan

s. 692 Kontrollera mot PDF

till
bestämmelserna i sjätte stycket. Prop. 1989/90:110

I åttonde stycket - som är ändrat i förhällande till
lagrädsremissen - hänvisas i fråga om beräkning av reavinst eller reaförlust
vid avyttring av fastighet eller bostadsrätt i s.k. äkta bostadsrättsförening
o.d. till vissa moment i 25 och 26 SS.

1 lagrädsremissen hade i ett nionde stycket tagits in en
bestämmelse om att punkterna 3-5 av anvisningarna till 21 § KL inte tillämpas.
Denna bestämmelse har nu utgått.

2 § 2 mom.

Ändringarna i momentet föranleds av sammanföringen av
inkomstslagen rörelse, jordbruksfastighet och annan fastighet till
näringsverksamhet.

2 .s' 3 mom.

Av första stycket framgår att kretsen av moderföretag som
med skattemässig verkan kan ge och ta emot koncernbidrag har utvidgats tned
sparbanken Vidare skall koncernbidrag kunna ges och tas i de fall
dotterföretaget är en ekonomisk förening under förutsättning att minst 90 % av
insatskapitalet innehas av moderföretaget (jfr kommentaren till nya fjärde
stycket). Vid denna beräkning bortses frän eventuella förlagsinsatser enligt 5
kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar (jfr avsnitt 8.9).

Villkoret i första stycket a har omformulerats. Nu anges
explicit vilka kategorier av företag som är uteslutna frän möjligheten att ge
eller ta emot koncernbidrag.

Syftet med reglerna i nuvarande tredje stycket är att
ägaren av ett fastighetsförvaltande fämansaktiebolag inte skall kunna kringgå
begränsningarna i löneuttag frän fastighetsförvaltande bolag genom att i form
av koncernbidrag slussa ett överskott frän fastighetsförvaltningen till ett
rörelsedrivande bolag och därefter ta ut överskottet som avdragsgill lön. 1 det
nya systemet blir de skattemässiga effekterna av uttag genom lön resp.
utdelning i stort sett likvärdiga. Spärregeln behövs därför inte längre.

Bestäminelsen i nuvarande femte stycket behövs inte
eftersom beskattning alltid sker i inkomstslaget näringsverksamhet. Särregeln i
nuvarande sjätte stycket är ocksä obehövlig eftersom rederirörelse m.m. inte
längre särbehandlas.

Enligt en särskild skatteflyktsregel i 2 S 12 mom.
(nuvarande 3 S tredje stycket) skall s. k. Luxeinburgbolag "enligt denna
lag betraktas som svensk ekonomisk förening". Bestämmelsen avser utländska
företag (bolag eller annan juridisk person) som väsentligen förvaltar eller
driver handel med värdepapper etc. under förutsättning att den verkliga
ledningen utövas här och att företaget ägs - direkt eller indirekt -
huvudsakligen av svenska fysiska personer. 1 det nya fjärde stycket anges att
sädana företag inte omfattas av koncernbidragsreglerna.

Övriga ändringar i momentet är redaktionella.

692

s. 693 Kontrollera mot PDF

2§4mom. Prop. 1989/90:110

1 första stycket anges de typer av fusioner för
vilka kontinuitetsreglerna gäl

len Undantag görs för närvarande för företag som bedriver handel tned fas

tigheter eller penningrörelse. Att dessa företag undantagits hänger främst

samman med att tillgångarna i sådana företag kan skifta skattemässig karak

tär genom fusionen. 1 det nya systemet gäller- med vissa mindre undantag

samma skatteregler för omsättnings- och anläggningstillgångar. Undantags

regeln har därför slopats.

Ändringarna i fjärde och sjunde styckena är av
redaktionellt slag.

Slopandet av det nuvarande åttonde stycket föranleds av
att vinstdelningsskatten upphön

Åttonde stycket, som är nytt i förhällande till
lagrådsremissen, utgör en motsvarighet till nuvarande bestämmelser i 10 § FAL.
Bestämmelserna omfattar till skillnad mot vad som gäller nu även underskott
(reaförlust) vid avyttringar av kapitalplaceringsaktier m.m.

Bestämmelsen i nionde stycket är ny (jfr avsnitt 8.7.4).
Den innebär att avdrag inte medges vid en överlåtelse av fastigheten aktier
m.m. inom en grupp av företag i intressegemenskap (som detta begrepp för
närvarande är definierat i KL) som sker med förlust. I stället tar det
övertagande företaget över ingångsvärde, avskrivningsplan m. m.

Bestämmelsen i tionde stycket innebär att man vid
beskattningen bortser frän en koncernintern avyttring av sädana aktier eller
andelar som innehas av organisatoriska skäl. Undantag har hittills gjorts för
aktier och andelar i fastighets- och kapitalförvaltande företag. I det nya
systemet bortfaller behovet av detta undantag. I övrigt har regleringen
behållits. Att beskattningen sker i näringsverksamheten innebär bl. a. att
avdrag medges endast för verkliga förlusten Har det ifrågavarande företaget i
något skede tömts pä vinstmedel kan alltså en förlustberäkning som bygger pä en
jämförelse mellan försäljningspris och ursprungligt anskaffningspris behöva
korrigeras. Uttrycket "utländskt bolag" har ersatts med
"utländsk juridisk person" på grund av den tidigare införda
definitionen av utländsk juridisk person i 16 §

2 mom. (prop. 1989/90:47, SkU16. SFS 1989:1040).
Hänvisningen till be

stämmelserna i 35 § 3 mom. åttonde stycket KL har tagits bort som en an

passning till de slopade bestämmelserna om interna aktieöverlåtelsen Öv

riga ändringar är av redaktionell karaktän

Bestämmelsen i elfte stycket (nuvarande tionde), som
ändrats i förhållande till lagrådsremissen, har anpassats till den generella
uttagsbestämmelsen i punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 22 § KL. Av
undantagsregeln i nämnda anvisningspunkt torde följa att uttagsbeskattning i
allmänhet inte skall ske vid fusion. Bestämmelsen i elfte stycket säkerställer
att uttagsbeskattning inte i något fall sker vid sådan fusion som avses i
första stycket.

Bestämmelsen
i nuvarande elfte stycket, som innebär kontinuitet i beskatt

ningen i de fall då reavinstbeskattad egendom delas ut till ett företag som är

frikallat från skattskyldighet för utdelningen, föreslogs slopad i lagrådsre

missen. Som lagrådet påpekat finns också i det nya systemet behov av en

sådan bestämmelse dä utdelning sker till en mottagare som inte är skattskyl

dig för utdelning och utdelningen inte utlöser uttagsbeskattning hos det ut- 593

s. 694 Kontrollera mot PDF

delande företaget. En sädan bestämmelse har tagits in i
tolfte stycket. Be- Prop. 1989/90:110 stämmeisen avser även icke
reavinstbeskattad egendom, t.ex. lager och inventarien Av allmänna principer
följer att en viss beskattning av det utdelande bolaget kan ske även i sädana
fall. Om utdelningen utgörs av varulager skall således det utdelande företaget
ta upp det bokförda värdet som skattepliktig intäkt medan mottagaren å andra
sidan får avdrag med samma belopp. I fråga om inventarier och liknande
tillgångar minskas avskrivningsunderlaget hos det utdelande företaget med det
skattemässiga restvärdet.

2 § 5 mom.

Enligt de nuvarande bestämmelserna i momentet får förlust
eller underskott som uppkommit före eller i samband med vissa överlåtelser inte
avräknas frän inkomst som tillfallit företaget efter överlåtelsen. En
motsvarande bestämmelse om förlustavdrag finns i nuvarande 3 § femte stycket
FAL. Den ändringen har gjorts att ordet förlust tagits bort. Detta innebär
ingen ändring i sak i det nya systemet.

Uppkommer underskott i en förvärvskälla medges i det nya
systemet avdrag för underskottet frän intäkterna i förvärvskällan närmast
följande beskattningsån Som bestämmelserna i momentet är utformade hindrar
de-om rekvisiten för deras tillämpning föreligger - även att ett underskott
förs vidare till det följande beskattningsåret. Någon särskild motsvarighet till
bestämmelsen i 3 § femte stycket FAL behövs därför inte.

Bestämmelsen i nuvarande fjärde stycket har förlorat sin
aktualitet och har därför slopats.

2 § 6 mom.

Bestämmelsen reglerar liksom hittills
försäkringsföretagens beskattning. Den term som hittills använts -
försäkringsanstalt - har i momentet genomgående bytts ut mot
försäkringsföretag.

I det nya fjärde stycket görs en hänvisning till den nya
lagen om avkastningsskatt pä pensionsmedel.

Av den första meningen i det nya stycket framgår att
nettointäkt av sädan kapital- och fastighetsförvaltning som avses i tredje
stycket, dvs. nettointäkt med undantag av den del som belöper på P-försäkring
och den kollektivavtalade avgångsbidragsförsäkringen skall beräknas enligt
reglerna för näringsverksamhet i SIL.

Förslaget innebär att den hittillsvarande schabloniserade
beskattningen av K-försäkringskapitalet upphör, varför behov saknas av
nuvarande fjärde -tionde styckena. För att uppnå likformighet mellan K- och
P-försäkringar slopas spärregeln i nuvarande fjärde stycket.

Sammanfattningsvis innebär ändringarna i 2 § 6 mom. SIL
följande.

I första stycket - oförändrat i sak - definieras
livförsäkringsföretag och

skadeförsäkringsföretag. I andra stycket - oförändrat - behandlas under

stödsföreningar. I tredje stycket - oförändrat i sak - anges vilken del av ett

inländskt livförsäkringsföretags kapital- och fasdghetsförvaltning som skall

beskattas enligt bestämmelserna i momentet. I det nya fjärde stycket hänvi

sas dll övriga bestämmelser för beskattning av K-försäkringskapitalets av- g

s. 695 Kontrollera mot PDF

kastning och till den nya lagen otn avkastningsskatt. Prop. 1989/90:110

Livförsäkringskapitalet kommer således enligt förslaget
att beskattas pä följande sätt. Kapitalets avkastning beräknas som pä samma
sätt för de två typerna av livförsäkring enligt reglerna för beräkning av
inkomst av näringsverksamhet. En hänvisning till dessa regler görs nämligen i
det nya fjärde stycket för "P-försäkringskapitalets" del, medan
"K-försäkringskapitalet" ligger kvar i SIL och alltså följer tillämpliga
bestämmelser i den lagen och andra bestämmelser till vilka SIL kan hänvisa. Den
viktigaste omständigheten torde vara att ingen del av livförsäkringskapitalets
avkastning kan ligga till grund för avsättning till surv, eftersom
livförsäkringsföretag är undantagna från tillämpning av den särskilda lagen om
surv. Den skattesats som anges i SIL tillämpas sålunda för det kapital som
"ligger kvar" i SIL, dvs. K-försäkring, medan de skattesatser som
ariges i avkastningsskattelagen tillämpas för det kapital som beskattas enligt
den lagen.

Ändringen i femte stycket (nuvarande elfte) föranleds
utöver redaktionella ändringar av slopad avdragsrätt för avsättning till vissa
fonden Till dessa fonder hör för närvarande regleringsfonden för
trafikförsäkring och utjämningsfonderna. De ändringar som gjorts \ sjätte
stycket (nuvarande tolfte stycket) föranleds av att avdragsrätten för
avsättningar till dessa fonder slopas (jfr avsnitt 8.8.3). Den slopade
avdragsrätten föranleder ocksä att nuvarande trettonde, fjortonde, femtonde,
artonde och nittonde styckena kan tas bort och att ändringar fär göras i
nuvararide tjugonde stycket. Särskild reservfond för ömsesidig
försäkringsanstalt för husdjursförsäkring förekommer inte längre. Bestämmelsen
om denna i nuvarande tjugonde stycket har därför slopats.

2 § 7 moi7i.

Ändringen i andra stycket föranleds av att begreppet annan
fastighet inte längre ligger till grund för beskattningen. Bestämmelserna fjärde stycket om att inkomsten får beräknas enligt bokföringsmässiga grunder
utgår eftersom sådan beräkning alltid skall ske i näringsverksamhet.

I sista stycket har funnits hänvisningar till olika
lagrums bestämmelser för schablonbeskattade en- och tvåfamiljsfastigheten
Hänvisningen till punkt 10 av anvisningarna till 24 % KL, som behandlar
övergång till bokföringsmässiga grunder utgån Hänvisningen till punkt 2 a andra
stycket av anvisningarna till 36 § är obehövlig eftersom den bestämmelsen
ersätts av bestämmelserna i 25 § 4 mom. De materiella bestämmelser som avses
med hänvisningen till anvisningspunkter till 41 a § KL tas in i momentet.

2 § 8 mom.

I andra stycket har kravet på att huvudsakliga
verksamheten skall avse rö

relse slopats med hänsyn till hopslagningen av inkomstslagen och det förhål

landet att kapitalassociationer inte torde kunna uppträda som ekonomiska

föreningan Av 1 kap. 1 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar fram

går att det måste vara fråga om en affärsmässigt organiserad verksamhet i

vilken medlemmarna skall vara aktiva pä visst sätt för att en ekonomisk för

ening skall anses föreligga. Föreningens huvudsakliga verksamhet skall där-

s. 696 Kontrollera mot PDF

för inte kunna vara någon annan än näringsverksamhet. Prop. 1989/90:110

De justeringar som gjorts i tredje och fjärde styckena
föranleds av att föreningens hela verksamhet beskattas i en förvärvskälla.

Enligt åttonde stycket har Sveriges allmänna hypoteksbank.
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB) rätt till avdrag för avsättning till
reservfond upp till en viss nivå. En likartad regel finns för
hypoteksföreningarna. Dessa bestämmelser fär omprövas längre fram i samband med
att ställning tas till bl.a. frågan om de ifrågavarande inrättningarna skall
omfattas av survlagstiftningen (jfr avsnitt 8.8).

2 § 9 mom.

1 det nya systemet finns för
aktiebolag och ekonomiska föreningar bara ett inkomstslag. Andra stycket har
ändrats med hänsyn härtill. Ändringar av samma karaktär har gjorts i tredje och
fjärde styckena. I tredje stycket har vidare en hänvisning till en redan upphävd
bestämmelse tagits bort. Med hänsyn till att fåmansföretagsreglerna flyttats
har hänvisningarna i tredje, sjätte och sjunde styckena ändrats.

2 § 10 mom.

I momentet har de nya bestämmelserna om beskattning av
investmentföretag och aktiefonder tagits in (jfr avsnitt 8.8.1).

Att reavinst pä aktier och andra reavinstbeskattade
värdepapper inte är skattepliktig och reaförlust inte avdragsgill anges i
första stycket punkt 1. Genom hänvisningen till 27 § 1 mom. anges vilka slags
värdepapper som avses (jfr avsnitt 6.5.5 och specialmotiveringen till 27 § 1
mom.).

Med värdet i första stycket punkt 2 vid beskattningsårets
ingång av sådan egendom som avses i punkt 1 förstås marknadsvärdet. I fråga om
marknadsnoterade aktier etc. föreligger ingen svårighet att fastställa detta.
Beträffande andra sådana värdepapper får värdet uppskattas. Omfattar beskattningsåret
kortare eller längre tid än tolv månader skall intäkten jämkas med hänsyn
härtill.

Avdragsrätten för utdelning begränsas inte till mottagen
utdelning. Begränsningen innebär endast att utdelningsavdraget inte får
föranleda att skattemässigt underskott uppkommer eller ökar.

I andra stycket har definitionen av investmentföretag
tagits in. Till skillnad frän nuvarande definition i 7 § 8 mom. tredje stycket
ingår investmentföretag inte i gruppen förvaltningsföretag. Kravet på att
aktierna eller andelarna ägs av ett stort antal fysiska personer utesluter
enligt praxis inte juridiska personer i ägarkretsen (se avsnitt 8.8.1).
Definitionen har utformats i enlighet med detta.

Att de nya reglerna om inkomstberäkningen för
investmentföretag gäller

för alla aktiefonder anges i tredje stycket. Med akdefonder förstås inte bara

sådana fonder på vilka aktiefondslagen (1974:931) i sin helhet är tillämplig

utan även allemansfonder enligt lagen (1983:890) om allemanssparande, ak

tiesparfonder enligt lagen (1978:428) om aktiesparfonder och försäkrings

premiefonder enligt lagen (1989:1079) om livförsäkringar med aktiefondsan- gg

knytning.

s. 697 Kontrollera mot PDF

2 §12 mom. Prop. 1989/90:110

Bestämmelserna i nuvarande 3 § tredje stycket har flyttats
till momentet.

2 § 13 mom.

1 detta moment har införts bestämmelser om
beskattningen av fämansföre

tag i vissa fall. Bestämmelserna har på lagrådets inrådan preciserats jämfört

med lagrädsremissen.

\ första stycket anges att fämansföretag inte har
avdragsrätt för kostnader för anskaffande av egendom, ersättning för lokal
eller nedskrivning av lånefordran när motsvarande belopp beskattas som intäkt
av tjänst enligt punkt 14 första, andra, femte eller sjunde stycket av
anvisningarna till 32 § KL. Beträffande ersättning för lokal har företaget dock
alltid rätt till avdrag för belopp som motsvarar marknadsmässig
hyresersättning.

Av andra stycket framgår att företaget vid delägares eller
närståendes förvärv av egendom frän företaget till ett pris som understiger
marknadsvärdet - utom i de fall när beskattning skett enligt punkt 14 första
stycket av anvisningarna till 32 § KL vid företagets förvärv av egendomen i
fråga - skall beskattas för skillnaden mellan vederlaget och marknadsvärdet. Pä
samma sätt sker uttagsbeskattning när företaget gett företagsledare eller
närstående person lån till fördelaktig ränta.

Tredje stycket innehåller bestämmelsen om fåmansföretags
rätt till avdrag för tantiem, vilken tidigare var införd i punkt 1 av
anvisningarna till 41 § KL.

2 .§' 14 mom.

Av första stycket framgår att för juridiska personer utom
dödsbon fär förlust vid avyttring av aktien andelar och andra finansiella
instrument som avses i 27 § 1 mom. dras av endast mot vinst vid avyttring av
egendom av samma slag. Uppkommer underskott fär detta dras av vid beräkningen
av det samlade resultatet av avyttringar av det aktuella slaget närmast
följande beskattningsån

I andra stycket görs undantag från begränsningsregeln för
tillgångar beträffande vilka innehavet betingats av verksamhet som bedrivs av
den skattskyldige eller närstående företag. Stycket har utformats med
utgångspunkt i reglerna om skattefrihet för aktieutdelning i 7 § 8 mom. tredje
stycket.

2 § 15 mom.

I momentet har tagits in en motsvarighet till de regler om
spärr mot förlustavdrag vid ägarskifte i fåmansföretag som finns i nuvarande 8
§ FAL. Spärren innebär att ett underskott inte fär föras vidare till det
följande beskattningsåret. Bedömningen av om ett ägarskifte ägt rum görs med
hänsyn till förhållandena vid utgången av beskattningsåret och ingången av det
närmast föregående beskattningsåret.

697

s. 698 Kontrollera mot PDF

2 § 16
mom. Prop. 1989/90:110

Momentet innehåller motsvarigheter till de regler om spärr
mot förlustavdrag som finns i nuvarande 9 § FAL. Med den nya utformningen
innebär reglerna att avdrag för underskott inte får göras i en spärrsituation.

3 § 1 mom.

1 momentet ges en allmänt hållen avgränsning av
inkomstslaget kapital samt vissa exempel på de vanligaste inkomsterna. I första
meningen anges att till intäkt av kapital hänförs, förutom avkastning och
vinster, även andra intäkter av egendom, alla i den män intäkten inte är att
hänföra till näringsverksamhet (jfr specialmotiveringen till 21 § KL). Med
andra intäkter avses i första hand sådana som nu enligt 35 § 1 mom. 1 KL
beskattas i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. Exempel härpå är
behållen handpenning då köpeavtal hävts (RÅ 1958 ref 33) och intäkt som
utlånaren erhåller i samband med s.k. blankningsaffären Ytterligare kan nämnas
att detta kan gälla intäkter som har samband med såväl egendom som innehas som
sädan som tidigare innehafts. Exempel på det senare är om den som avyttrat
egendom senare skulle bli berättigad till ytterligare ersättning. Däremot avses
inte intäkter av sädan egendom vars värde härrör från den skattskyldiges eget
arbete, som vid hobbyverksamhet. Överskott i hobbyverksamhet beskattas i
inkomstslaget tjänst (jfr avsnitt 5.2).

Även om uttrycket egendom som används i lagtexten närmast
för tanken till tillgångar sä omfattar inkomstslaget pä det sätt som närmare
framgår av de särskilda bestämmelserna om detta även vissa förpliktelser -
nämligen sådana som uppkommit vid utfärdande av optioner och vid ingående av
terminsavtal. Däremot avses med avyttring av förpliktelser inte överlåtelse av
skuld eller amortering pä skuld (jfr avsnitt 6.7.1).

I 21 § KL anges vad som avses med näringsverksamhet och i
22 § KL vilka intäkter i enskild näringsverksamhet som skall tas upp till
beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet. Annan avkastning av egendom än
som där anges, tas upp till beskattning i inkomstslaget kapital. Det gäller
t.ex. avyttring av aktier och fastigheten Det gäller även löpande avkastning
av t.ex. aktier som inte är omsättningstillgångar i näringsverksamheten.

I andra stycket tas in en erinran om att utdelning frän
fåmansföretag och vinst vid försäljning av aktier i sådana företag i viss
utsträckning skall beskattas som inkomst av tjänst enligt vad som närmare
anges i 12 mom.

Tredje stycket som saknade motsvarighet i lagrädsremissen
innehåller regler för det fallet att tillgångar förs över till
näringsverksamhet. En sädan överföring innebär enligt de generella reglerna för
näringsverksamhet att tillgångarna anses anskaffade till marknadsvärdet vid
tidpunkten för överföringen. Genom bestämmelserna i tredje stycket föranleder
en överföring till marknadsvärdena en vinstbeskattning som om tillgångarna vid
övergängen avyttrats till dessa värden. Om den skattskyldige begär det sker
dock inte någon sådan avskattning men i det fallet går tillgångarna in i
näringsverksamheten med sina ursprungliga anskaffningsvärden.

698

s. 699 Kontrollera mot PDF

3 § 2 mom. Prop. 1989/90:110

I detta moment tas i första stycket in grundläggande
regler om avdrag i inkomstslaget kapital. Dessa innebär att avdrag får göras
för omkostnader för intäkternas förvärvande, för reaförluster, som inte avser
lös egendom för personligt bruk (jfr 30 %), samt för ränteutgifter även om de
inte utgör sådana omkostnaden Av 4 mom. framgår att tomträttsavgäld och vissa
andra ränteliknande utgifter skall jämställas med ränta. Bostadsräntor och tomträttsavgälder
kan i allmänhet inte ses som omkostnader för förvärvande av någon skattepliktig
intäkt, eftersom nyttjandet av egen bostad inte skall tas upp som intäkt, men
skall ändå fä dras av i inkomstslaget kapital.

I andra stycket finns regler om begränsad avdragsrätt för
ränteutgiften

Ränteutgifter fär alltid dras av till fulla värdet mot
ränteintäkten I 3 § 4mom. anges bl.a. att med ränteutgift jämställs
tomträttsavgäld, utgift för förtida inlösen av län och avdrag pä grund av
räntefördelning. Reaförluster pä marknadsnoterade fordringar utställda i
svenska kronor skall också behandlas som ränteutgifter (29 § 2 mom. SIL).

Av 29 § 2 motn. framgår dessutom att med ränteintäkt
jämställs reavinst pä marknadsnoterade svenska skuldebrev. Däremot räknas inte
avkastning på sädana finansiella instrument som skall beskattas som aktierna
till sådan ränta mot vilken ränteutgifter alltid får kvittas till 100 %. Det
gäller t.ex. ränta pä konvertibla skuldebrev och vinstandelslän (jfr avsnitt
6.5.5).

Om ränteutgifterna är större än ränteintäkterna fär
skillnaden dras av utan begränsningar upp till ett belopp av 100 000 kn För
skattskyldiga under 18 är är gränsen 10 000 kn Samma gräns gäller vid
inkomstberäkningen i ett handelsbolagsbeskattat dödsbo. Ränteutgifter som
skjuter över beloppsgränsen är avdragsgilla till 70 %. Genom en hänvisning
till tredje stycket och

4 mom. anges att det gäller högre gränser för full
avdragsrätt för delägare i

fåmansföretag resp. näringsidkare som skall göra s.k. räntefördelning.

I tredje stycket finns bestämmelser som ger delägare i
fämansföretag ökat utrymme för fullt ränteavdrag. Efter förslag av tagrådet har
bestämmelsen flyttats frän 12 mom. och kompletterats med en hänvisning till 24
§ 1 mom.

I fjärde stycket finns huvudregeln om begränsning av
avdragsrätten för reaförluster till 70 % av förlusten. Här anges ocksä att
undantag frän avdragsbegränsningen finns i 27 § 5 mom. och 29 § 2 mom. Det
gäller aktier m.m. resp. fordringar m.m. utställda i svenska kronor-om de är
marknadsnoterade.

I femte stycket har tagits in en motsvarighet till den
nuvarande bestämmelsen i 39 § 1 mom. andra stycket KL att
förvaltningskostnader bara fär dras av i den män de överstiger 1 000 kn

Sjätte stycket innehåller en motsvarighet till nuvarande
bestämmelser i punkt 5 av anvisningarna till 36 § KL att avdrag inte medges för
inköp av lottsedel eller annan insats i lotteri.

Momentet har utformats med beaktande av lagrådets
synpunkten I lagrådsremissen saknas dock motsvarighet till beloppsgränsen 10
000 kn för handelsbolagsbeskattade dödsbon.

699

s. 700 Kontrollera mot PDF

3 §3 mom. Prop. 1989/90:110

I detta moment finns nya regler om beskattning av intäkter
av bl. a. uthyrning av privatbostäder samt andrahandsupplåtelser av
hyreslägenheten Reglerna behandlas närmare i den allmänna motiveringen
(avsnitt 7.6). Utöver vad som anförs där kan följande nämnas.

Inledningsvis anges att det egna brukandet av
privatbostadsfastighet och privatbostad, vari inräknas även närståendes
brukande, inte skall föranleda någon inkomstbeskattning. Däremot skall intäkt
av uthyrning eller annan upplåtelse beskattas som intäkt av kapital. Detta
gäller även intäkter av avyttring av alster eller naturtillgångar från
fastigheten, som t. ex. trädgärds-produkter eller avverkad skog. Även uthyrning
av privatbostad som är belägen i utlandet faller in här.

I detta sammanhang bör nämnas att utländsk fysisk person,
som inte är bosatt här i riket, är skattskyldig för inkomst av här belägen
privatbostadsfastighet eller privatbostad. Detta framgår av 6 § 1 mom. SIL.

Av tredje stycket framgår att avdrag medges från sädan
intäkt som nämns i andra stycket. Regeln är utformad så att ett 4
000-kronorsavdrag medges från intäkt som härrör från avyttring av alster eller
naturtillgångar från fastighet. Från upplätelseintäkter medges därutöver
avdrag med 20 % av hyresintäkten i fråga om ägt småhus och i övriga fall med
den hyra eller avgift som uthyraren haft för det upplåtna utrymmet.

Lagrådet har härvid föreslagit uttryckssättet att avdraget
skall medges "för varje fastighet, bostad eller lägenhet". För att
klargöra att avdraget endast belöper per ägd en- och tvåfamiljsfastighet eller
innehavd bostadsrätts- eller hyreslägenhet bör dock i stället anges "för
varje privaibostadsfasX\ghet, privatbostad eller /(yrMlägenhet".

Nämnda avdragsmöjlighet bör inte finnas när intäkten
härrör från upplåtarens eller närståendes arbets- eller uppdragsgivare. I
sådant fall bör, som lagrådet föreslagit, avdrag kunna medges i samma
utsträckning som gäller i fråga om fåmansföretag till vilka hänvisas i fjärde
stycket, dvs. avdrag medges med skäligt belopp.

Den del av uthyrarens avgift till bostadsförening eller
bostadsaktiebolag, som belöper på det som uthyrts och som inte är att anse som
kapitaltillskott, föresläs förbli avdragsgill. Definitionen av vad som menas
med kapitaltillskott har överförts till bestämmelsen frän punkt 3 andra
stycket av anvisningarna till 39 §KL.

I momentet har vidare samlats den nuvarande bestämmelsen i
punkt 9 andra stycket av anvisningarna till 25 § KL om avdrag för ränteutgift
när en fastighet eller bostadsrättslägenhet övergår från att redovisas i
inkomstslaget näringsfastighet till att beskattas enligt reglerna för
privatbostad. Vidare har tillagts en bestämmelse av motsvarande slag
beträffande inkomstränta.

Lagrådet har föreslagit vissa redaktionella ändringar i
momentet, vilka bör genomföras.

Vidare har bestämmelserna i punkterna 2 och 4 av anvisningarna
till 41 a § KL om beskattning av utdelning och kapitalavkastning frän
samfällighet överförts hit.

Sjätte stycket som fått en annorlunda utformning än i
lagrädsremissen sä- 700

s. 701 Kontrollera mot PDF

kerställer att utgifter och intäkter inte dras av två
gånger eller lämnas obe- Prop. 1989/90:110 skattade då egendom som tidigare
ingått i näringsverksamhet pä grund av ändrade förhållanden i stället utgör
privatbostadsfastighet eller privatbostad. Lagrådet har framhållit att
tillämpligheten av bestämmelsen i remissen torde förutsätta att redovisningen
av näringsverksamheten upphört vid beskattningsårets ingång. I annat fall
torde enligt lagrådet föregående års utgående fordran eller skuld återkomma
som ingående poster i näringsverksamheten för beskattningsåret. I och med att
t.ex. en fastighet övergår till privatbostadsfastighet skall emellertid inte
längre i skattehänseende hänsyn tas till balansposter som är hänförliga till
fastigheten. En regel av det aktuella slaget behövs därför även för t.ex. det
fallet att en mangårdsbyggnad med tillhörande tomt på en jordbruksfastighet
ändrar karaktär till privatbostad (jfr punkt 1 nionde stycket av anvisningarna
till 24 § KL).

3 § 4 mom.

Momentets/ö/'5M stycke motsvarar nuvarande punkt 5 av
anvisningarna till 39 § KL.

I andra stycket har tagits in bestämmelser om avdrag för
s.k. räntefördelning (jfr avsnitt 8.10.2). Sädan fördelning jämställs med
ränta. För de fall en enskild näringsidkare eller delägare i handelsbolag skall
göra avdrag för räntefördelning finns särskilda bestämmelser i stycket om
förhöjd gräns för full avdragsrätt för ränteutgifter. De beloppsgränser som
regleras i 3 §

2 mom. andra stycket skall höjas med ett belopp som
motsvarar statsläne

räntan vid beskattningsårets ingång multiplicerad med reduceringen av fas

tighetsvärden m.m. enligt 6 § andra stycket lagen om skatteutjämningsreserv

resp. punkt 16 tredje stycket av anvisningarna till 22 § KL. Detta motsvarar

den del av räntefördelningen som belöper på reduceringen. Reduceringen

enligt survreglerna görs med 30 %. Motsvarande reducering sker för del

ägare i handelsbolag vid räntefördelning. Delägare i handelsbolag som är

berättigade till avdrag för räntefördelning får en höjning av avdragsgränsen

som svarar mot hans "andel" i reduceringen. Höjningen av avdragsgränsen

kan aldrig överstiga räntefördelningsbeloppet, dvs. avdraget i kapital resp.

intäkten i näringsverksamhet.

I tredje stycket anges att kostnad vid förtida inlösen av
lån är avdragsgill som ränta. Detta innebär inte att expeditionsavgifter o.d.
blir avdragsgilla som ränta. Endast den ersättning som långivaren betingar sig
som direkt kompensation för uteblivna kommande ränteintäkter är avdragsgill.
Det anges vidare att tomträttsavgäld skall behandlas som en ränteutgift. Detta
överensstämmer med gällande rätt. I stycket anges ocksä att ränta som förmånsbeskattas
enligt punkt 10 av anvisningarna till 32 § KL skall vara avdragsgill som
ränteutgift (jfr avsnitt 5.3.2.1).

3 § 5 mom.

I första stycket anges att reglerna om kontantprincipen
vid tjänst skall tilläm

pas ocksä i fråga om inkomst av kapital. Till stycket har ocksä förts en mot

svarighet till den nuvarande regeln i punkt 4 tredje stycket av anvisningarna

till 41 §. Enligt denna bestämmelse gäller att räntor som gottskrivs bankkon- -jq

s. 702 Kontrollera mot PDF

ton per den
31 december anses som tillgängliga för lyftning denna dag. Prop. 1989/90:110

I andra stycket anges att bestämmelserna i 9 mom. om
förvärv av rätt till utdelning ocksä skall tillämpas vid förvärv av rätt till
ränta.

3 § 6 mom.

Momentets/örs/fl stycke svarar mot nuvarande 41 § tredje
stycket KL.

I andra stycket anges att ersättning i samband med förvärv
av skuldebrev för upplupen men inte förfallen ränta (räntekompensation) inte
får dras av när räntan faller ut, utan först när fordringen avyttras. Detta innebär
ett avsteg från nuvarande ordning. Enhetliga regler gäller därmed för
fordringar resp. aktier o.d. Efter förslag frän lagrådet har stycket getts den
utformningen att räntekompensation behandlas som en del av köpeskillingen även
hos överlätaren. Han skall alltså ta upp hela intäkten med avdrag för anskaffningsutgifter
som reavinst.

3 § 7 mom.

Momentets första stycke motsvaran med redaktionella
ändringar, en första del av nuvarande punkt 2 första stycket av anvisningarna
till 38 § KL.

Andra stycket motsvarar i huvudsak nuvarande punkt 8 av
anvisningarna dll 38 § KL.

Tredje stycket svarar, med redaktionella ändringar mot
punkt 2 fjärde stycket av anvisningarna till samma paragraf.

3 § 8 mom.

Momentet motsvarar nuvarande 38 § 1 mom. andra och fjärde
styckena KL.

3 § 9 mom.

Första stycket i momentet motsvarar, med redaktionella
ändringar, punkt 3 första stycket av anvisningarna till nuvarande 38 § KL.

Andra stycket motsvarar innehållet i nuvarande 38 § 1 mom.
tredje stycket KL. Tredje och fjärde styckena motsvarar med en redaktionell ändring
punkt 3 femte och sjätte styckena av anvisningarna till nuvarande 38 § KL. De
nu gällande styckena två-fyra i anvisningspunkten kan undvaras eftersom
regleringen i dessa stycken täcks av bestämmelserna i första stycket.

3 § 10 mom.

Med undantag för sista meningen i andra stycket motsvarar
momentet nuvarande punkterna 5 och 6 av anvisningarna till 38 § KL. Sista
meningen i momentet har hämtats från punkt 5 av anvisningarna till 41 § KL.

3 § 11 mom.

Första och andra styckena i momentet motsvarar, med
redaktionella ändringar, nuvarande punkt 9 av anvisningarna till 38 § KL.
Sista stycket har hämtats frän nuvarande punkt 7 av anvisningarna till 39 § KL.

702

s. 703 Kontrollera mot PDF

3 § 12
mom. Prop. 1989/90:110

Bestämmelserna i detta moment har behandlats i avsnitt
6.8.

Lagtexten har omarbetats enligt lagrådets förslag.

Första stycket innehåller bestämmelser om den del av
utdelning som skall tas upp som intäkt av tjänst. Om akder e.d. har erhållits
genom arv, gåva etc. skall det anskaffningsvärde användas som den tidigare
ägaren hade varit berättigad till om han hade avyttrat egendomen vid tidpunkten
för överlåtelsen. Efter förslag av lagrådet har en hänvisning gjorts till 24 §
1 mom. tredje stycket. Som lagrådet framhållit får t.ex. en arvtagare
tillgodoräkna sig arv-lätarens ovillkoriiga kapitaltillskott när
anskaffningskostnaden bestäms.

1 attdra stycket finns bestämmelser om sparad utdelning.
Om utrymmet för utdelning inte utnyttjas sparas det dll ett senare än Sparad
utdelning skall senare är minska sädan del av utdelning eller reavinst som
annars skulle ha tagits upp som intäkt av tjänst. Minskningen skall ske även
utan yrkande när sädan utdelning eller reavinst redovisas. Sä länge den sparade
utdelningen kvarstår läggs den till anskaffningskostnaden vid beräkning av
utdelningsutrymmet, vilket kan ses som en ränteuppräkning. Denna uppräkning
får, som lagrådet påpekat, göras med ränta pä ränta.

Tredje stycket innehåller bestämmelser om reavinst.
Innebörden är att hälften av reavinsten skall tas upp som intäkt av tjänst.
Finns sparad utdelning tas hälften av den del av reavinsten som överstiger den
sparade utdelningen upp som intäkt av tjänst.

I fjärde stycket föreskrivs att reglerna tillämpas även
efter det att ett företag upphört att vara fämansföretag, dock endast i fråga
om aktier som ägdes vid övergängen eller förvärvats med stöd av dessa aktier
t.ex. vid fondemission.

I femte stycket behandlas ett undantag frän tillämpningen
av reglerna,

nämligen det fallet att varken den skattskyldige eller någon honom närstå

ende är verksam i företaget i betydande omfattning. En person skall alltid

anses verksam i betydande omfattning i ett företag om hans arbetsinsatser

har stor betydelse för vinstgenereringen i företaget. Till denna grupp av kva

lificerat verksamma hör naturligtvis företagsledare och andra högre befatt

ningshavare. 1 mindre företag kan arbetsledare och ibland även anställda

utan någon ledarbefattning räknas till samma kategori. Detta gäller särskilt

i sädana fall där delägarna kan anses bedriva en gemensam verksamhet. Det

behöver inte vara fråga om ett heltidsarbete utan arbetsinsatsen måste ses i

relation till företagets omfattning och övriga omständigheten En styrelse

medlem som inte utför kontinuerligt arbete kan dock inte utan vidare anses

kvalificerat verksam, även om han gjort enstaka insatser av stor betydelse

t.ex. för att skaffa en viktig order till företaget. Som huvudregel beaktas en

dast verksamhet under den senaste tioårsperioden. Efter förslag av lagrådet

har lagtexten kompletterats sä att det framgår att verksamhet under någon

del av tioårsperioden avses. Bestämmelserna i momentet skall tillämpas

även när arbetsinsatsen i företaget upphört för mer än tio år sedan men i

stället sker i annat fåmansföretag med samma eller likartad verksamhet, ef

tersom det annars kunde bli möjligt att flytta verksamheten mellan oUka

företag och spara arbetsinkomsten i ett vilande företag. Tioårsperioden räk- 703

s. 704 Kontrollera mot PDF

nas i sådant fall först från det vederbörandes verksamhet
i det senare företa- Prop. 1989/90:110 get upphört. Som lagrådet påpekat är det
en förutsättning för förlängning att det finns en kontinuitet i den meningen
att den som är verksam i det senare företaget tidigare skall ha varit verksam i
den skattskyldiges eget företag. Vidare skall inte mer än 10 år ha förflutit
mellan den tidpunkt då verksamheten i den skattskyldiges företag upphörde och
den tidpunkt då verksamheten i det andra företaget påbörjades.

I sjätte stycket finns två undantagsregien Den första
gäller vid beskattning av såväl utdelning som reavinster och tar sikte på fall
där uttag i form av utdelning eller reavinst inte innebär någon fördel. Så blir
vanligtvis fallet om minst 30 % av avkastningen tillfaller utomstående. Det kan
emellertid i vissa fall vara komplicerat att utreda hur avkastningen i form av
utdelning och värdestegring fördelar sig pä delägarna. Regeln har därför
utformats så att det åligger den skattskyldige att visa att förutsättningarna
för undantag föreligger, I ett enkelt fall där minst 30 % av aktierna under
hela bolagets verksamhetstid har ägts av utomstående och aktierna medför lika
rätt, kan det enkelt konstateras att förutsättningar för undantag föreliggen
Har aktierna olika rätt till utdelning eller eljest olika karaktär kan bedömning
bli svårare, liksom om vinstandelsbevis, konvertibla skuldebrev e.d. utfärdats.
Även d-digare års förhållanden mäste beaktas för att hindra att successiva
utförsäljningar, som syftar till att ta ut ackumulerad utdelning eller
reavinster efter en försäljning av en minoritetspost av aktierna, leder till
icke avsedda skatteförmåner. Om särskilda skäl föreligger skall undantag inte
göras. Exempel på sådana särskilda skäl kan vara inbördes avtal som reglerar
den faktiska fördelningen av resultatet, korsvisa äganden eller avtal om
framtida förvärv. Det bör framhållas att bevisskyldigheten ligger pä den
skattskyldige och det ligger i sakens natur att denna blir svårare att fullgöra
ju mer komplicerade förhållandena än

Det andra undantaget avser endast beskattning av
reavinster och har redan behandlats (avsnitt 6.8.1).

Sjunde stycket har ändrats enligt förslag av lagrådet. När
makar och barn under 18 är erhåller tjänstebeskattad utdelning eller reavinst
skall skatt beräknas enligt den skattesats som skulle ha gällt om inkomsten
tillfallit den person i familjekretsen som är eller har varit kvalificerat
verksam i företaget och har den högsta beskattningsbara inkomsten,

I ättonde stycket ges regler av innebörd att företag inom
en koncern ses som en enhet.

Av nionde stycket framgår att definitionen av
fåmansföretag i punkt 14 av anvisningarna till 32 § KL skall användas också vid
dllämpningen av detta moment. En viss utvidgning av tillämpningsområdet skall
dock göras på det sättet att delägare som själva eller genom närstående är
eller har varit verksamma i företaget i betydande omfattning betraktas som en
ägare. Syftet är företag som drivs gemensamt av mänga delägare, som alla
arbetar i företaget, skall behandlas som fåmansföretag.

I tionde stycket anges att samtliga finansiella instrument
som avses i 27 § skall likställas med aktier och andelan Efter förslag av
lagrådet har stycket

flyttats och kompletterats så att det klart framgår att
bestämmelserna i detta

704

s. 705 Kontrollera mot PDF

moment
täcker ocksä de undantagsfall dä företaget inte är ett aktiebolag Prop.
1989/90:110 utan en ekonomisk förening.

3 § 13 mom.

I första stycket föreskrivs att avdrag får göras enligt
reglerna om reaförlust för kvarstående underskott när en förvärvskälla inom
inkomstslaget näringsverksamhet upphön Avdraget får fördelas på taxeringen
året efter det år då förvärvskällan taxerades för sista gången och de två därpå
följande taxeringarna.

En förvärvskälla har inte upphört sä länge någon tillgäng
eller skuld finns kvan Att avdraget skall ske enligt reglerna för reaförlust
innebär att endast 70 % av underskottet får dras av. Det innebär ocksä att
förlusten måste vara definitiv och verklig. För att sä skall vara fallet krävs
att alla tillgångarna i förvärvskällan avyttrats till marknadsmässiga priser eller
att uttagsbeskattning skett. Avdragsrätt föreligger således inte om tillgångar
överförts från en förvärvskälla i enskilt bedriven näringsverksamhet dll ett
akdebolag dll bokföringsmässiga värden som understiger marknadsvärdet utan
uttagsbeskattning. För att innebörden av hänvisningen till reavinstreglerna
skall framgå tydligt har en ny mening fogats till stycket i dess lydelse enligt
lagrädsremissen.

Av andra stycket framgår att rätt till avdrag inte
föreligger i fråga om verksamhet utomlands eller när en förvärvskälla upphör
för en delägare i ett handelsbolag genom att andelen överläts. För delägare i
handelsbolag innebär denna bestämmelse att eftersom underskottet inte är
avdragsgillt skall omkostnadsbeloppet inte heller reduceras vid beräkning av reavinsten
vid avyttring av andelen (jfr 28 §).

Tredje stycket - som är ändrat i förhållande till
lagrädsremissen - innehåller spärregler för obeständssituationen

3 § 14 mom.

Momentets första stycke motsvarar nuvarande 37 och 40 §§
KL. I andra stycket anges att skattereduktion medges enligt 2 § 4 mom. UBL för
underskott i inkomstslaget kapital. I den senare paragrafen föreskrivs att
skattereduktion medges med 30 % av underskottet.

4§

Nuvarande första stycket utgår eftersom avdrag för
underskott skall ske i samma förvärvskälla påföljande än Nuvarande andra
stycket upphör eftersom vinstdelningsskatten upphävs. Nuvarande fjärde stycket
utgår som en följd av upphävandet av första stycket.

4a§

Paragrafen upphävs eftersom lagen om förlustavdrag
upphävs.

705

45 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

s. 706 Kontrollera mot PDF

sa Prop. 1989/90:110

Ändringarna föranleds av den nya indelningen i inkomstslag
och att begreppet taxerad förvärvsinkomst införs.

6 § 1 mom.

Till första stycket a har frän 53 § 1 mom. KL förts regler
om skattskyldighet för utomlands bosatta fysiska personen Bestämmelserna har
anpassats till den nya kapitalbeskattningen. Jämfört med lagrådsremissen har
tillägg gjorts i första stycket a beträffande inkomster för inskränkt
skattskyldiga. Ett tillägg avser löpande inkomster av privatbostadsfastigheter
och privatbostäder. Avyttringar av näringsfastigheter omfattas också av
skattskyldigheten. Uppräkningen av värdepapper m.m. som omfattas av den s.k.
tioårs-regeln har utvidgats till att omfatta även konvertibla vinstandelsbevis
samt optioner och terminer som avser egendom som anges i det aktuella ledet i
momentet. Såvitt gäller utländska bolag görs i c en justering som föranleds av
det nya inkomstslaget näringsverksamhet.

6 § 2 mom.

Bestämmelserna om taxering av delägare i s.k. gruvbolag i
momentets sista mening har slopats (se kommentaren till 53 S 2 mom. KL).

7 a 3 mom.

Nuvarande regler innebär sammanfattningsvis följande vad
gäller pensionsstiftelses skattskyldighet. Enligt 7 § 4 mom. första stycket
SIL är pensionsstiftelse som avses i TrL inskränkt skattskyldig:
skattskyldigheten omfattar endast inkomst av fastighet. Enligt 1 % A mom. andra
stycket SIL jämfört med 7 § 6 mom. femte stycket samma lag kan emellertid
stiftelse under vissa förutsättningar bli oinskränkt skattskyldig. Detta
inträffar om stiftelsen under längre tid inte bedrivit eller inte kan väntas
bedriva verksamhet som skäligen motsvarar avkastningen av stiftelsens
tillgångan Att stiftelsen lägger avkastning till kapitalet medför sådan
oinskränkt skattskyldighet endast om stiftelsen har överskott på kapitalet
enligt 15 § TrL.

Förslaget avseende pensionsstiftelser innebär att dessa i
framtiden kommer att vara skattskyldiga enligt lagen (1990:000) om
avkastningsskatt på pensionsmedel och inte enligt SIL. Pensionsstiftelser
enligt TrL har därför förts in i 7 § 3 mom. bland de subjekt som inte är
skattskyldiga enligt SIL.

I lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel är - liksom i
nu gällande skattskyldighetsregel - begreppet pensionsstiftelse specificerat till
pensionsstiftelser enligt TrL. I TrL avses enligt 9 § med pensionsstiftelse
"en av arbetsgivare grundad stiftelse vars uteslutande ändamål är att
trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares
efterlevande".

För det fall en stiftelse är t. ex. rörelsedrivande och
dessutom tryggar pensionsutfästelse är den inte att betrakta som
pensionsstiftelse enligt den nyss citerade definitionen. En sädan stiftelse
skulle därför - såsom också gäller i dag - falla in under vanliga skattskyldighetsregler
och beskattas för sina

inkomster efter den gängse bolagsskattesatsen.

706

s. 707 Kontrollera mot PDF

Enligt
förslaget om skatt på avkastning på pensionsmedel kommer en pen- Prop.
1989/90:110 sionsstiftelse att vara skattskyldig för sin avkastning enligt
lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel och detta oavsett huruvida den
lägger avkastningen till kapitalet och oavsett huruvida den har överskott.

Detta innebär att de inledningsvis nämnda bestämmelserna i
7 § 4 mom. SIL om inskränkt skattskyldighet enligt SIL för en pensionsstiftelse
och om följden av att en pensionsstiftelse har överskott pä kapitalet blir
inaktuella i framtiden.

7 § 4 mom.

Den samling av ganska disparata subjekt som finns i den s.
k. katalogen beskattas för närvarande bara för inkomst av jordbruksfastighet
och annan fastighet. Avsikten är att någon ändring av skattskyldighetens
omfattning inte skall ske genom de nya reglerna (som är av provisorisk
karaktär). I förekommande fall får alltså inkomsten av näringsverksamheten
delas upp pä en skattepliktig och en skattefri del.

Ändringen i fråga om pensionsstiftelse kommenteras i
specialmotiveringen till 7 § 3 mom.

7 § 5 mom.

I momentet behandlas de ideella föreningarnas beskattning.
Ändringarna är av samma karaktär som de i 7 § 4 mom. Ändringarna syftar inte
heller här till att i något avseende ändra det nuvarande rättsläget.

7 § 6 mom.

Den nuvarande frikallelsen av allemansfonderna har slopats
(avsnitt 8.8.1). Allemansfonderna beskattas fortsättningsvis som andra
aktiefonder enligt bestämmelserna i 2 § 10 mom.

De kvalificerat allmännyttiga stiftelserna beskattas för
närvarande endast för inkomst av fastighet och rörelse. Den nya lydelsen
innebär ingen ändring i sak.

7 § 8 mom.

Bestämmelserna har omarbetats i såväl materiellt som
redaktionellt avseende. Det nya första stycket innehåller delar av nuvarande
första och andra styckena.

I andra stycket finns en något ändrad definition av
begreppet förvaltningsföretag. För närvarande gäller att företaget
"uteslutande eller så gott som uteslutande" skall vara förvaltande.
Enligt den nya lydelsen får företaget vid sidan av förvaltningsverksamheten
bedriva "obetydlig" annan verksamhet utan att statusen som
förvaltningsföretag förloras. Någon ändring i sak är inte avsedd (jfr avsnitt
8.7.3.). Däremot innebär tillägget "direkt eller indirekt" en saklig
ändring. Av ordet indirekt följer att man vid bedömning av om företaget är ett
förvaltningsföretag eller inte skall göra en genomsyn och pröva även
verksamheten i andra företag där företaget har ett bestämmande

inflytande.
Ett företag som är moderföretag i en industrikoncern kan alltså

707

s. 708 Kontrollera mot PDF

inte
betraktas som förvaltningsföretag och detta även om företaget inte har Prop.
1989/90:110 några sådana koncerngemensamma funktioner som enligt dagens praxis
konstituerar rörelse (jfr RÅ 1986 ref 72). Som framgår av sista meningen
behandlas investmentföretagen inte i detta moment utan i 2 § 10 mom.

I Iredje stycket återfinns huvudregeln om skattefrihet för
utdelning. En nyhet är att skattefri utdelning skall kunna tas emot inte bara
av aktiebolag och ekonomiska föreningar utan ocksä av sparbanker och ömsesidiga
skadeförsäkringsanstalten Vidare har de nuvarande särreglerna i fjärde och
femte styckena för banker och skadeförsäkringsföretag (jfr avsnitt 8.7.1)
slopats och reglerna om skattefrihet för näringsbetingade aktier och andelar
gjorts generellt tillämpliga. En aktie eller andel är näringsbetingad oavsett
om skattefriheten följer av bestämmelserna i tredje stycket a eller b.
Ändringen i tredje stycket b föranleds av sammanföringen av inkomstslagen till
inkomstslaget näringsverksamhet.

Ändringarna i fjärde stycket föranleds, utöver den ändrade
styckeindelningen, av att investmentföretag inte längre definieras som en
särform av förvaltningsföretag.

Dispensreglerna i nuvarande åttonde stycket har slopats.

Utbytet av orden "rörelse eller
kapitalförvaltning" i femte stycket mot "verksamhet" innebär
inte att förutsättningarna för att ingripa mot s.k. Lundintransaktioner ändras
i något avseende.

7 § 12 mom.

Momentet har utgått som en konsekvens av att beskattningen
av aktiefonder regleras uttömmande i 2 S K) mom.

8§

Lagrummet hänvisar till bestämmelserna om grundavdrag och
särskilt grundavdrag i KL.

9§

Ändringen är en konsekvens av ändringen av 50 S KL. Pä
lagrådets inrådan har 1, 2 och 4 mom. ersatts med en ny gemensam bestämmelse
utan uppdelning i moment.

9a §

Ändringen är en följd av att systemet med grundbelopp och
tilläggsbelopp upphön

10 §

Paragrafen är i den föreslagna utformningen inte indelad i
moment och innehåller skattesatsen för fysiska personer och dödsbon.
Bestämmelserna i 1 mom. om grundbelopp och tilläggsbelopp upphävs. 1
förhällande till lagrådsremissens förslag har en mindre teknisk förändring
gjorts genom att skiktgränsen inte längre knyts an till en basenhet. För alla
som har beskattningsbara förvärvsinkomster utgår skatt med ett belopp på 100
kn Därutöver är

708

s. 709 Kontrollera mot PDF

skatten pä förvärvsinkomster 20 % pä den del av den
beskattningsbara för- Prop. 1989/90:110 värvsinkomsten som överstiger 170 000
kn vid 1992 ärs taxering. Skiktgränsen för statlig inkomstskatt skall därefter
ärligen räknas upp med ökningen av konsumentprisindex med tillägg av 2
procentenheter. Om exempelvis skiktgränsen för taxeringsåret 1993 är 176 800 kn
och ökningen av konsumentprisindex mellan oktober 1991 och oktober 1992 är 4,0
% skall skiktgränsen för taxeringsåret 1994 efter avrundning vara = 187 400
kr, (176 800 X
1,060), Skiktgränsen
skall fastställas av regeringen. Skatten på kapitalinkomster är 30 % av
inkomsten av kapital.

10 § 2-5 mom.

Momenten upphävs eftersom systemet med grundbelopp och
tilläggsbelopp inte längre skall användas.

Pä grund av att bestämmelserna om underlag för
tilläggsbelopp upphör kommer också möjligheten att uttnyttja underskottsavdrag
enligt 5 mom. att upphöra. Skäl att införa övergångsregler för skattskyldiga
som vid utgången av 1990 fortfarande har underskott att använda enligt denna
bestämmelse kan inte anses föreligga. För underskott som inte alls kunnat
utnyttjas vid beräkningen av beskattningsbar inkomst finns avdragsrätt enligt
övergängs-bestämmelserna rörande förlustavdrag.

10 § 6 mom.

Momentet upphävs eftersom systemet med grundbelopp och
tilläggsbelopp upphön Ränteförmåner behandlas i fortsättningen i punkt 10 och
punkt 14 av anvisningarna till 32 S KL.

10 a §

Av paragrafen framgår att den statliga inkomstskatten
utgör 30 % av den beskattningsbara inkomsten för andra skattskyldiga än fysiska
personer och dödsbon. Några särskilda skattesatser gäller således inte längre
för familjestiftelser och livförsäkringsföretag.

11 § 1 mom.

Ändringen är en konsekvens av att avdrag för nedsatt
skatteförmäga avskaffas.

14 § 1 mom.

Ändringarna som avser två hänvisningar innebär ingen
saklig ändring.

24 § 1 mom.

Första stycket motsvarar nuvarande punkt I första stycket
av anvisningarna dll 36 § KL.

I första stycket första meningen har gjorts en anpassning
till den förändrade tidpunkten för skattskyldighetens inträde.

I andra stycket har angetts huvudprinciperna för beräkning
av vinst och

förlust i fråga om förpliktelsen Här avses bl.a. premier till utfärdare av op- -,r.n

s. 710 Kontrollera mot PDF

tioner och utgifter för
att avsluta ett options- eller terminsätagande utan le- Prop. 1989/90:110
verans (jfr specialmotiveringen till 3 § 1 mom.). Regeln innebär en generell
bestämmelse motsvarande nuvarande regel angående blankningsaffärer i punkt 2 b
av anvisningarna till 36 § KL. Regeln innebär att reavinstberäkning fär göras
trots att avyttringsintäkten erhålls först och utgifterna för att fullfölja
affären uppkommer senare (jfr avsnitt 6.5.8 och 6.5.10).

Till
tredje stycket första meningen har överförts nuvarande regler i 35 § 2 mom.
tredje stycket KL om kontinuitetsprincipen vid benefika överiåtelsen Regeln
har nu fått en generell avfattning.

I
andra meningen har tagits in en regel om att mottagaren i vissa fall skall
överta givarens anskaffningsvärde beräknat enligt genomsnittsmetoden. Vid gåva
av aktier skall således inte 20-procentschablonen enligt 27 § 2 mom. andra
stycket tillämpas. Givetvis får dock mottagaren tillämpa schablonen vid beräkning
av anskaffningsvärde sedan han avyttrat egendomen. Detta gäller finansiella
instrument som beskattas enligt aktie- och fordringsreglerna men även sädan
övrig lös egendom som beskattas enligt 30 §. Det gäller t.ex. guldtackor och
råvaruoptioner och -terminer. För fordringar och övrig lös egendom innebär
reglema att den nu gällande skyldemansregeln slopas. Förslaget har behandlats i
avsnitten 6.5.13, 6.6.6 och 6.9.4.

Andra
meningen har utformats med beaktande av lagrådets påpekanden.

I
tredje stycket fjärde meningen finns en regel som saknar motsvarighet'i
lagrädsremissen. Av bestämmelsen framgår vilket ingångsvärde mottagaren av
egendom som utgjorde omsättningstillgäng hos överlåtaren skall tillgodoräkna
sig i vissa fall.

Fjärde
stycket motsvarar nuvarande 35 § 2 mom. fjärde stycket KL.

24
§ 2 mom.

I
första stycket anges vad som skall anses som en avyttring. I praxis har begreppet
avyttring givits en vid innebörd. Den föreslagna formuleringen är inte avsedd
att förändra gällande rätt. En ny bestämmelse i andra meningen anger att med
avyttring jämställs den situationen att aktier eller andra finansiella
instrument blir definitivt värdelösa genom upplösning av bolag genom konkurs
eller likvidation.

Med
avyttring jämställs också enligt tredje meningen att en option har bh-vit
värdelös genom att den inte har utnyttjats innan dess löptid har löpt ut.
Kostnaden för anskaffande av optionen blir därmed avdragsgill som reaförlust
(jfr avsnitt 6.2.4).

Slutligen
anges att utlåning av aktier i samband med blankningsaffärer inte skall anses
utgöra en avyttring för den som lånar ut aktierna. Beskattning sker i stället
hos den som gör blankningsaffären. För eventuell ersättning för utlåningen
beskattas dock utlånaren enligt 3 § 1 mom. Tidpunkten för beskattning av
blankaren framgår av 24 § 4 mom. femte stycket (jfr avsnitt 6.5.10).

Andra
och tredje stycket motsvarar nuvarande punkt 5 av anvisningarna till 35 § KL.
Reglerna om reavinstberäkning vid avyttring av andel i handelsbolag finns i28
§.

Fjärde
stycket motsvarar nuvarande punkt 7 av anvisningarna till 35 § KL.

s. 711 Kontrollera mot PDF

I femte stycket förslå meningen ges bestämmelser om att
förvärv av egen- Prop. 1989/90:110 dom genom utnyttjande av teckningsrätt,
delrätt, köpoption, termin, optionsrätt eller konvertibelt skuldebrev eller
vinstandelsbevis, inte skall anses som en avyttring av det utnyttjade
finansiella instrumentet. Beskattningen av en vinst skjuts upp till dess den
nyförvärvade egendomen avyttras. Dessa frågor har behandlats i avsnitt 6.5.6.
En närmare beskrivning av vilka typer av finansiella instrument som avses med
de olika termerna finns i specialmotiveringen till 27 S. 1 mom.

I andra meningen ges regler om hur anskaffningsvärdet för
den vid utnyttjandet förvärvade egendomen skall beräknas. Det beräknas som
priset för optionen, teckningsrätten, delrätten, det konvertibla skuldebrevet,
det konvertibla vinstandelsbeviset etc. med tillägg för eventuellt vederlag
som lämnats i samband med utnyttjandet av instrumentet.

Femte stycket har utformats med beaktande av tagrådets
synpunkten

24 § 3 mom.

I första stycket finns en generell bestämmelse som avser
avsiktliga underprisförsäljningar. Regeln ger uttryck för den allmänna
principen att avdrag endast medges för verkliga förluster. Bestämmelsen
innebär att avdragsrätt inte föreligger för en reaförlust som uppkommer på
grund av en avyttring till underpris om inte den skattskyldige visar att han
överlåtit egendomen utan avsikt att göra en förmögenhetsöverföring till
mottagaren. Den skattskyldige har således bevisbördan för sina påståenden i
denna del. Utrymmet för en underprissättning som tillkommit utan avsikt och
således endast beror pä en "dålig affär" är minimalt när det gäller
försäljningar till närstående och liknande. Avdrag bör därför inte komma i
fråga om underprisförsäljningen skett direkt eller indirekt via juridisk person
till närstående eller andra som har en påtaglig intressegemenskap med den
skattskyldige. Regeln innebär inte någon förändring i nuvarande praxis såvitt
gäller den s,k, delningsprincipen som tillämpas på lös egendom.
Avdragsförbudet tar således i första hand sikte pä fastighetsförsäljningar och
ersätter nuvarande punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna till 36 S KL, Den
nya bestämmelsen har emellertid fått en generell avfattning såväl ifråga om
avyttrad egendom som personkrets. Det förhällandet att en fastighetsöverlåtelse
med tillämpning av huvudsaklighetsprincipen anses som onerös (vederlag som
inte understiger taxeringsvärdet) hindrar inte myndigheterna från att vid
förlustberäkningen bedöma överlåtelsen efter dess verkliga innebörd.
Bestämmelserna gäller inte avyttringar som redovisas i näringsverksamhet,.

I andra stycket har reglerna om att en verklig förlust
skall föreligga specificerats ytterligare. Där föreskrivs nämligen att vid
beräkningen skall också beaktas om överlåtaren eller någon honom närstående
direkt eller indirekt via juridisk person fått någon förmån eller rättighet som
saknar formellt marknadsvärde men likafullt har ett ekonomiskt värde för honom.
Med värde avses alltså inte affektionsvärden o.d. Ett typiskt exempel på detta
är, som berörts i avsnitt 6.2.5, att säljaren av en fastighet eller en
bostadsrätt erhåller en hyresrätt.

Tredje momentet har utformats med beaktande av lagrädets
synpunkten

s. 712 Kontrollera mot PDF

24 § 4 mom. Prop. 1989/90:110

I
momentet regleras frågan om beskattningstidpunkten för reavinster och
reaförluster (jfr avsnitt 6.2.6).

I
första stycket anges att skattskyldighet för reavinster skall inträda när
egendomen avyttras. Med avyttringstidpunkt förstås tidpunkten då bindande
avtal träffas om försäljning, byte eller därmed jämförlig överlåtelse. Vid
andra slags egendomsavhändelser bestäms tidpunkten pä motsvarande sätt till den
dag då avhändelsen blir definitiv. Uppkommer avdragsgill förlust till följd av
avyttringen inträder avdragsrätten vid samma tidpunkt. I dessa fall krävs dock
att förlusten är definitiv. Är köpeskillingens storlek beroende av framtida
händelser medges således inte avdrag för reaförlust. I vissa fall skall
avyttringar inte medföra beskattning. Exempelvis gäller detta enligt 27 § 4
mom. vid vissa aktiebyten. Någon skattskyldighet inträder givetvis inte i dessa
fall. Stycket har utformats i enlighet med tagrådets förslag.

Skattskyldighet
inträder på en gång för hela reavinsten vid avyttringen. Liksom enligt gällande
rätt är dock en förutsättning härför att reavinsten kan beräknas med
tillräcklig säkerhet vid denna tidpunkt. Den regel som utbildats i praxis om
s.k. tilläggsköpeskilling och som för ett särskilt fall kodifierats i punkt 4 a
av anvisningarna till 41 § KL har - efter viss justering - införts i andra
stycket. Justeringen är en konsekvens av att beskattningen inte längre anknyter
till att köpeskillingen är tillgänglig för lyftning. Enligt den gällande regeln
skall den tillkommande köpeskillingen beskattas det år då beloppet blir
tillgängligt för lyftning. I den föreslagna regeln har detta ändrats till det
år då beloppets storlek blir känd. Erhålls betalning från köparen utgör detta
en presumtion för att köpeskillingen åtminstone upp till detta belopp är möjlig
att bestämma.

Även
i andra situationer än den som beskrivs i regeln kan osäkerheten om resultatet
av en avyttring vara sä stor att det är motiverat att beskattningen av hela
eller delar av resultatet skjuts upp. För att beskattningen skall skjutas upp i
fall där en intäkt redan har influtit eller blivit känd till sin storlek krävs
dock ett uttryckligt undantag från beskattning. Sådana undantag gäller vid
options-, termins- och blankningsaffärer, vilka regleras i tredje-femte styckena.

Då
skattskyldighet inträder vid avyttringen kommer gränsdragningen mellan
bindande avtal om avyttring och avtal om framtida rätt till köp eller försäljning
(optionsavtal) att få ökad betydelse. En avyttring dll följd av ett optionsavtal
föreligger först när rätten till köp eller försäljning av underliggande
egendom utnyttjas. Förslaget innebär inte någon förändring av den gränsdragning
mellan försäljningsavtal och optionsavtal som utformats i rättspraxis. Det får
även fortsättningsvis ankomma på rättsbildningen i praxis att bestämma
avyttringstidpunkten i särskilda situationen

Den
särskilda regeln i punkt 4 a av anvisningarna till 41 § KL om att skatt

skyldighet för vissa avyttringar inträder vid utflyttning blir obehövlig då en

ligt den föreslagna regeln skattskyldighet alltid inträder vid avyttringstid

punkten. De beskattningsregler som gällde vid avyttringstidpunkten skall

tillämpas, oavsett om vinsten helt eller delvis av sådana orsaker som ovan

diskuterats skall tas till beskattning vid en taxering för ett senare år än
avytt- 7J2

s. 713 Kontrollera mot PDF

ringsåret.
Bestämmelserna i den upphävda anvisningspunkten skall dock Prop. 1989/90:110
fortfarande gälla i fråga om avyttringar som omfattas av punkterna 2 och 3 i
övergångsbestämmelserna. Det gäller fall där avyttring har skett men skattskyldighet
inte har inträtt före den 1 januari 1991.

I tredje-femte styckena regleras beskattningstidpunkten
vid utfärdande av optioner samt för termins- och blankningsaffären I tredje
stycket ges ocksä regler om hur mottagen premie skall påverka beskattningen när
utfärdaren av en option på grund av sitt åtagande köper eller säljer aktier
eller annan egendom. Reglerna innebär att vid reavinstberäkningen anses
utfärdandet av optionen och avyttring resp. förvärv av den underliggande egendomen
utgöra olika delar i samma affän En reaförlust på den underliggande egendomen
är således fullt kvittningsbar mot premien, oavsett om optionen är
marknadsnoterad eller om det gäller marknadsnoterad underliggande egendom. Om
det gäller en säljoption och utfärdaren således köper egendom pä grund av
optionen, fär dock en reaförlust på den underliggande egendomen kvittas mot
premien endast under förutsättning att egendomen säljs vidare senast under det
beskattningsår för vilket premien skall tas upp till beskattning. Av de
generella vinstberäkningsreglerna för denna typ av förpliktelser i 24 § 1 mom.
andra stycket framgår att kontant slutregleringslikvid får dras av mot premien.
Skattskyldigheten inträder dock vid olika tidpunkter beroende pä om optionens
löptid är kortare eller längre än ett ån Är löptiden högst ett år fär
beskattningen skjutas upp till dess optionsaffären är avslutad. Om löptiden är
längre än ett är inträder skattskyldighet för premien redan vid optionsavtalets
ingående. Efter påpekande frän tagrådet har införts ett förtydligande om att en
reaförlust får kvittas mot premien även beträffande optioner med en löptid pä
mer än ett år om försäljningen pä grund av optionen resp. avyttring av egendom
som köpts på grund av optionen sker samma år som den utfärdades. Slutligen ges
en definition av vad som avses med option. I motsats till de nuvarande
bestämmelserna tar definitionen sikte på såväl standardiserade som icke
standardiserade köp- och säljoptionen Beskattningen av optioner har behandlats
i avsnitt 6.5.8.

I fjärde stycket anges att skattskyldigheten för
terminsaffärer inträder först vid den tidpunkt då leverans enligt kontraktet
skall ske. Detta gäller således oavsett kontraktets löptid. En förutsättning är
givetvis att det inte utgår betalning innan dess, vilket är kännetecknande för
en terminsaffär. Reavinstbeskattningen av terminer har behandlats i avsnitt
6.5.9.

I femte stycket finns regler om tidpunkten för beskattning
av blankningsaffärer. Nuvarande specialreglering rörande beskattningen av
blankningsaffärer i punkt 2 b femte stycket av anvisningarna till 36 § KL,
slopas. Den aktuella regeln tillsammans med regeln i 2 mom. första stycket
innebär att blankaren skall beskattas för intäkten vid avyttringen och med
avdrag för den anskaffningsutgift han ådrar sig när han skaffar aktier för att
lämna tillbaka till utlånaren. För att en reguljär reavinstberäkning i rimlig
utsträckning skall kunna ske får beskattningen skjutas upp senast till
beskattningsåret efter det år då blankaren avyttrade den lånade egendomen. Om
återan-skaffningen sker dessförinnan skall beskattningen ske tidigare. För att
identifikationsproblem inte skall uppstå har- dll skillnad från i
lagrädsremissen -

713

s. 714 Kontrollera mot PDF

angetts att beskattningen inte får skjutas upp om den
skattskyldige redan Prop. 1989/90:110 innehar aktier av samma slag och sort som
den som uppges vara föremål för blankningsaffären. Äger den skattskyldige redan
aktier av detta slag skall i stället de innehavda aktierna anses ha avyttrats.
För att förebygga ett annat identitetsproblem anges att ersättningsaktien både
skall ha anskaffats och återställts till längivaren. Om äteranskaffningen görs
senare än beskattningsåret efter avyttringen skall hela försäljningsintäkten
(efter avdrag för eventuella försäljningskostnader) tas upp till beskattning
nämnda beskattningsån Hela återanskaffningsutgiften får i sådana fall dras av
som en reaförlust för det år då den eriäggs. Den skattskyldige riskerar därmed
att hela utgiften blir avdragsgill till endast 70 %.

24 § 5 mom.

Momentet motsvarar nuvarande punkt 3 av anvisningarna till
35 § KL.

24 § 6 mom.

I detta moment behandlas beräkningen av reavinst vid
delägares eller delägare närstående persons införsäljning av egendom till ett
fåmansföretag (jfr avsnitt 8.12.1) Lagtexten har utformats i enlighet med vad
lagrådet har föreslagit.

I första stycket anges att vid vinstberäkningen vederlaget
skall tas upp som intäkt endast till den del det inte överstiger egendomens
marknadsvärde.

I andra stycket anges att bestämmelsen inte omfattar
införsäljning av lös egendom när hela köpeskillingen beskattas som intäkt av
tjänst enligt punkt 14 andra stycket av anvisningarna till 32 § KL.

Av tredje stycket framgår att vinsten vid införsäljning av
fastighet eller bostadsrätt e.d. inte får beräknas enligt schablonreglerna i
25 § 9 mom. eller 26 § 7 mom. såvida inte egendomen helt eller till huvudsaklig
del - minst 75 % - skall användas i företagets näringsverksamhet.

I fjärde stycket finns en dispensbestämmelse.

25 § 1 mom.

Momentet motsvarar nuvarande punkt 2 av anvisningarna till
35 § KL.

I första stycket har ett tillägg gjorts som tar sikte på
den situationen att en privatbostadsfastighet tillsammans med annan egendom
ingär i en och samma taxeringsenhet. I sä fall skall vinst- eller
förlustberäkningen avseende privatbostadsfastigheten ske för sig. Vad som avses
är t.ex. det fallet att en lantbruksenhet också omfattar ett småhus med
tillhörande tomtmark.

Bestämmelsen har förtydligats i enlighet med vad tagrådet
föreslagit i fråga om begreppet privatbostadsfastighet i 5 § KL. Motsvarande
förtydliganden har skett i övriga aktuella moment i paragrafen.

25 § 2 mom.

Momentet motsvarar nuvarande punkt 4 av anvisningarna dll
35 § KL.

714

s. 715 Kontrollera mot PDF

25 §3 mom. Prop. 1989/90:110

Momentet
motsvarar nuvarande punkt 1 av anvisningarna till 35 § KL samt punkt 2 a första
stycket av anvisningarna till 36 § KL. Av bestämmelsen framgår hur
omkostnadsbeloppet skall beräknas om ett vederlag utöver en fastighet också
omfattar inventarien

25
§ 4 mom.

Momentet
motsvarar nuvarande punkt 2 a andra och tredje styckena av anvisningarna till
36 § KL.

De
nuvarande reglerna om hur förbättringskostnader skall behandlas är överförda
till det nya momentet samtidigt som vissa materiella förändringar har skett i
två hänseenden. För det första skall s.k. värdehöjande reparationer - med
nedan angivna undantag - beaktas endast om de lagts ned de senaste fem åren
före avyttringen och dessutom skall de uppgå till minst 5 000 kn per ån

Enligt
punkterna 4 och 5 av anvisningarna dll 23 § KL gäller vissa begränsningar i
rätten att löpande göra avdrag för utgifter för reparationer och underhåll av
bl.a. andelshus. I den mån de inte är avdragsgilla är de i stället att betrakta
som förbättringskostnaden Lagrådet har påpekat att femårsbe-gränsningen inte
bör gälla för sådana utgifter. Bestämmelsen är utformad i enlighet härmed.

För
kostnader som avser ny-, till- eller ombyggnad föresläs inga förändringar För
kostnader av detta slag gäller inte den tidsmässiga begränsningen.

En
följd av de i förhållande dll RINK-förslaget ändrade reglerna för reavinstbeskattningen
av näringsfastigheter är att gjorda värdeminskningsavdrag inte skall påverka
omkostnadsbeloppet. Värdeminskningsavdrag m.m. skall i stället - enligt
bestämmelserna i punkt 5 av anvisningarna till 22 § KL -tas upp som intäkt av
näringsverksamhet. I enlighet med den nämnda anvisningspunkten i KL skall
ocksä kostnader för värdehöjande reparationer liksom kostnader för underhäll i
vissa fall tas upp som intäkt av näringsverksamhet. Av sista stycket framgår
av första meningen att kostnader av det senare slaget som tas upp i
näringsverksamhet skall räknas som förbättringskostnad vid beräkning av
omkostnadsbeloppet.

I
punkt 6 av nämnda anvisning i KL framgår att om en näringsfastighet övergår
till privatbostadsfastighet skall avskattning ske på samma sätt som en
avyttring skett, dvs. med tillämpning av stadgandena i punkt 5 av nämnda
anvisningan Detsamma gäller om en näringsfasdghet genom t.ex. arv övergår dll
ny ägare och fastigheten hos denne är att avse som privatbostadsfasdghet. I
sista meningen i momentet stadgas att vid avyttring av en privatbostadsfasdghet
som tidigare varit en näringsfastighet skall det belopp avseende värdehöjande
reparationer och underhäll som i samband med övergången togs upp som intäkt av
näringsverksamhet räknas som en förbättringskostnad vid vinstberäkningen i
samband med en avyttring senare.

715

s. 716 Kontrollera mot PDF

25 § 5 mom. Prop. 1989/90:110

I
RINK:s förslag återfanns i förevarande moment bestämmelser om att omkostnadsbeloppet
vid avyttring av en fastighet skulle minskas med under innehavstiden gjorda
värdeminskningsavdrag m.m. Generella bestämmelser av detta slag har av skäl som
närmare utvecklats i avsnitt 6.4.11 utgått. Värdeminskningsavdrag m.m. skall
vid en avyttring eller när en näringsfastighet övergår till privatbostad - med
vissa undantag - tas upp som intäkt av näringsverksamhet. Detsamma gäller om
en näringsfastighet genom arv, gåva e.d. övergår till ny ägare och i dennes
namn är privatbostadsfastighet. Bestämmelser om detta finns i punkterna 5 och
6 av anvisningarna till 22 § KL.

I
vissa fall skall sådan avskattning emellertid inte ske. Enligt punkt 5 femte
stycket av anvisningarna till 22 § KL skall återföring inte ske i den mån vederlaget
understiger ett omkostnadsbelopp som beräknats utan hänsyn till bl.a.
eventuella uppskovsbelopp. Motsvarande gäller enligt den nämnda anvisningspunkten
vid övergång från näringsfastighet till privatbostadsfastighet. De två
inledande styckena i det nu aktuella momentet tar sikte på den situationen att
en näringsfastighet eller en privatbostad som tidigare varit näringsfastighet
avyttras.

Av
första stycket framgår att om förhållandena vid en avyttring av en näringsfastighet
är sädana att återföring av värdeminskningsavdrag m.m. helt eller delvis inte
kan ske skall i stället omkostnadsbeloppet minskas i motsvarande män. Gäller
avyttringen en privatbostadsfastighet som tidigare varit näringsfastighet och
var förhållandena vid avskattningsdllfället sådana att återföring helt eller
delvis inte kunde ske skall omkostnadsbeloppet enligt andra stycket minskas med
det belopp som inte togs upp som intäkt av näringsfastighet vid övergängen.

Tredje
stycket tar sikte pä den situationen att den skattskyldige efter expropriation
eller dylikt som avses i punkt 1 andra stycket andra meningen av anvisningarna
till 22 § KL erhållit avdrag för avsättning till ersättningsfond för byggnader
och markanläggningar Om en fastighet (ersättningsfasdghet) avyttras och byggnad
eller markanläggning har skrivits av vid ianspråktagande av fonden gäller att
viss del av det ianspråktagna beloppet skall tas upp som intäkt av
näringsfastighet eriligt bestämmelserna i punkt 5 sjunde stycket av
anvisningarna till 22 § KL. Återstoden av det ianspråktagna beloppet skall tas
till beskattning i inkomstslaget kapital vilket sker därigenom att
omkostnadsbeloppet vid vinstberäkningen minskas med ett motsvarande belopp.

Om
ersättningsfastigheten har övergått till privatbostadsfastighet skall på motsvarande
sätt viss del av det ianspråktagna beloppet tas upp som intäkt av
näringsfasdghet. Återstoden är hänförligt dll inkomst av kapital. Övergängen i
sig utlöser emellerdd ej beskattning. Detta skall ske först när privatbostadsfastigheten
avyttras. Av fjärde stycket framgår att beskattning dä skall ske genom att
omkostnadsbeloppet minskas med ett belopp motsvarande den del av det
ianspråktagna beloppet som vid den tidigare övergången inte togs upp som
intäkt i näringsverksamhet.

716

s. 717 Kontrollera mot PDF

25 § 6
mom. Prop. 1989/90:110

Bestämmelserna i nuvarande punkt 2 a trettonde-artonde
styckena av anvisningarna till 36 § KL överensstämmer väsentligen med
stadgandena i förevarande moment. En konsekvensändring har dock skett rnot
bakgrund av att värdeminskningsavdrag - på annat sätt än som avses i 25 § 5
mom. - inte längre kan påverka ett omkostnadsbelopp vid reavinstberäkningen.

25 § 7 mom.

Momentet motsvarar nuvarande punkt 2 a nittonde stycket av
anvisningarna dll 36 § KL.

25 § 8 mom.

Momentet har sin motsvarighet i 11 § lagen (1978:970) om
uppskov med beskattning av reavinst, UppskovsL. Bestämmelsen tar sikte pä den
situationen att en fastighet avyttras efter den 1 januari 1991 och att den
skattskyldige tidigare medgetts ett uppskov. I sä fall skall omkostnadsbeloppet
minskas med det belopp för vilket uppskov ursprungligen medgavs.
Indexuppräkning skall ej ske. I lagrädsremissen fanns en uttrycklig regel om
att ett gammalt uppskovsbelopp inte skulle påverka omkostnadsbeloppet om detta
beräknades enligt någon av schablonreglerna. Av skäl som framgår i den
allmänna motiveringen har schablonreglerna i 9 och 10 mom. gjortsom till
vinstberäkningsregien Det saknas därför anledning att i förevarande moment
särskilt anmärka att vinstberäkningen enligt 9 och 10 mom. inte påverkas av
gamla uppskovsbelopp.

Även om bestämmelsen är av övergängskaraktär har den
tagits in i lagen eftersom den kan komma att tillämpas under lång tid.
Lagrådets synpunkter pä utformningen av bestämmelsen har beaktats.

25 § 9 mom.

Momentet innehåller bestämmelser om hur vinsten under
olika förutsättningar kan beräknas på ett schabloniserat sätt. Reglerna har
behandlats i avsnitt 6.4.7.

I första stycket återfinns den mest gynnsamma schablonen.
Bestämmelsen som gäller fysiska personer innebär att vinsten får beräknas till
30 % av vederlaget om den avyttrade privatbostadsfastigheten utgör den
skattskyldiges permanentbostad. Utgångspunkten för vinstberäkningen är
vederlaget, dvs. försäljningspriset utan avdrag för försäljningskostnader o.d.

I andra stycket definieras begreppet permanentbostad.
Normalt torde det inte vara förenat med några större svårigheter att avgöra om
en avyttrad fastighet utgjort den skattskyldiges permanentbostad. För att den
skattskyldige enligt gällande rätt skall ha rätt till uppskov enligt UppskovsL
gäller ett bosättningskrav. Utgångspunkten för en prövning huruvida en bostad
är den skattskyldiges permanentbostad bör - på samma sätt som för det nämnda
bosättningskravet - vara mantalsskrivningen. Även i övrigt torde ledning kunna
hämtas frän praxis i uppskovshänseende. Kravet pä att den skattskyldige skall
ha varit bosatt pä fastigheten innebär att den mest förmånliga scha-

s. 718 Kontrollera mot PDF

blonregeln
inte kan utnyttjas av ett dödsbo. Prop. 1989/90:110

Det är den skattskyldige som skall visa att han varit
bosatt pä fastigheten i fråga. Har bosättningen varat under minst tre av de
senaste fem åren före avyttringen räknas fastigheten alltid som
permanentbostad.

Kravet på bosättning har ytterligare en konsekvens. För
att det förmånligaste skattetaket skall fä användas vid t.ex. en delavyttring
måste bostaden i fråga ligga på den försålda delen.

Under vissa förutsättningar får en privatbostadsfastighet
karaktär av permanentbostad redan efter ett års tid. Två särskilda villkor har
ställts upp.

För det första fär innehavstiden utan bosättning inte ha
varat längre än ett är. Meningen är inte att någon skall kunna förvandla ett
fritdshus till permanentbostad alltför hastigt. För det andra skall i dessa
kortddsfall ett marknadsmässigt vederlag ha erlagts vid den skattskyldiges
förvärv. Denna spärr tar sikte på dels fall där förvärvet skett exempelvis i en
kommunal för-köpskö, dels överföringar frän i första hand närstående. I fråga
om marknadsvärde torde, om inte annat särskilt talar däremot, 133 % av
taxeringsvärdet kunna tjäna som en lämplig utgångspunkt. Det är förhållandena
vid den skattskyldiges förvärv som avses. Har fastigheten erhållits genom arv,
testamente, gåva etc. är det inte fråga om att göra en bedömning i enlighet med
den kontinuitetsprincip som i andra sammanhang gäller enligt 24 § 1 mom. tredje
stycket. Vid förvärv av detta slag kan den mest förmånliga schablonen inte
användas förrän efter tre års bosättning. Det saknar härvid betydelse om den
skattskyldige under bosättningstiden varit ägare eller ej.

Om en privatbostadsfastighet inte kan hänföras dll
kategorin permanentbostad gäller enligt tredje stycket att vinsten fär
beräknas till 60 % av vederlaget.

I fjärde stycket finns en särskild schablonregel avseende
näringsfastigheten Enligt den får vinsten beräknas genom att 90 % av
vederlaget, minskas med ett belopp motsvarande värdeminskningsavdrag m.m. som
enligt punkt 5 av anvisningarna till 22 § KL tagits upp som intäkt av
näringsverksamhet.

Femte stycket saknar motsvarighet i lagrådsremissen. Där
behandlas den situationen att en privatbostadsfastighet avyttras och denna i
den skattskyldiges hand under något av de tre närmaste åren före avyttringen
varit näringsfastighet. Av skäl som närmare utvecklats i den allmänna
motiveringen fär i så fall vinsten inte beräknas enligt någon av de schabloner
som annars gäller privatbostadsfastigheter enligt första eller tredje stycket.
Vinsten får-om den skattskyldige inte väljer att beräkna vinsten enligt de
konventionella reglerna-i stället beräknas enligt fjärde stycket, dvs. enligt
samma schablon som gäller för näringsfastigheter. I sä fall skall 90 % av
vederlaget minskas med värdeminskningsavdrag m.m. som enligt punkt 5 av
anvisningarna till 22 § KL återlades i näringsverksamhet vid karaktärsbytet.

25 § 10 mom.

Momentet har sin motsvarighet i 2 § första och andra
styckena UppskL. Innebörden av regeln är att vinsten alltid fär beräknas till
30 % av vederlaget om privatbostadsfastigheten tagits i anspråk genom
expropriation eller annat liknande förfarande. Till skillnad mot vad som
gäller enligt UppskL. om-

/18

s. 719 Kontrollera mot PDF

fattar momentet dock inte frivilliga
allframtidsupplätelser eller liknande. Prop. 1989/90:110

Genom en hänvisning i 26 § 8 mom. är bestämmelsen också
tillämplig pä

bostadsrätten

26 § 1 mom.

Momentet motsvarar nuvarande 35 § 3 a mom. första, femte
och sjätte styckena KL. De ändringarna har skett att den fallande skalan för
att beräkna den skattepliktiga vinsten har utgått liksom bestämmelsen om att
den skattepliktiga vinsten - oavsett innehavstidens längd - alltid skall anses
vara 25 % av vinsten vid tvångsavyttringar I det senare hänseendet har 25 § 10
mom. genom hänvisningen i 26 § 8 mom. samma funktion som det nu borttagna
stycket.

26 § 2 mom.

I momentet behandlas den s.k. genomsynen vid
reavinstberäkningen. Utöver vad som redovisats i den allmänna motiveringen kan
följande framhållas.

Utgångspunkten för genomsynen är att vinstberäkningen
skall ske också med hänsynstagande till förändringen av den skattskyldiges
andel i föreningsförmögenheten. En avstämning skall således ske med hänsyn
till förhållandena vid såväl förvärvet som avyttringen. Beräkningen skall med
ett undantag ske enligt vanliga regien Bestämmelserna i 4 § tolfte stycket
lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt bör kunna tjäna som en lämplig förebild.
Fastighetens värde skall dock ej ingå i beräkningen. I princip skall
beräkningen ske utifrån förhållandena vid förvärvs- resp avyttringstillfället.
Om inte särskilda omständigheter föreligger bör man kunna godta - på sätt som
sker vid förmögenhetstaxeringen - det bokslut som föreligger för det senaste
räkenskapsår som avslutats före den 1 juli under det aktuella året.

De nya bestämmelserna om vinstberäkningen medför vissa
förändringar i fråga om behandlingen av kapitaltillskott och vissa
nybyggnadskostnaden Dessa och vissa andra frågor av betydelse för
vinstberäkningen berörs i specialmotiveringen till 26 § 5 mom.

26 § 3 mom.

Momentet motsvarar nuvarande punkt 8 andra och tredje
styckena av anvisningarna till 35 § samt punkt 2 c andra stycket av
anvisningarna till 36 § KL. Vad som stadgas i andra stycket om inre
reparationsfond eller andra liknande fonder är endast tillämpligt om
fondförmögenheten inte beaktats vid beräkningen av föreningens förmögenhet.

26 § 4 mom.

Momentet motsvarar nuvarande punkt 2 c första stycket av
anvisningarna till 36 § KL.

719

s. 720 Kontrollera mot PDF

26 § 5
mom. Prop. 1989/90:110

Momentet motsvarar nuvarande punkt 2 c tredje-sjätte
styckena av anvisningarna till 36 § KL. En nyhet avser behandlingen av s.k.
värdehöjande reparationer och har- beträffande fastigheterna- sin motsvarighet
i den nya regleringen i 25 § 4 mom. Kostnader för reparationer av detta slag är
avdragsgilla under två förutsättningar Den ena är att kostnaderna inte får ha
lagts ned tidigare än fem är före avyttringstillfället. Det andra är att kostnaderna
skall överstiga 5 000 kn per ån En annan förändring avser de s.k. kapitaltillskotten.
De nya reglerna om genomsyn i 26 § 2 mom. gör att reglerna om den skattemässiga
behandlingen av kapitaltillskott blir onödiga och bestämmelserna har tagits
bort.

Även den tredje förändringen hänger samman med den nya
metoden för vinstberäkningen. Som en konsekvens av att förändringar i
överlåtarens andel i föreningsförmögenheten skall beaktas vid vinstberäkningen
får den skattskyldige även tillgodoräkna sig sin andel av kostnader för ny-,
till- och ombyggnad som avser föreningsfastigheten. En regel om detta har
tagits in i fjärde stycket.

Bestämmelserna i femte stycket är nya och har- med avseende
på näringsfastigheter - sin motsvarighet i de nya bestämmelserna i 25 § 5 mom.
Reglerna tar bl.a. sikte pä den situationen att en bostadsrätt i
näringsverksamhet avyttras. Av regeln framgår att kostnader för värdehöjande
reparationer och underhäll som tagits upp som intäkt av näringsverksamhet
enligt punkt 5 av anvisningarna till 22 § KL vid vinstberäkningen skall anses
som förbättringskostnad.

26 § 6 mom.

Momentet motsvarar nuvarande punkt 2 c nionde stycket av
anvisningarna till 36 § KL.

26 § 7 mom.

Momentet motsvarar för bostadsrätternas del stadgandet i
25 § 9 mom. och innehåller schabloniserade vinstberäkningsmetoder.
Utgångspunkten för vinstberäkningen enligt detta moment är vederlaget för den
avyttrade egendomen sedan detta justerats med hänsyn till lägenhetens andel i
föreningens nettoskuld eller nettoförmögenhet vid avyttringstillfället.

Första stycket innehåller den mest förmånliga
schablonregeln för att beräkna vinsten vid avyttring av en bostadsrätt.
Bestämmelsen - som tar sikte på det fallet att en fysisk person avyttrar en
privatbostad som är hans permanentbostad - innebär att vinsten i så fall får
beräknas till 30 % av vederlaget sedan detta justerats på ovan angivet sätt.
Definitionen av begreppet permanentbostad är densamma som i 25 § 9 mom. till
vilken bestämmelse en hänvisning är gjord. Av stycket framgår också att om den
mest förmånliga vinstberäkningsschablonen inte är tillämplig får vinsten
beräknas till 60 % av det med hänsyn till nettoförmögenheten eller nettoskulden
justerade vederlaget. Denna bestämmelse blir tillämplig i de fall
bostadsrätten t.ex. använts

för fritidsändamål eller om den avyttras av ett dödsbo.

720

s. 721 Kontrollera mot PDF

I andra stycket finns en schablonregel som fär tillämpas i
de fall avyttringen Prop. 1989/90:110 avser en bostadsrätt som inte är
privatbostad, dvs i de fall bostadsrätten ingår i en näringsverksamhet. I så
fall får vinsten beräknas till 90 % av det justerade vederlaget.

Tredje stycket saknar motsvarighet i lagrådsremissen. Där
behandlas den situationen av en privatbostad avyttras och denna i den
skattskyldiges hand under något av de tre närmaste åren före avyttringen inte
varit privatbostad utan ingått i en näringsverksamhet. I så fall får vinsten
inte beräknas enligt någon av de schabloner som eljest enligt första stycket
gäller för privatbostaden Vinsten får - om den skattskyldige inte väljer att
beräkna vinsten enligt en konventionell metod - i stället beräknas enligt andra
stycket, dvs. enligt samma schablon som gäller för bostadsrätter som inte är
privatbostäder

I fjärde stycket återfinns den inledningsvis nämnda
bestämmelsen om att vinsten skall beräknas med hänsyn till lägenhets andel i
föreningens nettoförmögenhet eller nettoskuld vid avyttringstillfället.

26 § 8 mom.

Hänvisningen till 25 § 10 mom. innebär att vinsten alltid
får beräknas till 30 % av vederlaget om en bostadsrätt som är privatbostad
exproprieras eller avyttring eljest sker under tvångsliknande förhållanden.
Ocksä i detta fall skall vinsten beräknas med hänsyn till lägenhetens andel i föreningens
nettoförmögenhet eller nettoskuld vid avyttringstillfället.

27 § 1 mom.

I första stycket regleras vilka värdepapper som skall
reavinstbeskattas tillsammans med aktierna enligt genomsnittsmetoden, vilket
närmare beskrivits i avsnitt 6.5.5. Interimsbevis definieras i 3 kap. 5 §
aktiebolagslagen (1975:1385). Alla andelar i aktiefonder beskattas enligt denna
paragraf. Någon särreglering för andelar i s.k. avkastningsfonder föreslås
inte. Se dock undantaget för kvittning enligt 6 mom. Handelsbolagsandelarna har
skilts frän de aktiebeskattade instrumenten och regleras i 28 §.
Genomsnittsmetoden gäller inte för dem. Med teckningsrättsbevis avses som en
nyhet såväl företrädesrätter till nyteckning av aktier som sådana som avser
konvertibla skuldebrev eller skuldebrev med optionsrätt. Dessa regleras i 4
kap. 3 § resp. 5 kap. 10 % aktiebolagslagen. Vinstandelsbevis ingår inte i
uppräkningen i nuvarande regler men beskattas enligt aktievinstreglerna. De
regleras i 7 kap. 2 § aktiebolagslagen. Med vinstandelsbevis avses både
konverdbelt sådant och bevis utan konverteringsrätt. Vissa inkomster som nu
beskattas enligt 35 § 1 mom. 1 och 4 mom. KL kommer också att ingå bland dem
som skall beskattas enligt akdevinstreglerna, t.ex. ersättningar i samband med options-
och terminsaffären Beträffande beskattningsreglerna för de sistnämnda jfr 24 §
1 mom. andra stycket, 2 mom. första och femte styckena samt 4 mom. tredje och
fjärde styckena.

För
skuldebrev förenat med optionsrätt gäller till skillnad från dagens reg

ler att bara aktievinstreglena skall tillämpas. Efter påpekande frän lagrådet

har till skillnad från vad som föreskrevs i lagrådsremissen angetts att också

skuldebrev som har varit förenat med optionsrätt skall beskattas bland ak- 72j

46 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Dell

s. 722 Kontrollera mot PDF

tierna.
Detta gäller skuldebrev som har getts ut förenade med optionsrätt Prop.
1989/90:110 enligt 5 kap. aktiebolagslagen. Med optionsbevis avses avskild
optionsrätt till nyteckning som blivit utfäst i förening med skuldebrev (5 kap.
5 § jämfört med 4 kap. 6 S aktiebolagslagen).

Det bör noteras att genomsnittsmetoden gäller för de
uppräknade finansiella instrumenten oavsett om dessa är svenska eller
utländska. Slutligen sägs att även andra finansiella instrument än de som räknats
upp omfattas av aktievinstreglerna om instrumentet till sin konstruktion eller
verkningssätt liknar de uppräknade. Detta innebär en presumtion för att ett
nykonstruerat instrument skall beskattas som aktierna om det eller något
underliggande instrument är hänförligt till denna kategori. Vid bedömning av om
ett instrument skall anses vara liknande till sin konstruktion eller
verkningssätt kan t.ex. vägas in om det i sina olika beståndsdelar är identiskt
med några av de uppräknade instrumenten. Det ligger i sakens natur att stora
krav på förutsebarhet måste upprätthällas vid den typ av analogitolkning som
påbjuds genom detta stadgande.

Begreppet finansiella instrument är nytt för
skattelagstiftningen. Det är hämtat från den terminologi som används av värdepappersmarknadskommittén.
1 betänkandet Värdepappersmarknaden i framtiden (SOU 1989:72, del 2, s. 298 f.)
anges att med finansiella instrument avses alla typer av fondpapper och andra
rättigheter eller förpliktelser avsedda för handel på värdepappersmarknaden.
Det gäller alltså värdepapper som förekommer när företagen och staten lånar upp
pengar eller i övrigt får tillskott från allmänheten. Även om aktier i
framtiden kommer att finnas i ett värdepapperslöst system, omfattas de av
begreppet finansiellt instrument. Även andra instrument som inte har omedelbar
riskkapitalförsörjningskaraktär, t.ex. optioner. omfattas av begreppet.

Momentet har utformats med beaktande av lagrådets
synpunkten

27 § 2 mom.

I första stycket finns grundregeln för beräkning av
anskaffningsvärden enligt genomsnittsmetoden. Regeln överensstämmer i huvudsak
med den nuvarande genomsnittsmetoden för äldre aktier enligt punkt 2 b andra
stycket av anvisningarna till 36 S KL. En skillnad gentemot nu gällande regler
är dock att gränsen för vad som skall anses utgöra samma slags instrument dras
snävare enligt den nya lydelsen. För att markera denna förändring har angetts
att förutom slag skall ocksä "sort" vara avgörande för om separat
genomsnittsberäkning skall göras. Härmed avses andra indelningsgrunder än de
aktieslag som anges i 3 kap. 1 § aktiebolagslagen (jfr avsnitt 6.5.3).

I 24 § 1 mom. tredje stycket ges bestämmelser om att det
genomsnittliga anskaffningsvärdet skall övertas av den som förvärvar egendom
genom benefik överlåtelse.

Det bör noteras att reglerna i 3 § 6 mom. om avdragsrätt
för räntekompensation gäller även de fordringar som skall beskattas enligt 27
§.

I andra stycket finns en alternativ regel för
fastställande av anskaffningsvärde som motsvarar den nuvarande schablonregeln
i punkt 2 b tredje stycket av anvisningarna till 36 § KL. Procentsatsen är dock
20. Här finns

s. 723 Kontrollera mot PDF

också
definitionen av vad som avses med marknadsnoterad. Den anknyter Prop.
1989/90:110 till den definition som i dag återfinns i punkt 5 av anvisningarna
till 3 och 4 §§ lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. En skillnad i
förhållande till definitionen i nämnda lag är att det här anges att noteringen
skall vara allmänt tillgänglig. Anledningen till detta är att noteringar hos
privata kreditinstitut skall räknas som "marknadsnotering" likaväl
som notering pä t.ex. Stockholms fondbörs- men både skattskyldiga och
taxeringsmyndigheterna måste kunna få del av noteringarna för att instrumenten
skall anses marknadsnoterade.

Det
bör noteras att för att ett finansiellt instrument skall anses marknads-noterat
räcker det inte att ett annat instrument utgivet av samma bolag är föremål för
marknadsnotering. Det räcker inte heller att ett underliggande finansiellt
instrument är marknadsnoterat. För att t.ex. en aktieoption skall anses
marknadsnoterad mäste själva optionen vara noterad - det räcker inte att den
underliggande aktien är noterad (jfr avsnitt 6.5.8 och 6.5.9).

Tredje
stycket innehåller en kompletterande regel för beräkning av anskaffningsvärden
för delbevis och teckningsrättbevis (jfr avsnitt 6.5.7). Regeln som innebär
att anskaffningsvärdet skall anses vara noll kn gäller dessa rätter endast om
de erhållits med stöd av innehav av moderaktie. Den överensstämmer i princip
med vad som nu gäller enligt punkt 3 b nionde stycket av anvisningarna till 36
§ KL för beräkning av anskaffningskostnad för teckningsrätt till konvertibelt
skuldebrev eller skuldebrev förenat med optionsrätt. Beträffande begreppet
"teckningsrätt" se 1 mom. Anskaffningsvärdet noll kn gäller både om
rätterna säljs och om rätten utnyttjas för förvärv av finansiellt instrument
och instrumentet säljs.

En
förutsättning för att regeln skall tillämpas är att erhållandet av beviset
eller rätten inte är att betrakta som utdelning. Det har inte föreslagits några
regler som innebär någon ändring av vad som enligt nuvarande praxis betraktas
som utdelning. Förvärv av företrädesrätter till köp eller teckning av aktier i
andra bolag än det moderaktien avser, innebär ofta utdelningsbeskattning.
Dessa rätter kallas allmänt inköpsrätten De omfattas inte av momentet.

Momentet
har utformats med beaktande av lagrådets synpunkten

27
§ 3 mom.

Momentet
innehåller en regel för beräkning av anskaffningsvärde för optionsbevis som
erhållits genom teckning av skuldebrev som emitterats i förening med
optionsrätt till nyteckning (jfr avsnitt 6.5.7).

Bestämmelserna
innebär att en optionsrätt som förvärvats i förening med ett skuldebrev skall
värderas enligt den s.k. restvärdemetoden, dvs. en proportionering av
anskaffningsvärdet görs med ledning av skuldebrevets värde vid förvärvet och
värdet av skuldebrevet jämte optionsrätten vid samma tillfälle. Resten av
anskaffningsvärdet - det som inte är hänförligt till skuldebrevet - anses
falla på optionsrätten. Detta gäller såväl när den avyttras separat som när
den egendom vilken förvärvats med stöd av rätten avyttras. Regeln motsvarar
nuvarande punkt 2 tionde stycket av anvisningarna till 36 §

KL.

723

s. 724 Kontrollera mot PDF

27 a 4
mom. Prop. 1989/90:110

1 momentet finns en förändrad motsvarighet till dagens
strukturrationaliseringsregler i 35 § 3 mom. tredje stycket KL. Nuvarande
regler innebär att regeringen i fråga om äldre aktier kan medge befrielse, helt
eller delvis, frän reavinstskatt vid strukturrationalisering. Förslaget innebär
en övergång till ett uppskovsförfarande inom ramen för den ordinarie
taxeringen. När formkraven för ett byte av aktier är uppfyllda blir
konsekvensen att själva bytet inte utlöser någon beskattning. Det bör noteras
att det krävs att aktierna nyemitterats. I första stycket anges att regeln är
tillämplig när en här i riket bosatt fysisk person eller här hemmahörande
juridisk person avyttrar aktien Innebörden härav är bl.a. att en utflyttad
fysisk person som är inskränkt skattskyldig här riket inte slipper beskattning
i de aktuella fallen. I andra meningen framgår att detsamma gäller en person
som visserligen har flyttat men ändå anses bosatt här pä grund av att han har
väsentlig anknytning hit. Med "motsvarande utländskt bolag" avses
utländskt bolag enligt den definition som finns i 16 S 2 mom. (jfr prop.
1989/90:47, SkU16, SFS 1989:1039-1041). Dessutom skall bolagskonstruktionen och
delägarskapet i övrigt likna ett svenskt aktiebolag.

Det bör noteras att den som vistas utomlands och omfattas
av den s.k. ettårsregeln inte anses utflyttad och således ingår bland dem som
kan få uppskov.

Efter lagrådets synpunkter har tillagts att
anskaffningsvärdet för de inbytta aktierna skall utgöra anskaffningsvärde för
de erhållna aktierna,

I andra stycket finns särskilda regler för förfarandet när
det är fråga om aktier i ett fåmansföretag. Någon tidsfrist för när en sädan
ansökan senast skall ha gjorts har inte föreskrivits, I allmänhet torde det
ligga i den skattskyldiges intresse att få beskattningsfrägan klarlagd pä ett
så tidigt stadium som möjligt, ofta redan före avyttringen. Det kan dock inte
uteslutas att det först i efterhand uppmärksammas att dispens erfordras.

Enligt tredje stycket skall avskattning i vissa fall ske
om en skattskyldig som har medgetts undantag från beskattning enligt första
eller andra stycket avflyttat från riket. Det gäller de fall när avyttringen
skett till ett utländskt bolag och således utländska aktier erhållits i
vederlag.

Förslaget omfattar bara aktier och inte ocksä konvertibla
skuldebrev som kapitalvinstkommittén föreslog (jfr avsnitt 6,5,11).

27 § 5 mom.

I första stycket anges ett undantag från den generella
avdragsbegränsningen till 70 % för reaförluster. Innebörden är att fri
kvittning gäller för vinster och förluster pä de finansiella instrument som
avses i 1 mom, i den mån de är marknadsnoterade (jfr avsnitt 6,5,4),
Definitionen på begreppet marknadsnoterad finns intagen i 2 mom,

I andra stycket undantas frän den utvidgade
kvittningsrätten andelar i aktiefonder som inte till minst tre fjärdedelar
innehåller aktier. Regleringen innebär att alla aktiefonder beskattas bland
aktierna men fondandelar beträffande fonder som inte innehåller tillräckligt
mycket aktier behandlas som

724

s. 725 Kontrollera mot PDF

icke marknadsnoterade aktien dvs, reaförluster är alltid
avdragsgilla till Prop, 1989/90:110 70 %,

Momentet har utformats med beaktande av lagrådets
synpunkten

28 S

Paragrafen behandlar avyttring av andel i handelsbolag och
motsvarar punkt

2 d av anvisningarna till 36 § KL,

Innebörden av reavinstreglerna för andelar i handelsbolag
är att ingängsvärdet för andelen skall justeras med hänsyn till gjorda
tillskott och uttag och till skattepliktiga inkomster och avdragsgilla
underskott som belöper pä andelen. Dessa regler kan användas även i fortsättningen.
Att beskattning sker såväl i näringsverksamhet som kapital påverkar inte saken.
Tekniken för rullning av underskott gör att någon justering för avdragsgillt
underskott normalt inte blir aktuell i och med att underskottet inte dras av
löpande utan i stället reducerar den skattepliktiga inkomsten följande är (jfr
26 S KL och prop, 1988/89:55 s, 29 beträffande underskott i rederirörelse
m,m,). De enda situationer dä ingängsvärdet skall justeras ned för en delägare
som är fysisk person är när avdrag har medgetts enligt 33 § 3 mom, KL
(underskott avseende litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet)
eller enligt

3 § 13 mom, (underskott i förvärvskällan när verksamhet i
handelsbolaget

upphör), I det senare fallet skall nedjusteringen av ingångsvärdet ske med

hela underskottsbeloppet (och inte med 70 %),

29 § 1 mom.

I momentet ges bestämmelser om vinstberäkning vid
avyttring av fordringar och andra finansiella instrument som är hänförliga till
fordringan t,ex, ränteoptioner och ränteindexoptionen Dessa skall beskattas
enligt genomsnittsmetoden, om de är utställda i svenska kronon Dessa beskattas
nu i huvudsak enligt 35 § 4 mom. KL. Här anges att fordringar m.m. som jämväl
avses i uppräkningen i 27 § inte hör hit. Det gäller bl.a. konvertibla
skuldebrev och vinstandelsbevis. Detta för att klargöra att bara
kvittningsreglerna för aktier m.m. i 27 % gäller för de fordringar som skall
beskattas enligt aktievinstreglerna (jfr avsnitt 6.6.1).

Det bör noteras att reglerna i 3 § 6 mom. om räntekompensation
gäller för fordringarna.

29 § 2 mom.

Som framgår av avsnitt 6.6.3 skall värdeförändringar på
marknadsnoterade fordringar (vanligen obligationer) som avses i 1 mom.
beskattas som ränta. De omfattas därmed av de regler för avdragsbegränsning och
kvittningsrätt som gäller för ränteutgifter och ränteintäkten Definitionen av
begreppet marknadsnoterad framgår av 27 § 2 mom.

Av 3 § 2
mom. framgår att som huvudregel gäller begränsad avdragsrätt

till 70 % för reaförlusten De marknadsnoterade svenska fordringarna skall

beskattas som om reavinsterna utgjorde ränteintäkter och reaförlusterna

räntekostnaden Förlusterna blir därmed avdragsgilla i samma utsträckning

som gäller för ränta. Den fullständiga kvittningsrätt för räntekostnader som 725

s. 726 Kontrollera mot PDF

gäller mot ränteintäkter
kommer således också att gälla mot de aktuella rea- Prop. 1989/90:110
vinsterna. Reaförlusterna blir också fullständigt kvittningsbara mot reavinster
på dessa fordringan

I
sista meningen anges att detta inte gäller premieobligationen För dessa gäller
således att reaförluster endast får dras av till 70 %.

30 §

1 paragrafen
regleras reavinstberäkningen vid icke yrkesmässig avyttring av

varje annan form av egendom än sådan som avses i 25-29 §§. Dessa regler

finns i dag i 35 § 4 mom. KL.

Bestämmelserna
i 30 § kompletterar de allmänna reglerna i 24 § och tar i första hand sikte på
lösöre men reglerar även avyttring av flera andra egendomsgruppen I avsnitt
6.9 anges närmare vilka typer av lös egendom som omfattas av bestämmelsen.

Särskilda
regler gäller för egendom som innehas för personligt bruk. Sådan egendom utgör
alltid lösöre. Den närmare avgränsningen mellan personligt lösöre och annan
egendom utvecklas i avsnitt 6.9.2.

I
andra stycket finns två lättnadsregler för egendom som innehas för personligt
bruk.

Enhgt
punkt 1 fär ett schablonanskaffningsvärde pä 25 % av nettoförsäljningsintäkten
(försäljningsintäkten minus försäljningskostnaderna) användas för egendom som
innehas för personligt bruk. Regeln tillämpas efter yrkande av den skattskyldige.

Av
andra punkten framgår att vinst på egendom som innehafts för personligt bruk
är skattepliktig endast om de sammanlagda vinsterna på personligt lösöre under
beskattningsåret överstiger 50 000 kn Regeln är utformad som ett grundavdrag.
Endast den del av vinsten som överstiger 50 000 kn beskattas således.

Tredje
stycket reglerar återläggning av värdeminskningsavdrag och andra avdrag för
anskaffningen och motsvarar med redaktionella ändringar nuvarande punkt 2 e av
anvisningarna till 36 § KL.

I
fjärde stycket anges att genomsnittsmetoden i 27 § 2 mom. är tillämplig i vissa
fall när det gäller lös egendom som inte används för personligt bruk. Det torde
dock sällan råda sådan identitet mellan två innehav att den skall dllämpas. Det
kan dock t.ex. gälla guld som vid olika tidpunkter inköpts dll olika pris. I
sädana fall skall ett genomsnittligt inköpspris dras av.

Enhgt
femte stycket medges inte avdrag för reaförlust på egendom som innehas för
personligt bruk. Som framgår av avsnitt 6.9.3 anses värdeminskning på sådan
egendom som en icke avdragsgill personlig levnadskostnad. För annan egendom än
personligt lösöre gäller de generella reglerna i 3 §

2 mom.
att avdrag endast medges med 70 % av reaförlusten.

I
sammanhanget kan anmärkas att försäkringsersättning och annan ersättning för
skada på egendom som avses i 30 § är skattefri enligt bestämmelserna i 19 §
KL.

Paragrafen
har utformats med beaktande av lagrådets synpunkten

726

s. 727 Kontrollera mot PDF

övergångsbestämmelser Prop. 1989/90:110

punkt
1

De
nya reglerna träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gängen vid
1992 års taxering. I samband härmed krävs vissa övergångsbestämmelsen

punkt
2

De
nya bestämmelserna i 24 § 4 mom. innebär att avyttringen blir bestämmande för
beskattningstidpunkten. Om en överlåtelse har skett före den 1 januari 1991
utan att någon del av köpeskillingen har uppburits eller varit tillgänglig för
lyftning skulle vinsten - utan särskilda övergångsregler - inte alls kunna
beskattas. Vid avyttringen gällde den första kronans princip och efter den 1
januari 1991 blir avyttringen den beskattningsutlösande händelsen.

Bestämmelsen
innebär att den första kronans princip behälls för avyttringar som skett före
den 1 januari 1991 men som - pä grund av att någon betalning inte erhållits -
inte har kunnat beskattas senast vid 1991 års taxering. När beskattning skall
ske tidigast vid 1992 års taxering skall vinsten beräknas i enlighet med de
nya reglerna och beskattas enligt den skattesats som gäller inkomster i det nya
inkomstslaget kapital (punkt 1 jämfört med punkt 2). Även bestämmelserna om
avyttring av aktier i fåmansföretag i 3 S 12 mom. blir således tillämpliga.
Beskattningen begränsas dock, i enlighet med vad lagrådet har förordat, till
de fall där skatteplikt för vinsten förelegat enligt äldre regler.

Ytterligare
en situation omfattas av övergångsbestämmelsen, nämligen behandlingen av en
s.k. tilläggsköpeskilling i vissa fall. Om den första kronans princip innebär
att beskattning skall ske visst är efter 1991, kan det inträffa att köpeskillingens
totala belopp inte kan bestämmas. Situationen är alltså sådan som avses i 24 §
4 mom. andra stycket. Regleringen innebär att om den första delen av
köpeskillingen med tillämpning av första kronans princip beskattats tidigast
vid 1992 års taxering, skall ocksä en tilläggsköpeskilling tas till
beskattning vid den taxering som följer av samma princip, dvs. för det
beskattningsår beloppet blir tillgängligt för lyftning.

Punkt
2 omfattar bara de fall då vinstbeskattningen skjutits upp på grund av 41 § KL.
Punkten är inte tillämplig på andra avyttringar än sådana som omfattas av
reavinstreglerna.

Övergångsbestämmelsen
har utformats med beaktande av lagrådets synpunkten

punkt
3

Om
beskattning har skett vid 1991 eller tidigare års taxering av viss del av en

köpeskilling men beskattningen har måst anstå med en annan del av köpe

skillingen som inte är känd, skall även denna tilläggsköpeskilling tas upp till

beskattning när den blir tillgänglig för lyftning. Vinst- eller förlustberäk

ningen skall ske enligt de regler som tillämpades när den första delen av kö

peskillingen beskattades. Den sålunda beräknade vinsten skall tas till be

skattning i det nya inkomstslaget kapital enligt den nya skattesatsen. 727

s. 728 Kontrollera mot PDF

För
dllgångar, framför allt aktier, som beskattas enligt 35 § 3 mom, KL, Prop.
1989/90:110 undantas dock andra stycket i nämnda lagrum, nämligen reglerna om
att endast viss del av vinsten är skattepliktig beträffande äldre aktien Dessa
äldre regler har tillkommit för att vid skatteuttaget ta hänsyn till att en
viss del av vinsten endast innebär en kompensation för penningvärdets
urholkning genom inflation. I det nya skattesystemet har skattesatsen om 30 %
satts till en nivå som innebär ett schablonmässigt hänsynstagande till
inflationen. Om både en viss andel av vinsten skulle få räknas bort och den nya
låga skattesatsen skulle fä tillämpas, skulle dubbel hänsyn dll inflationen
medges. För att anpassa underlaget till den nya skattesatsen skall alltså hela
vinsten eller förlusten på aktier o.d. tas upp till beskattning resp. dras av.
De nya reglema för beskattning av reavinst som avser aktier o.d. i
fåmansföretag (3§ 12 mom.) skall till följd av bestämmelsen inte tillämpas på
sädan tilläggsköpeskilling som avses i punkt 3. Hela vinsten skall således beskattas
i inkomstslaget kapital.

punkt
4

I
fråga om fastigheter har som utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt
6.4.13) föreslagits en 10-ärig övergångsperiod. För avyttringar som sker under
tiden mellan den 1 januari 1991 och den 31 december 1999, får omkostnadsbeloppet
beräknas genom att det omkostnadsbelopp som hade kunnat användas om
försäljningen skett den 31 december 1990 ökas med förbättringskostnader m.m.
som lagts ned från detta datum fram till avyttringen. Vid indexuppräkningen av
ingångsvärde, eventuella uppskov, etc, skall dock användas en åttaårig
initialperiod. Motsvarande gäller om s.k. tidigareläggning aktualiseras. En
förutsättning är givetvis att fastigheten förvärvats före den 1 januari 1991.

Värdeminskningsavdrag
m.m. skall återföras till beskattning i den omfattning som anges i punkt 5 av
anvisningarna till 22 § KL.

Övergångsregeln
gäller inte när delägare i fämansföretag eller delägare närstående person
avyttrar fastighet till företaget.

punkt
5

För
bostadsrätternas del, där vinstberäkningen enligt gällande rätt sker enligt en
nominell metod, har övergångsbestämmelserna anknutits till beräkningen av den
skattepliktiga andelen av vinsten. Övergångsbestämmelsen omfattar endast
bostadsrätter som anskaffats före den 1 januari 1987. Dessa äldre bostadsrätter
"växer in" i det nya systemt under en treårsperiod. Sker avyttring
under något av åren 1991, 1992 eller 1993 får den skattepliktiga vinsten
beräknas till 60, 75 resp. 90 % av den enligt de nya reglerna beräknade vinsten.

Övergångsbestämmelsen
är inte tillämplig om vinsten beräknas enligt schablonregeln i 26 § 7 mom.

punkt
6

Äldre
reaförluster får utnyttjas inom nu gällande sexårstid. Förlusterna be

räknas efter äldre regler. Eftersom de nya reglerna innebär att inkomstslaget 728

s. 729 Kontrollera mot PDF

tillfällig
förvärvsverksamhet upphör för att delas upp i inkomstslagen nä- Prop.
1989/90:110 ringsverksamhet och kapital mäste övergångsbestämmelserna anpassas
härtill. Avdrag för äldre reaförluster medges i huvudsak i inkomstslaget
kapital. Sådana förluster skall få utnyttjas i den män sådan vinst redovisas
som enligt äldre regler skulle ha utgjort tillfällig förvärvsverksamhet.
Hänvisningen till punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 36 § KL innebär
en inskränkning i rätten att dra av förluster på premieobligationen I punkten
hänvisas däremot inte till tredje stycket i nämnda anvisningspunkt där det
anges att avdrag i första hand skall ske för de förluster som är hänförliga
till beskattningsåret. Eftersom "nya" förluster inte får sparas i
det nya skattesystemet är det överflödigt att påpeka att de nya förlusterna får
dras av först. Hänvisningen till fjärde stycket utgör en erinran om att
bestämmelserna om avyttring av fastighet till närstående som i de nya reglerna
med en mera generell utformning har tagits in i 24 § 3 mom. första stycket SIL,
skall gälla även övergångsvis. Avdragsbegränsningen till 70 % dllämpas inte på
gamla förluster.

Övergångsbestämmelsen
tar också sikte på juridiska personers reaförluster vid 1991 och tidigare års
taxeringan Innebörden är att sådana äldre förluster skall kunna kvittas under
en sexärsperiod mot reavinster på i princip samma villkor som hittills har
gällt. När det gäller t.ex. aktiebolag måste detta ske i inkomstslaget
näringsverksamhet, eftersom bolagen inte redovisar inkomst av kapital.
Förlusten får dock endast dras av mot sådana intäkter som enligt de äldre
reglerna skulle ha redovisats i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet.

punkt
7

Regeln
om beräkning av anskaffningsvärde för aktier köpta före den 2 april 1971 skall
fortsätta att gälla för icke börsnoterade aktien

punkt
8

För
att reavinstbeskattningen av andelar i allemansfonder inte skall träffa
värdestegring som uppkommit före den 1 januari 1991 får anskaffningsvärdet för
andelarna bestämmas till marknadsvärdet den 31 december 1990. Är det verkliga
anskaffningsvärdet högre får självfallet detta användas.

punkt
9

En
ny punkt har tagits in beträffande beskattning av premier vid utfärdande av
optionen Bestämmelsen förtydligar att erhållna premier inte skall beskattas
vid två tillfällen. Det gäller premier vid utfärdande av optioner med en löptid
pä högst ett är - för vilka tidpunkten för beskattning i vissa fall skjuts upp
ett är i förhållande till nuvarande regien

punkt
10

Punkten
har införts efter förslag från lagrådet. Den som erlagt räntekompensation
under är 1990 får göra avdrag för denna mot utfallande ränta enligt de

äldre bestämmelsema. I
andra stycket anges att de nya bestämmelserna inte

729

s. 730 Kontrollera mot PDF

skall
dllämpas vid reavinstberäkningen för en innehavare av skuldebrev som Prop.
1989/90:110 redan medgetts avdrag för räntekompensation mot utfallande ränta.

punkt 11

Vinstdelningsskatt tas ut sista gången vid 1991 års
taxering. Enligt nuvarande 4 § andra stycket är vinstdelningsskatt som påförts
ett visst är avdragsgill vid taxeringen följande ån Av punkten följer att
avdragsrätten för påförd vinstdelningsskatt finns kvar även efter 1991 års
taxering. Punkten reglerar också det fallet då vinstdelningsskatt restitueras
m.m.

punkt 12

I det nya systemet slopas den nuvarande begränsningen i
kontinuitetsreglerna för företag som bedriver handel med fastigheter eller
värdepapper (jfr kommentaren till 2 § 4 mom.). Punkten innebär att de nya
bestämmelserna endast gäller för fusioner som genomförs efter det
beskattningsår då obeskattade reserver återförts till beskattning.

punkt 13

Bestämmelsen om avdrag för underskott hänvisar till punkt
6 av övergängs-bestämmelserna till lagen om ändring i KL. Genom hänvisningen
kommer vad som sägs där om avdrag för rederiunderskott att gälla även för underskott
i icke börsnoterat aktiebolag. Börsnoterade aktiebolag omfattas däremot inte
av begränsningsregeln.

punkt 14

1 punkten regleras beräkningen av schablonintäkten för
investmentföretag och akdefonder i de fall beskattningsåret påbörjats före den
1 januari 1991.

punkt 15

I punkten anges att de nya bestämmelserna om
uttagsbeskattning eller bibehållet anskaffningsvärde tillämpas i fråga om
tillgångar som bytt karaktär efter ikraftträdandet.

punkt 16

Bestämmelsen ansluter till punkt 12 av
övergångsbestämmelserna till lagen om ändring av kommunalskattelagen. Där
föreskrivs att underlaget för räntefördelning vid 1993-1995 års taxeringar
skall multipliceras med endast 55, 70 resp. 85 % av statslåneräntan vid
beräkning av intäkten i förvärvskällan (avsnitt 8.10.2). Motsvarande reducering
av statslåneräntan skall givetvis ocksä ske vid beräkning av det mot intäkten
svarande avdraget i inkomstslaget kapital.

punkt 17

De nya reglerna om avdrag för underskott när en
förvärvskälla har upphört tillämpas inte om förvärvskällan beskattats sista
gången vid 1991 eller tidi-

730

s. 731 Kontrollera mot PDF

gare ärs taxering. I
stället skall övergångsbestämmelserna i lagen (1990:000) Prop. 1989/90:110
om upphävande av lagen (1960:63) om förlustavdrag tillämpas.

punkt
18

I
punkten anges att övergångsbestämmelserna till tidigare författningsändringar
i KL och SIL som nu upphävts alltjämt skall gälla i tillämpliga delar i den män
de upphävda bestämmelserna motsvarar de nya bestämmelserna. Denna bestämmelse
har sin motsvarighet i punkten 30 av övergångsbestämmelserna till KL.

12.3 Lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt

De
överväganden som ligger bakom förslaget har tidigare redovisats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 7.4). Lagtekniskt har ändringarna utformats pä följande
sätt.

I
1 § anges på vilket fastighetsinnehav som fastighetsskatten tas ut. I ett nytt
andra stycke anges att även privatbostad som är belägen i utlandet skall
omfattas av uttaget av fastighetsskatt. Som angetts i specialmotiveringen till
5 § KL skall bostäder på jordbruksfastighet i utlandet hänföras till näringsfastighet.
Näringsfasdghet i udandet blir inte föremål för fastighetsskatt i Sverige. Vad
gäller bostadsrätter i utlandet bör följande noteras. För i Sverige belägna
bostadsrättslägenheter är bostadsrättsföreningen för närvarande skattesubjekt
för fastighetsskatt resp. schabloninkomstbeskattning. I den allmänna
motiveringen har närmare redogjorts för dessa regien På sikt bör en likformig
beskattning av bostadsrätter och småhus införas. Frågan är emellerdd föremål
för utredning och de i denna proposidon framlagda förslagen innebär ingen
ändring i detta avseende. Däremot innebär förslaget att ägaren till en här i
riket belägen bostadsrättslägenhet, som utgör privatbostad, beskattas för
eventuella uthyrningsinkomster av denna i inkomstslaget kapital. Detta föreslås
gälla även om sädan bostadsrätt är belägen i utlandet. Beträffande de i
utlandet belägna bostadsrätterna och privatbostadsfastigheterna innebär detta
inget nytt utan gäller redan sedan tidigare. En nyhet är däremot att utomlands
belägna bostadsrättslägenheter och liknande objekt, som utgör privatbostäder,
omfattas av uttaget av fastighetsskatt. Detta har ansetts ligga i linje med
önskemålet om en likformig beskattning av bostadsrättslägenheter och egnahem.
Eventuellt förekommande "dubbelbeskattning" av dessa objekt undviks
genom att den utländska skatten avräknas från den svenska skatten i enlighet
med svensk lagstiftning och ingångna dubbelbeskattningsavtal.

När
det gäller privatbostäder belägna i utlandet är avsikten att skattskyldigheten
till fastighetsskatt skall vara begränsad till fysisk person för tid under
vilken denne varit bosatt i Sverige. Enligt lagrådet bör detta komma till
uttryck genom att ett nytt tredje stycke införs i 2 § fastighetsskattelagen med
denna innebörd. Bestämmelserna har utformats i enlighet härmed.

Bestämmelserna om
procentsatser och underlag för skatten bör liksom för

närvarande tas in i 3 §. Vad beträffar sädan privatbostad som är belägen i

utlandet skall underlaget, liksom fastighetsskatteunderiaget i övrigt, baseras

på 75 % av marknadsvärdet. Eftersom man för dessa i utlandet belägna pri- 731

s. 732 Kontrollera mot PDF

vatbostäder
vanligtvis inte har tillgång till något taxeringsvärde eller motsva- Prop.
1989/90:110 rande, bör det vederlag som ägaren erlagt, justerat med hänsyn dll
förändringar i penningvärdet, kunna tjäna till ledning för bestämmandet av
underlaget förutsatt att förvärvet inte ligger alltför långt dllbaka i tiden.
Den i 3 § andra stycket föreslagna permanenta nedsättningen av
fastighetsskatten med början fno.m. år 1991 är avsedd att gälla endast för i
Sverige belägna bostadsfastigheten Enligt lagrådet bör detta uttryckligen
framgå av lagtexten. Ett förtydligande härom införs. I enlighet med vad
lagrådet anfört bör dessutom en redaktionell ändring vidtas i det andra
stycket.

Därutöver
bör följande justering företas i 3 § andra stycket jämfört med lagrädsremissen.
Den i andra stycket föreslagna regeln om nedsättningen av fastighetsskatten i
visst fall bör i tekniskt avseende kopplas till det beräknade värdeår som utgör
året före taxeringsåret. Bestämmelsen blir således först tillämplig vid
taxering året efter det år då byggnaden har åsatts nämnda värdeår Detta är då
den utgångspunkt från vilken den tioåriga nedsättningen beräknas. Den
föreslagna nedsättningen gäller ocksä om en redan befintlig byggnad undergår en
sådan totalrenovering som innebär, att den i realiteten kan jämföras med en
nyproducerad byggnad och den därför vid en omtaxering kommer att åsättas det
värdeår som utgör året före taxeringsåret. I det fall regeln är tillämplig på
ett av flera bostadshus på en fastighet bör nedsättningen av fastighetsskatten
avse endast nämnda byggnad med tillhörande tomtmark.

I
den paragrafen tas även in en bestämmelse om jämkning vid eldsvåda eller
liknande händelse. Bestämmelsen motsvarar delvis det nuvarande stadgandet i 24
§ 2 tnom. KL. Det har dock inte ansetts befogat att göra jämkningsregeln
tillämplig endast beträffande sådan privatbostad utan den har fått en generell
utformning.

Vidare
har till denna bestämmelse överförts en regel från nuvarande punkt 1 av
anvisningarna till 41 a § KL om att privatbostads andel av taxeringsvärde pä
sådan samfällighet som avses i 41 a § KL skall inräknas i underlaget för
fastighetsskatten om samfälligheten utgör en särskild taxeringsenhet.

Beträffande
övergångsbestämmelserna bör betonas, såvitt avser punkterna 3 och 4, att den
tillfälliga nedsättningen av fastighetsskatten inte avses gälla
privatbostadsfastigheter i utlandet. Detta följer ocksä av att de där använda
begreppen småhusenhet resp. lantbruksenhet enbart är tillämpliga på svenska
fastigheten Övergångsbestämmelserna bör i redaktionellt avseende justeras på
det sätt /agrac/c/föreslaget. Dessutom bör beträffande punkterna 3-6
övergångsbestämmelserna anmärkas att i den män dessa är tillämpliga pä ett av
flera bostadshus på en fastighet skall nedsättningen av fastighetsskatten avse
endast nämnda byggnad med tillhörande tomtmark.

12.4 Uppbördslagen (1953:272)

2
§ 4 mom.

Momentets
nuvarande bestämmelser om skatteredukdon för s. k. hemma

make och för ensamstående med barn utgån I momentet har i stället tagits 732

s. 733 Kontrollera mot PDF

in nya
bestämmelser om skattereduktion. Bestämmelserna har behandlats i Prop.
1989/90:110 avsnitt 5.5.2. och 6.2.1.

4 i) 1 mom.

1 momentet anges att skattetabeller bl.a. skall grundas på
nuvarande regler om skattereduktion. Denna förutsättning bortfaller med
anledning av förslaget. Vidare har en ändring skett med anledning av att
schablonavdraget under inkomst av tjänst höjs till 4 000 kn

4 § 2 motn.

I momentet anges att det skall i skattetabellen i
särskilda kolumner tas upp skattebelopp för skilda grupper av skattskyldiga,
nämligen de som är berättigade till viss skatteredukdon och de som inte är
det. Momentet upphör att gälla eftersom ifrågavarande skattereduktion föreslås
slopad.

10 §

I denna paragraf anges vad som inte skall ingå i
underlaget för beräkning av preliminär A-skatt, Förslaget om principiell
skatteplikt för kostnadsersättningar föranleder ändringar av första och andra
styckena som fick sin nuvarande lydelse genom SFS 1989:1025,

Det nya första stycket innebär att i fråga om ersättningar
för ökade levnadskostnader vid sådan tjänsteresa inom riket som avses i
punkterna 3 och 3 a av anvisningarna till 33 § KL gäller undantaget endast om
ersättningen inte överstiger de avdragsgilla schablonbelopp som anges i de
nämnda anvisningspunkterna. Efter en varaktighet av tre månader krävs dessutom
ett särskilt beslut av skattemyndigheten,

I fråga om ersättning för ökade levnadskostnader vid
tjänsteresa utom riket gäller enligt andra stycket att ersättningen skall
undantas från underlaget för beräkning av preliminär A-skatt till den del den
inte överstiger avdragsgillt belopp enligt punkt 3 sista stycket av
anvisningarna till 33 § KL,

Enligt tredje stycket skall motsvarande gälla beträffande
ersättning för tjänsteresa med egen bil.

I de ersättningsfall som avses i paragrafens första-tredje
stycken skall alltså eventuella överskjutande eller icke avdragsgilla belopp
behandlas som lön och ingå i underiaget för beräkning av preliminär skatt.

Fjärde stycket innehåller bestämmelser om annan
skattepliktig ersättning

för vissa med tjänsten förenade kostnader än som avses i de föregäende

styckena i paragrafen. Ersättningen kan avse kostnader exempelvis för verk

tyg eller instrument som är nödvändiga i tjänsten. Med kostnader som är

förenade med tjänsten avses däremot inte ökade levnadskostnader som upp

kommer för en anställd med anledning av att han har sitt arbete på annan

ort än den där han har sin bostad, s.k. tillfällig anställning, eller på grund
av

dubbel bosättning (jfr punkt 3 a första och andra styckena av anvisningarna

till 33 § KL). I sådana fall är frågan om kostnaderna är avdragsgilla eller
inte

ofta i hög grad beroende av den anställdes personliga förhållanden. Ersätt

ning för sädana kostnader skall likställas med lön och således ingå i underla

get för beräkning preliminär skatt. Detta hindrar givetvis inte att den en- 733

s. 734 Kontrollera mot PDF

skilde
begär jämkning av den preliminära skatten och på så sätt minskar Prop.
1989/90:110 skatteuttaget.

För att ersättning för kostnader som är förenade med
tjänsten skall ingå i underlaget för beräkning av preliminär skatt skall den
avse kostnader som inte är avdragsgilla vid mottagarens inkomsttaxering eller
också överstiger avdragsgillt belopp. Det skall vara uppenbart att det
förhäller sig pä något av de båda sätten. Härigenom finns utrymme för
felbedömningar från utbetalarens sida utan att ersättningen behöver ingå i
underlaget.

Om det är uppenbart att ersättningen avser icke
avdragsgilla kostnader skall preliminär skatt beräknas pä hela ersättningen. Är
det uppenbart att ersättningen överstiger avdragsgillt belopp skall skatt beräknas
på överskjutande del.

41 § 2 mom.

Ändringen föranleds av att existensminimireglerna slopas
vid taxeringen och vid uttagandet av prehminär skatt. Till lagrummet har förts
vissa bestämmelser från anvisningarna. Dessa har justerats och anpassats till
vad som föreslås i fråga om 15 kap. 6 a § utsökningsbalken. Se i övrigt
specialmotiveringen till lag om ändring i utsökningsbalken.

48 § 5 mom.

Momentet innehåller de nya anståndsbestämmelserna som har
behandlats i avsnitt 6.2.6. Anstånd fär medges efter avyttring av fastighet,
bostadsrätt eller aktier i fåmansföretag. Det ligger i sakens natur att
anstånd inte bör ifrågakomma i andra fall än när den kvarstående skatten kan
hänföras till en fastighets avyttring etc.

Bestämmelsen har utformats i enlighet med vad lagrådet
föreslagit.

Anvisningar

tid 41 §

Anvisningarna upphör att gälla med anledning av att
reglerna om existensminimum slopas vid den preliminära beskattningen och vid
taxeringen. De bestämmelser som behövs i fråga om avdrag för kvarstående skatt
har förts till 41 § 2 mom.

Övergångsbestämmelser

Enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna träder
ändringarna i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången i fråga om
preliminärskatt för 1991 och slutlig skatt på grund av 1992 års taxering. Mot
bakgrund av förslaget i fråga om 15 kap. 6 a § UB bör dock - i fråga om avdrag
för kvarstående skatt-de nya föreskrifterna i 41 §2 mom. tillämpas första
gången vid avdrag för kvarstående skatt på grund av 1990 års taxering.

734

s. 735 Kontrollera mot PDF

12.5 Lagen om skatteutjämningsreserv Prop. 1989/90:110

I
första stycket anges de företagsformer som får utnyttja surv.

De
företag som undantas i andra stycket är akdebolag som bedriver försäkringsrörelse,
Sveriges allmänna hypoteksbank. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
hypoteksföreningar, SBAB, schablonbeskattade bostadsföretag, vissa företag i
den s.k. katalogen, investmentföretag och förvaltningsföretag (jfr beträffande
bl.a. SBAB specialmotiveringen till 2 § 8 mom. SIL). Undantag görs även i fråga
om handelsbolagsbeskattade dödsbon. I fråga om handelsbolag gäller särskilda
regler i 11 §.

Vad
gäller juridiska personer och enskilda näringsidkare som skall upprätta
årsbokslut skall enligt tredje stycket en mot survavdraget svarande avsättning
ha gjorts i räkenskaperna.

2§

Av
paragrafen framgår att survavsättning kan grundas pä tre olika underlag,
kapitalunderlag (K-surv), löneunderlag (L-surv) och inkomstunderlag (I- surv).

3 §

Enligt/ör5rn
stycket är underlaget för K-surv skillnaden vid beskattningsårets utgång mellan
tillgångarna och skulderna i näringsverksamheten.

Det
förhållandet att avsättning skall beräknas på det beskattade egna kapitalet
innebär i sig att årets skattekostnad utgör en skuld. Årets skattekostnad är
emellertid beroende av årets survavsättning vilket innebär att dessa egentligen
måste bestämmas simultant. För att undvika en sådan komplikation skall den
inkomstskatt som belöper på beskattningsåret inte till någon del påverka
beräkningen av kapitalunderlaget. Hänsyn till skattekostnaden tas genom att
beskattningsårets inkomstskatt beräknas schablonmässigt till 30 procent av den
vid taxeringen till statlig inkomstskatt beräknade inkomsten före återföring
av föregående års avsättning, avdrag för årets avsättning och före eventuella
Annellavdrag och avdrag för insatsutdelning. Den beräknade skattekostnaden
skall minska underlaget.

Att
årets verkliga skattekostnad inte skall påverka kapitalunderlaget innebär att
inte heller det förhällandet att preliminärskatt betalats under beskattningsåret
skall påverka kapitalunderlaget. Det innebär att preliminärskattebetalningar
mäste "återläggas" vid beräkning av kapitalunderlaget. Preliminärskatt
som avser termin 6 och som för ett kalenderärsföretag förfaller till betalning
i januari året efter beskattningsåret har inte någon inverkan om inte betalning
sker under beskattningsåret.

Den
inkomstskatt som belöper på tidigare beskattningsår behandlas på

vanligt sätt. Eventuella skatteskulder från tidigare beskattningsår skall till

den del de inte täckts av fyllnadsbetalningar under året behandlas som skul

der vid beräkning av kapitalunderiaget. 735

s. 736 Kontrollera mot PDF

Ett exempel får
illustrera. Prop. 1989/90:110

Företaget
har vid beskattningsårets utgång tillgångar på 1 100 (årets vinst är 100) och
skulder (exkl. årets skattekostnad) på 500. Föregående års survavsättning
uppgick till 150. Under beskattningsåret har preliminärskatt erlagts med 25.

Survunderlaget
bestäms som tillgångar (inkl. erlagd preliminärskatt) -skulder - 30 procent av
den beskattningsbara vinsten före survavsättning, dvs.

1
125-500-(30 % av årets vinst 100=) 30 = 595

Årets
maximala survavsättning är (30% av 595=) 178,5.

Årets
skattekostnad beräknas:

årets vinst -I- 100,0

återföring av föregäende
års survavsättning -f- 150,0

avdrag för årets
survavsättning - 178,5

beskattningsbar
vinst 71,5

Årets
inkomstskatt uppgår till (30% av 71,50=) 21,45 Om exemplet ändras sä att det i
den redovisade vinsten (100) antas ingå

ej skattepliktiga intäkter
på 20 beräknas schablonskatt med 30% på (100-

20=)24.

Survunderlaget
blir dä 1 125-500-24= 601

Årets
maximala survavsättning är 180,3 och årets skattekostnad 14,91.

Utländska
juridiska personer har enligt 1 § första stycket 5 rätt till survavsättning.
Kapitalunderlaget för utländska juridiska personers filialer i Sverige kommer
självfallet inte att omfatta andra tillgångar och skulder än sådana som
tillhör filialens verksamhet.

Aktier
och andelar i ekonomiska föreningar får enligt andra stycket I inte räknas in i
underlaget om röstetalet för aktierna eller andelarna uppgår till minst 25 %
eller om utdelningen är skattefri enligt 7 § 8 mom. tredje stycket b SIL.
25-procentsregeln kan bli aktuell att tillämpa vid innehav av omsättningsaktier
eller om en beräkning av kapitalunderlaget skall göras för ett
förvaltningsföretag (jfr kommentaren till 12 §). Av andra stycket 2 framgår att
andra tillgångar som avses i 27 § 1 mom. SIL än akder och andelar inte räknas
som tillgång om innehavet är näringsbetingat. Det är här fråga om sädana
finansiella instrument som beskattas pä samma sätt som aktien

1
andra stycket 3 finns en bestämmelse som syftar till att hindra en dubbelräkning
av survunderlag för företag som är i intressegemenskap (begreppet
intressegemenskap definieras i 12 §). Det förekommer t.ex. att ett moderbolag
redovisar en fordran avseende anteciperad utdelning trots att dotterbolaget
inte kan ta upp en motsvarande skuldpost. En sådan fordran skall inte räknas in
i kapitalunderlaget.

Som
skuldpost räknas enligt tredje stycket 1 - utöver läneskulder m.m. -sådana
reserveringar för vilka avdrag har medgetts vid inkomsttaxeringen (jfr
vinstdelningsskatten, prop. 1983/84:50 s. 97). Det kan vara fråga om t.ex.
avdragsgilla pensions- eller garantiavsättningan

Förlagsinsatskapital
i en ekonomisk förening räknas enligt tredje stycket 2 som skuld för
föreningen. Däremot räknas inte föreningens medlemsinsatskapital som skuld.

Belopp
som har avsatts till ersättningsfond räknas enligt tredje stycket 3

736

s. 737 Kontrollera mot PDF

som skuld
(av punkt 2 av övergångsbestämmelserna framgår att detsamma Prop. 1989/90:110
gäller för andra fonder som kan förekomma övergångsvis, t.ex investeringsfonder
och återanskaffningsfonder).

Bestämmelsen i tredje stycket 4 föranleds av de särskilda
regler som gäller enligt 12 § tredje stycket för koncerner m.m. där det ingär
utländska företag.

Enhgt fjärde stycket räknas inte en survavsättning som
skuld.

4§

Till skillnad från vad som gäller för juridiska personer
beräknas kapitalunderlaget för fysiska personer och dödsbon pä grundval av
förhållandena vid beskattningsårets ingång. Detta framgår av första stycket.

I punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 22 § KL anges i
vilken utsträckning räntor och vinster pä aktier, andelar m.m hos en enskild
näringsidkare skall beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet. Av dessa
bestämmelser följer att beskattningen i flertalet fall inte skall ske i
näringsverksamhet utan i kapital enligt bestämmelserna i 27-30 §§ SIL. Andelar
i kooperativa föreningar (som omfattas av 27 § 1 mom. SIL) och kundfordringar
(som omfattas av 29 § 1 mom. SIL) beskattas dock i inkomstslaget
näringsverksamhet. Detsamma gäller naturligtvis generellt om tillgängen utgör
omsättningstillgång i näringsverksamheten. Enligt andra stycket gjäWer
motsvarande vid beräkning av survunderlaget. Tillgängen räknas alltså in i
survunderlaget om beskattning sker i näringsverksamhet. Nämnas kan ocksä att
aktier, andelar m.m. hos ett handelsbolag beskattas i näringsverksamhet och att
sådana till-gängar därför ingår i handelsbolagets kapitalunderlag vid en
beräkning enligt 4 S (jfr 11 §).

Enligt fjärde stycket 1 skall lån avseende tillgångar som
beskattas enligt kapitalreglerna hällas utanför beräkningen av survunderlaget.
Reglerna är alltså symmetriska på tillgängs- och skuldsidan. När det gäller
näringsfastigheter är dock reglerna något annorlunda. Näringsfastigheter
beskattas vid avyttring enligt kapitalreglerna men den löpande beskattningen
sker i näringsverksamheten. Fastigheterna fär också räknas som tillgångar vid
beräkning av kapitalunderlaget (jfr kommentaren till 6 §). Län avseende
fastigheter skall räknas sotn skuld vid beräkning av underlaget.

I 44 § KL anges att när det inte kan utredas hur stor del
av det upplånade kapitalet som hänför sig till olika förvärvskällor kan
fördelning av avdrag för skuldräntor ske genom att kapitalet hänförs till de
olika förvärvskällorna i förhållande till värdet av de i varje förvärvskälla
nedlagda tillgångarna.

737

Inför övergängen till det nya skattesystemet krävs i vissa
fall en ny fördelning av tillgångar och skulden En mangårdsbyggnad som bebos
av ägaren skall således inte längre ingå i näringsverksamheten (jfr 5 § KL). En
sädan byggnad med tillhörande tomtmark hänförs i stället till inkomstslaget
kapital. Är lantbruksegendomen belånad och kan det inte utredas hur stor del
av skulderna som belöper på resp. förvärvskälla måste en fördelning av skulderna
göras. Vid fördelningen bör särskilt punkt 2 sjätte stycket av anvisningarna
till 3 och 4 §§ lagen om statlig förmögenhetsskatt kunna vara vägledande. En
schablonmässig fördelning bör således göras med ledning av värdet på
bostadsbyggnaden och tomtmarken jämfört med värdet av samtliga tillgångar i
förvärvskällan.

47 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

s. 738 Kontrollera mot PDF

Ett
exempel fär illustrera. Prop. 1989/90:110

Anta att taxeringsvärdet på en jordbruksfastighet är 600
000 kn varav 200 000 kn belöper pä bostadsbyggnadsvärde och tomtmark. Vid
beskattningsårets ingång finns andra tillgångar i verksamheten (kassa, lager,
inventarier etc.) på 300 000 kn Tillgångarna uppgår sammanlagt till 900 000
kr. Skulderna antas uppgå till 1 milj.kn Av skulder och skuldräntor skall så
stor del hänföras till inkomstslaget kapital som värdet pä bostadsbyggnad och
tomtmark utgör i förhållande till värdet av samtliga tillgångar i förvärvskällan,
dvs. (200 000/900 000=) 22% hänförs till inkomstslaget kapital och 78 % till
näringsverksamhet. Av skulderna hänförs alltså 780 000 kn till näringsverksamheten.

Vid beräkning av kapitalunderlaget (jfr kommentaren till 6
§) är värdet på tillgångarna totalt 580 000 kn (70% av 400 000 kn -
taxeringsvärdet på lantbruksenheten exkl. bostadsbyggnads- och tomtmarksvärde -
samt övriga tillgångar om 300 000 kn). Kapitalunderlaget blir således minus 200
000 kn

Den teknik som nu beskrivits kan även tillämpas vid
bestämmande av i vilken omfattning i näringsverksamheten upptagna lån använts
för att anskaffa tillgångar som i survhänseende inte hänförs till
näringsverksamheten.

Huruvida en bostad skall räknas som privatbostad eller
näringsfastighet skall för varje kalenderår bestämmas på grundval av
förhållandena vid kalenderårets utgång (jfr 5 § sista stycket KL). Eftersom
kapitalunderlaget för fysiska personer beräknas med utgångspunkt från
förhållandena vid beskattningsårets ingång kommer händelser under året inte
att påverka kapitalunderlaget. I fall med brutna räkenskapsår - vilket kan
förekomma undantagsvis - får bedömningen göras med hänsyn till förhållandena
vid utgången av det kalenderår som avslutats närmast efter räkenskapsårets
ingång.

Bestämmelsen \ femte stycket innebär att man för de
enskilda näringsid-karnas del tar hänsyn till pä näringsverksamheten belöpande
fordran eller skuld avseende skatt och avgifter endast när det är fråga om
skogsvårdsavgift, statlig fastighetsskatt eller mervärdeskatt.

5§

I första stycket 1 finns en särskild värderingsregel för
omsättningsfastigheten Att regeln behövs hänger samman med att avdrag för
värdeminskning kan medges för sådana fastigheter trots att de utgör lagen

Enligt/ör5/fl stycket 2 skall lager och kundfordringar tas
upp till de värden som gäller vid inkomsttaxeringen. Inventarier m.m. (inkl.
mark- och byggnadsinventarier) tas enhgt första stycket 3 upp till
skattemässiga restvärden.

Anläggningsfastigheter tas enligt/ör5fa stycket 4 upp till
anskaffningsvärdet reducerat med avdrag för värdeminskning pä byggnader och
markanläggningar, skogsavdrag m.m.

Aktier och andelar i ekonomiska föreningar tas enhgt
första stycket 5 upp till anskaffningsvärdet såsom det definieras enligt
genomsnittsmetoden i 27 § 2 mom. första stycket SIL. Andelar i utländska
företag tas upp till 65 % av detta värde. Enligt/örs/a stycket 6 skall även
andra tillgångar som avses i 27 § 1 mom. SIL än aktier och andelar tas upp till
det enligt genomsnittsmetoden bestämda värdet. År det fråga om optioner m.m. avseende
".ndelar i utländska företag tas tillgängen upp till 65 % av detta\värde.

738

s. 739 Kontrollera mot PDF

Anläggningstillgångar i form av fordringar m.m. tas enhgt
första st}'cket 7 Prop. 1989/90:110 upp till anskaffningsvärdet.

I andra stycket finns en regel av övergängskaraktär Regeln
innebär att som anskaffningsvärde för anläggningsfastigheter i stället fär
användas viss del av det för år 1991 gällande taxeringsvärdet. Vid användning
av taxerings-värdealternadvet skall hänsyn tas till värdeminskningsavdrag och
liknande avdrag som medgetts vid 1982-1991 års taxeringar om avdragen för är
räknat uppgått till minst 10 % av denna del av taxeringsvärdet. Eftersom del av
taxeringsvärdet anses utgöra anskaffningsvärde följer av första stycket 4 att
värdeminskningsavdrag och liknande avdrag vid 1992 ärs taxering och senare i
sin helhet skall minska det angivna värdet.

Enligt tredje stycket skall jämkning göras om
marknadsvärdet på byggnader, mark och markanläggningar inte överstiger 75 % av
värdet enligt alternativregeln efter värdeminskningsavdrag m.m. Jämkning kan
bli aktuell om en inte oväsentlig del av taxeringsvärdet är att hänföra till
inventarier. Bestämmelsen kan också användas i andra fall t.ex. om fasdghetens
värde minskat till följd av brand eller av andra orsaken

Av fjärde stycket följer att med värdeminskningsavdrag
avses även belopp varmed ersättningsfond, investeringsreserv, investeringsfond
e.d. tagits i anspråk. Vid värdering enligt första stycket 1 och 4 och
alternativregeln enligt andra stycket skall alltså anskaffningsvärdet minskas
med den del av utgiften som täckts av det ianspråktagna beloppet.

Enligt 2 § 4 mom. ättonde stycket SIL får avdrag för
förlust inte göras vid koncerninterna avyttringar av fastigheter, aktier m.m.
Det förvärvande företaget övertar alltså det ingångsvärde som gällde för det
övertagande företaget. Av detta följer också att det förvärvande företaget
övertar det överlåtande företagets kapitalunderlag avseende egendomen.
Avyttringen leder alltså till ett minskat kapitalunderlag för det överlätande
företaget och ett i samma män ökat kapitalunderlag för det förvärvande
företaget. Motsvarande gäller vid sådana fusioner som avses i 2 § 4 mom. SIL.
Någon uttrycklig bestämmelse om detta har inte ansetts nödvändig.

6§

Värderingen av tillgångar hos fysiska personer och dödsbon
skall enligt första stycket ske med tillämpning av bestämmelserna i 5 § utom
såvitt avser fastigheten Eftersom vinst vid försäljning av näringsfastigheter
beskattas i inkomstslaget kapital skall sådana fastigheter - om de inte utgör
omsättningstillgångar - tas upp till ett reducerat värde.

Enligt
andra stycket tas fastigheter upp till 70 % av de i 5 § första stycket

4 angivna värdena. Därmed avses 70% av anskaffningsvärdet efter avdrag

för medgivna värdeminskningsavdrag. Har byggnad övergått från att vara

privatbostad till att vara näringsfastighet skall anskaffningsvärdet minskas

med värdeminskningsavdrag med 1,5 % av anskaffningsvärdet för varje be

skattningsår byggnaden utgjort privatbostad (jfr punkt 6 ättonde stycket av

anvisningarna till 23 § KL). Även vid tillämpning av alternativregeln i 5 §

andra stycket 1- 3 skall värdet reduceras till 70 %. Lantbruksenheter fär tas

upp till 70 procent av den del av taxeringsvärdet som inte avser privatbostad. .,g

s. 740 Kontrollera mot PDF

Vidare
skall bostadsrätter i s.k. äkta bostadsrättsföreningar och liknande till-
Prop. 1989/90:110 gångar som ingär i näringsverksamheten - och inte utgör
omsättningstillgångar - tas upp till ett till 70 % reducerat
anskaffningsvärde. Omsättningsfastigheter omfattas inte av den i andra stycket
angivna begränsningen till 70%.

1 Iredje stycket finns en särskild regel för behållning pä
skogskonto och upphovsmannakonto. Den innebär att hälften av behållningen
räknas som tillgång vid beräkning av kapitalunderlaget. Någon prövning av om
medlen är avsedda för näringsverksamheten behöver inte göras (av punkt 3 av
över-gängsbestämmelserna framgår att motsvarande gäller för medel pä uppfinnarkonto).

7§

Löneunderlaget definieras pä samma sätt som underlaget för
avsättning till resultatutjämningsfond enligt nuvarande 41 d § KL. För fysiska
personer och dödsbon gäller att beräkning skall göras pä grundval av
lönekostnaderna i förvärvskällan.

8§

Inkomstunderlaget definieras på samma sätt som underlaget
för avsättning till den inkomstbaserade resultatutjämningsfonden enligt
nuvarande 41 d S KL. Även här gäller att beräkning skall göras i
förvärvskällan. Av definitionen följer att återföring av föregående års
survavsättning ingår i underlaget men inte sådan intäkt som enligt punkt 16 av
anvisningarna till 22 § KL påförs vid negativt kapitalunderlag
(räntefördelning).

9 >>

Av bestämmelserna framgår att sådana juridiska personer
som avses i 1 § första stycket 1-5 får göra avsättning antingen pä
kapitalunderlaget eller löneunderlaget. Det är inget som hindrar att företaget
ett är beräknar avsättning på kapitalunderlaget och nästa är pä löneunderlaget
eller vice versa.

Särskilda regler gäller för företag som ingår i en
intressegemenskap (jfr kommentaren till 12 %).

10 §

Fysiska personer och dödsbon får beräkna avsättning till
surv antingen pä kapitalunderlaget och löneunderlaget eller på
inkomstunderlaget. Avsättning görs i förvärvskällan. Det förhällandet att
kapitalunderlaget är negativt hindrar inte att avsättningen beräknas på
löneunderlaget.

// §

I fråga om handelsbolag gäller särskilda regien

Enligt/ör.sf(7 stycket görs avdraget för avsättning till
surv pä bolagsnivä. Att dödsbon som behandlas som handelsbolag inte har rätt
till avdrag framgår av 1 § andra stycket.

Juridiska personer som enligt 1 S inte har rätt till
avdrag för surv bör inte

740

s. 741 Kontrollera mot PDF

kunna fä
den förmånen indirekt genom att bilda ett handelsbolag. Därför Prop.
1989/90:110 föreskrivs i andra stycket att rätten till avdrag för surv faller
bort om mer än tio procent av bolagets egna kapital eller inkomst belöper pä
sädana delägare.

I tredje stycket anges hur det maximala survavdraget skall
beräknas i olika situationer. Skall ingen del av bolagets inkomst beskattas hos
fysiska personer och dödsbon beräknas avdraget enligt bolagsreglerna
(kapitalunderlaget belastas inte med någon skatt eftersom skatten betalas av
delägarna). Skall ä andra sidan ingen del av bolagets inkomst beskattas hos
aktiebolag m.fl. tillämpas reglerna för fysiska personen Skall slutligen inkomsten
beskattas hos båda kategorierna av skattskyldiga beräknas först det maximala
avdraget enligt bolagsreglerna (med avsättning pä antingen kapitalunderlaget
eller löneunderlaget) och det maximala avdraget enligt reglerna för fysiska
personer (med avsättning pä antingen kapitalunderlaget och löneunderlaget eller
pä inkomstunderlaget). Avdraget fär inte överstiga det lägre av dessa båda
maximibelopp.

Vid tillämpningen av tredje stycket måste också reglerna fjärde stycket beaktas. För en enskild näringsidkare ingår andelar i
handelsbolag i hans kapitalunderlag om andelarna utgör omsättningstillgångan
Hos juridiska personer ingår handelsbolagsandelar generellt i
kapitalunderlaget. För att undvika dubbelräkning mäste insatskapital i
handelsbolaget som belöper pä sädana delägare räknas som skuld vid beräkning
av handelsbolagets kapitalunderlag. Detta gäller även om handelsbolagets
sammantagna egna kapital är noll eller negativt till följd av att andra
delägare har en negativ kapitalbehållning i bolaget.

Bestämmelserna i femte stycket är aktuella i de fall att
handelsbolaget bedriver flera verksamheter som saknar naturlig anknytning till
varandra. I ett sådant fall skall kapitalunderlaget, löneunderlaget och
inkomstunderlaget beräknas för alla verksamheterna i bolaget. Bolaget kan
emellertid inte helt fritt fördela survavdraget vid inkomstberäkningen för
verksamheterna.

Ett - i och för sig inte särskilt realistiskt - exempel
får illustrera.

Anta att bolaget bedriver verkstadsrörelse, jordbruk och
kapitalförvaltning. Dessa verksamheter beskattas hos delägarna i olika
förvärvskällor (i inkomstslaget näringsverksamhet). Anta vidare att avdrag
yrkas för avsättning på kapitalunderlaget, att kapitalunderlaget för bolaget
är 1 000 och att avdrag yrkas med maximalt belopp (300), att kapitalunderlaget
före reduktionen enligt fjärde stycket är 1 200 (delägande aktiebolag har en
kapitalbehållning om 200 i bolaget) och att en beräkning av kapitalunderlaget
för de olika verksamheterna separat ger till resultat 900 (verkstadsrörelsen),
- 150 (jordbruksrörelsen) och 450 (kapitalförvaltningen). Bestämmelserna i
femte stycket innebär att - inom ramen för det sammanlagda avdraget om 300
-högst (30% av 900 =) 270 av avdraget får hänföras till verkstadsrörelsen, högst
(30% av 450 =) 135 till kapitalförvaltningen och att inget avdrag fär hänföras
till jordbruket.

12 §

Här finns särskilda bestämmelser för företag i
intressegemenskap. Dessa bestämmelser är nödvändiga för att företagen inte
skall få större sammanlagt

741

s. 742 Kontrollera mot PDF

avdrag än om företagen hade utgjort ett enda företag, Prop, 1989/90:110

Enligt/örj-/« stycket tillämpas bestämmelserna i
paragrafen om något företag i intressegemenskapen yrkat avdrag för avsättning
på kapitalunderlaget enligt 9 §, Definitionen av begreppet intressegemenskap är
hämtad frän nuvarande punkt 2 sjunde stycket av anvisningarna till 41 § KL,
Vad som tillkommit är en precisering av den tidpunkt som skall vara avgörande
för bedömningen av om intressegemenskap föreligger eller ej. De företag som omfattas
av definitionen är sädana juridiska personer som enligt första stycket 1-5 har
rätt till avdrag för survavsättning, handelsbolag samt förvaltningsföretag.

Av andra stycket följer att om ett företag i
intressegemenskapen har yrkat avdrag för avsättning pä kapitalunderlaget får
övriga företag inte avdrag för avsättning pä löneunderlaget. Beroende på de
särskilda reglerna för behandling av negativa kapitalunderlag (jfr kommentaren
till fjärde stycket) skall varje företag beräkna sitt kapitalunderlag oavsett
om avdrag yrkas för avsättning eller ej,

I tredje stycket finns en särskild regel för beräkning av
kapitalunderlaget när ett företag (här kallat moderföretaget) innehar andelar i
en utländsk juridisk person som i sin tur - direkt eller indirekt - innehar
aktier eller andelar i ett eller flera svenska företag (här kallat
dotterföretag). Kapitalunderlaget i det svenska moderföretaget beräknas på
följande sätt. Som skuld tas upp ett belopp motsvarande kapitalunderlaget i
dotterföretaget - eller summan av kapitalunderlagen om det är fråga om innehav
i flera företag - till den del beloppet överstiger 35 % av värdet av
moderföretagets andelar i den utländska juridiska personen. Som skuld tas inte
upp ett större belopp än 65 % av värdet av dessa andelan Skulden kan således
aldrig överstiga den del av andelarna som får tas upp som tillgång vid
beräkning av moderföretagets kapitalunderlag.

Ett exempel fär illustrera

Det svenska moderföretaget A har andelar i det utländska
företaget B. Anskaffningsvärdet för andelarna - definierat enligt
genomsnittsmetoden -är 450 000 och vid beräkning av kapitalunderlaget tas
andelarna upp till 292 500. Förtaget B äger aktier i det svenska
dotterföretaget C som har ett kapitalunderlag pä 500 000. Kapitalunderlaget i C
(500 000) - 35 % av värdet pä A:s andelar i B (157 500) är 342 500. Detta
belopp överstiger 65 % av värdet på A:s andelar i B och vid beräkning av
kapitalunderlaget i A tas som skuld upp 292 500.

En utländsk juridisk person som bedriver verksamhet i
filialform i Sverige har enligt 1 § första stycket 5 rätt till avdrag för
survavsättning. Har ett svenskt moderföretag andelar i ett utländskt företag
som i sin tur driver filialverksamhet i Sverige skall bestämmelsen tillämpas
även pä sädan verksamhet.

Fjärde stycket innehåller särskilda regler för
behandlingen av negativa underlag (skulderna översdger dllgängarnas
skattemässiga restvärden). Ett negativt kapitalunderlag kan t.ex. uppkomma som
en följd av att länefinansie-

742

s. 743 Kontrollera mot PDF

rade
aktier i dotterbolag inte får räknas in i kapitalunderlaget (jfr 3 § andra
Prop. 1989/90:110 stycket 1).

Företag med negativt underlag skall ta upp en intäkt vid
taxeringen motsvarande 30 procent av underlaget multiplicerat med 70 % av
statslåneräntan vid beskattningsårets utgång. Det negativa underlaget och
därmed intäkten reduceras i den män ett positivt underlag överförts från något
annat företag inom gruppen. Har en sådan överföring skett minskar givetvis det
positiva underlaget i det givande företaget. En förutsättning för att en sådan
överföring skall godtas är att såväl det givande som mottagande företaget
redovisar överföringen öppet vid samma års taxering (jfr reglerna om
koncernbidrag). Effekten av en överföring är att det negativa underlaget inte
beskattas till den del det "täckts" av ett positivt underlag. Det
företag som avstått sitt positiva underlag (det givande företaget) kan inte
göra avsättning på den del av underlaget som överförts.

Ett exempel får illustrera.

Anta att A är moderföretag till B. I A:s balansräkning
finns pä tillgängssidan aktier i B (1 000 000) och på skuldsidan lån (900 000)
och aktiekapital (100 000). Kapitalunderiaget är alltså - 900 000. B:s
kapitalunderiag är 2 000 000. Av fjärde stycket följer att A skall ta upp en
intäkt om (7 % av 30 % av 900 000=) 18 900 (om statsläneräntan antas vara 10
%). B har emellertid möjlighet att överföra 900 000 av sitt kapitalunderlag. A
tar i sä fall inte upp någon intäkt och B kan beräkna avsättning på 1 100 000.

Skulle koncernens sammantagna underlag (summan av de
positiva och negativa underlagen) vara negativt får ett motsvarande belopp
behandlas som ett positivt underlag. Detta belopp kan användas endast för att
täcka befintliga negativa kapitalunderlag. Det kan inte läggas till grund för
survavsättning. Beloppet skall hänföras till det företag som har det högsta
negativa underlaget. Detta företag kan i sin tur överföra hela eller del av
beloppet för att täcka negativa kapitalunderlag i andra företag. Innebörden av
bestämmelsen är att negativa kapitalunderlag skall beskattas endast om de
motsvaras av positiva underlag i andra företag. För regelns tillämpning krävs
att företagen visar att koncernens sammantagna underlag är negativt.

Ett exempel:

Moderföretaget A har ett negativt kapitalunderlag på 1
milj. Dotterföretaget B har ett kapitalunderlag pä 500 000, dotterföretaget C
ett kapitalunderlag pä 400 000 och dotterföretaget D ett negativt
kapitalunderlag på 200 000. Koncernens sammantagna kapitalunderlag är - 300
000. Vid beskattning av det negativa kapitalunderlaget i A skall koncernens
negativa underlag på 300 000 behandlas som en "pluspost" och A tar
upp en intäkt på (7 % av 30 % av 700 000=) 14 700 (om statslåneräntan antas
vara 10 %). D tar upp en intäkt på (7 % av 30 % av 200 000=) 4 200.

A kan i stället överföra del av "plusposten" på
300 000 till D som då inte tar upp någon intäkt. För A beräknas en intäkt pä
(7% av 30% på 900 000=) 18 900.

De särskilda reglerna för koncerner kan medföra särskilda
hanterings

problem för skattemyndigheterna. Har ett företag i en koncern i deklarado-

nen framställt yrkande om avdrag för avsättning till L-surv och ändras detta

yrkande senare till ett yrkande om avdrag för avsättning till K-surv krävs -j

s. 744 Kontrollera mot PDF

bl.a att övriga koncernföretag använder reglerna för K-surv.
Det innebär att Prop. 1989/90:110 företag med negativa kapitalunderlag skall ta
upp en intäkt. Beslut om omprövning till den skattskyldiges nackdel fär
meddelas inom ett är efter utgången av taxeringsåret. Att ett företag med
negativt kapitalunderlag även efter utgången av denna tid normalt kan beskattas
genom eftertaxering för ett negativt underlag följer av förslaget till 4 kap.
17 § första stycket 3 den nya taxeringslagen (jfr prop. 1989/90:74 s. 314). Ett
beslut kan vanligen inte anses vara uppenbart oskäligt om det föreligger
intressegemenskap mellan de skattskyldiga.

Enligt 1 § andra stycket har förvaltningsföretag inte
själva rätt att göra survavsättning. Såsom begreppet intressegemenskap
definierats i första stycket omfattas dock förvaltningsföretagen av reglerna
för beskattning av negativa underlag. Ett förvaltningsföretag med ett negativt
underlag skall därför ta upp en intäkt i den mån det negativa underlaget inte
täckts av ett positivt underlag från ett annan företag. Har förvaltningsföretaget
ett beräknat positivt underlag fär det överföras till ett företag ined
negativt underlag.

Av femte stycket framgår hur reglerna skall tillämpas pä
handelsbolag. Reglerna avviker något från de som beskrivits tidigare. Intäkten
beräknas för det eller de företag som beskattas för handelsbolagets inkomst
under förutsättning att företaget (företagen) ingär i intressegemenskapen.
Beskattas del av handelsbolagsinkomsten hos personer utanför
intressegemenskapen reduceras intäkten i motsvarande män. Av definitionen av
begreppet intressegemenskap i första stycket följer att någon intäkt aldrig
beräknas för en delägare som är fysisk person eller dödsbo.

13 §

Skatteutjämningsreserv fär övertas vid sädan fusion som
avses i 2 § 4 mom. första stycket SIL. Vid sådant övertagande skall föregående
års survavsättning i det överlätande företaget återföras i det övertagande
företaget.

14 §

I terminologiskt hänseende knyter bestämmelserna i
survlagen an till beteckningarna i KL och SIL.

15 §

Juridiska personer som avses i 1 § första stycket 1-5 och
som yrkar avdrag för survavsättning skall enhgt första stycket i
självdeklaration lämna de uppgifter som behövs för att beräkna underlaget.

I andra stycket regleras skyldigheten att lämna de
uppgifter som behövs för att ta ställning till om intressegemenskap föreligger
mellan det ifrågavarande företaget och annat eller andra företag. Skyldigheten
att lämna uppgifter angående frågan om intressegemenskap föreligger omfattar
även förvaltningsföretag (jfr 12 § första stycket). Motsvarande gäller även
för handelsbolag (jfr 2 kap. 25 § lagen (1990:000) om självdeklaration och
kontrolluppgifter).

744

s. 745 Kontrollera mot PDF

16 § Prop. 1989/90:110

Fysiska personer och dödsbon kan träffas av
räntefördelning. Skyldighet föreligger därför att lämna de uppgifter som
behövs för att beräkna kapitalunderlaget. Uppgiftsskyldigheten omfattar
därutöver inkomstunderlaget eller löneunderlaget om avdrag för avsättning
beräknats pä något av dessa underlag.

Övergångsbestämmelser

punkt 1

Lagen träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första
gängen vid 1992 års taxering.

punkt 2

Investeringfonder och liknande fonder som kan förekomma
övergångsvis skall vid beräkning av kapitalunderlaget enligt 3 och 4 §§
betraktas som skulder.

punkt 3

Behållning pä uppfinnarkonto får till hälften räknas som
tillgång vid beräkning av kapitalunderlaget.

punkterna 45

Avskattning av resultatutjämningsfond, avsättning till
internvinstkonto och reserver i lager och pågående arbeten som kan finnas vid
övergången till det nya systemet regleras i lagen om återföring av obeskattade
reserven Enligt denna lag fastställs ett uppskovsbelopp som skillnaden mellan
de obeskattade reserverna och den survavsättning företaget gjort.

Vid återföringen av dessa reserver och fastställande av
uppskovsbeloppet fär reserverna räknas in i kapitalunderlaget med 85 % för
juridiska personer och med 75 % för fysiska personer som väljer avsättning till
kapital- och lö-nebaserad reserv (för fysiska personer som beräknar avsättning
på inkomstunderlaget räknas de återförda reserverna i sin helhet in i
underlaget).

Underlaget för surv utgörs av företagets beskattade egna
kapital. För juridiska personer ligger en latent skatteskuld pä 30% i de
obeskattade reserverna. Detta skulle tala för att enbart 70 % av reserverna
skulle medräknas i survunderlaget. Beräkningar visar dock att detta skulle ge
en ojämn av-skattningsprofil - i förhållande till den avsedda med 25 % per år -
med för högt skatteuttag det första, det tredje och det fjärde året och ett för
lågt skatteuttag det andra året. Om å andra sidan de obeskattade reserverna i
sin helhet räknas in i underlaget blir förhällandet det motsatta med bl.a. ett
för högt skatteuttag det andra året. Detta resultat följer av att
survunderlaget i båda fallen kommer att variera mellan olika år under
avskattningsperioden.

Det sammanlagda avskattningsbeloppet för hela perioden är
oberoende

av vilken modell som väljs. Problemet gäller periodiseringen. Därutöver

kommer det fastställda uppskovsbeloppet - om man väljer extremerna ...-

s. 746 Kontrollera mot PDF

70 eller
100 % - att ge en felakdg bild av storieken på skatt som fakdskt Prop.
1989/90:110 kominer att betalas. Beräkningar visar att avdrag för halva den
latenta skatteskulden - dvs. med 15 % av gamla reserver - på ett
tillfredsställande sätt löser såväl periodiseringsproblemet som denna
missvisning.

Det förhållande som framhållits ovan gäller även för
fysiska personen Den latenta skatteskulden uppgår här till 50 % - för fysiska
personer som enbart betalar kommunalskatt. Även här är det motiverat att i
survunderlaget medräkna hälften av den latenta skatteskulden - 25 % - i de
återförda reserverna.

Det uppskovsbelopp som redovisas vid utgången av det
närmast föregäende beskattningsåret, dvs. efter avdrag för den del av beloppet
som föregående år återförts till beskattning, räknas in i survunderlaget med
70 % för juridiska personer och med 50 % för fysiska personer (däremot skall
det uppskovsbelopp som redovisas vid beskattningsårets utgång inte påverka beräkningen
av underlaget). Här beaktas hela den latenta skatteskulden. Det innebär att den
successiva överföring av uppskovsbeloppet till skatt och redovisat eget
kapital som sker under avskattningsperioden inte inverkar på survavsättningens
storlek.

Vid beräkning av kapitalunderlaget enligt 3 § skall årets
inkomstskatt beräknas schablonmässigt (jfr kommentaren till 3 §). I underlaget
för beräkning av schablonskatt skall inte ingå de obeskattade reserver som
skall återföras till beskattning, inte heller den del av uppskovsbeloppet som
tas upp till beskattning.

punkt 6

Vid beräkning av kapitalunderlaget för fysiska personer
och dödsbon finns en bestämmelse som skall förhindra att negativa
kapitalunderlag vid övergången ger upphov till räntefördelning. Redovisas ett
negativt kapitalunderlag vid 1992 års taxering får ett motsvarande belopp
minskat med fribeloppet enligt reglerna om räntefördelning i punkt 16 av
anvisningarna till 22 § KL behandlas som en övergångspost vid 1992-1999 års
taxeringan

I andra stycket anges hur övergångsposten skall beräknas
om den skattskyldige har flera förvärvskällor avseende enskild
näringsverksamhet.

Ett exempel fär illustrera.

Anta att den skattskyldige har tre förvärvskällon A-C, i
vilka kapitalunderiaget är -I- 300 000, -100 000 och - 400 000. Det
sammanlagda kapitalunderlaget är således -200 000. Därav belöper 1/5-del eller
40 000 på B och 4/5-delar eller 160 000 på C. Beloppet skall reduceras med 50
000 motsvarande fribeloppet. Den skattskyldige kan välja hur han vill fördela
fribeloppet.

Vid beräkning av kapitalunderlaget vid 1992 års taxering
skall andra fastigheter än omsättningsfastigheter enligt tredje stycket tas
upp till det högsta av de värden som anges i 6 § andra stycket, dvs. det högsta
av värdena enligt 5 § första stycket 4 eller 5 § andra stycket (i båda fallen
efter att värdena reducerats till 70%).

Bestämmelserna i första-tredje styckena gäller inte vid
beräkning av kapi

talunderlag i handelsbolag. 74

s. 747 Kontrollera mot PDF

pimkt 7 Prop. 1989/90:110

Som framgår av punkt 22 av övergångsbestämmelserna till
lagen om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) gäller övergångsvis särskilda
regler när ett handelsbolag avyttrar näringsbetingade aktier m.m. Vinst vid en
sädan avyttring beskattas i inkomstslaget kapital om avyttringen sker före utgången
av är 1991 och - enligt de permanenta reglerna i punkt 1 tredje stycket sista
meningen av punkt 1 av anvisningarna till 22 § KL - i inkomstslaget
näringsverksamhet om avyttringen sker senare. Beräknas handelsbolagets
kapitalunderlag vid 1992 års taxering enligt reglerna för fysiska personer och
dödsbon - dvs. med utgångspunkt i förhållandena vid beskattningsårets ingång -
skall aktierna räknas in i underlaget endast om bolaget alltjämt innehar
aktierna vid beskattningsårets utgång.

12.6 Lagen om återföring av obeskattade reserver

1 §

Av första stycket framgår vilket bokslut som skall ligga
till grund för beslutet om uppskovsbelopp. I stycket anges att uppskov kan
medges med beskattningen vid äterföringen av de obeskattade reserverna. I
första stycket anges ocksä att bestämmelserna i lagen gäller för såväl fysiska
som juridiska personer utom dödsbon som behandlas som handelsbolag.

I andra stycket definieras de obeskattade reserverna för
vilka uppskov kan medges. Därmed avses resultatutjämningsfond, avsättning till
internvinstkonto och reserver i lager och pågående arbeten. Har
supplementärregel 1 tillämpats vid lagervärderingen och har nedskrivning gjorts
med ett belopp som överstiger värdet av varulagret vid beskattningsårets utgång
utgör även det belopp som avsatts till lagerregleringskonto en obeskattad
reserv. Med lager avses även skadeförsäkringsföretags, bankers och andra
finansiella företags värderegleringskonton. Vad gäller lager och pågående
arbeten skall den faktiska värderingen vid - i normalfallet - 1991 års taxering
jämföras med det värde som skulle ha godtagits om man vid denna taxering
tillämpat de regler som gäller vid 1992 års taxering.

När det gäller livförsäkringsföretagen innebär
bestämmelsen att de reserver som påverkat beskattningen hos företaget - dvs.
K-försäkringsdelen -omfattas av de särskilda avskattningsreglerna.

I iredje stycket anges att särskilda regler gäller för de
finansiella företagen.

2§

Av paragrafen framgår att ett beslut om uppskovsbelopp är
en del av inkomsttaxeringen. Uppskovsbelopp skall bestämmas vid 1992 års
taxering ellen om företaget inte taxeras det året, vid 1993 års taxering. Ett
uppskovsbelopp skall bestämmas även om företaget väljer att återföra hela
beloppet vid 1992 års taxering. Även för banker m. fl. beslutas om uppskov. En
särskild bestämmelse finns om handelsbolag. Eftersom delägarbeskattning gäller
har särskilt föreskrivits att uppskovsbeloppet skall avse bolaget. Bestämmelsen
innebär att uppskovsbeloppet hänförs till bolaget och att beskattning sker

s. 748 Kontrollera mot PDF

genom att bolagets resultat under ifrågavarande år
påverkas av återfört upp- Prop. 1989/90:110 skovsbelopp före resultatfördelning
på delägarna. Uppskovsbeloppet kommer härigenom att proportioneras på
delägarna i förhållande till deras andel i handelsbolagets resultat. Detta
innebär ocksä att uppskovsbeloppet följer andelen och inte delägaren. Vid t.ex.
avyttring av andelen kvarstår ingen skyldighet för delägaren att svara för
framtida uppskovsbelopp.

Rätten till lagernedskrivning begränsades för bl. a.
aktiebolag genom lagsdftning under hösten 1989 (prop. 1989/90:50, SkUlO, SFS
1989:1021). Ändringen kan få vissa konsekvenser för ett aktiebolag som
tillsammans med en fysisk person är delägare i ett handelsbolag.
Skatteutskottet påpekade (SkU 10 s. 94 f) att om handelsbolaget gjort
lagernedskrivning enligt de regler som gäller för fysiska personer så mäste
överskjutande belopp återläggas i aktiebolagets deklaration. Senast när hela
lagerreserven äterförs-och uppskovsbeloppet beslutas - bör aktiebolaget få
avdrag med motsvarande belopp.

3 §

Uppskovsbeloppet är skillnaden mellan de obeskattade
reserverna och - i förekommande fall - avdrag för årets survavsättning.
Följaktligen ingår i avdragsposten även den del av survavsättningen som kan
sägas utgå på årets vinst (K-surv för juridiska personer), förändringen i
lönesumman under året (L-surv för fysiska och juridiska personer) eller på
årets nettointäkt (I-surv för fysiska personer).

Förfarandet innebär dels att den del av uppskovsbeloppet
som får fördelas blir mindre än om avdragsposten reducerats med denna del av
survavsättningen, dels att i praktiken skattebetalningarna blir något högre
det första året. Detta kompenseras dock genom att skattebetalningarna under
återstoden av avskattningsperioden blir något lägre. En korrigering med en
schablonmässigt beräknad survavsättning grundad pä årets resultat (K-surv och
I-surv) eller på förändringen i lönesumma (L-surv för fysiska och juridiska
personer) skulle vidare medföra tekniska komplikationer där olika regler skulle
behöva tillämpas för olika slag av skattskyldiga.

4§

Av paragrafen framgår att uppskov med beskattningen skall
medges först efter yrkande. Sådant uppskov medges endast icke-finansiella
företag.

5§

Av första stycket följer att företaget kan fördela
beskattningen av uppskovsbeloppet vid 1992 - 1995 ärs taxeringar med lägst 25
% per år. Företaget kan tidigarelägga - men inte senarelägga - beskattningen i
förhällande till detta schema.

Fysiska personer behöver enligt andra stycket inte ta upp
någon del av be

loppet vid 1992 ärs taxering. Om fysiska personer ingär som delägare i han

delsbolag behöver bolaget vid 1992 års taxering inte ta upp den del av upp

skovsbeloppet som belöper på de fysiska personerna. Utnyttjas denna möj

lighet gäller vid följande ärs taxeringar bestämmelserna i första stycket. Det 748

s. 749 Kontrollera mot PDF

innebär
bl. a. att minst 50% av uppskovsbeloppet skall tas upp vid 1993 ärs Prop.
1989/90:110 taxering.

Tredje stycket reglerar den situationen att ett företag
inte taxeras ett är, t.ex. till följd av att räkenskapsåret förlängts. I sädana
fall tas vid den därpå följande taxeringen ut ett tillägg om 10 %. Tillägget
beräknas på det uppskovsbelopp som enligt första stycket lägst skulle ha
tagits upp till beskattning vid taxeringen föregäende är (jfr exempel i
avsnitt 8.13.1). Eftersom fysiska personer inte behöver ta upp någon del av
uppskovsbeloppet vid 1992 ärs taxering utgår inte något tillägg vid 1993 års
taxering.

I fjärde stycket finns regler för det fall att
förvärvskällan upphön Huvudregeln är att återstående del av uppskovsbeloppet
omedelbart skall tas upp till beskattning. Ett undantag från denna princip
gäller om en fysisk person överför sin näringsverksamhet eller driften av denna
till ett aktiebolag. För att sådan överföring skall medges bör
förutsättningarna vara sädana att möjlighet föreligger att föra över
tillgångar till skattemässiga restvärden till aktiebolaget utan att
uttagsbeskattning kommer i fråga. I lagtexten har villkoret formulerats sä att
intressegemenskap skall föreligga mellan den fysiska personen och aktiebolaget.
Beskattning av uppskovsbeloppet träffas hos aktiebolaget av bolagsskatt om 30%
och inte av progressiv inkomstskatt och avgifter som fallet är vid återföring
hos egenföretagare. Bestämmelsen är formulerad så att den ger möjlighet för
ägaren av en jordbruksfastighet att behälla själva fastigheten i egen ägo medan
övriga tillgångar och skulder förs över till den juridiska personen.

Enligt fetnte stycket skall återstående del av
uppskovsbeloppet återföras till beskattning när ett dödsbo övergår till att
beskattas enligt reglerna för handelsbolag.

6§

För de finansiella företagen gäller att uppskov sker vid
debiteringen av preliminär och slutlig skatt. Reglerna gäller för samtliga
finansiella företag som kommer att lyda under kapitaltäckningsregler utom
hypoteksinstituten samt SBAB.

Av andra stycket framgår att hela uppskovsbeloppet tas upp
till beskattning vid 1992 eller-om företaget inte taxeras detta är- vid 1993
års taxering. Debitering av preliminär och slutlig skatt pä uppskovsbeloppet
sker dock under en fyraärsperiod som om skatten belöpte pä beskattningsår som
taxeras 1992 - 1995. Vid beräkning av den skatt som kan anses belöpa pä
uppskovsbeloppet fär,vid 1992 - eller i vissa fall 1993 - års taxering en
proportionering av den totala skatten göras på uppskovsbeloppet resp. övrig
inkomst. Någon valfrihet att tidigarelägga skattebetalningen finns inte.

7§

Den skattskyldige bör ha rätt att välja om
uppskovsbeloppet (inkomstbelop

pet) skall behandlas som förmänsgrundande inkomst eller ej (avsnitt 5.6). I

det förra fallet tas fulla egenavgifter ut och i det senare fallet endast
särskild

löneskatt. Sädan valrätt blir givetvis aktuell endast om inkomstbeloppet in

gär i förvärvskälla där inkomsten i övrigt är förmånsgrundande och underlag 749

s. 750 Kontrollera mot PDF

för fulla egenavgiften I
det fall det rör sig om en passiv näringsverksamhet Prop. 1989/90:110 eller
den skattskyldige på grund av sin ålder skall betala endast särskild löneskatt
gäller detta naturligtvis också i fråga om det här aktuella inkomstbeloppet.

Regeln
har utformats så att inkomstbeloppet i de fall en valmöjlighet föreligger blir
förmänsgrundande och underlag för fulla egenavgifter endast om den
skattskyldige framställer yrkande om detta.

12.7 Lagen (1989:1046) om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring

Ändringen
föranleds av att basbeloppet skall beräknas med utgångspunkt från prisläget i
oktober i stället för november (avsnitt 4).

12.8 Lagen (1962:381) om allmän försäkring

3 kap.

2§

Ändringarna
i första styckets inledning och i andra och tredje styckena kommenteras i
specialmotiveringen till 2 kap. 3 § SAL. I första stycket har också tagits in
en regel om att vissa ersättningar från fåmansföretag m.m. inte skall anses som
inkomst av anställning. Socialavgifter eller särskild löneskatt skall därför
inte heller tas ut pä sädana ersättningan Därjämte har i andra stycket
justeringar skett med hänsyn till den nya indelningen i inkomstslag.

2a§

Ändringen
kommenteras i specialmotiveringen till 11 kap. 3 §.

11
kap.

2§

Ändringarna
i första styckets inledning kommenteras i specialmotiveringen till 2 kap. 3 §
SAL. Vidare har tagits in en regel om att vissa ersättningar från fåmansföretag
m. m. inte skall anses som inkomst av anställning. I en ny punkt, q, har
tillfälliga förvärvsinkomster tagits upp. Denna punkt kommenteras i
specialmotiveringen till 3 §.

3 §

I
första stycket har - med anledning av den nya indelningen i inkomstslag vid
taxeringen - punkterna a och b sammanförts.

I
den nya punkten b - samt 2 § första stycket q - avses sådana tillfälliga

inkomster som skall redovisas under inkomst av tjänst. Det kan vara fråga

om priser från fiske- eller kunskapstävlingar eller vinster från deltagande i

reklamtävlingan Hit hör även olika inkomster av hobbyverksamhet, även

om dessa kan vara mer varaktiga. Alla dessa avser ersättningar för utfört

arbete, antingen i egen regi eller inom ramen för annans verksamhet. I 75q

s. 751 Kontrollera mot PDF

mänga fall
kan det inte anses vara fråga om arbete för någon annans räkning. Prop.
1989/90:110

Tanken är att sädana inkomster skall inräknas i underlaget
för socialavgifter eller särskild löneskatt. Beroende av mottagarens ålder
skall antingen fulla avgifter eller endast särskild löneskatt utgå. I den mån
mottagaren inte fyllt 65 år skall sålunda beräkning av pensionsgrundade inkomst
göras för honom.

Avgörande för om sädana tillfälliga förvärvsinkomster
skall räknas som inkomst av anställning eller som inkomst av annat
förvärvsarbete är om de kan härledas ur ett uppdragsförhållande eller inte.

Lagrådet har anfört att denna princip för gränsdragningen
mellan de tvä inkomstslagen och därmed mellan de tvä olika avgiftssystemen inte
kommit till uttryck i författningsförslagen.

Den nya punkten b samt 2 § första stycket q tar som nyss
nämnts endast sikte pä sädana tillfälliga inkomster som skall beskattas i
inkomstslaget tjänst. När ett anställnings- eller uppdragstagarförhållande kan
anses föreligga skall ersättningarna i avgiftshänseende behandlas som
anställningsinkomster. Om den prestation som utgör grund för ersättningen inte
kan anses ha skett inom ramen för någon annans verksamhet utan är självständigt
bedriven skall ersättningen i avgiftshänseende behandlas som inkomst av annan
förvärvsverksamhet. För att klargöra denna uppdelning har i förhållande till
lagrådsremissens förslag viss omformulering gjorts i de nämnda bestämmelserna.

Som anförts i allmänmotiveringen (avs. 5.6.2) bör när
ersättningar som skall beskattas som inkomst av tjänst betalas ut av en person
bosatt utomlands eller utländsk juridisk person, som inte är att anse som
arbetsgivare, socialavgifter eller särskild löneskatt tas ut i form av
egenavgiften För att detta syfte skall uppnås krävs en komplettering av
lagrädsremissens lagförslag. Regler med den nu nämnda innebörden har därför
tagits in i första stycket e i förevarande paragraf och i 3 kap. 2 a §.

Avgörande för bedömningen av om inkomst av
näringsverksamhet skall anses som inkomst av annat förvärvsarbete och därmed
bli förmänsgrundande är det ställningstagande som görs vid taxeringen. Någon
särskild bedömning behöver således inte som för närvarande göras vid
beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten. Till följd härav utgår
nuvarande andra och fjärde styckena.

Slutligen har ett tillägg gjorts i det nya andra stycket
om att vissa ersättningar från fåmansföretag m.m. inte skall räknas som
inkomst av annat förvärvsarbete.

12.9 Lagen (1981:691) om socialavgifter

1 kap.

1 §

I paragrafen har ett tillägg gjorts som erinrar om att SAL
också tillämpas i fråga om den särskilda löneskatten.

751

s. 752 Kontrollera mot PDF

2 kap. Prop. 1989/90:110

3 §

Förändringen som gjorts i första meningen i första stycket
syftar till att i kombination tned de ändringar som gjorts i 3 kap. 2 § och 11
kap. 2 § AFL fånga in vissa förmåner och ersättningar som nu faller utanför
avgiftsområdet eller där tveksamhet har visat sig föreligga i detta avseende.

Dessa områden avser kostnadsersättningar, vissa
förmänstyper, ersättningar pä grund av arbete utan anställning eller uppdrag
samt avsaknad av förvärvssyfte.

Kostnadsersättning är en särskild ersättning som betalas
ut vid sidan av lönen för att täcka kostnader som arbetstagaren har i tjänsten.
Traktaments-och resekostnadsersättning utgör exempel pä detta.
Kostnadsersättningar skall avskiljas frän lön och ingår inte i underlaget för
beräkning av arbetsgivaravgifter.

Någon anledning att förändra denna princip kan inte anses
föreligga. Vad som gett upphov till problem är emellertid ett uttalande i
förarbetena till lagstiftningen, prop 1959:100, s. 86, enligt vilket
kostnadsersättningar inte avsägs grunda pensionsrätt även om de avvägts sä att
de innefattade en förtäckt löneförmån. Detta innebär att först när ersättningen
i sä hög grad avviker frän vad som kan anses som en rimlig kostnad att man
klart kan tala om en felaktig rubricering sä kan den komma att betraktas som
lön.

Regeringsrätten har i några avgöranden tolkat uttalandet
så att om ersättningen haft funktion av kostnadsersättning (traktamente) skall
beloppet inte grunda avgiftsplikt för arbetsgivaren om arbetsgivarens beräkningsgrunder
utgått från gällande kollektivavtal men varit gynnsammare än vad som följer av
RSV:s föreskrifter i ämnet.

1959 års uttalande tillkom när avgiftsnivån var väsentligt
lägre. Efterhand som denna stigit har arbetstagare och arbetsgivare haft ett
gemensamt intresse av en utveckling som bl.a inneburit en förskjutning frän
lön till andra ersättningan Det vore naturligtvis önskvärt om detta förhällande
kunde bringas att upphöra.

Även med beaktande av de nya reglerna för avdrag för ökade
levnadskostnader och resekostnader i tjänsten torde man fä räkna med att
förhållandet med ersättningar som utgör förtäckta löneförmåner kvarstår till
viss del. I en ny sista mening i första stycket har därför gjorts en koppling
till bestämmelserna i 10 § UBL som medför att med lön i förevarande avseende
skall likställas kostnadsersättning som inte enligt nämnda lagrum skall
undantas vid beräkningen av preliminär A-skatt.

Det har ibland hävdats att det finns vissa förmåner som
inte kunnat hänföras till varken lön eller naturaförmän och därför inte
omfattas av avgiftsplikt. Som exempel har angivits förvärv från arbetsgivaren
av egendom till underpris. Rättsläget är oklart pä denna punkt. Genom detta
förslag klarläggs att även denna typ av förmån skall avgiftsbeläggas.

Inom avgiftsområdet har upprätthållits en strikt krav på
att ett arbetsgi-var/arbetstagarförhällande skall föreliggga för att avgift
skall tas ut. Med sådant förhållande likställs dock
uppdragsgivar/uppdragstagarförhällande.

s. 753 Kontrollera mot PDF

Genom hänvisningen i förevarande paragraf till 3 kap. 2 §
andra stycket Prop. 1989/90:110 AFL likställs med inkomst av anställning ocksä
ersättning för arbete som någon utfört för någon annans räkning utan att vara
anställd i dennes tjänst. Däremot utgår inte avgifter på ersättningar eller
andra förmåner som utgår från någon som är närstående till arbetsgivaren. Genom
de föreslagna ändringarna i 3 kap. 2 § utvidgas avgiftsunderlaget till att
avse även sädana fall där ersättning utbetalas för utfört arbete utan att
anställning eller uppdrag föreligger. Detta innebär också att avgift skall tas
ut även om arbetet inte utförts i direkt förvärvssyfte.

Ändringen i första stycket punkt 10 är en följd av att
ersättning som avses i 4 § lagen (1984:947) om beskattning av utländska forskare
vid tillfälligt arbete i Sverige blir skattepliktig i sin helhet.

I en ny punkt 12 i första stycket undantas frän
avgiftsunderlaget vissa ersättningar m.m. från fåmansföretag.

Ändringen i tredje stycket är redaktionell och föranleds
av att fåmansföretagsreglerna omarbetats och flyttats.

5§

Med hänsyn till att avgifter enligt förslaget skall
betalas på alla ersättningar för utfört arbete, i vart fall i form av särskild
löneskatt är undantaget för bidrag till vinstandelsstiftelse inte längre
motiverat, varför tredje stycket upphävs.

3 kap.

3 §

I fråga om arbetsgivaravgifter gäller inte några särregler
för arbetstagare under 16 ån För egenföretagare under 16 år gäller dock att
avgifter inte alls tas ut. Inte i något fall är inkomst för denna kategori
pensionsgrundande. Däremot finns inte någon begränsning när det gäller
sjukpenninggrundande inkomst.

För att skapa likformighet skall även egenföretagare under
16 år betala fulla egenavgiften Detta har föranlett justeringar i andra och
tredje styckena.

5§

Nuvarande andra stycket upphävs eftersom indelningen i
aktiv och passiv näringsverksamhet blir avgörande för om fulla avgifter eller
särskild löneskatt tas ut.

12.10 Lagen om särskild löneskatt

1 §

753

I paragrafens inledning anges storleken av den särskilda
löneskatten och att det är en skatt som skall tillfalla staten. Vidare anges
underlaget för den sär-

48 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

s. 754 Kontrollera mot PDF

skilda
löneskatt som skall betalas av arbetsgivare. Underlaget utgörs av lön Prop.
1989/90:110 och andra förmåner, såsom naturaförmånen som betalats till
arbetstagare som vid det aktuella kalenderårets ingång är 65 år eller äldre.

I andra stycket hänvisas till SAL beträffande bestämmandet
av avgiftsunderlaget. Härav följer bl.a. att ersättningen till en och samme
arbetstagare under året skall ha uppgått till minst 1 000 kr. för att särskild
löneskatt skall utgå.

I paragrafens/dw/ö stycke stadgas att fysisk person och
dödsbo varje är skall betala särskild löneskatt. Underlaget för skatten utgörs
i första hand av inkomst av passiv näringsverksamhet. Hit hör främst inkomster
av förmögen-hetsförvaltande karaktär. Bestämmelserna härom finns i 18 § KL.
Bedömningen av om en näringsverksamhet skall anses vara av aktiv eller passiv
natur görs vid taxeringen.

Särskild löneskatt skall inte utgå pä sädana inkomster för
vilka den skattskyldige skall betala sedvanliga egenavgifter, vilket framgår
av andra stycket. Undantaget innebär att särskild löneskatt aldrig skall tas ut
parallellt med egenavgift.

Tredje stycket föranleds av nuvarande regler om
likställighetsavtal.

Reglerna om undantagande från underlaget för sjukpenning
m.m. och om taxeringen som grund för beräkningen skall gälla även för den
särskilda löneskatten.

3 §

I paragrafen anges för det första att bestämmelserna i 5
kap. SAL om exempelvis eftergift och uppbörd skall tillämpas även beträffande
den särskilda löneskatten. Vidare anges att de bestämmelser av t.ex.
skattemässig och straffrättslig natur som enligt fristående författningar
gäller för socialavgifter också skall tillämpas beträffande den särskilda
löneskatten. Detta medför bl.a. att den särskilda löneskatten blir avdragsgill
vid inkomsttaxeringen pä samma sätt som socialavgiften

Övergångsbestämmelser

Ett tillägg i förhällande till lagrådsremissens lagförslag
har gjorts till övergångsbestämmelserna avseende skattskyldiga vars
beskattningsår omfattar tid såväl före som efter utgången av juni 1990. Om den
skattskyldige inte visar annat skall i sådant fall en proportionering ske av
beskattningsårets inkomst sä att sä stor del av beskattningsårets inkomst
anses hänförlig till tiden efter nämnda tidpunkt som svarar mot förhällandet
mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela
beskattningsåret.

754

s. 755 Kontrollera mot PDF

12.11 Lagen
(1959:551) om beräkning av Prop.
1989/90:110

pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän

försäkring

Ändringarna i andra stycket har kommenterats i anslutning
till 2 kap. 3 § SAL. Ändringen i tredje stycket föranleds av höjningen av
schablonavdraget under inkomst av tjänst. Vidare har bemyndigandet i fjärde
stycket justerats med anledning av den ändrade indelningen i inkomstslag.

12.12 Lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel

Den särskilda skatten pä pensionsmedel är utformad som en
inkomstskatt. Den skulle därför i och för sig kunna inordnas i lagen som
statlig inkomstskatt. Skatten är dock av en speciell karaktär och avviker frän
tradidonell inkomstberäkning särskilt vad gäller kontoavsättningarna. Vidare är
även skattesatsen lägre än i övriga sammanhang. Av dessa skäl bör bestämmelserna
samlas i en särskild lag.

I §

I denna paragraf anges att skatten åren statlig skatt.
Skatteunderlaget regleras i 3 §.

2§

I 2 § definieras kretsen av skattskyldiga.

I 2 § 1 anges att svenska livförsäkringsföretag är
skattskyldiga. Definitionen anger att "företag" är skattskyldiga. I
gällande rätt har hittills två synonyma begrepp använts, försäkringsbolag och
försäkringsanstalt. Förslaget till ny lydelse av 2 § 6 mom. SIL innebär att ett
enhetligt begrepp skall användas, livförsäkrings/örefflg. I den nya lydelsen
av nyssnämnda lagrum definieras begreppet som ett företag, vars
försäkringsrörelse uteslutande eller så gott som uteslutande avser
personförsäkring.

Med livförsäkringsföretag avses sålunda såväl aktiebolag
som ömsesidiga bolag vilkas försäkringsrörelse uteslutande eller så gott som
uteslutande avser personförsäkring. För understödsföreningar som inte bedriver
yrkesmässig verksamhet gäller bestämmelsen i 2 § 3.

Bestämmelsen innebär att alla livförsäkringsföretag i och
för sig är skattskyldiga till avkastningsskatt dvs. även sådana som inte
bedriver försäkringsrörelse hänförlig till P-försäkring. Den avgränsning som
görs av skatteunderlaget i 3 § innebär dock att sädana företag inte kommer att
ha något skatteunderlag. Avgränsningen innebär likaså att företag med blandad
verksamhet inte kommer att ha något skatteunderlag enligt 3 § för den del av
rörelsen som inte är hänförlig till P-försäkring.

Även utländska livförsäkringsföretag som bedriver
försäkringsrörelse här i riket är skattskyldiga till avkastningsskatt, 2 § 2.

De
kvalitativa villkoren för vad som får klassas som pensionsförsäkring

innebär bl.a. att försäkringen mäste vara meddelad i en häri landet bedriven

försäkringsrörelse (punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL). Utländska försäk

ringsföretag som har koncession att bedriva nu avsedd försäkringsrörelse 755

s. 756 Kontrollera mot PDF

skulle
alltså kunna meddela P-försäkringar och därmed betala avkastnings- Prop.
1989/90:110 skatt. För närvarande finns dock inte något utländskt
livförsäkringsföretag i Sverige som har koncession att meddela sådan försäkring
som skulle medföra att företaget skulle behöva betala avkastningsskatt.

Beträffande understödsföreningar \2 § 3 gäller enligt 2 §
6 mom. SIL att sädana föreningar som enligt sina stadgar fär meddela annan
kapitalförsäkring än sädan som omfattar kapitalunderstöd pä högst 1 000 kn för
medlem anses som livförsäkringsföretag i fråga om verksamhet som är hänförlig
till livförsäkring. Sädana understödsföreningar är dä skattskyldiga till
statlig inkomstskatt och till avkastningsskatt - i förekommande fall. Den del
av den skattepliktiga verksamheten som avser K-försäkring beskattas enligt SIL
och övrig del (P-försäkring) beskattas enligt avkastningsskattelagen.

Pensionsstiftelser är skattskyldiga enligt 2 § 4. Med en
pensionsstiftelse avses enligt 9 S lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m,m. (tryggandelagen) en av arbetsgivare grundad stiftelse,
vars uteslutande ändamål är att trygga utfästelse om pension till arbetstagare
eller arbetstagares efterlevande.

Enligt 2 § 5 föreligger skattskyldighet för arbetsgivare
som i sin balansräkning redovisat en skuld under rubriken "Avsatt till
pensioner" i enlighet med nyssnämnda lag. Ordet arbetsgivare innebär att
såväl fysisk som juridisk person i och för sig kan vara skattskyldig till
avkastningsskatt.

3 §

I 3 § redovisas skatteunderlaget för var och en av de
skattskyldiga som avses i2§,

I första stycket anges att underlaget för skattskyldiga
som avses i 2 § 1-3 är nettointäkten av viss kapital- och
fastighetsförvaltning, nämligen den som belöper på P-försäkringskapital, Med
pensionsförsäkring avses en livförsäkring som enligt KL hänförs till den
kategorin. Bestämningen motsvarar delvis undantaget från skatteplikt som görs
när det gäller den statliga inkomstskatten i 2 § 6 mom, tredje stycket SIL.

Beträffande avgångsbidragsförsäkringen, AGB, bör följande
nämnas. Enligt 2 § 6 mom. tredje stycket SIL skall som nettointäkt av ett
livförsäkringsföretags försäkringsrörelse anses företagets intäkt av kapital-
och fastighetsförvaltning, med undantag för den del av intäkten som belöper pä
P-försäkringar och pä AGB. I den föreslagna nya lydelsen av lagrummet görs en
hänvisning till avkastningsskattelagen avseende den del av nettointäkten som
undantagits.

I nu förevarande bestämmelse i avkastningsskattelagen
stadgas att skatteunderlaget utgörs av nettointäkten av företagets kapital-
och fastighetsförvaltning såvitt avser endast P-försäkringskapitalet. Detta
innebär att intäkten såvitt avser förvaltning av kapital som belöper pä AGB -
som är en K-försäkring- inte beskattas enligt SIL och inte heller enligt
avkastningsskattelagen. AGB kommer därigenom att alltjämt vara en försäkring
som inte är underkastad beskattning.

Andra stycket anger skatteunderlaget för
pensionsstiftelsen Und' laget är

definierat på samma sätt som för försäkringsföretag m.fl. Någon ytterligare ..<-,

s. 757 Kontrollera mot PDF

precisering
med hänsyn till den skattskyldiges verksamhet behövs inte be- Prop.
1989/90:110 träffande pensionsstiftelse.

I det tredje stycket behandlas skatteunderlaget för
skuldkontoavsättningar.

Den pensionsskuld som redovisas i bokslutet skall motsvara
värdet av de pensionsutfästelser arbetsgivaren lämnat. För arbetsgivare som
tillämpar det s.k. FPG/PRI-systemet sker pensionsskuldsberäkningen genom PRLs
försorg. Arbetsgivare som inte omfattas av FPG/PRI-systemet tillämpar kapitalvärdesberäkningar
enligt försäkringstekniska grunder (jfr 3 § tryggandelagen). Inom
FPG/PRI-systemet sker viss skulduppräkning, som syftar till värdesäkring av
pensionerna samt efter beräkningsränta enligt försäkringstekniska grunder.
Skulduppräkningen följer av ITP-planen. För de fall att utfästelser inte avser
värdesäkrade pensioner sker uppräkning endast med beräkningsräntan enligt
grunderna.

Som anfördes i den allmänna motiveringen borde
beskattningen i och för sig utgå frän det mera exakta avkastningsmått som RINK
föreslog i sitt betänkande. Det visade sig emellertid att detta mätt på
avkastning var så pass komplicerat att beskattningsresultatet i en del fall
skulle bli direkt felaktigt. Detta skulle särskilt gälla de arbetsgivare som
tillämpar skuldföring utanför FPG/PRI-systemet, men skulle också kunna inträffa
i andra fall. Ett exempel på detta är att RlNK:s förslag innebär ett
hänsynstagande till den årliga faktiska avkastningen inom SPP. Den uppräkning
som föreslogs ligga till grund tog schablonmässigt hänsyn till den skattesats
om 20 % som RINK föreslog. Däremot beaktades inte att den faktiska effekten av
avkastningsskatten skulle kunna ligga pä en lägre nivå.

Som framgått av den allmänna motiveringen bör underlaget
av förenklingsskäl bestämmas till pensionsskuldens belopp.

Enbart avsättningar som gjorts med avdragsrätt vid
inkomsttaxeringen medräknas i skatteunderlaget. Detta uppnäs genom att
underlaget här anges till vad som är avsatt med avdragsrätt, såväl enligt
gällande rätt som med stöd av de övergångsbestämmelser från år 1975 som
alltjämt kan vara tilllämpliga.

I nu förevarande bestämmelse sägs därför att
pensionsskulden såvitt avser sådana pensionsåtaganden för vilkas tryggande
avdragsrätt föreligger enligt punkt 20 d jämfört med punkt 20 e av
anvisningarna till KL i dess nya lydelse och såvitt avser sådana
pensionsåtaganden för vilka avdragsrätt föreligger enligt 8 § lagen (1975:1348)
om ikraftträdande av lagen (1975:1347) om ändring i koinmunalskattelagen
(1928:370) skall utgöra underlag. Därigenom definieras underlaget pä ett sådant
sätt att det kommer att omfatta all den pensionsskuld som i dag kan vara avsatt
med avdragsrätt oavsett om den är avsatt enligt gällande rätt eller med stöd av
fortsatt tillämpning av äldre rätt.

Det skuldbelopp som skall ligga till grund för skatten
skall vara skuldbeloppet vid ingången av beskattningsåret. Skatten kommer i
princip att utgöra skatt på avkastningen under året. Jag har föreslagit att
denna skatt tas ut geriom en schablonmetod. Ett inslag i schabloniseringen är
att ingången av året används som grund för värderingen. Man skulle i och försig
kunna överväga att använda skulden vid årets utgång som underlag eller också
ett ge-

757

s. 758 Kontrollera mot PDF

nomsnittligt skuldbelopp. Ett genomsnitt kan ge ett
oriktigt resultat på Prop. 1989/90:110

grund av
bl.a. att skuldförändringar under året då kommer att slå igenom på

ett missvisande sätt. Av motsvarande skäl är det inte
lämpligt att använda

skulden
vid årets utgång. Den tekniskt enklaste lösningen är att använda

skulden
vid årets ingång, eftersom då bl.a. problem med skuldförändringar

under året undviks.

4§

I lagrummet hänvisas till reglerna för inkomstslaget
näringsverksamhet beträffande försäkringsföretag och pensionsstiftelser.

Hänvisningen innebär att dessa skattskyldiga skall beräkna
sin avkastning av kapital- och fastighetsförvaltningen enligt reglerna för
näringsverksamhet i SIL. Beskattningen skall dock ske enligt
avkastningsskattelagen.

Skattesats

5§

Först och främst slås fast att skattesatsen skall vara 10
% såvitt avser kapital hänförligt tjänstepension och 15 % såvitt avser övrigt
pensionskapital. Förvaltarna bör alltså utgå från hur stor del av deras
förvaltade pensionskapital som avser tjänstepension och hur stor del som avser
övrig pension. Avkastningen av pensionskapitalet delas sedan upp i motsvarande
andelar och beskattas därefter med tillämplig skattesats.

Begreppet tjänstepension är inte definierat. I gällande
lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL definieras
tjänstepensionsförsäkringen som en P-försäkring som har samband med tjänst och
för vilken den försäkrades arbetsgivare åtagit sig att ansvara för betalning
av hela avgiften. Som tjänstepensionsförsäkring avses också P-försäkring som -
om den anställde avlidit -tagits av den anställdes arbetsgivare till förmån för
den anställdes efterlevande och för vilken försäkring arbetsgivaren åtagit sig
att ansvara för betalning av hela avgiften. Denna avgränsning är en närmast
självklar fördel-ningsgrund. För pensionsstiftelser och kontoavsättningar torde
en uppdelning av kapital respektive skuld inte vara aktuell, eftersom i de
fallen fråga regelmässigt är om endast tjänstepension. I de fall tveksamhet
ändå kan uppkomma fär ledning sökas i de utfästelser som ligger till grund för
avsättningarna.

Som nyss påpekades kommer den uppdelning av
pensionskapitalet som jag föreslagit att innebära att privata individuella
P-försäkringar kommer att beskattas med den högre skattesatsen, 15 %. Därmed
uppkommer en särskild situation som har att göra med att en P-försäkring i
vissa fall kan överlåtas till följd av ett anställningsförhållande, varvid
försäkringen före eller efter överlåtelsen skall ha karaktär av
tjänstepensionsförsäkring.

Därav
följer att en P-försäkring kan förändra karaktär under den försäk

rades livstid. Övergången föranleder ocksä byte av skattesats. Byten beträf

fande en och samma försäkring kan ske flera gånger under försäkringens löp

tid. Det vore opraktiskt och med tiden ohanterligt om varje byte skulle med

föra beskattningskonsekvenser avseende den kapitalavkastning som försäk- -jro

s. 759 Kontrollera mot PDF

ringen genererat före överlåtelsen. Ett byte bör därför
inte innebära annat Prop. 1989/90:110 än att hela den mot försäkringen
svarande premiereserven och övriga tillgodohavanden avseende försäkringen
behandlas på det sätt som avkastningsskatten vid varje tidpunkt leder till.

När det gäller kontoavsättningarna föreskrivs i andra
stycket en skattesats om 1,1 % av skatteunderlaget enligt 3 § tredje stycket,
dvs. den skuld som är avsatt med avdragsrätt. Den valda skattesatsen beror
självfallet på att underlaget är annorlunda än i de tidigare tvä fallen. Den
skall ses som en del av en metod att genom en schablonisering uppnå en
beskattningsteknik som är hanterlig, men som ger ett resultat som motsvarar det
som uppkommer för försäkringsföretagen m.fl. skattskyldiga.

Vidare anges att skattesatsen skall jämkas i de fall
beskattningsåret över-eller understiger 12 månaden liksom i det fall att
skulden helt avlöses under beskattningsåret. Bestämmelsen är främst avsedd för
fall av brutna räkenskapsår och situationer dä en rörelse upphör under
beskattningsåret, t.ex. genom konkurs. Bestämmelsen tillämpas även dä en
pensionsskuld helt avvecklas under beskattningsåret. Av praktiska skäl bör
jämkningen inte utsträckas till situationer dä pensionsskulden endast delvis
avvecklas.

Övriga bestämmelser

6§

Avkastningsskatten för skattskyldiga som avses i 2 § 5
utgör en avdragsgill omkostnad vid inkomsttaxeringen. I bestämmelsen förklaras
att avkastningsskatten är en sädan avdragsgill skatt som avses i punkt 23 av
anvisningarna till 23 § KL.

7§

I lagrummet anges att beteckningar som används i
avkastningsskattelagen har samma betydelse som i KL och SIL, Med hänsyn till
det starka sambandet mellan avkastningsskatt och annan inkomstskatt är det
naturligt att samma begrepp används. Hänvisningen innebär t,ex, att
beskattningar enligt avkastningsskattelagen har samma betydelse som i KL och
SIL,

Avkastningsskatten är att se som en inkomstskatt, där för
vissa skattskyldiga endast en del av deras inkomster och kostnader är
skattepliktiga respektive avdragsgilla. Skatteunderlaget bör fastställas enligt
samma ordning som för skattskyldiga till statlig inkomstskatt, dvs, enligt
bestämmelserna i taxeringslagen. Skattskyldiga som avses i 2 § 1-3 och 5 är
deklarationsskyldiga redan i dag. För skattskyldiga som avses i 2 § 4
(pensionsstiftelser) tillkommer nu den omständigheten att de kommer att vara
Skattskyldiga till lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel. Detta innebär
att de måste åläggas deklarationsskyldighet.

Genom
hänvisningen till taxeringslagens regler blir de bestämmelser som

avser t.ex. omprövning och överklagande tillämpliga även beträffande av

kastningsskatten. 759

s. 760 Kontrollera mot PDF

Avkastningsskatten
bör debiteras och betalas enligt uppbördslagens reg- Prop. 1989/90:110 len

Senare i är,kommer att läggas fram förslag om erforderliga
lagändringar i såväl den nya taxeringslagen som UBL. Här bör enbart nämnas att
avkastningsskatten kommer att ingå som en del av de skattskyldigas slutliga
skatt och därför bli föremål för ordinarie uppbördsförfarande innefattande
bl.a. preliminärt uttag av den slutliga skatten. När lagen börjar dllämpas
kommer ett underlag att behöva bestämmas för den första preliminärdebiteringen.
För försäkringsföretagens del kan detta lämpligen lösas genom att de - som
redan i dag är deklarationsskyldiga - gör en bedömning med utgångspunkt i den
avkastning de hade under föregående är och betalar preliminär skatt enligt
denna bedömning. För arbetsgivare som gjort kontoavsättningar kommer likaså
avkastningsskatten att ingå i den slutliga skatten.

Pensionsstiftelserna får preliminärskattedeklarera med
utgångspunkt i den avkastning de hade föregående år, eventuellt justerad med
hänsyn till den metod för beräkning av avkastningen som avkastningsskattelagen
hänvisningsvis tillämpar

Hänvisningen till TL och UBL innebär att förfarandet så
långt möjligt skall ske enligt ordinarie regler.

Övergångsbestämmelser

Lagen skall träda i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas
första gången vid 1992 års taxering. Lagen skall dock inte tillämpas vid nämnda
taxering för förvärvskälla för vilken beskattningsåret har påbörjats före
ikraftträdandet. I övergångsbestämmelserna till det remitterade förslaget
reglerades den situation som kan uppkomma för skattskyldiga, vars räkenskapsår
påbörjats under andra halvåret 1990. I sådana fall skall skatten sättas ned
med ett belopp som motsvarar den andel av beskattningsåret som infallit under
kalenderåret 1990.

Lagrådet har inte haft några anmärkningar pä
övergängsregleringen i den delen. Enligt lagrådets mening borde dock frågan om
värderingen av värdepappersinnehav och innehav av fastigheter vid övergängen
till det nya systemet uttryckligen regleras i övergångsbestämmelserna.
Övergångsbestämmelserna har därför kompletterats.

Livförsäkringsföretagens värdepappersinnehav betraktas som
lager. Den lagerreserv som redovisas har haft skattemässig betydelse endast
beträffande K-försäkringsdelen av "livkapitalet". Den delen av
lagerreserven är obeskattad och kommer att återföras till beskattning enligt
reglerna i lagen om återföring av obeskattade reserver.

Värdepapperslagret får tas upp till det högsta av
anskaffningsvärdet eller marknadsvärdet.

Vad gäller värdering till marknadsvärde gäller enligt
allmänna principer

att ett lager som apporteras till en nystartad rörelse får tas upp till
marknads

värdet. Tillämpat på detta fall innebär det att värdepappersinnehavet i P-

försäkringsdelen får tas upp till marknadsvärdet vid övergångstillfället.

Detta värde kommer alltså att utgöra lagrets anskaffningsvärde. Övergångs

bestämmelsen i den delen innebär sålunda ingen ändring i förhällande dll 7q

s. 761 Kontrollera mot PDF

gällande
rätt. Marknadsvärde för aktier m.fl. värdepapper torde inte inne- Prop.
1989/90:110 bära några svårigheter att fastställa.

För fastighetsinnehavet gäller motsvarande resonemang.

Emellertid är det svårare att komma fram till något
marknadsvärde för fast egendom. Som grund för värderingen har här använts det
uppskattade fastighetsvärde som avses i t.ex. 7 kap. 9 och 9 a §§ FRL, där det
anges att det uppskattade värdet skall förtecknas. Detta värde torde vara ett
rättvisande värde på fasdgheterna vid övergångstillfället, särskilt som
förteckningen skall ligga till grund för varje bokslut och alltså skall avse
värdena vid utgången av varje räkenskapsår Räkenskapsår för försäkringsföretag
är normalt kalenderår.

I bankinspektionens och försäkringsinspektionens
författningssamling (BFFS 1990:2) har getts föreskrifter om nyssnämnda
värdering. Det uppskattade värdet skall fastställas pä grundval av noggrann
expertvärdering. I föreskrifterna anges också vad som avses med expert i det
sammanhanget.

För skattskyldiga som inte bedriver försäkringsrörelse och
för vilka FRL inte är tillämplig torde den lämpligaste värderingsmetoden vara
att fastigheterna värderas på ett motsvarande sätt, dvs. av en expert.

12.13 Lagen om skatt på vissa premiebetalningar

I den allmänna motiveringen (avsnitt 6.10.11) har jag
redogjort för bakgrunden till den nu föreslagna lagen, dvs. dess syfte att
skapa neutralitet mellan beskattning av svenskt försäkringssparande och sådant
sparande som sker i en utomlands bedriven livförsäkringsrörelse.

1 §

I 1 § anges att skatten är en statlig skatt. Skatten skall
utgå på premier som eriäggs av såväl svenska juridiska som fysiska personer som
är bosatta här eller stadigvarande vistas hän Uttrycket "utomlands
bedriven försäkringsrörelse" används i gällande lydelse av punkt 1 av
anvisningarna till 31 § KL, avseende RSV:s rätt att genom dispens förklara att
försäkring meddelad i sådan försäkringsrörelse skall betraktas som
P-försäkring. Genom specifikadonen att premien skall avse personförsäkring
markeras att skatt inte skall utgå på premier för skadeförsäkring. Premieskatt
skall utgå oavsett om det är fråga om P- eller K-försäkring, varför någon
ytterligare precisering inte är nödvändig.

Skatt skall erläggas på premier oavsett om de betalas av
en fysisk eller juridisk person.

I andra stycket anges ett undantag frän beskattningen.
Skatt skall inte betalas för sådana premier som utgör en omkostnad i en
näringsverksamhet som bedrivs utomlands.

2§

12 § anges det i och för sig självklara att det är den som
har slutit försäkringsavtal med försäkringsgivaren, som är skattskyldig. Denne
behöver i och för

sig inte
vara den som är försäkrad. Definidonen av begreppet försäkringsta-

761

s. 762 Kontrollera mot PDF

gare i 2 § andra stycket försäkringsavtalslagen (1927:77)
har använts som fö- Prop. 1989/90:110 rebild.

För utländska försäkringars del torde den vanligaste
situationen i dag vara att försäkringstagaren och den försäkrade är samma
person. Det kan emellertid tänkas uppkomma fall att identitet inte råder
mellan försäkringstagare och försäkringens ägare. Äganderätten kan t.ex. ha
övergått till annan än den som ursprungligen tecknat försäkringen. I sådana
fall stadgar de svenska allmänna livförsäkringsvillkoren att den som äganderätten
övergått till därefter skall betraktas som försäkringstagare.

För det fall att försäkringen övergår till annan
föreskrivs att skattskyldig skall vara inte endast den som slutit avtalet utan
även den som vid överlåtelse av försäkringen kan anses träda i dennes ställe.

Skattenivån bestäms i 3 § till 15 %. Valet av nivå har
diskuterats i den allmänna motiveringen.

4§

Skattskyldighet inträder enligt 4 § varje gång betalning
sken Denna tidpunkt kan vara svär att entydigt bestämma. Avgörande bör normalt
vara den tidpunkt dä beloppet bokförts i valutabank för mottagarens räkning.
Skattskyldigheten är inte knuten till storleken av det betalade beloppet.

5 §

I 5 § finns en dispensbestämmelse avseende de fall där
sparande sker i ett utländskt försäkringsföretag, som i sitt hemland är
underkastat beskattning som är jämförlig med den föreslagna svenska
livförsäkringsbeskattningen. Det är givetvis inte möjligt att åstadkomma en
nedsättning i sädana fall som exakt motsvarar effekten av den utländska
beskattningen. Nedsättningen får därför ske mera schablonmässigt pä det sättet
att skatten sätts ned med hela beloppet, om beskattningen kan bedömas vara
jämförlig med den svenska och i övriga fall med hälften.

6§

I 6 § anges att den skattskyldige skall anmäla sig till
beskattningsmyndigheten. En sädan anmälan skall göras när skattskyldighet
uppkommer. Sker flera betalningar under en och samma redovisningsperiod behöver
inte en ny anmälan göras varje gång betalning sken En förebild för denna typ av
anmälan finns i 8 § lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper,
där skattskyldig inte endast är fondkommissionän utan även annan som uppnår
viss omsättning.

7- §§

I 7 § anges att deklaration skall avlämnas för varje
beskattningsår då betalning skett. Vad som avses med beskattningsår anges i 9
§ lagen (1984:581)

om
punktskatter och prisregleringsavgiften LPP, I 8 § anges att förfarandet

762

s. 763 Kontrollera mot PDF

följer den lagen. Beskattningsår enligt LPP utgörs av
kalenderår i fall som . Prop, 1989/90:110 kan bli aktuella beträffande
premieskatten. Med tanke på karaktären av be talningar, som för varje enskild
inte kan antas bli särskilt frekventa över ett år, får kalenderåret anses
utgöra den lämpligaste redovisningsperioden. Skatten kommer dä att fastställas
och betalas enligt de regler som hänvisas till i 8 §, nämligen
förfarandereglerna i LPP. Premieskattelagen införs i 1 § 1 i LPP. Därigenom
blir RSV beskattningsmyndighet.

12.14 Lagen om ersättningsfonder

Den nya lagen om ersättningsfonder motsvarar i stort EFL.
Den basbreddning och sammanslagning av inkomstslag som är en följd av URF:s
och RINK:s förslag medför förenklingar i olika avseenden. En sådan förenkling
är att möjligheten att göra fondavsättning för förlorade lagertillgångar i
andra fall än för djurlager bortfallen

Byggnader och markanläggningar bildar en egen fond vilket
är naturligt eftersom avskrivningsreglerna har gjorts mer likartade.
Inventarier och djurlager behandlas särskilt.

Enligt gällande regler finns inte möjlighet att göra
avsättning för ersättning avseende mark, t.ex. vid brandskada pä skog. För
vissa extraordinära situationer finns i dag möjlighet till uppskov enligt
UppskL. För att inte försvåra en återanskaffning ges i framtiden möjlighet
till en uppskjuten beskattning av ersättning för mark inte endast i de rena
tvångsavyttringsfallen från UppskL utan även vid brandskada. Med mark avses
inte bara "råmark" utan ocksä växande skog, takter och annat som
omfattas av reglerna om beskattning av fastighetsvinst och som inte avser
byggnader och markanläggningar

Bankgaranti behöver inte lämnas. Enligt 7 § UppskL krävs
sådan vid s.k. preliminära uppskov. Motsvarande krav finns däremot inte i EFL
eller motsvarande tidigare lagsdftning.

I förslaget till lag om ersättningsfonder har i stort den
nuvarande tekniken i lagen om eldsvådefonder behållits. De ändringar som i
detta avseende föreslagits hänger samman med möjligheten att göra avsättning
för markersättning.

I det följande kommenteras endast de ändringar i
förhällande till nu gällande regler som föresläs.

Enligt andra stycket har dödsbo som beskattas som
handelsbolag inte rätt till avdrag för avsättning till ersättningsfond.

Mark är inte en sädan tillgäng som skrivs av enligt 15 §
andra stycket BFL. Enligt tredje stycket gäller därför beträffande markfonden
inget krav på överensstämmelse med räkenskaperna.

2§

Av andra stycket följer att förslaget innebär en
utvidgning i förhällande till gällande regler genom att avsättning föresläs fä
göras för inventarier som avyttrats i samband med en tvångsmässig
fastighetsförsäljning,

763

s. 764 Kontrollera mot PDF

I
andra stycket anges vidare de fall då en fastighet skall anses avyttrad på
Prop. 1989/90:110 grund av tvång. Förslaget innebär att nuvarande 2 § första
stycket 1-3 UppskL arbetas in i lagen om ersättningsfonder. Inlösen enligt 8
kap. FBL och andra tvångsmässiga fastighetsbildningsätgärder innefattas i
uttrycket "expropriation eller liknande förfarande". Däremot
innefattas inte - till skillnad mot vad som gäller för närvarande - frivilliga
fasdghetsregleringar enligt 5 kap. FBL.

Tredje
stycket motsvarar 2 § andra stycket UppskL med den ändringen att frivilliga
allframtidsupplätelser inte omfattas.

[fjärde
stycket anges att avdrag för avsättning till annan fond än för djurlager inte
fär göras i fråga om omsättningstillgångan Att ersättningsfond inte heller får
tas i anspråk för investering avseende sådana tillgångar framgår av

4 § andra och tredje
styckena.

3 §

Avdrag
för avsättning till ersättningsfond skall göras i samma förvärvskälla som
ersättningen hänför sig till.

I
likhet med nuvarande regler i EFL innebär bestämmelserna att man skall beakta
om nettometoden har tillämpats eller om utrangeringsavdrag har medgetts. På
motsvarande sätt finns i sista stycket en spärregel för lagen

I
fråga om avyttrad fastighet får avdraget inte överstiga den skattepliktiga
vinsten och de medgivna värdeminskningsavdragen m.m. som skall tas upp som
intäkt av näringsverksamhet.

4§

Liksom
enligt dagens regler skall ersättningsfonderna användas för anskaffning av
samma slags tillgångar som avsättningen avsett. Av första och andra styckena
framgår emellertid vissa undantag från denna princip. En fond för inventarier
fär användas också för investering i djurlager och en fond för byggnader och
markanläggningar fär användas även för investeringar i inventarier och
djurlagen

5 §

I
första stycket har dagens regler behållits när det gäller ersättningsanskaffning
samma ån De ändringar som vidtagits föranleds av den nya markfonden. En
motsvarande regel för inventarier behövs inte eftersom nettometoden kan
tillämpas.

6§

Av
paragrafen framgår att en ersättningsfond skall tas i anspråk i den förvärvskälla
som avsättningen hänför sig till. Om det finns särskilda skäl får dock
skattemyndigheten medge att en fond som har avsatts i viss förvärvskälla tas i
anspråk i en annan förvärkälla. Vad gäller tillämpningen av dispensregeln kan
hänvisas till förarbetena (prop. 1980/81:68 s. 227) till EFL.

764

s. 765 Kontrollera mot PDF

7§ . Prop. 1989/90:110

Samma teknik som gäller enligt EFL - justering av
avskrivningsunderlaget -har behållits för inventarier, byggnader och
markanläggningar. Denna teknik kan emellertid inte användas beträffande mark.
Den föreslagna metoden innebär att ianspräktagandet av en ersättningsfond för
mark sker genom själva anskaffningen och inte genom en avskrivningsåtgärd.
Ingångsvärdet på ersättningsfastigheten reduceras med det ianspråktagna
beloppet. Först vid en framtida avyttring av fastigheten uppkommer den
skattemässiga effekten av ianspräktagandet.

Vad i paragrafen sägs om ersättningsfond skall gälla även
del av sådan fond.

8§

Turregeln i paragrafen gäller endast fonder av samma slag.

9§

Bestämmelsen i andra stycket hänger samman med att avdrag
för avsättning bör kunna medges även om t.ex. en hel jordbruksfastighet
exproprierats. Vad i paragrafen sägs om ersättningsfond skall gälla även del av
sädan fond.

I fjärde stycket finns bestämmelser om i vilken
förvärvskälla återföring skall ske. För fysisk person som fått avdrag för
avsättning vid tvångsmässig fastighetsförsäljning anges hur stor del som skall
återföras i inkomstslaget näringsverksamhet resp. i inkomstslaget kapital.

I tredje och femte styckena finns dispensregler av samma
slag som i EFL. Dispensmyndighet är dock skattemyndigheten. I vilka fall
dispens kan komma i fråga hänvisas till prop. 1980/81:68 s. 229.

10 §

Vid återföring till beskattning skall enligt/ö«w stycket
ett särskilt tillägg tas upp som intäkt i samma förvärvskälla som återföringen
görs. Vad i stycket sägs om ersättningsfond skall gälla även del av sådan fond.

Beträffande frågan i vilka fall synnerliga skäl föreligger
i andra stycket hänvisas till prop. 1980/81:68 s. 230.

11 §

Vad i första stycket sägs om att ersättningsfond kan
övertas gäller även del

av sådan fond. '

12 §

I paragrafen anges föreskrifter av huvudsakligen
administrativ natur.

13 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om hur
skattemyndighetens beslut en

ligt denna lag (se 6 § samt 9 § tredje och femte styckena) överklagas. Enligt

paragrafen överklagas sådana beslut hos riksskatteverket. Verkets beslut

kan inte överklagas. 65

s. 766 Kontrollera mot PDF

12.15 Lagen (1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen Prop. 1989/90:110

för viss aktieutdelning

/ §

Ändringarna
föranleds av sammanslagningen av inkomstslagen jordbruksfastighet, rörelse och
annan fastighet till näringsverksamhet. Investmentföretag eller
förvaltningsföretag kan enligt nuvarande regler inte fä avdrag (Annellavdrag).
Någon ändring har inte ansetts motiverad. Investmentföretag och
förvaltningsföretag undantas uttryckligen frän rätt till avdrag.

3 §

Paragrafen
upphävs. Genom bestämmelsen begränsas avdragsrätten till utdelning på inbetalt
belopp som belöper pä tillgång i rörelse och jordbruk. Det har inte ansetts
nödvändigt att i det nya systemet behålla inskränkningen (jfr dock
övergångsbestämmelserna och specialmotivering till dessa).

7§

Att
investmentföretag inte längre definieras som en särform av förvaltningsföretag
föranleder ändringar i/örira oc/; rt«(/ra ifycA:e«a. I andra stycket görs
vidare en ändring pä grund av den tidigare införda definitionen av utländsk
juridisk person i 16 § 2 mom. SIL (prop. 1989/90:47, SkU16, SFS 1989:1040).

Övergångsbestämmelserna

Bestämmelserna
innebär att i fråga om fastighetsförvaltning och värdepappersförvaltning
medges avdrag endast för emissioner som registreras efter utgången av är 1990.

12.16 Bokföringslagen (1976:125)

12
§ ,

Ändringen
i första stycket innebär att rätten att använda brutet räkenskapsår tas bort
för enskild näringsidkare, dödsbo, handelsbolag där fysisk person eller dödsbo
skall beskattas för bolagets inkomst samt för sådan juridisk person som
förvaltar samfällighet och vars inkomst skall beskattas hos delägarna. För
handelsbolagens del innebär kopplingen till beskattningen att regeln blir
tillämplig även på ett handelsbolag som inte har några fysiska personer eller
dödsbon bland delägarna men väl ett annat handelsbolag med sådana delägare.
Avgörande för frågan om ett handelsbolag skall få använda brutet räkenskapsår
eller inte är ägarförhållandena vid utgången av kalenderåret.

I
andra stycket har getts en generell möjlighet för regeringen eller myndig

het som regeringen bestämmer att under vissa förutsättningar ge dispens

från reglerna om förläggning av räkenskapsån Liksom tidigare finns en möj

lighet att dispensera från regeln att brutet räkenskapsår skall avslutas den 30 .,

s. 767 Kontrollera mot PDF

april, den
30 juni eller den 31 augusti. Förändringen innebär att bokförings- Prop.
1989/90:110 skyldig, som enligt de nya bestämmelserna skall använda kalenderån
kan fä dispens att använda ett brutet räkenskapsår.

Till att börja med kan dispens ges i sådana speciella fall
där det i dag finns förutsättningar att få använda annat brutet räkenskapsår än
de som anges i lagen. I övrigt gäller att dispensregeln skall användas mycket
restriktivt. Regeln är närmast avsedd att tillämpas i fall där en bokföringsskyldig
som skall redovisa per kalenderår ingår i en koncern som sedan tidigare har
annat räkenskapsår. Att det föreligger en koncernbildning är emellertid inte
dllräckligt för dispens. För att dispens skall kunna komma i fråga krävs
därutöver att det föreligger särskilda omständigheten t.ex. att koncernen som
helhet har en omfattande verksamhet medan verksamheten i handelsbolaget är
ringa. Dispens kan ocksä bli aktuell om det finns problem av alldeles speciell
art med att lägga om räkenskapsåret till kalenderår.

Enligt fetnte stycket skall den som är bokföringsskyldig i
fråga om flera rörelser använda samma räkenskapsår om inte dispens ges. Enligt
sjätte stycket gäller - som redan framgått - motsvarande i koncernen Med
koncern avses bl.a. aktiebolagsrättslig koncern och även koncern enligt 1 §
lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag. Detta innebär att
enen-skild näringsidkare kan vara moderföretag och ett handelsbolag antingen
moder- eller dotterföretag i koncernen. Av det nya första stycket följer att i
sädana fall skall räkenskapsåret för samtliga företag i koncernen vara kalenderår
om inte dispens medges enligt andra stycket. Dispensregeln i andra stycket har
inte föranlett någon ändring i den tidigare dispensregeln avseende flera rörelser
och koncernen Den regeln kvarstår alltså oförändrad.

Övergångsbestämmelser

För de som nu tillämpar brutet räkenskapsår och mäste
övergå till kalenderår gäller följande enligt övergångsbestämmelserna. Har
räkenskapsåret börjat löpa före den 1 juli 1990 skall det avkortas till den 31
december 1990. Sådana skattskyldiga kan således komma att åsättas två
taxeringar år 1991, exempelvis ett för räkenskapsåret 1.5.1989 - 30.4.1990 och
ett för det förkortade räkenskapsåret 1.5 - 31.12.1990. För skattskyldiga vars
räkenskapsår börjar löpa den 1 juli 1990 eller senare gäller att räkenskapsåret
antingen kan förkortas så att det avslutas den 31 december 1990 eller förlängas
till den 31 december 1991. Vid förkortning av räkenskapsåret kan två taxeringar
komma att åsättas är 1991.

12.17 Jordbruksbokföringslagen (1979:141)

8§

Ändringen ansluter till en ändring av 12 § BFL och innebär
att den som är skyldig att föra räkenskaper enligt JBFL inte längre fär
tillämpa brutet räkenskapsår.

767

s. 768 Kontrollera mot PDF

övergångsbestämmelser Prop. 1989/90:110

Se
kommentaren till övergångsbestämmelserna till ändringarna i BFL.

12.18 Lagen (1982:1193) om skattereduktion för
fackföreningsavgift

2
och 3 §§

Höjningen
av maximiunderlaget och sänkningen av procentsatsen har behandlats i avsnitt
5,5.3.

Ändringen
är en följdändring till upphävandet av de nuvarande reglerna om skattereduktion
i UBL,

5§

Ändringen
av tidpunkten för framställande av yrkande om skatteredukdon har behandlats i
avsnitt 5,5,3,

12.19 Lagen om nedsättning av vissa underhållsbidrag

Den
föreslagna lagstiftningen tar sikte på de övergångsfrågor som kan uppstå med
anledning av förslaget om slopad avdragsrätt för underhållsbidrag till icke
hemmavarande barn för tid efter den 1 januari 1991, eftersom avdragsrätten
beaktas vid fastställande av underhållsbidrag. Reglerna har utformats i
anslutning till reglerna om indexuppräkning av underhållsbidrag. Förutsättning
för nedsättning är att bidraget har bestämts före den 1 januari 1991 i svenska
kronon

Riksförsäkringsverket
har i sitt remissyttrande tagit upp problematiken med den föreslagna lagens
tillämpning pä interimistiska beslut om underhällsbidrag. Jag menar att man
bör kunna se saken på samma sätt som praxis har gjort när frågeställningen
uppkommit vid tillämpning av lagen (1966:680) om ändring av vissa
underhållsbidrag. Högsta Domstolen har i rättsfallet NJA 1976 s. 471 funnit att
indexuppräkning inte skall ske på grund av ett interimisdskt avgörande. Av NJA
1977 s. 515 framgår vidare att ett underhåll skall anses bestämt genom avtal
den dag då avtalet ingås även om det begärs att rätten skall fastställa
avtalet. Detta gäller även då överenskommelsen efterföljts av ett
interimistiskt beslut,

Hovrätten
över Skåne och Blekinge har anfört att det är önskvärt att nedsättningen
samordnas i tiden med den årliga automatiska uppräkningen av underhållsbidrag
med hänsyn till penningvärdets utveckling som sker den 1 februari. Jag delar
hovrättens uppfattning. Nedsättningen bör därför ske den 1 februari 1991 på
sätt framgår av 2 §. Av förenklingsskäl har därvid valts en genomsnittlig
procentsats om 30. Det normala torde bli en nedsättning med 75 kn per månad.
Inskränkningen i tredje stycket tar sikte på att undanta småbelopp från
nedsättning.

Bestämmelserna
i 3 § har sin förebild i 5 § lagen om ändring av vissa un

derhållsbidrag. 768

s. 769 Kontrollera mot PDF

12.20 Utsökningsbalken Prop. 1989/90:110

15 kap.

6a §

I paragrafen som är ny har tagits in den grundläggande
regeln om att lön får tas i anspråk för införsel endast om den överstiger
förbehållsbeloppet. En motsvarande regel avseende utmätning i lön finns i 7
kap. 4 §, där dock en något högre inkomstnivå är undantagen frän exekution.

Vidare har till lagrummet frän punkt I av anvisningarna
till 50 § KL överflyttats bestämmelserna om beräkning av normalbelopp.

9§

Bestämmelserna har justerats med hänsyn till innehållet i
6 a §. Beträffande innebörden av bestämmelsen i andra stycket hänvisas till den
allmänna motiveringen, avsnitt 5.8.1.

14 §

Ändringen innebär att införsel för underhållsbidrag inte
längre skall ha företräde framför avdrag för preliminär skatt. Se vidare
specialmotiveringen till 41 § 2 mom, UBL,

Övergångsbestämmelser

Enligt förslaget träder ändringarna i kraft den 1 juli
1990 och tillämpas i fråga om införsel som sker efter utgången av år 1990, De
nya föreskrifterna i

15 kap, 6 a § om beräkning av förbehållsbelopp
föreslås dock - med hänsyn

till tidpunkten för ikraftträdandet av ändringarna i KL - gälla från och med

den 1 juli 1990,

12.21 Lagen (1984:947) om beskattning av utländska

forskare vid tillfälligt arbete i Sverige

Beträffande de särskilda bestämmelserna om beskattning av
utländska forskare som arbetar tillfälligt i Sverige föreslås att den del av
skattelättnaderna som avser lön av sädan anställning eller uppdrag, 4 §,
slopas. Detta innebär att hela lönen av anställningen eller uppdraget, för
vilken forskaren är skattskyldig i Sverige, skall tas upp som intäkt.
Skattefriheten för kostnadsersättningar kvarstår enligt tidigare regler. Om
förskarskatténämnden beslutar att lagen skall tillämpas för vissa forskare även
för lön av anställningen eller uppdraget som kan uppkomma efter den 1 januari
1991 - något som kan följa av reglerna i 2 § - bör de äldre bestämmelserna
tillämpas för sädana inkomster.

769

49 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 1

s. 770 Kontrollera mot PDF

12.22 Lagen
(1979:84) om delpensionsförsäkring Prop. 1989/90:110

7§

Ändringen i andra stycket är redaktionell och föranleds av
att fåmansföretagsreglerna omarbetats och flyttats.

12.23 Lagen (1989:1023) om upphävande av lagen

(1966:172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt m.m.

Ändringen innebär att beskattning fno.m. 1992 års taxering
skall ske i inkomstslaget näringsverksamhet.

12.24 Utsökningsregisterlagen (1986:617)

7§

Ändringen i andra stycket är redaktionell och föranleds av
att fåmansföretagsreglerna omarbetats och flyttats.

12.25 Lagen (1987:813) om homosexuella sambor

I första stycket 6 hänvisas bl.a. till punkt 8 andra
stycket av anvisningarna till 32 § KL. Hänvisningen utgår eftersom den nämnda
bestämmelsen faller bort enligt förslaget.

Av skäl som anges i den allmänna motiveringen (6.10.13)
har lagens uppräkning av sambobestämmelselser som skall tillämpas även på
homosexuella sambor kompletterats såvitt avser de kvalitativa villkoren i KL
för efterlevandepension.

12.26 Lagen (1988:847) om skattelättnader för

allemanssparande och ungdomsbosparande

Ändringsförslagen har berörts i avsnitt 6.3.4. Endast tvä
tredjedelar av räntan resp. bonusräntan blir skattepliktig enligt förslaget.
Samma andel skall redovisas av reavinster och reaförluster på andelar i
allemansfonden Det förhällandet att endast två tredjedelar av förlusten skall
redovisas innebär inte någon inskränkning i bestämmelserna i SIL om begränsad
avdragsrätt för reaförlusten

12.27 Lagen om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.

1 §

I paragrafen anges lagens tillämpningsområde.

2§

Det är innehavaren av skogs- eller upphovsmannakonto som
är skattskyldig.

770

s. 771 Kontrollera mot PDF

3§ Prop. 1989/90:110

Skattesatsen har bestämts till 15 %. Enligt/ör5/a stycket
inträder skattskyldigheten när ränta gottskrivs ett konto. Normalt torde detta
ske vid årets utgång per den 31 december och då kontohavaren genom uttag frän
kontot gör anspråk pä därefter upplupen ränta. För att hindra att avtal träffas
om att ränta endast skall gottskrivas kontot med längre intervaller- exempelvis
endast vart femte är eller vid uttag från konto - har i respektive kontolag
intagits en bestämmelse med innebörd att ränta skall gottskrivas kontot ärligen
eller oftare (jfr motiveringen till 7 § skogskontolagen resp. 7 § lagen om upphovsmannakonto).

Av andra stycket framgår att skatt inte skall tas ut pä
ränta som belöper på tid efter det att räntan är skattepliktig som intäkt av
näringsverksamhet enligt resp. kontolag.

4§

Den myndighet som i första instans skall besluta i fråga
om skatten är RSV.

5 §

Banken är skyldig att innehålla skatten när ränta
gottskrivs ett konto,

I paragrafen regleras deklarationstiderna och vilka
uppgifter deklarationen måste innehålla, RSV kan medge att uppgifterna
redovisas på annat lämpligt sätt, exempelvis på magnetband,

7§

RSV kan i beslut förklara banken betalningsskyldig om
banken försurnmat att innehålla skatt. Sådant beslut får meddelas senast femte
året efter det år dä beloppet skulle ha innehållits,

8§

Paragrafen reglerar när och hur betalning skall ske, Samma
tidsgräns gäller för betalning som för deklarationens inlämnande.

9§

Bestämmelserna om restavgift och tilläggsavgift har
utformats efter förebild av 19 § kupongskattelagen (1970:624).

I första stycket finns bestämmelser om restavgift vid
dröjsmål med betalningen.

Efter två månaders dröjsmål med betalningen utgår vidare
tilläggsavgift enligt andra stycket.

10 §

I lagrummet ges bestämmelser om indrivning.

771

s. 772 Kontrollera mot PDF

11 § Prop. 1989/90:110

Lagrummet reglerar formerna för återbetalning för det fall
skatt innehållits och betalats in med för högt belopp.

12 §

Bestämmelsen om skatterevision har utformats efter
förebild av 24 § kupongskattelagen.

13 §

I första stycket regleras besvärsordningen. Såväl den
skattskyldige som banken och - för det allmännas räkning - allmänna ombudet
enligt kupongskattelagen är berättigade att överklaga riksskatteverkets
beslut.

Den i andra stycket föreslagna besvärstiden överensstämmer
med vad som i övrigt gäller på skatteområdet.

12.28 Skogskontolagen (1954:142)

1 §

Ändringen är en följd av att inkomstslaget
jordbruksfastighet ersätts av inkomstslaget näringsverksamhet.

2§

Ändringen i första resp. andra stycket c är en följd av
att inkomstslaget rörelse ersätts av inkomstslaget näringsverksamhet.

I tredje stycket har en hänvisning ändrats med hänsyn till
att bestämmelsen om ersättning i samband med allframtidsupplåtelse flyttats
från kommunalskattelagen till lagen om statlig inkomstskatt.

Ändringen i femte stycket föranleds av att begreppet
nettointäkt utmönstrats ur KL.

7§

Enligt/ö«(« stycket måste ränta på ett skogskonto
gottskrivas kontohavaren ärligen eller oftare. Bestämmelsen har tillkommit för
att hindra kringgående av lagen (1990:000) om skatt på ränta pä skogskontomedel
m.m.

Nuvarande första stycket bildar utan ändringar lagrummets
andra stycket.

I tredje stycket upplyses om att skatt utgår på
gottskriven ränta enligt den nyssnämnda lagen.

8§

Av
ändringarna framgår att den del av räntan som innehållits enligt lagen om skatt
på ränta pä skogskontomedel inte skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet.

9§

Ändringarna föranleds av införandet av inkomstslaget
näringsverksamhet.

772

s. 773 Kontrollera mot PDF

Övergångsbestämmelser Prop. 1989/90:110

Bestämmelsen avser konton för vilka vid lagens
ikraftträdande gäller villkor om att ränta inte skall gottskrivas årligen.
Villkor för ett sådant konto mäste ändras senast den 31 december 1992.

12.29 Lagen (1986:492) om tillfälliga regler för
insättning

på skogskonto

Ändringen är en följd av att inkomstslaget rörelse ersätts
av inkomstslaget näringsverksamhet.

12.30 Lagen (1979:611) om upphovsmannakonto

Ändringarna i 1 och 11 SS är en följd av att inkomstslaget
rörelse ersätts av inkomstslaget näringsverksamhet.

Motiven för ändringarna i 7 och 10 §§ är desamma som anges
i specialmotiveringen till de föreslagna ändringarna i 7 och 8 §§
skogskontolagen, motsvarande gäller övergångsbestämmelsen.

12.31 Lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av

realisationsvinst

UppskL skall upphöra att gälla i och med utgången av juni
månad år 1990. Den upphävda lagen skall emellertid tillämpas även
fortsättningsvis i fråga om 1991 och tidigare års taxeringar. Innebörden av
detta är att om den skattskyldige vid t.ex. 1990 ärs taxering erhållit ett
s.k. preliminärt uppskov blir frågan om definitivt uppskov att bedöma i
enlighet med den upphävda lagen även om ersättningsfastigheten anskaffas först
efter är 1991.

Lagen är ocksä tillämplig i fall som avses i punkten 3 av
övergångsbestämmelserna till lagen (1990:000) om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt. I punkten avses den situationen att vinst vid avyttring
av en fastighet blivit föremål för taxering senast vid 1991 års taxering och
att ytterligare betalning sker efter den 1 januari 1991. I så fall skall äldre
regler tillämpas vid vinstberäkningen. Vid taxeringen senast är 1991 var
UppskovsL tilllämplig och genom den nu aktuella övergångsbestämmelsen blir
lagen ocksä tillämplig med avseende pä tilläggsköpeskillingen.

På sätt som närmare utvecklats i specialmotiveringen till
övergångsbestämmelserna till SIL behälls den första kronans princip för
avyttringar som skett före ikraftträdandet (punkten 2). Detta innebär att om
betalning sker under år 1991 skall taxering ske vid 1992 ärs taxering.
Möjlighet till uppskov föreligger i sä fall inte.

12.32 Lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt

Den upphävda lagen tillämpas vid 1991 och tidigare ärs
taxeringan

I förhållande till lagrådsremissen har vissa redaktionella
ändringar och omarbetningar av lagtexten gjorts.

773 50 Riksdagen 1989/90. Saml. I. Nr
110 Del 1

s. 774 Kontrollera mot PDF

punkt I Prop. 1989/90:110

Vid 1991 ärs taxering skall utöver vad som framgår av 3 §
den upphävda lagen ytterligare en post beaktas vid beräkningen av det
nominella resultatet. Detta framgår av första stycket. Den justering som skall
göras avser avskrivningar på under året anskaffade inventarier. Ett belopp
motsvarande hälften av de avskrivningar som kan anses vara att hänföra till
inventarier som har anskaffats efter den 26 januari 1990 skall återläggas - om
inte anskaffningen grundar sig på ett skriftligt avtal som slutits senast
nämnda dag. Bestämmelsen skall endast tillämpas om avdrag medgetts med stöd av
huvudregeln vid räkenskapsenlig avskrivning (punkt 4 fjärde stycket av
anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen) eller restvärdemetoden (punkt 5
första stycket). De nya reglerna omfattar inte avskrivningar som medgetts med
stöd av kompletteringsregeln vid räkenskapsenlig avskrivning eller på grund av
faktisk värdenedgång (punkt 4 sjunde stycket resp. punkt 5 andra stycket). Reglerna
gäller inte heller avdrag för kontraktsavskrivning eller ianspråktagande av
investeringsfond e.d. under beskattningsåret.

Det tillägg som skall göras är hälften av skillnaden
mellan det vid inkomsttaxeringen medgivna värdeminskningsavdraget och ett
jämförelsebelopp. Jämförelsebeloppet räknas fram i tvä steg. I andra och tredje
styckena ges bestämmelser om hur underlaget för jämförelsebeloppet skall
beräknas. Tre olika delposter ingår:

a)
Denna post är
det skattemässiga restvärdet pä inventarierna vid utgången av närmast
föregäende beskattningsån

b)
Denna post är
anskaffningsvärdet pä de inventarier som anskaffats under beskattningsåret men
senast den 26 januari 1990. Inventarier som anskaffats efter nämnda datum kan
dock ingå om anskaffningen grundar sig på ett skriftligt avtal som slutits
senast nämnda dag.

c)
Denna post
motsvarar vad som vid räkenskapsenlig avskrivning utgör särskilt avdrag enligt
punkt 4 femte stycket av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen resp. vad
som vid restvärdeavskrivning dras av enligt punkt 5 första stycket av samma
anvisning.

Underlaget för jämförelsebeloppet utgörs sedan av summan
av beloppen enligt a och b med avdrag för beloppet enligt c. Om detta belopp
blir negativt skall det anses vara noll.

1 fjärde stycket anges att jämförelsebeloppet utgör 30 %
av underiaget om den skattskyldige yrkar avdrag för avskrivning enligt
bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning och 25 % om avdrag för
avskrivning yrkas enligt bestämmelserna om restvärdeavskrivning. Även om den
skattskyldige inte yrkat maximal avskrivning för inventariebeständet som helhet
skall man alltså utgå från att sa är fallet beträffande inventarier som ingår i
underlaget för jämförelsebeloppet.

Av femte stycket framgår att regeln skall tillämpas även
beträffande avdrag för avskrivning på tillgångar som inte är inventarier men
som behandlas som inventarier i avskrivningshänseende, t.ex. patenträtter och
andra tidsbegränsade rättigheter (jfr punkt 6 av anvisningarna till 29 §
kommunalskattelagen).

Enligt sjätte stycket finns en möjlighet att fä dispens
från det tillägg som 774

s. 775 Kontrollera mot PDF

skall göras. Dispens kan komma i fråga i de fall en
företagsgrupp omstruktu- Prop. 1989/90:110 reras och syftet huvudsakligen är
att uppnå rationaliseringsvinster. Kravet att inventarieanskaffningen skall
utgöra ett led i strukturrationalisering som kan anses särskilt önskvärd
innebär att det klart skall framgå att syftet med omläggningen av verksamheten
är att uppnå rationaliseringsvinster. Dispens bör naturligtvis inte ges om
transaktioner i skatteplaneringssyfte företas i samband därmed. Dispens kan
avse hela eller viss del av tillägget. Beslut om befrielse fattas av
länsskattemyndigheten. Skattemyndighetens beslut överklagas hos RSV.

punkterna 2-3

Bestämmelserna om återläggning av viss del av värdeminskningsavdragen
gäller enligt punkt 2 även vid 1991 ärs taxering till särskild vinstskatt. I
vissa speciella fall kan taxering till särskild vinstskatt bli aktuell vid 1992
ärs taxering. I punkt 3 anges därför att bestämmelserna om vinstdelningsunderlag
i den upphävda lagen skall tillämpas även vid detta ärs taxering till särskild
vinstskatt. Vissa anpassningar krävs för att reglerna om vinstdelningsunderlag
skall kunna tillämpas i det nya systemet.

12.33 Lagen (1960:63) om förlustavdrag

Den upphävda lagen tillämpas sista gången vid 1991 års
taxering.

I anslutning till andra stycket bör nämnas att avdrag
givetvis inte fär göras bäde mot taxerad förvärvsinkomst enligt KL och mot
inkomst av kapital enligt SIL.

Genom bestämmelserna i tredje stycket kan juridiska
personers förlustavdrag föras över i det nya systemet.

12.34 Lagen (1982:336) om avdrag för utdelning på
icke

börsnoterade aktier

Den upphävda lagen tillämpas t.o.m. 1991 års taxering.

12.35 Lagen (1979:609) om allmän investeringsfond

Genom lagstiftning hösten 1989 upphörde rätten till avdrag
för avsättning till allmän investeringsfond i bokslut den 31 december 1989
eller senare (prop. 1989/90:50, SkUlO, SFS 1989:1022). I
övergångsbestämmelserna föreskrevs en möjlighet till avsättning även därefter
för sådana företag som fått eller efter ansökan hos regeringen skulle komma att
få tillstånd att ta i anspråk sädan avsättring. Nu upphävs lagen.

Enhgt punkt 1 övergångsbestämmelserna skall lagen alltjämt
tillämpas för avsättningar som gjorts eller kommer att göras till följd av
beslut av regeringen enligt nämnda övergångsbestämmelser. I punkt 2 av
övergångsbestämmelserna till den upphävda lagen föreskrivs att utbetalning
enligt 8 och 9 §§ lagen inte får ske till företag som har medel på konto för
investering enligt lagen (1955:256) om investeringsfonder för
konjunkturutjämning. Av praktiska skäl föresläs nu att denna bestämmelse inte
skall tillämpas efter

utgången av juni 1990. Detta förslag är nytt i förhällande
till lagrädsremis- ''

sen.

s. 776 Kontrollera mot PDF

Avsättningar som gjorts i bokslut till ledning för 1991
ärs taxering påförs Prop. 1989/90:110 ett tillägg otn 70 % otn återföring sker
vid någon av taxeringarna 1992-1995. Detta framgår av punkt 2. Bestämmelsen i
punkt 3 är föranledd av det nya inkomstslaget näringsverksamhet. Vid 1996 -
eller i vissa fall 1997 - ärs taxering återförs kvarvarande avsättningar till
beskattning utan tillägg. Detta framgår av punkt 4.

12.36 Lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv

Den upphävda lagen tillämpas vid 1990 och tidigare ärs
taxeringan 1 fråga om skattskyldiga sotn vid 1991 ärs taxering taxeras för
beskattningsår med bokslut före den 30 april 1990 skall lagen tillämpas även
vid 1991 ärs taxering. Även vid senare ärs taxeringar skall den upphävda lagen
tillämpas i fråga om avsättningar som skett tidigare.

12.37 Lagen om upphävande av vissa fondförfattningar,

m.m.

Författningarna upphör att gälla vid utgången av är 1997.
Belopp som har avsatts enligt de olika fondlagarna och sotn inte har tagits i
anspråk tidigare återförs till beskattning vid 1996 eller - i vissa fall - 1997
års taxering.

12.38-40 Lagen (1954:40) om särskild fartygsfond, lagen
(1967:96) om särskild nyanskaffningsfond och lagen (1967:752) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet

De upphävda lagarna tillämpas vid 1991 och tidigare års
taxeringar. Även vid senare års taxeringar skall de upphävda lagarna tillämpas
i fråga om avsättningar som skett tidigare.

12.41 Lagen (1981:296) om eldsvådefonder

1 lagrädsremissen föreslogs att den upphävda lagen skulle
tillämpas vid 1990 och tidigare ärs taxeringar i fråga om eldsvådefond för
lagertillgångar och vid 1991 och tidigare ärs taxeringar i fråga om övriga
eldsvädefonder. Den ändringen har nu gjorts att den upphävda lagen tillämpas
vid 1991 års taxering också såvitt gäller eldsvädefond för lagertillgångan
Även vid taxering som sker efter år 1991 skall den upphävda lagen tillämpas i
fråga om avsättningar sotn skett tidigare.

12.42 Förordningen (1960:659) angående beskattning
av

ränta å svenska statens sparobligationer

Den upphävda förordningen tillämpas vid 1991 och tidigare
ärs taxeringar. De nya reglerna i SIL för ränteinkomster tillämpas fr.o.m. 1992
ärs taxering - även för obligationer som getts ut före utgången av år 1990.
Det innebär att avkastningen beskattas först när den betalas ut eller blir ''
Igänglig

för Ivftning.

776

s. 777 Kontrollera mot PDF

12.43 Lagen
(1978:423) om skattelättnader för vissa Prop.
1989/90:110

sparformer

Den upphävda lagen tillämpas t.o.m. 1991 ärs taxering. Enligt
bestämmelserna i andra och tredje styckena fär särskilda regler tillämpas även
vid senare års taxeringar för att beräkna anskaffningsvärdet pä försålda
andelar i aktiesparfond. År 1991 är sådana andelar alltid äldre än fem ån De
särbestämmelser som finns i 4 § i den upphävda lagen för beräkning av anskaffningsvärde
på andelar äldre än fem är har tagits in i övergångsbestämmelserna.

12.44 Lagen (1972:128) om skattefrihet vid premiering av

sparande

Som berörts i avsnitt 6.3.5 blir hela avkastningen pä
sparobligationer och alltså även den s.k. bonusräntan skattepliktig enligt
förslaget. Motsvarande bör av neutralitetsskäl även gälla för sparpremie som
helt eller delvis bekostas av staten. Bestämmelserna i 1 S skall således
upphävas. Det undantag från lotterivinstbeskattning som föreskrivs i 2 § är
direkt förknippad med den form av sparpremie som avses i 1 §. Hela lagen skall
därför upphävas. Den upphävda lagen bör dock fortfarande tillämpas för bonus på
sparobligationer som har getts ut före den 1 januari 1991.

12.45 Lagen (1982:2) om uppfinnarkonto

Den upphävda lagen tillämpas vid 1991 och tidigare års
taxeringan Även vid senare års taxeringar skall den upphävda lagen tillämpas i
fråga om tidigare medgivna uppskov.

12.46 Lagen (1989:1021) om särskilda regler för

nedskrivning av lager m.m.

Den upphävda lagen tillämpas fortfarande vid 1990 och 1991
års taxeringan

12.47 Lagen om avdrag för bidrag till Stiftelsen Sveriges

Tekniska Museum

Lagen föranleds av att bemyndigandet för regeringen -
eller myndighet regeringen bestämmer - att förordna om avdragsrätt för bidrag
till viss museiverksamhet upphävs (avsnitt 8.14). Lagen skall tillämpas redan
fno.m. 1990 års taxering.

777

s. 778 Kontrollera mot PDF

13
Hemställan Prop. 1989/90:110

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen dels att
anta förslagen till

1,
lag om ändring
i kommunalskattelagen (1928:370),

2,
lag om ändring
i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3,
lag om ändring
i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

4,
lag om ändring
i uppbördslagen (1953:272),

5,
lag om skatteutjämningsreserv,

6,
lag om
återföring av obeskattade reserver,

7,
lag om ändring
i lagen (1989:1046) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

8,
lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

9,
lag om ändring
i lagen (1981:691) om socialavgiften

10. lag om särskild löneskatt,

11. lagom ändring i lagen (1959:551) om
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring,

12. lag om avkastningsskatt pä
pensionsmedel,

13. lag om skatt pä vissa
premiebetalningar,

14. lag om ersättningsfonder,

15. lag om ändring i lagen (1967:94) om
avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning,

16. lag om ändring i bokföringslagen
(1976:125),

17. lag om ändring i
jordbruksbokföringslagen (1979:141),

18. lag om ändring i lagen (1982:1193)
om skattereduktion för fackföreningsavgift,

19. lag om nedsättning av vissa
underhällsbidrag,

20. lag om ändring i utsökningsbalken,

21. lag om ändring i lagen (1984:947)
om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige,

22. lag om ändring i lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring,

23. lagom ändring i lagen (1989:1023)
om upphävande av lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning pä skeppskontrakt
m. m. ,

24. lag om ändring i
utsökningsregisterlagen (1986:617),

25. lag om ändring i lagen (1987:813)
om homosexuella sambor,

26. lag om ändring i lagen (1988:847)
om skattelättnader för allemanssparande och ungdomsbosparande,

27. lag om skatt pä ränta pä
skogskontomedel m.m.,

28. lag om ändring i skogskontolagen
(1954:142),

29. lag om ändring i lagen (1986:492)
om tillfälliga regler för insättning pä skogskonto,

30. lag om ändring i lagen (1979:611)
om upphovsmannakonto,

31. lag om upphävande av lagen
(1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst,

32. lag om upphävande av lagen
(1983:1086) om vinstdelningsskatt,

33. lag om upphävande av lagen
(1960:63) om förlustavdrag,

778

s. 779 Kontrollera mot PDF

34. lag om upphävande av lagen
(1982:336) om avdrag för utdelning på Prop. 1989/90:110 icke börsnoterade
aktier,

35. lag om upphävande av lagen
(1979:609) om allmän investeringsfond,

36. lag om upphävande av lagen
(1979:610) om allmän investeringsreserv,

37. lag om upphävande av vissa
fondförfattningan m.m.,

38. lag om upphävande av lagen
(1954:40) om särskild fartygsfond,

39. lag om upphävande av lagen
(1967:96) om särskild nyanskaffningsfond,

40. lag om upphävande av lagen
(1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för
återanskaffning av fastighet,

41. lag om upphävande av lagen
(1981:296) om eldsvådefonder,

42. lag otn upphävande av förordningen
(1960:659) angående beskattning av ränta ä svenska statens sparobligationer,

43. lag om upphävande av lagen
(1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer,

44. lagom upphävande av lagen
(1972:128) om skattefrihet vid premiering av sparande,

45. lag om upphävande av lagen (1982:2)
om uppfinnarkonto,

46. lag om upphävande av lagen
(1989:1021) om särskilda regler för nedskrivning av lager m. m.,

47. lag om avdrag för bidrag till Stiftelsen Sveriges
Tekniska Museum.,

dels att godkänna att de medel som inflyter till följd av avskattningen av

juridiska personer förutom handelsbolag tillförs en ny
inkomsttitel pä statsbudgeten frän vilken medlen skall överföras till
riksgäldskontoret i syfte att minska statsskulden.

14 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som
föredraganden lagt fram.

779

s. 780 Kontrollera mot PDF

INNEHALL

Prop. 1989/90:110

Propositionens huvudsakliga innehåll ......................... ......... 1

Propositionens lagförslag ............................................ ........ 6

1
Lag om ändring
i kommunalskattelagen (1928:370) 6

2
Lag om ändring
i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt .... 137

3
Lag om ändring
i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt . . 215

4
Lag om ändring
i uppbördslagen (1953:272)............. ..... 219

5
Lag om
skatteutjämningsreserv ............................. ..... 224

6
Lag om
återföring av obeskattade reserver.............. ..... 230

7
Lag om
ändring i lagen (1989:1046) om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring 232

8
Lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring 233

9
Lag om ändring
i lagen (1981:691) om socialavgifter ..... 239

10 Lag om särskild löneskatt.......................................... .... 243

11 Lag om ändring i lagen (1959:551)
om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring 244

12 Lag om avkastningsskatt på
pensionsmedel .......... ..... 245

13 Lag om skatt på vissa
premiebetalningar ............... ..... 247

14 Lag om ersättningsfonder.......................................... .... 248

15 Lag om ändring i lagen (1967:94) om
avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning 252

16 Lag om ändring i bokföringslagen
(1976:125) ....... ..... 254

17 Lagom ändring i
jordbruksbokföringslagen (1979:141) 255

18 Lag om ändring i lagen (1982:1193)
om skattereduktion för fackföreningsavgift 256

19 Lag om nedsättning av vissa
underhällsbidrag.......... ..... 258

20 Lag om ändring i utsökningsbalken
......................... 259

21 Lag om ändring i lagen (1984:947)
om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige 261

22 Lag om ändring i lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring . . . 262

23 Lag om ändring i lagen (1989:1023)
om upphävande av lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt
m. m. 263

24 Lag om ändring i
utsökningsregisterlagen (1986:617) 264

25 Lag om ändring i lagen (1987:813)
om homosexuella sambor . . 265

26 Lag om ändring i lagen (1988:847)
om skattelättnader för allemanssparande och ungdomsbosparande 266

27 Lag om skatt pä ränta pä
skogskontomedel m.m...... ..... 267

28 Lag om ändring i skogskontolagen
(1954:142) ...... ..... 269

29 Lag om ändring i lagen (1986:492)
om tillfälliga regler för insättning pä skogskonto 272

780

s. 781 Kontrollera mot PDF

30 Lagom ändring i lagen (1979:611) om
upphovsmannakonto ... 273 Prop. 1989/90:110

31 Lag om upphävande av lagen
(1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst ................................................................................... 275

32 Lag om upphävande av lagen
(1983:1086) om vinstdelningsskatt 276

33 Lag om upphävande av lagen
(1960:63) om föriustavdrag 277

34 Lag om upphävande av lagen
(1982:336) om avdrag för utdelning

på icke börsnoterade aktier .................................... 278

35 Lag om upphävande av lagen
(1979:609) om allmän investeringsfond 279

36 Lag om upphävande av lagen
(1979:610) om allmän investeringsreserv 280

37 Lag om upphävande av vissa
fondförfattningar, m.m ..... 281

38 Lag om upphävande av lagen
(1954:40) om särskild fartygsfond 282

39 Lag om upphävande av lagen
(1967:96) om särskild nyanskaffningsfond 283

40 Lag om upphävande av lagen
(1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för
återanskaffning av fastighet ........................ 284

41 Lag om upphävande av lagen
(1981:296) om eldsvådefonder . . 285

42 Lag om upphävande av förordningen
(1960:659) angående beskattning av ränta å svenska statens sparobligationer ......................................... ..... 286

43 Lag om upphävande av lagen
(1978:423) om skattelättnader för

vissa sparformer........................................................ .... 287

44 Lag om upphävande av lagen
(1972:128) om skattefrihet vid premiering av sparande .................................................................................. 288

45 Lag om upphävande av lagen (1982:2)
om uppfinnarkonto .... 289

46 Lag om upphävande av lagen
(1989:1021) om särskilda regler för nedskrivning av lager m.m .................................................................................. 290

47 Lag om avdrag för bidrag till
Stiftelsen Sveriges Tekniska Museum 291

Utdrag ur regeringsprotokollet den 29 mars 1990 ..... ..... 292

1
Inledning............................................................ .... 292

2
Allmänna
synpunkter på reformen ............ . . . 293

3
Arbetsinkomst/Kapitalinkomst
......................... ..... 295

4
Skatteskalan,
m. m............................................. ..... 298

4.1
Skatteskala och
grundavdrag............................. ..... 298

4.2
Skatteregler
för pensionärer ........................... 301

5 Inkomst av tjänst m.m........................................ 304

5.1
Allmänt om beskattningen
av arbetsinkomster 304

5.2
Avgränsningen
av inkomstslaget tjänst............. ..... 305

5.2.1
Viss utvidgning av inkomstslaget tjänst ....... ..... 305

781

s. 782 Kontrollera mot PDF

5.2.2 Beskattningen av självständigt bedriven verksamhet
utan

vinstsyfte (hobby) ........................................... .... 309

5.3 Intäkter
i inkomstslaget tjänst ......................... .... 314

5.3.1
Allmänt................................................................ .... 314

5.3.2
Löneförmåner m.
m............................................ .... 314

5.3.2.1
Beskattningen
av naturaförmåner .................. .... 314

5.3.2.2
Vissa
avtalsförsäkringar..................................... 333

5.3.2.3
Vissa
kostnadsersättningar................................ 344

5.3.2.4
Inkomster från
bär-, svamp- och kottplockning 348

5.3.2.5
Ersättningar
till utländska forskare ................. .... 348

5.3.2.6
Supendier ........................................................ .... 350

5.3.3 Traktamentsbeskattning
m. m............................ .... 350

5.3.3.1
Avdrag för
ökade levnadskostnader vid tjänsteresa 352

5.3.3.2
Avdrag för
ökade levnadskostnader vid tjänsteresa utom

riket ................................................................. .... 357

5.3.3.3
Avdrag för
ökade levnadskostnader vid s.k. tillfällig anställning och dubbel bosättning 358

5.3.3.4
Avdrag för
kostnader för hemresor .................. .... 361

5.3.3.5
Förfaranderegler.................................
........... .... 362

5.4
Avdrag i
inkomstslaget tjänst............................. 363

5.5
Allmänna avdrag
och skattereduktioner .......... .... 364

5.5.1
Avdrag för
underhäll till icke hemmavarande barn 364

5.5.2
Skattereduktion
för hemmamake och för ensamstående

med barn............................................................ .... 366

5.5.3................................................................... Arbetsgivares
kostnader för organisationsverksamhet och

skattereduktion för fackföreningsavgift ............ .... 368

5.6 Uttag
av socialavgifter........................................ .... 370

5.6.1
Allmänna
principer ............................................ 370

5.6.2
Breddning av
basen för socialavgifter på arbetsinkomster 373

5.6.3
Underlaget för
den särskilda löneskatten.......... 378

5.6.4
Den särskilda
löneskattens storlek.................... .... 381

5.7 Övriga
frågor................... :.................................. 382

5.7.1
Extra avdrag
och jämkning vid existensminimum.......... 382

5.7.2
Extra avdrag
för sjukdomskostnader................. 384

5.7.3
Sexmånadersregeln
och ettårsregeln ............. .... 385

6 Inkomst av kapital............................................... 388

6.1
Allmänt............................................................... .... 388

6.2
Gemensamma
frågor.......................................... 389

6.2.1
Skatteberäkningen............................................. .... 389

6.2.2
Grundavdrag och
sparavdrag............................. .... 389

6.2.3
Avdragsbegränsning
för reaförluster .............. .... 390

6.2.4
Förlust på
konkursaktier m.m............................. .... 392

6.2.5
Verkliga
förluster m.m......................................... 393

6.2.6
Skattskyldighetens
inträde................................. .... 396

6.2.7
Ärsskiftesbetalningar.......................................... .... 399

6.2.8
Blandade
överlåtelser ..................................... .... 400

Prop. 1989/90:110

782

s. 783 Kontrollera mot PDF

6.3 Beskattning
av räntor och utdelningar............... ..... 401

6.3.1
Nuvarande
regler............................................... ..... 401

6.3.2
Ränteavdragsbegränsningar.............................. 402

6.3.3
Förvaltningskostnader
m.m................................ 404

6.3.4
Allemanssparande
m.m...................................... ..... 404

6.3.5
Avkastning pä
sparobligationer m.m.................. ..... 405

6.4 Reavinstbeskattning
av fastigheter m.m............ ..... 406

6.4.1
Inledning............................................................ ..... 406

6.4.2
Gällande rätt...................................................... ..... 407

6.4.3
Allmänna
utgångspunkter.................................. 409

6.4.4
Nominell
vinstberäkning ................................... ..... 409

6.4.5
Slopade
uppskovsregler..................................... 410

6.4.6
Problem vid
full beskattning av nominell reavinst 412

6.4.7
Regler för
privatbostäder som är fast egendom 414

6.4.8
Permanentbostadsbegreppet
......................... ..... 416

6.4.9
Takregeln vid
expropriation o.d.......................... ..... 417

6.4.10
Beräkning av
reavinst för bostadsrätt................ 417

6.4.11
Särskilt om
näringsfastigheter och bostadsrätter i näringsverksamhet 419

6.4.12
Begränsat
avdrag för värdehöjande reparationer 422

6.4.13
Övergångsbestämmelser
................................ ..... 423

6.5 Reavinstbeskattning
av aktier m.m.................... ..... 424

6.5.1
Inledning............................................................ 424

6.5.2
Evig
beskattning av hela vinsten ..................... 425

6.5.3
Genomsnittsmetoden
- huvudregler ................ ..... 425

6.5.4
Avdragsbegränsningar
för reaförluster ............. ..... 427

6.5.5
Avgränsningsfrågan........................................... ..... 430

6.5.6
Ingen
beskattning vid konvertering och lösen ..... 434

6.5.7
Anskaffningsvärden
för vissa värdepapper........ ..... 436

6.5.8
Reavinstbeskattning
av optioner ..................... ..... 439

6.5.9
Reavinstbeskattning
av terminer ...................... 446

6.5.10
Blankningsaffärer
............................................ ..... 449

6.5.11
Strukturrationaliseringar.................................... ..... 452

6.5.12
Tvångsavyttringar
........................................... ..... 454

6.5.13
Benefika
överlåtelser.......................................... ..... 454

6.5.14
Kontroll av
anskaffningsvärden ....................... ..... 455

6.5.15
Övergångsbestämmelser
................................ ..... 456

6.5.16
Gränsdragningen
mot näringsverksamhet ...... ..... 457

6.6 Reavinstbeskattning
av fordringar..................... 458

6.6.1
Reavinstberäkningen.......................................... ..... 458

6.6.2
Avdragsbegränsning
för reaförluster .............. ..... 459

6.6.3
Marknadsnoterade
fordringar .......................... 460

6.6.4
Premieobligationer
.......................................... ..... 461

6.6.5
Räntekompensation........................................... ..... 462

6.6.6
Benefika
överlåtelser.......................................... 463

6.6.7
Tvångsavyttringar
........................................... ..... 463

6.6.8
Övergångsbestämmelser
................................ ..... 464

Prop. 1989/90:110

783

s. 784 Kontrollera mot PDF

6.7

6.7.1

6.7.2

6.8

6.8.1

6.8.2

6.8.3

6.8.4

6.8.5

6.9

6.9.1

6.9.2

6.9.3

6.9.4

6.9.5

6.10

6.10.1

6.10.2

6.10.3

6.10.4

6.10.5

6.10.6

6.10,7

6,10,8

6,10,9

6,10,10

6,10,11

6,10,12

6,10,13

7,1

7,2

7,3

7,4

7,5

7,5,1

7,5,2

7,5,3

7,6

8,1 8,2

Reavinstbeskattning
av skulder och utländsk valuta m, m, 465
Prop, 1989/90:110

Skulder i
svenska kronor.................................... 465

Reavinstbeskattning
av utländsk valuta .......... 465

Särskilda regler för beskattning av delägare i fämansföre

tag ..................................................................... 467

Avgränsning
.................................................... .... 467

Utdelning
......................................................... .... 470

Reavinster.......................................................... .... 471

Förhöjt
avdragsutrymme.................................... 472

Vinstbolag
m, m.................................................. .... 472

Reavinstbeskattning
av övrig lös egendom........ 473

Allmänt............................................................... .... 473

Beskattningens
närmare utformning ............... ..... 474

Reaförluster........................................................ .... 476

Benefika
förvärv ............................................... .... 477

Tvängavyttringar................................................ .... 477

Pensions-
och försäkringssparandet ................ 478

Allmänna
utgångspunkter.................................. 478

Livförsäkringssparandet..................................... .... 478

Individuellt
försäkringssparande ..................... 479

Skattereglerna................................................... .... 479

Pensionssparandets
fondering ........................ 480

Kollektivt
pensionssparande för avtalspension.. ..... 481

Avkastningsskatt
på pensionsmedel.................. 483

Skattesats
avseende pensionsmedel ............... 489

Löneskatt
........................................................ 491

Beskattning av K-försäkringskapital ................ .... 492

Utländska
försäkringar .................................... .... 494

Övergångsbestämmelser ................................ 496

Övriga frågor...................................................... 497

Bostadsbeskattning ......................................... 499

Privatbostad och näringsfastighet..................... .... 499

Den löpande beskattningen av småhus............. 502

Den löpande beskattningen av hyreshus ........ 504

Fastighetsskatten.............................................. 505

Reduktion av fastighetsskatten ...................... .... 507

Initialt reducerad fastighetsskatt för nyproduktion 507

Övergångsregler
för hyreshus ......................... .... 509

Övergångsregler
för småhus.............................. .... 510

Beskattning av intäkt vid uthyrning av privatbostäder

m,m.................................................................... 512

Företagsbeskattning................................ ;........ 514

Allmänt............................................................... .... 514

Bolagsskattesatsen och en ny generell reserveringsmöjlig

het (surv)........................................................... 519

784

s. 785 Kontrollera mot PDF

8.2.1
Allmänna
utgångspunkter ................................ ..... 519

8.2.2
Underlagen för
K-surv och L-surv m, m.............. ..... 522

8.3 Värdering
av lager.............................................. 529

8.3.1
Värdering av
lager i allmänhet........................... ..... 529

8.3.2
Den
skattemässiga behandlingen av djur.......... ..... 532

8.4
Avskrivningsregler.............................................. .... 535

8.5
Inkomstberäkning
och förvärvskällor................. ..... 543

8.6
Fondavsättningar............................................... .... 547

8.7
Koncernbeskattning
m. m................................... .... 549

8.7.1
Kedjebeskattningen........................................... .... 549

8.7.2
Koncernbidrag.................................................... .... 552

8.7.3
Förvaltningsföretag
.......................................... .... 554

8.7.4
Överlåtelser av
egendom inom koncerner m.m.. ..... 556

8.8 Särskilda
branscher .......................................... .... 559

8.8.1
Investmentföretag
och aktiefonder ................. 559

8.8.2
Banker och
andra finansiella institut ................ ..... 566

8.8.3
Skadeförsäkringsföretag
................................. .... 571

8.8.4
Byggnadsföretag
m. m....................................... .... 576

8.9
Särskilda
företagsformer ................................. .... 578

8.10
Beskattning av
enskild näringsverksamhet........ ..... 580

8.10.1
Reserveringsmöjligheter
m. m............................ 580

8.10.2
Räntebalansproblemet....................................... .... 582

8.10.3
Indelning i
förvärvskällor och underskottsavdrag 586

8.10.4
Beskattningsår................................................... .... 589

8.10.5
Bil med blandad
användning m.m...................... 591

8.11 Handelsbolag..................................................... 592

8.11.1
Allmänna
utgångspunkter ................................ .... 592

8.11.2
Nya regler för
fortsatt delägarbeskattning ...... ..... 593

8.12 Beskattning
av fämansföretag m.m................... ..... 596

8.12.1
De särskilda
fåmansföretagsreglerna .............. 596

8.12.2
Begreppsdefinitioner.......................................... .... 602

8.12.3
Inkomstuppdelning
i familjeföretag.................... 603

8.13 Övergången
till det nya systemet...................... 605

8.13.1
Avskattning av
lagerreserver m.m...................... 605

8.13.2
Regler för
banker m.fl......................................... .... 607

8.13.3
Förlustavdrag
m. m............................................ .... 608

8.13.4
Spärregler ........................................................ 609

8.14 Avdragsrätt
för bidrag till FoU m.m..................... ..... 610

9 Kompletterande åtgärder och
ekonomiska effekter 613

9.1
Inledning............................................................ 613

9.2
Bostadspolitiska
åtgärder.................................. .... 613

9.2.1
Beskattning,
subventionering och finansiering.. ..... 613

9.2.2
Räntebidrag och
räntelån ................................ .... 614

9.2.3
Mervärdeskatt
och investeringsbidrag ............. 615

9.2.4
Höjda
bostadsbidrag ........................................ .... 616

9.3 Kompletterande fördelningspolitiska åtgärder... ..... 616

Prop.
1989/90:110

785

9.3.1

9.3.2

9.3.3

9.3.4

9.3.5

9.4

9.4.1

9.4.2

9.4.3

9.4.4

9.4,5

9,4,6

9,5

9.6

9.7

9.7.1

9.7.2

9.7.3

9.7.4

9.7.5

9.7.6

9.7.7

9.7.8

9.7.9

9.7.10

9.7.11

9.8

9.9

12.1

12.2

12.3

12.4

12.5

12.6

12.7

12.8

12.9

12.10

Inledning............................................................ ..... 616 Prop. 1989/90:110

Förbättring
för pensionärerna ......................... 617

Förändring
av inkomst efter skatt för pensionärer 617

Höjt
barnbidrag och avvecklade livsmedelssubventioner . 620

Ökade
studiemedel och reducerade subventioner 620

Sammanställning
av budgeteffekter................... ..... 620

Inledning............................................................ ..... 620

Skattebortfall
genom ändrade skattesatser m. m 621

Budgeteffekter
inom olika inkomstslag m.m....... ..... 622

Budgeteffekter avseende reformerad beskattning av juri

diska personer................................................... 626

Dynamiska
effekter............................................. ..... 627

Sammanställning
av budgeteffekter................... ..... 628

Fördelningen
mellan stat och kommun ............ ..... 629

Budgetmässig
behandling av intäkt frän avskattning .... 630

Fördelningseffekter............................................ ..... 630

Horisontell
rättvisa .......................................... ..... 630

Utvärdering
av fördelningseffekter .................. ..... 631

Uppdelning
efter socioekonomisk grupp .......... ..... 633

Uppdelning
efter ekonomisk standard............... ..... 634

Uppdelning
efter bruttoinkomst ....................... 635

Uppdelning
efter förmögenhet........................... ..... 636

Uppdelning
efter hushållstyp.............................. ..... 637

Uppdelning
efter boendeform ........................... ..... 637

Uppdelning
efter region...................................... ..... 638

Annan förändring
av arbetsinkomst före skatt... ..... 638

Avslutning........................................................... 640

Vissa
andra ekonomiska effekter....................... 640

Utvärdering
av skattereformen ....................... ..... 640

Avslutande synpunkter .................................... ..... 641

Upprättade lagförslag ..................................... 642

Specialmotivering ............................................ 644

Kommunalskattelagen (1928:370) .................. ..... 644

Lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt ..... ..... 691

Lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt 731

Uppbördslagen (1953:272)................................ 732

Lagen om skatteutjämningsreserv .................. 735

Lagen om återföring av obeskattade reserver... ..... 747

Lagen (1989:1046) om ändring i lagen (1962:381) om all

män försäkring ................................................ .... 750

Lagen (1962:381) om allmän försäkring............ ..... 750

Lagen (1981:691) om socialavgifter ................. 751

Lagen om särskild löneskatt............................... 753

12.11 Lagen
om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pen- Prop. 1989/90:110

sionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän

försäkring ........................................................ 755

12.12
Lagen om
avkastningsskatt pä pensionsmedel 755

12.13
Lagen om skatt
pä vissa premiebetalningar ... ..... 761

12.14
Lagen om
ersättningsfonder.............................. 763

12.15
Lagen (1967:94)
om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning 766

12.16
Bokföringslagen
(1976:125)............................... 766

12.17
Jordbruksbokföringslagen
(1979:141) ............ ..... 767

12.18
Lagen
(1982:1193) om skattereduktion för fackföreningsavgift 768

12.19
Lagen om
nedsättning av vissa underhällsbidrag 768

12.20
Utsökningsbalken
............................................ 769

12.21
Lagen (1984:947)
om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige ..... 769

12.22
Lagen (1979:84)
om delpensionsförsäkring .... 770

12.23
Lagen
(1989:1023) om upphävande av lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på
skeppskontrakt m.m......................................... . 770

12.24
Utsökningsregisteriagen
(1986:617)................. ..... 770

12.25
Lagen
(1987:813) om homosexuella sambor..... 770

12.26
Lagen
(1988:847) om skattelättnader för allemanssparande

och ungdomsbosparande ................................. ..... 770

12.27
Lagen om skatt
på ränta på skogskontomedel m.m 770

12.28
Skogskontolagen
(1954:142) .......................... ..... 772

12.29
Lagen (1986:492)
om tillfälliga regler för insättning på skogskonto 773

12.30
Lagen
(1979:611) om upphovsmannakonto ... 773

12.31
Lagen
(1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst 773

12.32
Lagen
(1983:1086) om vinstdelningsskatt......... 773

12.33
Lagen (1960:63)
om förlustavdrag.................... 775

12.34
Lagen
(1982:336) om avdrag för utdelning pä icke börsnoterade aktier 775

12.35
Lagen
(1979:609) om allmän investeringsfond 775

12.36
Lagen
(1979:610) om allmän investeringsreserv 776

12.37
Lagen om
upphävande av vissa fondförfattningan m. m. 776

12.38
Lagen (1954:40)
om särskild fartygsfond ....... 776

12.39
Lagen (1967:96)
om särskild nyanskaffningsfond 776

12.40
Lagen
(1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för
återanskaffning av fastighet ............................ 776

12.41
Lagen
(1981:296) om eldsvådefonder............... 776

12.42
Förordningen
(1960:659) angående beskattning av ränta å svenska statens sparobligationer .............................................. ..... 776

12.43
Lagen
(1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer 777

12.44
Lagen
(1972:128) om skattefrihet vid premiering av sparande 777

787

12.45
Lagen (1982:2) om uppfinnarkonto ............ 777
Prop. 1989/90:110

12.46
Lagen (1989:1021) om särskilda regler
för nedskrivning av

lager
m. m.............................................. .... 777

12.47.................................................... Lagen
om avdrag för bidrag till Stiftelsen Sveriges Tekniska

Museum .............................................. .... 777

13
Hemställan ........................................... 778

14
Beslut ................................................. ... 779

Del
2

Bilaga
1 Förteckningar över remissinstanser Bilaga 2 De remitterade lagförslagen
Bilaga 3 Lagrådets yttrande

gotab 99992, Stockholm 1990 788

Innehåll Prop. 1989/90:110

Bilaga 1 Förteckningar över remissinstanser...................... .. 3

Bilaga 2
De remitterade lagförslagen................................. 8

Bilaga 3
Lagrädets yttrande............................................... 108

1 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 2

Förteckning
över remissinstanser som avgett yttrande över Prop. 1989/90:110
betänkandet (SOU 1989:33) Reformerad inkomstbeskattning Bilaga 1

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av
riksförsäkringsverket (RFV), bankinspektionen, försäkringsinspektionen,
riksskatteverket (RSV), plan- och bostadsverket, statens löne- och
pensionsverk, hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Stockholm,
kammarrätten i Göteborg, riksbanken, riksgäldskontoret, datainspektionen,
konjunkturinstitutet, statens pris- och konkurrensverk, styrelsen för Sveriges
allmänna hypoteksbank, styrelsen för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
Stockholms fondbörs, statens arbetsgivarverk, lanbruksstyrelsen,
skogsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens industriverk, statens
vattenfallsverk, styrelsen för teknisk utveckling (STU), statskontoret,
riksrevisionsverket (RRV), Aktiefrämjandet, Bilindustriföreningen,
Centralorganisationen SACO/SR, Entreprenörföreningen, Finansbolagens Förening,
Folksam, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR (FAR), Företagareförbundet,
Företagens Uppgiftslämnardelegation, Försäkringsbolaget Pensionsgaranti,
ömsesidigt (FPG), Försäkringsbolaget SPP, ömsesidigt (SPP), Försäkrings-tjänstemannaförbundet,
Grossistförbundet Svensk Handel, HSB:s Riksförbund, Hyresgästernas
Riksförbund, Kommunernas pensionsanstalt. Konstnärliga och Litterära
Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Kooperationens Pensionsanstalt,
Kooperadva Förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO),
Landstingsförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Motorbranschens
Riksförbund, Motormännens Riksförbund, Mäklarsam-fundet. Näringslivets
Byggnadsdelegation, Pensionärernas Riksorganisation (PRO), Riksförbundet Vi i
Småhus, Småföretagens Riksorganisation, Sparbankernas Intecknings AB, Statens
Bostadsfinansieringsbolag, Stockholms Handelskammare, Stockholms Optionsmarknad
OM Fondkommission AB (OM), Svensk Industriförening, Svenska
Arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska Bankföreningen, Svenska
fondhandlareföreningen. Svenska försäkringsbolagens riksförbund. Svenska
kommunförbundet. Svenska Livförsäkringsföreningars Riksförbund, Svenska
Revisorsamfundet SRS, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
Aktiesparares Riksförbund, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, Sveriges
Bostadsrättsföreningars Centralorganisation, Sveriges fastighetsägareförbund,
Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Sveriges
Hotell- och Restaurangförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges Jordägareförbund,
Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Pensionärsförbund, Sveriges Redareförening,
Sveriges Villaägareförbund, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO),
Värdepapperscentralen VPC AB (VPC).

Yttrande har ocksä inkommit frän bl.a. centrala
studiestödsnämnden, glesbygdsdelegationen, konsumentverket/KO, länsstyrelsen i
Gotlands län, länsstyrelsen i Jämtlands län, riksantikvarieämbetet och statens
historiska inuséen socialstyrelsen, statens naturvärdsverk, statens
utlandslönenämnd UtN, statistiska centralbyrån, storsfddstrafikkommittén,
trafiksäkerhetsverket, utredningen om förvaltningen av vissa kulturmiljöen
Bukowskis-Auk-tionen Dagligvaruleverantörernas Förbund DLF, Ensamståendes
Intres-

seorganisation
ElO, Folkrörelserådet Hela Sverige skall leva. Fondbolagens Prop. 1989/90:110
Förening, Fögderichefsföreningen, Förbundet Sveriges Handelsrepresen- Bilaga 1
tanter FDH, Förenade Liv, Föreningen Sveriges Uppbördschefer, Handelns
Arbetsgivareorganisation, International Air Transport Association, Kommunernas
Försäkringsaktiebolag, Linjeflyg AB, Kooperationens Förhandlingsorganisation,
Naturskyddsföreningen, Pensionsregistreringsinstitutet PRI, Restaurang Kupong
IndustriFinans Service AB, Riksbyggen ekonomisk förening. Rikskuponger AB,
Sala Sparbank, Scandinavian Airiines Systems AB SAS, Skattebetalarnas Förening,
Sparinstitutens Pensionskassa, Statspensionärernas Riksförbund och Tidningen
Statspensionären, Statstjänstemannaförbundet ST, Stockholms Universitets
Studentkån Studieförbundet Vuxenskolan, Svensk Pilotförening SPF, Svenska
Industri-tjänstemannaförbundet SIF, Svenska Lokaltrafikföreningen, Svenska Pensionärspartiet
SvPP, Svenska Pressbyråns Pensionskassa, Svenska resebranschens förening.
Svenska Teaterförbundet, Svenska Travsportens Centralförbund, Svenska
Galoppsportens Centralförbund och AB Trav och Galopp, Sveriges Förenade
Studentkåren Sveriges Författarförbund, Sveriges Riksidrottsförbund, Sveriges
Turisträd, Tjänsteförbundet, Teatrarnas Riksförbund, Umeå Studentkär samt AB
Volvo och SAAB-Scania AB.

Sveriges Föreningsbankers Förbund har förutom eget
yttrande anslutit sig till yttrande från LRF. Svensk Industriförening och
Sveriges industriförbund har åberopat yttrandet från Näringslivets
skattedelegation. Stockolms Handelskammare, SAF, Svenska bankföreningen och
Svenska försäkringsbolags riksförbund har förutom eget yttrande åberopat
yttrandet från Näringslivets skattedelegation.

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över
betänkandet (SOU 1989:34) Reformerad företagsbeskattning

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av
riksskatteverket (RSV), hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätterna i
Stockholm och Göteborg, riksbanken, datainspektionen, bokföringsnämnden (BFN).
överstyreLsen för civil beredskap (ÖCB), riksförsäkringsverket (RFV),
bankinspektionen, försäkringsinspektionen, styrelsen för Sveriges allmänna
hypoteksbank, styrelsen för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
Stockholms fondbörs, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens industriverk
(SIND), styrelsen för teknisk utveckling (STU), riksrevisionsverket (RRV),
Aktiefrämjandet, Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Elektriska
installatörsorganisationen. Entreprenörföreningen, Finansbolagens Förening,
Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR (FAR), Företagareförbundet, Företagens
Uppgiftslämnardelegation, Grossistförbundet Svensk Handel, HSB:s Riksförbund,
Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Kooperativa Förbundet
(KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas Riksförbund (LRF),
Petroleumhandelns riksförbund. Småföretagens Riksorganisation, Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag, Stockholms Handelskammare, Svensk Industriförening,
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska Bankföreningen,

Svenska
fondhandlareföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Prop.
1989/90:110 Svenska kommunförbundet. Svenska Revisorsamfundet SRS, Svenska Sa-
Bilaga 1 inernas Riksförbund, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund,
Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag,
Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges
Föreningsbankers Förbund, Sveriges industriförbund, Sveriges Jordägareförbund,
Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Redareförening, Sveriges
Redovisningskonsulters Förbund, Tjänsteförbundet, Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO) samt Svenska Venture Capital Föreningen.

Yttrande har också kommit in från riksgäldskontoret, konjunkturinstitutet,
statistiska centralbyrån (SCB), länsstyrelserna i Gotlands och Jämtlands län,
länsstyrelsernas organisationsnämnd, statens pris och konkurrensverk (SPK),
Solveig Boren, Elektriska Arbetsgivareföreningen, Folkrörelserådet, Folksam,
Fondbolagens Förening, Fögderichefsföreningen,
Försäk-ringstjänstemannaförbundet. Handelsbolaget med firma Åhlén & Åkerlunds
förlag, Merkantil Leasing AB, Motorbranschens Riksförbund, Målarmästarnas
Riksförening, Naturskyddsföreningen, Näringslivets Byggnadsdelegation,
Scandinavian Airlines System (SAS), Svenska Taxiförbundet, Sveriges Dövas
Riksförbund, Sveriges Författarförbund, Sveriges Riksidrottsförbund,
Teatrarnas Riksförbund, VVS-Entreprenörernas Arbetsgivareförbund samt Östra
Blekinge Hembygdsförening.

Sveriges Föreningsbankers Förbund har förutom eget
yttrande anslutit sig till yttrande frän LRF. Svensk Industriförening och
Sveriges industriförbund har åberopat yttrandet från Näringslivets
skattedelegation. Stockholms Handelskammare, SAF, Svenska Bankföreningen och
Svenska försäkringsbolags riksförbund har förutom eget yttrande åberopat
yttrandet från Näringslivets skattedelegation. Småföretagens Riksorganisation
och Sveriges Köpmannaförbund har avgett ett gemensamt yttrande samt åberopat
yttrandet frän Näringslivets skattedelegation. Petroleumhandelns riksförbund
har anslutit sig till yttrandet frän Småföretagens Riksorganisation och
Sveriges Köpmannaförbund.

Elektriska Arbetsgivareföreningen, Målaremästarnas
Riksförbund och VVS-Entreprenörernas Arbetsgivareförbund har avgett ett
gemensamt yttrande. Näringslivets Byggnadsdelegation har åberopat yttrandet
frän Näringslivets skattedelegation.

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över
betänkandet (SOU 1989:36) Inflationskorrigerad inkomstbeskattning

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av
riksförsäkringsverket, försäkringsinspektionen, riksskatteverket (RSV),
Ekonomiska Rådet, plan- och bostadsverket, statens löne- och pensionsverk,
hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Stockholm, kammarrätten i
Göteborg, riksbanken, riksgäldskontoret, datainspektionen, bokföringsnämnden
(BFN), överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), centrala studiestödsnämn-

den, konjunkturinstitutet, statens pris- och
konkurrensverk, styrelsen för Prop. 1989/90:110 Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, Stockholms fondbörs, länt- Bilaga 1 bruksstyrelsen,
skogsstyrelsen, arbetsmarknadstyrelsen, statens industriverk (SIND), statens
vattenfallsverk, styrelsen för teknisk utveckling (STU), statskontoret,
riksrevisionsverket (RRV), Aktiefrämjandet, Centralorganisationen SACO/SR,
Entreprenörföreningen, Finansbolagens Förening, Föreningen Auktoriserade
Revisorer FAR (FAR), Företagareförbundet, Företagens Uppgiftslämnardelegation,
Försäkringstjänstemanna-förbundet, HSB:s Riksförbund, Hyresgästernas
Riksförbund, Kommunernas pensionsanstalt. Konstnärliga och Litterära
Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Kooperationens Pensionsanstalt,
Kooperativa Förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO),
Landstingsförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Motormännens
Riksförbund, Mäklarsamfun-det. Näringslivets Byggnadsdelegation, Pensionärernas
Riksorganisation (PRO), Riksförbundet Vi i Småhus, Småföretagens
Riksorganisation, Sparbankernas Intecknings AB, Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag, Stockholms Handelskammare, Svensk
Industriförening, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska
Bankföreningen, Svenska fondhandlareföreningen. Svenska försäkringsbolags
riksförbund. Svenska kommunförbundet. Svenska Livförsäkringsföreningars
Riksförbund, Svenska Revisorsamfundet SRS, Svenska Sparbanksföreningen,
Sveriges advokatsamfund, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Sveriges
Allmännyttiga Bostadsföretag, Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation,
Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges
Föreningsbankers Förbund, Sveriges Hotell- och Restaurangförbund, Sveriges
industriförbund, Sveriges Jordägareförbund, Sveriges Redareförening, Sveriges
Redovisningskonsulters Förbund, Sveriges Villaägareförbund, Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO) samt Värdepapperscentralen VPC AB (VPC).

Yttrande har ocksä kommit in från Teatrarnas Riksförbund
och Sveriges Författarförbund.

Näringslivets byggnadsdelegation, Stockholms
Handelskammare, Svensk Industriförening, SAF, Svenska Bankföreningen, Svenska
försäkringsbolags riksförbund, Sveriges Föreningsbankers Förbund och Sveriges
industriförbund har åberopat yttrande frän Näringslivets skattededelegation.

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över
betänkandet (SOU 1989:2) Beskattning av fåmansföretag-översyn av 1976 års
lagstiftning

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av
kammarrätten i

Stockholm, riksskatteverket (RSV), Bokföringsnämnden (BFN), Entrepre

nörföreningen, Finansbolagens förening. Föreningen Auktoriserade reviso

rer FAR (FAR), Företagareförbundet, Konstnärliga och Litterära Yrkesut

övares samarbetsnämnd (KLYS), Landsorganisationen i Sverige (LO),

Landstingsförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Småföretagens

Riksorganisation, Svensk Industriförening, Svenska arbetsgivareföreningen

(SAF), Svenska Handelskammarförbundet, Svenska Revisorsamfundet 6

SRS,
Svenska sparbanksföreningen. Svenska Uppfinnareföreningen, Sveri- Prop,
1989/90:110 ges advokatsamfund, Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers
Förbund, Bilaga 1 Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Fiskares
Riksförbund, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Sveriges Grossistförbund,
Sveriges industriförbund, Sveriges Jordägareförbund, Sveriges Köpmannaförbund,
Sveriges redareförening, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, Sveriges
Skogsägareföreningars Riksförbund samt Tjänstemännens Centralorganisation
(TCO).

Yttrande har ocksä inkommit från Stockholms
Handelskammare.

RSV har bifogat yttranden frän länsskattemyndigheterna i
Stockholms, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt
Västerbottens län.

LRF, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Sveriges
Jordägareförbund och Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund har som eget
yttrande hänvisat till ett inom Lantbrukarnas skattedelegation upprättat
utlåtande.

SAF, Stockholms Handelskammare, Svenska
Handelskammarförbundet och Sveriges industriförbund har åberopat ett yttrande
från Näringslivets skattedelegation.

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen
(1928:370)' dels att 28-30 S§, 32 § 3 f mom., 35-40, 41 d och 41 e §§, 46 § 1
mom,, 46a, 49, 64 och 76 §§, anvisningarna till 3 och 18 S§, punkt 2 av
anvisningarna till 19 §, anvisningarna till 25 och 27-29 §§, punkterna 5, 7 och
11 av anvisningarna till 32 S, anvisningarna till 35, 36, 38 och 39§§,
punkterna 1-3 a och 4 a-6 av anvisningarna till 41 §, punkt 1 av anvisningarna
till 41 a §, punkterna 1-3 av anvisningarna till 50 § samt punkt 2 av
anvisningarna till 54 § skall upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast
före 24, 27, 35, 38, 46a och 75 §§ skall utgå, dels att nuvarande anvisningar
till 48 § samt punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 49 § skall betecknas
punkt 2, 3 respektive 4 av anvisningarna till 48 §,

dels att
3, 4, 17-27 och 31§§, 32§ 1, 3, 3a, 3d, 3e och 4 mom,, 33och 34 §§, 41 och 42
§§, 46 § 2 mom., 47 §. 48 § 2 och 3 mom., 50 § 2 och 3 mom., 52 § 1 mom., 53 S
1-3 mom., 54 §, punkt 1 av anvisningarna till 19 §, punkt 1 av anvisningarna
till 20§, anvisningarna till 21, 22 och 24§§, punkt 1 av anvisningarna till 31
§, punkterna 3, 4, 8, 12, 12 a och 13 av anvisningarna till 32§, punkt 3 av
anvisningarna till 33 §, punkt 4 av anvisningarna till 41 §, punkterna 2 och 4
av anvisningarna till 41a§, punkterna 1-3 av anvisningarna till 42 §, punkt 6
av anvisningarna till 46 §, anvisningarna till 52 §, punkt 3 av anvisningarna
till 53 §, punkt 3 av anvisningarna till 54 §, punkt 1 av anvisningarna till 65
§, rubriken närmast före 21 § samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
till lagen (1985:362) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) skall ha
följande lydelse,

dels att
det i lagen skall införas nya bestämmelser, 5§, 33 § 3 mom, och 51 §, punkt 3
av anvisningarna till 19 §, punkterna 1-33 av anvisningarna till 23 §,
punkterna 1-3 av anvisningarna till 26 §, punkterna 10 och 14 av anvisningarna
till 32 §, punkterna 3a-3c av anvisningarna till 33 § samt punkt 1 av
anvisningarna till 48 § av följande lydelse.

Prop,
1989/90:110 Bilaga 2

Lagrådsremissens lagförslag (delar av)*

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Med
taxeringsår förstås i denna lag det kalenderån under vilket taxeringsbeslut
rörande årlig taxering enligt 4 kap, 2 § taxeringslagen (1990:00) skall
meddelas, och med beskattningsår det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret,
eller, där räkenskapsår inte sammanfaller med kalenderår (brutet räkenskapsår),
det räkenskapsån som gått ut närmast före taxeringsåret,

(Se vidare anvisningarna.)

Med
taxeringsår förstås i denna lag det kalenderån under vilket taxeringsbeslut
rörande årlig taxering enligt 4 kap, 2 § taxeringslagen (1990:00) skall
meddelas, och med beskattningsår det kalenderån som närmast föregått taxeringsåret.
När räkenskapsår / samband med att näringsverksatnhet påbörjats eller
avslutats skiljer sig från kalenderån utgörs dock beskattningsåret av det
räkenskapsår som gått ut närmast före taxeringsåret.

* De här utlämnade delarna av lagrådsremissens lagförslag
är, frånsett redaktionella ändringar, likalydande med de till propositionen
fogade lagförslagen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

s. 7 Kontrollera mot PDF

5§

Fastighet utgör antingen näringsfastighet eller
privatbostad.

Som privatbostad räknas en-och tvåfanutjsfastighet samt
småhus med tillhörande tomtmark på tant-bruksenhet, om fastigheten hett eller
till övervägande delen används foreller är avsedd för permanent- eller fritidsboende
för ägaren eller sådan honom närslående som avses i punkt 14 sista stycket av
anvisningarna tdl 32 §.

Som privaiboslad räknas även tomtmark som är avsedd all
bli bebyggd för sådant ändamål.

Annan fastighet än som ovan sagis, är näringsfastighet.

Som privatbostad räknas även bostad som används på del
sätt som anges i andra stycket och som innehas av medlem i
bostadsrättsförening eller bostadsförening etter av delägare av
bostadsaktiebolag, om föreningen eller bolaget är sådant som avses i 2 § 7mom.
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

1 fråga om privatbostad som ingår i dödsbo gäller
bestämmelserna i 53 § 3 mom.

Frågan
om bostad skall räknas som privatbostad eller ingå i näringsverksamhet skatt
bedömas med hänsyn titt förhållandena vid beskattningsårets ittgång.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Såsom särskild förvärvskälla anses ifråga om:

a) jordbruksfastighet: varje fastighet,
fastighetsdel eller komplex av fastigheter, som i ägarens eller brukarens hand
är att anse såsom förvaltningsenhet;

b) annan fastighet: varje fastighet,
fastighetsdel eller komplex av fastigheter, som ur att anse såsom förvaltningsenhet;
dock att fastighet, tdl den det densamma ingått uti av ägaren

För inkomst av näringsverksamhet skall inkomsten av varje
förvärvskälla beräknas för sig.

Vid
indelningen i förvärvskällor behandlas verksamheter som har naturlig
anknytning tid varandra som en verksamhet. En verksamhet ulgör aktiv
näringsverksamhet om den skattskyldige i inte oväsentlig omfattning arbetat i
verksamheten. Annan verksamhet utgör passiv näringsverksamhet.
Självständig närings-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Föreslagen
lydelse

verksamhet i ullandel hänförs alltid lill passiv
näringsverksamhet.

Verksamheter
som utgör aktiv näringsverksamhet bildar tillsammans en förvärvskälla.
Inkomst av litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet bildar
dock en särskild förvärvskälla om den skatiskyldige begär det. Varje
verksamhet som itt-gör passiv näringsverksamhet bddar en förvärvskälla.

Nuvarande
lydelse

driven rörelse, skad anses tillhöra förvärvskällan
rörelse;

c) rörelse: varje förvärvsverksam

het, som är att anse såsom självstän

dig rörelse;

d) tjänst: all lill ijänst hänförlig för

värvsverksamhet, som skatiskyldig

utövat, ävensom alla honom tillkom

mande, tid ijänst hänförliga inkomst

givande rättigheter;

e) tillfäUig förvärvsverksamhet:

1. icke yrkesmässig avyttring av

fast eller tös egendom samt

dellagande i lotteri;

2. aU övrig tillfällig förvärvs

verksamhet, som skatiskyl

dig utövat;

f) kapital:

1. att skatiskyldig tillhörig egen

dom, därav intäkten skall

hänföras tid intäkt av kapi

tal, dock med undantag av

fastighet och rörelse i ut

landet;

2. att fastighet och rörelse, som

skatiskyldig haft i utlandet.

För delägare i handelsbolag hänförs inkomst från
handelsbolag och annan inkomst till skilda förvärvskällon

(Se vidare anvisningarna.)

Prop. 1989/90:110 Bilaga 2

19
§" Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke: vad som vid
bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvärvats genom arv,
testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst vid icke yrkesmässig avyttring av lös
egendom i andra fall än som avses i 35 § 3-4mom.;

vinst i
svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade
premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning
på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor;

ersättning,
som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas
pä förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för år eller utgör
föräldrapenning, sä ock sädan ersättning enligt annan lag eller särskild
författning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som
nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under
militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om
icke ersättningen grundas pä förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre
belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall
tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med
tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av
pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt
32§ 1 eller 2mom,, sä ock ersättning som utgår pä grund av trafikförsäkring
eller med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller . på
grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig
natur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enUgt
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer tdl den del ersättningen utgår under de första trettio
dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas sä alt
ersättningen uppgår för insjuknandedagen tdl högst 30 kronor och för övriga
dagar lill högst 6 kronor för dag;

belopp, som till följd av försäkrin gått pä grund av
kapitalförsäkring;

Föreslagen lydelse

försäkring, som nyss sagts, dll någon vid sjukdom eller
olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i
lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om
krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas pä förvärvsinkomst,
ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon pä
grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till
skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av
livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 mom,, så
ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan
ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser
förlorad inkomst av skattepliktig natur;

gsfall eller återköp av försäkringen ut-

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada pä
egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser
annan byggnad än privatbostad eller sådan del av värdet av markanläggning som
fär dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, dels i den män köpeskilling,
som skulle ha infludt om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade
sålts, hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet och dels i den
mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill
om-

Prop,
1989/90:110 Bilaga 2

s. 12 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1989/90:110

het eller av rörelse och de\s iden mån kostnad för
näringsverksamhet; ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller
avdragsgill omkostnad för fastighet eller rörelse;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som
utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan
sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt
vinstandel, som utgått pä grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning pä
grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke
förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956: ersättning jämlikt lagen (1956:

293) om ersättning åt smittbärare 293) om ersättning
ät smittbärare om icke ersättningen grundas på för- om icke ersättningen
grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller värvsinkomst; högre
belopp för år:

stipendium som är avsett för mottagarens utbildning och
inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för
utgivarens räkning;

studiestöd enligt 3 eller 4 kap, studiestödslagen
(1973:349), internat-bidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och
7 kap, samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller
statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och
äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som
avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas
skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med
bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3§§ lagen om
allmän försäkring, sädan del av värdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag
som utgör ersättning för merkostnader, ersättning för merutgifter för resor
som enligt 3 kap. 7 a § samma lag eller enligt 3 kap. 5 d § lagen om
arbetsskadeförsäkring eller 10 § lagen om statligt personskadeskydd samt
hemsjukvärdsbidrag och hemvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller
landstingskommunala medel till den vårdbehövande:

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om
hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om
bostadsbidrag;

bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av
utländska barn;

ersättning som fastställts av -allmän domstol eller utgått
av allmänna medel till den som - utan att det skett yrkesmässigt - inställt sig
inför domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning,
traktamente eller ersättning för tidsspillan;

hittelön samt ersättning tdl den

som i särskilt fall räddat personer el

ler egendom i fara eder bidragtt tdl

avslöjande eller gripande av person

som begått brott; 12

s. 13 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

sedvanlig ersättning lid den som lämnat organ, blod eller
modersmjölk;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som
arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke
medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit frän
pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna
gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till
stiftelsen;

intäkter av försäljning av vill växande bär och svampar
saml kottar som den skatiskyldige själv plockat tid den del intäkterna under
ett beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor, såvida intäkterna inte kan
hänföras tid rörelse som den skatiskyldige driver eller utgör lön eller liknande
förmån;

ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt, 69 § 1 och

2 mom., 69a § tredje stycket eller 75 a § fjärde
stycket uppbördslagen

(1953:272), 36§ 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 22§ tullagen

(1973:670), 20§ lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet be

träffande vissa uppdragsersättningar, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punkt

skatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid

inskrivningsmyndigheter, 24 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter

från arbetsgivare eller 32 och 34 §§ tullagen (1987:1065);

ränta som enligt bestämmelserna i ränta som enligt bestämmelserna i

3 kap. 23 S 4
och 5 lagen (1990:00) 3 kap. 23 S 4 och 5 lagen (1990:00)

om självdeklaration och kontroll- om
självdeklaration och kontroll

uppgifter inte redovisas i kontroll- uppgifter
inte redovisas i kontroll

uppgift om sädan ränta för den uppgift om
sädan ränta för den

skattskyldige under ett beskatt- skattskyldige
under ett beskatt

ningsår sammanlagt inte uppgår till ningsår
sammanlagt inte uppgår till

500 kronon 500 kronor;

sådani statligt bostadsstöd som avses i punkt 3 av
anvisningarna. Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare,
skogsbrukare, yrkesfiskare, renskötare m.fl. gäller särskdda bestämmelser i
punkt 16 av anvisningarna till 21 § och i punkt 11 av anvisningarna iiU28§.

(Se vidare anvisningarna,) (Se vidare anvisningarna,)

Inkomst av Inkomst av

jordbruksfastighet näringsverksamhet

21 r

Med näringsverksamhei avses yr

kesmässig självständigt bedriven för

värvsverksamhet. Tid näringsverk- 13

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

samhet räknas också i annat fad innehav av
näringsfasiighel och av bostadsrätt om den till bostadsrätten knutna
lägenheten inte utgör privatbostad sarnt innehav och avyttring av rätt tid
avverkning av skog. En privatbostad kan inte ingå i näringsverksamhet.

(Se vidare anvisningarna,)

Prop, 1989/90:110 Bilaga 2

26 §'3

Uppkommer underskott vid beräkningen av inkomst av en
förvärvskälla medges - med de begränsningar som anges i anvisningarna - avdrag
för underskottet från intäkterna iför-värvskällan närmast följande beskattningsår
Har förvärvskällan då delats upp på flera förvärvskällor medges avdraget i
första hand i förvärvskälla som är hänförtig liU aktiv näringsverksamhet.

Avdrag enligt första stycket medges inte i den mån avdrag
har medgetts enUgl 33 § 3 mom.

Beträffande
underskott vid förvärvskällans upphörande gäller vad som sägs i 3§ 13
mom. lagen (1947:576) om stadig inkomstskatt. (Se vidare anvisningarna.)

31 §'

Till tjänst hänföres dels allmän eller enskild tjänst
eller stadigvarande uppdrag ävensom varje annan fast eller tillfällig
arbetsanställning och dels tillfälligt bedriven vetenskaplig, litterär,
konstnäriig eller därmed jämförlig verksamhet, tillfälligt uppdrag, såsom
uppdrag att förrätta bouppteckning, arvskifte, auktion, besiktning, värdering,
skogsräkning, ävensom annan därmed jätnförlig inkomstgivande verksamhet av
tillfällig natun

Till tjänst räknas dels allmän eller enskild tjänst eller
stadigvarande uppdrag liksom varje annan fast eller tillfällig
arbetsanställning och dels tillfälligt bedriven vetenskaplig, litterär,
konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet, tillfälligt uppdrag samt även
annan inkomstgivande verksamhet av varaktig eller tillfällig natur om den
inte är att hänföra till näringsverksamhet eller tdl inkonut av kapital enligt
tagen (1947:576) om statUg inkomstskatt.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

32 ij Bilaga 2

/ mom.'" Till intäkt av tjänst hänförs

a) avlöning, arvode, traktamente, a) avlöning, arvode, traktament5-sportler och annan
förmån i pengan och resekostnadsersättning, sportler bostad eller annat som
utgått för och annan förmån i pengar, bostad
tjänsten, eller annat som
utgått för tjänsten,

b) pension,

c) sädan livränta som utgått pä grund
av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av
försäkring med undantag av livränta som utgör vederlag vid avyttring av
egendom, i den mån det inte är fråga om livränta som avses i d) och inte heller
annat följer av 2mom.,

d) i fråga om sädan i c) angiven livränta, som utgår
till följd av person

skada och på vilken 2 mom. inte är tillämpligt, den del av livräntan som avser

ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur eller för förlorat under

håll,

e) ersättning som utgått i annan form än livränta på
grund av sjuk- eller

olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, dock inte ersättning, som

avser sjukvårds- eller läkarkostnader,

f) undantagsförmåner, periodiskt f) undantagsförmåner, periodiskt

understöd eller därmed jämförlig understöd eller därmed jämförlig

periodisk intäkt som avses i 31 %, periodisk intäkt som avses i 31 %,

samt

g) engångsbelopp som utgår till g) engångsbelopp som utgår till

följd av personskada och utgör skat- följd
av personskada och utgör skat

tepliktig intäkt enligt punkt 1 av an- tepliktig
intäkt enligt punkt 1 av an

visningarna till 19 §. visningarna till 19 §,

h) sådan indelning på och vinst vid avyttring av aktier i
fåmansföretag som enligt 3§ 12 mom. lagen (1947:576) om statlig inkotnslskatt
skall tas upp som intäkt av tjänst,

i) sådana förmåner och ersättningar från fåmansföretag
som anges i punkt 14 av anvisningarna. Som intäkt av tjänst räknas jämväl annat
belopp än ovan sagts - såsom vinstandel, återbäring eller vid återköp av
försäkring uppburet belopp - vilket utgått pä grund av pensionsförsäkring
eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med
tjänst.

Sådan
ersättning på gnmd av kol

lektiv avgångsbidragsförsäkring som

tecknas av arbetsgivare lill förmån

for arbetstagare och som bestämmes

med hänsyn även tid andra omstän

digheter än den försäkrades levnads

ålder och anställningstid räknas en

dast delvis som intäkt av tjänst på sätt

närmare angives i punkt 11 av anvis

ningarna. Motsvarande gäller i fråga

om sådan avgångsersättning soiyi an

norledes än på grund av kollektiv av

gångsbidragsförsäkring utbetalas av

staten till arbetstagare. Åven av

gångsersättning som utbetalas tdl ar- s

Nuvarande lydelse

betstagare som omfattas av s. k. trygghetsavtal räknas
endast delvis som intäkt av tjänst på det sätt som angives i punkt 11 av anvisningarna.
Har tjänsteinnehavare som löneförmån innehaft fastighet på sådant sätt, att
han enligt 1 kap. 5§ fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som
ägare, skall dock intäkt, vilken tjänsteinnehavaren åtnjutit från fastigheten,
räknas som intäkt av jordbruksfastighet eder av annan fastighet.

3 mom ."' Såsom intäkt upptages icke vadsom av s t a
t e n anvisats tdl bestridande av särskilda, med vissa tjänster eder uppdrag
förenade kostnader tned undantag för traktamentsersättning vid resa i tjänsten
som inte varit förenad med övernattning samt resekostnadsersättning. Såsom
intäkt upptages således icke:

utlandstittägg och därmed likställda förmåner för utom
riket stationerad personal vid utrikesförvaltningen eller i svensk
biståndsverksamhet;

förvaltningskostnadsbidrag och anslag till andra expenser;

å stat uppförd häst- och båtlega;

tdl beställningshavare vid armén utgående hästgottgörelse
för egna tjänstehästar;

traktamentsersättning vid resa i tjänsten som varit
förenad med övernattning;

kostnadsersättning för värd av person i enskilt
familjehem;

ägande i följd härav skattskyldig icke göra avdrag för
underskott, som kan uppkomma därigenom, att sålunda anvisat anslag icke
förslår till täckande av därmed avsedda utgiften

Bestämmelserna i första stycket tillämpas även på
motsvarande kostnadsersättning som anvisats av kommun eller som bekostas av
Nordiska tninisterrådet i samband med arbete inom ramen för det nordiska
tjänstemannautbytet. Bestämmelserna till-lämpas vidare - i den omfattning som

Föreslagen
lydelse

Har tjänsteinnehavare som löneförmån innehaft fastighet
på sådant sätt, att han enligt Ikap. 5§ fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
skall anses som ägare, skall dock intäkt, vilken tjänsteinnehavaren åtnjutit
från fastigheten, räknas som intäkt av näringsverksamhet eller - i förekommande
fall - behandlas enligt reglerna för privatbostad.

3 mom.
Som intäkt tas inte upp kostnadsersättning avseende ökade levnadskostnader och
skolavgifter för barn saml förmån av fri bostad som anvisats av styrelsen för
Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) till sädan på
bestämd tid kontraktsanställd forskare vid SIPRI som är utländsk medborgare
och som vid tidpunkten för anställningen hos SIPRI inte är bosatt i Sverige.
Till följd härav medges inte den skattskyldige avdrag för underskott som kan
uppkomtna genom att den anvisade ersättningen inte räcker till för att täcka
därmed avsedda utgifter.

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

Förestagen lydelse

Nuvarande
lydelse

anges i punkt 7 fjärde stycket av anvisningarna - på
kostnadsersättningar som anvisats av styrelsen för Stockholms internationella
fredsforskningsinsdtut (SIPRI) till sådan på bestämd dd kontraktsanställd
forskare vid SIPRI som är utländsk medborgare och som vid tidpunkten för
anställningen hos SIPRI inte är bosatt i Sverige. Riksskatteverket får också,
när skäl föreligger förklara att reglema i första stycket skall till-lämpas på
motsvarande ersättning, som anvisats av annan offentlig institution. Sådant
beslut får, när omständigheterna föranleder det, återkallas av
riksskatteverket. Mot beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta
stycke, får talan inte föras.

3 a
mom. Förmän av fri gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som
fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer
tas inte upp som intäkt. Ersättning som utgår på grund av sådan försäkring
utgör skattepliktig intäkt av tjänst.

Förmån
av fri grupplivförsäkring utgör skattepliktig intäkt av tjänst. Förmatten tas
upp tdl det belopp som motsvarar avgiften eller intjänad förmån per anställd
enligt schablon.

3 a mom,'' Förmån av fri grupplivförsäkring tas inte upp
som intäkt, oavsett om förmånen åtnjutits på grund av statlig eller på grund av
kommunal etter enskild tjänst. Har sådan förmån åtnjutits på grund av enskild
tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än som gäl-ter för
befattningshavare i statens tjänst, skatt dock förmånen tas upp som intäkt tid
den del den utgått efter förmånligare grunder än de som gäller för nämnda
befattningshavare. Förmån av fri gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder
som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer
tas inte heller upp som intäkt,

3dmom. Som intäkt tas inte upp

1, julgåvor av mindre värde till
anställda,

2, sedvanliga jubileumsgåvor till
anställda.

3,
minnesgåvor till anställda, om de ges i samband med att den anställde uppnår
viss ålder eller efter viss anställningstid eller vid anställningens
upphörande, under förutsättning att gåvans värde inte överstiger 6000
kronor och inte ges vid mer än ett tillfälle utöver vid anställningens
upphörande.

3. minnesgåvor till anställda, om de
ges i samband med att den anställde uppnår viss ålder eller efter viss
anställningstid eller vid anställningens upphörande, under förutsättning att
gåvans värde inte överstiger 6000 kronor och inte ges vid mer än ett tillfälle
utöver vid anställningens upphörande,

4. tävlingsvinst som inte hänför sig
till anställning etter uppdrag och som utgår i annan form än kontant eller
därmed likställd ersättning, om vins-

Prop. 1989/90:110 Bilaga 2

2 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 2

verksamhet som det är fråga om Som personalvärdsförmän
räknas dock inte

1. förmåner som den anställde får
byta ut mot kontant ersättning,

2. förmåner som inte riktar sig till
hela personalen samt

3. andra förmåner som den anställde
får åtnjuta utanför arbetsgivarens arbetsplatser mot betalning med kupong
eller annat motsvarande betalningssystem.

Nuvarande lydelse

3e mom,''' Som intäkt tas inte upp personalvårdsförmänen
Härmed avses förmåner som inte är ett direkt vederlag för utfört arbete utan
är åtgärder .som är avsedda att skapa trivsel i arbetet eller liknande eller
som annars utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller den

Föreslagen lydelse

ten avser minnesföremåt eller värdet inte överstiger vad
som motsvarar julgåva enligt 1.

3 e mom. Som intäkt tas inte upp personalvårdsförmånen
Härmed avses förmåner som inte är ett direkt vederlag för utfört arbete utan
är enklare åtgärder av mindre värde avsedda att skapa trivsel i arbetet eller
liknande eller utgående på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet
som det är fråga om.

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

2 mom.--
Skattskyldig, som h?'t intäkt av tjänst i form av kontant lön eller sådan annan
ersättning, som enligt 11 kap. 2§ lagen (1962:.381) om allmän försäkring skall
anses som inkomst av anställning, skall utöver kostnader som avses i punkterna
3 och 7 av anvisningarna anses ha haft utgifter till ett belopp av minst 3000
kronon Avdraget får dock inte överstiga tio procent av intäkten avrundat till
närmast högre hundratal kronon och ej heller ensamt eller tillsammans med
kostnader som avses i punkterna 3 och 7 av anvisningarita överstiga intäkten.

2 mom.
Skattskyldig, som haft intäkt av tjänst i form av kontant lön eller sädan annan
ersättning, som enligt I Ikap. 2§ lagen (1962:381) om allmän försäkring skall
anses som inkomst av anställning, skall utöver kostnader som avses i punkterna
3-Jc och 7 av anvisningarna anses ha haft utgifter till ett belopp av minst
4000 kronon Avdraget får dock inte överstiga tio procent av intäkten avrundat
till närmast högre hundratal kronon och ej heller ensamt eller tillsammans med
kostnader som avses i 1 mom. iredje stycket och nyssnämnda anvisningspunkter
överstiga intäkten.

47 § =

Sammanlagda
beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor, minskat i
förekommande fall med sådant avdrag som avses i 46 och 46a§§, utgör taxerad
inkomst.

Den taxerade inkomsten avrundas nedåt till hett hundralat
kronor

Sammanlagda
beloppet av den skattskyldiges inkomster av näringsverksamhet och tjänst,
minskat i förekommande fall med sådant avdrag som avses i 46§, utgör taxerad
inkomst.

2 mom.
Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket un-

48 §

2
mom.-'Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket un-

Nuvarande
lydelse

der hela beskattningsåret, har rätt till kommunalt
grundavdrag med 10000 kronor.

Har skattskyldig under beskattningsåret uppburit lön
eller annan gottgörelse som utgör skattepliktig inkomst enligt lagen (1958:295)
om sjömansskatt skall grundavdraget minskas med en tolftedel för varje period
om trettio dagar för vilken den skattskyldige uppburit beskattningsbar inkomst
enligt nämnda lag samt enligt 1 § 2mom. lagen skattepliktig dagpenning. Det
sålunda beräknade grundavdraget avnmdas uppåt tdl helt hundratal kronor.

Förestagen lydelse

der hela beskattningsåret, har rätt till kommunalt
grundavdrag enligt följande.

Grundavdraget
uppgår lill 0,32 basbelopp för taxerad inkomst som inte överstiger 1,86
basbelopp. För taxerad inkomst som översdger 1,86 men inte 3,04 basbelopp
uppgår grundavdraget ttll 0,32 basbelopp ökat med 25 procent av del belopp
varmed den laxerade inkomsten överstiger 1,86 men inte 2,89 basbelopp. För
taxerad inkomst som överstiger 3,04 basbelopp uppgår grundavdraget lid del
belopp som enligi föregående mening utgår vid en taxerad inkomst på 3,04
basbelopp minskat med 10 procent av det belopp varmed den laxerade inkomsten
överstiger 3,04 basbelopp, dock lägst till 0,32 basbelopp.

Skatiskyldig, vars inkomst lill icke obetydlig det har
utgjorts av folkpension har i stället rätt ull särskiU kommunall grundavdrag
enligi bestämmelserna i punkt 1 av anvisningarna.

Med basbelopp avses basbeloppet enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring för beskattningsåret.

Grundavdraget får inte översdga den skattskyldiges inkomst
av aktiv näringsverksamhet och tjänst minskad med avdrag som avses i 46 §. 1
inkomst av tjänst inräknas därvid inte intäkt som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h och i. Som avdrag enligi 46 § räknas därvid inte avdrag som på grund
av dispens eidigl punkt 5 tredje stycket av anvisningarna till 46 § grundas på
inkomst av passiv

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

3 mom.-'* Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt
här i riket endast under en del av beskattningsåret, har rätt till kommunalt
grundavdrag med en tolftedel av 10000 kronor för varje kalendermånad eller
del därav, varunder han varit bosatt här i riket. Härvid gäller bestämmelserna
i 2mom. andrastycket. Det sålunda beräknade grundavdraget avrundas uppåt tid
helt hundratal kronor.

Föreslagen
lydelse

näringsverksamhet eller intäkt som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h.

Grundavdraget
avnmdas nedåt tid helt krontal.

3 mom.
Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket endast under en del
av beskattningsåret, har rätt till kommunalt grundavdrag med en tolftedel av
0,32 basbelopp för varje kalendermånad eller del därav, under vilken han
varit bosatt här i riket, varvid bestämmelserna i 2 mom. tredje - sjunde styckena
tdtämpas.

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

2
mom. För fysisk person, som varit bosatt här i riket under hela eller någon
del av beskattningsåret, utgörs den beskattningsbara inkomsten av den
taxerade inkomsten minskad - / förekommande falt -med kommunalt grundavdrag
och avdrag som avses i andra stycket.

50 §

2 mom.-'' För fysisk person, som varit bosatt här i riket
under hela eller någon del av beskattningsåret, utgörs den beskattningsbara
inkomsten .i, den taxerade inkomsten minskad med kommunalt grundavdrag. Den
beskattningsbara inkomsten skad anges i heU hundratal kronor så alt
överskjutande belopp, som inte uppgår titt heU hundratal kronor, bortfaller.

Har den skatlskyldiges skatteförmåga under
beskattningsåret vartt väsentligen nedsatt titt följd av långvarig sjukdom,
olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka
den skattskyldige varit berättigad tid allmänt barnbidrag, etter annan därmed
jämförtig omständighet, får den skatlskyldiges laxerade inkomst minskas,
förutom med kommunah grundavdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna
avpassat belopp, dock högst 10 000 kronor Har skattskyldig på grund av jämkning
vid beräkning av sjömansskatt fått avdragför nedsatt skatteförmåga, skatt
avdrag, som avses i detta stycke, minskas med del belopp, varmed jämkning
medgetts.

Om skaitskyldigs inkomst, efter avdrag av därå belöpande
skatt, på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad
arbetslöshet.

Nuvarande lydelse

stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig
omständighet understiga vad han kan anses hava behövt ttll underhåll för sig
själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum) är den skatiskyldige
berättigad tdl avdragför nedsatt skatle-förmåga.

Åven skaltskytdig, vars inkomst till icke obetydlig del
utgjorts av folkpension, är - om särskilda omständigheter icke föranleda
annat- berättigad till avdrag för nedsatt skatteförmäga.

Vad i andra stycket sägs om minskning av avdraget med
belopp, varmed jämkning erhållits vid beräkning av sjömansskatt, skall också
tillämpas i fråga om avdrag enligt tredje och fjärde styckena.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till heU hundratal
kronor och utgör för skatiskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 mom.-" För annan skattskyldig än som avses i 2 mom.
utgör den taxerade inkomsten tillika beskattningsbar inkomst.

Den beskattningsbara inkomsten avnmdas nedåt ttll hett
hundratal kronor.

Föreslagen
lydelse

3 mom. För annan skattskyldig än som avses i 2 mom. utgör
den taxerade inkomsten tillika beskattningsbar inkomst.

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

51 §

Skatteplikt
titt kommunal inkomstskatt inträder, när den beskattningsbara inkomsten
uppgår till minst 100 kronor.

53 §

1 mom.-
Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger så framt ej annat föreskrives
i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av
överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 §§ sägs:

a) fysisk person:

för tid, under vilken han varit här i riket bosatt:

för all inkomst, som förvärvats inom eller utom riket;
samt

för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:

för inkomst av här belägen fastig- för inkomst av näringsverksamhet

het;

för
inkomst av rörelse, som här bedrivits från fast driftställe;

som hänför sig tid fastighet eller fast driftställe här i
riket;

för inkomst av näringsverksamhet som Ulgör intäkt vid
avyttring av egendom som avses i 26 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

; ■ r ...... Bilaga 2

och som innejaltar nyttjanderätt tdl

ett hus eller del av ett hus här i riket;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmän, som
utgått av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmän, som
utgått av annan anställning eller annat uppdrag än hos svenska staten eller
svensk kommun, i den mån inkomsten förvärvats genom verksamhet här i riket;

för arvode och annan liknande ersättning som uppburits i
egenskap av ledamot eller suppleant i styrelse eller annat liknande organ i
svenskt aktiebolag eller annan svensk juridisk person, oavsett var
verksamheten utövats;

för pension enligt lagen (1962: för pension enligt lagen (1962:

381) om allmän försäkring till den 381) om allmän
försäkring till den

del beloppet överstiger 10000 kro- del beloppet överstiger 0,32 basbe

nor och för annan ersättning enligt lopp och för annan ersättning enligt

nämnda lag; nämnda lag;

för pension pä grund av anställning eller uppdrag hos
svenska staten eller svensk kommun;

för belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring
än tjänstepensionsförsäkring, om försäkringen meddelats i här i riket bedriven
försäk-:ingsrörelse;

för ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring
eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1989:225) om
ersättning till smittbärare samt enligt annan lag eller författning, som utgått
till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av
militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän;

för dagpenning frän erkänd arbetslöshetskassa enligt lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligt
lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd;

för timstudiestöd och inkomstbidrag enligt
studiestödslagen (1973:349);

för annan härifrän uppburen, genom verksamhet här i riket
förvärvad inkomst av tjänst;

för återfört avdrag för egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter, för restituerade, avkortade eller avskrivna
egenavgifter i den män avdrag har medgetts för avgifterna samt för avgifter som
avses i 46 § 2 mom. första stycket 3 och som satts ned genom ändrad debitering
i den män avdrag har medgetts för avgifterna;

för vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastighet här
i riket eller rörelse som bedrivits från fast driftställe här i riket eller
tillbehör tid sådan fastighet eller rörelse och av egendom som avses i 35 § 3
a mom. och som innefattar nyttjanderätt dd ett hus eller del av etl hus här i
riket; samt

för vinst
vid icke yrkestnässig av

yttring dels av aktier och andelar i så

dana svenska företag som avses i

punkt 4a av anvisningarna till 41 §,

dels av konvertibla skuldebrev som

utgivits av svenska aktiebolag och

dels av sådana av svenska aktiebolag

utfästa optionsrätter som avses i 35 § 22

Nuvarande
lydelse Förestagen lydelse Prop. 1989/90:110

-> r- , . fo Bilaga 2

3 mom.
jorsla stycket, om overlala-

ren vid något tillfälle under de tio kalenderår som
närmast föregått det år då avyttringen skedde haft sitt egentliga bo och
hemvist här i riket eller stadigvarande vistals här;

b) dödsbo:

för all inkomst som förvärvats inom eller utom riket.

(Se vidare anvisningarna.)

3 rnom. Avlider skattskyldig, skall för det
beskattningsår, då dödsfallet inträffade, dödsboet efter honom taxeras såväl
för inkomst, vilken den avlidne haft, som för inkomst, vilken ingått till
dödsboet efter dödsfallet, och skall därvid för dödsboet tillämpas vad som
enligt bestämmelserna i denna lag skolat gälla för den avlidne.

För senare beskattningsår än det, dä dödsfallet
inträffade, tillämpas vad som sägs om dödsbo endast om den avlidne vid sitt
frånfälle var bosatt här i riket; i annat fall anses dödsbo som sådan här i
riket icke hemmahörande juridisk person som inte skall taxeras till kommunal
inkomstskatt.

Frän och med det taxeringsår som Från och med det taxeringsår som

följer närmast efter det fjärde kålen- följer närmast
efter det fjärde kalen

deråret efter det kalenderår, då deråret efter det kalenderår, då

dödsfallet inträffade, tillämpas dock dödsfallet inträffade, tillämpas dock

bestämmelserna om handelsbolag bestämmelserna om handelsbolag

pä dödsbo efter den som vid sitt pä dödsbo efter den som vid sitt

frånfälle var bosatt här i riket, om frånfälle var bosatt här i riket, om

för dödsboet skulle ha beräknats för dödsboet skulle ha beräknats

högre till statlig inkomstskatt taxe- högre till statlig inkomstskatt taxe

rad inkomst än 10 000 kronor eller rad inkomst än 10 000 kronor eller

större skattepliktig förmögenhet än större skattepliktig förmögenhet än

100 000 kronor. Dödsbo pä vilket be- 100 000 kronon Ingår i dödsbo sådan

stämmelserna om handelsbolag varit egendom som vid dödsfallet var pri-

tillämpliga något beskattningsår an- vatbostad, som avses i 5 §, skall reg-

ses därefter som sådant bolag i be- lerna om privatbostad tillämpas intill

skattningshänseende, oavsett storie- utgången av nyss angiven tid. Döds

ken av boets inkomst eller förmö- bo på vilket bestämmelserna om

genhet. Bestämmelserna i detta handelsbolag varit tillämpliga något

stycke tillämpas icke på fideikom- beskattningsår anses därefter som

missbo. sådant bolag i
beskattningshän-

seende, oavsett storleken av boets inkomst eller
förmögenhet. Bestämmelserna i detta stycke tillämpas icke på fideikommissbo.

Om särskilda skäl föreligger, får riksskatteverket på
ansökan förklara att dödsbo, som enligt föregående stycke skall behandlas såsom
handelsbolag i beskattningshänseende, får taxeras enligt bestämmelserna i andra
stycket. Ansökan skall för att kunna upptagas till prövning göras hos
riksskatteverket senast under året efter det taxeringsån då dödsboet första
gången skall behandlas som handelsbolag i beskattningshänseende. Mot beslut,
som riksskatteverket meddelat i sådant ärende, fär talan inte föras.

Föreslagen
lydelse

Nuvarande lydelse

54
P

Frän skattskyldighet/ri/cfl//rt5:

a)
medlem av
konungahuset: för av staten anvisat anslag;

b)
i utlandet
bosatt person:

för sädan
inkomst, för vilken avgift enligt lagen om bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter skall erläggas eller beträffande vilken befrielse
från sådan avgift skall åtnjutas jämlikt särskilt stadgande i samma lag;

c) ägare av sådan fastighet som avses i 3 kap, 2 §
fastighetstaxeringslagen

(1979:1152):

för
inkomst av fastigheten i den män ägarens inkomst härrör från sädan användning
som gör alt byggnad enligt 2 kap. 2§ fastighetstaxeringslagen skall indelas som
specialbyggnad, dock ej kommunikationsbyggnad, distributionsbyggnad eller
reningsanläggning;

d) ägare av sådan fastighet som avses i 3 kap. 3 §
fastighetstaxeringslagen:

för inkomst av fastigheten i den mån ägarens inkomst härrör från sådan

egendom
och sådan användning som avses i nämnda lagrum;

e) i riket bosatt delägare i dödsbo

efter person, som vid sitt frånfälle

icke vartt här i riket bosatt:

för av dödsboet åtnjuten, till bottom utdelad inkomst,
för vilken dödsboet är skyldigt att betala inkomstskatt;

f) här i
riket bosatt fysisk person, som under vistelse utomlands åtnjutit avlöning
eller annan därmed jämförlig förmån på grund av annan anställning där än
anställning ombord på svenskt fartyg:

f) här i riket bosatt fysisk person,

som under vistelse utomlands åtnju

tit avlöning eller annan därmed jäm

förlig förmån på grund av annan an

ställning där än anställning ombord

pä svenskt fartyg eller svenskt,

danskt eller norskt luftfartyg:

för
inkomst av anställningen i den omfattning som anges i punkt 3 av anvisningarna.

Av 70 § framgår
att personer som där avses är frikallade från skattskyldighet för vissa
inkomsten

(Se vidare
anvisningarna.)

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

(28 § andra stycket)

1. Näringsverksamhet anses föreligga om en skatiskyldig
erhåller ersättning i form av royalty eller periodiskt utgående avgift för
utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar, såvida inte royaltyn
eller avgiften är av beskaffenhet att böra hänföras till intäkt av tjänst.

Nuvarande lydelse

(anv. dll 27 § p. 2)

Tomtrörelse anses---- skatteför

mån. Som skattepliktig intäkt av

tomtrörelse räknas likväl belopp var

med egendomens värde har nedskri

vits i rörelsen, i den mån nedskriv

ningen inte har återförts titt beskatt

ning tidigare.

Frågan om dödsbos avyttring av byggnadstomt är att hänföra
dll tomtrörelse eller ej bedöms på samma sätt som om den avlidne hade
verkställt avyttringen.

Föreslagen lydelse

utgör

3. Tomtrörelse skatteförmån.

Frågan om dödsbos avyttring av byggnadstomt är att hänföra
till tomtrörelse eller ej bedöms på samma sätt som om den avlidne hade
verkställt avyttringen.

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

6. Vad som i 21 § sägs om bostadsrätt gäller även sådana
aktier och andelar som avses i 26§ 1 mom. andra stycket tagen (1947:576) om
statUg inkomstskatt.

till
22 %'>

(anv, till 28 § p, 1 första och andra styckena)

Till
intäkt av rörelse hänförs samtliga intäkter i pengar eller varor, som har
influtit i rörelsen. Detta innebär, att intäkten skall vara av sädan
beskaffenhet, att den normalt är att räkna med och ingår som ett led i den
ifrågavarande förvärvsverksamheten. Hit räknas alltså inflytande betalning
för varor eller produkter, som den skattskyldige handlar med eller tillverkan
Det sagda gäller även dä rördseidkaren vid överlåtelse av rörelsen låter befintliga
varor eller produkter ingå i överlåtelsen. Denna överlåtelse utgör då så att
säga den sista affärshändelsen i hans rörelse. Däremot räknas inte hit sådan
intäkt, som kan inflyta till den skattskyldige vid sidan av rörelsen eller
utanför vad som normaU är att anse som driftinkomst, t.ex. vid avyttring av
personlig lösegendom eller för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda
fastigheter Intäkt, som erhålls genom en sådan oberoende av rörelsen gjord
avyttring, skall las upp som intäkt vid beräkning av realisationsvinst enligt
35 och 36 §§. Som skaite-

1, Till intäkt av näringsverksamhet hänförs samtliga
intäkter i pengar eller varor, som har influtit i verksamheten. Detta
innebär, att intäkten skall vara av sädan beskaffenhet, att den normalt är att
räkna med och ingår som ett led i verksamheten. Hit räknas inflytande
betalning för varor, som den skattskyldige handlar med eller tillverkan Det
sagda gäller även då näringsidkaren vid överlåtelse av verksamheten låter
befintliga varor ingå i överlåtelsen. Denna överlåtelse utgör då så att säga
den sista affärshändelsen i verksamheten.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

pliktig intäkt räknas inte statligt avgångsvederlag i
form av engångsbelopp till renskötselutövare i samband med att han upphör med
sin renskötsel.

Till
intäkt av rörelse hänförs vad som inflyter vid avyttring av maskiner och andra
för stadigvarande bruk avsedda inventarier eller av tillgångar som är
likställda med dessa vid beräkning av värdeminskningsavdrag. Om beräkning i
vissa fall av intäkt vid överlåtelse av skepp och luftfartyg m.m. finns
bestämmelser i 2 a lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på
skeppskontrakt m.m.

(anv, till 28 S p, 2 första stycket)

Utdelning på aktier och andelar i ekonomiska föreningar
samt ränta räknas som inläkt av rörelse i den mån intäkten influttt från
kapital som kan anses tillhöra rörelsen. Som intäkt av rörelse räknas i sanvna
mån utdelning som uppburits från aktiebolag eller ekonomiska föreningar i
förhällande till gjorda inköp (rabatt) eller försäljningar (pristillägg), (jfr
anv, dll 21 § p, 9)

Föreslagen
lydelse

Till intäkt av näringsverksamhet hänförs också vad som
inflyter vid avyttring av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier eller av tillgångar som är likställda med dessa vid beräkning av
värdeminskningsavdrag, Åven ersättning i fall som avses i 2 § andra och tredje
styckena tagen (1990:000) om ersättningsfonder utgör intäkt av
näringsverksamhet oni den skattskyldige begär det.

Värdet
av uttag av varor, tiUgångar som avses i andra stycket och tjänster ur en
förvärvskälla tas upp som intäkt. Värdet av bilförmån beräknas enligt
bestäitvnelserna i punkt 2 av anvisningarna till 42 §.

Avyttrar ett handelsbolag aktier, andelar eller liknande
tittgångar som inte är omsättningstillgångar ulgör vederlaget intäkt av
näringsverksam-hel såvida innehavet av tdlgångarna inte betingats av verksamhet
som bedrivs av botaget eller av annan som med hänsyn titt äganderättsförhållanden
eller organisatoriska förhållanden kan anses slå botaget nära.

2. Ränta på banktillgodohavanden som hör till
näringsverksamhet och pä kundfordringar utgör intäkt av näringsverksamhet.
Detsamma gäller beträffande ränta och utdelning på omsättningstillgångar samt
utdelning som uppburits frän aktiebolag eller ekonomiska föreningar i
förhållande till gjorda inköp (rabatt) eller försäljningar (pristillägg), /
fråga om liandetsbolag ulgör all ränta och utdelning inläkt av näringsverksamhet.

Prop, 1989/90:110
Bilaga 2

5. Vid
avyttring av en näringsfastighet som inte ulgör omsättningstillgång las som
inläkl upp medgivna avdrag för värdeminskning av bygg-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

Bilaga 2 nad, dock inte för beskattningsår då

avdraget understtgU 3000 kronor och av markanläggning saml
skogsavdrag och avdrag för substansminskning. Som intäkt las även upp belopp
varmed byggnad eller markanläggning på fastigheten har skrivits av i samband
med ianspråktagande av ersättningsfond e. d. Vidare tas -för fysisk person och
dödsbo - som inläkl upp det belopp för vilket avdrag för värdehöjande
reparation och underhåll av byggnad eller markanläggning på fastigheten medgetts
under de fem beskattningsår som närmast föregått del aktuella beskattningsåret.

Vid avyttring av en sådan bostadsrätt eller aktie eller
andel som avses i 26§ Imom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt las - om
den till bostadsrätten, aktien eller andelen knutna lägenheten inte ulgör
privatbostad - för fysisk person och dödsbo som inläkl upp del belopp för
vdket avdragför värdehöjande reparation och underhåll av lägenheten medgetts
under de fem beskattningsår som närmast föregått det aktuella
beskattningsåret.

Vid avyttring av del av fastighet skall beräkning av
belopp som skall las upp som inläkt grundas på förhållandena på den avyttrade
fastighetsdelen.

Med avyttring jämställs sådan överföring av mark m. m. som
avses i 25 § 2 mom. första stycket lagen om stadig inkomstskatt och sådan allframtidsupplåtelse
mot engångsersättning som avses i andra stycket det nämnda momentet om den
innebär upplåtelse av mark, byggnad eller markin ventariion.

Belopp som avses i första stycket

första och andra meningarna tas inte

upp som intäkt i den mån vederlaget

för egendomen - efter avräkning för

den del därav som belöper på till

gångar som behandlats som inventa

rier vid beräkning av värdeminsk

ningsavdrag - understiger det vid be

räkning av realisationsvinst enligt la- 27

s. 28 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

gen om statlig inkomstskatt tillämpliga
omkostnadsbeloppet. Detta belopp beräknas vid tillämpning av bestämmelsen i
första meningen med bortseende från bestämmelserna i 25 § 5 och 8 mom.

Reparation och underhåU anses som värdehöjande i den mån
den avyttrade egendomen på grund av åtgärderna befann sig i bättre skick vid
avyttringen än vid ingången av det femte året före beskattningsåret eller vid
förvärvet om detta skedde senare.

Har i faU som avses i punkt 1 andra stycket andra meningen
av anvisningarna tiU 22 § avdrag erhållits för avsättning tdl ersättningsfond
för byggnader och markanläggningar gäller följande vid avyttring av fastighet
med byggnad etter markanläggning som har skrivits av vid ianspråktagande av
ersättningsfonden. Av det belopp som ianspräktagandet avser tas endast den del
upp som intäkt som motsvarar det belopp som tagits upp som intäkt med stöd av
bestämmelserna i första och tredje-sjätte styckena vid avyttringen av ursprungsfastigheten.

6. Har en näringsfastighet etter del därav under den
skattskytdiges innehav övergått tid privatbostad tillämpas bestämmelserna i
punkt 5. Härvid anses egendomen ha avyttrats vid utgången av beskattningsåret
för en köpeskilling motsvarande dess värde. Vid tillämpning av punkt 5 fjärde
stycket i fad som avses i 25 § 6 mom. första stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt beräknas omkostnadsbeloppet enligt första och andra
meningarna i det sistnämnda stycket om inte den skattskyldige begär att
beräkningen skall ske enligt tredje meningen.

Det som sägs i första stycket har i aktuella delar
motsvarande tillämpning om en till en bostadsrätt knuten lägenhet som inte
utgjort privatbostad ändrat karaktär till privatbostad. Detta gäller även om
lägenheten varit knuten tiU sådan aktie eller andel som

avses i 26§ 1 mom. andra stycket la- 28

gen om stattig inkomstskatt.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

(anv. dll 28 §p. 11)

Förmän
av sädan fri grupplivförsäkring, avtalsgruppsjukförsäkring och
trygghetsförsäkring vid arbetsskada som fastställts enligt grunderna i ett år
1983 träffat avtal mellan Sveriges fiskares riksförbund och vederbörande
försäkringsanstalt utgör inte skattepliktig intäkt. Detsamma gäller för
motsvarande förmåner som fastställts enligt grunderna i ett år 1986 träffat
avtal mellan Svenska samernas riksförbund och vederbörande försäkringsanstalt.
Av 19 § framgår att ej lietler ersättning som - i annan form än pension eller
livränta - ingår på grund av sådan Uvförsäkring etter sjukförsäkring räknas
som skattepliktig intäkt. Ersättning enligt sådan trygghetsförsäkring som nyss
nämnts utgör dock skattepUktig intäkt av rörelse utom, såvttt avser
trygghetsförsäkring som avses i första meningen, tid den det ersättningen utgår
under de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och
iitte överstiger för insjuknandedagen 30 kronor och för övriga tjugonio dagar 6
kronor för dag. (jfr anv. tdl 21 § p. 16)

12. Förmån av sädan fri avtalsgruppsjukförsäkring och
trygghetsförsäkring vid arbetsskada som fastställts enligt grunderna / ett år
1978 träffat avtal mellan Lantbrukarnas riksförbund och vederbörande försäkringsanstaU
och i ett år 1983 träffat avtal mellan Sveriges fiskares riksförbund och vederbörande
försäkringsanstalt utgör inte skattepliktig intäkt. Detsamma gäller för motsvarande
förmåner som fastställts enligt grunderna / ett år 1986 träffat avlat mellan
Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund på
ena sidan och vederbörande försäkringsanstaU på den andra sidan och i ett är
1986 träffat avtal mellan Svenska samernas riksförbund och vederbörande försäkringsanstalt.
Ersättning som utgår på grund av sådan försäkring utgör intäkt av
näringsverksamhet.

Förmån av fri grupplivförsäkring enligi ovan angivna
grunder utgör intäkt av näringsverksamhet. Förmånen las upp till det belopp
som motsvarar avgiften per näringsidkare enligt schablon.

16. År
för fysisk person etter dödsbo förvärvskällans kapitalundertag, beräknat
enligt 4 och 6 §§ lagen (1990:000) om skatteutjämningsreserv, negativt tas
som intäkt upp ett belopp motsvarande statsläneräntan vid beskattningsårets
ingång multiplicerat med det negativa kapitalunderlaget (räntefördelning).

1 fråga
om dödsbon som beskattas som handelsbolag beräknas först ett kapitalunderlag
för dödsboet med tillämpning av bestämmelserna i 4 och 6 §§ lagen om
skatteutjämningsreserv. År underlaget negativt förde-tas intäkten enligt
första stycket på delägarna efter storleken av varje del-

Nuvarande
lydelse Förestagen lydelse Prop. 1989/90:110

Bilaga 2 ägares andel i boets inkomst.

Bestämmelserna i första stycket gäller också delägare i
handelsbolag. Till grund för beräkningen av underlaget för räntefördelning ligger
dock inte kapitalunderlaget i bolaget utan handelsbotagsandetens justerade ingångsvärde
vid beskattningsårets ingång enligt 28 § lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt. Innehar handelsbolaget fastigheter minskas det justerade
ingångsvärdet i den mån en värdering av fasligheisinnehavet enligt 6 § lagen
om skatteutjämningsreserv ger ett lägre värde än en värdering enligt 5 §
samma lag. Av skilt-nadsbeloppet skall så stor del dras från det justerade
ingångsvärdet som svarar mot delägarens andel av handelsbolagets inkomst. Det
justerade ingångsvärdet skall vidare minskas på motsvarande sätt om handelsbolaget
innehar sådana andelar eller aktier som avses i 4 § andra stycket 2 lagen om
skatteutjämningsreserv.

Redovisar delägare i handelsbolag eller dödsbo inkomst
från bolaget eller boet i flera förvärvskällor skall intäkten i första hand
tas upp i förvärvskälla som utgör aktiv näringsverksamhet.

Vid räntefördelningen bortses från negativt
kapitalunderlag upp tid 50000 kronor 1 fråga om skattskyldiga som avses i
första och iredje styckena bortses vidare från negativt kapitalunderlag som
motsvaras av underskott i förvärvskällan föregående beskattningsår i den mån
avdrag för underskottet inte har medgetts enligt 33 § 3 mom.

Att ett mot irttäkten svarande avdrag får göras vid
beräkning av inkomst av kapital framgår av 3§ 4 mom. lagen om stattig inkomstskatt.

dll 23 §

1. Kostnaderna i en näringsverk

samhet består främst av kostnader

för personal, anskaffande av varor

samt reparation, underhåll och vär

deminskning av anläggningstill- 30

gångar och av räittor.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

(anv. till
29 §p. 16)

Utgifter för---- ägare (jfr anv.

dll 22 §p.
4).

ägare.

7. Utgifter för -

Har en markanläggning tillhört privatbostad under tidigare
beskattningsår skall avdragför värdeminskning ansetts ha medgetts för varje
sådant beskattningsår.

(anv. dll
29 §p. 3)

Utgifter för----- restvärdet (jfr

anv. till
22 § p. 5 och anv. till 25 § p. 3).

12. Utgifter för-- restvärdet.

Har den fastighet som ett byggnads- eller markinventarium
hänför sig till utgjort privatbostad under del beskattningsår som närmast
föregått det aktuella beskattningsåret utgörs inventariets skattemässiga
restvärde av anskaffningsvärdet minskat med 20procent av samma värde för varje
beskattningsår, dock högst fem, som den skatiskyldige innehaft inventariet och
fastigheten utgjort privatbostad. Detsamma gäller i fråga orti del av
fastighet.

(anv. till 29 §p. 9)

Såsom speciella för rörelse utgående skatter eller
avgifter till det allmänna tnå nämnas vissa tillverkningsskatter,
stämpelavgifter, tidt-och haninumgälder tn. m. dyt. Däremot får svenska
allmänna skatter inte dras av (se 20§).

Premie
för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk person i hans egenskap av
utövare av viss rörelse, utgör avdragsgill oitikostnad i rörelsen. Om den
ersättning, som kan komma att ulfalla på grund av försäkringen, utgår efter
förmånligare grunder än vad som gäller enligt grupplivförsäkring för
befattningshavare i statens tjänst, skall dock endast den del av premien som
kan anses motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för nämnda befattningshavare
räknas som omkostnad i rörelsen.

23. Avdrag får göras för skogsvårdsavgift och
fastighetsskatt och speciella för näringsverksamheten utgående skatter och
avgifter till det allmänna. Däremot får svenska allmänna skatter inte dras av
(se 20 §).

Nuvarande
lydelse

Avdrag medges för kostnader för egen hälsovård i den mån
förmån av fri sädan vård för anställd är skattefri enligt 32 § 3 b mom. första
stycket.

Bestämmelserna
i punkt 6 av anvisningarna till 33 § om avdrag för avgift dll erkänd
arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av rörelse.

Bestämmelserna
i punkt 4 av anvisningarna till 33 § om avdrag för kostnader för resor till
och frän arbetsplatsen gäller också beträffande inkomst av rörelse, (jfr anv. dll
22 § p. 2, 25 § 1 mom. och 29 § 1 mom.)

(anv. till 29 §p. 18)

Avdrag må--- kostnaden.

Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer kan förordna att bidrag, som den
skattskyldige lämnar till viss forskning, visst utvecklingsarbete eller viss
museiverksamhet, skall för tid som anges i förordnandet helt eller delvis
anses såsom driftkostnad i den skattskyldiges rörelse, (jfr anv. till 22 § p.
1 åttonde stycket)

Föreslagen
lydelse

Avdrag medges för kostnader för egen hälsovård i den mån
förmån av fri sädan vård för anställd är skattefri enligt 32 § 3 b mom. första
stycket.

Bestämmelserna
i punkt 6 av anvisningarna till 33 § om avdrag för avgift till erkänd
arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av näringsverksamhet.

Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33 § om
avdrag för kostnader för resor till och från arbetsplatsen gäller också
beträffande inkomst av näringsverksamhet.

24. Avdrag får-- kostnaden.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan
förordna att bidrag, som den skattskyldige lämnar till viss forskning, visst utvecklingsarbete
eller viss museiverksamhet, skall för tid som anges i förordnandet helt eller
delvis anses såsom driftkostnad i den skattskyldiges näringsverksamhet.

Prop. 1989/90:110 Bilaga 2

(anv. dll 41 § p. 1)

Inkomst av---

komstberäkning.

33. SkaU en skattskyldig som avses ilOa§ lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt beskattas för ett handelsbolags inkomst tillämpas
bestämmelserna i 2§ 14 mom. nämnda lag vid beräkningen av handelsbolagets inkomst.

till 24 §'"

följande års in- 1.
För skattskyldig-- följande

års inkomstberäkning.

(anv. dll
41 § p. 1 b)

Nuvarande lydelse

verksamhet som bedrivs efter beskattningsårets utgång och
inte heller för hanteringsutgifter för vilka företaget kan påräkna ersättning
enligt 9 § lagen (1981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt
kärnbränsle m.m. Regeringen eller efter regeringens bemyndigande riksskatteverket
utfärdar årligen föreskrifter för beräkning av avdraget. Medgivet avdrag skall
återföras till beskattning nästföljande beskattningsår.

Föreslagen lydelse

på verksamhet som bedrivs efter beskattningsårets utgång
och inte heller för hanteringsutgifter för vilka företaget kan påräkna
ersättning enligt 9 § lagen (1981:669) om finansiering av framtida utgifter
för använt kärnbränsle m. m. Regeringen eller rtiyndighet sotn regeringen
bestämmer utfärdar ärligen föreskrifter för beräkning av avdraget. Medgivet avdrag
skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsån

Prop. 1989/90:110 Bilaga 2

[11 § lagen (1960:63) om förlustavdrag]

Ändras ett
taxeringsbeslut på sådant sätt att rätten dll förlustavdrag eller beräkningen
av avdragets storlek påverkas får den skattskyldige yrka att beslut avseende annat
taxeringsår då förlustavdraget utnyttjats eder hade kunnat utnyttjas, ändras i
motsvarande mån. Yrkande om ändring skall framställas inom sex månader från
den dag beslutet meddelades om inte längre tid följer av bestämmelserna i 4
kap. taxeringslagen (1990:00).

3. Ändras ett taxeringsbeslut på sådant sätt att rätten
till avdrag för underskott under senare beskattningsår eller beräkningen av
avdragets storlek påverkas får den skattskyldige yrka att taxeringen för sådant
beskattningsår ändras i motsvarande mån. Yrkande om ändring skall framställas
inom sex månader från den dag beslutet meddelades om inte längre dd följer av
bestämmelserna i 4 kap. taxeringslagen (1990:00).

dll 32 §

3.''-
Såsom intäkt av tjänst skall upptagas, bland annat, hyresvärdet av bostad, som
kan vara ät den anställde upplåten. För den, som är anställd såsom arbetare i
jordbruk med binäringar eller i rörelse eller eljest hos annan person och såsom
löneförmån åtnjuter bostad, skall alltså värdet av denna bostadsförmån
medräknas vid löneförmånernas uppskattning (jfr punkt 1 av anvisningarna till
21 §). Vidare skall såsom intäkt upptagas värdet av andra utav den
skattskyldige åtnjutna förmåner, därest han icke skulle varit berättigad att
åtnjuta avdrag för utgifterna för förmånernas förvärvande för den händelse,
att han själv förskaffat sig dem. Såsom intäkt

3. Såsom
intäkt av tjänst skall upptagas, bland annat, hyresvärdet av bostad, som kan
vara åt den anställde upplåten. Förden, som äran-ställd och såsom löneförmän
åtnjuter bostad, skall alltså värdet av denna bostadsförmån medräknas vid
löneförmånernas uppskattning. Vidare skall såsom intäkt upptagas värdet av
andra utav den skattskyldige åtnjutna förmåner, därest han icke skulle varit
berättigad att åtnjuta avdrag för utgifterna för förmånernas förvarande för
den händelse, att han själv förskaffat sig dem. Såsom intäkt skall således, under
nyss angivna förutsättning, upptagas exempelvis värdet av fri kost, även vid
enstaka tillfällen, och fria

3 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 2

Förestagen
lydelse

resor
ävensom skatter, försäkringar o. d., som arbetsgivaren betalat för den
anställdes räkning eller eljest tillhandahålltt. Arbetsgivares kostnader
för tryggande av arbetstagares pension genom avsättning eller pensionsförsäkring
utgör dock icke skattepliktig intäkt för den anställde.

4. I
vissa tjänster är särskild ersättning anvisad för vissa med tjänsten
förenade omkostnader, som mäste betalas av den skattskyldige.

Denna ersättning
skall tas upp som intäkt, och de omkostnader, som skad betalas med
ersättningen, dras av som kostnader för tjänsten eller uppdraget. Om därvid
ersättningen

Nuvarande
lydelse

skall således, under nyss angivna förutsättning, upptagas
exempelvis värdet av fri kost och fria resor ävensom skatter,
försäkringsavgifter o.dyl., som arbetsgivaren betalat för den anställdes
räkning (jfr dock pimkt 8 här nedan). Arbetsgivares kostnader för tryggande av
arbetstagares pension genom avsättning eller pensionsförsäkring utgör dock
icke skattepliktig intäkt för den anställde.

Angående värdesättningen därmed minskas

4.'''' I vissa tjänster är särskild ersättning anvisad
för vissa med tjänsten förenade kostnader, som av den skattskyldige mäste
bestridas. Ifråga om sådan ersättning skall i beskattningshänseende skillnad
göras mellan stattig eller enligt vad nedan sägs därmed jämställd tjänst och
en -skild tjänst.

År fråga om statlig tjänst, skatt, med undanlag för traktamentsersättning
vid resa i tjänsten som inte vartt förenad med övernattning samt resekostnadsersättning,
den anvisade ersättningen icke upptagas som intäkt av tjänsten, liksom å andra
sidan de kostnader, som skola med ersättningen bestridas, ej få avföras såsom
utgift, även om ersättningen icke förstår tid kostnadernas gäldande. Vad nu
sagts gäller för de fad, då den anvisade ersättningen är avsedd att täcka
utgifterna i fråga. År ersättningen däremot endast avsedd att utgöra ett
mindre bidrag till kostnadernas bestridande, skatt ersättningen i sin helhet
upptagas såsom intäkt, medan å andra sidan kostnaderna få avdragas såsom
utgift, även i den mån de överskjuta ersättningen. Vad nu sagts skall gälla
även ifråga om kommunal tjänst så ock eljest vid anställning hos offentlig
institution, beträffande vilken förklaring enligt 32 § 3 motn. andra stycket
gäller. .

/ fråga otn enskild tjänst samt vid statlig tjänst i fråga
om traktaments-ersätmitig vid resa i tjänsten som inte vartt förenad tned
övernattning och resekostnadsersättning skall den an-

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

visade ersättningen upptagas såsotn intäkt, och - med
undantag för ökade levnadskostnader vid resa i tjänsten som inte vartt förenad
med övernattning - de omkostnader, som skola därmed bestridas, avföras såsom
omkostnader för tjänsten eller uppdraget. Om därvid ersättningen icke förslår
till kostnadernas gäldande, får bristen avföras å intäkten av tjänsten i
övrigt. Härvid märkes dock, att, om det kan antagas, att den anvisade
ersättningen beräknats med hänsyn till vad som skäligen kan anses normalt åtgå
tid täckande av de omkostnader, som skota därmed bestridas, större avdrag än
som svarar mot den anvisade ersättningen bör medgivas allenast om det visas,
att på grund av särskilda förhållanden ersättningen vartt otillräcklig för
sådana skäliga omkostnaden Å andra sidan torde i dylikt fall ofta kunna
antagas, att den anvisade ersättningen i sin helhet åtgått till de omkostnader
för vilka den avsetts, utan att särskild utredning i detta avseende behöver
lämnas. Avdrag tned samma belopp som den anvisade ersättningen torde i regel
böra medgivas i de fall, då ersättningen ej överstiger vad som av staten i
motsvarande faU anvisas. Detta lärer exempelvis vara förhållandet beträffande
de resekostnadsersättningar, som i allmänhet utbetalas av de enskilda järnväganui.
Vad itu sagts om statlig Ijänsl skall gälla även i fråga om kommunal ijänsl så
ock eljest vid anställning hos offendig institution, beträffande vilken
förklaring eidigl 32 § 3 mom. andra stycket gäller I fråga om traktamentsersättning
och resekostnadsersättning vid resa med egen bil gäller dock särskilda bestämmelsen
se punkt 3 av anvisningarna till 33 §.

Föreslagen lydelse

inte räcker till för alt betala omkostnaderna, fär
bristen dras av mot intäkten av tjänsten i övrigt. Härvid gäller dock, om det
kan antas att ersättningen har beräknats med hänsyn till vad som skäligen kan
anses normalt gå ål för att läcka de omkostnader som skaU betalas med ersättningen,
att större avdrag än som svarar mot den anvisade ersättningen bör medges
endast om det visas, att ersättningen på grund av särskilda förhållanden inte
räckt lill för sådana skäliga omkostnaden Å andra sidan bör del i sådana fall
ofta kunna antas, att ersättningen i sin helhet gått åt till de omkostnader för
vilka den avsetts, utan att särskild utredning behöver lämnas i detta avseende.
I fråga om traktamentsersättning, resekostnadsersättning vid resa med egen bil
och kostnadsersättning för vård av person i enskilt familjehem gäller dock
särskilda bestämmelser i punkterna 3,3 a och 3 c av anvisningarna till 33 §.

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

10.
Förmån av räntefritt lån eller lån, där räntan understiger statslåneräntan i
slutet av november året före beskattningsåret med tillägg för en

s. 35 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

procentenhet, skatt las upp som inläkt av ijänst, varvid
motsvarande belopp anses sotn en av låntagaren betald ränteutgift.

Med lån
från arbetsgivaren eller uppdragsgivaren likställs annat tån otn del finns
anledning anta att denne förmedlat lånet.

Vad nu sagts gäller dock ej i fall som avses i punkt 14
sjätte stycket av anvisningarna.

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

(35 § 1 a
mom. första stycket)

Anskaffar
ett----- för företagsle

daren.

(35 § 4 mom. fjärde stycket)

Avyttras
egendom, som avses i detta moment, tid fåmansföretag av delägare eller honom
närstående person, skall oavsett bestämmelserna i detta moment som skattepliktig
realisationsvinst räknas vad den skattskyldige erhåller för egendomen, såvida
denna icke är eller kan antagas bli till nytta för företagets verksamhet, (35
§ 1 a mom, tredje stycket)

Tid imäkt av tillfäUig förvärvsverksamhet hänföres även
förmån som delägare i fämansföretag eller honom närstående person åtnjuter
genom att avyttra egendom till företaget till högre pris eller genom att
förvärva egendom från företaget till lägre pris än egendomens marknadspris.

14. Anskaffar ett----- av bilför

mån.

Anskaffar ett fåmansföretag fast egendom från delägare
eller honom närstående person gäller bestämmelserna i 24 § 6 mom. tagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.

Avyttrar delägare i fämansföretag eller honom närstående
person lös egendom lill förelaget, skall som inläkl av ijänsl räknas vad den
skattskyldige erhåller för egendomen, såvida denna inte är eller kan antas
bli till nytta för företagets verksamhet. Vid avyttring av bostadsrätt gäller
dock bestämmelserna i 24 § 6 mom. lagen om statlig inkomstskatt.

Förmån som delägare i fåmansföretag eller honom
närstående person åtnjuter genom att avyttra egendom till företaget till
högre pris eller genom att förvärva egendom från företaget till lägre pris än
egendomens marknadspris beskattas hos delägaren som intäkt av tjänst. Vad nu
sagts gäller inte när företagsledaren förvärvar egendomen och han tidigare
beskattats enligt första stycket eller när delägare etter honom närstående
person avyttrar egendom och beskattning sker enligi iredje stycket. Bestämtnelsen
i första meningen gäller även när delägare i fåmansägi handelsbolag eller
honom närstående person förvärvar fastighet som är eller kan komma att bli
sådan faslighet som avses i 5 § andra och tredje styckena.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

(35 § 1 a mom, andra stycket)

Har företagsledare- lokalen i

fråga.

Har fåmansföretag
lämnat lån till företagsledare eller honom närstående person och utgår icke
ränta på lånet eller utgår ränta med lägre belopp än som vanligen utgår på lån
av liknande slag, skall sedvanlig ränta etter skdlnadsbdoppet hänföras till
intäkt av tdlfällig förvärvsverksamhet för låntagaren. (35 § 1 a mom, femte
stycket)

Har fämansföretag lämnat i

sjätte
stycket,

(35 § 1 a mom, sjätte stycket)

Har tån
lämnats i strid mot bestämmelserna i 12 kap, 7 § aktiebolagslagen (1975:1385)
eller 11 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m, m, Mfgör
länebeloppet, tid den det återbetalning icke skett, intäkt av tillfällig
förvärvsverksamhet för låntagaren.

(35 § 1 a mom, sjunde stycket)

Som fåmansföretag räknas

styvbarn
och fosterbarn.

Föreslagen lydelse

(35 § 1 a mom, fjärde stycket)

Har företagsledare lokalen i

fråga.

Har fåmansföretag
lämnat räntefritt lån eller lån, där räntan understiger marknadsräntan, till
företagsledare eller honom närstående person, skall förmånen beskattas hos
låntagaren som intäkt av tjänst.

Har fåmansföretag lämnat ■ åttonde stycket.

Har penningtån lämnats i strid mot bestämmelserna i 12
kap. 7 § akdebolagslagen (1975:1385) eller 11 § lagen (1967:531) om tryggande
av pensionsutfästelse m. m., skatt lånebeloppet beskattas hos låntagaren som
intäkt av tjänst, såvida inte synnerliga skäl föreligger mot detta.

Som fåmansföretag räknas

styvbarn och fosterbarn.

Prop. 1989/90:110
Bilaga 2

s. 37 Kontrollera mot PDF

dll 33 §

3."*
Har skattskyldig i sin tjänst verkstäUt resor som varit förenade med
övernattning utom den vanliga verksamhetsorten, äger han rätt att åtnjuta
avdrag icke blott för kostnaden för själva resan utan jämväl för den ökning i
levnadskostnaden, som den skatiskyldige kan hava fått vidkännas på den grund,
att han vistats utom sin vanliga verksatnhetsort, såsom för hotedrum, ökad
kostnad för föda osv. Därest i tjänst, som avses i punkt4 andra stycket av
anvisningarna till 32 §, anvisats särskdd ersättning för kostnaderna, får
avdrag dock icke äga rum. Har enligt 2 kap. 14 §3 lagen (1990:00) om självdeklaration
och kontroUuppgifler trakta-mentsersällningar och andra ersättningar icke
upptagits såsom intäkt, må ej heller de emot ersättningarna svarande
kostnaderna avdragas.

3, Har skattskyldig i sitt arbete förelagd resor inom
riket som varit förenade med övernattning utom den vanliga verksamhetsorten,
äger han rätt till avdrag för den ökning i levnadskostnaden, som han har haft
på grund av att han vistats utom sin vanliga verksamhetsort.

Den vanliga verksamhetsorten utgörs av ett område inom
ett avstånd av 50 kilometer från den skattskyldiges tjänsteställe. Med vanlig
verksatnhetsort likställs ett område inom ett avstånd av 50 kilometer från den skatlskyldiges
bostad. Tjänsteställe är den plats där en arbetstagare fullgör huvuddelen av
sitt arbete. Om detta sker under förflyttning eller på arbetsplatser som hela
tiden växlar anses som tjänsteställe i regel den plats där arbetstagaren fullgör
en del av sitt arbete, såsom att hämta och lämna arbetsmaterial eller utföra
förberedande och avslutande

s. 38 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

1 första stycket avsedd ökning i levnadskostnaden skall,
där den skattskyldige inte visar större ökning, anses ha uppgått lill etl
belopp motsvarande den ersättning som av arbetsgivaren utgivits för
kostnadens täckande (traktamente), dock högst tdl belopp som i enlighet med
vad nedan I detta stycke sägs motsvarar största normala ökning i
levnadskostnaden. Riksskatteverket fastställer för varje kalenderår etl belopp
(normalbelopp) motsvarande största normala ökning i levnadskostnaden för ett
dygn. Resan skall anses ha varat det antal dygn som motsvarar antalet
övernattningar Omfattar vistelse på en och samma ort längre tid än 15 dygn i
följd, skall från och med det sextonde dygnet såsom största normala ökning i
levnadskostnaden räknas sex tiondelar av normalbeloppet. Vid 1984-1991 års
taxeringar skall för skattskyldig som vid arbete inom byggnads- och
anläggningsbranschen fortlöpande haft sin arbetsplats förlagd till en och
samma ort utanför den vanliga verksamhetsorten under längre tid än två år för
lid därefter såsom största normala ökning i levnadskostnaden anses ett belopp
motsvarande den dd av normalbeloppet som avser kost vid förrättning som pågått
längre tid än 15 dygn ökat med faktisk kostnad för logi på arbetsorten. Vill
skattskyldig visa att kostnadsökningen i en och samma tjänst varit större än
avdrag som beräknats i enlighet med vad nu sagts, skall utredningen avse hans
samtliga förrättningar i nämnda tjänst under beskattningsåret,' dock att i
fråga om avdrag för öking i levnadskostnaden från och med det sextonde dygnet i
följd på en och samma ort eder under förrättning på utrikes ort levnadskostnadsökningen
får beräknas för

Förestagen lydelse

arbetsuppgifter. Om arbete på varje arbetsplats pågår
begränsad tid enligt de villkor som gäller för vissa arbetstagare inom
byggnads- och anläggningsbranschen eller därmed jämförliga branscher bedöms
avdragsrätten tned utgångspunkt från den skattskyldiges bostad.

Kostnadsökning enligt första stycket kan avse utlägg för
logi, merkostnad för måltider samt diverse småutgifter.

Har
arbetsgivare utgivtt ersättning för att täcka kostnadsökningen för måltider och
småutgifter - dagtraktamente -, och visar den skattskyldige inte större
ökning, medges avdrag med belopp motsvarande den uppburna ersättningen, dock
högst 150 kronor per dag (helt maximibelopp för dag). Delta maximibelopp avser
kostnadsökning för måltider och småutgifter under varje hel dag som har tagits
i anspråk för resan. Som hel dag anses även avresedag om resan har påbörjats
före kl. 12.00 och hemkomstdag om resan har avslutats efter kl. 19.00. Om resan
har påbörjats senare eller avslutats tidigare skall avdraget bestämmas tdl
högst ett halvt maximibelopp.

Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen i ett och
samma arbete varit större än avdrag som beräknats i enlighet med vad nu sagts,
skall utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda arbete under beskattningsåret.

Avdrag för kostnad för logi medges med belopp motsvarande
den faktiska utgiften. Kan den skattskyldige inte visa logikostnaden medges
avdrag med belopp motsvarande ersättning som uppburits från arbetsgivaren - nattraktamente.
Detta avdrag får dock inte överstiga 75 kronor per natt (maximibelopp för
natt).

Prop. 1989/90:110 Bilaga 2

s. 39 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

varje förrättning för sig.

Avdrag
för ökade levnadskostnader är däremot icke medgivet enbart på den grund, att
den skattskyldige har sttt arbete på annan ort än den, där han har sin bostad.
Har den skattskyldige bosatt sig på annan ort än den, där han har tjänst eller
an-städning, eller antagit arbete, som skall utföras på annan ort än den, där
han är bosatt, är avdrag i regel icke medgivet. Avdrag medgives dock för det
fall, att anställningen avser endast en kortare tid eller skall bedrivas å
flera olika platser eller det av annan anledning icke skäligen kan
ifrågasättas, att den skatiskyldige skall avflytta tdl den ort, där arbetet
skall utföras.

Oavsett vad / nästföregående stycke sägs äger
skattskyldig, som pä grund av sitt arbete bosatt sig på annan ort än den där
hans familj är bosatt, därest det med avseende på makes förvärvsverksamhet,
svårighet att anskaffa familjebostad eller annan därmed jämförtig omständighet
icke skäligen kan ifrågasättas, att familjen skad avflytta tdl den skattskyldiges
bostadsort, åtnjuta avdrag för den ökning i levnadskostnaden som föranledes av
den skilda bosättningen. 0171 båda makarna äro berättigade till sådant
avdrag, skall, där makarna ej överenskommit otn annanfördelning, det samtnanlagda
avdraget tidkomma dem med hälften var Vad här sagis skad, såvitt avser makar,
icke äga tillämpning i falt som i 52 § 2 rtiom. sägs.

Föreslagen lydelse

När arbete utom den vanliga verksamhetsorten vartt
förlagt tid en och samma ort inom riket under längre tid än tre månader i en
följd bedöms rätten tid avdrag och beräknas detta enligt bestämmelserna i punkt
3 a. En löpande förrättning anses bruten endast av uppehåll som beror på att
arbetet förläggs tid annan ort imder minst fyra veckor.

Kostnadsökning
under förrättning som vartt förenad med övernattning på utrikes ort, får
beräknas för varje förrättning för sig. Avdraget skall även här om den
skattskyldige inte visar större ökning, anses ha uppgått till belopp som
motsvarar den kostnadsersättning som arbetsgivaren givit ut. Kostnadsökningen
kan avse utgift för logi, merkostnad för måltider samt diverse småittgifter.
Avdraget för merkostnad för måltider och småutgifter får dock inte överstiga
belopp som kan anses motsvara största normala ökning i levnadskostnaden under
ett dygn för respektive förrättningsland. Har skattskyldig som har rätt tid avdragför
ökade levnadskostnader enligt denna punkt erhålltt kost förmån skall avdraget
reduceras med hänsyn härtill.

3 a. En avdragsgill fördyring avseende ökade
levnadskostnader kan inte anses föreligga enbart av den anledningen att den
skattskyldige arbetar på annan ort än den där han har sin bostad. Avdrag
medges dock / följande fall, nämligen om

arbetet avser endast en kortare dd,

arbetet visserligen inte kan betecknas som kortvarigt men
ändå typiskt sett är tidsbegränsat tid sin natur eller sådant att en fast
anknytning tiU den tidigare bostadsorten krävs,

arbetet skall bedrivas på flera olika platser eller

det av annan anledning inte skäligen kan ifrågasättas att
flyttning bör ske till arbetsorten.

Avdrag medges endast otn över-nattiung på arbetsorten äger
rum.

Oavsett vad som ovan sagts har en skattskyldig, som på
grund av sitt arbete flyttat tiU ny bostadsort, rätt tiU

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

avdrag för ökade levnadskostnader Bilaga 2 om bostad för
den skattskyldige, dennes ntake, sambo eller familj behållits på den tidigare
bostadsorten och sådan dubbet bosättning är skälig på grund av

makes etter sambos förvärvsverksamhet,

svårighet att anskaffa fast bostad på verksamhetsorten
eller

annan särskild omständighet.

Avdrag enligt denna punkt medges endast om avståndet i en
riktning mellan bostadsorten och arbetsorten är längre än 50 kilometer.

Avdrag enligt första stycket medges under längst två år
och i övrigt under längst tre år för gifta etter samboende par och under
längst ett år för ensamstående skattskyldig. Avdrag medges dock för längre
tidsperioder än de nu nättmda om anställningens natur etter andra särskilda
skäl talar för det.

Avdragför kostnad för logi beräknas tid belopp
motsvarande den faktiska utgiften. För skattskyldiga som avses i punkt 3 ovan
medges dock avdrag eiUigt bestämmelserna i pimkt 3 sjunde stycket. Ökningen i
kostnaderna för måltider och småutgifter på arbetsorten beräknas antingen
enligt inredning oitt den faktiska kostnadsökningens storlek eller schablonmässigt

1. för skattskyldiga som under de
första tre månaderna av bortovaron medgivits avdrag enligt punkt 3 ovan och som
alttjäi7tt uppbär kostnadsersättning från arbetsgivaren titt 100 kronor per
dag,

2. för skattskyldiga som medges avdrag
enligt första stycket tid 75 kronor per dag (ett halvt maximibelopp) under de
första tre månaderna av bortovaron och därefter samt ifall av dubbel bosättning
till 50 kronor per dag (ett tredjedels maximibelopp).

Har skattskyldig som har rätt tid avdrag för ökade
levnadskostnader enligt denna punkt erhållit kostförmån skall avdraget
reduceras med hänsyn härtdi.

3 b. Den sotn på grund av sttt arbete vistas på annan ort
än sin eller

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

sin familjs hemort, äger rätt till skäligt avdrag för
kostnad för en hemresa varje vecka om avståndet i en riktning mellan hemorten
och arbetsorten är längre än 50 kilometer Avdraget gäller endast kostnad för
resa inom riket.

Avdraget
skall i regel beräknas efter kostnad för billigaste färdsätt. Otn avståndet i
en riktning mellan hemorten och arbetsorten överstiger sjuhundra kilometer
eller resan företagits till eller från Gotland medges dock avdragför kostnad
för flygresa. Om godtagbara allmänna kommimi-kationer saknas får avdrag medges
för kostnader för resa med egen bil enligt den schablon som anges i punkt 4.

Har den
skattskyldige imder vistelsen i hemmet uppburtt dagtraktamente som berättigar
till schablonavdrag enligt ovan skall avdraget för heitiresekostnad minskas
med motsvarande belopp.

Prop. 1989/90:110 Bilaga 2

2." Värdet av bilförmån skall för helt år bestämmas
till 30 procent av nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret för
senaste årsmodell av förmånsbilen eller - om bilmodellen dä inte saluförs -
till 30 procent av ett uppskattat nybilspris, baserat pä nybilspriset för
motsvarande modellen

Är förmånsbilens årsmodell äldre än tre år skall förmänens
värde nedsättas till 25 procent av det i första stycket angivna nybilspriset.

Är
förmänsbilens årsmodell sex år eller äldre skall värdet av förmånen nedsättas
till 25 procent av ett uppskattat nybilspris, baserat pä 85 procent av
nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret för de vanligast
förekommande bilarna. På den skattskyldiges begäran skall förmänsvärdet
bestämmas enligt andra stycket, om sådant nybilspris som där avses kan beräknas
för förmånsbilen.

2. Värdet av bilförmån skall för helt år bestämmas till 35
procent av nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret för senaste
årsmodell av förmänsbilen eller - om bilmodellen dä inte saluförs - dll 35
procent av ett uppskattat nybilspris, baserat på nybilspriset för motsvarande
modellen

År förmånsbilens årsmodell äldre än tre år skall förmänens
värde nedsättas till 30 procent av det i första stycket angivna nybilspriset.

Är
förmånsbilens årsmodell sex år eller äldre skall värdet av förmånen nedsättas
till 30 procent av ett uppskattat nybilspris, baserat på 85 procent av
nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret för de vanligast
förekommande bilarna. På den skattskyldiges begäran skall förmänsvärdet
bestämmas enligt andra stycket, om sådant nybilspris som där avses kan beräknas
för förmänsbilen.

Förestagen
lydelse

Nuvarande
lydelse

Vid
beräkningen av förmånsvärdet enligt första-tredje styckena skall till det
angivna nybilspriset i förekommande fall läggas anskaffningskostnaden för extrautrustning
i den mån den överstiger 20 000 kronon

Om den
skattskyldige åtnjuter förmånen endast under en del av året skall
förmånsvärdet beräknat enligt första-femte styckena sättas ned med en tolftedel
för varje hel kalendermånad som han inte har åtnjutit förmånen.

Har företagsledare
i fåmansföretag eller honom närstående person fått utnyttja bil som är
betydligt dyrare än vad som kan anses erforderligt med hänsyn till
företagets verksamhet, skall till det enligt schablon beräknade värdet av
bilförmån läggas ett belopp som kan anses motsvara skillnaden mellan de
faktiska kostnaderna för bilens användning i verksamheten och de för verksamheten
erforderliga kostnaderna.

Om den skattskyldige bekostar allt drivmedel för det
privata nyttjandet av förmånsbilen skall förmänsvärdet nedsättas därigenom
att den procentsats efter vilken förmänsvärdet enligt första-tredje styckena
skall beräknas minskas med/yra.

3. Förmånsvärdet av fri måltid bestående av ett mål om
dagen (lunch eller middag) är lika med 60procent av genomsnittspriset i riket
för en lunchmåltid av normal beskaffenhet. Förmänsvärdet av helt fri kost är
lika med 150 procent av nämnda genomsnittspris.

Får den
skattskyldige tjiåltid genom kupong gäller inte värderingsreglerna i närmaste
föregående stycke, om kupongvärdet för en mållid överstiger genomsnittspriset
avrundat uppåt tdl närmast hela krontal.

Om den
skattskyldige bekostar allt drivmedel för det privata nyttjandet av
förmänsbilen skall förmänsvärdet nedsättas därigenom att den procentsats efter
vilken förmånsvärdet enligt första-tredje styckena skall beräknas minskas
med/em.

3. Förmånsvärdet av fri måltid bestående av ett mäl om
dagen (lunch eller middag) är lika med genomsnittspriset i riket för en
lunchmåltid av normal beskaffenhet. Förmänsvärdet av helt fri kost är lika med
250 procent av nämnda genomsnittspris.

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

till
46 § 6. Avdrag för avgift för pensionsförsäkring

avdrag
enligt 46 § gjorts.

Med
A-inkomst avses inkomst av tjänst samt inkomst av jordbruksfastighet och
rörelse om den skattskyldige vartt verksam i förvärvskällan i ej blott ringa
omfattning. Till A-inkomst räknas även inkomst ombord enligt lagen (1958:295)
om sjömansskatt samt enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning.
Med B-inkomst avses övriga inkomster.

Med A-inkomst avses inkomst av aktiv näringsverksatnhet
samt inkomst av tjänst med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1
mom. första stycket h och i. Till A-inkomst räknas även inkomst ombord enligt
lagen (1958:295) om sjömansskatt samt enligt 1§ 2 mom. nämnda lag skattepliktig
dagpenning. Med B-inkomst avses inkomst av passiv näringsverksamhet samt
sådan intäkt av tjänst som avses i 32 § 1 mom. första

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

stycket h och i. 1 fråga om intäkt som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h får medgivande enligt tredje stycket grundas på förhållandena
hos den som uppbär intäkten och itinebära att avdraget får göras av annan som skad
ta upp den som intäkt.

dll 48 §

1. Vid bedömningen av om en skaitskyldigs inkomst dit icke
obetydlig det utgjorts av folkpension iakttas följande. Som folkpension räknas
inte barnpension eder vårdbidrag. Folkpension skad anses utgöra en inte
obetydlig det av den skattskyldiges inkomst, om den uppgått till minst 6000
kronor eller minst en femtedel av den sammanräknade inkomsten. Som folkpension
behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen (1969:205) om pensionstdlskott
föranlett avräkning av pensionstillskott.

För gift skattskyldig, som uppburtt folkpension med belopp
som tid-kommer gift vars make uppbär folkpension, uppgår det särskilda grundavdraget
tid 1,325 basbelopp. För övriga skattskyldiga uppgår avdraget till 1,5
basbelopp. För gift skattskyldig, som under viss del av beskattningsåret
uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär
folkpension och under återstoden av året uppburtt folkpension med belopp som
tillkommer gift vars make saknar folkpension uppgår avdraget tdl 1,5
basbelopp. Det särskilda grundavdraget får dock inte överstiga uppburen
folkpension samt pensionstillskott enligt 2 § lagen (1969:205) om
pensionstillskott. För förtidspensionärer gäller att det särskilda
grundavdraget inte får överstiga uppburen folkpension samt hälften av ett
pensionstillskott beräknat enligt 2a§ första stycket lagen (1969:205) om
pensionstillskott.

Det särskilda grundavdraget reduceras itied 65 procent av
uppburen pension överstigande 1,5 basbelopp

för ensamstående och 1,325 basbe-

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

lopp för gifta skattskyldiga. Pension som utgår på grund
av annan pen-siotisförsäkring än tjänstepensionsförsäkring reducerar dock inte
det särskilda grundavdraget.

För den som vid lUgången av året före beskattningsåret
inte var folk-pensionär reduceras det särskilda grundavdraget i stället med 65
procent av taxerad inkomst överstigande 1,5 basbelopp för ensamstående och
1,325 basbelopp för gifta skattskyldiga.

Oavsett vad i det föregående sagts om reducering
föreligger alltid rätt titt särskilt grimdavdrag med så stort belopp som den
skattskyldige skidte ha medgetts i grundavdrag enligt 48 § 2 mom. första-femte
styckena och 48 § 3 mom. om dessa regler tillämpats för denne.

Prop, 1989/90:110 Bilaga 2

s. 45 Kontrollera mot PDF

dll 54 §

3, Skattefrihet enligt 54 § första stycket f föreligger
om anställningen och vistelsen utomlands varat minst sex månader / den mån
inkomsten

a)
beskattats i
verksamhetslandet: eller

b) hänför sig titt anställning i projekt
som finansieras av sådana myndigheter och organ som erhåller medel inom
ramen för det svenska biståndsprogrammet.

3.5** Skattefrihet enligt 54 § första stycket f föreligger
om

a)
anställningen
och vistelsen utomlands varat minst sex månader och avsett anställning hos
arbetsgivare som bedriver tiäringsverksam-het från fast driftställe i det tand
där arbetet utförs samt inkomsten betas-tar driftstället såsom omkostnad; eller

b)
anställningen
och vistelsen utomlands varat tninsl ett år i samma tand och avsett anstätlidng
hos annan än svenska staten, svensk kommun, svensk tandstingskomtnun eller
svensk församling.

Vad nu sagts gäller dock inte vid anställning ombord på
utländskt fartyg. I fråga om sådan anställning gäller vid 1986-1991 ärs
taxeringar att skattefrihet föreligger om anställningen och vistelsen
utomlands varat minst sex månader och avsett anställning hos arbetsgivare, som
är en inländsk juridisk person eller en här i riket bosatt fysisk person, och
anställningen utövats ombord på utländskt fartyg som huvudsakligen går i sådan
oceanfart som avses i 1 kap. 7§ 8 fartygssäkerhetsförordningen (1988:594).

I tid för vistelse som avses i första och andra styckena
får inräknas kortare avbrott för semesten tjänsteuppdrag eller liknande, som
inte är förlagda till början eller slutet av anställningen utomlands. Uppehåll
i Sverige för här avsedda ändamål får inte sträcka sig längre än som motsvarar
högst sex dagar för varje hel månad som anställningen utomlands varar eller
under ett och samma anställningsår till mer än 72 dagar.

Nuvarande
lydelse Förestagen lydelse Prop. 1989/90:110

Bilaga 2 Har den skattskyldige påbörjat anställningen och
kunde det därvid på

goda grunder antas att inkomsten av anställningen skulle
komma att undantas frän skatt i Sverige enligt 54 § första stycket f men
inträffar under anställningstiden ändrade förhållanden som medför att
villkoren för att undanta inkomsten från skatt i Sverige inte föreligger, skall
inkomsten likväl undantas från beskattning i Sverige om de ändrade
förhållandena beror på omständigheter över vilka den skattskyldige inte kunnat
råda och en beskattning skulle te sig uppenbart oskälig.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli
1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering i den mån inte annat
följer av punkterna 2-25 nedan.

2. Äldre föreskrifter i 3 § med
anvisningar tillämpas vid 1992 års taxering. Beträffande sådana skattskyldiga
som avses i första stycket c av anvisningarna i den äldre lydelsen gäller
detta dock i fråga om brutna räkenskapsår endast under förutsättning att avkortning
eller förlängning av räkenskapsåret har skett pä det sätt som anges i de tvä
sista meningarna av ikraftträdandebestämmelserna till lagen (1990:000) om
ändring i bokföringslagen (1976:125).

3. Har en skattskyldig vid 1991 års
taxering redovisat inkomst eller underskott av annan fastighet eller kapital
enligt de äldre bestämmelserna i 41 § andra stycket skall den skattskyldige vid
1992 års taxering inte ta upp andra ingående tillgångs- och skuldposter än som
framgår av andra och tredje styckena.

Som ingående fordran tas upp dels intäkt som blivit dllgänglig
för lyftning i början av beskattningsåret men som tagits dll beskattning det föregäende
beskattningsåret, dels utgift som betalts i slutet av det föregående beskattningsåret
men som inte dragits av vid beräkningen av inkomsten för det beskattningsåret.

Intäkter och utgifter som redovisats vid 1991 ärs taxering
beaktas inte vid 1992 års taxering i vidare mån än vad som framgår av andra och
tredje styckena.

4. De nya föreskrifterna i 32 § 3 a
mom. och punkt 12 av anvisningarna till 22 § om skatteplikt för ersättning på
grund av gruppsjukförsäkring tillämpas inte om försäkringsfallet har inträffat
före ikraftträdandet.

5. De nya föreskrifterna i 26 § första
stycket och 34 § andra stycket om avdrag för underskott som hänför sig till
föregående år tillämpas inte vid 1992 års taxering.

6. För sådant underskott som avses i
äldre föreskrifter i 39§ 2 mom. och som inte utnyttjats tidigare föreligger
rätt till avdrag vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet senast vid den
taxering som sker sjätte kalenderåret efter det, då taxering för
underskottsåret ägt rum. Avdraget fär dock inte överstiga det sammanlagda
beloppet av sådan inkomst av fastighet eller rörelse i utlandet som avses i de
nämnda föreskrifterna.

7. För sådant underskott som avses i
äldre föreskrifter i 46 § 1 mom. tredje stycket och som inte utnyttjats
tidigare föreligger rätt till avdrag vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet
senast vid den taxering som sker

sjätte
kalenderåret efter det, då taxering för underskottsåret ägt rum. Av- 45

s. 46 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1989/90:110

Bilaga 2 draget far dock inte överstiga det sammanlagda
beloppet av sådan inkomst

av rederi-, luftfarts- och varvsrörelse som avses i de
nämnda föreskrifterna.

8. Äldre föreskrifter i 32 § 3 mom.
tillämpas vid 1992 års taxering i fråga om kostnadsersättning som avser tid
före utgången av år 1990.

9. Äldre föreskrifter i punkt 4 andra
stycket c och tredje stycket av anvisningarna till 27 § tillämpas vid 1992 års
taxering. Vid avskattning skall dock nedskrivningens belopp tas upp som intäkt
av näringsverksamhet.

10. Beräknas omkostnadsbeloppet vid
avyttring av näringsfastighet enligt punkt 5 av övergångsbestämmelserna till
lag (1990:000) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall
belopp som anges i punkt 5 första stycket av anvisningarna till 22 § och som
hänför sig till tid före den 1 januari 1991 inte tas upp som intäkt.

11. Avyttras under tiden den 1 januari
1991 - 31 december 1999 fastighet som varit privatbostad sedan den 1 januari
1991 tas som intäkt upp belopp som anges i punkt 5 första stycket första och
andra meningarna av anvisningarna till 22 §. Vad som sagts gäller dock inte om
omkostnadsbeloppet beräknas enligt punkt 4 av övergångsbestämmelserna till
lagen (1990:000) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

12. Avyttras fastighet som avses i
punkt 11 tas som intäkt upp belopp som anges i punkt 5 första stycket tredje
meningen av anvisningarna till 22 §, dock inte i den mån de värdehöjande
åtgärderna hänför sig till tid efter utgången av är 1990.

13. I fråga om fastighet som skall
räknas som privatbostad med hänsyn till förhållandena vid utgången av år 1991
gäller följande.

Har vid 1991 års taxering lager pä fastigheten tagits upp
till lägre belopp än anskaffningsvärdet eller återanskaffningsvärdet vid
utgången av beskattningsåret efter avdrag för inkurans tas skillnaden upp som
intäkt av näringsverksamhet vid 1992 års taxering.

Bestämmelserna i första-tredje styckena gäller även del av
fastighet.

14. I fråga om intäkt enligt punkt 16
av anvisningarna till 22 § gäller vid 1993-1995 ärs taxeringar i stället för
vad sotn anges i punkten att underlaget för räntefördelningen multipliceras med
55, 70 respektive 85 procent av statslåneräntan vid beskattningsårets ingång.

15. Äldre föreskrifter i punkt 2 b av
anvisningarna till 25 § gäller i fråga om avdrag för värdeminskning på
värmepannor, hissmaskinerier och jämförlig maskinell utrustning som har
anskaffats före ikraftträdandet.

16. Äldre föreskrifter tillämpas på
markanläggning som har anskaffats före ikraftträdandet.

17.1 fråga om utgifter som avses i punkt 15 av
anvisningarna till 23 § tillämpas äldre föreskrifter på utgifter före
ikraftträdandet.

18. I fråga om anslutningsavgift och
anläggningsbidrag som avses i punkt 17 av anvisningarna till 23 § tillämpas
äldre föreskrifter pä utgifter före ikraftträdandet.

19. Äldre föreskrifter i punkt 8 första
stycket av anvisningarna till 25 § gäller i fråga om kostnader för reparation
och underhåll som har utförts under beskattningsår för vilket taxering skett år
1991 eller tidigare.

20. Äldre föreskrifter i 32§ 1 mom.
tredje stycket och punkt 11 av anvisningarna till 32 § tillämpas fortfarande
om anställningen har upphört före 46 ikraftträdandet.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

21. Vid sådana avyttringar som avses i punkterna 2 och 3
av övergångsbe- riuaga 2

stämmelserna till lagen (1990:000) om änring i lagen (1947:576) om statlig

inkomstskatt skall de upphävda bestämmelserna i punkt 4 a av anvisningarna

till 41 §
alltjämt tillämpas.

22. Vid 1992 och 1993 års taxeringar skall vid reduktion
av det särskilda

grundavdraget enligt punkt 1 tredje och fjärde styckena av anvisningarna till

48 § med pension respektive taxerad inkomst likställas inkomst av kapital

enligt 3§ 14mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Vid 1992 och 1993 ärs taxeringar skall det särskilda
grundavdraget även reduceras pä grund av förmögenhet enligt de äldre
bestämmelserna avseende avdrag för nedsatt skatteförmåga i punkt 2 av
anvisningarna till 50 § och - i fråga om makar - 52 § 1 mom. andra stycket. Vad
som där sägs om fastighet, som avses i den äldre lydelsen av 24 § 2mom. samt
sådan bostadsbyggnad med tillhörande tomt på jordbruksfastighet som används
som bostad av den skattskyldige, skall avse sådan privatbostad som anges i 5 §
andra och tredje styckena.

Bestämmelserna i första och andra styckena fär inte leda
till lägre särskilt grundavdrag än vad den skattskyldige skulle ha medgetts i
grundavdrag enligt 48 § 2mom. första-femte styckena och 48 § 3 mom. om dessa
regler till-lämpats för denne.

23. Vid tillämpningen av bestämmelserna
om räntefördelning i punkt 16 tredje stycket av anvisningarna till 22 § vid
1992-1999 ärs taxeringar bortses i fråga om delägare i handelsbolag, utöver vad
som följer av femte stycket i nämnda punkt, från ett negativt underlag för
räntefördelning vid 1992 års taxering till den del detta negativa underlag
överstiger 50 000 kronor. Vad nu sagts gäller inte i den mån delägarens
nettouttag trän bolaget (uttag utöver tillskott) under det beskattningsår som
taxerats närmast före år 1992 överstigit såväl hans skattepliktiga
nettoinkomst från bolaget (skattepliktiga inkomster utöver avdragsgilla
förluster) som hans andel av bolagets resultat.

24. Vid 1991 års taxering tillämpas
inte de äldre föreskrifterna i 35 § lamom. tredje stycket på
handelsbolagsdelägares förvärv från bolaget av egendom som avses i 35 § 3 mom.
i momentets lydelse intill den 1 juli 1990.

25. I fråga om de nya bestämmelserna i
lagen skall, i den män dessa motsvarar föreskrifter som upphävs genom lagen
och för vilka gällt övergångsbestämmelser som fortfarande skulle kunna ha
betydelse, dessa övergångsbestämmelser tillämpas.

2 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt' dels att 4 a%, 7§ 12 mom., 10 § 2-6 mom. samt 19 § skall
upphöra att gälla, dels att 1 §, 2 § 1-10 mom., 3 och 4 §§, 5 §, 6 § 1 och 2
mom., 7 § 3-6, 8 och

11 mom.,8§,9§2mom.,9a§, 10§ 1 mom., 10a§, 11 § Imom., 14§
1 mom.

samt övergångsbestämmelserna
till lagen (1985:363) om ändring i lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt skall ha följande
lydelse, dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 2 § 12-16 mom.
och 24-

30 §§ av
följande lydelse.

Prop. 1989/90:110 Bilaga 2

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Till staten skall årligen erläggas inkomstskatt enligt /
denna lag givna bestämtnelser.

1§-

Imom. Till staten skall årligen erläggas inkomstskatt
enligt denna lag.

2
mom.
Skattskyldig som avses i 10§ Imom. skall erlägga stadig inkomstskatt dels
beräknad på grundval av beskattningsbar inkomst för inkomst av
näringsverksamhet och inkomst av tjänst (skatt på förvärvsinkomst) dels
beräknad på inkomst av kapital (skatt på kapitalinkomst).

3
mom.
Skattskyldig som avses i 10 a § skall erlägga statlig inkomstskatt beräknad på
gnmdval av beskattningsbar inkomst för inkomst av näringsverksamhet.

1 m o m . - Om vad som är att hänföra titt skattepliktig
inkomst och om beräkning av inkomst från olika förvärvskällor skatt gälla vad
i 17 § första och andra styckena samt 18-44 §§ kommunalskattelagen (1928:370)
är stadgat i den mån inte annat följer av denna lag.

Tdl intäkt av tdtfäUig förvärvsverksamhet hänförs restituerad,
avkortad etter avskriven vinstdelnings-skatt i den tnån avdrag har medgetts
för skatten.

(3 § första och andra styckena)

Bestämmelserna i 3 och 4 §§ samt

64-66 §§ kommunalskattelagen

(1928:370) äger motsvarande tilllämpning vid taxering tdl
stattig inkomstskatt.

1 mom. Bestämmelserna i 3-5, 17-44, 65 och 66 §§
kommunalskattetagen (1928:370) tillämpas också vid taxeringen tid statlig
inkomstskatt i den mån inte annat följer av denna lag.

Nuvarande lydelse

I den mån bestämmelserna i kommunalskattelagen eller i
denna lag meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen likartade bestämmelser
äga dttättipning vid taxeringen till statlig inkomstskatt, skall likaledes
anvisningarna till kommunalskattelagen i motsvarande delar lända tiU
efterrättelse.

Förestagen lydelse

I den män bestämmelserna i kommunalskattelagen eller i
denna lag meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen likartade bestämmelser
är tillämpliga vid taxeringen till statlig inkomstskatt, skall även
anvisningarna till kommunalskattelagen i motsvarande delar tillämpas.

För skattskyldiga som avses i 10 a § gäller bestämrnelsertia
i fjärdenionde styckena.

Beskattningsåret utgörs av det räkenskapsår som slutat
närmast före taxeringsåret. 1 fråga om verksamhet på vilken bokföringslagen
inte är tid-lämplig får beskattningsåret avse -ittom kuleiulerår - räkenskapsår
sotn omfattar liden den 1 maj-den 30 april, den 1 juli-den 30 juni, den I september-den
31 augusti eller tid som eldigt 12 § första stycket bokföringslagen medgivits för
annan av den skattskyldige bedriven verksamhet.

AU
inkomst hänförs till samma förvärvskälla.

Till
intäkt av näringsverksamhet räknas - utöver vad som följer av första och andra
styckena - löpande kapitalavkastning, vinst (realisationsvinst) vid icke yrkesmässig
avyttring av tiUgångar och förpliktelser samt lotterivinst som inte är frikallad
från beskattning enligt 19 § kommunalskattelagen.

Utöver
vad som följer av första och andra styckena medges avdrag för ränteutgift och -
med den begränsning som anges i 14mom. -förlust (realisationsförlust) vid icke
yrkesmässig avyttring av tillgångar och förpliktelser Avdrag medges inte för
utgifter för Inköp av lottsedlar eller för andra liknande insatser i lotteri.

Beräkningen av intäkter och avdrag som avses i sjätte och
sjunde styckena sker enligt bestämmelserna i 3 § 7-11 mom. och 24-30 §§ i
tillämpliga delar

Punkterna 3-5 av anvisningarna tdl 21 §
kommunalskattelagen tdtämpas inte.

Prop. 1989/90:110
Bilaga 2

4 Riksdagen 1989190. Saml. 1. Nr 110 Del 2

Förestagen
lydelse

4 mom. Bestämmelserna i

andra-sjimde styckena----------------------------- annat

försäk
ringsföretag.

Nuvarande lydelse

4 mom.'' Bestämmelserna i

andra-åttonde styckena------- annat

försäkringsbolag.

Vad nu sagts gäller ocksä vid fusion mellan stadshypoteksföreningar
samt då ett försäkringsbolags hela försäkringsbestånd övertagits av ett annat
försäkringsbolag.

Restituerad, avkortad eder avskriven skatt, sotn enligt 1
mom. andra stycket skutte ha utgjort skattepUktig intäkt för del överlåtande
företaget, skaU i stället utgöra skattepliktig intäkt för det övertagande
företaget. Vidare får det övertagande företaget avdrag för skatt som skulle ha
varit avdragsgiU för det överlåtande förelaget enligt 4 §. Vad nu sagis gäller
också då ett försäkringsbolags hela försäkringsbestånd övertagits av ett annat
försäkringsbolag och del överlåtande bolaget inte tar upp beloppet lill
beskattning respektive avslår från all yrka avdrag.

Bestämmelserna i sjunde stycket första och andra meningarna
gäller också då en juridisk person icke yrkesmässigt överlåter egendom eller
rättighet som avses i 25-30 §§ tid en annan juridisk person såvida överlåtelsen
sker med förlust och företagen är moderföretag och dotterföretag eller står
under i huvudsak gemensam ledning. Vidare gäller i nu avsedda falt
bestämmelserna om värdeminskningsavdrag m. m. i tredje och femte styckena.

Överlåts
aktie i aktiebolag eller

andel i handelsbolag, ekonomisk

förening eller utländskt bolag till

svenskt företag inom samma kon

cern, skatt - där ej annat följer av be

stämmelserna i 35 § 3 mom. åttonde

stycket kommunalskattelagen

(1928:370)
- beskattning av realisationsvinst inte äga rum, otn moderföretaget i
koncernen är aktiebolag eller ekonomisk förening och den överlåtna aktien
eller andelen innehas som ett led i annan koncernens verksamhet än
förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad tös
egendom. 1 fad sont nu avses skall det företag sotn övertagit aktien eller
andelen anses ha förvär-

Bestämmelserna i sjunde stycket första och andra
meningarna gäller vidare om aktie i aktiebolag eller andel i handelsbolag,
ekonomisk förening eller utländskt bolag överlåts till ett svenskt företag
inom samma koncern såvida moderföretaget i koncernen är ett aktiebolag eller en
ekonomisk förening och den överlåtna aktien eller andelen innehas som ett led
i koncernens verksamhet. Sker överlåtelsen till ett utländskt företag, kan
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge befrielse från
beskattning för vinst.

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

val den vid den tidpunkt och för den anskaffningskostnad
som gällt för det företag som överlåtit aktien eller andelen. Om överlåtelsen
sker till utländskt företag, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
medge befrielse frän realisationsvinstbeskattningen. Bestämmelserna i detta
stycke om beskatt-nitig av realisationsvinst tillämpas även i fråga om avdrag
för realisationsförlust. Avdragför realisationsförlust får dock inte i något
fall göras på rund av avyttringar av aktier eller andelar tdl utländskt
koncernföretag.

Utskiftar svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk
förening en tillgäng och skulle vid en försäljning av tillgången köpeskidingen
ha vartt skattepliktig i förvärvskällan, anses bolaget eller föreningen ha åtnjutu
skattepliktig inkomst som om tillgången sålts till ett pris motsvarande
tillgångens verkliga värde vid ut-skiftningen. Vad nu sagts gäller inte vid utskiftning
i samband med sådan fusion som avses i första stycket.

Har
aktiebolag eller ekonomisk förening mottagit utdelning i form av tillgång, för
vilken det utdelande företaget vid avyttring skulle ha beräknat vinst etter
förlust enhgt 35 och 36 §§ kommunalskattetagen, och är mottagande företag frikallat
från skattskyldighet för indelningen enligt 7§ 8mom., skall skattepliktig realisationsvinst
eder avdragsgill realisationsförlust vid avyttring av tillgången liksom
värdeminskningsavdrag beräknas som om det utddatide företaget och det
mottagande företaget utgjort en skattskyldig.

Föreslagen lydelse

Utskiftar svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk
förening en tillgång skall bolaget eller föreningen beskattas som om
tillgången sålts till ett pris motsvarande tillgångens verkliga värde vid utskiftningen.
Vad nu sagts gäller inte vid utskiftning i samband med sädan fusion som avses
i första stycket.

Prop. 1989/90:110 Bilaga 2

8 tnom.'"
Har en kooperativ förening av vinsten av sin kooperativa verksamhet lämnat
rabatt eller pristillägg i förhällande till gjorda köp eller försäljningar,
medges avdrag för denna utdelning.

En
kooperativ förening, vars huvudsakliga verksamhet avser rörelse, har ocksä
rätt till avdrag för utdelning som lämnas i förhållande tdl inbetalda
insatser enligt lagen (1987:667) om ekonomiska för-

En
kooperativ förening har också rätt till avdrag för utdelning på/ör-lagsinsatser
som avses i 5 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningan

Nuvarande lydelse

eningan 1 fråga om andra insatser än förlagsinsatser
medges emellertid inte avdrag till den del det utdelade beloppet tillfaller
någon som enUgt 7§ 8 mom. inte är skattskyldig för utdelningen. Avser denna
del av utdelningen högst 10 procent av utdelningen på aimat än
förlagsinsatser är dock utdelningen i sin helhet avdragsgill.

Är en ekonomisk förening direkt eller indirekt
centralorganisation för kooperativa föreningar, vilkas verksamhet
huvudsakligen avser rörelse. har centralorganisationen - även om den inte är
kooperativ enligt tionde -tolfte styckena nedan - rätt till avdrag för
utdelning på förlagsinsatsen Om centralorganisationens verksamhet
huvudsakligen avser rörelse medges avdrag vid beräkning av inkomst härav. 1
annat fall medges avdrag vid beräknjng av inkomst av kapital. Är föreningen ett
förvaltningsföretag enligt 7 § 8 mom. tredje stycket skall det avdragsgilla
beloppet minskas med den del av utdelningen som föranlett frikallelse från
skattskyldighet enligt nämnda stycke.

Avdrag för utdelning får göras i endast en förvärvskälla
och skall avse det räkenskapsår som utdelningen hänför sig till.

Avdrag
medges endast otn föreningen visar att förutsättningar för avdrag föreligger
Yrkande ont avdrag skall göras på särskild blankett enligt formulär som riksskatteverket
fastställer

Föreslagen lydelse

Är en ekonomisk förening direkt eller indirekt
centralorganisation för kooperativa föreningar, har centralorganisationen -
även om den inte är kooperativ enligt nionde- elfte styckena nedan - rätt till
avdrag för utdelning på förlagsinsatsen Är föreningen ett förvaltningsföretag
enligt 7§ 8mom. andra stycket skall det avdragsgilla beloppet minskas med den
del av utdelningen som föranlett frikallelse från skattskyldighet enligt
nämnda stycke.

Avdrag för utdelning skall avse det räkenskapsår som
utdelningen hänför sig till.

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

10 mom.'- Avkastning av tillgångar ingående i aktiefond
utgör inkomst av kapital för fonden.

Aktiefond
får göra avdrag för utdelning på andel i fonden såsotn för ränta på gäld.
Avdraget skall anses belöpa på det räkenskapsår vårtid indelningen hänför sig
även om utdelningen utbetalas till andelsägarna först under därpå följande
räkenskapsår.

10 mom. Vid inkomstberäkningen för ett investmentföretag
gäller, utöver vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag,

1.
att
hänsyn inte tas tid vinst eller förlust vid avyttring av aktier och andra
värdepapper som avses i 27§ 1 tnom.,

2.
att som
intäkt tas upp 1,5 procent av värdet vid ingången av beskattningsåret av
sådan egendom som avses i punkt 1 ovan,

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

3. att avdrag för ränta får göras endast
titt den det räntan överstiger intäkten enligt pimkt 2 samt

4. att avdrag får göras för utdet-inng
som företaget har beslutat för beskattnitigsåret, dock inte med så stort belopp
att det föranleder underskott.

Med investmentföretag' avses ett svenskt aktiebolag eller
en svensk ekonomisk förening, som uteslutande eller så gott som uteslutande
förvaltar värdepapper etter Ukartad tös egendom, vars uppgift väsentligen är
att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda aktie- eller
andelsägare riskfördelning och vars aktier etter andelar ägs av ett stort antal
fysiska personer.

Vad som föreskrivits för investmentföretag gäller också
för andra aktiefonder än allemansfonder.

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

1
3 m o m. Avdrag får inte göras för ett fåmansföretags kostnader för sådana
förmåner som avses i punkt 14 av anvisningarna titt32 § kommunalskattetagen
(1928:370).

(8 § FAL)

Ett
aktiebolag, som är fåmansföretag vid ingången av förluståret (ingångsdagen)
eller vid ingången av det beskattrungsår för vilket taxering skall ske
(utgångsdagen), har inte rätt tiW förlustavdrag om

1.
aktier med mer
än hälften av röstetalet i bolaget på utgångsdagen ägs av en person som på
ingångsdagen inte ägde aktier med sä stor andel i röstetalet eller

2.
aktier med mer
än hälften av röstetalet i bolaget pä utgängsdagen ägs av två eller flera personer
som inte ägde dessa aktier på ingångsdagen.

Aktier som förvärvats genom emission med lika rätt för
aktieägarna anses vid tillämpning av första stycket 2 ha ägts vid den tid-

1 5 mo m. Ett aktiebolag, som är fåmansföretag vid
utgången av beskattningsåret (utgångsdagen) eller vid ingången av det närmast
föregående beskatttiingsåret (ingåttgsda-gen), har inte rätt till avdrag för
underskott som avses i 26 § kommimalskattelagen (1928:370) om

1.
aktier med mer
än hälften av röstetalet i bolaget på utgångsdagen ägs av en person som på
ingångsdagen inte ägde aktier med så stor andel i röstetalet eller

2.
aktier med mer
än hälften av röstetalet i bolaget på utgångsdagen ägs av två eller flera
personer som inte ägde dessa aktier på ingängsda-gen.

Aktier som förvärvats genom emission med lika rätt för
aktieägarna anses vid tillämpning av första stycket 2 ha ägts vid den tid-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

punkt dä aktieägaren förvärvade de aktier som utgör
grunden för hans förvärv genom emissionen.

Med ägare till aktier avses fysisk person som - direkt
eller genom förmedling av juridisk person - äger eller på därmed jämförligt
sätt innehar aktierna.

Vid bedömningen av ägarförhållandena i ett bolag skall

1. den som är aktieägare pä in-gångsdagen
och samtliga närstående till denne anses som en enda ägare och

2. aktier, som förvärvats av någon som
såväl på ingängsdagen som vid förvärvstillfället var företagsledare i bolaget,
anses ha ägts av denne även pä ingängsdagen.

Har bolaget inte bedrivit någon verksamhet pä ingängsdagen
får rätten till förlustavdrag bedömas med hänsyn till ägarförhållandena vid
den tidpunkt under förluståret då verksamheten påbörjades.

Vad som sägs om aktiebolag och aktier i sådana bolag
gäller också beträffande ekonomiska föreningar och andelar i sädana föreningan

Beteckningarna fåmansföretag och företagsledare i fåmansföretag
har den betydelse som anges i 35 § lamom. sjunde stycket a) samt åttonde
stycket kommunalskattelagen (1928:370).

Föreslagen lydelse

punkt då aktieägaren förvärvade de aktier som utgör
grunden för hans förvärv genom emissionen.

Med ägare till aktier avses fysisk person som - direkt
eller genom förmedling av juridisk person - äger eller på därmed jämförligt
sätt innehar aktierna.

Vid bedömningen av ägarförhållandena i ett bolag skall

1. den som är aktieägare på ingångsdagen
och samtliga närstående till denne anses som en enda ägare och

2. aktien som förvärvats av någon som
såväl på ingångsdagen som vid förvärvstillfället var företagsledare i bolaget,
anses ha ägts av denne även pä ingängsdagen.

Som närstående räknas föräldrar, far- och morföräldrar,
make, avkomling eller avkomlings make samt syskon eller syskons make eller avkomling.
Med make avses även efterlevande make och med avkomling även styvbarn och
fosterbarn. Förhållandena vid förvärvstillfället är avgörande för om en person
skall anses som närstående. Har bolaget inte bedrivit någon verksamhet på
ingångsdagen får rätten till förlustavdrag bedömas med hänsyn till
ägarförhållandena vid den tidpunkt under förluståret då verksamheten
påbörjades.

Vad som sägs om aktiebolag och aktier i sådana bolag
gäller också beträffande ekonomiska föreningar och andelar i sädana
föreningar.

Beteckningarna fämansföretag och företagsledare i fåmansföretag
har den betydelse som anges i punkt 14 av anvisningarna tdl 32 § kommunalskattelagen
(1928:370).

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

3 §

/ rn o tn. Till intäkt av kapital räknas löpande
avkastning, vinster och annan intäkt som härrör från egen-doitt, i den tnån
intäkten inte är att hänföra tid näringsverksamhet. Htt hör bland annat

s. 55 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

(39 § 1 mom. andra stycket KL)

Fysisk
person får göra avdrag för förvaltningskostnader endast till den del dessa
överstiger 1 000 kronor under beskattningsåret.

(anv. till 36 § KL p. 5)

Avdrag är
icke i något fad medgivet för utgifter för inköp av lottsedlar eller för
andra liknande insatser i lotteri.

Förestagen lydelse

ränta på banktillgodohavanden, obligationer och andra
fordringar

utdelning på aktier och andelar

vinst (realisationsvinst) vid icke yrkesmässig avyttring
av tdlgångar och förpliktelser

ersättning vid upplåtelse av privatbostad,

lotterivinst som inte är frikallad från beskattning enligt
19 § kommunalskattelagen (1928:370).

Att utdelning och vinst vid försäljning av aktier i vissa
fall skall hänföras tdl inkomst av tjänst framgår av 12 motn.

2 nr o tn. Från intäkt av kapital får avdrag göras för
omkostnader för intäkternas förvärvande samt för ränteutgift och förlust
(realisationsförlust) vid icke yrkesmässig avyttring av tdlgångar och
förpliktelser i den mån inte annat anges i 30 §, alU under förutsättning att
avdrag inte skall göras från intäkt av näringsverksatnhet.

Avdrag för realisationsförlust medges med 70 procent av
förlusten, i den mån inte annat anges i 27 eller 29 §.

Ränteutgift
får endast dras av tid 70 procent av beloppet. Ränteutgift får dock Man
begränsning dras av från ränteintäkt. Till ränteintäkter hätiförs därvid inte
löpande avkastning på tillgångar som avses i 27§. Uppkommer överskjutande
ränteutgifter får för beskattningsår högst 100 000 kronor dras av utan begränsningen.
För skatiskyldig sotn inte fylU 18 år skall den sistnämnda gran-' sen vara
10000 kronor

Att i vissa fall ytterligare ränteutgifter får dras av
utan begränsning, framgår av 4 och 12 mom.

Förvaltningskostnader får dras av endast till den del de
överstiger 1 000 kronor under beskattningsåret.

Avdrag medges inte för utgifter för inköp av lottsedlar
eller för andra liknande insatser i lotteri.

3 mom. För privatbostad, som

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

s. 56 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

(anv. till 39 § KL p. 3 andra stycket)

Med kapitaltillskott

----- såsom kapitaltillskott.

(anv. till 25 § KL p. 9 andra stycket) Beräknar skatiskyldig
intäkt av annan fastighet enligt 24§ 2 mom. men har den skallskyldige för året
före beskattningsåret beräknat intäkten enUgt 24 Imom. eller 2§ 7tnom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt med tillämpning av bokföringsmässiga
grunder, skall avdrag för beskattningsätet medges för gäldränta.

Föreslagen lydelse

avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370), beräknas inte
något för-månsvärde för eget brukande.

Intäkt
av uthyrnittg eller annan upplåtelse skall tas upp som intäkt av kapital. Sådan
intäkt kan härröra exempelvis från andrahandsuthyr-tdngar, avyttringar av
alster eller naturtillgångar från fastigheten samt från upplåtelser för upplagsplats,
för näringsverksamhet etter dylikt. Det-satnma gäller i tillämpliga delar motsvarande
intäkter av bostadslägenheter sotn innehas tned hyresrätt.

Avdrag från intäkt som avses i detta ittottient medges tned
4 000 kronor för varje privatbostad otn inte intäkten uppburits från uthyrarens
eller honom närståendes arbetsgivare eller uppdragsgivare. 1 fråga om stnåhus,
som intiehas tned äganderätt, medges härutöver avdrag med 20 procent av
hyresintäkten och i övriga fatt med den dd av uthyrarens hyra eller avgift som
belöper på vad som uthyrts. Vid beräknitig av avdragsgill avgift beaktas bara
sådana avgifter och andra inbetalningar tid bostadsförening etter
bostadsaktiebolag, sotn inte är att anse som kapitaltillskott och som inte överstiger
utdelning soiti skett annorledes än i förhållande till innehavda andelar i
föreningar etter aktier i bolaget. Avdrag tnedges inte itied högre belopp än
hyresintäkten i fråga.

Vad sotn sagts gäller dock ej i fatt som avses i punkt 14
femte stycket av anvisningarna tid 32 § koittmunal-skattdagen (1928:370).

Med kapitaltillskott

---- såsom kapitaltillskott.

1 sådant fall som avses i föregående stycke gäller vidare
alt avdrag för beskattningsåret skall medges för skuldränta, som har betalats
det föregående året men upptagits som utgående fordran för det året, medan ä
andra sidan avdrag inte skall medges för skuldränta som betalas under
beskattningsåret men har re-

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

s. 57 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

som har betalats det föregående året men upptagits som
utgående fordran för det året, medan ä andra sidan avdrag inte skall medges
för gäldränta som betalas under beskattningsåret men har redovisats som
utgående skuld för det föregående året.

(anv. till 39 § KL p. 5)

Avdrag såsom
för ränta fär göras vid återbetalning av sådant statligt bidrag som avses i
punkt 7 av anvisningarna till 24%. Avdrag får inte göras med större belopp än
som tidigare har avräknats frän erlagd ränta.

Föreslagen lydelse

dovisats som utgående skuld för det föregäende året. Vad
nu sagts tillämpas på motsvarande sätt i fråga om inkomsträtita som hänförts
titt fastigheten.

Åger fastighet som är privatbostad del i samfällighet, som
avses i 41 a§ kommunatskattelagen (1928:370), tas sotn intäkt av kapttal upp dets
sådan intäkt som avses i punkt 2 av anvisningarna titt paragrafen i den mån
den utgör avkastnitig av kapital och överstiger 300 kronor, dets sådan utdelning
som avses i punkt 4 av anvisningarna titt samma paragraf.

4 m o 171. Avdrag såsom för ränta får göras vid
återbetalning av sådant statligt bidrag som avses i punkt 3 av anvisningarna
till 79 § kotntnimat-skattelagen (1928:370). Avdrag fär inte göras med större
belopp än som tidigare har avräknats från erlagd ränta.

Vid
räntefördelning enligt punkt 16 av anvisningarna tdl22 § kommunatskattelagen
får avdrag göras som för räitta med saitima belopp som skad tas upp som intäkt
i näritigs-verksamhet enligt anvisningspunkten. En skatiskyldig sotn är
berättigad tid sådant avdrag får, utöver vad sotti följer av 2 mom. tredje
stycket, göra fulU avdrag för ränteutgifter med högst ett belopp sotn motsvarar
statslåneräntan vid årets ingång multiplicerad med reduceringen av värdet på
fastigheter enligt 6§ andra stycket lagen (1990:000) om skatteut-jämningsreserv
eller, såvttt gäller delägare i hatidelsbolag, punkt 16 tredje stycket av
anvisningarna tid 22 § kommimalskattelagen. Gränsen för fult avdragsrätt får
dock ittte höjas med större belopp än räntefördel-ningsbeloppet. ■

Med
ränteutgift jämställs även tomträttsavgäld och kostnader för återbetalning av
lån iförtid. Motsvarande gäller för sådan ränteförmån sot7i enligt punkt 10 av
anvistdngartta till 32 § nyss näiymda lag skall anses sotn betald ränta.

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

s. 58 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

(41 § tredje stycket KL)

1 fråga Otti inkomst av annan fastighet som inte skad
beräknas enligt bokföringstnässiga grunder samt inkomst av kapital gäller
beträffande ränta som har erlagts i förskott att avdrag inte medges för den del
av räntan som belöper pä tid efter beskattningsårets utgång. För ränta som
enligt denna bestämmelse inte kunnat dras av omedelbart medges avdrag med lika
stora belopp varje år under återstoden av den tid som förskottsbetalningen har
avsett.

Föreslagen
lydelse

6 m o m. Beträffande ränta som har erlagts i förskott
gäller att avdrag inte medges för den del av räntan som belöper på tid efter
beskattningsårets utgahgl För ränta som enligt denna bestämmelse inte fått
dras av omedelbart medges avdrag med lika stora belopp/ör år räknat under
återstoden av den tid som förskottsbetalningen har avsett.

Utgår i samband med förvärv av en fordran
räntekompensation, som avser upplupen tnen inte förfallen ränta, är den inte en
avdragsgiU ränteutgift, utan skall anses utgöra en del av anskaffningsutgiften
för fordringen, som får dras av vid beräkning av realisationsvinst när
fordringen avyttras.

1 2 mo m. Delägare i fåmansföretag får göra futU avdrag
för ränteutgifter utöver vad som följer av 2 motn. tredje stycket, med högst
ett belopp som motsvarar statslåneräntan vid beskattningsårets ingåtig plus
fem procentenheter tnuttipticerad med summan av den skatlskyldiges
anskaffningskostnad för aktierna, lämnade ovillkorliga aktieägartilt-skottoch,
i förekomtnande fall, arvs-och gåvoskatt som den skattskyldige har betalat i
anledning avförvärv av aktierna.

Om utdelning på aktier i fåmansföretag överstiger ett
belopp som motsvarar statslåneräntan vid beskattningsårets ingång plus fetn
procentenheter multiplicerad med den skattskyldiges ans kafftungs kostnad för
aktierna och lämnade ovidkorliga aktieägartiltskott, skall överskjutande
belopp tas upp som intäkt av tjänst.

Understiger indelningen visst år det högsta belopp som får
tas upp som inkotnst av kapital, ökas det belopp som setiare år får tas upp
som inkomst av kapital i motsvarande tnån (sparad utdelning). Belopp
motsvarande kvarstående sparad utdelning läggs till anskaffningskostna-

Prop. 1989/90:110 Bilaga 2

s. 59 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Förestagen lydelse Prop. 1989/90:110

den vid beräkning enligt föregående

stycke.

Vid försäljning av aktier i fåttians-företag skall hälften
av realisationsvinsten, sedan realisationsvinsten minskats med kvarstående
sparad utdelning, tas upp som intäkt av tjänst.

Vad nu sagts gäller även under de närtnaste tio åren efter
det att ett företag upphört att vara fåmatisföretag, i fråga om aktier som den
skattskyldige etter någon honom närstående ägde, då det upphörde att vara fåmansföretag
eller förvärvat med stöd av sådana aktier.

Med aktier likställs vid tillämpning av andra-femte
styckena andra sådana av företaget utgivna finansiella instrument sotti avses
i 27§.

Reglertia om utdelning och realisationsvinst i detta
moment tiUämpas endast om den skattskyldige eller någon honom närstående värd
verksam i företaget i betydande omfattning under de senaste tio åren. Reglerna
gäller dock så tätige den skattskyldige eller någon honom närstående i betydande
omfattning är eller under de senaste tio åren vartt verksam i annat fåmansföretag
som bedriver satnma etter likartad verksamhet.

Om den skattskyldige visar att utomstående i betydande
omfattning äger del iföretaget och har rätt tiU utdelning, skaU bestämtnelserna
om utdelning och realisationsvitist i detta mottient inte tillämpas, om inte
särskilda skäl föreligger. Härvid beaktas även förhållandena under den senaste
tioårsperioden. Med utomstående avses sådana personer på vilka enligt sjunde
stycket reglerna i detta mottient inte skall tdlämpas. 1 fråga otn
realisationsvinst tdlätttpas reglerna inte heller i den ttiån den skattskyldige
visar att vinsten tned hänsyn tid gjorda löneuttag, atttal anställda, botagets
verksamhet och tillgångar satttt övriga omständigheter uppenbarligen inte kan
anses hänförlig tid den skattskyldiges eller närståendes arbetsinsats.

Om någon av den skattskyldiges 59

s. 60 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

make eller barn under 18 år eller - så- ' vUt gäller barn
under 18år-förälder eller syskon under 18 år är eller under de settaste tio
åren har varit verksam i företaget i betydande oi7ifatt-ning skall intäkten
tas upp hos den av den skattskyldige och nämtida personer som är eder vartt
verksam iföretaget och har den högsta beskattningsbara inkomsten om man
bortser från inkomst sotn avses i detta mo-tnent.

Med verksamhet eller aktieinnehav i ett förelag tikställs
verksamhet eller aktieägande i annat företag inotn samma koncern.

Vad som förstås med fåmansföretag och närstående framgår
av punkt 14 av anvisningarna till32 § kommunalskattelagen (1928:370). Vid bedömningen
av om ett aktiebolag ägs av ett fåtal personer skall dock sådana delägare atises
som en person, som själva eller genom någon närstående är eller under den
senaste tioårsperioden har vartt verksam i företaget i betydande omfattning.

1 3 mo 171. Avslutas verksamheten i en förvärvskälla inom
inkomstslaget näringsverksamhei och uppkommer underskott i förvärvskällan vid
taxeringen för det år då verksamheten upphör, får avdragför underskottet ske enhgt
vad som gäller för realisationsförlust vid närmast följande taxeritig. 1 den tnån
den skattskyldige yrkar det får avdraget dock göras vid de två närmast därefter
följande taxeringarna.

Vad nu sagts gäller dock inte i fråga om självständig
näringsverksamhet i utlandet eder när den skattskyldiges verksamhet i ett hatidelsbolag
upphör genom att andelen överlåts.

Bestämmelserna i punkt 1 första ttieningen och punkt 2 av anvisning-artia
tdl 26 § kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas också i fall som avses i
första stycket.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse Prop, 1989/90:110

Bilaga 2

Sammanlagda beloppet av den Sammanlagda beloppet av den

skattskyldiges inkornster/ra/; olika skattskyldiges
inkomster öv nänVtgs-

förvärvskädor, minskat i förekom- verksamhet och tjänst, minskat i

mande fall med sådant avdrag som förekommande fall med sådant av-

avses i 4 och 4 a §% utgör taxerad drag som avses 14 §, utgör taxerad

inkomst, inkomst.

Den taxerade inkottisten avrundas nedåt, för skattskyldig sotn
avses i 10 § 1 motn. tid helt hundratal kronor och för annan skattskyldig tid
helt tiotal kronor

6% 1 /7IOW."'Skyldighet att erlägga skatt för inkomst
åligger, såframt ej annat föreskrivs i denna lag eller i särskilda
bestämmelser, meddelade pä grund av överenskommelse eller beslut, varom i 20
och 21 §§ sägs:

a) fysisk
person: a) fysisk person:

för inkomst som avses i denna lag dels för inkomst som avses i denna

enligt de grunder som anges i 53 § lag enligt de grunder
som anges i Imom. a kommunalskattelagen 53 § 1 mom. a kommunalskattelagen
(1928:370) satta, såvitt-avser dd un- (1928:370),

der vilken han ej varit bosatt här i ri- dels såvitt avser tid under vilken

ket, för inkomst genom utdelning på han ej varit
bosatt här i riket,

andelar i svenska ekonomiska för- för
inkomst genom utdelning på

eningar; andelar i svenska ekonomiska för-

eningar;

för vinst vid avyttring av privatbostad här i riket eller
av egendom som avses i 26 § och som innefattar nyttjanderätt till ett hus
eller del av ett hus här i riket;

för vinst vid avyttring dels av aktier och andelar i andra
svenska aktiebolag, handelsbolag och ekonotniska föreningar än sådana som
avses i 2 § 7mom., dels av konvertibla skuldebrev som utgivits av svenska
aktiebolag och dels av sådana av svenska aktiebolag utfästa optionsrätter sotn
avser rätt tid nyteckning eller köp av aktie och blivtt utfästa i förenitig
med skuldebrev, om övertåtaren vid något tillfälle under de tio kalenderår som närtnast
föregått det år då avyttritigen skedde haft sttt egentliga bo och hemvist här
i riket etter stadigvarande vistats här;

b) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt
särskild författning äro

skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samebyar, samfund, stif

telser, verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer, dock såvitt

gäller sådana juridiska personer som enligt författning
eller på därmed jäm- --,

Föreslagen
lydelse

Nuvarande
lydelse

förligt sätt bildats för att förvalta samfällighet endast
om samfälligheten taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser marksamfällighet
eller regleringssamfällighet: för all inkomst, som av dem här i riket eller ä
utländsk ort förvärvats;

c)
utländska bolag: för inkomst som hänför sig till fastighet eller fast
driftställe här i riket;

c) utländska bolag:

för inkomst av här belägen fastig

het;

för inkotnst av rörelse, som här bedrivits från fast
driftställe;

för
vinst vid avyttring av egendom som avses i 26 § och som innefattar
nyttjanderätt till ett hus eller del av ett hus här i riket;

för vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastighet
eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet etter rörelse
och av egendom som avses i 35 § 3 a motn. komttiunatskatte-tagen och som
innefattar nyttjanderätt till ett hus eller del av ett hus här i riket;

för
slutlig skatt eller tillkommande skatt, som restituerats, avkortats eller avskrivits,
i den män avdrag därför av bolaget åtnjutits vid tidigare års taxeringar; samt

för inkomst genom utdelning ä andelar i svenska ekonomiska
föreningar;

d) andra utländska juridiska personer än utländska bolag:

för
inkomst som anges under c med avdrag för delägares inkomst som avses i punkt
10 andra stycket av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen.

I fråga om vad som avses med fast driftställe gäller vad
som sägs i punkt 3 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen.

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

8§

Skattskyldig fysisk person, som har varit bosatt här i
riket under beskattningsåret, har rätt till statligt grundavdrag från den
taxerade inkomsten, varvid bestämmelserna i 48 § 2 och 3 mom. saittt 49§
kommunalskattelagen (1928:370) skall till-lämpas.

Ideell
förening, som avses i 7§ 5 taxerade inkomsten åtnjuta statligt j

mom.
första stycket, äger att från den grundavdrag med 15000 kronon

2 mom .--"' För fysisk person, som har varit bosatt
här i riket under hela eller någon del av beskattningsåret, utgörs den
beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med statligt
grundavdrag.

Har den skattskyldiges skatteförmåga vartt väsentligen
nedsatt under beskattningsåret av sådan anledning, som anges i 50 § 2 mom.
andra, tredje etter fjärde stycket kommunal-

2 mom. För
fysisk person som har varit bosatt här i riket under hela eller någon del av
beskattningsåret, utgörs den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten
minskad - ( förekotnmande fatt -med statligt grundavdrag.

Förestagen
lydelse

Nuvarande lydelse

skattelagen (1928:370), får den skattskyldiges taxerade
inkomst minskas, förutom ttied stadigt grundavdrag, tned ytterligare avdrag
enligt bestäiti-tnelserna i nättmda lagrum.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal
kronor och utgör beskattningsbar inkomst.

För förening, som äger rätt till grundavdrag enligt 8 §, utgöres
den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med statligt
grundavdrag.

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

9a P

Skatteplikt
till statlig inkomstskatt inträder när underlaget för skatten uppgår till
minst 100 kronon

Statlig inkomstskatt utgår i form av grutidbelopp och
tilläggsbelopp. Grundbelopp beräknas bara om den beskattningsbara inkomsten
uppgår till minst 100 kronon Tilläggsbelopp beräknas bara för skattskyldiga som
avses i 10 § 1 itiom.

Den
beskattningsbara inkomsten är underlag för grundbeloppet. Underlaget för
tilläggsbelopp fastställs enligt bestämmelserna i 10 § 3 motti.

10 §

1 mom.-' För fysiska personer och dödsbon beräknas
grundbelopp och tilläggsbelopp enligt följande.

Grundbeloppet utgör 100 kronor samt:

när beskattningsbar inkomst inte överstiger 7,5
basenheter:

3 procent av den beskattningsbara inkomsten;

när beskattningsbar inkomst överstiger 7,5 basenheter:

grundbeloppet
för 7,5 basenheter och 10 procent av återstoden.

Tilläggsbeloppet utgör:

när
underlaget för tilläggsbelopp enligt 3 mom. inte överstiger 19 basenheter:

14 procent av den del av underlaget som överstiger 14
basenheter;

när underlaget överstiger 19 basenheter:

tilläggsbeloppet för 19 basenheter och 25 procent av
återstoden.

Imom. För fysiska personer och dödsbon beräknas statlig
inkomstskatt enligt följande.

Skatt på förvärvsinkomst utgör 100 kronor sattit 20procent
av den del av den beskattningsbara inkomsten sotn överstiger 17basenheter

Basenheten
är 10000 kronor vid 1992 års taxeritig. Vid följande taxeringar uppgår
basenheten tdl basenheten för föregående taxeringsår tnuUiplicerat tned det
jämförelsetal som anger förhållatidet mellan det altttiänna prisläget i oktober
andra året före taxeringsåret och prisläget i oktober tredje året före
taxeringsåret ttied tillägg av två procentenheter. Basenheten fastställs av
regeringen före utgåtigen av andra året före taxeringsåret och avnmdas nedåt
till heU krontal.

Skatt på kapitalinkomst utgör 30 procetit av inkomsten av
kapital enligt 3 § 14 mom.

Nuvarande lydelse

(anv. till 36 § KL p. 1 första stycket) Vid beräkning av
realisationsvinst skall såsom intäkt tas upp vad som erhållits för den
avyttrade egendomen med avdrag för försäljningsprovision och liknande
kostnader. Avdrag fär - med iakttagattde dock av de särskdda föreskrifter som
gäller enligt punkterna 2 a-2 d nedan - ske för alla omkostnader för egendomen
(omkostnadsbeloppet), således för erlagd köpeskilling jämte inköpsprovision,
stämpelskatt o.d. (ingångsvärdet) och för vad som nedlagts på förbättring av
egendomen (förbättringskostnad) m.m. I omkostnadsbeloppet får inte inräknas
kostnader som täckts genom bidrag från stat eller kommun eller genom
näringsbidrag.

(35 § 2 mom. tredje stycket KL)

Har avyttrad fastighet förvärvats av den skattskyldige genom
arv, testamente, gåva, bodelning eller annat fång som icke är jämförligt med
köp eller byte, anses fastigheten förvärvad genom det köp, byte eller därmed
jämförliga fång som skett närmast dessförinnan.

(35 § 2 mom. fjärde stycket KL)

Vad som sägs om realisationsvitist genom avyttring av
fastighet gäller oavsett om fastigheten är belägen inom eller utom riket och
äger tilllämpning även pä tomträtt, ström-

Föreslagen lydelse

24 §

t rn o m. Vid beräkning av realisationsvinst skall såsom
intäkt tas upp vad som överenskomi7tits för den avyttrade egendomen med avdrag
för försäljningsprovision och liknande kostnaden Avdrag fär - ( den mån inte
annat anges - ske för alla omkostnader för egendomen (omkostnadsbeloppet),
således för erlagd köpeskilling jämte inköpsprovision, stämpelskatt o,d, (ingängsvärdet)
och för vad som nedlagts pä förbättring av egendomen (förbättringskostnad) m,m.
Vid beräkning av omkostnadsbeloppet skall hänsyn tas till värdeöverföring från
den avyttrade egendomen till andra tillgångar, om inte annat atiges. I
omkostnadsbeloppet fär inte inräknas utgifter som täckts genom bidrag frän
stat eller kommun eller genom näringsbidrag,

1 fråga om förpliktelser skall - otn inte annat anges - sotti
inläkt las upp vad som erhållits vid ingåendel av förpliktelsen, medan avdrag
får ske för vad som utgivits för upphörandel av förpliktelsen.

Vad som sägs om vinstberäkning vid avyttring av fastighet
gäller oavsett om fastigheten är belägen inom eller utom riket och äger
tillämpning även pä tomträtt, strömfall och rät-

Prop, 1989/90:110 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

fall och rättighet till vattenkraft.

(anv, till 35 § KL p, 5)

En delägare i ett handelsbolag skall anses ha avyttrat sin
andel i bolaget om andelen inlöses eller bolaget upplöses.

Har andelen övergått till någon annan pä annat sätt än
genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och är det justerade ingångsvärdet
enligt punkt 2 d av anvisningarna tdl 36 § negativt, skall beskattning ske som
om andelen avyttrats.

(anv. dll 35 § KL p.7)

Inlöses
andel i aktiefond eller utskiftas fondens behållna tillgångar till
fondandelsägare i samband med att fonden upplöses, skall vid tilllämpning av 3
mom. atises som om fondanddsägaren avyttrat sin andel mot vederlag motsvarande
vad han uppbär vid inlösen eller utskiftning.

Förestagen lydelse

tighet till vattenkraft. Om byggnad finns bestämmelser i 4
§ kommunatskattelagen (1928:370).

2 tn o tn. Med avyttring av egen-dotti avses försäljning,
byte etter därmed jämförtig överlåtelse av egendom. Med avyttring jämställs
det fattet att ett finansieUt instrutnent definitivt har förlorat sitt värde
genom att det bolag som givtt ut instrumentet har upplösts genom konkurs eller
likvidation. Med avyttring jämställs också att en köp- etter säljoption blivit
värdelös genom att tiden för utnyttjandet har löpt ut. Med avyttring avses
däremot inte utlåning av egendom för blankning.

En delägare i ett handelsbolag skall anses ha avyttrat sin
andel i bolaget om andelen inlöses eller bolaget upplöses.

Utnyttjas teckningsrätt, delrätt, köpoption, optionsrätt, konvertibeU
skuldebrev eller konvertibeU vinstandetsbevis för förvärv av aktier etter
annan egendom, anses detta inte som en skattepliktig avyttring av ifrågavarande
instrument.

3 m o m.
Avdrag för realisationsförlust medges först när avyttringen har medfört en
definitiv förlust.

Vid
bedömning av otn realisationsförlust uppkomtntt skaU även beaktas om den skatiskyldige
i samband med avyttringen har tillförsäkrats en

Prop. 1989/90:110 Bilaga 2

5 Riksdagen 1989190. Saml. 1. Nr 110 Del 2

Nuvarande
lydelse

(anv. till 36 § KL p. 4 fjärde stycket) Avdrag för
realisationsförlust pä grund av avyttring av en fastighet till sådan närstående
som avses i 35 § 3 mom. sista stycket får göras endast i den mån fastighetens tnarknadspris
vid avyttringen visas understiga de omkostnader för vilka avdrag medges vid
beräkning av realisationsförlusten.

Förestagen
lydelse

rättighet etter förmån som, trots att den saknar egentligt
marknadsvärde, får antas ha ett värde för honom.

Avdrag för realisationsförlust pä grund av avyttring av en
fastighet till sådan närstående som avses i punkt 14 sista stycket av
anvisningarna till 32 § kommunatskattelagen (1928:370) får göras endast i den
män fastighetens marknadsvärde vid avyttringen visas understiga de omkostnader
för vilka avdrag medges vid beräkning av realisationsförlusten,

4 m o m. Skattskyldighet för vitist respektive avdragsrätt
för förlust vid avyttring av egendom inträder för del beskattningsår då
egendomen avyttras. Vinst och förlust beräknas därvid på grundval av alla
intäkter och kostnader som är hänförliga tid avyttringen.

År
intäktens storlek beroende av viss franitida händelse och kan till följd härav
intäktens totala belopp ittte fastställas vid den taxering som är ifråga, skad titlkonimatide
belopp beskattas vid taxeringen för det eller de år då beloppets storlek blir
känd. Därvid skall beskattningen ske på grundval av förhållandena vid avyttringen
och med tillämpning av de beskattningsregler sotn gällde vid taxeringen för
avyttringsåret.

Skattskyldighet
för vinst respektive avdragsrätt för förlust i samband tned utfärdande av en
köp- eller säljoption med en löptid på högst ett år inträder för det
beskattningsår då utfärdaren frigörs från sina åtaganden. Otn utfärdaren på
grutid av optionen säljer den underliggande egendomen skall han öka
försäljningspriset med den tidigare uppburna ersättningen (premien) vid
beräkning av vinst. Otn utfärdaren på grund av optionen köper egendom, dras
premien av från anskaffningsvärdet för egendomen, om denna avyttras senast
under det beskattningsår då premien skad tas upp titt beskattning. 1 fråga otn
option ttied längre löptid än ett år in-

Prop,
1989/90:110 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

träder skattskyldighet för det beskatt-ningsår då optionen
utfärdas. Med option avses ett finansieUt instrument sotn ger intiehavaren rätt
att köpa eller sälja aktier obtigatiotier eller annan egendom tdl ett visst
pris eller en rätt att erhålla betalning, vars storlek beror på värdet av
egendomen, aktieindex etter liknande.

Skattskyldighet
för vinst respektive avdragsrätt för förlust på grund av en termin inträder för
det beskattningsår då fullgörandet enligt terminsavtalet skatt ske. Med termin
avses ett avtal om köp av aktier, obligationer eller annan egendom vid en viss
framtida tidpunkt och till ett bestämt pris etter en rätt att erhålla betalning,
vars storlek beror på värdet av egendomen, aktieindex eller liknande.

1 fråga
om avyttring som avsett lånad aktie (blankningsaffär) inträder skattskyldighet
för det beskattningsår då en motsvarande aktie förvärvats och återställts till
långivaren, dock senast året efter det beskattningsår då avyttritig av den
lånade aktien skedde.

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

(anv. till 36 § KL p. 2 a)

Avyttrar
delägare i fåmansföretag eller honom närstående person fastighet till
företaget får vid vinstberäkningen fastighetens ingångsvärde icke beräkr s på
grundval av taxeringsvärde etiligt sjätte och sjunde stycketia. Ej heller får
omräkning göras enligt tionde stycket eller tillägg göras enligt tolfte
stycket. Riksskatteverket får medge undantag från bestämmelserna i detta
stycke om det kan antagas att avyttringen skett av organisatoriska eller andra
synnerliga skäl. Mot beslut av riksskatteverket / sådan fråga får talan icke
föras.

6mom. Avyttrar en delägare i ett fämansföretag eller honom
närstående person en fastighet eller en bostadsrätt till företaget skatt vid
vinstberäkningen såsotn intäkt tas upp vad som erhållits för den avyttrade
egendomen, dock högst fastighetens etter bostadsrättens marknadsvärde.

Förmån
som delägaren åtnjuter genom att vederlaget överstiger den avyttrade
egendomens marknadsvärde tas upp som intäkt enligt punkt 14 fjärde stycket av
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370).

Omkostnadsbeloppet
får inte beräknas enligt bestämmelsertia 125 §9 mom. eller 26 § 7 mom. Vad nu
sagts gäller dock itite om den avyttrade egendotnen helt etter titt huvudsakUg
del skad användas i företagets näringsverksamhet.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

(anv, till 35 § KL p, 2)

Vid avyttring av fastighet skall realisationsvinst och
realisationsförlust beräknas särskilt för varje avyttrad taxeringsenhet eller
del av taxeringsenhet.

Har två eller flera vid avyttringstillfället befintliga
taxeringsenheter tidigare under innehavet helt eller delvis ingått i samma
taxeringsenhet, skall dock, om den skattskyldige begär det, beräkningen göras
som om taxeringsenheterna vid avyttringstillfället utgjorde en enda
taxeringsenhet, I fråga om en taxeringsenhet som endast delvis har ingått i
den förutvarande taxeringsenheten gäller vad nu har sagts endast under
förutsättning att mer än hälften av enhetens vid avyttringstillfället
gällande taxeringsvärde belöper pä den del som har ingått i den förutvarande
enheten. Hänsyn tas inte titt den inddnitig i taxeritigsenheter som har förelegat
före den 1 januari 1952.

Vid tillämpningen av bestämmelserna om del av fastighet i
punkt 4 andra stycket nedan och / punkt 2 a trettonde-artonde styckena av anvisningarna
lid 36 § skall som fastighet anses varje vid avyttringstillfället befintlig
taxeringsenhet eller sädan större enhet som pä grund av bestämmelserna i
föregående stycke behandlas som en enda taxeringsenhet.

Förestagen lydelse

Riksskatteverket får om synnerliga skäl föreligger medge
undanlag från bestämmelserna i tredje stycket. Mot beslut av riksskatteverket
får talan inte föras,

25 §

1 rn o m. Vid avyttring av fastighet skall
realisationsvinst och realisationsförlust beräknas särskilt för varje avyttrad
taxeringsenhet eller del av taxeringsenhet. Ingår sådan privatbostad, som avses
i 5 § kommunalskattelagen (1928:370), tillsammans med annan egendom i en
taxeringsenhet, beräknas vinst etter förlust särskiU för denna del av enheten.

Har två eller flera vid avyttringstillfället befintliga
taxeringsenheter tidigare under innehavet helt eller delvis ingått i samma
taxeringsenhet, skall dock, om den skattskyldige begär det, beräkningen göras
som om taxeringsenheterna vid avyttringstillfället utgjorde en enda
taxeringsenhet, I fråga om en taxeringsenhet som endast delvis har ingått i
den förutvarande taxeringsenheten gäller vad nu har sagts endast under
förutsättning att mer än hälften av enhetens vid avyttringstillfället
gällande taxeringsvärde belöper pä den del som har ingått i den förutvarande
enheten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna om del av fastighet i
2 mom. andra stycket och 6niom. skall som fastighet anses varje vid avyttringstillfället
befintlig taxeringsenhet eller sådan större enhet som på grund av
bestämmelserna i föregäende stycke behandlas som en enda taxeringsenhet.

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

Som
förbättringskostnad enligt punkt 1 räknas även kostnad, som under tid, då
intäkt av avyttradfaslig-

4 tn o m.
Som förbättringskostnad räknas även utgift för reparation och underhäll av
fastighet eller fastig-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

het eller i förekomtnande falt del därav liar beräknats
enligt 24 § 2tnom., har nedlagts på reparation och underhåll av fastigheten
eller fastighetsdelen, i den män den avyttrade egendomen pä grund därav vid avyttringen
har befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet, samt kostnad för reparation
och underhåll för vilken avdrag inte medges på grund av föreskrifterna i 25 §
2 mom. första stycket b eller c och för vilken bidrag ej har utgått. Förbättringskostnad,
som inte har uppförts på avskrivningsplan, och med förbättringskost-tmd
jämförlig reparations- eller underhållskostnad får dock inräknas i
omkostnadsbeloppet endast för år dä de nedlagda kostnaderna har uppgått till
minst i 000 kronon Kostnad, som har uppförts på avskrivningsplan, skall
normalt anses nedlagd det år då kostnaden har uppförts på planen. I andra fall
skall sådan kostnad normalt atises nedlagd när faktura eller räkning har
erhållits, varav framgår vilket arbete som har utförts.

Har fastighet varit föremål för förbättringsarbete eller
därmed jämförligt reparations- eller underhållsarbete i ägarens
byggnadsrörelse skall - med iakttagande av de begränsningar som har angetts i
föregående stycke - som förbättringskostnad räknas det belopp som enligt
punkt 3 tredje stycket av anvisningarna tid 27§ har tagits upp som intäkt i
rörelsen på grund av byggnadsarbetet.

Föreslagen lydelse

hetsdel, sotn avses i 2§ 7mom. eller som utgjort sådan
privatbostad som avses i 5S kommunalskattelagen (1928:370), i den mån den
avyttrade egendomen på grund därav vid avyttringen har befunnit sig i bättre
skick än vid förvärvet, samt utgift för reparation och underhåll för vilken
avdrag inte medges på grund av föreskrifterna i punkterna 4 och 5 av ativisningarna
till 23 § kommunalskattelagen och för vilken bidrag ej har utgått. Utgift för
förbättring, som inte har uppförts på avskrivningsplan, och därmed jämförlig
utgift för reparation eller underhåU får dock inräknas i omkostnadsbeloppet
endast för är dä utgifterna har uppgått till minst 5000 kronor och, om de avser
annat än ny-, till- eller ombyggnad, dessutom nedlagts under de senaste fem
åren före avyttringen. Utgift, som har uppförts på avskrivningsplan, skall normalt
häti-föras tdl det är då utgiften har uppförts pä planen, I andra fall skall
sådan utgift normalt hänföras tid det år då faktura eller räkning har erhållits,
varav framgår vilket arbete som har utförts.

Har fastighet varit föremål för förbättringsarbete eller
därmed jämförligt reparations- eller underhållsarbete i ägarens
byggnadsrörelse skall - med iakttagande av de begränsningar som har angetts i
föregående stycke - som förbättringskostnad räknas det belopp som enligt
punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna tdl 21 § kommunalskattelagen har
tagits upp som intäkt i rörelsen på grund av byggnadsarbetet.

Som
förbättringskostnad räknas även sådana utgifter för värdehöjande reparationer
och underhåU som enligt punkt 5 första stycket av anvisningartia till 22 § kotnmunal-skattdagen
(1928:370) skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet. Som förbättringskosttiad
räknas också utgifter av nu nämnt slag vdka enligt punkt 6 av anvisningarna
till 22 § nämnda lag tagits upp som intäkt

Prop, 1989/90:110 Bilaga 2

s. 70 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Förestagen lydelse Prop. 1989/90:110

av näringsverksamhet när närings- °

fastighet övergått till privatbostad.

5 tnom. Avyttras näringsfastighet som avses i punkt 5
första stycket av anvisningarna tid 22 § kommunalskattelagen (1928:370) skad omkost-tiadsbetoppet
tninskas med värdeminskningsavdrag tn.m. som avses i den nämnda
anvisningspunkten i den mån avdragen på grund av bestämmelsen i sjätte stycket
av den nämnda anvisningspunkten inte skad tas upp sotn inläkt av
näringsverksamhet.

Avyttras privatbostad som tidigare varit näringsfastighet
skall omkostnadsbeloppet minskas med värdeminskningsavdrag m.m. som avses i
punkt 5 första stycket av anvisningarna till 22 § kommunatskattelagen i den
mån avdragen på grund av bestämmelsen i sjätte stycket i den nämnda
anvisningspunkten vid övergången från näringsfastighet till privatbostad inte
kunde tas upp som intäkt av näringsverksatnhet.

Har i fatt som avses i punkt 1 andra stycket andra menitigen
av anvisningarna titt 22 § kommunalskattelagen avdrag erhållits för
avsättning till ersättningsfond för byggnader och markanläggningar gäller
följande vid avyttring av näringsfastighet med byggnad etter markanläggning som
har skrivits av vid ianspråktagande av ersättningsfonden. Omkostnadsbeloppet tninskas
med den del av det ianspråktagna beloppet som enligt punkt 5 sjunde stycket av
anvisningarna titt 22 § kommunalskattelagen inte tagits upp som intäkt av
näringsverksamhet.

Har i fall som avses i punkt 1 andra

stycket andra meningen av anvis

ningarna tid 22 § komtnunatskattda-

gen avdrag erhållits för avsättning tiU

ersättningsfond för byggnader och

markanläggningar och har fastighe

ten övergått tid privatbostad gäller

följande vid avyttring av privatbosta

den. Onikosttiadsbeloppet tninskas

tned den del av det ianspråktagtia be

loppet sotn enligt punkt 5 sjunde

stycket av ativisningarna till 22 § 70

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:110

kommunalskattelagen inte togs upp °

som intäkt av näringsverksamhet vid övergången.

8 motn. Avyttras en fastighet sotn
har förvärvats sotn ersättning för en annan fastighet och har uppskov med
beskattning av realisationsvinst medgivits skall omkostnadsbeloppet tnitiskas i
motsvarande tnån. Vad nu sagts gäller inte om otnkostnadsbe-loppet beräknats på
sätt som avses i 9 ttiotn.

9 mom. Skattskyldig som är fysisk
person eller dödsbo får beräkna omkostnadsbeloppet enligt bestätnmel-serna i
detta moment.

Ifråga om sådan privatbostad som även utgör den
skattskyldiges permanentbostad, får omkostnadsbeloppet beräknas till 70
procent av vederlaget för den avyttrade fastigheten.

Med permanentbostad avses sådan privatbostad där den skatiskyldige
vartt bosatt minst ett år före avyttringen och som den skatiskyldige inte
heller innehaft utan att vara bosatt där under längre tid än ett år. Har
fastigheten förvärvats på annat sätt än genom arv, testamente, bodelning med
anledning av makes etter sambos död etter genom bodelning med anledning av
äktenskapsskillnad krävs dessutotn att marknadsmässigt vedertag erlagts vid
förvärvet. Som permanentbostad räknas alttid sådan fastighet där den
skattskyldige vartt bosatt under minst tre av de senaste fem åren.

För annan privatbostad än permanentbostad får
omkostnadsbeloppet beräknas titt 40 procent av vedertaget för den avyttrade egetidomen.

10 tnom. Vid avyttring av privat

bostadfår omkostnadsbeloppet alttid

beräknas till 70 procent av vederlaget

för den avyttrade fastigheten om

1) fastigheten tagits i anspråk ge-

ttotn expropriation eller liknande för

farande eller annars avyttrats under

sådana förhåltatiden att tvängsavytt

ring måste anses vara för handen och

det inte skäligen kan atitas att avytt- -.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ringen skulle ha ägt rum även om tvång inte förelegat,

2)
avyttringen
av en fastighet utgör ett led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets
yttre rationalisering samt om

3)
fastigheten
avyttrats tiU staten därför att fastigheten på grund av flygbuller inte kan
bebos utan påtaglig olägenhet.

Detsamma gäller otn den skattskyldige fått
engångsersättning för inskränkning i förfoganderätten tid sin fastighet enligt
naturvårdstagen (1964:822) eller för ttiotsvaratide in-skräkningar enligt andra
författ-nitigar.

Prop. 1989/90:110 Bilaga 2

26 §

Som förbättringskostnad enligt punkt I räknas

a)
kostnad som
den skattskyldige har lagt ned pä förbättringsarbeten i lägenheten, och

b)
kostnad som
han har lagt ned pä reparation och underhåll av lägenheten i den mån
lägenheten på grund av arbetet har kommit i bättre skick än vid förvärvet.

Som förbättringskostnad räknas dock inte; något fad
kostnad som vid inkomsttaxeringen har behandlats som omkostnad i någoti annan
förvärvskälla.

Kostnader
enligt tredje stycket a) och b) som har lagts ned under ett visst år räknas
som förbättringskostnader endast under förutsättning att de sammanlagt har
uppgått till minst

5 mom. Som förbättringskostnad räknas

a) utgift som den skattskyldige har lagt
ned pä förbättringsarbeten i lägenheten, och

b) utgift som han har lagt ned på reparadon
och underhåll av lägenheten i den mån lägenheten på grund av arbetet har
kommit i bättre skick än vid förvärvet.

Som förbättringskostnad räknas inte utgift som vid inkomsttaxeringen
har behandlats som omkostnad i näringsverksamhet.

Som förbättringskostnad räknas även sådana kostnader
avseende värdehöjande reparationer och underhåll som enligt punkt 5 andra
stycket av anvisningarna tiU22 § kommunalskattetagen (1928:370) skaU tas upp
som intäkt av näringsverksamhet. Som förbättringskostnader räknas också
kostnader av nu nämnt slag som enligt punkt 6 av anvisningarna till 22 § nämnda
tag tagits upp som intäkt av näringsverksamhet när bostadsrätt i näringsverksamhet
övergått tid privatbostad.

Utgifter enligt första stycket a och b som hänför sig till
ett visst år räknas som förbättringskostnader endast under förutsättning att
de sammanlagt har uppgått till minst 5000

Nuvarande
lydelse

2000 kronor. Kosttiaderna anses normalt nedlagda det år då
en faktura eller räkning har erhållits som visar vilka arbeten som har
utförts. I fråga om kostnad som avses i tredje stycket b) gäller vidare att
kostnaden får dras av endast till den del arbetet har medfört att lägenheten
vid avyttringen alltjämt är i bättre skick än vid förvärvet.

Av punkt 8 andra stycket av anvisningarna tdl 35 §
framgår att ersättning för föremål som ägts av den skattskyldige i vissa fall
skall räknas in i vederlaget för bostadsrätten. I sådana fall skall kostnaden
för anskaffning av föremålen räknas in i bostadsrättens ingångsvärde, om
föremålen har förvärvats tillsammans med bostadsrätten. Har föremålen
anskaffats under innehavet, anses anskaffningskostnaden - allt efter omständigheterna
- som en kostnad för förbättring eller för reparation och underhäll av lägenheten.
Frågan om kostnaden får räknas in i omkostnadsbeloppet avgörs enligt
tredje-femte styckena.

Föreslagen
lydelse

kronor och, om de avser antiat än ny-, tid- eller ombyggnad,
dessutom nedlagts under senaste fem åren före avyttringen. Utgifterna hänförs
normalt /(// det år då en faktura eller räkning har erhållits som visar vilka
arbeten som har utförts. I fråga om utgift som avses i första stycket b gäller
vidare att utgiften får dras av endast till den del arbetet har medfört att
lägenheten vid avyttringen alltjämt är i bättre skick än vid förvärvet.

Som
förbättringskostnad räknas även den på bostadsrätten belöpande andelen av
sådana kostnader för tiy-, till- etter ombyggnad som nedlagts på föreningens
fastighet under innehavstiden.

Av 3 mom. första stycket framgår att ersättning för
föremål som ägts av den skattskyldige i vissa fall skall räknas in i vederlaget
för bostadsrätten. I sådana fall skall utgiften för anskaffning av föremålen
räknas in i bostadsrättens ingångsvärde, om föremålen har förvärvats tillsammans
med bostadsrätten. Har föremålen anskaffats under innehavet, anses utgiften -
allt efter omständigheterna - som en utgift för förbättring eller för
reparation och underhåll av lägenheten. Frågan om utgiften fär räknas in i
omkostnadsbeloppet avgörs enligt första-tredje styckena.

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

7 mom.
Skattskyldig, sotn är fysisk person etter dödsbo får beräkna omkostnadsbeloppet
enligt bestämmelserna i detta moment.

1 fråga
om sådan privatbostad, som tned tillämpning av bestämmelserna i 25 § 9 motn.
även utgör den skattskyldiges pertnamentbostad, får omkostnadsbeloppet beräknas
tid 70 procent av vederlaget för den avyttrade bostadsrätten. För annan privatbostad
än permanentbostad får omkostnadsbeloppet beräknas tdl 40 procent av
vederlaget för den avyttrade egendomen.

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

Vid tillämpning av detta moment skall vederlaget beräknas
med iakttagande av bestämmelserna i 2 mom. första stycket första och tredje meningarna.

8 tn o m. Vid avyttring av privatbostad under sådana
omständigheter sotn avses i 25 § 10 mom. får omkostnadsbeloppet alttid
beräknas tid 70 procent av vederlaget - beräknat med iakttagande av bestätnmelserna
i 2 mom. första stycket första och tredje meningarna - för den avyttrade bostadsrätten.

Prop. 1989/90:110 Bilaga 2

(35 § 3 mom. första stycket KL)

Realisationsvinst
på grund av avyttring av aktie, andel i aktiefond, delbevis eller
teckningsrätt till aktie etter andel i ekonomisk förening eller i handelsbolag
eller annan rättighet som är jämförtig med här avsedd andelsrätt eller aktie
är i sin helhet skattepliktig , om den skatiskyldige innehaft egendomen mindre
än två år Detsamma gäller reatisatiotisvinst vid avyttring av konvertibelt
skuldebrev, optionsrätt eller företrädesrätt tid teckning av konvertibelt
skuldebrev eller skuldebrev förenat med optionsrätt. Med optionsrätt avses
rätt titt nyteckning etter köp av aktie som blivit utfäst i förening med skuldebrev.
Från sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta
stycke under ett beskattningsår, minskat med avdragsgid förlust vid avyttring samtna
år av egendom som avses i detta stycke, får den skattskyldige göra avdrag med
1 000 kronor. Avdraget får dock inte överstiga vad som svarar mot sammanlagda
beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke, minskat med
avdragsgill förlust som nyss nämnts. För vissa aktier och atiddar tillämpas
bestämmelserna 13 a mom. Avyttring av andel i sådan aktiefottd, som avses i
punkt 10 av anvisningarna tdl 38 §, skad redovisas endast i inkotnstslaget
kapital.

27 §

1 mom. Realisationsvinst Wrfavyttring av

aktie, interimsbevis, andel i akde-fond, andel i ekonomisk
förening, teckningsrättsbevis, delbevis, vinstandelsbevis, konvertibelt skuldebrev,
skuldebrev förenat med optionsrätt, optionsbevis, samt termin och köp- eder säljoption
avseende aktie eder aktieindex,

beräknas
enligt 2-6 mom. (genomsnittsmetoden).

Realisationsvinst
vid avyttring av andra finansiella instrument, som titt konstruktion och
verkningssätt liknar dem som anges i första stycket, beräknas också enligt genomsnttts-metoden.

Nuvarande lydelse

(anv. till 36 § KL p. 2 b andra stycket)

Som anskaffningskostnad för äldre aktie eder andel anses i
regel den genomsnittliga anskaffningskostnaden för samtliga äldre aktier eller
andelar av samma slag som den avyttrade, beräknat med hänsyn till faktiska
anskaffningskostnader och inträffade förändringar beträffande innehavet.

(anv. dll 36 § p. 2 b tredje stycket)

Anskaffningskostnad för äldre aktie, som är noterad på
börs eller föremål för liknande notering, och för äldre andel i aktiefond får
bestämmas tdl ett belopp som motsvarar 25 procent av vad den skattskyldige erhåller
för aktien eder andelen efter avdrag för kostnad för avyttringen. Kan den
skattskyldige göra sannolikt att en beräkning enligt andra stycket leder till
ett högre belopp, skall dock detta högre belopp anses som an-skaffningskosttiad.

(anv. till 36 § KL p.2 b fjärde stycket)

Avyttras delbevis eller teckningsrätt tdl äldre aktie,
som avses i tredje stycket, tillämpas bestämtnelserna i det stycket. Därvid
avser andra meningen den del av anskaffningskostnaden för aktien, beräknad
enligt andra stycket, som belöper på delbeviset eder teckningsrätten.

(anv. till 36 § p. 2 b nionde stycket) En företrädesrätt
till teckning av konvertibelt skuldebrev eller skuldebrev förenat med
optionsrätt, vilken grundas pä aktieinnehav i bolaget, anses anskaffad utan
kostnad.

(anv. dll 36 § KL p. 2 b donde stycket)

Som anskaffningskostnad för skuldebrev som utgivits
förenat med optionsrätt och soitt förvärvats genom teckning, upptas
skuldebrevets marknadsvärde vid förvärvet. Som attskaffningskostnad för en
optionsrätt upptas i sådant faU skillnaden tnetlan emissionspriset och
mark-

Föreslagen lydelse

2 mom. Som anskaffningsvärde anses det genomsnittliga
anskaffningsvärdet för samtliga finansiella instrument av samma slag och sort
som det avyttrade, beräknat med hänsyn till faktiska anskaffningsutgifter och
inträffade förändringar beträffande innehavet.

För marknadsnoterade finansiella instrument som avses i 1
mom., med undantag av terminer och optioner, får anskaffningsvärdet bestämmas
till 20 procent av vad den skattskyldige erhåller vid avyttringen efter avdrag
för kostnad för avyttringen.

3 mom. Delbevis eller teckningsrättsbevis, som grundas på
aktieinnehav i bolaget, anses anskaffad utan kostnad.

4 moiti. Har optionsbevis erhållits genom teckning av
skuldebrev förenat med optionsrätt, skaU anskaffningsvärdet för optiotisbeviset
beräknas som anskaffningsvärdet för skuldebrevet jämte optionsrätten minskat tned
skuldebrevets marknadsvärde vid förvärvet.

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

nadsvärdet för det skuldebrev med vilket optionsrätten var
förenad. Har tecktungen skett med stöd av en företrädesrätt, som förvärvats
genom köp eller byte, medräknas vederlaget för företrädesrätten i ans kaffnitigs-kostnaden
för optionsrätten. Bestämmelserna i detta stycke tillämpas inte, om tecktiingen
skett före utgången av juni 1985.

(35 § 3 mom. tredje stycket KL)

Kan tdlämptung av föregående stycke antas hindra
strukturrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt, kan regeringen
eller itiyti-dighet som regeringen bestämmer medge befrielse därifrån helt
eller delvis, om företag som berörs av strukturrationaliseringen gör framställning
om detta setiast den dag avyttringen sker.

Föreslagen lydelse

Har aktie eder annan egendom som avses i denna paragraf
förvärvats med stöd av ett annat instrument och skall på grund av bestämmelserna
i 24 § 2 mom. femte stycket skattepliktig avyttring inte anses ha skett av
detta instrument, utgörs anskaffningsvärdet för egendomen av summan av
anskaffningsvärdet för det instrutnent med stöd av vilket aktien förvärvats
och annat vederlag.

5
mom. Har
aktier avyttrats tid ett aktiebotag och utgörs vederlaget för de avyttrade
aktierna ittestutande av nyemitterade aktier i det köpande bolaget, skatt
skattepliktig intäkt inte anses uppkomma. Vad nu sagts gäl-ter dock inte vid
avyttring av aktier som avses i 3 § 12 mom., om inte skattemytidigheten lämnar
medgivande tdl detta. Sådant medgivande får lämnas om inte någon det av vinsten
skutte ha tagits upp som intäkt av tjänst. Skattemyndighetens beslut får
överklagas hos riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.

6
mom. År
tillgång sotn avses i 1 mom. föremål för notering på inländsk eller utländsk
börs eller annan kontinuerlig notering av marknadsmässig omsättning, som är
allmänt tillgänglig (marknadsnoterad), får realisationsförlust dras av från
realisationsvinst på marknadsnoterad tillgång som avses i 1 mom. utan den begränsning
av avdragsrätten som framgår av 3 §2 mom. andra stycket.

Detta gäller dock ifråga om andel i aktiefond endast sådan
fond där andelen aktier inte, annat än tiltfättigt-vis, understiga tre
fjärdedelar av fondförmögenheten.

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

30 §

Vid
beräkning av realisationsvinst för annan egendom än sådan som avses i 25-29 §§
gäller följande bestämmelser

Om den skattskyldige innehaft

Nuvarande
lydelse

Förestagen lydelse

egendomen för personUgt bruk (personligt lösöre) får

1. anskaffningsvärdet bestämmas

tdl 25 procent av ersättningen för

egendomen efter avdrag för kosttia-

den för avyttringen,

2. avdrag
göras med 50 000 kronor

från summan av vinster på grund av

avyttringar av sådan egendom under

beskattningsåret.

Om den skattskyldige tidigare har medgetts avdrag hett
eller delvis för egendomens anskaffning, värdeminskning e.d. skaU
ingångsvärdet minskas med detta avdrag.

När en avyttring av egendom som inte innehafts för
personligt bruk avser en del av ett satnlat innehav av egendom med enhetligt
värde skall realisationsvinsten beräknas enligt den genomsnittsmetod som
regleras i 27 §.

Avdrag för realisationsförlust medges inte för egendom som
innehafts för persottligt bruk.

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

Denna lag-'
träder i kraft den 1 juli 1985 och tillämpas första gängen vid 1986 års
taxering. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om anställning
utomlands som påbörjats före ikraftträdandet. Om den skattskyldige begär det
skall dock en ny anställning anses ha påbörjats vid lagens ikraftträdande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1985 och tillämpas första gängen vid

1986 ärs taxering. Äldre bestämmelser
gäller i fråga om inkotnst som uppburits före utgången av år 1992 på grund av
anställning utomlands som påbörjats före ikraftträdandet. Om den skattskyldige
begär det skall dock en ny anställning anses ha påbörjats vid lagens
ikraftträdande.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli
1990 och tillämpas första gängen vid 1992 ärs taxering om inte annat följer av
punkterna 2-15 nedan.

2. Har avyttring av egendom skett före
den 1 januari 1991 utan att beskattning har skolat ske senast vid 1991 ärs
taxering, skall avyttringen tas upp till beskattning vid taxeringen för det
beskattningsår köpeskillingen helt eller delvis är tillgänglig för lyftning. År
i fall som nu sagts köpeskillingens storlek beroende av viss framtida händelse
och kan till följd härav intäktens totala belopp inte fastställas vid den
taxering som är i fråga, skall tillkommande belopp beskattas vid taxeringen för
det beskattningsår då beloppet blir tillgängligt för lyftning.

3. Har avyttring tagits upp till
beskattning vid 1991 eller tidigare års taxering och har därvid viss del av
köpeskillingen inte kunnat beaktas vid beräkningen, skall tillkommande
köpeskilling tas upp till beskattning när den blir tillgänglig för lyftning.
Beräkning av realisationsvinst eller realisationsförlust

sker
därvid enligt de regler som tillämpades när första delen av köpeskil- Prop.
1989/90:110 lingen togs upp till beskattning med undantag av 35 § 3 mom. andra
stycket Bilaga 2 kommunalskattelagen (1928:370).

4. Avyttras
fastighet före utgången av år 1999 får omkostnadsbeloppet be

räknas genom att det omkostnadsbelopp som hade kunnat användas om av

yttringen skett den 31 december 1990 ökas med i 25 § 4 mom. avsedda för

bättringskostnader m.m. som lagts ned på fastigheten under tiden mellan

den 1 januari 1991 och avyttringstillfället. Vid dllämpning av punkterna 6 a

och 6 b av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (1928:370) skall dock

följande gälla.

a) Ingångsvärde samt förbättringskostnader och därmed likställda belopp
för vilka avdrag fär ske räknas om med hänsyn till prisutvecklingen från det
åttonde året efter det år fastigheten förvärvades respektive kostnaden lades
ned.

b) Beräknas
taxeringsvärdet med ledning av taxeringsvärdet visst år skall omräkningen ske
med hänsyn till prisutvecklingen från det ättonde året efter sistnämnda än

c) Värdeminskningsavdrag som belöper på det år som den kostnad vartill
avdraget hänför sig lades ned eller pä något av de sju följande åren räknas om
med hänsyn till prisutvecklingen frän det åttonde året efter det år kostnaden
lades ned.

d) Tidigareläggning
fär inte ske med mer än åtta ån

e) Tidigareläggning
får endast ske i fråga om den del av ingångsvärde och

förbättringskostnader för ersättningsfastigheten som inte överstiger ett be

lopp motsvarande vederlaget vid avyttringen av den ursprungliga fastigheten

minskat med förbättringskostnader som under den skattskyldiges innehav

har lagts ned pä denna fastighet under det är då fastigheten avyttrades eller

under något av de sju närmast föregående åren.

f) Tidigareläggning
fär - om ersättningsfastigheten förvärvats före avytt

ringen av den ursprungliga fastigheten - inte leda till att ersättningsfastighe

ten anses förvärvad före förvärvet av den ursprungliga fastigheten eller tidi

gare än åtta är före avyttringen av nämnda fastighet.

5. Har skattskyldig under något av åren 1991, 1992
eller 1993 avyttrat en bostadsrätt som förvärvats före den 1 januari 1987
färden skattepliktiga realisationsvinsten beräknas till 60, 75 respektive 90
procent av vinsten under förutsättning att större andel inte skulle ha tagits
upp om försäljning skett den 31 december 1990. Vad nu sagts gäller dock inte om
omkostnadsbeloppet beräknas enligt 26 § 7 mom.

6. Avdrag för realisationsförlust, som hänför sig till
1991 och tidigare ärs taxeringar men inte kunnat dras av tidigare, får göras
vid beräkning av inkomst av kapital respektive näringsverksamhet senast det
sjätte beskattningsåret efter det till vilket förlusten är hänförlig. Härvid
tillämpas bestämmelserna i punkt 3 andra stycket samt punkt 4 andra och fjärde
styckena av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (1928:370) i deras
lydelse intill den 1 juli 1990. Avdrag får dock göras endast i den mån den
skattskyldige redovisar sådan vinst vid avyttring av egendom som enligt 35 § 1
mom. kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse intill den 1 juli 1990
skulle ha tagits upp som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet. Fysiska
personer och dödsbon får göra avdrag för sparade realisationsförluster i
inkomstslaget kapital. För övriga juridiska personer får motsvarande avdrag
göras från intäkt av näringsverksamhet, med tillämpning av de nya
bestämmelserna i 2 § 14 mom.

7.1
fråga om aktie, andel i aktiefond eller andel i ekonomisk förening som inte är marknadsnoterad
och som den skattskyldige den 1 april 1976 innehaft i mer än fem år gäller
punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen

(1976:343)
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370). Prop. 1989/90:110

8. För andel i allemansfond som förvärvats före den 1 januari 1991 fär
som Bilaga 2 anskaffningsvärde tas upp andelens marknadsvärde den 31
december 1990.

9. Bestämmelserna i 28 § sjätte stycket tillämpas även om beskattning har
skett enligt punkt 5 andra stycket av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen
(1928:370) i dess lydelse intill den 1 juli 1990.

10. Äldre
föreskrifter i 2 § 1 mom. andra stycket, 2§ 4 mom. åttonde

stycket samt 4 § andra stycket tillämpas även vid 1992 och senare års taxe

ringan Vid tillämpning av 2 § 1 mom. skall intäkten hänföras dll inkomst av

näringsverksamhet.

11. Vid
beräkning av schablonintäkt enligt 2 § 10 mom. punkt 2 skall - om

beskattningsåret påbörjats före den 1 januari 1991 - intäkten beräknas pä

grundval av värdet den 1 januari 1991.

12. Har
en skattskyldig vid 1991 års taxering redovisat inkomst eller un

derskott av annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital enligt

de äldre bestämmelserna i 41 § andra stycket skall den skattskyldige vid 1992

ärs taxering inte ta upp andra ingående tillgängs- och skuldposter än som

framgår av andra och tredje styckena.

Som
ingående fordran tas upp dels intäkt som blivit tillgänglig för lyftning i
början av beskattningsåret men som tagits till beskattning det föregående
beskattningsåret, dels utgift som betalts i slutet av det föregående beskattningsåret
men som inte dragits av vid beräkningen av inkomsten för det beskattningsåret.

Som
ingående skuld tas upp dels intäkt som har uppburits i slutet av det föregående
beskattningsåret men som inte tagits till beskattning det året, dels utgift som
är obetald vid ingången av beskattningsåret men som dragits av vid beräkningen
av inkomsten för det föregäende beskattningsåret.

Intäkter
och utgifter som redovisats vid 1991 ärs taxering beaktas inte vid 1992 års
taxering i vidare mån än vad som framgår av andra och tredje styckena.

13.1
fråga om avdrag för räntefördelning enligt 3 § 4 mom. skall vid 1993-1995 års
taxeringar bestämmelsen i punkt 14 av övergångsbestämmelserna till lagen
(1990:000) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) äga motsvarande
tillämpning.

14. De nya föreskrifterna i 3 § 13 mom. tillämpas inte i fråga om förvärvskälla
där verksamheten upphört under beskattningsår för vilket taxering skall ske vid
1991 eller tidigare års taxering.

15. I fråga om de nya bestämmelserna i lagen skall, i den män dessa motsvarar
föreskrifter som upphävs genom lagen eller föreskrifter i kommunalskattelagen
(1928:370) vilka upphävts genom lagen (1990:000) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370) och för vilka gällt övergångsbestämmelser som
fortfarande skulle kunna ha betydelse, dessa övergångsbestämmelser tillämpas
även i andra fall än som avses i punkt 7.

3 Förslag
till

Lag om
ändring i lagen (1984:1052) om statlig

fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs att 1 och 3§§ lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt skall ha följande lydelse.

Prop. 1989/90:110 Bilaga 2

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Fastighetsskatten
utgör för varje beskattningsår

a) 1,5
procent av:

taxeringsvärdet avseende små

husenhet,

bostadsbyggnadsvärdet
och tomtmarksvärdet avseende småhus på lantbruksenhet,

75
procent av marknadsvärdet avseende privatbostad i utlandet,

b) 2,
5 procent av:

taxeringsvärdet avseende hyres

husenhet,

bostadsbyggnadsvärdet
och tomt-tnarksvärdet avseende hyreshus på lantbruksenhet.

3 § 2

Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår

a) 2,5 procent av 65 procent av taxeringsvärdet
om intäkt av fastigheten beräknas enligt 24 § 1 tnom. kommunatskattelagen
(1928:370) och fastigheten utgör hyreshusenhet,

b) 2 procetit av en tredjedel av taxeringsvärdet
om intäkt av fastigheten beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen och
fastigheten utgör småhusenhet,

c) 1,4 procent av en tredjedel av
taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas enligt 24 §2 mom. kom-ttnmatskattetagen,

d) 1,4proceitt av 65 procent av tax

eringsvärdet om intäkt av fastigheten

beräknas enligt 2§ 7mom. lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt

och fastigheten utgör hyreshusenhet.

e) 1,4 procent av en tredjedel av

taxeringsvärdet om intäkt av fastighe

ten beräknas enligt 2 § 7mom. tagen

om stadig inkomstskatt och fastighe

ten utgör småhusenhet,

f) 2,5 procent av bostadsbyggnads

värde och tomttnarksvärde avseende

hyreshus på lantbruksenhet,

g) 2 procent av en tredjedel av bo

stadsbyggnadsvärde och tomtmarks

värde avseende småhus på lanbruks-

enhet,

II) 2,5 procent av 65 procent av taxeringsvärdet om
hyreshusenhet enligt 4 kap. 11 § andra stycket fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) skad ha beskattningsnaturen jordbruksfastighet,

i) 2 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om
småhusenhet enligt 4 kap. 11 § andra stycket fastighets-

Nuvarande
lydelse

taxeringslagen skall ha beskattningsnaturen
jordbruksfastighet,

j) 2,5 procent av 65 procent av taxeringsvärdet om intäkt
av fastigheten utgör ititäkt av rörelse enligi kommunalskattelagen och
fastigheten utgör hyreshusenhet,

k) 2 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet otn
intäkt av fastigheten utgör intäkt av rörelse enligt kommunatskattelagen och
fasligheten utgör småhusenhet.

Föreslagen lydelse

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

TiU den
del taxeringsvärdet av en fastighet, som ägs av sådan inländsk eller utländsk
livförsäkringsanstalt som avses i 2 § 6 mom. tagen otn statlig inkomstskatt,
belöper på verksamhet avseende sådana pensionsförsäkringar etter avgångsbidragsförsäkringar
som nämns i 2 § 6 mom. tredje stycket samtna tag, skall dock procenttalet, i
stället för vad som därotn föreskrivs i första stycket j etter k, utgöra 1,4.

(41a§anv,p, 1 KL)

Bestämmelsen
i 41 a § innebär bl.a. att för fastighet, som avses i24§ 2mom., fastighetens
andel av samfällighetens taxeringsvärde skall inräknas i underlaget för
intäktsberäkningen i de fall där samfälligheten utgör en särskild taxeringsenhet.
Jfr i detta hänseende 4 kap. 10 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152).

(24§2mom, 3 st, KL)

Har
fastighet, sotn avses i första etter andra stycket och som är avsedd för
användning under hela året, på grund av eldsvåda eller därmed jämförlig
händelse eller tillföljd av ägarens avflyttning från orten eller annan sådan
särskild omständighet inte kunnat utnyttjas utider viss tid eller har i sådan
fastighet för uthyrning avsedd lägenhet inte kunnat uthyras, får den enligt
första etter andra stycket beräknade intäkten nedsättas med hätisyn tdl den otnfattning,
vari fastigheten inte kunnat användas etter uthyras. Har så varit fallet under
endast kortare tid av beskattnings-

l
stället för vad som därom föreskrivs i första stycket utgår ifråga om
fastighet som huvudsakligen består av bostäder och som har beräknat värdeår
efter år 1990 ingen fastighetsskatt under de fem första åren och halv
faslighetsskatt under de därpå följande fem åren.

För fastighet, som avses i 5 § kommunatskattelagen
(1928:370), skaU fastighetens andel av taxeringsvärdet på sådan samfällighet sotn
avses i 41 a § nämnda tag inräknas i undertaget för fastighetsskatten om samfät-ligheteti
utgör en särskild taxeringsenhet.

Har fastighet, som är avsedd för användning under hela
året, på grund av eldsvåda etter därmed jätnförlig händelse inte kunnat
utnyttjas under viss tid eller har i sådan fastighet för uthyrning avsedd
lägenhet inte kunnat uthyras, får fastighetsskatten nedsättas med hänsyn tid
den omfatttdng, vari fastigheten inte kunnat användas etter inhyras. Har så
vårdfallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skatt någon nedsättning
dock inte ske.

6 Riksdagen 1989/90. Saml. 1. Nr 110 Del 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1989/90:110

året, skall någon nedsättning dock ' ®

inte ske.

År den skuttskyldige frikallad från skattskyldighet för
inkomst av fastigheten, beräknas fastighetsskatten som om sådan befrielse ittte
hade förelegat.

1,
Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års
taxering,

2,
Äldre
bestämmelser i 3 § första stycket gäller i fråga om fastighetsskatt för
beskattningsår som har påbörjats före utgången av år 1990,

3,
I stället för
vad som därom föreskrivs i 3 § första stycket skall, i fråga om småhusenhet
samt småhus och tomtmark för småhus pä lantbruksenhet med beräknat värdeår före
år 1991, procenttalet vid 1992 och 1993 års taxeringar utgöra 1,2,

4,
I stället för
vad som därom föreskrivs i 3 § första stycket skall vid följande ärs taxering
endast halv fastighetsskatt utgå i fråga om fastigheter med följande värdeår,
som utgör småhusenhet eller småhus och tomtmark för småhus på lantbruksenhet:

Taxeringsår Värdeår

1992 986-1990

1993
1987-1990

1994
1988-1990

1995
1989-1990

1996
1990

5, I stället för vad som därom föreskrivs i 1 § första
stycket och 3§ första

stycket skall vid följande års taxering fastighetsskatt inte utgå eller endast

halv fastighetsskatt utgå för fastigheter med följande värdeän som huvud

sakligen består av bostäder och utgör hyreshusenheter eller hyreshus och

tomtmark för hyreshus på lantbruksenhet:

Taxeringsår

Halv fastighetsskatt

Ingen fastighetsskatt

1992

1973-1976

1977-1990

1993

1975-1978

1979-1990

1994

1977-1980

1981-1990

1995

1979-1982

1983-1990

1996

1981-1984

1985-1990

1997

1983-1986

1987-1990

1998

1985-1988

1989-1990

1999

1987-1990

2000

1989-1990

'Senaste lydelse 1984:1078. -Senaste lydelse 1989:1019.

4 Förslag till

Lag om
ändring i uppbördslagen

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)'
dels att 4§ 2 mom, och anvisningarna till 41 § skall upphöra att gälla, dels
att 2 § 4 mom,, 4 § 1 mom,, 10 § och 41 § 2 mom, skall ha följande lydelse,

dels att
det i lagen skall införas ett nytt moment, 48 § 4 mom,, av följande lydelse.

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

Preliminär
A-skatt skall inte beräknas på ersättning, som vid statlig eller kommunal
tjänst lämnas för vissa med tjänsten förenade kostnader, ej heder på
ersättning, som vid enskild tjänst lämnas för sådana kostnader om inte
ersättningen väsentligen överstiger vad som skäligen kan anses vara
erforderligt för kost-twdernas bestridande.

Preliminär
skatt skall alltid beräknas på traktamentsersättning för resa i tjänsten som
inte varit förenad med övernattning samt på ersättning för resa med egen bil
i tjänsten till den del den överstiger det i punkt 3 femte stycket av
anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370) angivna beloppet.

10 r

Preliminär A-skatt skall inte beräknas på ersättningar
för ökade levnadskostnader sotn lämnas vid sådan tjätisteresa inom riket som
avses i punkt 3 av anvisningarna tid 33 § kotnmunalskattetagen (1928:370) tid
den del ersättningarna inte överstiger de schablonbelopp som anges i nämnda
lagrum etter, såvitt gäller kostnad för logi, den faktiska utgiften. På
ansökan av den som betalar ut ersättning får skattemyndigheten besluta att
motsvarande skall gälla i falt där tjänsteresa varar mer än tre månader, dock
endast till den det ersättningarna inte överstiger vad som anges i punkt 3 a
av anvisningarna tid nämnda paragraf.

På ersättning för ökade levnadskostnader vid sådan
tjänsteresa utom riket som avses i punkt 3 sista stycket av anvisningarna tid
33 § kommunalskattelagen skall preliminär A-skatt beräknas endast tid den det
ersättningen överstiger avdragsgdU belopp enligt nämnda lagrum.

Ifråga om ersättning för resa med egen bil i tjänsten
gäller att preliminär A-skatt inte beräknas på ersättningen till den del den
inte överstiger det i punkt 3 c av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen
angivna beloppet.

Beträffande annan skattepliktig ersättning för kostnader sotn
är förenade med tjänsten beräknas preliminär A-skatt endast om det är uppenbart
att ersättningen avser kostnader sotn itite är avdragsgilla vid ersättningsmottagarens
inkomsttaxering eller att den överstiger avdragsgdU belopp. 1 sådant faU
beräknas skatten

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1989/90:110

på heta ersättningen respektive den '

del av ersättningen som överstiger det

avdragsgilla beloppet.

Preliminär A-skatt-- statligt pensionsskadeskydd,

48 §

4 tnotti. Skattskyldig, sotn avyttrat fastighet,
bostadsrätt eller aktie i fåmansföretag, kan efter ansökan beviljas anstånd tned
att betala kvarstående skatt för del taxeringsår då vitist hänförlig till avyttringen
tagits tid beskattning.

Anstånd skall medges otn försäljningens bestånd är
beroende av myndighels tillstånd eller annan liknande omständighet. Anstånd
får därvid medges med betalning av den del av skatten som med 20000 kronor överstiger
sådan del av köpeskiUingen som blivtt lillgänglig för lyftning före
avyttringsårets utgång. Blir ytterligare köpeskilling tillgänglig för lyftning
efter avyttringsårets slut, skall anståndsbeloppei minskas med den köpeskilling
som blivU tillgänglig för lyftning.

Anstånd medges tned skattebetalningen intill den sista
april året efter del all ansiåndsorsaken upphört att gälla. Anstånd skall dock
aldrig medges för längre tid än till den sista april fyra år efter avyttringsåret.
Minskas anståndsbeloppei på grund av att ytterligare köpeskilling blivit tdlgänglig
för lyftning skad skatten inbetalas senast den sista april året efter det köpeskiUingen
bliva tillgänglig för lyftning.

Vad som förslås med fåmansföretag framgår av punkt 14
nionde och tionde styckena av anvisningarna tid 32 i) kommunalskattelagen
(1928: 370).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas
första gången i fråga om preliminär skatt för 1991 och slutlig skatt pä grund
av 1992 års taxering,

' Lagen omtryckt 1972:75, Senaste lydelse av

lagens rubrik 1974:771

4§2mom, 1984:348

anvisningarna till 41 § prop, 1989/90:74,

- Lydelse enligt prop, 1989/90:74,

' Lydelse enligt prop, 1989/90:74,

Lydelse enligt prop, 1989/90:74,

5 Lydelse enligt prop, 1989/90:74,

5 Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om skatteutjämningsreserv Bilaga 2

Härigenom
föreskrivs följande.

1 §
Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet enligt kommunalskatte

lagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt får avdrag gö

ras enligt denna lag för belopp som har avsatts till skatteutjämningsreserv av

1. svenska aktiebolag,

2. svenska ekonomiska föreningar,

3. svenska sparbanker,

4. sådana juridiska personer som enligt författning eller på därmed jämförligt
sätt bildats för att förvalta samfällighet och som skall erlägga skatt för
inkomst,

5. utländska juridiska personer,

6. fysiska personer och dödsbon.

I
fråga om handelsbolag och dödsbon som beskattas som handelsbolag beräknas
avdraget för bolaget respektive boet.

Sädana
företag som avses i 2 § 6 mom., 7mom., 8 mom. sjunde stycket och 10mom. samt 7§
4mom. och 8 mom. andra stycket lagen om statlig inkomstskatt är inte
berättigade till avdrag.

Den
som enligt bokföringslagen (1976:125) eller jordbruksbokföringslagen
(1979:141) är skyldig att upprätta årsbokslut skall ha satt av ett mot avdraget
svarande belopp i räkenskaperna för beskattningsåret. Avdraget skall återföras
till beskattning nästföljande beskattningsån

2 §
Avsättning till skatteutjämningsreserv beräknas på ett kapitalunderlag,

ett löneunderlag och pä ett inkomstunderlag.

Att
kapitalunderlag under vissa förutsättningar kan överföras mellan företag i
intressegemenskap framgår av 10 §.

3 §
Kapitalunderlaget för juridiska personer som avses i 1 § första stycket 1-

5 är skillnaden vid beskattningsårets utgång mellan tillgångar och skulder i

näringsverksamheten. Vid beräkning av underlaget anses beskattningsårets

inkomstskatt utgöra 30 procent av den vid taxeringen till statlig inkomstskatt

beräknade inkomsten före återföring av föregående års avsättning till skatte

utjämningsreserven och före avdrag för årets avsättning.

Som
tillgång räknas inte

1. andelar i handelsbolag,

2. aktier och andelar i ekonomiska föreningar om företagets röstetal för
aktierna eller andelarna är så stort som anges i 7§ 8 mom. tredje stycket a
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller om företaget är frikallat från
skattskyldighet för utdelning på aktierna eller andelarna enligt tredje stycket
b eller sjätte stycket nämnda moment,

3. en fordran på ett företag i intressegemenskap i den mån det andra företagets
kapitalunderlag inte har reducerats med motsvarande belopp vid samma års
taxering.

Som
skuld räknas även

1. en skuldreservering i den mån avdrag för reserveringen medges vid inkomsttaxeringen,

2. insatskapital i en ekonomisk förening i form av förlagsinsatser,

3. belopp som har avsatts till ersättningsfond.

Som
skuld räknas inte belopp som har avsatts till skatteutjämningsreserv.

4 §
Kapitalunderlaget för fysiska personer och dödsbon som inte beskattas Prop.
1989/90:110

sotn handelsbolag är skillnaden vid beskattningsårets ingång mellan till-
Bilaga 2

gångar och skulder i näringsverksamheten. Som tillgång
räknas inte

1. andelar i handelsbolag,

2. aktier eller andelar i ekonomiska
föreningar om det föreligger intressegemenskap med ifrågavarande bolag eller
förening.

Som skuld räknas även

1.
en
skuldreservering i den mån avdrag för reserveringen medges vid inkomsttaxeringen,

2.
belopp som har
avsatts till ersättningsfond.

Som skuld räknas inte belopp som har avsatts till
skatteutjämningsreserv.

Skatt enligt 1 § uppbördslagen (1953:272) räknas inte som
tillgång eller skuld utom såvitt avser skogsvärdsavgift, statlig
fastighetsskatt och mervärdeskatt.

5 S Vid värderingen av tillgångarna hos juridiska personer
som avses i 1 §

första stycket 1-5 skall

1. fastighet som utgör
omsättningstillgång tas upp till värdet enligt räkenskaperna minskat med
sådana värdeminskningsavdrag och liknande avdrag som inte har gjorts i
räkenskaperna,

2. andra lagertillgångar än som avses
i punkt 1 och kundfordringar tas upp till de värden som gäller vid
inkomsttaxeringen,

3. sädana tillgångar för vilka avdrag
medges enligt punkterna 12-14 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen
tas upp till skattemässiga restvärden,

4. annan fastighet än som avses i
punkt 1 tas upp till anskaffningsvärdet för mark, byggnad och markanläggning
minskat med medgivna värdeminskningsavdrag och liknande avdrag,

5. aktier m.m. som avses i 27§ 1 mom.
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt tas upp till de värden som anges i 27§
2 mom. första stycket samma lag om det inte är fråga om sådana tillgångar som
avses i punkt 2,

6. andra tillgångar än som avses i
punkterna 1-5 tas upp till anskaffningsvärdet.

En fastighet som har förvärvats före ingången av är 1991 fär
- i stället för vad som sägs i första stycket 4 - tas upp till viss del av det
för år 1991 gällande taxeringsvärdet. Denna del är i fråga om

1. småhusenheter 70 procent av
taxeringsvärdet,

2. hyreshusenheter 60 procent av taxeringsvärdet,

3. industrienheter 75 procent av
taxeringsvärdet,

4. lantbruksenheter 100 procent av
taxeringsvärdet.

Värdet enligt andra stycket 1 skall i skälig mån jämkas om
marknadsvärdet vid beskattningsårets ingång på fastighetens byggnaden mark och
markanläggningar inte överstiger 75 procent av värdet enligt andra stycket.
Motsvarande jämkning skall göras om fastighetens marknadsvärde inte överstiger
75 procent av det för är 1991 gällande taxeringsvärdet.

6 § Vid värderingen av tillgångarna hos fysiska personer
och dödsbon som

inte beskattas som handelsbolag tillämpas 5 § första-tredje styckena.

Tillgångar
som avses i 5 § första stycket 4 och andra stycket 1-3 tas dock

upp till 70 procent av där angivna värden. Tillgångar som avses i 5 § andra

stycket 4 tas upp till 70 procent av den del av det för år 1991 gällande taxe

ringsvärdet som inte utgör bostadsbyggnadsvärde och tomtmarksvärde för

sådan privatbostad som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370). Till

gångar som avses i 26§ 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt tas °"

s. 1989 Kontrollera mot PDF

upp till 70 procent av anskaffningsvärdet om det inte är
fråga om sädana till- Prop. 1989/90:110

gängar som avses i 5 § första stycket 2. Bilaga 2

Medel pä skogskonto, skogskadekonto och upphovsmannakonto
tas upp till halva beloppet.

7 8 Löneunderlaget är summan av de belopp som den
skattskyldige under

beskattningsåret har erlagt som lön till arbetstagare hos honom i förvärvskäl

lan.

Med lön avses sådana ersättningar i pengar som anges i 2
kap. 3§ lagen (1981:691) om socialavgifter. Hänsyn tas dock inte till lön till
arbetstagare för vilken avgiftsskyldighet enligt 2 kap. 4 § första stycket 1
nämnda lag inte föreligger och inte heller till ersättning till arbetstagare,
som varit bosatt utomlands och utfört arbete utom riket, såvida ersättningen
avser arbete som utförts för annans räkning utan att anställning förelegat.

8 § Inkomstunderlaget är den vid
taxeringen till statlig inkomstskatt beräknade inkomsten av förvärvskällan
före - i förkommande fall - avdrag för underskott från föregäende är, avdrag
för uppskov enligt lagen (1979:611) om upphovsmannakonto och avdrag för
avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

9 § Juridiska personer som avses i 1
§ första stycket 1-5 får avdrag för avsättning till skatteutjämningsreserv på
antingen kapitalunderlaget eller löneunderlaget. För företag i
intressegemenskap finns särskilda regler i 10 §.

Avdrag för avsättning pä kapitalunderiaget får uppgå till
högst 30 procent av underlaget.

Avdrag för avsättning pä löneunderlaget fär uppgå till
högst 15 procent av underlaget.

10 § För företag i intressegemenskap gäller
bestämmelserna i andra-femte

styckena.

Har ett företag yrkat avdrag för avsättning på
kapitalunderlaget bortfaller rätten till avdrag för avsättning på
löneunderlaget för de andra företagen.

Ett kapitalunderlag beräknas för vart och ett av
företagen. Ett företag med negativt kapitalunderlag skall påföras en intäkt vid
taxeringen motsvarande 30 procent av underlaget. Någon intäkt skall inte
påföras till den del det negativa underlaget täckts genom att ett positivt
kapitalunderlag överförts från ett annat företag om såväl givare som mottagare
redovisar överföringen till samma års taxering öppet i självdeklaration. Om
företagens sammantagna kapitalunderlag (summan av de positiva och de negativa
underlagen) är negativt får ett motsvarande belopp vid tillämpning av detta
stycke behandlas som ett positivt underlag hos det företag som har det högsta
negativa underlaget.

Bestämmelserna i tredje stycket tillämpas även på sådana
företag i intressegemenskapen som avses i 7§ 8 mom. andra stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.

Företag som har påförts intäkt enligt tredje stycket får nästföljande
beskattningsår avdrag med motsvarande belopp.

11 § Fysiska personer och dödsbon som inte
beskattas som handelsbolag får

i en och samma förvärvskälla avdrag för avsättning till skatteutjämningsre-
. serv på antingen kapitalunderlaget och löneunderlaget eller pä inkomstunderlaget.

Avdrag för avsättning pä kapitalunderlaget får uppgå till
högst 30 procent

av detta underlag. 1

Avdrag för
avsättning på löneunderlaget får uppgå till högst 20 procent av Prop.
1989/90:110

detta underiag. Bilaga 2

Avdrag för avsättning pä inkomstunderlaget får uppgå till
högst 15 procent av detta underlag.

12 § I fråga om handelsbolag och dödsbon som
beskattas som handelsbolag

gäller följande.

Finns som delägare i handelsbolaget enbart juridiska
personer som avses i 1 § första stycket 1-5 beräknas avdraget enligt 9§.

Finns som delägare i handelsbolaget enbart fysiska
personer och dödsbon som inte beskattas som handelsbolag beräknas avdraget
enligt 11 §.

I övriga fall begränsas avdraget till det lägsta av de
belopp som följer av en beräkning enligt andra och tredje styckena.

Avdrag medges inte om mer än tio procent av
handelsbolagets egna kapital eller mer än tio procent av bolagets inkomst
belöper pä sådana personer som inte är berättigade till avdrag för avsättning
till skatteutjämningsreserv.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 10 § tredje stycket
anses handelsbolagets kapitalunderlag utgöra det lägsta av de belopp som
följer av en beräkning enligt 3 § respektive 4 §. År bolagets kapitalunderlag negadvt
påförs intäkten de övriga företag som ingår i intressegemenskapen i
förhållande till företagens andel av handelsbolagets inkomst.

Bedriver handelsbolaget verksamhet i flera förvärvskällor
beräknas kapitalunderlaget, löneunderlaget och inkomstunderlaget för bolaget
som om all verksamhet utgjort en förvärvskälla.

13 § Vid sädan fusion som avses i 2 §
4 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt får
skatteutjämningsreserv övertas.

14 § Intressegemenskap anses vid
tillämpning av bestämmelserna i denna lag råda mellan juridiska personer som
vid utgången av året före taxeringsåret är moder- och dotterföretag eller står
under i huvudsak gemensam ledning.

15 § Beteckningar som används i
kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt har
samma betydelse i denna lag om inte annat anges eller framgår av sammanhanget.

16 § Juridiska personer som avses i 1
§ första stycket 1-5 och som yrkar avdrag för avsättning till
skatteutjämningsreserv skall i självdeklaration lämna de uppgifter som behövs
för att beräkna underlaget pä vilket avsättning beräknas. Ingär företaget i en
intressegemenskap skall de uppgifter som behövs för att beräkna
kapitalunderlaget alltid lämnas.

Juridiska personer som enligt 1 § första stycket 1-5 har
rätt till avdrag för avsättning skall i sina självdeklarationer lämna uppgifter
som kan läggas till grund för en prövning av om det råder intressegemenskap med
annat eller andra företag.

Bestämmelserna i första stycket andra meningen och andra
stycket gäller även sådana företag som avses i 7 § 8 mom. andra stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.

17 § Fysiska personer och dödsbon som inte
beskattas som handelsbolag

skall i självdeklaration lämna de uppgifter som behövs för att beräkna kapi

talunderlaget samt de underlag pä vilka avsättning beräknats.

s. 1990 Kontrollera mot PDF

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid Prop.
1989/90:110 1992 års taxering. Bilaga
2

2.
Vid beräkning
av kapitalunderlaget enligt 3 och 4§§ räknas som skuld avsättningar som gjorts
enligt lagen (1979:609) om allmän investeringsfond, lagen (1979:610) om allmän
investeringsreserv, lagen (1954:40) om särskild fartygsfond, lagen (1955:256)
om investeringsfonder för konjunkturutjämning, lagen (1967:96) om särskild
nyanskaffningsfond, lagen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för
avsättning till fond för återanskaffning av fastighet, lagen (1980:456) om
insättning på tillfälligt vinstkonto, lagen (1981:296) om eldsvädefonder, lagen
(1982:1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto, lagen (1984:1090) om
inbetalning pä förnyelsekonto.

3.
Vid värderingen
av tillgångar enligt 6 § tas medel på uppfinnarkonto upp till halva beloppet.

4.
Vid beräkning
av kapitalunderlaget för sådana juridiska personer som avses i 1 § första
stycket 1-5 skall vid 1992 års taxering, eller om företaget på grund av
förlängt räkenskapsår inte skall taxeras detta år, vid 1993 års taxering, 15
procent av sådana obeskattade reserver som avses i 1 § lagen (1990:000) om återföring
av obeskattade reserver tas upp som skuld.

Har uppskovsbelopp som avses i 2 § lagen om återföring av
obeskattade reserver redovisats skall vid 1993 och därpå följande års
taxeringar 30 procent av uppskovsbeloppet vid utgången av närmast föregäende
beskattningsår tas upp som skuld vid beräkning av kapitalunderlaget.

Beräkning av beskattningsårets inkomstskatt enligt 3 §
första stycket andra meningen sker utan hänsyn till dels återföring av sädana
obeskattade reserver som avses i första stycket denna punkt, dels den del av
det till beskattning upptagna uppskovsbeloppet enligt 5 § lagen om återföring
av obeskattade reserven

5. Vid beräkning av kapitalunderlaget för fysiska
personer och dödsbon

som inte beskattas som handelsbolag skall vid 1992 års taxering 25 procent

av sådana obeskattade reserver som avses i 1 § lagen (1990:000) om återfö

ring av obeskattade reserver tas upp som skuld.

Har uppskovsbelopp som avses i 3 § lagen om återföring av
obeskattade reserver redovisats vid utgången av närmast föregäende
beskattningsår skall vid 1993-1995 års taxeringar 50 procent av beloppet tas
upp som skuld vid beräkning av kapitalunderlaget.

6. Vid beräkning av kapitalunderlaget för fysiska
personer och dödsbon

som inte beskattas som handelsbolag gäller följande. Vid 1992-1999 års tax

eringar skall som kapitalunderlag anses den skattskyldiges kapitalunderlag

enligt 4 § första-femte styckena med tillägg för ett belopp motsvarande den

skattskyldiges negativa kapitalunderlag vid 1992 års taxering, beräknat en

ligt nämnda bestämmelser, efter avdrag med 50000 kn

Vid beräkning av kapitalunderlaget vid 1992 års taxering
skall fastigheter tas upp till det högsta av de värden som följer av 5 § första
stycket 4 och andra stycket 1.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte vid
tillämpning av 12 §,

6 Förslag till Prop. 1989/90:110

Lag om återföring av obeskattade reserver Bilaga 2

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Ett företag som vid utgången av det
beskattningsår som avslutats närmast

före den 1 januari 1991 har obeskattade reserver kan i den omfattning som

anges i denna lag få uppskov med beskattningen vid återföringen av reser

verna. Med företag avses såväl fysiska som juridiska personen

Med obeskattade reserver avses reserver i lager, pågående
arbeten och resultatutjämningsfond. Reserv i lager och pågående arbeten skall
anses föreligga om tillgångarna vid inkomsttaxeringen har tagits upp till
lägre värde än som skulle ha följt vid en tillämpning av 24 §
kommunalskattelagen (1928:370).

Att särskilda regler gäller för bankaktiebolag, sparbanker,
föreningsbanker, finansbolag, fondkommissionsbolag och kreditaktiebolag
framgår av 6§.

2 § Ett uppskovsbelopp skall beslutas
vid 1992 års taxering ellen om företaget på grund av förlängt räkenskapsår
inte skall taxeras detta år, vid 1993 års taxering. I fråga om handelsbolag
beräknas uppskovsbeloppet för handelsbolaget.

3 § Uppskovsbeloppet är skillnaden
mellan de obeskattade reserverna enligt 1 § första stycket och den avsättning
till skatteutjämningsreserv som har gjorts enligt lagen (1990:000) om skatteutjämningsreserv.
Ger beräkningen ett negativt resultat beslutas inget uppskovsbelopp.

4 § Uppskov vid beskattningen kan
medges vid taxeringen till statlig inkomstskatt och - såvitt avser fysiska
personer och dödsbon - vid taxeringen till kommunal inkomstskatt. Uppskov
medges endast om den skattskyldige framställer ett yrkande om detta hos
skattemyndigheten.

5 § Beskattning av uppskovsbeloppet
skall fördelas sä att minst 25 procent av beloppet tas upp vid 1992 års
taxering,

sammanlagt minst 50 procent av beloppet tas upp vid 1992
och 1993 års taxeringar,

sammanlagt minst 75 procent av beloppet tas upp vid
1992-1994 års taxeringar,

hela beloppet tas upp vid 1992-1995 års taxeringan

Taxeras inte företaget ett visst år skall motsvarande
större del av uppskovsbeloppet tas upp vid taxeringen det följande året. Till
detta belopp skall läggas ett tillägg om tio procent av beloppet.

Har den förvärvskälla till vilken de obeskattade
reserverna hänför sig upphört, skall återstående del av uppskovsbeloppet
omedelbart tas upp till beskattning. Detta gäller inte om en fysisk person
överför sin näringsverksamhet eller driften av denna till ett aktiebolag.
Återstående del av uppskovsbeloppet skall i sådana fall tas upp till
beskattning hos aktiebolaget enligt bestämmelserna i denna lag.

6 § För bankaktiebolag,
sparbanker, föreningsbanker, finansbolag, fond- Prop. 1989/90:110

kommissionsbolag och kreditaktiebolag gäller - i stället för vad som anges i
Bilaga 2

4 och 5 §§ - följande.

Hela
uppskovsbeloppet skall tas upp till beskattning vid 1992 års taxering ellen om
företaget på grund av förlängt räkenskapsår inte skall taxeras detta år, vid
1993 års taxering. Vid tillämpning av uppbördslagens (1953:272) regler om
debitering av preliminär och slutlig skatt skall dock anses som om skatten på
uppskovsbeloppet hänför sig med lika delar till de beskattningsår för vilka
taxering sker åren 1992-1995.

7 §
Åven om en inkomst som avses i denna lag är att hänföra till aktiv nä

ringsverksamhet, skall den. vid tillämpning av 11 kap. 3§ lagen (1962:381)

om allmän försäkring, 3 kap. 4 § lagen (1981:691) om socialavgifter samt 3 §

lagen (1990:000) om särskild löneskatt behandlas som inkomst av passiv nä

ringsverksamhet om den skattskyldige inte yrkar annat.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gängen vid 1992 är
taxering.

8 Förslag
till

Lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2§ samt 11 kap. 2 och 3§§
lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha följande lydelse.

Prop. 1989/90:110 Bilaga 2

Nuvarande
lydelse

Förestagen
lydelse

3 kap.

2 §2

Sjukpenninggrundande
inkomst är den ärliga inkomst i pengar eller skattepliktiga naturaförmåner
som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen
såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning)
eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Som inkomst av
anställning räknas dock inte ersättning från en arbetsgivare som är bosatt
utomlands eller en utländsk juridisk person, om arbetet har utförts i
arbetsgivarens verksamhet utom riket. 1 fråga om arbete som utförs utomlands av
den som av en statlig arbetsgivare sänts till ett annat land för arbete för
arbetsgivarens räkning bortses vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst
frän sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra
särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Den sjukpenninggrundande
inkomsten fastställs av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst
av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre
hundratal kronor.

Sjukpenninggrundande
inkomst är den årliga inkomst i pengar eller andra skattepliktiga/dr-måner som
en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen
såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning)
eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Med inkomst av
anställning likställs kostnadsersättning som inte enligt 10 § uppbördslagen
(1953:272) undantas vid beräkning av preliminär A-skatt. Som inkomst av
anställning räknas dock inte ersättning frän en arbetsgivare som är bosatt
utomlands eller en utländsk juridisk person, om arbetet har utförts i
arbetsgivarens verksamhet utom riket. I fråga om arbete som utförs utomlands av
den som av en statlig arbetsgivare sänts till ett annat land för arbete för arbetsgivarens
räkning bortses vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst från sädana
lönetill-lägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden
i sysselsättningslandet. Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av
försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete
skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronon

s. 93 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

bete. Ersättning i pengar eller naturaförmåner för arbete
som någon utför för någon annans räkning utan att vara anställd i dennes
tjänst skall, såvida ersättningen under ett är uppgår till minst 1 000
kronor, anses som inkottist av anställning. I fråga om ersättning som utgör
inkomst av rörelse som bedrivs av den som utför arbetet eller av
jordbruksfastighet som denne brukar, gäller vad nu har sagts endast under
förutsättning att den försäkrade och den som utger ersättningen är ense om
detta, I nu angivna fall skall den som utför arbetet anses såsom arbetstagare
och den som utger ersättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning för arbete
för någon annans räkning under året inte antas uppgå till minst 1000 kronor,
skall ersättningen frän denne inte tas med vid beräkningen av den
sjukpenninggrundande inkomsten i annat fall än då den utgör inkomst av rörelse
eller jordbruksfastighet.

Beräkningen av

----- styckena uppbördslagen (1953:

Förestagen lydelse

bete. Ersättning i pengar eller andra skattepliktiga
förmåner för utfört arbete ( annan form än pension räknas sotn inkomst av
anställning, såvida ersättningen under ett är uppgår till minst 1 000 kronor,
även om mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen. I fråga
om ersättning som utgör inkomst av näringsverksamhet, gäller vad nu har sagts
endast under förutsättning att den försäkrade och den som utger ersättningen
är ense om detta, I nu angivna fall skall den som utför arbetet anses såsom
arbetstagare och den som utger ersättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning
för arbete för någon annans räkning under året inte antas uppgå till minst
1000 kronor, skall ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen av den
sjukpenninggrundande inkomsten i annat fall än då den utgör inkomst av
näringsverksamhet.

272),

Prop.
1989/90:110 Bilaga 2

Med
inkomst av anställning avses den lön i pengar eller skattepliktiga
naturaförmåner, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i allmän eller
enskild tjänst. Till sådan inkomst räknas dock inte från en och samme
arbetsgivare utgiven lön som under ett år ej uppgått till 1 000 kronor. I
fråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid beräkningen av
pensionsgrundande inkomst frän sädana lönetillägg som betingas av ökade
levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet.
Såsom inkomst av anställning anses även

Med
inkomst av anställning avses den lön i pengar eller andra skattepliktiga/ömå«er,
som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.
Med lön likställs kostnadsersättning som inte enligt 10 § uppbördstagen
(1953:272) undantas vid beräkning av preliminär A-skatt. Till sådan inkomst
räknas dock inte från en och samme arbetsgivare utgiven lön som under ett år
ej uppgått till 1000 kronon I fråga om arbete som har utförts utomlands
bortses vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst frän sädana lönetillägg
som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i
sysselsättningslandet. Såsom inkomst av anställning anses även a) sjukpenning
enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller
motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller

s. 94 Kontrollera mot PDF

på grund av regeringens förordnande, i den mån
ersättningen träder i stället Prop. 1989/90:110

för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Bilaga 2

b) föräldrapenningförmåner,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4§, i den
män bidraget inte är ersättning för merkostnader,

d) dagpenning frän erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om
kontant arbets

marknadsstöd,

f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och
yrkesinriktad

rehabilitering i form av dagpenning,

g) korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt
studiestödslagen

(1973:349),

h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om
delpensionsförsäkring,

j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux),
vid vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid
grundläggande svenskundervisning för invandrare,

1) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av
sagda lag,

m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående
bidrag som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3§, i
den män regeringen så förordnar,

n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras
försörjning när de startar egen rörelse,

o) värdet av vad den försäkrade tillgodoförs som följd av
att en arbetsgivare lämnar sådant bidrag som likställs med lön enligt 2 kap. 3§
andra stycket lagen (1981:691) om socialavgifter,

p) ersättning enligt lagen p) ersättning enligt lagen

(1988:1465) om ersättning och ledig- (1988:1465) om
ersättning och ledig

het för närståendevärd. het för närstäendevård,

q) tillfälliga förvärvsinkomster.

I fråga

såsom arbetsgivare.

3§'' Med inkomst av annat förvärvsarbete avses

a) inkomst av här i riket bedriven a)
inkomst av aktiv näringsverkrörelse; samhet här i riket;

b) inkomst av här belägen jord- b) tidfätliga förvärvsinkomster;
bruksfastighet, som brukas av den

försäkrade;

c) ersättning för arbete för någon c) ersättning för arbete för någon

annans räkning i pengar eller skatte- annans räkning i pengar eller andra

pliktiga naturaförmåner; samt skattepliktiga/ör/nåncr; samt

d) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380)
om arbetsskadeför

säkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller

pä grund av regeringens förordnande, i den män ersättningen träder i stället

för inkomst som ovan nämnts;

s. 95 Kontrollera mot PDF

allt i den mån inkomsten inte enligt 2§ är att hänföra
till inkomst av an- Prop. 1989/90:110

ställning. Bilaga 2

Till inkomst som avses i förslå stycket a) och b) räknas
även sådan inkotnst av rörelse etter jordbruksfastighet, som enligt punkt 13
av anvisiungarna till 32 § eder anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen
(1928: 370) taxeras hos försäkrad, om den försäkrade vartt verksam i förvärvskällan
i ej blott ringa omfattning.

Har inkomst som avses i första stycket a) eller b) inte
uppgått till 1000 kronor för är, tas den inte i beräkning. Ej heller tas sådan
ersättning som avses i första stycket c) i beräkning, om ersättningen från den,
för vilken arbetet utförts, under året inte uppgått till 1 000 kronon

En jordbruksfastighet skad inte anses brukad av en
försäkrad som har del i intäkter av egenverksamhet på fastigheten, om dessa
intäkter sammanlagt uppgår tdl högst 15 000 kronor

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli
1990.

2. De nya bestämmelserna i 3 kap. 2§
tillämpas första gängen i fråga om sjukpenninggrundande inkomst för tid efter
utgången av är 1990.

3. De nya bestämmelserna i 11 kap. 2
och 3 §§ tillämpas första gången när pensionsgrundande inkomst bestäms för är
1991.

' Lagen omtrvckt 1982:120.

-Senaste lydelse 1987:L%6.

' Senaste lydelse 1988:1466.

■Senaste lydelse 1987:1308. 95

9 Förslag
till Prop. 1989/90:110

Lag om
ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter Bilaga 2

Härigenom
föreskrivs att 1 kap. 1 §, 2 kap. 3, 4 och 5 §§ samt 3 kap. 3 och 5§§ lagen
(1981:691) om socialavgifter' skall ha följande lydelse.

2
kap.

4§
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från

1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte uppgått
till 1 000 kronon

2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år,

3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av
barn eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar
sjukpenning eller föräldrapenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16
§ eller 4 kap. 18 § lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. uppdragsersättning för vilken bevillningsavgift har erlagts enligt
lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts
i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte fär göras vid
inkomsttaxeringen,

6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som
arbetstagare haft att täcka med ersättningen,

7. ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligt 47 § tredje stycket
civilförsvarslagen (1960:74), i den män ersättningen utgör eller motsvarar
dagpenning,

8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna
inte räknas som lön enligt 11 kap. 2 § första stycket lagen om allmän
försäkring,

9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i
skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet,

10. ersättning
som på grund av be- 10. ersättning som på grund av be

stämmelserna i 4 etter 5§ lagen stämmelserna i 5 § lagen (1984:947)

(1984:947) om beskattning av ut- om beskattning av utländska fors-

ländska forskare vid tillfälligt arbete käre vid tillfälligt arbete i Sverige

i Sverige inte utgör skattepliktig in- inte utgör skattepliktig intäkt,

takt,

11. ersättning
som avses i 3kap. 2a § lagen om allmän försäkring.

Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan

beräknas
uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren
under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär
fastställa schablon för beräkning av arbetstagares kostnader i viss verksamhet.

I
fråga om inkomst från fåmans- I fråga om inkomst från fämans-

företag skall
föreskrifterna i punkt företag och fåmansägi handelsbolag

13 av anvisningarna till 32 § kommu- skall föreskrifterna i punkt 13 av an-

nalskattelagen (1928:370) tillämpas visningarna till 32 § kommunalskat-

vid bestämmande av avgiftsunderla- telagen (1928:370) tillämpas vid be-

get. stämmande av avgiftsunderlaget.

3
kap.

3§

Egenavgifter beräknas inte för år efter det då den försäkrade fyllt 65 är.

Andra avgifter än tilläggspen- Andra avgifter än tilläggspen-